den 20 november
Interpellation 2003/04:134 av Hillevi Engström (m) till statsrådet Barbro Holmberg om barns egna asylskäl
Sverige har haft ett gott anseende i barnfrågor i Europa. Vi var drivande i arbetet med FN:s konvention om barnets rättigheter och bland de första som ratificerade den.
Så sent som den 1 januari 1997 infördes den så kallade portalparagrafen i 1 kap. 1 § andra stycket andra punkten i utlänningslagen som säger att i fall som rör barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnet bästa i övrigt kräver.
För att få en bild av handläggningen i asylärenden som rör barn och vilken vikt myndigheterna lägger vid barnens egna asylskäl genomförde Rädda Barnen under hösten 2002 en kartläggning av 87 barns asylärenden. Av dessa var 79 av barnen barn i familj, medan åtta var ensamkommande barn, det vill säga barn som kommer till Sverige utan medföljande legal vårdnadshavare. Kartläggningen visar att knappt en femtedel av de barn i familj, vars ärenden handlades av Migrationsverket, har hörts om sina asylskäl. Inte i något av de fall där barnet inte har hörts har det redovisats i ärendet att barnet självt tillfrågats om det vill höras om sina asylskäl, men barnet avböjt.
Endast i 17 % av fallen där barnet inte hörts har det redovisats i ärendet att en förälder tillfrågats om en son eller dotter bör höras, men att föräldern avböjt och av vilken anledning. Endast 32 % av de barn i familj som åberopat egna skäl, asylskäl eller humanitära skäl i sitt ärende, vid Migrationsverket eller Utlänningsnämnden, har fått en noggrann bedömning av sina egna skäl i beslutet.
I dagens asylprocess bortprioriteras barnens intressen. Medan regeringen funderar på att göra något åt problemen drabbas ännu fler barn av detta. Det krävs kraftfulla åtgärder för att stärka barnperspektivet i asylprocessen och bibehålla och förbättra det förtroende Sverige åtnjuter i barnfrågor.
I sin tidigare roll som Migrationsverkets generaldirektör inrättade Barbro Holmberg tidigare i höst, ett barnråd. Rådets syfte är att vara ett forum för samtal och ett stöd för verkets generaldirektör i alla frågor som rör barn i Migrationsverkets verksamhet, arbetssätt och styrning.
Jag har noterat att Barbro Holmberg, i sin nya roll som migrationsminister, kopierat idén och tillsatt ett liknande råd för att förbättra situationen för asylsökande barn i Sverige. I rådet finns representanter från bland annat Barnombudsmannen, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri, Barnläkarföreningen, Riksförbundet BRIS, Rädda Barnen och Svenska Röda Korset, det vill säga föreningar som tidigare framfört kraftfull kritik mot regeringens politik på området.
Tillsättandet innebär naturligtvis ett erkännande från regeringen att man hittills misslyckats med sin politik på detta område. Tillsättandet är dessutom kosmetika för att skyla över regeringens misslyckanden. I verkligheten är behovet av substantiella förändringar fortfarande stort.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet:
Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta för att barns asylskäl i större utsträckning ska beaktas i asylprocessen?