den 14 november

Interpellation 2003/04:110 av Anna Grönlund (fp) till miljöminister Lena Sommestad om miljöbalken

Riksdagen fattade beslut om miljöbalken 1998. Tanken med miljöbalken var att ta ett samlat grepp på miljöfrågorna samt att fokusera och lyfta fram vikten av miljöarbetet. Kravnivån på företag och organisationer höjdes. Att Sverige ska vara ett föregångsland där långsiktigt hållbart miljöarbete är av hög prioritet är nog de flesta överens om.

Problemet är att miljöbalken inte fått de effekter som den dåvarande majoriteten hade tänkt sig. I stället för att vara ett kraftfullt instrument i kampen för en bättre miljö har miljöbalken många gånger kommit att bli orsak till omfattande administrativa bekymmer både för tillsynsmyndigheter och för företag och organisationer.

Ett av problemområdena i balken är miljösanktionsavgifterna. Två exempel på detta:

En företagare på Gotland lämnade in en anmälan om solarieverksamhet 40 dagar för sent. Han påfördes en miljösanktionsavgift på 5 000 kr och dömdes i hovrätten till 30 dagsböter. En sådan dubbelbestraffning för en försenad blankett kan knappast anses vara rimlig. Hade samma blankett varit försenad i en annan kommun hade saken med största sannolikhet över huvud taget aldrig anmälts till åklagare.

En färghandlare i Danderyd missade att märka fyra färgburkar på lagret med blindskrift och påfördes en miljösanktionsavgift på 30 000 kr. Ledamöterna i nämnden insåg orimligheten i miljösanktionsavgiften och sänkte beloppet till 15 000 kr, och bröt därmed mot lagen.

Dessa fall kan jämföras med Enköpings kommun. Där underlät ledamöterna i miljönämnden att påföra miljösanktionsavgifter på företag som lämnat försenade miljörapporter. Deras agerande strider mot lagen och politikerna har dömts till dagsböter av hovrätten.

Det finns en rättsosäkerhet i att kommuner tillämpar lagen på olika sätt. Och det innebär att vissa företag får konkurrensfördelar genom att de är belägna i kommuner där de kommunala tjänstemännen inte följer lagen.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet:

Vad avser miljöministern att göra för att komma till rätta med de orimligheter som miljöbalken för med sig för svenska småföretag?

Vad avser miljöministern att göra för att lagen ska tolkas på ett likvärdigt sätt i hela landet?