den 25 november

Interpellation 2003/04:152 av Jörgen Johansson (c) till justitieminister Thomas Bodström om polisens användande av vapen

Polisen har under senare tid utrustats med en ny typ av ammunition till sina tjänstevapen. Ett av skälen med ammunitionsbytet har uppenbarligen varit att kulan ska stanna upp i kroppen på den träffade individen och därmed inte utgöra något hot för bakomvarande personer i till exempel en folksamling. Valet av kula och synen på att skjuta då inte målet är tydligt avskilt från andra kan diskuteras.

Den aktuella patronen, en så kallad Speer Gold Dot med hålspetskula, expanderar när den träffar sitt mål. Tekniskt innebär det att kulan är en hålspetskula med sex brottanvisningar vilket innebär att den svampar upp sig när den nått sitt mål. Det innebär att kulan expanderar från 9 mm till närmare 36 mm och därmed får en uppstoppande effekt i människokroppen. Följden av detta blir omfattande skador på den träffade individen. Skulle kulan dessutom träffa till exempel ett revben blir skadeeffekten mångdubbelt värre. Valet av kula har alltså, vid sidan av den uppstoppande effekten, en direkt dödande effekt.

Effekten i människokroppen av den nya ammunitionen är alltså förödande. Med fog kan man fråga sig om användandet av den här sortens ammunition innebär att polisen använder mer våld än vad som krävs när den enskilde polismannen nödgas använda sitt vapen. Man kan även ifrågasätta vilken känsla den enskilde polismannen har när en individ stoppats med till exempel ett skott i låret som med den nya ammunitionen uppenbart kan innebära en dödlig utgång i stället för att innebära en operation och kortare tids konvalescens.

Enligt folkrätten finns ett femtiotal olika dokument, daterade från den 16 april 1856 till den 25 maj 1993, som beskriver förhållningssätt i samband med krig. En av dessa konventioner är nummer 5 från den 29 juli 1899, den så kallade Haagdeklarationen, med ikraftträdandedatum den 4 september år 1900, vilken förbjuder användande av kulor som utvidgar sig (expanderar) eller tillplattas i människokroppen. Konventionen ratificerades i Sverige samma dag, 1900:76. Frågan är om inte denna typ av "humanitet" också bör gälla i fredstid och tillämpas av svensk polis.

Användande av vapen ska ses som en extraordinär åtgärd inom polisens verksamhet. Målet, när vapen ändock används, är att hindra eller skada för att skydda annat liv, inte att döda. Ett eventuellt dödsfall är att se som en olyckshändelse i dessa sammanhang. Införandet av den nya ammunitionen gör dock att effekten att döda blir mer framträdande. Det är alltså ett steg tillbaka utifrån ett humanistiskt synsätt.

Mina frågor till justitieministern är:

1. Har justitieministern gjort bedömningen att det är förenligt med en humanistisk grundsyn att inom den polisiära verksamheten använda en ammunition som tillfogar offret den skada som användandet av dumdumkulor gör?

2. Har justitieministern gjort bedömningen att införandet av den nya ammunitionen underlättar bedömningen av vad som är lämplig nivå på våld i samband med polisiära ingripanden?

3. Vad avser justitieministern att göra för att tilltron till svensk polis stärks vid vapenanvändande i extraordinära situationer?