den 20 november

Interpellation 2003/04:137 av Magdalena Andersson (m) till statsrådet Morgan Johansson om utredning utan krav på information till vårdnadshavaren

Fler och fler unga kvinnor med invandrarbakgrund söker hjälp hos olika myndigheter för att de utsatts för hot, våld eller trakasserier från någon eller några i familjen eller närstående, för att de valt att leva ett liv som de anhöriga inte kan acceptera.

Det kan för dem vara förödande att be samhället om hjälp att komma från sin situation. I dag gäller en skyldighet för berörd socialtjänsteman att "öppna ett ärende" och därmed också en skyldighet att informera vårdnadshavaren, med allt vad det för med sig om flickan/kvinnan är under 18 år.

Ur socialtjänstlagen: "Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning @ @ @ Den som berörs av en sådan utredning skall underrättas om att en utredning inletts @ @ @ Handläggning av ärenden som rör enskilda skall dokumenteras."

Med andra ord @ lagen är skriven så att varje socialsekreterare vet att han eller hon inte kan sätta i gång en utredning om minderårig, med mindre än att vårdnadshavaren har fått kännedom om detta. Lagstiftningen är i dessa fall inte på de utsatta kvinnornas sida. Den eller de personer som dessa unga kvinnor vill ha hjälp och stöd gentemot, är desamma som av myndigheterna ska informeras om vad som är på gång, och kvinnornas situation riskerar därmed att bli än värre.

Den socialsekreterare som både följer lagen, som vill sköta sitt arbete på bästa sätt och samtidigt försöka hjälpa den unga flickan kommer i ett svårt dilemma.

Det är en självklarhet att en vårdnadshavare har oundgänglig rättighet att bli informerad om det startats en utredning om familjens situation. Dock kan det undantagsvis vara nödvändigt att barn och unga skyddas från sina föräldrar, något som väl tydliggjorts i samband med så kallade hedersmord. Det är därför, för dessa unga kvinnors skull, det är nödvändigt med en lagändring.

I en interpellationsdebatt under våren menade statsrådet Morgan Johansson att det finns möjligheter och utrymme för socialtjänsten att ha "rådgivande samtal" med flickan utan att informera vårdnadshavaren, och ansåg det vara tillfyllest. Med ett sådant samtal behöver man inte öppna ett ärende. Dock har Socialstyrelsen understrukit att om en flicka ansöker om hjälp eller stöd ska en utredning inledas. Statsrådets uppfattning om möjligheten att "tänja på lagen" håller inte i det sammanhanget.

Det finns sorgligt många unga kvinnor i Sverige som i dag inte vågar vända sig till socialtjänsten. Enligt Terrafem, Sveriges enda rikstäckande jourtelefon för kvinnor/flickor med utländsk härkomst, (35 språk) är det många av dessa flickor som är för rädda. Flickor som är utsatta för hot om våld, flickor som riskerar tvångsäktenskap, flickor som är förtvivlade för att socialtjänsten inte kan hjälpa dem. De får kunskap om socialtjänstens skyldighet att informera vårdnadshavaren och vågar ibland inte gå längre. De befinner sig med andra ord i ett moment 22, kontaktar kvinno- och flickjourer men vågar inte kontakta svenska myndigheter.

Att inte informera vårdnadshavaren om att en utredning inletts är ett allvarligt beslut. Därför bör ett sådant beslut inte kunna fattas av socialnämnden själv, men nämnden bör i vissa särskilda fall kunna få möjlighet att hos länsrätten ansöka om dispens och därefter kunna arbeta vidare med flickan i lugn och ro utan att behöva kontakta vårdnadshavaren och utan att flickan omedelbart ska behöva "fly" hemmet. Något som annars blir alternativet.

Är ministern beredd att låta se över socialtjänstlagen i syfte att undersöka möjligheterna att kunna inleda en utredning i vissa särskilda fall, där det finns risk för att en hjälpsökande ung person kan riskera att komma till skada psykiskt eller fysiskt, utan att informera vårdnadshavaren?