2004 års ekonomiska vårproposition

Bilaga 1

Svensk ekonomi

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Bilaga 1

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord ...............................................................................................................................			7
1	Översikt	..................................................................................................................	7
	1.1	Resursläget...............................................................................................	9
	1.2	Finanspolitiken......................................................................................	10
	1.3	Utvecklingen inom olika områden ......................................................	11
2	Internationell utveckling......................................................................................		19
	2.1	Utvecklingen i Europa..........................................................................	20
	2.2	Förenta staterna ....................................................................................	22
	2.3	Utvecklingen i Asien och Latinamerika .............................................	23
	2.4	Den svenska världsmarknadstillväxten................................................	24
	2.5	Oljepriset...............................................................................................	25
3	Kapitalmarknaderna .............................................................................................		27
	3.1	Utvecklingen i omvärlden ....................................................................	27
	3.2	Utvecklingen i Sverige ..........................................................................	29
4	Utrikeshandel .......................................................................................................		31
	4.1	Varuexport.............................................................................................	31
	4.2	Varuimport............................................................................................	33
	4.3	Tjänstehandel ........................................................................................	35
	4.4	Bytesbalans............................................................................................	35
	4.5	Bruttonationalinkomsten .....................................................................	35
5	Näringslivets produktion.....................................................................................		38
	5.1	Industri ..................................................................................................	38
	5.2	Byggindustri ..........................................................................................	40
	5.3	Tjänstesektor.........................................................................................	41
6	Arbetsmarknad .....................................................................................................		42
7	Löner .....................................................................................................................		47
8	Inflation	................................................................................................................	48

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

9	Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter ..................................................		52
	9.1	Hushållens inkomster ...........................................................................	52
	9.2	Hushållens konsumtionsutgifter..........................................................	55
10	Investeringar..........................................................................................................		58
	10.1	Näringslivet............................................................................................	58
	10.2	Offentliga myndigheter.........................................................................	59
	10.3	Bostäder..................................................................................................	60
	10.4	Lager.......................................................................................................	60
11	Den offentliga sektorn..........................................................................................		62
	11.1	Den konsoliderade offentliga sektorn..................................................	62
	11.2	Den statliga sektorn ..............................................................................	65
	11.3	Ålderspensionssystemet........................................................................	66
	11.4	Kommunsektorn....................................................................................	67
	11.5	Finanspolitiska mål och indikatorer.....................................................	69
12	Alternativa scenarier .............................................................................................		75
	12.1	Basalternativet........................................................................................	75
	12.2	Lågtillväxtalternativet............................................................................	75
	12.3	Högtillväxtalternativet ..........................................................................	77
13	Prognosutvärdering...............................................................................................		79
	13.1	Finansdepartementets prognoser .........................................................	79
	13.2	Jämförelse med andra prognosmakare .................................................	81
	Fördjupningsrutor
	Kalenderns inverkan på den ekonomiska utvecklingen 2004.............................		18
	Kinas ökande betydelse för världsekonomin.......................................................		26
	Sveriges handel med EU:s nya medlemsländer ...................................................		37
	Förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2004 beträffande
		offentliga finanser och hushållens inkomster ......................................	73

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Tabellförteckning


1.1	Prognosförutsättningar ..............................................................................................		8
1.2	Resursläget ................................................................................................................		10
1.3	Nyckeltal...................................................................................................................		11
1.4	Försörjningsbalans....................................................................................................		15
1.5	Bidrag till BNP-tillväxt.............................................................................................		16
1.6	Sparandets sammansättning .....................................................................................		16
1.7	Offentliga finanser....................................................................................................		17
2.1	BNP-tillväxt, KPI, arbetslöshet ...............................................................................		20
3.1	Betalningsbalansens finansiella poster.....................................................................		30
3.2	Ränte- och valutakursantaganden............................................................................		30
4.1	Export och import av varor och tjänster.................................................................		31
4.2	Bytesbalans................................................................................................................		35
4.3	Bruttonationalinkomst.............................................................................................		36
5.1	Näringslivets produktion .........................................................................................		38
5.2	Nyckeltal för industrin.............................................................................................		39
5.3	Byggvolym ................................................................................................................		40
6.1	Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet................................................................		42
6.2	Sysselsättning och arbetslöshet uppdelat på kön....................................................		46
7.1	Löneutveckling .........................................................................................................		47
8.1	Konsumentprisutveckling ........................................................................................		48
9.1	Hushållens reala disponibla inkomster....................................................................		52
9.2	Bidrag till realinkomstökningen ..............................................................................		53
9.3	Ändamålsfördelade transfereringsinkomster..........................................................		54
9.4	Effekt av kapitalvinster på disponibelinkomst........................................................		54
9.5	Hushållens finansiella förmögenhet........................................................................		55
10.1		Investeringar ...........................................................................................................	59
11.1		Den offentliga sektorns finanser ...........................................................................	62
11.2		Skatter och avgifter.................................................................................................	64
11.3		Den offentliga sektorns utgifter ............................................................................	65
11.4		Statens finanser (exklusive statliga affärsverk och aktiebolag)............................	66
11.5		Ålderspensionssystemet.........................................................................................	66
11.7		Kommunsektorns finanser.....................................................................................	67
11.8		Strukturellt sparande i offentlig sektor .................................................................	70
11.9		Indikatorer för efterfrågan.....................................................................................	72
12.1		Nyckeltal, basalternativet.......................................................................................	75
12.2		Nyckeltal, lågtillväxtalternativet............................................................................	76
12.3		Nyckeltal, högtillväxtalternativet ..........................................................................	77
13.1		Finansdepartementets prognoser och utfallet för 2003 .......................................	79
13.2		Genomsnittligt absolut prognosfel för BNP-tillväxten .......................................	82

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Diagramförteckning

1.1	BNP-tillväxt, faktisk och potentiell BNP..................................................................		8
2.1	Företagens finansiella gap som andel av BNP i Förenta staterna...........................		22
2.2	Dagspris Brentolja.....................................................................................................		25
3.1	Styrräntor i Förenta staterna, euroområdet och Sverige ........................................		27
3.2	10-åriga obligationsräntor i Förenta staterna, euroområdet och Sverige ..............		28
3.3	Dollarutveckling mot yen och euro .........................................................................		28
3.4	Börsutveckling i Förenta staterna, euroområdet och Sverige.................................		29
3.5	Skillnad mellan 10-åriga obligationsräntor i Sverige och Tyskland ........................		30
5.1	Industrins enhetsarbetskostnad i Sverige relativt 11 OECD-länder .....................		39
5.2	Industrins vinstandel.................................................................................................		40
6.1	Lediga platser och varsel om uppsägning.................................................................		43
6.2	Arbetskraftsutbud och sysselsättning......................................................................		45
6.3	Sjukfrånvarande och öppet arbetslösa......................................................................		46
6.4	Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
		program..................................................................................................................	46
8.1	Konsumentpriser på energi. Energikomponenternas prisindex och totala bidrag
		till KPI-inflationen................................................................................................	48
8.2	Inflation (KPI) exkl. el, bränsle och drivmedel.......................................................		49
8.3	Bidrag till KPI-inflationen från vissa varu- och tjänstegrupper exkl. el, bränsle och
		drivmedel ...............................................................................................................	49
8.4	Inhemsk underliggande inflation och bristtal i handeln .........................................		50
8.5	Konsumentprisernas utveckling...............................................................................		51
9.1	Hushållens konsumtion av varor och tjänster.........................................................		55
9.2	Hushållens skulder....................................................................................................		56
9.3	Hushållens ränteutgifter efter skatt.........................................................................		56
9.4	Hushållens förväntningar om ekonomin 12 månader framåt.................................		57
9.5	Hushållens nettosparkvot.........................................................................................		57
10.1		Investeringar............................................................................................................	58
10.2		Kapacitetsutnyttjandet i industrin .........................................................................	58
10.3		Påbörjade nybyggnationer av bostäder ..................................................................	60
11.1		Den offentliga sektorns finansiella sparande.........................................................	62
11.2		Den offentliga sektorns finansiella ställning .........................................................	63
11.3		Skatter och avgifter .................................................................................................	64
11.4		Den offentliga sektorns utgifter.............................................................................	65
11.5		Kommunsektorns finanser .....................................................................................	68
11.6		Kommunsektorns konsumtionsutgifter ................................................................	68
13.1		Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2003 .......................................................	81

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Svensk ekonomi

Förord							gynnsamt och BNP ökade med hela 7 % föregå-
I denna bilaga till 2004 års ekonomiska vårpro-							ende år. Den japanska ekonomin, liksom den la-
							tinamerikanska, visar efter ett antal år med stag-
position redovisas en prognos för den interna-							nation nu en mer positiv utveckling. I Förenta
tionella och den svenska ekonomins utveckling							staterna är tillväxten överraskande god och i eu-
t.o.m. 2005. Därutöver redovisas en kalkyl för							roområdet är en viss förstärkning av tillväxten nu
2006.							synlig. Sammantaget innebär detta att den glo-
Bedömningarna baseras på underlag från							bala tillväxten väntas öka från 3,6 % år 2003 till
Statistiska centralbyrån (SCB), OECD och							4,4 % i år. År 2005 beräknas den uppgå till 4,1 %
Konjunkturinstitutet (KI). Ansvaret för bedöm-							(se tabell 1.1).
ningarna åvilar dock helt Finansdepartementet.							En allt starkare investeringskonjunktur driver
Beräkningarna är gjorda med stöd av Kon-							på den globala återhämtningen. Efter en period
junkturinstitutets modell KOSMOS och är be-							med kraftiga rationaliseringar och låga invester-
tingade av att ett antal förutsättningar är upp-							ingsvolymer under lågkonjunkturen finns det nu
fyllda.							både ett behov av och ett finansiellt utrymme att
För beräkningarna av volymutvecklingen har							återigen bygga ut produktionskapaciteten. I För-
2002 används som fast basår.							enta staterna noterades en tydlig investerings-
Ansvarig för beräkningarna är departements-							uppgång redan 2003. I euroområdet och i Sverige
rådet Mats Dillén. Beräkningarna baseras på in-							bedöms investeringarna börja öka i år. Högre
formation t.o.m. 8 april 2004.							företagsvinster har vidare bidragit till att de ton-
							givande aktiebörserna har stigit sedan ungefär ett
							år tillbaka.
							Konjunkturuppgången har än så länge inte re-
1		Översikt					sulterat i någon mer påtaglig förbättring av ar-
							betsmarknadsläget. Ett kännetecknade drag i rå-

Den globala konjunkturuppgången förstärktes							dande konjunkturfas är i stället att produk-
							tiviteten utvecklas starkt, vilket är tydligt i såväl
under det andra halvåret 2003. De förbättrade
							Sverige som Förenta staterna.
omvärldsutsikterna				väntas leda till en		god ut-
							Den globala återhämtningen understöds av en
veckling av svensk export och till att de senaste
							expansiv penningpolitik och låga obligations-
årens	negativa		investeringsutveckling			bryts.
							räntor. Räntorna väntas vara fortsatt låga i år och
Bruttonationalprodukten (BNP) bedöms öka
							nästa år. Eftersom det bedöms finnas lediga re-
med 2,5 % i år och med 2,6 % nästa år (se dia-
							surser i världsekonomin förutses den expansiva
gram 1.1). Arbetsmarknadsläget är dock svagt
							inriktningen av den ekonomiska politiken ge en
och den		öppna	arbetslösheten förväntas i år
							tydlig positiv effekt på den ekonomiska aktivi-
uppgå till 5,5 %.
							teten. I takt med att återhämtningen fortskrider
År 2004 ser ut att bli ett år med mycket god
							förväntas den amerikanska centralbanken under
tillväxt	i	de flesta		av	världens större regioner.
							senare delen av 2004 minska den penningpoli-
Särskilt	påfallande			är	den fördelaktiga	utveck-
							tiska stimulansen. I euroområdet och i Sverige
lingen i Asien. Tillväxten i Asien, exklusive Ja-
							väntas styrräntehöjningar först under 2005. Ef-
pan, har		sedan	ett	antal år utvecklats		mycket
							terfrågan i Förenta staterna har också upprätt-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

hållits av en mycket kraftigt stimulerande fi- nanspolitik. En expansiv inriktning förväntas också i år. Ökade försvarsutgifter, de senaste årens svaga konjunkturläge och olika finanspoli- tiska åtgärder har inneburit att de offentliga fi- nanserna i Förenta staterna har försvagats från att ha visat ett överskott på drygt 1,5 % 2000 till ett underskott på nästan 5 % förra året.

Sedan inledningen av 2002 har dollarn försva- gats med ca 25 % i handelsvägda termer. I kon- junkturhänseende har den globala växelkursut- vecklingen varit olycklig. Euroområdet, vars återhämtning alltjämt är bräcklig, har fått erfara en mycket kraftig förstärkning av växelkursen. Förstärkningen har dels skett mot dollarn, dels mot ett antal asiatiska länder som håller en fast växelkurs mot dollarn. Dollarförsvagningen för- klaras av att det hos marknadsaktörer finns en oro för utvecklingen och finansieringen av de amerikanska bytesbalans- och budgetun- derskotten, de s.k. dubbla underskotten. Sett ur ett långsiktigt perspektiv är dollarförsvagningen sannolikt också nödvändig. Osäkerheten om de globala växelkursrörelserna under de kommande åren är betydande.

Diagram 1.1 BNP-tillväxt, faktisk och potentiell BNP

Procentuell förändring						Miljarder kronor
5,0						2700
			BNP-tillväxt (vänster axel)
4,0			Faktisk BNP			2600
4,0			Potentiell BNP
			Potentiell BNP			2500
						2500
3,0						2400
						2400
2,0						2300
2,0
						2200
1,0						2100
						2100
0,0						2000
00	01	02	03	04	05	06
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna (NR) ökade BNP i Sverige med 1,6 % år 2003. Utfallet kan jämföras med prognosen i budget- propositionen på 1,4 %. Den utveckling som tecknades i budgetpropositionen vad gäller för- sörjningsbalansen låg i stort i linje med utfallet. Varuexporten visade dock en oväntat god ut- veckling under den senare delen av året. Detta förklaras till stora delar av en kraftigt ökad ex- port av läkemedel, motorfordon och telepro- dukter. Tillväxten stärktes under det fjärde kvartalet då BNP steg med 2,3 % i jämförelse

med motsvarande kvartal 2002. Till detta bidrog emellertid en ofrivillig lageruppbyggnad inom handeln. Under 2004 bedöms företagen anpassa sina lager, vilket dämpar tillväxten.

Tabell 1.1 Prognosförutsättningar

	2002	2003	2004	2005	2006
BNP världen1	2,8	3,6	4,4	4,1	3,9
HIKP EU2	2,1	2,0	1,7	1,8	1,9
Timlön i Sverige3	4,1	3,4	3,2	3,2	3,5
TCW-index2	133,7	127,6	124,7	124,0	124,0
Tysk långränta4	4,8	4,1	4,4	4,8	5,0
Svensk långränta4	5,3	4,6	4,8	5,1	5,3
Svensk kortränta5	4,2	3,0	2,6	3,0	3,8

1Procentuell förändring.

2Årsgenomsnitt.

3Kostnad, årsgenomsnitt.

410-års statsobligation, årsgenomsnitt.

56-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och

Finansdepartementet.

Den svenska ekonomin har väl stått emot den internationella lågkonjunktur som inleddes hösten 2000. Under 2001 bromsades dock till- växten upp kraftigt i Sverige och stannade vid knappt 1 %. I euroområdet var utvecklingen nå- got bättre och BNP steg med ca 1,5 %. Den svenska ekonomin drabbades hårdare av de in- ternationella störningar som låg bakom kon- junkturnedgången, framför allt över- och felin- vesteringar inom sektorn för informations- och kommunikationsteknik (IKT) och fallande börskurser. Under 2002 och 2003 har emellertid den svenska tillväxten relativt kraftigt överträffat tillväxten i euroområdet. Sammantaget för åren 2001–2003 är den ackumulerade tillväxten drygt 1,5 procentenheter högre i Sverige än i euro- området. En bidragande orsak till den gynnsammare utvecklingen är sannolikt att det i Sverige har funnits ett utrymme att bedriva en expansiv finanspolitik. Hushållens reala in- komster förbättrades med ca 5 % under perioden 2001–2003 till följd av diskretionär finanspolitik. Utvecklingen av hushållens kon- sumtion har följaktligen varit betydligt bättre i Sverige än i euroområdet.

Den internationella återhämtningen bedöms leda till en gradvis ökning av aktivitetsnivån i den svenska ekonomin under de kommande åren. Såväl Konjunkturinstitutets barometer som in- köpschefernas index visar på ett förbättrat kon- junkturläge i tillverkningsindustrin. Orderin- gången har utvecklats väl och produktions-

planerna är optimistiska. Den starka produk- tivitetstillväxten i industrin innebär att den svenska industrins konkurrenskraft alltjämt är god, trots de senaste årens förstärkning av kronan.

Förutsättningarna för en investeringsuppgång inom industrin bedöms vara goda. De senaste åren har industriföretagen genomfört kraftiga rationaliseringar och vinstläget har förbättrats. De låga investeringsvolymerna har stärkt företa- gens finansiella situation. Den låga räntenivån, ökad efterfrågan och stigande kapacitetsutnytt- jande är faktorer som leder till att industriinve- steringarna ökar i år. Statistiska centralbyråns in- vesteringsenkät och nationalräkenskapsutfallet för 2003 tyder på att investeringarna i tjänste- sektorerna däremot ökar först 2005. Hushållens konsumtion väntas växa i ungefär samma takt som under 2003, dvs. runt 2 % per år. Den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden innebär att kommunernas skatteinkomster ökar svagt i år och nästa år, vilket begränsar utrymmet för kommunal expansion. Den ökning av statsbidra- gen 2005 som regeringen aviserar i denna propo- sition stärker den kommunala ekonomin och höjer den kommunala konsumtionstillväxten 2005.

Den uppmätta BNP-tillväxten under 2004 på- verkas av att antalet vardagar är betydligt fler än 2003. I budgetpropositionen bedömdes denna kalendereffekt höja BNP-tillväxten med 0,3 pro- centenheter. Efter det att budgetpropositionen lades fram har emellertid NR beslutat att för- ändra sin metod att beräkna offentlig produktion i de preliminära nationalräkenskaperna. Denna metodförändring innebär att den offentliga pro- duktionen i högre grad än tidigare påverkas av kalendern. Med beaktande av metodföränd- ringen bedöms kalendereffekten 2004 höja BNP-tillväxten med 0,6 procentenheter. Den kalenderkorrigerade BNP-tillväxten uppgår såle- des till 1,9 % i år. Även andra delar av prognosen påverkas av kalendereffekten, se fördjupnings- rutan på sidan 18.

Från inledningen av 2001 till och med första halvåret 2003 låg sysselsättningen i stort sett på en oförändrad nivå. Inte förrän under den senare delen av 2003 och början av 2004 har sysselsätt- ningen i ekonomin minskat. För helåret 2003 begränsades sysselsättningsminskningen till 0,3 %. Antalet arbetade timmar har dock fallit med drygt 1 % per år 2002 och 2003. Den svaga utvecklingen av antalet arbetade timmar i för-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

hållande till BNP-tillväxten innebär att produk- tivitetstillväxten i den svenska ekonomin med historiska mått mätt var hög 2002 och 2003. Nedgången i antalet arbetade timmar förklarades nästan helt av en sjunkande medelarbetstid. Under åren 2000–2002 bidrog bl.a. en kraftig uppgång i sjukfrånvaron till att medelarbetstiden föll. Eftersom sjukfrånvarande räknas som sysselsatta hölls sysselsättningsnivån uppe. Den minskande medelarbetstiden 2003 beror bl.a. på ett lägre övertidsuttag och en nedgång av den s.k. vanligen arbetade tiden. Däremot bidrog inte utvecklingen av sjukfrånvaron till en lägre medelarbetstid förra året.

Den ekonomiska återhämtningen har alltså hittills inte omfattat arbetsmarknaden. Syssel- sättningen faller trots att produktionen ökar i förhållandevis god takt. Normalt reagerar ar- betsmarknaden med en betydande eftersläpning när konjunkturen förbättras. En del arbetsmark- nadsindikatorer visar också på att nedgången inte fördjupas ytterligare. I prognosen väntas syssel- sättningen öka först i början av 2005. Den öppna arbetslösheten förutses i år uppgå till 5,5 % och minska till 5,3 % år 2005.

