den 20 november

Interpellation 2003/04:128 av Birgitta Ohlsson (fp) till utrikesminister Laila Freivalds om ett självständigt Somaliland

År 1960 fick Brittiska och Italienska Somaliland självständighet. De bildade tillsammans staten Somalia. Många problem tornade upp sig, då förutsättningarna var olika i norra respektive södra delen. Kommunikationerna fungerade inte. Engelsmännen hade inte skapat ekonomisk och social utveckling i norra Somalia, medan italienarna i söder skapat grundförvaltning och gett somalierna möjligheter till utbildning. 1969 grep general Muhammed Siad Barre med armén bakom sig makten i landet genom oblodig statskupp. "Revolutionen" var ett faktum och Somalia skulle inspirerade av Tanzania anamma socialism som utvecklingsideologi. Sjukvård, skola, banker med mera blev nationaliserade. Staten började kontrollera priser, löner, export och import. Sovjetunionen stödde Somalia bland annat militärt och vänskap uppstod. Men stormaktskonflikten fanns liggande under ytan. På grund av incidenter och krigssituationer i Etiopien svalnade Sovjetunionens intresse för Somalia och landet blev diplomatiskt isolerat. Senare var det USA:s tur. Avtal med Somalia slöts på det militära området med bakgrunden att shahen av Iran störtats och Afghanistan invaderats av Sovjetunionen. Landet var militärt starkt med afrikanska mått mätt. Interna oroligheter började emellertid och militärt motstånd mot Barre var ett faktum. I januari 1991 tvingades Barre på flykt. En interrimregering uppstod, men den bestod av många viljor och grupper utan samlat mål. Denna splittrades och sedan dess har Somalia inte haft en fungerande centralregering.

Statsmakten har varit helt satt ur funktion med anarki och kaos. Milis, klanbaserade rörelser och andra grupperingar tävlar om makten. Striderna har skapat många flyktingar varav uppemot 20 000 bor i Sverige. Humanitärt är landet en katastrof med en medellivslängd under 50 år, drygt 80-procentig analfabetism och över hälften av medborgarna utan rent vatten.

År 1991 utropades det tidigare Somaliland i norra delen som självständigt. Landet åberopar en gammal kolonial gräns från den brittiska kolonin Brittiska Somaliland.

Somaliland är mycket stabilt, utvecklat och välordnat jämfört med Somalia. Sedan 1996 har det varit fred. Trots fattigdom och inget direkt finansiellt bistånd från omvärlden, då landet inte blivit erkänt som en självständig stat, är Somaliland välutvecklat. Byggandet av infrastruktur i Somaliland håller på att ta god fart. Mobiltelefoner och Internetförbindelser används flitigt. Allt detta är möjligt genom att somaliländare i diasporan sänder hem pengar. Flera demokratiska val övervakade av internationella valobservatörer har hållits och samtliga bedöms i internationella rapporter ha genomförts på ett tillfredsställande sätt. Även en folkomröstning om självständighet har hållits som med klar majoritet visade att folket vill bli oberoende från resten av Somalia.

Alltfler tecken syns på att Somaliland börjar få gehör för att bli självständigt. Ett exempel är en rapport från den Brysselbaserade International Crisis Group, en think tank, vars ordförande är Finlands förre president Martti Ahtisaari. De skriver "Frågan är inte längre om Somaliland bör erkännas som en självständig stat, utan om det finns något bärkraftigt alternativ". Även en juridisk utredning vid Sydafrikas utrikesdepartement instämmer i detta.

Inget land har hittills erkänt Somaliland. Sverige bör vara pådrivande i den här processen och bli pionjärer genom att våga ta ställning för att det internationella samfundet erkänner landet som en oberoende stat.

På vilket sätt avser statsrådet att verka i det internationella samfundet för att Somaliland ska bli erkänt som en självständig stat?