den 2 december

Interpellation 2003/04:179 av Désirée Pethrus Engström (kd) till utrikesminister Laila Freivalds om genderperspektiv i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska arbete

I Europeiska konventet om EU:s framtid finns flera texter om ett alltmer nära militärt samarbete i Europa. Flera länder ställer sig positiva till att öka det militära samarbetet. I konventstexterna talas om att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken "kommer leda till ett gemensamt försvar". Sverige fortsätter hävda neutralitetstanken men vill stärka det säkerhetspolitiska samarbetet i EU och öka EU:s krishanteringsförmåga. Sverige har exempelvis nyligen deltagit i en snabbinsats i Demokratiska republiken Kongo för att förhindra en upptrappning av konflikten i regionen.

Nyligen skrev utrikesministern en artikel i Dagens Nyheter (den 11 november 2003) tillsammans med sin finska kollega, utrikesminister Tuomioja följande: "Vi är positiva till att det nya konstitutionella fördraget, tydligare än i dag, skall signalera att den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken skall innefatta ett mycket brett spektrum av fredsbefrämjande verksamhet". Ministrarna skriver vidare: "Vi ställer oss också starkt avvisande till konventets förslag om att en grupp av medlemsstater skall inrätta ett ömsesidigt försvar inom EU:s ram." Sverige och Finland är således inte med på ett gemensamt försvar men anser att krishanteringsförmågan ska öka inom EU.

Det som tyvärr ofta inte finns med i de tal eller artiklar man i dag kan läsa gällande säkerhetspolitiken i Europa, inte heller ovannämnda, är hur kvinnor ska involveras i detta arbete.

I FN:s resolution 1325 från år 2000, om kvinnor, fred och säkerhet, påvisas hur konflikter runtom i världen påverkar kvinnor och därför måste involvera kvinnor. Ett genderperspektiv måste läggas även på detta område. Kvinnor är ofta särskilt utsatta i samband med krig, som civila offer. I Kongo vet vi exempelvis att tusentals kvinnor utsatts för systematiska våldtäkter. Många får sedan som flyktingar dålig hälsovård. Ofta saknas gynekologiska kontroller och psykiatrisk hjälp finns ej att tillgå. Det är därför viktigt att resurser exempelvis avsätts för att ge en god hälsovård för kvinnor som utsatts för våldtäkter vid sidan av att förebygga att sådana begås. FN personal ute i aktion har ofta dålig utbildning och förståelse av vilket stöd kvinnor behöver i en utsatt situation. Utbildning är således en viktig insats i det fredsbevarande arbetet. Många kvinnor utsätts även för sexuella övergrepp av manlig personal som arbetar i de fredsbevarande styrkorna. Prostitutionen ökar ofta i områden där det finns fredsbevarande styrkor. Detta måste motverkas gemensamt av de EU länder som ska delta i krishanterings- och fredsbevarande insatser.

Finlands tidigare försvarsminister Elisabeth Rehn och Ellen Johnson Sirleaf från Liberia har på FN:s uppdrag arbetat fram en rapport kallad: Women, War and Peace, där de beskriver hur kvinnor påverkas av krig och hur kvinnor bör involveras i det fredsbevarande arbetet. Där finns flera förslag som kan användas i det fortsatta försvars- och säkerhetspolitiska arbetet inom EU. Där beskrivs bland annat hur kvinnor måste spela en central roll i fredsförhandlingar. Ofta saknas genderperspektivet då det ofta är männens perspektiv på fredsavtal. Men freden berör inte bara män, utan i hög grad även kvinnor.

Självklart är det viktigt att kvinnor deltar i planering och genomförande av olika insatser i det inom EU ökade antalet krishanteringssituationer. Frågan är vad Sverige gör på området. I de nuvarande fredsbevarande insatser som utförs av svenskar på Balkan är enligt uppgift endast ca 3 % kvinnor. Kanske kan det bli fler kvinnor i detta arbete.

Frågorna till utrikesministern blir med anledning av ovanstående:

1. På vilket sätt avser ministern att lyfta genderperspektivet för att på bästa sätt implementera FN:s resolution 1325 i EU-arbetet?

2. Vad avser utrikesministern att vidta för åtgärder för att i det fortsatta konventsarbetet inom EU uppmärksamma genderperspektivet i det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska arbetet?