Den svaga efterfrågan på arbetskraft leder till att löneökningstakten i ekonomin fortsätter att falla. I år och nästa år bedöms lönerna öka med 3,2 % och 2006 antas lönerna stiga med 3,5 %. Låga löneökningar och en god produktivitetstill- växt leder till ett lågt inflationstryck i ekonomin under de närmaste åren. Penningpolitiken för- väntas ha en fortsatt expansiv inriktning. Först under nästa år förutses Riksbanken börja höja styrräntan.

1.1Resursläget

Det är svårt att med någon större precision för- utsäga konjunkturläget om två år eller längre fram i tiden. Kalkylen för 2006 baseras därför på en bedömning av det s.k. BNP-gapet 2005. BNP-gapet definieras som den procentuella skillnaden mellan den faktiska och den potenti- ella BNP-nivån. Om BNP-gapet är negativt finns det lediga resurser i ekonomin, vilket möj- liggör en tillväxt som överstiger den potentiella tillväxttakten utan att inflationsproblem uppstår. På motsvarande sätt innebär ett positivt BNP- gap att ekonomin måste växa långsammare än den potentiella tillväxttakten för att inte inflatio-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

nen på sikt skall överstiga Riksbankens mål på 2 %.

Det låga inflationstrycket och den höga ar- betslöshetsnivån tyder på att det finns lediga re- surser i ekonomin. Andra indikatorer, som den låga andelen företag med brist på arbetskraft samt företagens återhållsamma anställningspla- ner, stöder bedömningen att det finns lediga re- surser på arbetsmarknaden. BNP-gapet 2005 uppskattas till –1 % (se tabell 1.2). I budget- propositionen uppskattades BNP-gapet till ca -0,5 %. Denna revidering beror på att återhämt- ningen på arbetsmarknaden nu väntas infalla vid en senare tidpunkt än vad som förutsågs i bud- getpropositionen.

Tabell 1.2 Resursläget

Procentuell förändring om annat ej anges

	2003	2004	2005	2006
Potentiell BNP	2,4	2,9	2,4	2,2
Faktisk BNP	1,6	2,5	2,6	2,5
Gap, procent	–0,9	–1,2	–1,0	–0,7

Potentiell produktivitet	2,3	1,8	2,0	2,0
Faktisk produktivitet	2,8	1,9	2,0	2,0
Gap, procent	0,0	0,2	0,2	0,2

Potentiell medelarbetstid	–0,6	0,8	–0,4	–0,3
Faktisk medelarbetstid	–1,1	1,1	0,0	–0,2
Gap, procent	–0,8	–0,5	–0,1	0,0

Potentiell sysselsättning	0,5	0,3	0,7	0,4
Faktisk sysselsättning	–0,3	–0,6	0,5	0,7
Gap, procent	0,0	–0,9	–1,1	–0,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

BNP-gapet kan definitionsmässigt delas upp i ett produktivitetsgap, ett medelarbetstidsgap och ett sysselsättningsgap. Varje gap uttrycker den procentuella skillnaden mellan faktisk och po- tentiell nivå. BNP-gapet 2005 består av ett sys- selsättningsgap som är något mer negativt än BNP-gapet, ett medelarbetstidsgap som är svagt negativt och ett svagt positivt produktivitetsgap. Eftersom sysselsättningsgapet gradvis antas slu- tas innebär detta att den faktiska sysselsätt- ningstillväxten 2006 är högre än den potentiella. Detta visar sig bl.a. genom att den öppna arbetslösheten sjunker från 5,3 % år 2005 till 4,9 % 2006. Eftersom det 2006 fortfarande bedöms finnas lediga resurser i ekonomin kan den öppna arbetslösheten förväntas sjunka ytterligare något under åren därefter utan att överhettningsproblem uppstår på arbets- marknaden.

Den potentiella sysselsättningen ökar 2004– 2006 främst tack vare att den arbetsföra befolk- ningen ökar med ca 0,7 % per år. Den potentiella utvecklingen av sysselsättningen och medelar- betstiden hålls dock tillbaka av att en stor andel av ökningen i den arbetsföra befolkningen sker i åldersgrupper med en låg sysselsättningsgrad och relativt låg medelarbetstid.

För att kunna priskonkurrera i ett svagt ef- terfrågeläge har rationaliseringstakten varit hög inom såväl de varuproducerande som de tjäns- teproducerande sektorerna. Inom delar av indu- strin har det handlat om en nödvändig kostnads- anpassning för att säkerställa långsiktig överlevnad. Detta är en viktig förklaring till de senaste årens goda produktivitetstillväxt. I takt med att konjunkturläget förbättras bedöms pro- duktivitetstillväxten normaliseras. År 2005 ligger produktivitetsgapet nära noll.

Bedömningarna av resursläget och den poten- tiella tillväxten innebär att BNP ökar med 2,5 % år 2006. Osäkerheten i bedömningarna är dock stor. I avsnitt 12 analyseras två sidoalternativ. I ett högtillväxtalternativ är sysselsättningsgapet större och den potentiella sysselsättningstillväx- ten högre. I detta alternativ uppgår den reguljära sysselsättningsgraden till 80 % år 2007. I ett lågtillväxtalternativ är den internationella kon- junkturutvecklingen betydligt svagare, vilket le- der till en sämre ekonomisk utveckling i Sverige.

1.2Finanspolitiken

Målet för de offentliga finanserna är ett över- skott på 2 % i genomsnitt över en konjunktur- cykel. Därmed stärks den offentliga förmögen- hetsställningen, vilket skapar ett finansiellt utrymme att möta den demografiska utveck- lingen under de närmaste decennierna.

Det finansiella sparandet i offentlig sektor be- räknas till 0,3 % av BNP i år och till 0,6 % år 2005. BNP-gapet beräknas vara negativt såväl i år som nästa år. Det strukturella överskottet är därför högre än det redovisade och beräknas till 1,2 % av BNP i år och till 1,3 % nästa år (se av- snitt 11.5). Under 2006 stärks det strukturella sparandet ytterligare och uppgår till 1,6 % av BNP. Det finansiella sparandet utvecklas något svagare än vad som förväntades i budgetpropo- sitionen. Den offentliga sektorns finansiella nettoställning förutses å andra sidan visa en bättre utveckling. Under 2003 ökade pensions-

systemets tillgångar i värde bl.a. till följd av sti- gande aktiekurser. År 2005 beräknas den offent- liga sektorns finansiella tillgångar överstiga skulderna med 15 miljarder kronor, vilket är en förbättring med 35 miljarder kronor i jämförelse med prognosen i budgetpropositionen (se av- snitt 11.1).

Det finansiella sparandet stärks successivt un- der 2005 och 2006, vilket verkar något återhål- lande på efterfrågan i ekonomin. Den expansiva penningpolitiken stimulerar dock efterfrågan. Ungefär hälften av förstärkningen av de offent- liga finanserna beror på ett förbättrat konjunk- turläge. Återstoden av förstärkningen beror på att det strukturella överskottet ökar (se tabell 1.7). Finanspolitikens inriktning, mätt som förändringen i det strukturella sparandet, bedöms i år vara neutral. Åren 2005 och 2006 förutses finanspolitiken vara milt åtstramande.

Tabell 1.3 Nyckeltal

	2002	2003	2004	2005	2006
KPI, dec–dec	2,3	1,4	0,6	2,1	2,0
UND1X, dec–dec	2,2	1,7	0,9	1,4	–
Real disponibel inkomst1	3,0	0,0	2,2	1,3	1,2
Sparkvot (nivå)2	5,4	3,5	3,7	2,9	2,0
Industriproduktion1	4,1	1,9	4,3	4,5	–
Relativ enhetsarbets-
kostnad i industrin1,3	–2,0	2,6	–1,1	–0,7	–
Antal sysselsatta1	0,1	–0,3	–0,6	0,5	0,7
Öppen arbetslöshet4	4,0	4,9	5,5	5,3	4,9
Konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska program4	2,6	2,1	2,4	2,1	1,7
Reguljär
sysselsättningsgrad5	78,1	77,6	76,8	76,6	76,8
Handelsbalans6	149	160	178	189	203
Bytesbalans7	4,8	6,6	6,9	7,1	7,1
Offentligt finansiellt
sparande7	–0,3	0,5	0,3	0,6	1,1

1Årlig procentuell förändring.

2Exklusive sparande i avtalspension.

3I gemensam valuta, SEK.

4Procent av arbetskraften.

5Antal sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i denna åldersgrupp.

6Miljarder kronor.

7Procent av BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksbanken och Finansdepartementet.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

1.3Utvecklingen inom olika områden

I avsnitt 2–11 återfinns en mer detaljerad genomgång av prognosens olika delar.

Den internationella utvecklingen

Den globala lågkonjunkturen inleddes i Förenta staterna hösten 2000. Sedan sommaren 2003 är det tydligt att den amerikanska ekonomin befin- ner sig i en återhämtningsfas. Företagens finan- siella situation har snabbt förbättrats. Till grund för förbättringen ligger först och främst olika besparingsåtgärder som höjt produktiviteten och som samtidigt har inneburit att efterfrågan på arbetskraft har varit svag. Den expansiva finans- och penningpolitiken har stärkt konsumtions- tillväxten. Det låga ränteläget har också under- lättat saneringen av företagens balansräkningar och bidragit till en god prisutveckling på reala och finansiella tillgångar. Sammantaget är bilden att såväl hushållens som företagens ekonomiska läge är gynnsamt, vilket lägger grunden för sti- gande investeringar och en stark efterfrågan. Ett orosmoment är dock utvecklingen på arbets- marknaden. En viss förbättring har skett. För att den amerikanska konjunkturåterhämtningen skall bli uthållig krävs dock på sikt en betydligt kraftigare sysselsättningstillväxt än den som hittills har noterats. Stabiliseringspolitiken väntas ha en mycket expansiv inriktning också i år, vilket minskar risken för att återhämtningen skall komma av sig. BNP i Förenta staterna stiger i år med hela 4,8 % och med 3,6 % 2005.

Den japanska tillväxten var, i förhållande till utvecklingen det senaste decenniet, hög 2003. Det var framför allt exporten som utvecklades starkt. Japan, liksom många andra länder i regio- nen, gynnas av den exceptionellt höga aktivitets- nivån i Kina. Tillväxten i Kina uppgick 2003 till 9,1 %. Den inhemska efterfrågan i Japan är allt- jämt svag men den höga efterfrågan från omvärl- den bedöms leda till att BNP i år ökar med drygt 2 %. Den nuvarande goda tillväxten bedöms i huvudsak vara av konjunkturell karaktär. De strukturella problemen i den japanska ekonomin är fortfarande olösta och Japans potentiella till- växt är låg. Nästa år bedöms därför tillväxten stanna vid 1,3 %.

Den ekonomiska utvecklingen i euroområdet har varit mycket svag under de senaste åren. Mellan andra kvartalet 2002 och andra kvartalet 2003 var BNP-nivån i stort sett oförändrad. Un-

Den svaga prisutvecklingen och låga inflations- förväntningar har medfört att de tongivande centralbankerna under 2003 har sänkt sina styr- räntor till historiskt sett mycket låga nivåer. Marknadsaktörerna är inställda på en fortsatt ex- pansiv penningpolitik, vilket bl.a. de låga obliga- tionsräntorna ger uttryck för.

De förbättrade konjunkturutsikterna och en förbättrad vinstutveckling i företagssektorn i kombination med minskad skuldsättning har bi- dragit till en börsuppgång sedan mars 2003 och till att företagsobligationer har bedömts som mindre riskfyllda. Ränteskillnaden mellan före- tagsobligationer och statsobligationer har där-

Räntor, valutor och inflation

der andra halvåret 2003 visar BNP-utfallen dock igenom minskat. Även de säkerhetspolitiska ris- på en viss uppgång i konjunkturen. Förstärk- kerna bedöms ha minskat jämfört med ningen kan i första hand kopplas till en starkare situationen i början av 2003, vilket har bidragit exporttillväxt, men i slutet av året ökade också till lägre obligationsräntor.

investeringarna. Tillväxten för helåret 2003 stan- De långa obligationsräntorna förutses stiga i nade dock på blygsamma 0,4 %. takt med den globala konjunkturuppgången. De Den gynnsamma globala konjunkturutveck- amerikanska långräntorna har sannolikts hållits lingen och ett lågt ränteläge bedöms understödja nere av att ett antal asiatiska centralbanker har en fortsatt god utveckling av export och inve- köpt obligationer i stor omfattning. Finansie- steringar i euroområdet. Sammantaget bedöms ringen av det amerikanska budgetunderskottet BNP i euroområdet öka med 1,7 % i år och med ökar obligationsutbudet och väntas bidra till 2,2 % nästa år. De senaste årens globala växel- högre långräntor. I slutet av 2005 bedöms den kursrörelser har inneburit att euron trendmässigt amerikanska 10-årsräntan uppgå till 5,70 %. Eu- har förstärkts. Det finns en risk för att denna ut- roområdet ligger efter Förenta staterna i kon- veckling fortsätter, vilket dämpar exporten och junkturcykeln och långränteuppgången under bromsar återhämtningen. prognosperioden blir därför mindre. I slutet av I Danmark och Norge stagnerade tillväxten 2005 antas den tyska 10-årsräntan uppgå till 2003. Under senare delen av året syntes dock knappt 5 %. Den relativt sett gynnsamma ut- tecken på en begynnande återhämtning. I Dan- vecklingen av den svenska ekonomin och det mark förutses hushållens konsumtion, under- goda statsfinansiella läget i förhållande till euro- stödd av låga räntor och skattelättnader, utgöra området förutses medföra att skillnaden mellan en viktig drivkraft. BNP-tillväxten väntas uppgå räntan på svenska och tyska statsobligationer till 2,0 % år 2004 och till 2,4 % år 2005. I Norge håller sig runt 0,3 procentenheter under pro-

bedöms en god reallönetillväxt, en svagare valuta gnosperioden.

och ett lågt ränteläge stimulera såväl hushållens Trots en tillväxt på över 3 % år 2003, och en konsumtion som exporten. BNP i Norge förut- ännu högre tillväxttakt under det andra halvåret, ses öka med 2,5 % i år och 2,2 % nästa år. Stor- har den amerikanska centralbanken bedrivit en britannien har stått emot den internationella låg- mycket expansiv penningpolitik med en styr- konjunkturen mycket väl och resursutnyttjandet ränta som sedan juni 2003 legat på endast 1 %. i ekonomin är, i jämförelse med euroområdet, Förklaringarna bakom detta ligger dels i att det högt. Under kommande år väntas en gradvis åt- finns gott om lediga resurser i ekonomin, dels i stramning av penningpolitiken, vilket dämpar att tillväxten hittills nästan uteslutande har dri- hushållens konsumtion och kyler av den något vits av en mycket stark produktivitetstillväxt. överhettade bostadsmarknaden. Trots detta be- Den amerikanska centralbanken väntas avvakta döms BNP öka med 3,1 % i år och med 2,6 % med styrräntehöjningar till dess återhämtningen nästa år. också omfattar arbetsmarknaden, vilket bedöms

inträffa under det andra halvåret i år. Prognosen för den amerikanska styrräntan är 1,75 % i de- cember 2004 och 4 % i december 2005. Resurs- läget och inflationsutsikterna i euroområdet medger ytterligare en räntesänkning i vår till 1,75 %. Först under loppet av 2005 inleds för- siktiga höjningar av styrräntan till 2,75 % i slutet av 2005.

En tydlig återhämtning på den amerikanska arbetsmarknaden bedöms också ha en stor bety- delse för dollarutvecklingen. En god sysselsätt- ningstillväxt och en fallande arbetslöshet stärker de offentliga finanserna och minskar lånebeho- vet. Så länge som osäkerhet råder om arbets- marknadsutvecklingen bedöms dollarn vara fort- satt svag. I slutet av 2004 bedöms dollarns kurs ligga på 1,30 mot euron. När sedan arbetsmark-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

nadsläget förbättras mer påtagligt under loppet av 2005, och osäkerheten om hållbarheten i den offentlig-finansiella utvecklingen minskar, av- speglas detta i att den amerikanska styrräntan är högre än i euroområdet och i en starkare dollar.

I förhållande till situationen i början av april förväntas kronan under innevarande år förstär- kas mot såväl dollarn som euron. I termer av det handelsvägda TCW-indexet ligger kronan på 124 i slutet av året. Nästa års förväntade dollarut- veckling innebär att kronan då försvagas mot dollarn. TCW-index bedöms dock fortsatt ligga runt 124, eftersom en viss ytterligare kronför- stärkning mot euron motverkar försvagningen mot dollarn.

I avsnitt 12 beskrivs i ett lågtillväxtalternativ ett scenario där en fortsatt svag arbetsmarknads- utveckling i Förenta staterna leder till en kraftig försvagning av dollarn och en förstärkning av eu- ron.

Den svenska penningpolitiken vägleds av ett inflationsmål. Inflationen mätt som föränd- ringen i konsumentprisindex (KPI) över tolv månader skall uppgå till 2 % med ett toleransin- tervall på ± 1 procentenhet. Riksbanken har förtydligat att det är utvecklingen av UND1X som normalt styr utformningen av penningpoli- tiken. UND1X är Riksbankens mått på under- liggande inflation där de direkta effekterna av förändrade räntor, indirekta skatter och subven- tioner har exkluderats från KPI. Riksbanken förutsätts anpassa penningpolitiken så inflatio- nen utvecklas i linje med inflationsmålet.

Den kraftiga uppgång i energipriserna som ägde rum i början av 2003 har dominerat infla- tionsbilden det senaste året. Från och med bör- jan av 2004 har den högre energiprisnivån inte längre någon inflationshöjande påverkan. Bland annat av detta skäl har inflationen fallit kraftigt under årets första månader. I februari var infla- tionen till och med negativ, –0,3 % .

Exkluderas energipriserna från KPI och UND1X så har inflation sjunkit kontinuerligt sedan inledningen av 2002. Inflationsnedgången har varit bred och omfattat inhemska varor, in- hemska tjänster samt importerade varor och tjänster. Under den senaste tiden har den krafti- gaste inflationsdämpande effekten kommit från fallande importpriser. Importpriserna ger även negativa bidrag till inflationen under större delen av prognosperioden.

Det relativt låga resursutnyttjandet, måttliga löneökningar och en god produktivitetstillväxt

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

är huvudorsakerna till att det inhemska kost- nadstrycket för närvarande är lågt. Inflationen mätt med UND1X uppgår till 0,9 % i slutet av 2004. I takt med att konjunkturläget stärks ökar inflationen något under 2005. I slutet av 2005 finns det alltjämt lediga resurser i ekonomin och inflationstrycket väntas vara måttligt. Den un- derliggande inflationen, UND1X, uppgår i slutet av 2005 till 1,4 %. Inflationen mätt med KPI förväntas ligga på 2,1 % vid samma tidpunkt (se tabell 1.3).

Mot bakgrund av den prognoserade infla- tionsutvecklingen bedöms Riksbanken behålla den s.k. reporäntan på 2 % under återstoden av året. Nästa år förutses Riksbanken bedriva en något mindre expansiv penningpolitik och steg- vis höja reporäntan till 2,75 % i slutet av 2005. Styrräntehöjningen bidrar till att höja räntekost- naderna för egna hem, vilket förklarar att KPI ökar snabbare än UND1X under nästa år.

Försörjningsbalansen

Bortsett från den dramatiska minskningen av teleproduktexporten utvecklades den svenska varuexporten förvånansvärt väl under lågkon- junkturåren 2001–2003. Under den första delen av denna tidsperiod hade svenska företag fördel av en svag krona. Sedan slutet av 2001 har dock kronan, utifrån ett svagt utgångsläge, förstärkts. Effekterna av kronans utveckling på exporttill- växten är svårbedömda och bl.a. beroende av fö- retagens valutasäkringsstrategier. Det går dock att utläsa från årsredovisningar att exportföreta- gens resultat under 2003 påverkades negativt av kronans förstärkning. Det gäller särskilt de fö- retag som har stor försäljning i Förenta staterna. Det är därför rimligt att utgå ifrån att också ex- portvolymerna och industriinvesteringarna till följd av kronans utveckling blev lägre än vad de annars skulle ha varit.

År 2003 hölls varuexporten uppe av mycket goda tillväxttal inom läkemedels- och motorfor- donsindustrierna. Under senare delen av 2003 blev det också tydligt att situationen för telepro- duktindustrin började ljusna. Föregående år ökade exporten till Nordamerika och Asien i god takt. Den svaga konjunkturen i euroområdet medförde dock att marknadstillväxten för svenska exportföretag stannade vid relativt måttliga 4,3 % (se tabell 1.4). Sammantaget blev 2003 ett mycket bra exportår i förhållande till

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

tillväxten på svenska exportmarknader och mot bakgrund av kronans förstärkning.

