den 27 november

Interpellation 2003/04:164 av Cecilia Magnusson (m) till justitieminister Thomas Bodström om prekursorsbrott i narkotikastrafflagen

De syntetiska drogerna är ett växande problem för den svenska narkotikapolitiken. Den oroande utvecklingen är gemensam för hela Europa. EU-länderna översvämmas i dag av billig narkotika av hög teknisk kvalitet, masstillverkad i framför allt Central- och Östeuropa. Såväl tillverkningsprocessen som handeln med de nya syntetiska drogerna är tämligen okomplicerad. Själva nyttjandet är snabbt, enkelt, billigt @ men livsfarligt.

De internationella knarktillverkarna är uppfinningsrika. Redan innan en drog bedömts hälsofarlig eller narkotikaklassats och förts upp på listan över förbjudna preparat, finns det på marknaden en "ny" drog som ersätter den gamla. Knarkkemisterna förändrar ingredienserna en aning i förhållande till den kemiska formel som ligger till grund för narkotikaklassificeringen och drogen är på nytt helt laglig. För att förekomma knarkkemisterna och motverka den negativa utvecklingen är det angeläget att Sverige får en lagstiftning som möjliggör snabba ingripanden mot nya droger.

Denna fråga har debatterats länge och justitieministern har haft god tid på sig att förbereda den situation vi befinner oss i nu. På EU-nivå har diskussioner länge förts om utformningen av rambeslutet om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel. Rambeslutet, som förmodas snart bli antaget, innebär att svensk narkotikalagstiftning kraftfullt måste förändras.

Rambeslutet innebär att Sverige kommer att behöva ändra lagstiftningen för att inkludera även prekursorer. Detta torde innebära viktiga avvägningar, då prekursorer också har ett stort antal lagliga användningsområden.

När nu antagandet av rambeslutet är nära förestående är det särskilt viktigt att den planerade följdlagstiftningen för svenskt vidkommande noga förbereds och konsekvenserna av införande av ett prekursorsbrott utreds noggrant. Med tanke på att frågan varit aktuell under lång tid borde Justitiedepartementet ligga långt framme i dessa förberedelser, och förslag till lagändringar borde kunna presenteras senast i samband med en godkännandeproposition. Det är dock märkligt att justitieministern i ett svar till mig så sent som den 27 maj 2003, ansåg att det inte fanns något behov att ta initiativ till någon förändrad straffrättslig narkotikalagstiftning.

Vad avser justitieministern att göra för att förslag till prekursorsbrott ska kunna läggas fram i samband med riksdagens antagande av ovan nämnda rambeslut?