den 21 november

Interpellation 2003/04:139 av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet Gunnar Lund om reglerna för krigsmaterielexporten och JAS-affären

Försäljningen av JAS-Gripen till Sydafrika var en mycket komplicerad affär med åtskilliga oklarheter. Delar av de utredningar som rör misstankar "otillbörlig påverkan" eller korruption i denna affär är fortfarande outredda. Den utredning som tillsatts av den sydafrikanska regeringen Joint Investigation Team (JIT) kan knappast anses tillfredsställande, eftersom en rad polisutredningar inte slutförts. Man kan inte anse en utredning avslutad förrän alla papper ligger på bordet.

Det borde ligga i Sveriges intresse att den svenska regeringen visar största möjliga öppenhet kring JAS-Gripen-affären.

Det finns dock även en annan aspekt när det gäller JAS-Gripen affären. Den handlar om två företag, ett brittiskt, British Aerospace System, och ett svenskt, Saab, sammanförda i ett Joint Ventureföretag som tillsammans exporterat strids- och skolflygplan till Sydafrika. JAS-Gripen har utgjort den dominerande delen av projektet. I affären ingick en rad avtal och löften om "motköpsaffärer". En del av dem är bindande, andra inte. Detta är faktorer som gör att hela affären blir svår att överblicka. Det blir vidare svårt att urskilja vad som är rimliga och korrekta "motköpsaffärer" och vad som kanske inte är det. Det uppstår till följd av en rad oklarheter en gråzon när det gäller vad som är korrekt genomförda affärer och mindre korrekta affärer, "otillbörlig påverkan" eller korruption. Mellan BAE och Saab fanns en uppdelning av olika uppgifter, bland annat skulle BAE stå för själva försäljningen. Detta fritar knappast Saab för ansvar för hur affärerna gått till och det fritar knappast regeringen som beviljat exportkreditgarantier.

Det framgick efter Exportkontrollrådets sammanträde när Irakkriget pågick att det svenska regelverket när det gäller export av krigsmateriel var otidsenligt och helt överspelat.

Detta hade också visat sig långt tidigare. Under årtionden kunde Sverige leverera krigsmateriel som följdleveranser till Indonesien. Trots häftiga strider mellan Indien och Kashmir har Sverige fortsatt att leverera krigsmateriel till Pakistan.

Under själva Irakkriget inträffade också en rad egendomligheter. Svensk krigsmateriel borde inte kommit till användning på någondera sidan i konflikten. Likafullt blev fyra avancerade radarstationer uthyrda till den ena sidan, till Storbritannien, vilka också kom till användning i det folkrättsvidriga angreppet på Irak.

JAS-Gripen är också krigsmateriel till största delen producerat i Sverige. Det är den svenska regeringen som bär det yttersta ansvaret för den svenska krigsmaterielexporten. I all synnerhet som den svenska regeringen så aktivt medverkade till dess genomförande genom att fatta beslut om att ge särskilda exportkreditgarantier.

Jag vill med utgångspunkt från ovanstående fråga ministern:

1. Avser ministern att ta initiativ till att förändra det nuvarande regelverket för krigsmaterielexport så att det finns klara gränser mellan vad som ska betraktas som lagliga transaktioner, otillbörlig påverkan och korruption på det att ingen ska sväva i tvivelsmål om att de affärer som genomförs sker på ett korrekt sätt?

2. Avser ministern att ta några initiativ till att förändra det nuvarande regelverket när det gäller krigsmaterielexporten så att affärer av denna omfattande och komplicerade karaktär kan hanteras på ett mer öppet och transparent sätt?