Den förbättrade omvärldskonjunkturen, och särskilt den förutsedda uppgången i euroområ- det, innebär att världsmarknadstillväxten i år uppgår till 8,5 % och nästa år till nästan 9 %. Den starkare efterfrågan från omvärlden bidrar till att den svenska varuexporten väntas öka med 7,8 % i år och med 7,4 % nästa år. Exportupp- gången begränsas i år i någon mån av att läkeme- dels- och motorfordonsindustrierna utifrån en mycket hög exportnivå år 2003 inte väntas upp- visa en lika stark exporttillväxt i år som förra året. Även råvaruexporten förutses, efter ett an- tal år med god utveckling, utvecklas i något sva- gare takt under de kommande åren.

Efter ett par år med kraftigt fall i varuimporten vände utvecklingen under 2003 och importen av varor ökade med 5,5 %. Uppgången förklaras delvis av att importen av råolja och petroleum- produkter steg med hela 9 % förra året och av att inköpen av fartyg var ovanligt omfattande.

Importen samvarierar i hög grad med expor- ten. Den ökade export som förutses bedöms därför leda till en starkare importtillväxt. Im- porten begränsas av att handel och industri un- der 2004 förutses minska sina lager. Priserna på importerade varor avspeglar bl.a. växelkursut- vecklingen. Under perioder då kronan försvagas stiger importpriserna vilket dämpar importvo- lymen och vice versa. De senaste årens förstärk- ning av kronan och låga världsmarknadspriser har resulterat i att importpriserna föll med näs- tan 3 % 2003. Importpriserna förutses falla i år och nästa år, vilket tenderar att öka inköpen från utlandet. Råvaru- och fartygsimporten normali- seras och ökar betydligt långsammare än under 2003. Sammantaget förväntas varuimporten öka med 5,7 % i år och med 7,1 % nästa år.

Mot bakgrund av ett förbättrat konjunktur- läge väntas tjänstehandeln öka. En tilltagande in- ternationell varuhandel och stigande invester- ingar genererar en ökad efterfrågan på bl.a. transport- och konsulttjänster. Tjänsteexporten och tjänsteimporten bedöms dock öka i ungefär samma takt. Bidraget från tjänstehandeln till BNP-tillväxten ligger därför nära noll både i år och nästa år.

Investeringarna i näringslivet sjönk 2003 för tredje året i rad. I industrin väntas ett stigande kapacitetsutnyttjande, god varuefterfrågan och en förbättrad lönsamhet leda till en investerings- uppgång i år med knappt 4 %. Nästa år ökar in-

dustriinvesteringarna i fler branscher och inve- steringstillväxten bedöms ligga på nästan 6,5 %.

I tjänstesektorn började investeringarna minska senare än i industrin. En investerings- uppgång bedöms bl.a. därför ligga längre fram i tiden och inledas 2005. Investeringsbehoven skiljer sig dock kraftigt åt mellan olika tjänste- branscher. När det gäller byggandet av kommer- siella lokaler är utvecklingen fortsatt mycket svag. Utbyggnaden av tredje generationens mo- biltelefonnät har inte heller kompenserat att in- vesteringsaktiviteten i övrigt inom post- och te- lekommunikationsverksamhet är låg. Inom de finansiella verksamheterna steg investeringarna kraftigt redan i fjol. I år faller tjänstesektorns in- vesteringar med nästan 2 % för att sedan öka med ca 4 % nästa år.

Statens infrastruktursatsningar innebär att de statliga investeringarna kan ligga kvar på den re- lativt höga nivå som etablerades 2002. De kom- munala investeringarna föll med nästan 9 % år 2003. Kommunernas ansträngda finansiella läge innebär att ingen påtaglig investeringsuppgång är att vänta under de kommande åren. Sammanta- get ökar offentliga myndigheters investeringar med ca 2 % år 2004 och med ca 1 % år 2005.

Bostadsinvesteringarna ökade 2003 med näs- tan 5 %. Stigande priser på småhus har dels stärkt hushållens förmögenhetsställning, dels in- neburit att nyproduktion och ombyggnationer i en del regioner är ett attraktivt alternativ till att köpa ett befintligt småhus. Ett ökat antal bygg- lov tyder på en god tillväxt i byggandet av fler- bostadshus. Investeringsstödet (motsvarande en momssänkning från 25 % till 6 %) väntas på- verka flerbostadshusbyggandet positivt nästa år. Bostadsinvesteringarna gynnas också av det låga ränteläget och av det ROT-avdrag som föreslås i denna proposition. Bostadsinvesteringarna be- döms öka med 7,1 % i år och med 2,3 % nästa år. Sett i ett historiskt perspektiv är nivån på bostadsinvesteringarna alltjämt låg.

Neddragningar av handelns och industrins la- ger dämpar i år BNP-tillväxten med 0,2 procent- enheter. De största lagerproblemen förefaller finnas inom handeln med motorfordon. Under 2005 väntas den ökade aktivitetsnivån i ekono- min åter leda till en viss lageruppbyggnad och lagerbidraget till tillväxten förutses uppgå till 0,2 %.

Under 2003 ökade hushållens konsumtionsut- gifter med 2 %. Kraftiga prisfall på elektronik- produkter bidrog till att konsumtionen av säl-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Tabell 1.4 Försörjningsbalans

	Mdkr1	Procentuell volymförändring
	2003	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Hushållens konsumtionsutgifter	1 195	4,92	0,4	1,4	2,0	2,0	2,2	2,1
Offentliga konsumtionsutgifter	691	0,72	0,9	3,2	0,7	1,3	0,2	0,3
Statliga	196	–2,9	–1,6	4,1	0,8	1,5	–1,0	–0,6
Kommunala	495	2,22	1,9	2,8	0,6	1,2	0,7	0,6
Fasta bruttoinvesteringar	383	5,7	–1,0	–3,0	–2,0	1,5	3,4	5,2
Näringsliv exkl. bostäder	261	8,2	–2,9	–7,1	–2,8	0,4	4,3	5,1
Bostäder	53	10,0	4,2	5,7	4,9	7,1	2,3	10,0
Myndigheter	69	–7,7	4,5	9,7	–3,5	1,6	0,5	1,8
Lagerinvesteringar3	9	0,5	–0,4	–0,2	0,2	–0,2	0,2	0,0
Export	1 070	11,5	0,2	1,2	5,9	7,4	7,2	6,2
Import	909	11,3	–2,5	–1,9	5,4	5,7	6,9	6,0

BNP	2 440	4,3	0,9	2,1	1,6	2,5	2,6	2,5

1Löpande priser.

2Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 överfördes från kommunsektorn till hushållssektorn i nationalräkenskaperna. Inklusive denna effekt är utvecklingstalen för år 2000 för hushållens konsumtion 4,0 %, för offentlig konsumtion –1,1 % och för kommunal konsumtion –0,3 %.

3Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

lanköpsvaror steg med 4 %. Tjänstekon- sumtionen, som har varit svag sedan slutet av 2001, började också öka långsamt. Föregående års börsuppgång har bidragit till att hushållens finansiella tillgångar under loppet av 2003 har stärkts med ca 244 miljarder kronor. Hushållens reala förmögenhetsutveckling har under en längre tid också varit mycket fördelaktig. Hushållens samlade reala förmögenhet har till följd av bl.a. stigande småhuspriser ökat från 1 609 miljarder kronor 1998 till 2 539 miljarder kronor 2003.

Den svaga arbetsmarknadsutvecklingen kommer att hämma konsumtionstillväxten intill dess att en påtaglig förbättring blir tydlig. En svag sysselsättningstillväxt och en hög arbetslös- het försvagar hushållens inkomster och tillför- sikten inför framtiden minskar, vilket kan leda till ett ökat försiktighetssparande. En positiv faktor är att hushållens reala disponibla inkomst, trots fallande sysselsättning och måttliga löne- ökningar i år, beräknas stiga med 2,2 % på grund av den låga inflationen. Nästa år bedöms de reala disponibelinkomsterna öka med 1,3 %. Låga räntor och stark förmögenhetsställning, framför allt till följd av stigande huspriser, är viktiga drivkrafter för hushållens efterfrågan. Ett bättre arbetsmarknadsläge och ökad framtidsoptimism hos hushållen väntas leda till att sparandet minskar och till att hushållens konsumtions-

tillväxt stärks nästa år. I år ökar hushållens konsumtion med 2 % och nästa år med 2,2 %.

Den statliga konsumtionen ökade med knappt 1 % år 2003, vilket var marginellt svagare än vad som beräknades i budgetpropositionen. I år bi- drar en relativt kraftig ökning av tandvård för äldre samt ett ökat antal vardagar till att kon- sumtionen beräknas öka med 1,5 %. För 2005 medför utvecklingen av anslagen i statsbudgeten att den statliga konsumtionsvolymen väntas minska med 1 % mätt med nationalräkenskaper- nas redovisningsmetoder.

Den kommunala konsumtionen har vuxit rela- tivt kraftigt de senaste åren. Förra året dämpades dock konsumtionstillväxten till 0,6 %. De bespa- ringar som genomfördes i kommuner och landsting under 2003 får fullt genomslag 2004. Den kommunala konsumtionen bedöms i år ändå kunna öka med 1,2 %. Den i förhållande till kommunernas ekonomiska situation goda ut- vecklingen förklaras i huvudsak av att antalet vardagar 2004 är betydligt fler än under 2003. Höjda statsbidrag väntas bidra till att kon- sumtionen 2005 och 2006 ökar med 0,7 % res- pektive 0,6 % samtidigt som finanserna stärks.

Tillväxtens och sparandets sammansättning

Tillväxten i år karaktäriseras av en god exportut- veckling och en mer försiktig förstärkning av den inhemska efterfrågan. Utrikeshandeln bidrar

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

därför till att höja BNP-tillväxten med hela 1,2 procentenheter (se tabell 1.5). BNP-tillväxten stärks i år tillfälligt med 0,6 procentenheter till följd av att antalet vardagar ökar kraftigt i för- hållande till 2003. Samtliga försörjningsbalans- komponenter, utom lager, förutses öka till följd av kalendern. Ungefär hälften av kalendereffek- ten på BNP-tillväxten, ca 0,3 procentenheter, förklaras av högre offentlig konsumtion. Nästa år växer den inhemska efterfrågan, och särskilt investeringarna, sig starkare. Importbehoven ökar därmed och bidraget till tillväxten från utri- keshandeln faller tillbaka till 0,7 procentenheter.

Tabell 1.5 Bidrag till BNP-tillväxt

Procentenheter

	2003	2004	2005	2006
Hushållens konsumtionsutgifter	1,0	1,0	1,1	1,0
Offentliga konsumtionsutgifter	0,2	0,4	0,1	0,1
Fasta bruttoinvesteringar	–0,3	0,2	0,5	0,8
Lagerinvesteringar	0,2	–0,2	0,2	0,0
Netto utrikeshandel	0,5	1,2	0,7	0,6
Export	2,6	3,4	3,4	3,1
Import	–2,0	–2,2	–2,7	–2,5

BNP	1,6	2,5	2,6	2,5

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det totala sparandet i ekonomin ökar från 22,2 % år 2004 till 23,5 % år 2005 (se tabell 1.6). Uppgången förklaras såväl av ökade fasta inve- steringar som av ett högre finansiellt sparande. Det finansiella sparandet i företags- och hus- hållssektorn ligger på en hög nivå. Förstärk- ningen av det finansiella sparandet förklaras dock av ett högre sparande i den offentliga sektorn.

Tabell 1.6 Sparandets sammansättning

Löpande priser, procent av BNP

	2002	2003	2004	2005	2006
Realt sparande	16,8	16,1	15,6	16,0	16,5
Fasta investeringar	16,7	15,7	15,5	15,6	16,1
Lagerinvesteringar	0,1	0,4	0,1	0,4	0,4
Finansiellt sparande1	4,7	6,5	6,6	7,0	7,0
Offentlig sektor	–0,3	0,5	0,3	0,6	1,1
Hushåll	5,0	3,9	4,1	3,7	3,4
Företag	0,0	2,1	2,2	2,7	2,5
Bruttosparande	21,5	22,6	22,2	23,0	23,5

1 Enligt Riksbankens definition.

Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet.

Arbetsmarknaden

Sysselsättningen inom den svenska industrin har under senare år minskat kraftigt, vilket bl.a. hänger samman med den internationella låg- konjunkturen. Sedan slutet av 2000 har ca 90 000 arbetstillfällen i industrin försvunnit. Fram t.o.m. mitten av 2003 motverkades denna nega- tiva utveckling av en stigande sysselsättning i andra sektorer. Därefter har sysselsättnings- minskningen gradvis kommit att omfatta den privata tjänstesektorn samt kommunala myn- digheter. Sysselsättningen i hela ekonomin föll med 0,3 % 2003.

Ledande indikatorer, varselstatistik och ar- betsmarknadsundersökningens (AKU) utfall för årets första månader visar att arbetsmarknadslä- get kan förväntas vara fortsatt svagt i år. Av bl.a. dessa skäl bedöms sysselsättningen minska med 0,6 % i år.

Först nästa år leder konjunkturförstärkningen till att efterfrågan på arbetskraft gradvis ökar. Som årsgenomsnitt bedöms sysselsättningen öka med 0,5 %. I denna proposition aviserar reger- ingen ytterligare medel till kommunerna, vilket stärker den kommunala sysselsättningen.

Prognosen innebär att den reguljära syssel- sättningsgraden uppgår till 76,6 % år 2005. Un- der kalkylåret 2006 ökar den reguljära sysselsätt- ningsgraden till 76,8 %.

Trots en fallande sysselsättning väntas antalet arbetade timmar i år öka med 0,4 %. Den relativt goda utvecklingen av timmarna förklaras till största delen av att det är fyra fler vardagar 2004 än 2003. Denna kalendereffekt uppskattas höja antalet arbetade timmar med nästan 1 % jämfört med 2003 (se fördjupningsrutan på sidan 18). Nästa år ökar antalet arbetade timmar i samma takt som sysselsättningen.

Medelarbetstiden ökar till följd av kalender- effekten 2004 och hålls tillbaka 2005 bl.a. till följd av friåret. Den underliggande medel- arbetstiden, dvs. medelarbetstiden exklusive dessa tillfälliga effekter, ökar dock både i år och nästa år. Detta beror bl.a. på att frånvaron förutses minska.

Hög tillväxt i den arbetsföra befolkningen, sjunkande programvolymer och avvecklingen av kunskapslyftet bidrog till en kraftig ökning av arbetskraften under 2003. Detta tillsammans med en fallande sysselsättning förklarar att den öppna arbetslösheten ökade från 4,0 % år 2002 till 4,9 % år 2003. I år bedöms arbetsutbudet be-

gränsas av den svaga arbetskraftsefterfrågan och stigande programvolymer. Arbetsutbudet be- döms, trots en god befolkningstillväxt, vara oförändrat i år. Den öppna arbetslösheten väntas som årsgenomsnitt uppgå till 5,5 %. Det förbätt- rade arbetsmarknadsläget leder till att arbetsut- budet nästa år ökar med 0,3 %. Därmed sjunker arbetslösheten till 5,3 % år 2005.

I avsnitt 12 redovisas ett sidoalternativ med en mycket gynnsam arbetsmarknadsutveckling. I detta alternativ uppnås regeringens mål om en reguljär sysselsättningsgrad på 80 % år 2007.

Offentliga finanser

År 2003 uppgick den offentliga sektorns finansi- ella sparande till 0,5 % av BNP. Som andel av BNP uppgick skatter och avgifter till 50,5 % och de totala inkomsterna till 56,1 % medan utgif- terna motsvarade 55,6 % av BNP (se tabell 1.7).

För 2004 beräknas sparandet minska till 0,3 % av BNP. Som andel av BNP minskar inkoms- terna medan utgifterna är oförändrade. År 2005 beräknas sparandet stiga till 0,6 % av BNP, främst till följd av minskade utgifter som andel av BNP. För 2006 fortsätter utgifterna att minska som andel av BNP och sparandet ökar till 1,1 % av BNP. Nästa år motverkas ett ökat underskott i staten av ett ökat överskott i pen- sionssystemet. Förbättringen av den offentliga sektorns sparande sker genom en ökning av den kommunala sektorns finansiella sparande.

Det finansiella sparandet 2004 fördelas mellan den offentliga sektorns delar så att staten får ett underskott på 42 miljarder kronor medan ål- derspensionssystemet visar ett överskott på 51 miljarder kronor.

Då produktionen i ekonomin under hela peri- oden bedöms ligga under den långsiktigt hållbara nivån så beräknas det strukturella sparandet vara högre än det redovisade.

Trots ett lägre sparande jämfört med bedöm- ningen i budgetpropositionen så förbättras den finansiella ställningen till följd av värdeökning- arna på aktier under 2003. Fördelningen av det finansiella sparandet mellan staten och ålders- pensionssystemet medför att förbättringen av den finansiella ställningen sker genom ökade till- gångar i pensionssystemet. Underskottet i sta- tens finansiella sparande innebär att skuldsidan i den offentliga sektorns balansräkning ökar under prognosperioden. Statsskulden och den konsoli-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

derade bruttoskulden ökar tillfälligt även som andel av BNP 2004 för att sedan minska.

Sedan budgetpropositionen för 2004 har re- dovisningsprinciperna ändrats i NR så att skat- ten redovisas på det år då inkomsten och skatte- skyldigheten uppstår, se fördjupningsruta på sidan 73. För 2003 är utfallet korrigerat för pe- riodiseringsförändringen i linje med prognosen i budgetpropositionen. För prognosperioden medför den kraftiga nedrevideringen av skatte- inkomsterna ett lägre finansiellt sparande än i budgetpropositionen.

Tabell 1.7 Offentliga finanser

Procent av BNP

	2002	2003	2004	2005	2006
Inkomster	55,4	56,1	55,9	55,5	55,4
Skatter1	50,2	50,9	50,6	50,2	50,0
Utgifter	55,7	55,6	55,6	55,0	54,3
Finansiellt sparande	–0,3	0,5	0,3	0,6	1,1
Strukturellt sparande	–0,2	1,1	1,2	1,3	1,6
Konsoliderad bruttoskuld	52,6	51,9	52,1	51,5	50,6
Nettoskuld	4,8	0,1	–0,3	–0,6	–1,6

1 Inklusive skatter till EU.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Kalenderns inverkan på den ekonomiska utvecklingen 2004

Som uppmärksammades i budgetpropositionen för 2004 skiljer sig kalendern i flera avseenden mellan 2003 och 2004. Dels är det 2004 skottår, dels infaller fler helgdagar på lördagar och sön- dagar. Totalt sett består 2004 av fyra fler varda- gar1 än förra året. Detta bedöms påverka måtten på den ekonomiska utvecklingen i år. År 2005 innehåller lika många vardagar som 2004, vilket gör att kalendern inte förutses påverka föränd- ringstalen mellan dessa år i någon större omfatt- ning.

Att bestämma storleken på kalendereffekten är givetvis behäftat med stor osäkerhet. I bud- getpropositionen för 2004 uppskattades BNP öka med 0,3 % i år till följd av kalendern. Upp- skattningen utgick ifrån Konjunkturinstitutets (KI:s) beräkningar som baserades på det histo- riska sambandet mellan kalendern och BNP.

I föreliggande prognos bedöms kalender- effekten bli större. Den främsta orsaken till detta är att nationalräkenskaperna ändrat beräknings- konvention för förädlingsvärdet i offentlig sek- tor.2 KI har också gjort nya skattningar av det historiska sambandet mellan kalendern och BNP vilka tyder på en något högre effekt. KI, och även Finansdepartementet, räknar nu med att kalendereffekten på BNP blir 0,6 % i år.

Finansdepartementets prognoser beaktar normalt inte eventuella effekter av kalenderns variationer eftersom dessa vanligtvis är små. Prognosen kan normalt sett därför sägas vara kalenderkorrigerad. Men eftersom prognosen används som beräkningsunderlag för stats- budgeten, och kalendereffekten i år väntas bli betydande, görs en faktisk (ej kalender- korrigerad) prognos för 2004. För att analysera den ekonomiska utvecklingen och konjunktur- läget är dock den underliggande (kalender- korrigerade) utvecklingen mer relevant.

