den 17 november

Interpellation 2003/04:115 av Carin Lundberg (s) till justitieminister Thomas Bodström om tingsrätter i Västerbotten

Det pågående reformeringsarbetet av tingsrättsorganisationen diskuterades så sent som den 12 november 2003 här i kammaren. Riksdagen beslutade då att reformarbetet ska fortsätta och då stegvis region för region. Förändringarna bör dock inte, enligt riksdagens uppfattning, omfatta alltför begränsade områden, då det kan leda till att en tingsrätt kort efter sammanslagningen blir föremål för en ny organisationsförändring.

Riksdagen ansåg även att regeringen också i fortsättningen ska vara den som beslutar om indelning i domsagor.

Jag vill med anledning av detta ta upp frågan om tingsrätterna i Västerbotten, som torde vara nästa region i det fortsatta reformeringsarbetet.

Lycksele och Skellefteå är två mindre tingsrätter, båda med speciella geografiska förhållanden. Skellefteå tingsrätt har ett 30-tal anställda, därav fyra domare. Eftersom jag bor i Skellefteå och därför har mer kunskaper om denna tingsrätt vill jag ta den som exempel, men förhållandena är i mycket lika för Tingsrätten i Lycksele, om än med mindre tal.

Om Skellefteå tingsrätt läggs ned och verksamheten flyttas till Umeå, är detta mycket olyckligt ur medborgarperspektiv. Ska man använda sig av allmänna kommunikationer från till exempel Malå, ca 27 mil från Umeå, behöver man anslå tre dagar för att tala för sin sak. I en sammanslagning måste man således ta hänsyn till de geografiska förhållanden och befolkningsstrukturen. Detta tycker jag särskilt gäller för Västerbotten.

Ett av de tyngsta argumenten för omorganisation är ekonomiska. Jag vill därför fråga ministern vilka besparingar han skulle se vid en eventuell sammanslagning av tingsrätterna i Västerbotten.

Under en månad med 20 arbetsdagar under hösten 2003, 20 vardagar, hölls förhandlingar i Skellefteå under 19, många dagar med flera förhandlingar samtidigt. Hade inte tingsrätten funnits i Skellefteå skulle 40 domare och 30 protokollförare behövt resa till Skellefteå. För ett år skulle kostnaden enbart för restiden bli ungefär 1 miljon kronor. Under samma period var 215 personer inblandade: parter, åtalade, advokater med flera. Endast advokaternas spilltid för resor skulle kosta närmare 60 000 kr för en månad. Till detta kommer alla andra extrakostnader.

Domsagan omfattar Skellefteå kommun med ca 72 000 invånare, med Malå och Norsjö omkring 80 000 på en yta större än Skåne. Domsagans storlek och mängder mål torde innebära att kostnadsbesparingen med endast ett tingsställe i Skellefteå skulle bli mycket begränsad, om inte till och med dyrare.

Största andelen mål i Skellefteå @ och i resten av länet med @ handlar om vardagsjuridik och avgörs bäst nära de direkt berörda. För tillgängligheten, ur medborgarperspektivet bör alltså Tingsrätterna i Lycksele och Skellefteå inte läggas ned.

Min fråga till justitieministern är:

Avser ministern att, mot bakgrund av vad som anförs i interpellationen, verka för att Tingsrätterna i Lycksele och Skellefteå inte läggs ned?