den 17 november

Interpellation 2003/04:114 av Ana Maria Narti (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om studenters ekonomi

Sveriges studenter kämpar mot en allt svagare ekonomi. Under hösten har nya beräkningar blivit kända och de avslöjar en skrämmande verklighet. De siffror som citerades beskriver perioden mellan 1989 och 2003. Siffrorna i denna debatt kommer från Föreningssparbankens institut för privatekonomi och har sammanställts av Ulla Samuel med utgångspunkt i den årliga skriften Ungdomsekonomen. Studenternas disponibla belopp efter det att "nödvändiga utgifter" täcks har under denna tid minskat från 1 187 till 807 kr.

För att få en ännu tydligare bild av de svårigheter som drabbar den undersökta gruppen behöver man också komma ihåg att återbetalning av studielån har ändrats, att det nuförtiden är mycket svårt att få avskrivning av skulderna. Som bekant kan människor som avslutar sina studier inte alltid omedelbart finna välbetalda jobb, men att de nuförtiden obönhörligen ställs inför krav på återbetalning av studieskulderna.

Det blir alltså allt svårare för de unga att ägna sig åt djupgående studier eftersom nuvarande stödsystem ger dem en svag ekonomi och lägger på dem ständigt ökande skuldbördor. Utan överdrift kan man påstå att de unga som tidigt engagerar sig på studiebanan straffas av samhället @ framför allt om man jämför de unga studenternas situation med de fördelar som staten erbjuder äldre personer som startar studier med stöd av den mycket generösa AMS-finansieringen via det nya rekryteringsbidraget för studenter över 25 år. Denna jämförelse leder tankarna till en kanske oavsiktlig men förödande diskriminering av unga studenter.

Det är i de unga åren som inte bara inlärningsprocessen utan också mottagligheten mot tidigare oformulerade tankar och kraften att ge uttryck till det nya är som störst hos de flesta av oss. Det är därför obegripligt att det svenska utbildningssystemet inte tillräckligt starkt uppmuntrar och stöder de ungas inträde i den högre utbildningen och i högt kvalificerade yrken. Välkända folkpartikrav behöver upprepas i detta sammanhang.

Totalbeloppet för studiemedel bör höjas, studerande med barn bör få bättre ekonomi, den så kallade fribeloppsgränsen bör avskaffas @ de unga som både studerar och arbetar ska inte straffas för detta.

Med hänsyn till de nya beräkningar om studenternas @ och i första hand de unga studenternas @ drastiskt försämrade ekonomi vill jag fråga:

Avser utbildningsministern att korrigera de uppenbara orättvisorna i behandlingen av unga studenter?

Har utbildningsministern i dag handlingsplaner för förbättringar av de unga studenternas ekonomi?