I tabellen nedan redovisas därför BNP-progno- sen för 2004 både i kalenderkorrigerade och fak-

tiska termer. Det bör understrykas att de pro- gnoser för 2004 som redovisas i denna bilaga avser, om inget annat anges, prognoser för den faktiska utvecklingen. Det är också denna ut- veckling som skall jämföras med kommande utfall från nationalräkenskaperna.

Försörjningsbalans 2004

Procentuell förändring

	Kalenderkorrigerad	Faktisk	Kalendereffekt
Hushållens
konsumtionsutgifter	1,8	2,0	0,2
Offentlig konsumtion	0,5	1,3	0,8
Fasta investeringar	0,7	1,5	0,8
Lager	–0,2	–0,2	0,0
Export	6,5	7,4	0,9
Import	4,9	5,7	0,8
BNP	1,9	2,5	0,6

Anm.: Kalendereffekter enligt Konjunkturinstitutets skattningar. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Från utbudssidan beräknas BNP-tillväxten som produkten av antalet arbetade timmar och pro- duktionen per arbetad timme, dvs. produktivi- teten. I prognosen beräknas antalet arbetade timmar stiga med ca 0,9 % till följd av kalendern. Antalet arbetade timmar väntas alltså stiga mer än produktionen (BNP), vilket innebär att pro- duktiviteten blir lägre.3

Arbetskraftskostnaderna påverkas relativt lite av kalendern eftersom flertalet arbetstagare har månadslön. Således blir arbetskraftskostnaden per timme lägre. Detta motverkar effekten av den lägre produktiviteten och arbetskrafts- kostnaden per producerad enhet blir lägre till följd av kalendern.

Trots den förhållandevis stora kalendereffekt- en på BNP-tillväxten väntas inte de offentliga finanserna påverkas i någon nämnvärd utsträck- ning. Skatteintäkterna förväntas visserligen stiga något mer, men sannolikt ökar även de offentliga utgifterna, exempelvis ersättning för arbetslös- het, något.

1Med vardag avses här vardag utom lördag.

2Förädlingsvärdet i offentlig sektor beräknas i nationalräkenskaperna utifrån dess kostnader. I de preliminära nationalräkenskaperna har SCB tidigare beräknat arbetskraftskostnaderna utifrån kalenderkorrigerat antal arbetstimmar. Från och med 2004 kommer dock SCB att använda faktiska (ej kalenderkorrigerade) timmar i de preliminära nationalräkenskaperna. Förädlingsvärdet i löpande pris påverkas endast marginellt eftersom de flesta har månadslön. Därför blir kalendereffekten på BNP i löpande priser mindre.

3 Approximativt gäller att BNP-tillväxten är summan av förändringen i antalet arbetade timmar och produktivitetsförändringen. Produktivitets- tillväxten blir således 0,3 procentenheter lägre till följd av kalendern.

2 Internationell utveckling

Den internationella konjunkturen har stärkts under hösten och vintern och förutsättningarna för en fortsatt positiv utveckling är goda. Efter de senaste årens globala avmattning har en tydlig tillväxtförbättring skett i flertalet regioner och länder, även om styrkan i utvecklingen varierar.

En stark tillväxtåterhämtning skedde i Förenta staterna och i Asien under det andra halvåret 2003, medan uppgången i Europa under samma period var mer återhållen, inte minst i euroom- rådets större länder. I Förenta staterna har en positiv underliggande konjunktur varit synlig se- dan början av förra året. En fortsatt stark eko- nomisk-politisk stimulans bidrog där till hög tillväxt under det andra halvåret. I Asien ökade den redan höga tillväxten ytterligare under hös- ten 2003, inte minst till följd av en fortsatt mycket dynamisk utveckling i den kinesiska ekonomin och en tillväxtuppgång i Japan. En stark ökning av efterfrågan i Asien och i Förenta staterna bidrog också till att konjunkturen i eu- roområdet vände uppåt vid mitten av förra året. Den inhemska efterfrågan var emellertid fortsatt dämpad i flera euroländer under större delen av 2003.

Uppgången i den globala ekonomin följer på flera år av relativt svag utveckling, som till stora delar förklaras av behovet att korrigera de över- investeringar och den skulduppbyggnad som skedde inom näringslivet under den senare delen av 1990-talet. Mycket expansiva finansiella för- hållanden, främst under 2003, underlättade den påföljande konsolideringen av företagens balans- räkningar. I takt med successivt förbättrad re- sultatutveckling och lägre räntenivåer för före- tagsobligationer fick företagen under förra året stöd från stigande börsvärden och lägre låne- kostnader. Återhämtningen i företagens vinster följdes under året av en gradvis uppgång i inve- steringar, först i Förenta staterna och Japan, och mot slutet av 2003 även i euroområdet. Utveck- lingen gynnades också av minskad geopolitisk osäkerhet efter Irakkrigets slut samt av att sars- epidemin i Asien ebbade ut under sommaren.

Den internationella industrikonjunkturen förbättrades påtagligt under det andra halvåret 2003 med högre förtroende, produktionsnivå och lönsamhet. Den ökade aktiviteten inom in- dustrin bidrog samtidigt till stigande råvarupri- ser, inte minst på olja. Trots stigande energipri- ser är dock den internationella konsumentpris-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

utvecklingen fortsatt återhållen. Detta faktum förklaras främst av ett lågt resursutnyttjande i världsekonomin, bl.a. på arbetsmarknaderna, samt av en på flera håll god produktivitetsut- veckling. För euroområdet har dessutom eurons förstärkning under 2003 i viss mån dämpat infla- tionsimpulserna från högre oljepriser. Överlag har stora växelkurssvängningar mellan viktiga valutor varit en osäkerhetsfaktor för den globala ekonomiska utvecklingen under det senaste året.

En fortsatt återhämtning av den internatio- nella konjunkturen väntas under våren och den globala tillväxttakten bedöms bli god under peri- oden 2004–2006. Stark BNP-tillväxt förutses i de flesta regioner. I euroområdet förväntas dock en relativt måttlig tillväxtförbättring. En god resul- tatutveckling i företagssektorn och fortsatt ex- pansiva finansiella förhållanden borgar för en stark internationell konjunkturutveckling givet bedömningen att det finns gott om lediga resur- ser. En viktig drivkraft bakom den internatio- nella återhämtningen är att investeringarna, efter ett antal år av låga investeringsvolymer, förväntas öka kraftigt. Ett lågt förväntat inflationstryck det närmsta året i flera länder bedöms leda till att ränteläget fortsätter att vara gynnsamt, till gagn både för företag och för hushåll. Samtidigt vän- tas gradvis högre sysselsättning och lägre ar- betslöshet i Förenta staterna, Japan och euroom- rådet efterhand utgöra en allt viktigare drivkraft för ökad hushållskonsumtion. Tecken på en bättre arbetsmarknadsutveckling finns i början av 2004 i flertalet länder och regioner, och en fortsatt förbättring väntas i takt med att effek- terna av den investeringsledda återhämtningen sprider sig i ekonomierna.

För 2004 förutses BNP-tillväxten globalt öka och uppgå till 4,2 %. År 2005 väntas en viss dämpning av tillväxten till 3,8 % då andelen le- diga resurser i ekonomierna minskar och effek- terna av den ekonomisk-politiska stimulansen efterhand avtar. Finanspolitiken bedöms vara neutral eller svagt åtstramande i euroområdet och i Förenta staterna under prognosperioden. Räntorna antas stiga globalt, dock förhållandevis långsamt till följd av det dämpade pristrycket. En god privat konsumtionstillväxt förutses, baserad på en fortsatt förbättring av situationen på ar- betsmarknaderna i allmänhet och av hushållens inkomstutveckling i synnerhet.

Riskbilden och osäkerheterna för prognosen be- döms vara balanserade. Svårigheten att bedöma kraften i den pågående uppgången i efterfrågan,

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

produktion och handel kan leda till att effekterna på BNP-tillväxten underskattas. Den globala återhämtningen är samtidigt sårbar då en tydlig vändning på arbetsmarknaderna tycks dröja. En annan osäkerhetsfaktor är den höga volatilitet i växelkurserna mellan stora valutaområden som präglat valutamarknaderna det senaste året. Hög volatilitet och stor osäkerhet kring valutornas relativa värde kan ha negativa konsekvenser för den globala handeln samt för företags invester- ingsbeslut. En ytterligare markant försvagning av den amerikanska dollarn mot euron från nuva- rande nivåer bedöms vara en tydlig risk för lägre tillväxt i euroområdet, speciellt om växelkursför- ändringen blir snabb.

Tabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI, arbetslöshet

Procentuell förändring

	2002	2003	2004	2005	2006
Bruttonationalprodukt
Världen	2,8	3,6	4,4	4,1	3,9
Förenta staterna	2,2	3,1	4,8	3,6	3,4
Japan	–0,4	2,7	2,2	1,3	1,3
EU1	1,1	0,7	2,0	2,3	2,4
Euroområdet	0,9	0,4	1,7	2,2	2,4
Tyskland	0,2	–0,1	1,4	1,9	2,3
Frankrike	1,3	0,2	1,7	2,2	2,5
Italien	0,4	0,4	1,3	2,1	2,0
Storbritannien	1,7	2,1	3,1	2,6	2,4
Norden	1,6	1,0	2,5	2,6	2,6
Danmark	1,0	0,0	2,0	2,4	2,8
Finland	2,3	1,9	2,9	3,1	3,0
Norge	1,0	0,3	2,5	2,2	2,3

Konsumentpriser2
EU	2,1	2,0	1,7	1,8	1,9
Euroområdet	2,3	2,1	1,8	1,9	1,9
Förenta staterna	1,6	2,3	1,5	1,6	1,9

Arbetslöshet, procent av arbetskraften3
EU	7,7	8,1	8,1	7,9	7,8
Euroområdet	8,4	8,8	8,8	8,6	8,4
Förenta staterna	5,8	6,0	5,4	5,1	4,9

Marknadstillväxt,
bearbetade varor	3,0	4,3	8,5	8,8	7,8

1Siffror för EU innefattar nuvarande 15 medlemsstater för samtliga år.

2HIKP för EU-länder och KPI för Förenta staterna.

3ILO-definitionen för EU-länder och nationell definition för Förenta staterna. Källor: Nationella källor, Eurostat och Finansdepartementet.

2.1Utvecklingen i Europa

Euroområdet

Förra årets relativt samtidiga internationella konjunkturuppgång var synlig även i euroområ- det där en försiktig konjunkturförstärkning in- leddes under andra halvåret 2003. Återhämt- ningen i euroområdet förutses stärkas i år och nästa år och BNP-tillväxten väntas uppgå till 1,7 % år 2004 och till 2,2 % år 2005.

Mellan hösten 2002 och sommaren 2003 stag- nerade ekonomin i euroområdet. Flera faktorer tyngde ekonomin, utrikeshandeln gav ett nega- tivt tillväxtbidrag och inhemsk efterfrågan ut- vecklades mycket svagt. Hushållens konsumtion hölls tillbaka av ett allt kärvare läge på arbets- marknaden med en avtagande sysselsättningstill- växt och en stigande arbetslöshet, vilket i sin tur verkade återhållande på löneutvecklingen. Inve- steringsviljan hos företagen vände tydligt nedåt under hösten 2000 då en nästan tre år lång pe- riod av fallande investeringar inleddes. Företagen har de senaste åren fokuserat på att förbättra vinstmarginalerna genom omfattande kostnads- nedskärningar och genom en anpassning av ka- pitalstocken efter de överinvesteringar som gjor- des under högkonjunkturåren i 1990-talets slut.

Efter tre kvartal av stagnation vände kon- junkturen uppåt i mitten av förra året. Åter- hämtningen i ekonomin var initialt exportledd men i slutet av förra året ökade även investering- arna. Det relativt höga kapacitetsutnyttjandet, en ökad global efterfrågan och ett lågt ränteläge är viktiga förklaringar till investeringsuppgången. Investeringsuppgången i år och nästa år förutses dock bli relativt begränsad. Till stora delar har den betydande investeringsnedgången varit ett utfall av tidigare överinvesteringar. Därutöver har apprecieringen av euron sedan 2002 försäm- rat exportindustrins konkurrenssituation. Ap- precieringstrycket på euron förväntas bestå un- der innevarande år men en viss euroförsvagning förutses under senare delen av prognosperioden. Att skatta effekten av euroapprecieringen på ex- portutvecklingen är förenat med stora svårighe- ter och eurokursen utgör därför en av de huvud- sakliga riskerna i prognosen. Dels kan effekten av den hittillsvarande apprecieringen vara under- skattad och dels kan euron komma att förstärkas mer under loppet av innevarande år än vad som antagits i prognosen. En betydligt kraftigare eu- roförstärkning än vad som antagits skulle inne-

bära ett svagare konjunkturförlopp än det som förutses i prognosen.

Sammantaget bedöms stimulanseffekten från en ökad global efterfrågan vara starkare än den negativa effekten av en starkare valuta. Den star- kare euron verkar dämpande på inflationen vilket stärker hushållens realinkomstutveckling samt skapar utrymme för expansiv penningpolitik. Förutom att inkomsten stärks tack vare en däm- pad inflationstakt och genomförda inkomst- skattelättnader förväntas fortsatt låga räntor och ett i utgångsläget relativt högt hushållssparande bidra till att hushållen ökar sin konsumtion un- der innevarande år.

Arbetslösheten har trots den svaga konjunk- turen under förra året legat i stort sett stilla. Antalet arbetslösa väntas minska något under prognosperioden för att sedan stabiliseras på en betydligt högre nivå än vid ingången av lågkon- junkturen.

Överlag förutses konjunkturuppgången i eu- roområdet ha ett svagare förlopp än i omvärlden. Den svaga utvecklingen är särskilt påtaglig i de tre största ekonomierna i euroområdet, Tysk- land, Frankrike och Italien. Förutom ett dämpat konjunkturläge har även Tyskland och Frankrike uppvisat svaga offentliga finanser, vilket lett till en finanspolitisk åtstramning som i sin tur verkat hämmande på inhemsk efterfrågan. Flera länder inom euroområdet förutses ha ansträngda of- fentliga finanser de närmaste åren och för euro- området som helhet väntas en svagt åtstramande eller neutral finanspolitik under åren 2004 och 2005.

Storbritannien

Den brittiska ekonomin är inne i en mycket stark tillväxtfas där hög konsumtionstillväxt för hushållen sammanfaller med ett investeringsupp- sving i den privata sektorn, hög offentlig kon- sumtion och ökad internationell efterfrågan. Ekonomin har stimulerats av en stabil arbets- marknad, goda löneökningar, fortsatt hög ök- ningstakt för bostadspriserna och en expansiv finans- och penningpolitik. Uppgången bygger dock delvis på ökad privat och offentlig skuld- sättning. Under prognosperioden förutses en gradvis åtstramning av penningpolitiken leda till en avmattning i hushållens konsumtionstillväxt, samt till en mer dämpad utveckling på den något överhettade brittiska bostadsmarknaden. Samti- digt väntas övriga delar av ekonomin utvecklas

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

fortsatt stabilt. BNP förutses öka med 3,1 % i år och med 2,6 % 2005.

EU:s nya medlemsstater

En konjunkturuppgång har inletts i flertalet av de länder, som blir medlemmar i EU den 1 maj 2004. Den ekonomiska återhämtningen fortsät- ter i Polen, där BNP förväntas öka med 4–5 % per år 2004 och 2005. Exporten är den viktigaste drivkraften, men den privata konsumtionen visar tendenser att öka och kommer sannolikt att spela en växande roll. Det fortsatt stora budget- underskottet, som skulle kunna medföra en åt- stramning av penningpolitiken, utgör en risk för att tillväxten i Polen kan bli lägre.

De baltiska staterna fortsätter att växa snab- bast bland de nya medlemsstaterna. I Litauen förutses en något lugnare utveckling framöver jämfört med de senaste åren, men landet har ändå den högsta tillväxten av de baltiska staterna, med tillväxttakter på 6 till 7 % 2004 och 2005. Estland och Lettland förväntas ha en något lägre tillväxt.

I Litauen är det inhemsk konsumtion och in- vesteringar som svarar för den höga tillväxten. Bytesbalansunderskottet är måttligt, men det finns risk för att det ökar om efterfrågan i de stora europeiska länderna fortsätter att vara svag. Bytesbalansen är ett riskmoment också i Estland och Lettland, där underskotten är betydande. I båda länderna har tillväxten således drivits av den inhemska efterfrågan.

Bland övriga anslutningsländer är Ungern och Tjeckien de största ekonomierna. Även dessa länder är inne i en konjunkturuppgång, men till- växttakten förutses begränsas till ca 3 % i år och nästa år.

Norden

En viktig drivkraft för den ekonomiska utveck- lingen framöver i Norden är hushållens kon- sumtion. I takt med den förbättrade internatio- nella konjunkturen förväntas också exporten att öka.

I Danmark väntas tillväxten ta fart de kom- mande två åren. Framför allt är det hushållens konsumtion, understödd av låga räntor och skattelättnader, som förväntas utgöra drivkraften i ekonomin. I takt med förbättrad internationell konjunktur förväntas också exporten att öka.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Lågt kapacitetsutnyttjande innebär emellertid att investeringarna tar fart först under 2005. Ut- vecklingen på arbetsmarknaden är avgörande för hur optimistiskt hushållen ser på framtiden och hur konsumtionen relativt sparandet utvecklas. BNP väntas växa med 2,0 % år 2004 och 2,4 % år 2005.

I Finland dämpades tillväxten något under 2003. Utsikterna är dock relativt goda för att tillväxten återigen ökar och även i Finland är det framför allt hushållens konsumtion som driver ekonomin framöver. Hushållens konsumtion understöds av löneökningar, lägre inflation och inkomstskattesänkningar under 2004. Stigande export på grund av en förbättrad internationell konjunktur förväntas också bidra. Investering- arna bedöms öka något framöver på grund av den förbättrade internationella konjunkturen. BNP-tillväxten väntas uppgå till 2,9 % år 2004 och 3,1 % år 2005.

Trots en svag utveckling av den norska eko- nomin under 2003 förväntas tillväxten tillta un- der de kommande åren. Främst är det hushållens konsumtion som till följd av höga löneökningar, låg inflation och lågt ränteläge bedöms driva ut- vecklingen framöver. Uppgången i den interna- tionella konjunkturen och det senaste årets de- preciering av den norska kronan leder även till ökad export. I kombination med lågt ränteläge bedöms detta leda till att investeringarna kom- mer igång under 2004. Även oljebolagens inve- steringsplaner indikerar en positiv investerings- tillväxt framöver. BNP-tillväxten väntas uppgå till 2,5 % år 2004 och 2,2 % år 2005.

Ryssland

Tillväxten i Ryssland har varit stark de senaste fem åren med en genomsnittlig tillväxt på nära 7 %. Detta förklaras till stor del av det höga olje- priset men även av en stabilitetsinriktad ekono- misk politik och stigande investeringar. Budge- ten visade ett överskott förra året på knappt 2 % av BNP och statsskulden minskar stadigt.

Den främsta utmaningen för den ryska eko- nomin är att minska råvaruberoendet och bredda tillväxtbasen för att nå en uthållig tillväxt. En alltför långsam reformtakt i kombination med ett kraftigt fall i oljepriset utgör de största ris- kerna för tillväxtutsikterna. En viss inbromsning i tillväxttakten förutses under de kommande åren till ca 5 % i årstakt. Det speglar en gradvis nedgång i oljepriset, en appreciering av rubeln

samt en viss osäkerhet kring den fortsatta re- formtakten.

2.2Förenta staterna

Efter de senaste årens lågkonjunktur, främst or- sakad av en korrigering av tidigare överinvester- ingar, förbättrades konjunkturen tydligt somma- ren 2003. Den positiva utvecklingen har sedan hållit i sig, stimulerad av en fortsatt mycket ex- pansiv ekonomisk politik. Återhämtningen är bred i den bemärkelsen att både hushållens kon- sumtion och investeringar starkt bidrar till till- växten.

Mycket av den ekonomisk-politiska stimulan- sen bedöms ebba ut 2005. Finanspolitiken förut- ses i sommar övergå från att ha varit mycket ex- pansiv till att bli mer neutralt inriktad och penningpolitiken förväntas stramas åt mot slutet av året, när situationen på arbetsmarknaden för- bättrats.

Förutsättningarna för att konjunkturupp- gången skall hålla i sig är goda. Företagens finan- siella situation har t.ex. förbättrats dramatiskt de senaste åren. Förhållandet mellan företagens kas- saflöde och investeringsutgifter är det mest gynnsamma som någonsin uppmätts (se diagram 2.1 nedan).

