den 17 november

Interpellation 2003/04:116 av tredje vice talman Helena Höij (kd) till utrikesminister Laila Freivalds om stödet till demokratirörelsen på Kuba

Tyvärr råder i Sverige, och på många andra håll, fortfarande en stor okunskap om förhållandena på Kuba, en näst intill naiv syn på den kommunistiska diktaturen. Det visar inte minst den förre vice statsministerns uttalande i Dagens Nyheter för någon vecka sedan. Det finns en myt om att man på Kuba lyckats skapa ett socialt jämlikt samhälle. Reseföretag som erbjuder semesterresor till Kuba beskriver det som ett karibiskt paradis. Visst är det lätt att förföras av denna ö, men sanningen är den att fattigdomen är utbredd, ojämlikheterna många och förtrycket fruktansvärt och värre än på många år.

I våras genomfördes en arresteringsvåg av oppositionella politiker och oberoende journalister, som efter summariska rättegångar dömts till fängelsestraff på upp till 25 år. I dag finns över 350 politiska fångar på Kuba som lever under fruktansvärda förhållanden. Inga människorättsorganisationer tillåts komma till Kuba.

Detta har uppmärksammats tidigare i kammaren under ett par interpellationsdebatter (den 8 april och den 26 maj 2003). Sverige och EU har fördömt arresteringarna och förre utrikesministern Anna Lindh gav i kammaren uttryck för ett tydligt stöd för demokratirörelsen på Kuba. Anna Lindh lovade att regeringen skulle undersöka hur biståndet till demokratirörelsen skulle kunna öka. Hon var också positiv till ett högnivåbesök på Kuba.

Nu nås vi av information om att till exempel det kristdemokratiska partiet, Movimiento Cristiano Liberacion, MCL, har en stor tillströmning av medlemmar. Men regimen visar inga tecken på att mjukna @ tvärtom! De personer som väljer att stödja de demokratiska krafterna och deras familjer trakasseras systematiskt. Säkerhetspolisen hotar med att de kommer att mista arbetet, de sprider falska rykten, genomför oanmälda husrannsakningar och utsätter sina offer för täta visiteringar. Den som trots detta inte kroknar får räkna med att bli arbetslös och utstött från samhället.

I denna situation är det mycket viktigt att vårt stöd till demokratirörelsen, och dem som är utsatta för förtryck, är tydligt och synligt!

Det stöd som ges till demokratirörelsen på Kuba genom direkta kontakter mellan Kristdemokraternas råd för demokrati och utveckling och MCL och av andra, till exempel av den liberala biståndsorganisationen SILC till den fria biblioteksrörelsen, är konkret och effektivt och borde förstärkas.

Även ett högnivåbesök skulle stödja de oppositionella demokratiska krafterna på Kuba, och samtidigt vara ett sätt att bilda opinion och tydliggöra Sveriges inställning till den kubanska diktaturen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesministern:

Avser ministern att öka biståndet till demokratirörelsen på Kuba och i så fall hur?

Avser ministern att medverka till att ett högnivåbesök kommer till stånd hos de oppositionella organisationerna på Kuba?