den 26 november

Interpellation 2003/04:154 av Håkan Larsson (c) till statsrådet Ulrica Messing om statens ansvar för Inlandsbanans framtid

Inom en nära framtid ska regeringen ta ställning till vilka väg- och järnvägsinvesteringar som ska göras under perioden 2004@2015. Då är det viktigt att även inlandet får sin beskärda del när banhållningsplanen fastställs.

Inlandsbanan har förutsättningar att bli en verklig pulsåder som skapar tillväxt och utveckling runt den nästan 130 mil långa banan i detta vidsträckta område. Men det kräver att även staten, som är ägare till Inlandsbanan, tar sitt ansvar för att möjliggöra detta.

Enligt avtalet mellan staten och de 19 kommuner som driver trafiken på Inlandsbanan via det gemensamma bolaget IBAB (Inlandsbanan AB) ska järnvägens standard upprätthållas. På denna viktiga punkt följs emellertid inte avtalet för närvarande; banans standard försämras hela tiden. Om denna utveckling fortsätter kommer IBAB att tvingas sänka såväl hastighet som axeltryck @ vilket i sin tur leder till att trafiken minskar tills den inte längre går att upprätthålla över huvud taget.

Så får det naturligtvis inte bli. Inlandsbanan har nämligen goda förutsättningar att utvecklas mycket positivt, när det gäller såväl turist- som godstrafiken. För att detta ska vara möjligt krävs emellertid att upprustningen av banan kan påbörjas under 2004. Enligt Banverkets förslag till plan finns nämligen inga resurser avsatta för den nödvändiga upprustningen av Inlandsbanan förrän 2008. Skulle Banverkets förslag också bli regeringens beslut är risken uppenbar för att trafiken dessförinnan helt måste läggas ned på delar av banan.

IBAB har visat att med en tidigareläggning av ungefär samma kostnad som Banverket föreslagit kan trafiken öka med mer än två gånger till 2007 och med mer än tre gånger dagens volym under tolvårsperioden. Allt tyder på att en sådan tidigareläggning skulle vara samhällsekonomiskt lönsam.

Om banan rustas upp nu kan den bli en verklig pulsåder som skapar tillväxt och utveckling i det vidsträckta inlandet. Om däremot investeringarna skjuts på framtiden riskeras inte bara själva banan utan även möjligheterna till en positiv utveckling av inlandet från Värmland i söder till Norrbotten i norr. Stora samhällsekonomiska värden sätts i så fall på spel.

I en interpellationsdebatt i våras underströk statsrådet att banhållningsplanen kommer att fastställas med utgångspunkt från de transportpolitiska målen. Eftersom dessa i hög grad är tillämpliga för Inlandsbanan @ en positiv regional utveckling, en säker trafik, en god miljö och ett tillgängligt transportsystem @ hoppas jag att detta innebär att den unika banan kommer att få hög prioritet i det kommande regeringsbeslutet.

Mot denna bakgrund vill jag fråga:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att ge Inlandsbanan förutsättningar att bli en pulsåder för tillväxt och utveckling i inlandet?