Diagram 2.1 Företagens finansiella gap som andel av BNP i Förenta staterna

Procent

	4,0
	3,5	Företagens finansiella gap som andel av BNP i Förenta
	3,5	staterna, 1952–2003
		staterna, 1952–2003
	3,0
	2,5
	2,0
	1,5
	1,0
	0,5
	0,0
	-0,5

-1,0

Källa: Ecowin.

Under lågkonjunkturen anpassade företagen snabbt sin produktionsapparat och kostnader till en lägre efterfrågenivå. I ljuset av en förbättrad konjunktur har dessutom stigande intäkter i allt högre grad bidragit till vinstutvecklingen under det senaste året. Det har därför skett en skynd- sam förbättring av vinsterna till en nivå som är

hög i ett historiskt perspektiv. Även förtroendet bland företagen har förbättrats och är mycket högt. Det finns därför goda skäl att anta att det senaste halvårets starka investeringsutveckling skall hålla i sig.

En annan viktig faktor för att konjunkturför- bättringen skall hålla i sig är att hushållens finan- siella situation har fortsatt att förbättras. Hus- hållens nettoförmögenhet har stigit tydligt under det senaste året till en nivå som är klart högre än det historiska genomsnittet. Som en följd av det senaste årets börsuppgång och stigande fastig- hetsvärden har hushållens förmögenhetsställning stärkts, trots en ökning av skulderna. En mycket stor andel av hushållen har dessutom lagt om sina lån och bundit dessa till en mycket låg ränta och är därför skyddade när räntorna stiger. Bo- stadslånen står för omkring 70 % av hushållens totala skuldstock.

En viktig drivkraft för konjunkturen framöver är de synnerligen expansiva finansiella förhållan- dena för både hushåll och företag. Räntorna är mycket låga i utgångsläget och det finns faktorer som talar för att åtstramningen av penningpoliti- ken blir mildare än vad som varit fallet vid de ti- digare konjunkturuppgångarna på 1980- och 1990-talet. En viktig anledning är att den mycket snabba produktivitetsutvecklingen sedan mitten av 1990-talet innebär en press nedåt på inflatio- nen. Företagens finansieringskostnader är låga även till följd av att räntan på företagsobligatio- ner har minskat i ljuset av de förbättrade balans- räkningarna och en ökad riskbenägenhet hos in- vesterarna. En annan positiv faktor är att börsen stigit kraftigt sedan ett år tillbaka bl.a. till följd av den gynnsamma vinstutvecklingen. Den för- svagning av dollarn som skett de senaste åren in- nebär en stimulans för exportsektorn. De höga vinsterna innebär att företagen har möjlighet att både nyanställa och investera när efterfrågan tilltar.

På arbetsmarknaden har det skett en försiktig återhämtning. Olika indikatorer tyder visserligen på olika styrka i uppgången, men förutsättning- arna för ytterligare förbättringar är goda. En ökad efterfrågan på arbetskraft innebär att lö- nerna stiger snabbare och att de disponibla in- komsterna därmed stärks allt mer.

Under det första halvåret i år bedöms även fi- nanspolitiken fortsatt bidra till tillväxten genom att återbetalning av skatt sker till ett stort antal hushåll. Förutsättningarna sammantaget är där-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

för goda för en gynnsam utveckling även av hus- hållens konsumtion.

BNP-tillväxten förutses bli 4,8 % år 2004 för att sedan mattas av något till 3,6 % år 2005 när den ekonomisk-politiska stimulansen klingar av.

Riskbilden bedöms vara balanserad. Det kan inte uteslutas att tillväxten blir starkare än vad som förväntas. Ett flertal risker synes ha mins- kat, i synnerhet risken för en svag vinstutveck- ling. Om produktiviteten fortsätter att överraska positivt verkar detta dämpande på inflations- trycket och därmed skapas utrymme för central- banken att under ytterligare en tid hålla kvar vid en låg styrränta. Samtidigt kan det inte uteslutas att det tar längre tid än väntat innan arbetsmark- naden tar ordentlig fart. Dessutom kvarstår osä- kerheten om utvecklingen av de offentliga finan- serna. Även om läget kan antas förbättras något till följd av konjunkturuppgången, finns det un- derliggande förändringar som går i motsatt rikt- ning. En sämre utveckling än väntat av det fede- rala budgetsaldot, t.ex. om offentliga utgifter ökar mer än vad som förutses, skulle kunna ge negativa effekter på förtroendet och långa räntor kan stiga snabbare än väntat. Detta skulle verka dämpande på konjunkturen.

2.3Utvecklingen i Asien och Latinamerika

Japan

Den japanska ekonomin har utvecklats positivt det senaste året och tillväxten har varit starkare än väntat. Det är framför allt en ökning av ex- porten, främst till övriga Asien, som har bidragit till tillväxten men också en positiv utveckling av företagens investeringar. Hushållens konsum- tion har däremot fortsatt att utvecklas relativt svagt.

Den positiva ekonomiska utvecklingen i Japan väntas fortsätta under prognosperioden men sannolikt i en något lägre takt än under 2003. Företagen har gjort kostnadsnedskärningar som lett till ökade vinster och börsen har stigit under det senaste året. Stora exportföretag inom till- verkningsindustrin står dock för huvuddelen av vinstökningen medan många små och medel- stora företag, liksom företag inom andra sekto- rer, har fortsatta lönsamhetsproblem. Den se- naste tidens förstärkning av yenen leder också

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

till en viss försämring av exportförutsättning- arna.

Den japanska ekonomin lider dessutom fort- farande av de underliggande strukturella problem som har hämmat aktiviteten under mer än ett decennium. Den offentliga bruttoskulden utgör nära 170 % av BNP och budgetunderskottet uppgår till 8 % av BNP. Deflationen som pågått under snart fem år väntas fortsätta och bank- sektorn präglas fortfarande av en stor andel då- liga lån och fallande utlåning. Dessa problem torde utgöra hinder för att den positiva utveck- lingen skall vara hållbar. I ljuset av detta bedöms den nuvarande relativt starka tillväxten vara av mer kortsiktig cyklisk karaktär. BNP väntas öka med 2,2 % år 2004 för att under 2005 öka med 1,3 %, vilket ligger i nivå med vad som bedöms vara potentiell tillväxt.

Övriga Asien

Den ekonomiska utvecklingen i Asien exklusive Japan har varit mycket stark under de senaste åren och stärktes ytterligare under 2003 då till- växten uppgick till 7 %. Effekterna av lungsjuk- domen sars på den ekonomiska aktiviteten under våren 2003 visade sig bli betydligt mindre än vad som först befarades och tillväxten återhämtade sig snabbt under hösten. En kombination av för Asien gynnsamma växelkurser, ackommode- rande ekonomisk politik och en återhämtning i IT-sektorn har stimulerat den ekonomiska ut- vecklingen. Dessutom minskade ränteskillnaden mellan statspapper i utvecklingsländer och i USA kraftigt under 2003 vilket förbättrade fi- nansieringssituationen för de asiatiska länderna.

Kina är det land i regionen som bidrar mest till den positiva utvecklingen. Tillväxten i Kina var under 2003 den starkaste på sju år och uppgick till 9,1 %. Det är främst exporten som driver Ki- nas tillväxt men den inhemska efterfrågan ökar också snabbt. Många länder i regionen gynnas av den positiva utvecklingen i Kina och den regio- nala handeln har ökat markant (se även fördjup- ningsruta på sidan 26). Även i Indien var till- växten starkare än väntat under 2003, då BNP ökade med ca 7 %.

Tillväxten i regionen väntas fortsätta att vara hög framöver till följd av en förstärkning av den inhemska efterfrågan samt positiva effekter av återhämtningen i den globala ekonomin. Sam- mantaget väntas BNP öka med 7,1 % i år, den

snabbaste tillväxten sedan åren före Asienkrisen 1997–1998, och med 6,8 % år 2005.

Latinamerika

Den ekonomiska utvecklingen i Latinamerika vände uppåt under förra året efter att regionen genomgick en recession under 2002. Tillväxten i regionen har till stor del drivits av en positiv ex- portutveckling men också alltmer av en starkare inhemsk efterfrågan. Dessa faktorer stimuleras till stor del av konkurrenskraftiga valutakurser, gynnsamma finansiella förhållanden och en be- gynnande återhämtning i världsekonomin.

Det ekonomiska läget i Argentina har stabili- serats och tillväxten uppgick till nära 8 % under förra året efter att ha varit kraftigt negativ under 2002. Inflationen har också dämpats betydligt. I Brasilien var tillväxten nära noll 2003, men BNP väntas öka igen under 2004 då förtroendet har förbättrats. Detta torde kunna förklaras av att regeringen har visat sig vilja genomföra struktu- rella reformer och eftersträva makroekonomisk stabilitet. I Chile, och till viss del även Mexiko, har den ekonomiska utvecklingen varit fortsatt positiv. Länderna har stått emot yttre störningar förhållandevis väl, till stor del tack vare sina rela- tivt goda ekonomiska förutsättningar och mer öppna ekonomier.

Den ekonomiska tillväxten i Latinamerika väntas fortsätta att utvecklas positivt under inne- varande år till följd av en successiv förstärkning av den inhemska efterfrågan samt återhämt- ningen i den globala ekonomin. Utvecklingen varierar dock kraftigt mellan olika länder. I regi- onen förekommer fortfarande politisk instabili- tet på vissa håll, vilket kan utgöra en risk för den fortsatta återhämtningen. Vidare har ett flertal länder stora skulder som kan orsaka problem om de nuvarande gynnsamma finansiella förhållan- dena skulle ändras. Sammantaget väntas BNP öka med 3,8 % år 2004 och med 3,6 % år 2005.

2.4Den svenska världsmarknadstillväxten

De internationella förutsättningarna för den svenska exporten förbättrades endast marginellt förra året. Den globala efterfrågan började inte stärkas tydligt förrän under den andra halvan av året. Världsmarknadstillväxten, dvs. ökningen av den handelsviktade importefterfrågan på bear-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

betade varor som de svenska exportföretagen möter, beräknas ha varit 4,3 % år 2003. Mot bakgrund av de positiva tecknen i världshandeln och en fortsatt positiv global konjunkturutveck- ling, inte minst i Förenta staterna, Asien och i viss mån euroområdet, väntas världsmarknads- tillväxten att öka till 8,5 % år 2004 och 8,8 % år 2005.

2.5Oljepriset

Efter ett markant fall i samband med Irakkriget under våren 2003 har oljepriset i dollar successivt stigit. I början av 2004 var priset högre än 28 dollar per fat, vilket är den övre gränsen i det prisband mellan 22 och 28 dollar som är Opec:s inriktning sedan hösten 1999. Ökad global ef- terfrågan och sänkta produktionskvoter för rå- olja i ett antal viktiga producentländer är de hu- vudsakliga förklaringarna till prisuppgången. Prisökningen är emellertid inte lika markant mätt i kronor. Under fortsättningen av 2004 för- väntas produktionen av råolja i framför allt Opec-länderna anpassas till efterfrågan och vid utgången av 2004 väntas oljepriset vara 28 dollar per fat. Under 2005 väntas oljepriset fortsätta att sjunka till 26 dollar per fat. Om anpassningen av produktionen dröjer när efterfrågan stiger ökar emellertid risken för att oljepriset hamnar över prognosen.

Diagram 2.2 Dagspris Brentolja

USD/fat		SEK/fat
45				500
40		Brentolja (USD), vänster skala		450
40				450
35		Brentolja (SEK), höger skala		400
				400

30				350
30
25				300
25				250
20				250
20				200
				200
15				150
				150
10				100
				100
5				50
0				0
2000	2001	2002	2003	04
Källa: Ecowin.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Kinas ökande betydelse för världsekonomin

Kina intar en allt viktigare roll i världsekonomin. De senaste 20 åren har landet haft en mycket stark BNP-tillväxt på i genomsnitt 9 % per år samtidigt som dess andel av världshandeln ökat från 1 % till 6 %.4 Kina är nu världens sjätte största ekonomi och världens fjärde största han- delsnation – förra året ökade exporten med 35 % och importen med hela 40 %. Kinas andel av världsekonomin är betydligt större om man tar hänsyn till den inhemska köpkraften. Mätt i termer av köpkraft är Kina nu världens näst största ekonomi efter Förenta staterna. Många talar om Kina som en ny stor tillväxtmotor för världsekonomin.

En viktig orsak till Kinas höga tillväxttakt är omfattande reformer, inkl. äganderättsreformer, som landet genomfört de senaste två decenni- erna. De senaste årens tillväxt förklaras dock främst av att Kinas låga arbetskraftskostnad gjort det förmånligt för utländska företag att flytta sin produktion dit. Utvecklingen har givit upphov till oro i många länder som ser arbetstillfällen försvinna eller som möter ökad konkurrens från Kinas export av lågkostnadsproducerade varor. En studie gjord av IMF5 visar att Kinas ekono- miska utveckling har en otvetydigt positiv på- verkan på världen i stort. Dock varierar effekten mellan olika regioner. Länder som konkurrerar med samma typ av export som Kina kan på kort sikt komma att påverkas negativt, medan länder vilka i likhet med Sverige är stora exportörer av högteknologiska produkter gynnas av Kinas starka efterfrågan.

Det svenska exemplet bekräftar i hög grad detta. Svensk handel med Kina har ökat sedan mitten av 1990-talet med i genomsnitt 15 % per år och motsvarar idag drygt 2,5 % av den totala svenska utrikeshandeln.6 Nettohandeln med Kina påverkas främst av utvecklingen inom IKT- sektorn (informations- och kommunikations- teknik). Under slutet av 1990-talet var exporten av IKT-produkter till Kina mycket hög vilket ledde till ett positivt handelsflöde. I takt med att den internationella konjunkturen försämrades för investeringsvaror i allmänhet, och IKT-pro- dukter i synnerhet, förbyttes överskotten i un-

4Internationella valutafonden, IMF World Economic Outlook, 2004

5Internationella valutafonden, IMF World Economic Outlook, 2004

6Statistiska centralbyrån, utrikeshandelsstatistik, 2004

derskott. Dock är Kina nu världens tredje största importör och Sverige har goda möjligheter att även i fortsättningen gynnas av Kinas starka ef- terfrågan på högteknologiska produkter. Dess- utom påverkas Sverige positivt av att den svenska importen av bl.a. billiga konsumtions- varor från Kina ökat kraftigt.

Trots att Kina är en stor råvaruimportör är svensk råvaruexport dit mycket liten. Kinas stora efterfrågan på råvaror kan dock sannolikt ha en indirekt positiv effekt på svensk råvaruexport genom att den ökar den totala råvaruefterfrågan.

Det förs en livlig diskussion om värderingen av den kinesiska valutan yuanen som, liksom flera asiatiska valutor, är knuten till den ameri- kanska dollarn. Sedan 2002 har dollarn försva- gats, framför allt mot euron, och de asiatiska valutorna har följt med ned. Omvärlden har satt stort tryck på framför allt Kina att revalvera yua- nen, dels för att minska apprecieringstrycket på euron, dels för att minska de konkurrensfördelar en lågt värderad valuta för med sig för Kina. Ki- nas svaga valuta i kombination med den höga tillväxten ökar dessutom risken för inflation i landet, och en starkare yuan skulle bidra till att de finansiella förhållandena i Kina stramades åt. De kinesiska myndigheterna anser sig dock ha anledning att vara försiktiga när det gäller en för- ändring av valutan. Kina har t.ex. problem med dåliga lån i finanssektorn, i storleksordningen 40–50 % av BNP enligt officiell kinesisk sta- tistik, vilket gör landet sårbart för snabba valuta- kursförändringar. En starkare yuan skulle kunna bromsa upp tillväxten vilken är en förutsättning för att Kina skall klara fortsatta strukturreformer och undvika social instabilitet.

Hur stor betydelse Kina har för den globala ekonomin kan diskuteras. Klart är dock att Ki- nas tillväxt är mycket stark och att landet bidrar till en högre global tillväxt. Förutsättningarna för att Kinas starka ekonomiska utveckling ska hålla i sig är goda. Landet har en stor arbetskrafts- reserv och ett snabbt växande humankapital. Samtidigt har Kina stora utmaningar framför sig när det gäller fortsatta strukturreformer av fi- nans- och företagssektorn och av arbetsmarkna- den, samt när det gäller uppbyggnaden av sociala skyddsnät. Om framgångsrika reformer genomförs på dessa områden är möjligheten stor att Kina fortsätter att växa i snabb takt framöver.

3 Kapitalmarknaderna

Under 2003 genomfördes ytterligare lättnader i penningpolitiken. Flera tongivande central- banker sänkte styrräntorna till historiskt sett mycket låga nivåer. Trots att konjunkturen i den internationella ekonomin stärktes bidrog ett lågt resursutnyttjande och god produktivitetstillväxt i flera länder till att inflationen förblev låg. Infla- tionsförväntningarna ligger på fortsatt låga ni- våer och förväntningarna om styrräntehöjningar har skjutits på framtiden.

Aktiekurserna på de internationella börserna har stigit sedan mars 2003. De främsta skälen till den positiva utvecklingen är stigande företags- vinster, minskad geopolitisk osäkerhet, stark ekonomisk återhämtning i Förenta staterna och låga marknadsräntor.

Under de första månaderna av 2004 har osä- kerheten åter tilltagit något på de finansiella marknaderna, inte minst efter terrordådet i Mad- rid den 11 mars. Trots konjunkturuppgången ligger marknadsräntorna på en fortsatt låg nivå. Bidragande orsaker bedöms vara den långsamma återhämtningen i sysselsättningen i Förenta sta- terna samt lågt resursutnyttjande och inflations- tryck. På valutamarknaden har oro för uthålligheten i underskotten i de amerikanska budget- och bytesbalanserna bidragit till att dol- larn försvagades under hösten 2003, en utveck- ling som avstannade i början av 2004. De kraftiga rörelserna på valutamarknaden under 2004 speglar att osäkerheten alltjämt består.

Ränteskillnaden mellan företagsobligationer och statsobligationer minskade under 2003, vil- ket inneburit att företagens lånekostnader har fallit. Den minskade ränteskillnaden på kredit- marknaden, som även har kommit utvecklings- marknaderna till del, förklaras främst av ett ökat intresse för företagsobligationer i takt med allt bättre konjunkturutsikter. Företagsobligationer upplevs också som mindre riskfyllda i takt med att företagen har fortsatt att minska sin skuld- sättning och vinsterna har förbättrats.

Sammantaget skapar de globala finansiella förhållandena, med låga räntor och kreditsprea- dar samt stabila eller stigande börskurser fortsatt gynnsamma förutsättningar för en ekonomisk återhämtning.

Mot bakgrund av en allt starkare konjunktur bedöms styrräntorna närma sig sina lägsta nivåer och i takt med att den ekonomiska återhämt- ningen etableras och breddas är bedömningen att

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

centralbankerna kommer att inleda penningpoli- tiska åtstramningar. Federal Reserve bedöms höja sin styrränta under andra halvåret 2004 me- dan Riksbanken och ECB väntas inleda ränte- höjningarna först under 2005. De internationella marknadsräntorna väntas stiga under loppet av 2004 och 2005 när den globala konjunkturen förstärks.

Kronan har stärkts under de senaste åren och det handelsvägda TCW-indexet noterades i bör- jan av april 2004 till ca 128. Kronan har bl.a. gynnats av en stark återhämtning på Stock- holmsbörsen. Ytterligare förstärkning av kronan förutses under loppet av 2004.

3.1Utvecklingen i omvärlden

Utrymme för låga styrräntor i Förenta staterna

Förenta staternas centralbank, Federal Reserve, har behållit styrräntan på en historiskt låg nivå. I juni 2003 genomfördes den senaste räntesänk- ningen med 0,25 procentenheter till 1,00 % (se diagram 3.1). Ett relativt lågt resursutnyttjande, kraftig produktivitetstillväxt, en långsam åter- hämtning av sysselsättningstillväxten och ett lågt inflationstryck har gett utrymme för den mycket expansiva penningpolitiken. Den låga räntan i Förenta staterna är gynnsam för den ekono- miska återhämtningen och tillväxtförväntning- arna för de kommande åren är relativt högt ställda. Federal Reserve har indikerat att man av- ser att lämna styrräntan oförändrad tills tecknen på en stigande sysselsättning blir tydligare och en uthållig ekonomisk återhämtning etablerats.

