den 21 november

Interpellation 2003/04:143 av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om lärarutbildningen

Den nya lärarutbildningen som började genomföras år 2001 har ännu inte utvärderats. Men redan efter de två första årens erfarenheter är det uppenbart att utbildningen har problem.

Folkpartiet röstade i riksdagen nej till den nya lärarutbildningen, bland annat med motiveringen att ämneskunskaperna skulle försvagas med regeringens utbildning. Vi var också kritiska till den svaga specialiseringen på barns läsinlärning i utbildningen för grundskollärare med inriktning mot de lägre åldrarna. Folkpartiet menade också att utbildningen skulle bli oklar till sitt innehåll, när till exempel blivande gymnasielärare och blivande förskollärare under så lång tid ska läsa gemensamma kurser. I lärarutbildningen ingår ett gemensamt block på tre terminer där lärare med helt olika inriktning gemensamt ska läsa kurser.

Hösten 2001 kom rapporter om ett nytt och delvis oväntat problem i lärarutbildningen. Det visade sig vara stora svårigheter att få fram praktikplatser eller som det korrekt heter platser för verksamhetsförlagd utbildning, VFU. Till exempel fick blivande gymnasielärare göra delar av sin praktik i förskolan. Med anledning av detta ställde jag en interpellation till utbildningsministern, den 3 december 2001. I sitt svar den 29 januari 2002 hänvisade utbildningsministern till Högskoleverkets kommande utvärdering, och han uttalade också att han förutsåg att den verksamhetsförlagda tiden är "relevant för den inriktning av lärarutbildningen som studenten valt".

Nu hösten 2003 har alltfler rapporter kommit om svårigheter med praktikplatser. I olika sammanhang vittnar också lärarstudenter om att det allmänna utbildningsområdet är omstrukturerat. De beskriver att de får göra praktik på fel stadier och i fel ämnen. Intrycket förstärks av den rapport som Lärarnas Riksförbund publicerade i oktober 2003. Rapporten bygger på en enkät genomförd med 705 lärarstudenter. När det gäller den verksamhetsförlagda undervisningen är svaren oroväckande. Så många som 16 % av studenterna har inte gjort sin VFU inom rätt åldersinriktning och 19 % har inte gjort VFU i rätt ämnen. Uppgifterna att nästan var femte student fått praktisera i fel ämne är uppseendeväckande. Det innebär att studenterna inte får den möjlighet att förbereda sig för lärarrollen som de har rätt att förvänta sig. Anmärkningsvärt är också att 24 % av studenterna endast varit ute på skolor nio veckor eller mindre fast utbildningen de första två åren ska innehålla minst tolv veckors arbetsplatsförlagd utbildning.

Det kan finnas olika orsaker till den dåligt genomförda praktiken. I och med att studenterna den första terminen inte behöver bestämma sig för inriktning mot ämne och åldersnivå blir det ett antal studenter som måste placeras oberoende av deras framtida lärarinriktning. Därför kan inte platserna utnyttjas optimalt för dem som redan valt inriktning. En annan orsak kan vara att skolorna får ut lärarstudenter som saknar kunskaper i det ämne de ska undervisa i. Det är naturligtvis betydligt svårare att vara handledare för en person som inte har grundkunskaper i ämnet undervisningen gäller. Slutligen finns det också praktiska problem som att ersättningen till skolan uppfattas som låg och att därför alltför få skolor erbjudit sig att bli partnerskolor till Lärarhögskolan.

Rapporterna om problem med den verksamhetsförlagda utbildningen är så alarmerande att det krävs snabba åtgärder. Alltför många lärare riskerar att komma ut dåligt förberedda för sin viktiga uppgift. Därför kan man enligt min mening inte vänta på den utvärdering om hela lärarutbildningen som Skolverket ska genomföra under 2004. Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till utbildningsministern:

Avser utbildningsministern att vidta några åtgärder med anledning av uppgifterna om problem med den verksamhetsförlagda utbildningen i lärarutbildningen?