den 20 november

Interpellation 2003/04:136 av Björn Hamilton (m) till statsrådet Ulrica Messing om statens ansvar för infrastrukturinvesteringar

Lars-Erik Lövdén meddelade i onsdagens särskilda debatt om utvecklingen i Stockholmsregionen att regeringen är beredd att medverka till finansieringen i infrastrukturen i Stockholmsregionen.

Samma dag skrev Lövdén i en debattartikel i Dagens Nyheter att: "Mot bakgrund av att Stockholms läns landstings ekonomiska situation gör det svårt att klara både budgetbalans och att samtidigt finansiera nödvändiga infrastruktursatsningar är regeringen beredd att diskutera finansiellt stöd från staten."

I en artikel i DN den 5 november svarar 19 av de socialdemokratiska ledamöterna från Stockholms stad och län bland annat på frågan "Borde staten/regeringen hjälpa Stockholms läns landsting med den akuta ekonomiska krisen?". Flera av ledamöterna svarar, med vissa varianter på samma tema, att det är rimligt och att staten behöver avlasta landstinget en del av infrastrukturinvesteringarna.

Alla dessa exempel har det gemensamt att de indikerar ett helt nytt förhållningssätt till frågan om det statliga ansvaret för de nationella infrastrukturinvesteringarna. Många socialdemokrater tycks tro att landstinget har ansvar för infrastrukturen, vilket ju inte alls är fallet.

För mig som moderat ställer detta frågan om infrastrukturinvesteringar i ett helt nytt ljus. Mig veterligen har staten i dag huvudansvaret för den infrastruktur som i dag har stora kapacitetsproblem. I Stockholmsområdet har staten eftersatt investeringarna under lång tid. Ingen större väg har invigts sedan Essingeleden invigdes på 70-talet. Tågtrafiken går fortfarande på spår från 1871. De ekonomiska resurser som krävs är enorma, inte minst eftersom inget gjorts på så lång tid.

Järnvägens kapacitetsproblem i Stockholm påverkar i dag 80 % av den nationella trafiken genom dominoeffekter. Citybanan är i allra högsta grad ett nationellt projekt som staten måste ta ansvaret för. Det är inte en fråga om "finansiellt stöd" till infrastrukturen; det är en fråga om att ta sitt ansvar.

För att ta några andra aktuella exempel i kategorin järnvägsinvesteringar: Botniabanan finansieras till ungefär 10 % av berörda kommuner och Citytunneln i Malmö ska finansieras till ca 20 % av Malmö Stad och Region Skåne.

I fråga om Citybanan har det tidigare talats om en medfinansieringsgrad på 25 %.

Även när det gäller trängselavgifterna som majoriteten har för avsikt att införa i Stockholm uppkommer i och med Lars-Erik Lövdéns artikel på DN Debatt ett antal frågor vad gäller intäkterna från försöket. Diskussionen har tidigare främst rört den lagtekniska frågan kring hur intäkterna ska kunna återföras till regionen, aldrig huruvida intäkterna skulle återföras eller inte. När Lövdén nu skriver att regeringen är beredd att medverka till att intäkterna från försöket tillförs Stockholmsregionen framstår hela frågan i ett helt annat ljus än tidigare.

Det enligt min mening helt förkastliga förslaget om trängselavgifter kommer att orsaka såväl kollektivtrafikhuvudmannen som kommunerna stora kostnader för att bland annat bygga ut kapaciteten i kollektivtrafiken och anlägga infartsparkeringar. Frågan om införandet av trängselavgifter i Stockholm aktualiserades i och med regeringens förhandlingar med Miljöpartiet. Enligt min mening är det otänkbart att överlåta det ekonomiska ansvaret på någon annan än den som initierat försöket.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

1. Vilken bedömning har statsrådet gjort beträffade vem som bär det huvudsakliga ansvaret för finansieringen av infrastruktur i Stockholmsregionen?

2. Har statsrådet gjort bedömningen att det finns skäl, och i så fall vilka, att i högre utsträckning än i landet i övrigt låta Stockholmsregionen bära det ekonomiska ansvaret för statliga infrastrukturinvesteringar?

3. Avser ministern att kompensera Stockholmsregionen fullt ut för de merkostnader införandet av trängselavgifter innebär?