Diagram 3.1 Styrräntor i Förenta staterna, euroområdet och Sverige

Procent

	7
	6	Förenta staterna
	6	Sverige
		Sverige
	5	Euroområdet
	5
	4
	3
	2
	1
	0

jan	jul	jan	jul	jan	jul	jan	jul	jan
2000		2001		2002		2003		2004

Källa: EcoWin.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Styrräntan väntas ligga kvar på nuvarande nivå fram till andra halvåret 2004 då den penningpo- litiska åtstramningen inleds i takt med att lediga resurser tas i bruk. Prognosen för den ameri- kanska styrräntan är 1,75 % i december 2004 och 4,00 % i december 2005.

Amerikanska obligationsräntor ligger sedan hösten 2002 på historiskt låga nivåer. Trots de senaste kvartalens starka BNP-tillväxt har eko- nomin gott om lediga resurser och inflations- trycket är lågt. Detta har bidragit till att förväntade räntehöjningar skjutits på framtiden. Flera asiatiska centralbanker har under det se- naste året köpt amerikanska räntepapper i stor omfattning, vilket också har bidragit till att hålla tillbaka ränteuppgången trots de starka kon- junktursignalerna. Framöver väntas räntenivån stiga i takt med att de lediga resurserna tas i an- språk och den amerikanska centralbanken på- börjar åtstramningar av penningpolitiken. Den amerikanska statens ökade lånebehov under de närmaste åren väntas även bidra till ränteupp- gången. Den amerikanska 10-årsräntan bedöms vara 5,30 % i december 2004 och 5,70 % i de- cember 2005.

Diagram 3.2 10-åriga obligationsräntor i Förenta staterna,
euroområdet och Sverige
Procent
5,50
5,00
4,50
4,00
3,50						Förenta staterna
						Tyskland
						Sverige
3,00
jan	mar	maj	jul	sep	nov	jan	mar
2003						2004

Källa: EcoWin.

Ränteutvecklingen i euroområdet

Den europeiska centralbanken, ECB, sänkte styrräntan med 0,75 procentenheter under första halvåret 2003 till 2 %. Konjunkturåterhämt- ningen i euroområdet går trögt men förutses ta fart under 2004. Euroförstärkningen under hös- ten 2003 har bidragit till att de monetära förhål- landena i euroområdet är stramare än vid tidpunkten för ECB:s senaste räntesänkning. Mot bakgrund av den långsamma återhämt-

ningen och den starka euron kommer det att finnas lediga resurser i ekonomin under de när- maste åren. Inflationen förutses ligga något un- der ECB:s mål som är nära, men under, 2 %. Sammantaget bedöms det därför finnas ut- rymme för ytterligare en räntesänkning under 2004, innan den penningpolitiska åtstramningen inleds under 2005. Prognosen för ECB:s styr- ränta är 1,75 % i december 2004 och 2,75 % i de- cember 2005.

De europeiska obligationsräntorna väntas följa den internationella utvecklingen och stiga i takt med signaler om en allt starkare konjunktur. Ränteuppgången i Europa väntas dock bli mindre än i Förenta staterna. Prognosen för den tyska 10-årsräntan är 4,60 % i december 2004 och 4,95 % i december 2005.

Svagare dollar mot euron i år

Den amerikanska dollarn har sedan våren 2002 trendmässigt försvagats mot andra valutor. Flera faktorer ligger bakom utvecklingen. Under- skottet i den amerikanska bytesbalansen fort- sätter att öka. Den ökande skulduppbyggnaden, tillsammans med det stora budgetunderskottet, medför en ökad osäkerhet på de finansiella marknaderna. Dessutom attraherade den förhål- landevis låga räntenivån i Förenta staterna jäm- fört med bl.a. euroområdet och Storbritannien inte tillräckligt stora privata kapitalinflöden un- der 2003, vilket bidrog till en svagare dollar (se diagram 3.3).

Diagram 3.3 Dollarutveckling mot yen och euro

JPY/USD						EUR/USD
140							0,7
130							0,8
130
120							0,9
120
							1
110
							1,1
100							1,2
							1,2
90	Yen per dollar		Dollar per euro (inverterad skala)				1,3
	Yen per dollar		Dollar per euro (inverterad skala)				1,3
80							1,4
jan	jul	jan	jul	jan	jul	jan
2001		2002		2003		2004

Källa: EcoWin.

Sedan årsskiftet har dollarförsvagningen avstannat. I viss utsträckning har asiatiska centralbankers stora köp av amerikanska ränte-

papper motverkat andra kapitalutflöden ur För- enta staterna. För närvarande bedöms Förenta staterna ha en högre potentiell tillväxt än euro- området, vilket på sikt talar för en förstärkning av dollarn mot euron. Under innevarande år väntas dock risken för en fortsatt dollarförsvag- ning bestå bl.a. mot bakgrund av osäkerheten kring utvecklingen av den amerikanska bytesba- lansen och de offentliga finanserna.

Stigande internationella börskurser

Under 2003 steg aktiekurserna på de ledande börserna kraftigt efter tre år i följd med fallande aktiekurser (se diagram 3.4). Den positiva tren- den på aktiemarknaderna inleddes efter den ame- rikanska invasionen av Irak i mars 2003. Minskad geopolitisk osäkerhet, en stark ekonomisk åter- hämtning i Förenta staterna, stigande företags- vinster och fortsatt låga marknadsräntor är de främsta skälen till den positiva utvecklingen.

Efter kraftigt stigande börskurser under det senaste året värderades börserna i mars 2004 till ca 18 gånger den förväntade vinsten för de kommande 12 månaderna. I ett historiskt per- spektiv är det en relativt hög värdering, men samtidigt medför de låga marknadsräntorna att det för närvarande finns få attraktiva placerings- alternativ till aktiemarknaden. Utsikterna be- döms vara goda för fortsatt stigande företagsvinster under de närmaste åren, både i Europa och i Förenta staterna. Tillsammans med en fortsatt hög riskbenägenhet hos marknads- aktörerna skulle detta kunna motivera den nuva- rande prissättningen.

	Diagram 3.4 Börsutveckling i Förenta staterna, euroområdet
	och Sverige
	Index 1999-01-01
	240
	220	Stockholm, SAX
	220	Förenta staterna, S&P 500
		Förenta staterna, S&P 500
	200	Euroområdet, Euro STOXX
	200
	180
	160
	140
	120
	100
	80
	60

jan	jul	jan	jul	jan	jul	jan	jul	jan	jul	jan
1999		2000		2001		2002		2003		2004

Källa: EcoWin.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

En snabbare uppgång i marknadsräntorna än förväntat, en fortsatt dollarförsvagning eller ett bakslag i den ekonomiska återhämtningen i USA bedöms vara faktorer som kan bidra till att dämpa utvecklingen på aktiemarknaderna framöver.

3.2Utvecklingen i Sverige

Fortsatt expansiv penningpolitik

Riksbanken sänkte senast reporäntan med 0,50 procentenheter till 2,00 % den 1 april i år. Sänkningen är en i raden av sänkningar sedan november 2002. Ett lågt resursutnyttjande och en svag sysselsättningsutveckling i kombination med gynnsamma inflationsutsikter och starkare krona väntas leda till att Riksbanken låter styrräntan vara oförändrad under resten av 2004. Under 2005 förväntas dock Riksbanken börja strama åt penningpolitiken i takt med att ekonomin växer snabbare och lediga resurser tas i anspråk. Reporäntan bedöms vara oförändrad jämfört med nuvarande nivå på 2,00 % i december 2004 och 2,75 % i december 2005.

Obligationsräntorna förväntas stiga

De svenska obligationsräntorna har sedan års- skiftet sjunkit något mer än i omvärlden bl.a. mot bakgrund av förväntningar om en fortsatt låg inflation i Sverige. De svenska räntorna vän- tas stiga i linje med den internationella utveck- lingen under resten av 2004. Prognosen för den svenska 10-årsräntan är 4,95 % i december 2004 och 5,25 % i december 2005.

Ränteskillnaden mellan svenska och tyska statsobligationer har minskat under året, bl.a. till följd av att Riksbanken fortsatt sänka styrräntan. Den svenska 10-årsräntan noterades ca 0,30 procentenheter högre än den tyska motsvarigheten i början av april (se diagram 3.5). Under prognosperioden bedöms ränteskillnaden mellan tyska och svenska statsobligationer att bestå. Stabila svenska offentliga finanser relativt omvärlden väntas bidra till detta, liksom ett fortsatt lågt inflationstryck och en liten ränteskillnad i de korta räntorna.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Diagram 3.5 Skillnad mellan 10-åriga obligationsräntor i Sverige och Tyskland

Räntepunkter
70
65
60
55
50
45
40
35
30
jan	mar	maj	jul	sep	nov	jan	mar
2003						2004

Källa: EcoWin.

Kronans utveckling

De senaste åren har den svenska kronan stärkts, mätt som TCW-index. Sedan hösten 2001 har kronan stärkts med ca 12 %, från 146 mot det handelsvägda TCW-indexet till omkring 128 i början på april. Kronkursen har gynnats av en positiv bytesbalansutveckling, en ökad riskbenä- genhet hos de finansiella aktörerna och en rela- tivt stark ekonomisk utveckling. Dessa faktorer talar även för en fortsatt kronförstärkning under de närmaste åren. Mot TCW-index bedöms kronan stärkas till 124 i december 2004 och vara stabil under 2005 och 2006.

Betalningsbalansens finansiella poster

Riksbankens statistik över betalningsbalansen visar att svenska och utländska investerares köp och försäljning av aktier och räntebärande pap- per gav upphov till ett nettoutflöde på 73,4 mil- jarder kronor under 2003 (se tabell 3.1). Nettoutflödet var som störst andra halvåret 2003 och omfattade såväl aktier som räntebärande värdepapper. I viss mån påverkar dessa flöden kronan – i vilken utsträckning beror på hur stor del av portföljinvesteringarna som valutasäkras.

Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster

Flöden, miljarder kronor

	2002	2003
A. Bytesbalans	111,6	160,0
B. Kapitaltransfereringar	–0,7	–1,3
C. Finansiell balans	–114,9	–181,2
Direkta investeringar	9,4	–57,8
Portföljinvesteringar	–107,3	–73,4
Räntebärande värdepapper	–124,8	–39,6
I svenska kronor	–36,3	–71,4
I utländsk valuta	–88,4	31,8
Aktier	17,4	–33,9
Svenska	–4,3	–37,0
Utländska	21,8	3,1
Finansiella derivat	–1,1	9,2
Övrigt kapital	–8,2	–42,9
Valutareservens förändring	–7,4	–16,3

D. Restpost	3,8	22,6

Källa: Riksbanken.

Börsutveckling

Med stöd från bl.a. telekommunikationsföreta- get Ericssons aktie, som utvecklats starkt det se- naste året, steg det breda SAX-indexet för Stockholmsbörsen med ca 30 % under 2003. Stockholmsbörsen utvecklades därmed starkare än de tongivande internationella börserna. Fö- retagens vinster förbättrades kraftigt under året. Jämfört med 2002 steg vinsterna för de företag som ingår i Stockholmsbörsens OMX-index med ca 25 %. En god vinsttillväxt förutses även under de kommande åren.

Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden

Värde vid respektive års slut

	2002	2003	2004	2005	2006
Reporänta	3,75	2,75	2,00	2,75	3,75
6-månadersränta	3,68	2,70	2,60	3,40	4,05
5-årsränta	4,39	4,30	4,25	4,70	4,90
10-årsränta	4,89	4,86	4,95	5,25	5,40
10-årsdiff. SEK-DEM	0,54	0,51	0,35	0,30	0,30
6mån. EURIBOR	2,80	2,14	2,55	3,35	4,00
TCW-index	131	124	124	124	124
EUR/SEK	9,09	9,02	9,10	9,10	8,95
USD/SEK	8,95	7,36	7,00	7,28	7,46
EUR/USD	1,02	1,22	1,30	1,25	1,20

Källa: Finansdepartementet.

4 Utrikeshandel

Under andra halvåret 2003 stabiliserades den int- ernationella ekonomin efter de senaste årens konjunkturnedgång. Trots att centrala delar av svensk exportindustri drabbats har exporten ut- vecklats förhållandevis väl. En förklaring till detta kan vara att god produktivitetstillväxt och gynnsam växelkurs givit svensk exportindustri möjlighet att priskonkurrera utan att påtagligt försämra vinstandelen.

Den goda utvecklingen andra halvåret i fjol väntas fortsätta under prognosperioden. Import- efterfrågan på bearbetade varor på svenska ex- portmarknader, världsmarknadstillväxten, stiger kraftigt 2004 och ligger kvar på en hög nivå 2005. I handelsviktade termer beräknas valuta- kursen förvisso stärkas ytterligare något, men en fortsatt stark produktivitetsutveckling i svensk industri bidrar till att effekterna på relativpriset begränsas. Förutsättningarna för en god export- utveckling är med andra ord gynnsamma. Sam- mantaget väntas svensk export av varor öka med 7,8 % i år och 7,4 % nästa år.

Varuimportens utveckling beror i hög grad av varuexportens utveckling. Den förutsedda ex- portuppgången under prognosperioden beräknas därför också leda till ökad varuimport. Därut- över väntas de senaste årens sjunkande import- priser stimulera importen framöver. Varuim- porten prognoseras att öka med 5,7 % i år och 7,1 % nästa år.

Den importerade volymen stiger därmed nå- got långsammare än varuexporten, trots låga im- portpriser, vilket medför att överskottet i han- delsbalansen ökar. Handelsbalansens bidrag till BNP-tillväxten uppgår till 1,1 procentenheter i år och 0,6 procentenheter nästa år. Av det höga bidraget innevarande år förklaras ca 0,4 procent- enheter av att varuimporten hålls ned av en för- utsedd svagare utveckling av importen av råva- ror. Överskottet i handelsbalansen för bearbe- tade varor ökar likväl, vilket beror på att världsmarknadstillväxten utvecklas starkt i för- hållande till den inhemska efterfrågan.

Det faktum att 2004 innehåller fler vardagar än förra året beräknas påverka såväl export- som importtillväxten i år (se fördjupningsruta på sidan 18). Kalendern bedöms höja exporttill- växten något mer än importillväxten, vilket medför att handelsbalansen blir något högre av denna anledning.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Enligt nationalräkenskaperna ökade exporten av tjänster med 8,4 % 2003. Tjänsteimporttill- växten beräknades samtidigt till 5,2 %, vilket medförde att tjänstehandelns bidrag till BNP- tillväxten blev 0,3 procentenheter föregående år. Utvecklingen inom tjänstehandeln är svårtolkad, vilket delvis beror på en omläggning av statisti- ken vid årsskiftet 2002/2003. Mot bakgrund av en förbättrad konjunktur i Sverige och vår om- värld prognoseras ökad handel med tjänster. Bi- draget från tjänstehandeln väntas emellertid bli tillväxtneutralt innevarande år och svagt positivt 2005.

Bytesbalansen uppgick enligt Riksbanken till drygt 160 miljarder kronor för helåret 2003. Ut- fallen avseende varu- och tjänstehandel samt ka- pitalavkastning har reviderats kraftigt, vilket har bidragit till att bytesbalansen nu beräknas till 6,6 % som andel av BNP för 2003. I föreliggande prognos förbättras bytesbalansens saldo ytterli- gare under såväl prognos- som kalkylperioden, och uppgår 2006 till knappt 200 miljarder kro- nor. Den reviderade kapitalavkastningen har också lett till att BNI förbättrats kraftigt och väntas bli högre än nominell BNP redan i år, vil- ket är ett tecken på att Sveriges nettoställning gentemot utlandet har förbättrats tydligt.

Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster

	Mdkr	Procentuell volymförändring
	2003	2003	2004	2005	2006
Varuexport	817	5,1	7,8	7,4	6,6
Bearbetade varor1	700	5,2	7,7	8,2	–
Tjänsteexport	253	8,4	6,0	6,5	5,0
Total export	1 070	5,9	7,4	7,2	6,2

Varuimport	663	5,5	5,7	7,1	6,0
Bearbetade varor1	513	4,7	7,1	8,5	–
Tjänsteimport	246	5,1	5,7	6,2	6,0

Total import	909	5,4	5,7	6,9	6,0

1Varugruppering enligt SNI.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

4.1Varuexport

Stark export trots global lågkonjunktur

Efter en stark global tillväxt under senare delen av 1990-talet framträdde mot slutet av år 2000 de första tecknen på en svagare internationell ut- veckling. Inledningsvis var nedgången koncen- trerad till den amerikanska marknaden och sek-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

torn för informations- och kommunikations- teknik, IKT. Det var upptakten till den globala lågkonjunktur som på grund av en ogynnsam exportsammansättning kom att drabba Sverige särskilt hårt.

År 2001 föll IKT-exporten med 24 % vilket bidrog starkt till att svenska exportföretag förlo- rade marknadsandelar det året. IKT-sektorns problem förvärrades ytterligare under 2002 men tack vare en god utveckling av läkemedels- och råvaruexporten begränsades förlusten av mark- nadsandelar. Sammantaget har exporten utveck- lats förhållandevis väl under lågkonjunkturen. Exporten av bearbetade varor exklusive telepro- dukter växte t.ex. med 4 % per år mellan 2001 och 2003, dvs. till och med snabbare än världs- marknadstillväxten.

Under hösten 2003 stabiliserades slutligen den internationella konjunkturen och svensk varuex- port vände upp på bred front.

Även om de flesta regioner visade en tydligt ökande efterfrågan på svenska exportvaror under andra halvåret 2003, var den goda exportutveck- lingen enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) utrikeshandelsstatistik koncentrerad till Nord- amerika och Asien. Exporten till EU-länderna förbättrades förvisso under 2003, men import- tillväxten i de europeiska ekonomierna är fortfa- rande relativt låg. Med tanke på att EU utgör mer än hälften av svensk exportmarknad verkar detta återhållande.

De kraftfulla ekonomisk-politiska åtgärderna i Förenta staterna har understött den amerikanska ekonomin under lågkonjunkturen, och trots en viss osäkerhet avseende arbetsmarknaden och de statsfinansiella underskotten har den inhemska efterfrågan nu återhämtat sig. Svensk export till Förenta staterna ökade också i fjol men tillväx- ten mattades mot slutet av året vilket till stor del kan hänföras till en minskad export av motor- fordon.

Den kinesiska ekonomins snabba expansion (se fördjupningsruta på sidan 26) har stimulerat övriga ekonomier i regionen genom kraftigt ökad importefterfrågan, vilket också har givit ut- slag i svensk export.

Kinas, och på senare tid även Förenta stater- nas, höga import av råvaror förklarar varför den globala efterfrågan på råvaror har utvecklats väl trots lågkonjunkturen. Mellan 2001 och 2003 ökade svensk råvaruexport i genomsnitt med ca 4 % per år vilket skall jämföras med knappt 2 % per år under perioden 1998–2000. Den kraftiga

ökningen av exporten av motorfordon och lä- kemedel under föregående år baserades till stor del på att både lastbils- och personbilstillverkare förnyade sina modellprogram samtidigt som lä- kemedelsföretag förlade produktionen av nya substanser till Sverige. Under fjolåret stabilisera- des dessutom exporten av IKT-produkter, och utvecklingen under hösten indikerade att efter- frågan till och med har börjat stiga igen.

Det verkar sammanfattningsvis som om för- utsättningarna för en ökad svensk varuexport vilar på en bredare bas än tidigare, såväl geogra- fiskt som branschmässigt.

Varuexporten förbättras framöver

I föreliggande prognos beräknas den konkur- rentviktade växelkursen, mätt i TCW-termer, stärkas till cirka 124 vid slutet av innevarande år och därefter förbli i det närmaste oförändrad under senare delen av prognosperioden. Samti- digt antas världsmarknadstillväxten uppgå till 8,5 % i år och 8,8 % 2005. En stärkt importef- terfrågan på bearbetade varor på svenska ex- portmarknader innebär dock inte regelmässigt en motsvarande uppgång för svensk exporttill- växt. Förutom förändringar i relativpriser kan t.ex. exportsammansättningen vara mindre för- delaktig.

Tonvikten på insats- och investeringsvaror i svensk industri har medfört att exporten histo- riskt har utvecklats starkast i återhämtningsfasen av konjunkturcykeln. Det mönstret väntas dock endast delvis upprepas i föreliggande prognos. Med tanke på konjunkturläget är den internatio- nella efterfrågan på insats- och investeringsvaror, vilka utgör lejonparten av svensk export, förhål- landevis svag.

