den 27 november

Interpellation 2003/04:162 av Hillevi Engström (m) till justitieminister Thomas Bodström om polisens brottsutredande verksamhet

Enligt rykten i medierna överväger ledningen för Rikspolisstyrelsen att lägga ned en av polisens mest erfarna enheter, riksmordkommissionen (RMK). Den bakomliggande orsaken är, enligt vad som erfarits, att resurserna bör omfördelas på olika distrikt i landet. "Mer pang för pengarna" är ett av de mer färgstarka citaten som märkts i diskussionen.

Det finns olika typer av resurser, dels de rent ekonomiska och dels de personella, vilka är knutna till enskilda poliser och beroende av erfarenhet och utbildning. Den viktiga frågan är vilken typ av resurser man nu förväntar sig ska utlokaliseras i landet. Att en splittring av RMK skulle lösa budgetära problem för lokala polisdistrikt är osannolikt. Det är också tveksamt vilket mervärde en utlokalisering av personella resurser skulle få.

Det är tveksamt om det finns avsättning för denna typ av specialistgrupp i alla delar av landet. Risken är att bristande ärendeunderlag skulle luckra upp den befintliga kompetensen och leda till att olika landsändar fick olika kvalitet i den brottsutredande verksamheten. Den ärendetyp som riksmordkommissionen hanterar är fortfarande relativt sällsynt. Förhoppningsvis ändras inte detta, men som våldsutvecklingen i samhället ser ut så kommer kommissionens kompetens även fortsättningsvis att behövas @ och vidareutvecklas.

En enhetlig kommission borgar för en sammanhållen kunskap och kompetens. Den är väl samkörd och har gedigen erfarenhet som riskerar att gå förlorad om den splittras. Tanken om en nationell polis talar emot en splittring av den nationella kompetens som finns uppbyggd i form av olika specialistenheter. Det vore tragiskt om budgetära krav fick sätta agendan för hur en fungerande polis ska utformas.

Befintlig kompetens måste tas tillvara på bästa sätt, och den brottsutredande verksamheten prioriteras inom polisväsendet. Detta gäller såväl den generella verksamheten i länen, som den mer specialiserade verksamheten i (relativt) sällsynta och ofta svårlösta fall.

Vilka åtgärder ämnar justitieministern vidta för att säkerställa att så sker?