den 14 november

Interpellation 2003/04:113 av Bengt-Anders Johansson (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om rovdjursfrågan

Tre av de stora rovdjursarterna är under kraftig tillväxt i landet. Björnstammen är betydligt större än vad tidigare forskningsrapporter redovisat. Samma förhållande har varit för handen i fråga om lodjur. Vargstammen ökar och sprider sig till alltfler områden, med ökat antal skador på tamdjur och andra viltarter som följd.

Vad gäller skador förorsakade av rovdjur intar vargen en särställning, både i fråga om skador på tamdjur och andra viltarter. Samtidigt som en etablerad vargstam ökar i antal, minskar bytesdjuren som älg, hjort och rådjur i antal. Detta framgår klart av all samlad erfarenhet vid förekomst av stora rovdjur.

I proposition 2000/01:57 anger regeringen att det för den svenska vargstammen ska tillämpas en etableringsplan med etappnivåer för antalet vargar. Första etappmålet har därvid satts till 20 föryngringar per år (ca 200 djur). Detta etappmål kan förväntas vara uppfyllt redan våren 2004. Skäl för denna bedömning är de genomgående alltför låga antalsberäkningar som sedan länge förelegat i fråga om övriga rovdjur exempelvis björn och lo. Till detta kommer att vargpopulationen generellt har en betydligt högre föryngringstakt och etableringsförmåga i nya områden, varför antalsökningen är svårare att förutse än i fråga om exempelvis björn.

Proposition 2000/01:57 innehåller mycket vaga uppgifter om de kostnader som en växande vargstam i Sverige kommer att förorsaka. Inte heller Rovdjursutredningens betänkande (SOU 1999:146) innehåller någon klar redovisning av de totala kostnaderna för enskilda och samhället som växande rovdjursstammar kommer att framskapa vid olika antalsnivåer. Institutionen för skogsekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå, genomförde 1993 en samhällsekonomisk studie (arbetsrapport 165, 1993) benämnd Kostnader för de "fyra stora" rovdjuren i svensk fauna. I sammanställningen av rapporten anges att, med ett beräknat antal individer av vardera art av de "fyra stora", kan den sammanlagda kostnaden per år beräknas till 6 043 750 000 kronor (i 1993 års penningvärde). Antalet björnar och lodjur beräknas i dagsläget vara ca 1 500 av vardera arten. Vargstammen växer och kommer inom några år att passera andrahandsnivån 500 djur, som den till Rovdjursutredningen knutna forskargruppen framhållit som minimiantal.

Under de två senaste åren har antalet rovdjurangrepp, främst vargangrepp, drabbat landets tamdjursägare. En kraftig ökning av dessa skador är att förvänta under kommande år med ökat antal rovdjur, framför allt vargar.

Redan i nuläget har många tamdjursägare upphört med sin verksamhet på grund av rovdjursangrepp som omöjliggjort deras tidigare djurhållning. Att inhägna alla betesmarker med så kallade rovdjursäkra stängsel är såväl en ekonomisk som praktisk omöjlighet. Det skulle dessutom totalt förändra det svenska kulturlandskapet och dess tillgänglighet. Den unika svenska allemansrätten skulle bli kraftigt inskränkt. Med allt färre betande kreatur förbuskas och försvinner det öppna kulturlandskapet.

Ett annat problem med växande rovdjursstammar är hur dessa ska kunna antalsregleras genom jakt. Detta gäller särskilt vargstammen, där vanliga jaktmetoder endast i begränsad omfattning kan tillämpas. Till skillnad från jakt efter alla andra djurarter kan inte hundar användas vid vargjakt. Avsaknad av spårsnö medför att jakt efter varg i praktiken är omöjlig att genomföra.

Förhållandet är väl känt i områden med fast etablerade vargstammar som exempelvis Ryssland och Kanada, där gift måste tillgripas när andra medel och metoder inte räcker till för att reglera vargstammen (s. 124 i Rovdjursutredningens betänkande SOU 1999:146). Därtill kommer att den svenska jägarkåren minskar i antal år från år. Förutsättningarna att kunna reglera en växande vargstam i Sverige blir svårare att klara med allt färre jägare i framtiden.

Mot bakgrund av vad regeringen angett i proposition 2000/01:57 om att Sverige ska ta ansvar för att livskraftiga rovdjursstammar ska få växa till och sprida sig i landet, är det nu hög tid att ställa följande frågor.

1. Vad har ministern för planering för förvaltningen av landets stora rovdjur björn, varg, lo och järv?

2. Hur avser ministern att reglera de växande rovdjursstammarna, och då särskilt den mycket svårjagade vargstammen?

3. Hur avser ministern att de stora skador och kostnader som rovdjuren kommer att förorsaka under kommande år ska bestridas och finansieras?