Det beror bland annat på att det fortsatt låga globala kapacitetsutnyttjandet begränsar inve- steringsbehovet, och av att exporttillväxten 2003 stärktes till följd av engångseffekter inom främst motorfordons- och läkemedelsindustrin. Dess- utom finns det anledning att tro att den starka världsmarknadstillväxten under hösten och vin- tern till del berodde på att oron för lungsjukdo- men sars ebbade ut, Irakkriget avslutades och börskurserna steg världen över.

Investeringskonjunkturen förstärks under prognosperioden men den globala importefter- frågan antas i allt högre grad riktas mot kon- sumtionsvaror vilket leder till att svensk ex- portindustri förlorar marknadsandelar.

Utsikterna för IKT-sektorn verkar inte desto mindre ha förbättrats och såväl systemleverantö- rer som operatörer pekar på stora investerings- behov inom främst tredje generationens mobil- system (3G). Ericsson betonar emellertid att den efterfrågeökning som emotses är en naturlig följd av att operatörerna de senaste åren har fo- kuserat på sanering av sina balansräkningar istäl- let för att genomföra nödvändiga investeringar i nätutbyggnad. Det skulle innebära att de ökande investeringarna inom telekomindustrin delvis är tillfälliga och att den underliggande utvecklingen är mer försiktig.

Sedan en tid tillbaka har indikatorer stärkts och är i vissa fall till och med högre än före låg- konjunkturen. Inköpschefsindex i Nordamerika och Europa indikerar högre aktivitet vilket har givit utslag i såväl SCB:s statistik över industrins orderingång som Konjunkturinstitutets (KI:s) kvartals- och månadsbarometer. Den positiva utvecklingen har också bekräftats av uttalanden och resultat från de större exportföretagen i samband med bokslut och rapporter. Men trots att orderingång och förväntningar har förbättrats anses konkurrenssituationen enligt kvartalsba- rometern vara fortsatt hård och följdriktigt ut- trycker få företag möjlighet att höja priserna. Ett fortsatt högt rationaliseringstryck förutsätts med andra ord om svenska exportföretag skall kunna upprätthålla konkurrenskraft och världsmark- nadsandelar enligt föreliggande prognos.

Varuexporten prognoseras sammantaget öka med 7,8 %, innevarande år varav cirka 1 procent- enhet är en kalendereffekt. I takt med att det globala kapacitetsutnyttjandet stiger och inve- steringskonjunkturen tar fart väntas utsikterna för svensk export bli allt ljusare. År 2005 väntas exporttillväxten uppgå till 7,4 %.

För 2006 är osäkerheten om utvecklingen betydande. Beräkningarna baseras i hög grad på antaganden avseende bland annat trendmässig tillväxt i BNP och utrikeshandel, samt en be- dömning av resursläget. Den internationella konjunkturen antas dock fortsätta förbättras, med ökad efterfrågan på svenska exportvaror som följd. Exportutvecklingen i kalkylen för 2006 begränsas dock av att det historiska mönst- ret indikerar att världsmarknadstillväxten vid oförändrad växelkurs överstiger svensk export- tillväxt. Under 2006 förutses varuexporten öka med 6,6 %.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Fortsatt sjunkande varuexportpriser

Mot bakgrund av mycket hård konkurrens på de internationella marknaderna sjönk svenska fö- retags exportpriser i fjol med i genomsnitt 2,7 %. Det var betydligt mer än vad de internationella priserna sjönk, trots att kronan samtidigt stärk- tes. Troligtvis beror den stora skillnaden främst på att svensk exportindustri är inriktad mot in- vesteringsvaror vilka har varit särskilt drabbade av lågkonjunkturen. Den negativa effekten på vinstmarginalerna begränsades emellertid av att produktivitetstillväxten i svensk industri var hög varför det relativa kostnadsläget inte försämrades i någon högre utsträckning. Från exportföreta- gens årsredovisningar går det emellertid att ut- läsa att företag med stor andel av försäljningen i amerikanska dollar påverkats negativt i takt med att valutasäkringar löpt ut.

Konkurrenstrycket väntas vara högt under så- väl prognos- som kalkylperioden, men det mins- kar i takt med att efterfrågan på insats- och inve- steringsvaror ökar. Svensk konkurrenskraft understöds dessutom av en fortsatt hög produk- tivitetstillväxt som mildrar effekterna av en star- kare växelkurs.

Sammantaget väntas priserna sjunka med 3,1 % i år och 0,8 % nästa år för att därefter, un- der 2006, öka med cirka 1 %.

4.2Varuimport

Efter ett par års fallande varuimport vände utvecklingen under 2003 och importen av varor ökade med drygt 5 %. Importen av bearbetade varor har stigit successivt sedan slutet av 2002 och ökningstakten tilltog mot slutet av 2003. Under det fjärde kvartalet steg importen av be- arbetade varor med 6,3 % jämfört med det fjärde kvartalet året innan. Under helåret 2003 var till- växten 4,7 %. Förbättringen berörde flera bran- scher. Särskilt kan nämnas importen av kon- torsmaskiner och datorer samt importen av motorfordon som steg med 14 % respektive 16 %. Importen av teleprodukter ökade med drygt 8 %. Mot slutet av året tilltog även im- porten av kemiska produkter kraftigt.

Av den totala varuimporten består nästan en fjärdedel av råvaror. Råvaruimporten steg i fjol med 6,0 %. Uppgången förklaras till stor del av ökande import av råolja och petroleumprodukter under början av året. Importen av råolja och

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

petroleumprodukter, som utgör drygt 40 % av total råvaruimport, ökade med 9,1 % förra året.

Import av fartyg, som här varken räknas till bearbetade varor eller till råvaror, utgör endast en mycket liten del av total varuimport (ca 0,5 % 2002). Fartygsimporten steg dock kraftigt under slutet av 2002 och under inledningen av 2003. Mätt som årsgenomsnitt blev uppgången hela 77 %, vilket bidrog med 0,5 procentenheter till ökningen av total varuimport 2003.

Sammantaget var utfallet för 2003 något stark- are än vad som förutsågs i budgetpropositionen för 2004. Det beror på att råvaru- och fartygs- importen underskattades.

Efterfrågan på importerade varor ökar under 2004 och 2005

Efterfrågan på importerade bearbetade varor ökade under förra året och tillväxten bedöms tillta under 2004 och 2005. I stor utsträckning beror importen av bearbetade varor på utveck- lingen av exporten av bearbetade varor.7 Som be- skrivet i avsnitt 4.1 väntas en fortsatt ökad exporttillväxt av bearbetade varor, vilket även bidrar till ökad import av bearbetade varor. Även en tilltagande inhemsk efterfrågan bidrar till ökad import i år och, framför allt, nästa år. Hus- hållens varukonsumtion steg med nära 3 % per år under 2002 och 2003, och trots måttliga in- komstökningar förutses en förhållandevis god utveckling även framöver. Maskininvestering- arna, som delvis realiseras genom ökad import, bedöms emellertid sjunka något i år men stiga igen från och med nästa år. En anpassning av handelns lager och industrins färdigvarulager under första halvåret 2004 dämpar importefter- frågan.

Sammantaget beräknas den importviktade efterfrågan stiga med drygt 6 % år 2004 och nära 8 % år 2005. Den gynnsamma utvecklingen av importpriserna (se nedan) gör dock att importen av bearbetade varor väntas stiga något mer.

7 Finansdepartementets uppskattningar, baserade på sambandet under perioden 1993–2003, indikerar att exportelasticiteten uppgår till 0,7. Det innebär att om exporten av bearbetade varor ökar med 10 % så ökar importen av bearbetade varor i genomsnitt med 7 %.

Importpriserna fortsätter att sjunka 2004

Importpriserna har minskat med drygt 6 % se- dan slutet av 2001 fram till slutet av 2003. Det beror dels på kronförstärkningen, dels på sjunkande internationella priser på flera varor. Exempelvis fortsatte den globala prisnedgången på teleprodukter, datorer och övriga kontorsma- skiner.

Importpriserna på bearbetade varor väntas minska ytterligare i år till följd av att kronan fortsätter att förstärkas. Samtidigt bedöms pris- utvecklingen på internationellt handlade varor vara dämpad. Under 2005 väntas en något snab- bare uppgång av internationella priser samtidigt som kronans värde i stort sett väntas vara oför- ändrat. Detta gör att importpriserna på bearbet- ade varor stiger något.

Råvarupriserna har varierat mycket men pris- nivån, mätt i kronor, låg i slutet av 2003 på un- gefär samma nivå som två år tidigare. Världs- marknadspriset på råolja föll kraftigt efter Irakkrigets slut men har sedan dess successivt stigit. Sedan slutet av 2003 har priset överstigit 28 dollar per fat, dvs. den övre gränsen i det in- tervall som OPEC har satt som mål (se diagram 2.2 i avsnitt 2.5).

Framöver väntas världsmarknadspriset närma sig OPEC:s intervall (22–28 dollar per fat). Mot slutet av innevarande år bedöms världsmark- nadspriset uppgå till 28 dollar per fat, för att un- der nästa år sjunka till 26 dollar per fat.

Ett lägre världsmarknadspris på olja, tillsam- mans med en stigande krona i år, gör att råvaru- priserna faller både i år och nästa år.

I vilken utsträckning de lägre importpriserna påverkar den importerade volymen är svårt att uppskatta. Importpriserna bör relateras till pris- erna på inhemskt producerade varor. De sist- nämnda priserna har ökat något vilket medfört att relativpriset på importerade varor har fallit kraftigt sedan slutet av 2001. Vissa varor är svåra att substituera från inhemsk produktion till im- port, i synnerhet på kort sikt. Priserna kan dock påverka importvolymen även för de varor som inte direkt kan substitueras genom att företag och konsumenter kan välja att skjuta upp eller tidigarelägga import. Därtill kan varu- sammansättningen komma att ändras.

Varuimporten tilltar

Under prognosperioden 2004–2005 väntas den starka importutvecklingen från fjolåret fortsätta. Sammansättningen blir dock inte densamma. Importtillväxten av bearbetade varor ökar medan utvecklingen av råvaruimporten blir något lugna- re.

Importen av bearbetade varor prognoseras att stiga med 7,1 % i år och med 8,5 % nästa år. Förutom en tilltagande efterfrågan väntas också de låga importpriserna understödja importen framöver. De senaste tre åren har importen av bearbetade varor utvecklats svagt i förhållande till den inhemska efterfrågan. En anpassning kan därför komma att ske så att importen växer snabbare framöver.

Den relativt kraftiga uppgången av råvaru- importen 2003 bedöms i viss mån vara tillfällig och framöver sker en anpassning mot en mer normal, genomsnittlig, tillväxt. Råvaruimporten prognoseras öka med knappt 2 % per år 2004 och 2005. Samtidigt förutses fartygsimporten falla tillbaka något framöver.

Sammanfattningsvis innebär detta att varu- importen ökar med 5,7 % i år och med 7,1 % nästa år.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

tjänstehandeln påverkas positivt av en ökad va- ruhandel.

Sammantaget beräknas nettoexporten av tjänster vara i det närmaste tillväxtneutral fram till och med kalkylåret 2006.

4.4Bytesbalans

Trots att exportprisutvecklingen blev svagare än väntat 2003 steg bytesbalansen med cirka 48 miljarder kronor jämfört med 2002. En oväntat stark handelsbalans under avslutningen av 2003 åtföljdes av kraftigt uppreviderad tjänstebalans och kapitalavkastning.

Främst mot bakgrund av att exportpriserna inte bedöms sjunka i samma utsträckning som tidigare väntas handelsbalansen stärkas framöver. Den nya nivån på tjänstebalansen, samt nya upp- gifter avseende kapitalavkastningen bidrar också till att bytesbalanssaldot revideras kraftigt under såväl prognos- som kalkylperioden. De löpande transfereringarna, där bl.a. EU-avgiften ingår, verkar dock i motsatt riktning. Det finansiella sparandet, vilket är summan av bytesbalansen och kapitaltransfereringarna, beräknas öka som andel av BNP, från 6,5 % 2003 till 7,0 % kalkyl- året 2006.

4.3Tjänstehandel

Statistiken över tjänstehandeln har reviderats kraftigt under det gångna året. Den nya insam- lingsmetod som introducerades vid årsskiftet 2002/2003 har givit upphov till stora variationer i tidsserien vilket medfört att framskrivningar av utvecklingen är behäftade med stor osäkerhet.

Resandet ökade troligtvis något under loppet av föregående år, en utveckling som enligt branschorganisationer och reseföretag väntas fortsätta då bokningarna är fler än vid motsva- rande tidpunkt 2003. I takt med att den in- hemska och internationella varuhandeln stärks torde efterfrågan på transporttjänster öka även om åkerierna enligt KI:s barometer är missnöjda med uppdragsvolymen. När företagens vinster stiger och investeringarna ökar, antas behovet av olika konsulttjänster också bli större. Bland tek- nikkonsulter noteras redan en ökad efterfrågan, inte minst inom de tjänster som är kopplade till telekomsektorn. Tjänsteinnehållet i exportindu- strins försäljning är högt vilket medför att

Tabell 4.2 Bytesbalans

Mdkr, löpande priser, om ej annat anges

	2003	2004	2005	2006
Handelsbalans	159,5	178,1	188,9	202,6
procent av BNP	6,5	7,1	7,2	7,4
Tjänstebalans	14,2	15,5	18,8	11,4
Faktorinkomster	3,0	1,0	0,7	3,0
Löpande transfereringar	–16,6	–19,6	–21,3	–21,6
Bytesbalans	160,1	175,0	187,1	195,3
procent av BNP	6,6	6,9	7,1	7,1

Kapitaltransfereringar	–1,3	–9,3	–4,0	–4,3
Finansiellt sparande1	158,8	165,7	183,1	191,1
procent av BNP	6,5	6,6	7,0	7,0

Anm.: Bytesbalansen visas enligt Riksbankens definition.

1Finansiellt sparande utgörs av bytesbalans och kapitaltransfereringar. Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

4.5Bruttonationalinkomsten

De ovan nämnda revideringarna av kapitalav- kastningen leder till kraftigt förbättrad brutto- nationalinkomst, BNI. BNI erhålls genom att till

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

BNP i löpande priser addera svenska inkomster från utlandet och subtrahera utländska inkoms- ter i Sverige. BNI ligger till grund för beräk- ningar av bl.a. biståndsanslag och avgiften till EU. Det är främst en god avkastning på direkt- investeringar som medfört att BNI i år beräknas bli något högre än BNP i löpande priser. I pro- gnosen antas också att räntebetalningarna till utlandet minskar framöver, vilket leder till att BNI ökar successivt fram till och med 2006.

Tabell 4.3 Bruttonationalinkomst

Miljarder kronor, löpande priser

	2003	2004	2005	2006
BNP	2 440,1	2 521,4	2 629,4	2 741,8
Primära inkomster1	0,1	2,0	2,4	4,3
BNI	2 440,2	2 523,4	2 631,8	2 746,1

1Löner, kapitalavkastning, subventioner och skatter gentemot utlandet. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Sveriges handel med EU:s nya medlemsländer

Den 1 maj 2004 blir 10 nya länder medlemmar i EU: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Utvidgningen betyder att befolkningen i EU ökar med ca 20 % – från ca 375 miljoner till 450 miljoner. Den totala produktionen (BNP- nivån) kommer emellertid bara att öka med ca 10 %, eftersom de nya medlemsländerna har bet- ydligt lägre BNP per capita.

Utrikeshandeln mellan Sverige och de nya medlemsländerna har utvecklats starkt under de senaste åren. Ökat välstånd och frihandelsavtal med EU är faktorer som har bidragit till den ökade handeln. Den viktigaste handelspartnern bland de nya medlemsländerna är Polen som sva- rar för ca 2 % av Sveriges totala export och im- port. Andra viktiga svenska handelspartner är de baltiska länderna, Ungern och Tjeckien.

Under de senaste åren har importen från de nya medlemsländerna ökat betydligt fortare än exporten. Handelsnettot gentemot dessa länder har därför försämrats och sedan 2002 har Sverige ett handelsunderskott mot de nya medlems- länderna. En möjlig förklaring till detta är att företag i framför allt Baltikum och Polen har bli- vit viktiga underleverantörer till den svenska industrin.

Svenska företag har under de senaste åren även börjat etablera egna produktionsan- läggningar i de nya medlemsländerna. Under de senaste 5 åren har svenska företag direktinvesterat drygt 30 miljarder kronor i Po- len och Baltikum. Investeringarna ligger emel- lertid fortfarande på en låg nivå, i förhållande till Sveriges totala direktinvesteringar.8

Svensk export och import till EU:s nya medlemsländer

Andel i procent av total export respektive import

7
6	Export	Import
	Export	Import
5
4
3
2
1
0
1998	1999	2000	2001	2002	2003
Källa: Statistiska centralbyrån.

8 Under motsvarande period direktinvesterade svenska företag totalt ca

800 miljarder kronor.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

5 Näringslivets produktion

Efter en förhållandevis kraftig ökning av när- ingslivets produktion9 under slutet av 1990-talet har tillväxttakten varit betydligt lägre de tre senaste åren. Under förra året ökade produk- tionen med måttliga 1,5 %. Den fortsatt låga till- växten förklaras dels av den svaga internationella konjunkturen, dels av att den inhemska efter- frågan var låg.

Produktionen i näringslivet tog fart mot slutet av förra året. Den starka utvecklingen bedöms fortsätta under prognosåren. I år höjs dessutom nivån på produktionen av att antalet vardagar är större än förra året, se fördjupningsruta på sidan 18.

Tabell 5.1 Näringslivets produktion

	Mdkr	Procentuell volymförändring
	20031	2003	2004	2005	2006
Jord- och skogsbruk, fiske	39	2,4	3,0	1,2	–
Industri	435	1,9	4,3	4,5	–
El, gas, värme, vatten	64	–2,9	0,0	1,5	–
Byggindustri	95	–0,6	1,6	2,3	–
Tjänstesektor	1 053	1,8	2,4	2,7	–

Summa näringsliv2	1 687	1,5	2,8	3,1	3,0

1Löpande priser.

2Exklusive ofördelade banktjänster.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Industrikonjunkturen stärktes under slutet av föregående år. Enligt Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer ökade både orderingången och produktionen. Den internationella konjunktur- uppgången väntas medföra en större efterfrågan på svenska varor, vilket i kombination med en successivt högre inhemsk efterfrågan på inve- steringsvaror bidrar till att industriproduktionen växer förhållandevis starkt både i år och nästa år.

Hushållens efterfrågan på tjänster bedöms öka de närmaste åren samtidigt som industrins efterfrågan på tjänster stiger i takt med att indu- strikonjunkturen förbättras. Detta gör att tjänsteproduktionen ökar starkare under prognosåren än under förra året.

Produktionen inom byggindustrin minskade i fjol bl.a. till följd av en mycket svag utveckling av bygginvesteringarna. Inom tillverkningsindu- strin har bygginvesteringarna minskat tre år i

9 Med produktion avses förädlingsvärde, dvs. bruttoproduktionsvärde minus förbrukning.

följd vilket de väntas fortsätta göra även i år. Även offentliga myndigheters bygginvesteringar minskade förra året. Dessa väntas öka i år främst till följd av statens infrastruktursatsningar. Bygg- reparationerna ökade 2003 och de väntas fort- sätta att bidra till produktionen inom bygg- industrin framöver.

Sammantaget prognoseras produktionen i näringslivet öka med 2,8 % i år och med 3,1 % nästa år, se tabell 5.1.

I slutet av 2005 bedöms det fortfarande finnas lediga resurser att ta i anspråk i näringslivet och produktionen väntas därför kunna öka med 3 % 2006, vilket är starkare än den uppskattade potentiella produktionstillväxten.

Produktiviteten i näringslivet ökade med 3,6 % förra året. Försiktiga anställningsplaner i kombination med en förstärkning av produktio- nen bedöms ge en hög produktivitetstillväxt även under innevarande år. Detta trots att kalen- dereffekten tillfälligt dämpar produktivitets- utvecklingen. Nästa år väntas antalet sysselsatta i näringslivet öka, och produktivitetstillväxten faller tillbaka något. Produktiviteten i närings- livet ökar med 2,8 % 2004 och med 2,5 % 2005.

5.1Industri

Industriproduktionen tar fart i år

Under förra året ökade produktionen i industrin med 1,9 %. Produktionsökningen skedde till stor del i investeringsvaruindustrin. Särskilt pro- duktionen av motorfordon var stark.

