den 19 november

Interpellation 2003/04:126 av Cecilia Wigström (fp) till utrikesminister Laila Freivalds om regeringens behandling av fängslade svenskar i utlandet

Två svenska medborgare sitter fängslade utomlands utan rättegång, den ena på Guantánamo, den andra i Eritrea. Bådas mänskliga rättigheter kränks. Mehdi Muhammed Ghezalis för att han kämpat för talibanerna, Dawit Isaaks för att han kritiserat bristen på demokrati i Eritrea. Den förra har uppmärksammats mer av medierna än den senare. Den svenska regeringen har gjort mer för Ghezali än för Isaak.

Dawit Isaak

Eritrea blev självständigt från Etiopien 1993 och befrielseledaren Isayas Afewerki blev president. I september 2001 slog Afewerki in på en ytterst repressiv väg. Presidenten fängslade elva parlamentariker som var medlemmar i det enda partiet och som kritiserat honom för auktoritärt styre. Den fria pressen stängdes och elva journalister som kritiserat bristen på demokrati fängslades, inklusive den eritreanske och svenske medborgaren Dawit Isaak som var ansvarig utgivare för tidningen Setit. Det sitter ytterligare en svensk medborgare, Kifleyesus Equbacristos, fängslad i Eritrea för mord sen sommaren 2001. Tyvärr känner jag inte närmare till hans fall.

Dawit Isaak har tidigare bott i Lerum, men sitter nu fängslad utan rättegång i Eritrea sedan den 17 september 2001. Trovärdig information säger att han har varit torterad. Dawits fru fick lämna matpaket till honom de första månaderna i fängelset. Sen 1,5 år har hon inte haft någon kontakt. Enligt Amnesty är det allvarligt när en person inte lämnat några livstecken på mer än ett år. Vi vet inte varför den eritreanska regimen inte tillåter besök. Har de något att dölja? Lever Dawit över huvud taget?

Hjälp till Dawit Isaak från svenska regeringen

Av före detta utrikesminister Anna Lindhs svar på skriftliga frågor, april 2002, juli 2002, januari 2003, april 2003 och juni 2003, kan utläsas att följande insatser gjorts från regeringens sida:

Den 4 oktober 2001, svenska honorärkonsuln i Asmara framför första begäran om att få besöka Dawit.
Den 28 maj 2002, svenska regeringens särskilda sändebud besöker Eritrea och framför krav på att få träffa Dawit.
Konsuln i Asmara framför fortlöpande krav på att få träffa Dawit.
Våren 2003, statssekreteraren för utvecklingssamarbete framför krav till Eritreas ambassad i Stockholm att Dawit Isaak släpps fri.
Våren 2003, utrikesrådet för politiska frågor framför krav till Eritreas ambassad i Stockholm att Dawit Isaak omedelbart släpps fri.
Mars 2003 riktades en särskild skrivelse till Eritreas regering från konsulatet i Asmara med begäran att av humanitära skäl få träffa Isaak.
Juni 2003, UD:s Afrikaenhet träffade representanter för Eritreas ambassad och aktualiserade frågan.
Enligt kontakter med UD utsågs i sommar en svensk ambassadör till Eritrea som stationeras i Stockholm. Den svenske ambassadören reste till Eritrea först den 31 oktober 2003. Enligt ett TT-telegram från augusti i år avfärdades Dawit Isaak från UD:s lista över frihetsberövade svenskar i mars 2003.

Hjälp till Mehdi Muhammed Ghezali från den svenska regeringen

I konstitutionsutskottets granskningsärende från mars 2003 redovisas runt 35 olika insatser som regeringen gjort från december 2001 till februari 2003 gentemot amerikanska myndigheter för att bistå Mehdi Muhammed Ghezali. Utrikesdepartementet har också haft åtskilliga kontakter med flera andra länder som har fångar på Guantánamo (2002/3:KU30 bilaga A2.9.2).

Jämförelse hjälpen Ghezali och Isaak

I relationer mellan länder markeras vikten ett land lägger vid en fråga bland annat av vilken nivå en fråga förs upp på.

I Dawit Isaaks fall var det regeringens sändebud i Stockholm och den svenska honorärkonsuln på plats som agerade i kontakter med eritreanska myndigheter. Inte förrän våren 2003 (1,5 år efter fängslandet) agerade statssekreterare Annika Söder och utrikesrådet för politiska frågor.

I Ghezalis fall har Sverige agerat i kontakterna med USA genom den svenske ambassadören, utrikesministern (redan efter fyra månader i april 2002), försvarsministern, justitieministern, UD:s kabinettsekreterare, utrikesrådet för politiska frågor, UD:s rättschef och statssekreterare Lars Danielsson. I Ghezalis fall har åtskilliga kontakter tagits med flera länder som har fångar på Guantánamo, i EU-kretsen Belgien, Danmark, Spanien, Storbritannien och Frankrike. I Eritrea har fem EU-länder ambassader på plats och Sverige har inte försökt ta hjälp av dem.

Sverige har uppenbarligen agerat med högre prioritet i Ghezalis fall. Dawit Isaaks öde har inte förts upp på statssekreterarnivå förrän 1,5 år efter fängslandet och en ambassadör för Eritrea har inte utsetts förrän efter två år. Varken utrikesministern, andra ministrar eller UD:s kabinettssekreterare har ännu på motsvarande sätt tagit upp Dawit Isaak med Eritrea.

Den 2 augusti 2002 kallade UD:s kabinettssekreterare upp USA:s chargé d'affaires. En månad senare kallade UD:s kabinettssekreterare upp den amerikanske ambassadören. Eritreas ambassadör har ännu inte kallats upp till UD.

Två liknande fall @ två olika ageranden

Att döma av den nivå den svenska regeringen har tagit upp frågan om Isaaks öde är det tydligt att Ghezali och Isaak fått olika behandling av regeringen.

Alla svenska medborgare vars mänskliga rättigheter kränks har rätt till likvärdig hjälp. Det må vara så att Eritreas regering är svårare att ha att göra med än USA, men det kan inte ursäkta skillnaderna i engagemang och ansträngningar från regeringens sida. Det må så vara att Isaaks öde inte uppmärksammats lika mycket i medierna, men det är ingen ursäkt för regeringens passivitet. Isaaks liv är lika mycket värt som Ghezalis. Isaaks medborgarskap är lika mycket värt som Ghezalis.

Jag vill därför fråga utrikesminister Laila Frivalds följande:

1. Avser utrikesministern att vidta åtgärder så att de svenska medborgarna Ghezali och Isaak, och svenska medborgare i allmänhet, får likvärdigt bistånd från Sverige för att skydda sina mänskliga rättigheter?

2. Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att Dawit Isaak ska släppas fri?