den 19 november

Interpellation 2003/04:127 av Erik Ullenhag (fp) till statsrådet Hans Karlsson om arbetskraftsinvandring

All offentlig makt i Sverige utgår som bekant från folket. Sveriges högsta beslutande organ är riksdagen medan regeringen innehar den verkställande makten. Regeringens ansvar innefattar bland annat att verkställa av riksdagen fattade beslut. I de allra flesta fall fungerar det svenska systemet bra. Men i de fall då det bildas en annan riksdagsmajoritet än den majoritet som valt landets regering uppstår det med jämna mellanrum problem. Det finns en rad exempel på beslut som regeringen inte verkställer till synes på grund av att den har en annan uppfattning än riksdagen.

Regeringens uppfattning är dock irrelevant för om ett riksdagsbeslut ska verkställas eller inte. Förklaringen till att regeringen nu och då missköter sin roll som verkställande makt är sannolikt ett alltför långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav. Det faktum att det är samma parti som innehaft regeringsmakten 18 av de senast 21 åren skapar en risk för att regeringen tappar respekten för riksdagen och ser den närmast som ett "transportkompani". Hur regeringen hanterar frågan om arbetskraftsinvandring är ett exempel på att regeringen inte alltid verkar respektera riksdagen som beslutande makt.

Den 11 april i år beställde riksdagen en parlamentarisk utredning med uppdrag att ta fram ett regelverk som medger vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES (bet. 2002/03:SfU8, rskr. 2002/03:143). I budgetpropositionen för 2004 anger regeringen att en utredning kommer att tillsättas "inom kort". I svar på en enkel fråga av undertecknad den 24 september 2003 gav arbetslivsministern också intrycket att utredningen skulle tillsättas strax efter att svaret på frågan lämnades (fråga 2003/04:8).

Ännu sju månader efter riksdagsbeslutet har dock utredningen inte tillsatts. I riksdagens tillkännagivande skisseras efter vilka riktlinjer utredningen ska bedrivas. Detta till trots har regeringen fortfarande inte ens fattat beslut om kommittédirektiv. Visst är det centralt att regeringsbeslut bereds på ett korrekt sätt, men att en utredning som riksdagen beställt inte ens fått några direktiv sju månader efter fattat riksdagsbeslut är knappast acceptabelt. Om regeringen ytterligare försenar frågan kommer det bli aktuellt att kräva en konstitutionell prövning av regeringens passivitet.

Det är ingen hemlighet att socialdemokraterna är djupt kluvna i frågan om arbetskraftsinvandring. I valrörelsen 2002 sade partiledaren Göran Persson bestämt nej till arbetskraftsinvandring men därefter har han, i vart fall i internationella medier, intagit en annan ståndpunkt. Tidigare migrationsministern Jan O Karlsson var som minister lojal med socialdemokraternas motstånd mot arbetskraftsinvandring men dagarna efter sin avgång slog han fast att ökad arbetskraftsinvandring behövs för att minska främlingsfientligheten och öka integrationen. Vad socialdemokraterna internt tycker i frågan om arbetskraftsinvandring är dock inte av något intresse för regeringens konstitutionella skyldighet att verkställa av riksdagen fattade beslut.

Mot bakgrund av det ovan sagda vill jag ställa följande frågor till arbetslivsminister Hans Karlsson.

1. När kommer statsrådet att lägga fram förslag på kommittédirektiv i enlighet med det fattade riksdagsbeslutet av den 11 april 2003?

2. Ämnar statsrådet att vidta några åtgärder mot bakgrund av att regeringen, ännu sju månader efter riksdagsbeslutet, inte förmått tillsätta utredningen i enlighet med riksdagens tillkännagivande?