Interpellation 2003/04:1 av Göran Lindblad (m) till socialminister Lars Engqvist om psykiatrivårdens sammanbrott
Under de senaste månaderna har vi fått en mängd exempel på brott begångna av psykiskt sjuka personer vilka inte erhållit adekvat vård.
Yxmördaren i Göteborg, järnrörsmannen i Alvik, bilmassakern på Västerlånggatan, och nu senast den knivmördare i Arvika som uppenbarligen inspirerats av mordet på statsrådet Anna Lindh är alla exempel på psykiatrins misslyckande. Dessa är då enbart toppen av ett isberg, massor av mindre spektakulära våldsdåd begås i stort sett dagligen av psykiskt instabila eller sjuka personer.
Det finnes också en tydlig koppling till den katastrofalt dåliga missbrukarvården och den otillräckliga narkotikabekämpningen. Det är väl känt att många narkotiska preparat och droger orsakar eller förvärrar psykiska sjukdomar.
Den slutna psykiatriska vården har under många år successivt avlövats. Många psykiskt sjuka lever i dag i misär, kanske som hemlösa, eller i ett ensamt eget boende ordnat av en socialtjänst som saknar tillräckliga kunskaper för att rätt kunna vårda svårt psykiskt sjuka. Såväl förövare som offer vid de ovan relaterade våldsdåden hade fått ett bättre och längre liv med en fungerande slutenvård för psykiskt sjuka.
Möjligheten till försöksutskrivning borde återinföras eftersom flertalet psykiskt sjuka efter en alltför kort vårdtid på institution i regel slutar medicinera när tvångsvård eller frivillig inläggning upphör.
En haverikommission för psykiatrin borde inrättas.
Vad avser statsrådet att göra för att långsiktigt, men också omedelbart, rätta till de värsta problemen inom psykiatrin?