Situationen i teleproduktindustrin har under flera år varit mycket ansträngd. Förädlingsvärdet var enligt nationalräkenskaperna negativt under 2001 och 2002, vilket innebär att branschen fått mindre betalt för det den producerat än kostna- derna den haft för arbetskraft, insatsvaror och -tjänster. Företagen inom teleproduktindustrin har genomgått omfattande rationaliseringar, både vad gäller personalstyrka och produktions- kapacitet. Under slutet av förra året förefaller emellertid konjunkturläget för branschen ha förbättrats. Kapacitetsutnyttjandet steg, pro- duktionen upphörde att falla och orderingången förbättrades. En uppgång av produktionen vän- tas i teleproduktindustrin framöver, se avsnitt 4.1.

Enligt KI:s barometer förstärktes industri- konjunkturen under hösten. Till en början var

det förväntningarna som blev allt mer optimis- tiska men under slutet av året steg även produk- tionen och orderingången, främst från export- marknaden, kraftigt. Barometern visar att förväntningarna vad gäller innevarande år också är mycket positiva och indikerar en ökning av produktionen.

Det internationella konjunkturläget bedöms fortsätta att stärkas under prognosåren och där- med bidra till att efterfrågan på svenska export- varor stiger. Även den inhemska efterfrågan på investeringsvaror väntas bli starkare under prognosåren än under förra året, vilket också bidrar till en ökad industriproduktion. Däremot medför den lageruppbyggnad som ägde rum förra året att företagen minskar lagren under inledningen av innevarande år, vilket håller till- baka produktionen.

Sammantaget väntas produktionen i industrin öka med 4,3 % 2004 och med 4,5 % 2005.

Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring, om annat ej anges

	2002	2003	2004	2005
Produktionsvolym	4,1	1,9	4,3	4,5
Produktivitet	8,9	5,8	5,8	4,0
Enhetsarbetskostnad (ULC)	–4,4	–2,1	–3,1	–0,5
ULC i 11 OECD-länder1,2	0,3	0,7	0,8	1,1
Relativ ULC2	–4,7	–2,8	–3,9	–1,6
Relativ ULC, SEK	–2,0	2,6	–1,1	–0,7
Vinstandel3	33,9	34,9	37,7	38,6

111 OECD-länder avser Kanada, Förenta staterna, Japan, Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland, Danmark och Norge.

2Nationell valuta.

3Vinstandel avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet till faktorpris, dvs. bruttoöverskottsandelen, i nivå.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Produktiviteten i industrin steg med 5,8 % förra året, främst beroende på fortsatt stora nedskär- ningar av personalstyrkan och lägre medel- arbetstid. Trots en förstärkning av industri- konjunkturen förefaller det i dagsläget ännu inte finnas något större behov hos industriföretagen att anställa. Det är först under nästa år som antalet arbetade timmar ökar i industrin. Detta gör att produktivitetstillväxten blir fortsatt stark i år men något svagare nästa år. Produktiviteten bedöms öka med 5,8 % 2004 och med 4,0 % 2005, se tabell 5.2.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Fortsatt god konkurrenskraft för svensk industri

Den höga produktivitetstillväxten förra året motverkade de stigande arbetskraftskostnaderna, vilket innebar att enhetsarbetskostnaden sjönk. Även under prognosåren bedöms produktivite- ten stiga mer än företagens kostnader för arbets- kraft då löneökningstakten väntas bli måttlig.

Diagram 5.1 Industrins enhetsarbetskostnad i Sverige relativt 11 OECD-länder

Index 1980=100

140
120
100
80
60			Nationell valuta
60
			Gemensam valuta, SEK
40
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den relativa enhetsarbetskostnaden, mätt i nationell valuta, har fallit sedan början av 1990- talet. Det innebär att enhetsarbetskostnaden, några få år undantaget, har ökat mer i våra kon- kurrentländer än i Sverige.

Under en stor del av 1990-talet försvagades kronan kraftigt, vilket inneburit att den relativa enhetsarbetskostnaden mätt i gemensam valuta, har fallit ännu mer. En kronförstärkning, mätt i konkurrentvägda termer, väntas under prognos- perioden leda till att den relativa enhets- arbetskostnadens fall dämpas. Sett i ett historiskt perspektiv bedöms ändå den svenska industrins konkurrensläge vara fortsatt gott de närmaste åren, se diagram 5.1.

Förbättrat vinstläge för företagen

Trots att företagens kostnader för importerade insatsvaror sjönk samtidigt som produktivitets- tillväxten var hög så förbättrades företagens vinstandel10 endast svagt förra året. Det beror dels på att kronförstärkningen tvingade många

10 Vinstandelen avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet till faktorpris, dvs. bruttoöverskottsandelen.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

företag att sänka sina priser på exportmark- naden, dels på att det fortsatt ansträngda kon- junkturläget i Sverige gjorde det svårt för före- tagen att höja sina priser på hemmamarknaden.

Både under innevarande och under nästkom- mande år förutses företagens vinstandel förbätt- ras. Det beror på en fortsatt stark produktivi- tetstillväxt och måttliga löneökningar i kombination med att konjunkturförstärkningen ger större möjlighet för företagen att höja pri- serna, åtminstone på hemmamarknaden. Indu- strins vinstandel förutses stiga till drygt 38 % 2005, se diagram 5.2.

Diagram 5.2 Industrins vinstandel

Procent
50
40
30
20
10
0
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04

Anm.: Vinstandelen avser bruttoöverskottet som andel av förädlingsvärdet till faktorpris, dvs. bruttoöverskottsandelen.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

5.2Byggindustri

Vid bedömningen av produktionen inom bygg- industrin fungerar utvecklingen av byggvolymen som riktmärke eftersom de båda variablerna ut- vecklas enligt samma mönster. Den totala bygg- volymen, dvs. bygginvesteringar och byggrepa- rationer, var i stort sett oförändrad 2003 i jämförelse med 2002. Det beror främst på en fortsatt svag utveckling av bygginvesteringarna, vilka minskade med 1,7 %. Reparationerna växte långsammare än året innan men uppvisade likväl en ökningstakt om 3,4 %.

I exempelvis en bygginvestering, och därmed även i den totala byggvolymen, räknas även vär- det av viss tjänsteproduktion in. Det gäller t.ex. arvoden till arkitekter och tekniska konsulter. Även kostnader för byggmaterial ingår i den to- tala byggvolymen. För att undvika att dessa delar dubbelräknas vid summeringen av näringslivets produktion, exkluderas de när produktionen i byggindustrin studeras.

Inom tillverkningsindustrin har bygginve- steringarna fallit tre år i rad. Trots vissa tecken på en ljusare industrikonjunktur framöver, med bl.a. ett ökat kapacitetsutnyttjande, väntas till- verkningsindustrins bygginvesteringar fortsätta att falla i år för att därefter vända uppåt 2005. In- vesteringarna inom övrigt näringsliv bedöms öka redan i år vilket gör att näringslivets bygginve- steringar totalt sett stiger med 1,4 % i år och 3,7 % nästa år.

Även offentliga myndigheters bygginvester- ingar föll 2003, främst till följd av en mycket svag utveckling inom kommunsektorn under inledningen av året. Det fortsatt ansträngda fi- nansiella läget medför att kommunernas inve- steringar väntas ligga kvar på en relativt låg nivå även i år. Statens bygginvesteringar föll under slutet av fjolåret. Mot bakgrund av tillgängliga medel för infrastruktursatsningar antas ned- gången dock vara tillfällig och statens byggande ökar igen i år. Fr.o.m. nästa år bidrar införandet av den särskilda skattestimulansen för miljöinve- steringar i offentliga lokaler till att även myndig- heternas reparationer och underhåll av lokaler ökar. Sammantaget bedöms offentliga myndig- heters bygginvesteringar öka med drygt 2 % i år för att sedan åter minska något 2005.

Bostadsbyggandet utvecklades positivt under främst andra halvåret i fjol och väntas fortsätta ge gott stöd åt byggkonjunkturen. Nybyggna- tionerna bedöms öka med drygt 10 % i år för att sedan stiga i något lägre takt åren därefter. (Se vidare avsnitt 10.2.)

Tabell 5.3 Byggvolym

	Mdkr	Procentuell volymförändring
	20031	2002	2003	2004	2005
Bygginvesteringar	164	1,9	–1,7	3,5	2,2
Näringslivet	66	–8,5	–5,4	1,4	3,7
Myndigheter	45	17,0	–3,5	2,2	–0,3
Bostäder	53	5,7	4,9	7,1	2,3
Reparationer och
underhåll	95	12,0	3,4	3,5	7,1

Totalt	259	5,2	0,1	3,5	4,0

1 Löpande priser.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Enligt KI:s barometrar har byggkonjunkturen försvagats successivt sedan 2001. Företagen fort- sätter att se mörkt på den närmaste framtiden, byggandet minskar och sju av tio företag anser att orderstocken är för liten. Till följd av tillta- gande reparations- och underhållsverksamhet,

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

understött av det tillfälliga ROT-avdraget, samt en uppgång i bostadsbyggandet väntas trots allt den totala byggvolymen och därmed även bygg- produktionen, komma att öka under prognos- perioden.

5.3Tjänstesektor

Produktionen av tjänster ökade med 1,8 % förra året. Det var framför allt produktionen inom handel och företagstjänsteverksamhet som steg. Efterfrågan på tjänster under förra året kom därmed både från hushållssektorn och från företagssektorn.

KI:s barometer visar att konjunkturläget för stora delar av tjänsteföretagen inom handeln är förhållandevis gott. Företagen förväntar sig ökad försäljning de närmaste månaderna. Barometern visar också att företagen inom uppdragsverk- samhet samt datakonsulter förutser en förbätt- ring av konjunkturläget den närmaste tiden.

I år och nästa år bedöms produktionen i tjänstesektorn växa något starkare än förra året. Hushållens efterfrågan på tjänster väntas vara fortsatt god. Dessutom förutses den allt starkare industrikonjunkturen medföra att företagen efterfrågar mer företagstjänster och finansiella tjänster.

Sammantaget prognoseras produktionen i tjänstesektorn öka med 2,4 % 2004 och med 2,7 % 2005.

Produktivitetstillväxten i tjänstesektorn upp- gick till drygt 3 % förra året. Den starka ökningstakten, trots förhållandevis låg produk- tion, beror på att antalet arbetade timmar minskade. I år minskar takten i tjänsteföretagens rationaliseringar och antalet arbetade timmar börjar stiga vilket leder till en lägre produktivi- tetstillväxt framöver. Produktiviteten i tjänste- sektorn förutses öka med 1,8 % under inneva- rande år och med 1,7 % nästkommande år.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

6 Arbetsmarknad

Den öppna arbetslösheten har ökat sedan mitten av 2002. Inledningsvis berodde uppgången på ett stigande utbud av arbetskraft men sedan mitten av 2003 har även en minskande sysselsättning bidragit till ökningen av den öppna arbetslös- heten. Sysselsättningen minskar inte längre enbart i industrin utan nedgången omfattar nu flertalet branscher, inklusive offentlig verksam- het. Antalet arbetade timmar har minskat kraftigare än antalet sysselsatta och nedgången har pågått under längre tid.

Under 2004 förutses arbetslösheten öka ytterligare. Den optimism som råder inom när- ingslivet beträffande produktion och försäljning återspeglas inte i företagens sysselsättnings- förväntningar. Dessutom väntas de besparingar som kommunsektorn genomförde under 2003 leda till att antalet anställda inom sektorn sjunker i år. Under året väntas således sysselsätt- ningen minska såväl inom näringslivet som inom offentlig sektor. Först nästa år väntas konjunk- turförstärkningen leda till att efterfrågan på arbetskraft ökar och sysselsättningen återigen stiger. Regeringen aviserar dessutom i denna proposition ett antal åtgärder för att stimulera sysselsättningen. Sysselsättningsökningen, och därmed också nedgången i arbetslöshet, dämpas dock något av den minskande sjukfrånvaron.

Tabell 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet

Procentuell utveckling om annat ej anges

	2003	2004	2005	2006
BNP	1,6	2,5	2,6	2,5
Produktivitet	2,8	1,9	2,0	2,0
Arbetade timmar	–1,3	0,4	0,5	0,4
Medelarbetstid	–1,1	1,1	0,0	–0,2
Antal sysselsatta	–0,3	–0,6	0,5	0,7
Reguljär sysselsätt-
ningsgrad1	77,6	76,8	76,6	76,8
Arbetskraft	0,7	0,0	0,3	0,3
Öppen arbetslöshet2	4,9	5,5	5,3	4,9
Program3	2,1	2,4	2,1	1,7

1Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i konjunktur- beroende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen.

2I procent av arbetskraften.

3Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i procent av arbetskraften. De program som inkluderas i denna beteckning är de som Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) redovisar som konjunkturberoende samt interpraktik.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finans- departementet.

Antalet sysselsatta fortsätter att minska i år

Antalet sysselsatta i ekonomin som helhet var i princip oförändrat fr.o.m. andra kvartalet 2001 t.o.m. andra kvartalet 2003. Mot bakgrund av den svaga efterfrågan på arbetskraft under perioden, såsom den framkom i olika under- sökningar, var detta en överraskande positiv utveckling. Sedan halvårsskiftet i fjol har dock sysselsättningen minskat. Det tycks bl.a. hänga samman med att personer som haft tillfälliga anställningar har fått sluta då fast anställda som tidigare varit sjukfrånvarande har återvänt till sina arbeten. Sammantaget minskade sysselsätt- ningen med 0,3 % eller drygt 10 000 personer 2003 jämfört med 2002.

Sysselsättningsutvecklingen har skiljt sig åt mellan kvinnor och män de senaste åren (se även tabell 6.2). Bland män har sysselsättningen minskat mer eller mindre kontinuerligt sedan andra kvartalet 2001. Sysselsättningen bland kvinnor började inte falla förrän andra halvåret i fjol. Utvecklingen kan till viss del kopplas till konjunkturläget i olika branscher och den könsmässiga sammansättningen inom dessa. Industrins konjunkturläge försvagades mot slutet av år 2000 och snart därefter började sysselsättningsminskningen i industrin. Majoriteten av de som arbetar inom industrin är män. Sysselsättningsutvecklingen inom kommunala myndigheter – där merparten av de anställda är kvinnor – har varit god fram till mitten av fjolåret.

Indikatorerna över den kommande utveck- lingen på arbetsmarknaden pekar på att syssel- sättningen kommer att fortsätta falla under året. Antalet nyanmälda lediga platser till landets arbetsförmedlingar tycks ha stabiliserats på en låg nivå. Under 2003 varslades sammanlagt 74 000 personer om uppsägning, vilket är det högsta antalet på tio år och en ökning med nästan 7 000 jämfört med 2002 års redan höga nivå. I förhållande till 2002 var det fler som varslades inom den privata tjänstesektorn – främst uppdragsverksamhet, finansiell verksam- het, transport och kommunikation – och inom offentlig verksamhet. Varslen minskade inom industrin men fortfarande var det flest personer som varslades inom industrin. Konjunktur- institutets (KI:s) barometer visar att i de flesta branscher har företagens anställningsplaner sedan ett par kvartal tillbaka stabiliserat sig på en nivå som indikerar fortsatta nedskärningar eller

en oförändrad sysselsättningsnivå. Endast inom ett fåtal branscher bedömer företagen att antalet anställda kommer att öka.

Diagram 6.1 Lediga platser och varsel om uppsägning

Tusental														Tusental
75														25
					Nyanmälda lediga platser (vänster axel)
60					Varsel om uppsägning (höger axel)									20
45														15
30														10
15														5
0														0
90	91	92	93	94	95	96	97	98	99	00	01	02	03	04

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Industrin

Kapacitetsutnyttjandet inom industrin har stigit kontinuerligt sedan andra kvartalet 2002. Men trots att både orderingången och produktionen har ökat har företagen fortsatt att minska personalstyrkan. De optimistiska tongångarna avseende produktionen under den närmaste tiden avspeglas inte i sysselsättningsplanerna. Nuvarande bedömning är att sysselsättningen fortsätter att minska under året. Nästa år förutses en svag ökning.

Byggindustrin

KI:s barometer har i ca två års tid redovisat ett dystert läge för bygg- och anläggningsentrepre- nörerna med bl.a. minskat byggande och fallande sysselsättning. Trots det har sysselsättningen i byggindustrin som helhet ökat, om än i relativt liten omfattning. Förklaringen är troligen att även om bygginvesteringskonjunkturen varit svag så har byggreparationerna fortsatt att öka och dessa är relativt sysselsättningsintensiva. Nu finns det tecken på en starkare bygginvesterings- konjunktur (se vidare avsnitt 5.2) och dessutom aviserar regeringen olika tillfälliga skatte- stimulanser för att stimulera sysselsättningen. Sysselsättningen inom byggindustrin förutses således fortsätta att öka under prognosåren.

Tjänstesektorn

Drygt 40 % av alla sysselsatta jobbar inom någon av näringslivets tjänstesektorer. Merparten av den starka sysselsättningsuppgången åren 1997– 2000 skedde inom tjänstesektorn och de senaste årens fallande industrisysselsättning har till viss

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

del motverkats av en fortsatt stigande sysselsätt- ning inom tjänstesektorn. Förra året var dock sysselsättningen inom sektorn som helhet oför- ändrad jämfört med 2002. Utvecklingen skiljde sig emellertid åt mellan olika delar av tjänste- sektorn. Inom handeln ökade sysselsättningen kraftigt. Också inom hushållstjänsteverk- samheten har sysselsättningen ökat, även om takten var något lägre än vad den varit de senaste åren. Den lägre ökningstakten beror delvis på att det, till skillnad från föregående år, inte skedde några bolagiseringar av verksamheter som tidigare bedrivits i kommunal regi. Inom flera av de mer industrinära delarna av tjänstesektorn – t.ex. transport och kommunikation, finansiell verksamhet samt företagstjänster – minskade sysselsättningen under 2003.

KI:s barometer indikerar en betydligt svagare sysselsättningsutveckling inom handeln i fjol än vad andra sysselsättningskällor visar. Inom vissa delar av handeln förutses antalet anställda ligga kvar på oförändrade nivåer den närmaste tiden och inom andra väntas minskningar. Det finns dock andra delar av tjänstesektorn som är något mer optimistiska beträffande sysselsättnings- utvecklingen framöver. Främst gäller det data- konsulter och uppdragsverksamhet. Samman- taget väntas dock sysselsättningen minska inom tjänstesektorn i år. Nästa år förutses en svag ökning.

Kommunala myndigheter

De senaste årens starka sysselsättningsutveckling inom kommunsektorn avtog under fjolåret. Under året minskade antalet nyanmälda lediga platser inom kommunal verksamhet och antalet varsel om uppsägning ökade kraftigt, om än från en låg nivå. Mot slutet av året slog detta igenom i en fallande kommunal sysselsättning.

Trots skattehöjningar är ekonomin ansträngd inom kommunsektorn. De besparingar som genomfördes i kommunsektorn under 2003 väntas få fullt genomslag i år, varför sysselsätt- ningen förutses minska något. I december aviserade regeringen ett tillskott på fyra miljarder kronor till kommunsektorn vilket bidrar till att sysselsättningen ökar igen 2005. Utöver det aviseras i denna proposition bl.a. ett generellt sysselsättningsstöd till kommunerna 2005.

Ekonomin som helhet

För ekonomin som helhet väntas sysselsätt- ningen minska med ca 27 000 personer i år

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

jämfört med 2003. Först nästa år förutses en starkare efterfrågan på arbetskraft leda till ett ökat antal sysselsatta. Regeringen aviserar dess- utom i denna proposition ett antal åtgärder för att stimulera sysselsättningen. Sysselsättnings- ökningen på drygt 20 000 personer nästa år för- klaras till ungefär hälften av att cirka 12 000 fri- årsplatser införs i hela landet. I arbets- kraftsundersökningen (AKU) klassificeras personer som sysselsatta både om de faktiskt utför något arbete och om de inte utför något arbete men har ett arbete som de är tillfälligt frånvarande från.

Friårsvikarier räknas dock inte som reguljärt sysselsatta utan exkluderas då den reguljära sysselsättningsgraden beräknas. Detsamma gäller personer med anställningsstöd eller stöd för start av näringsverksamhet. I budgetpropositionen för 1999 föreslog regeringen ett sysselsättningsmål som riksdagen senare fastställde. Andelen reguljärt sysselsatta av befolkningen i åldern 20– 64 år skulle öka från 73,9 % år 1997 till 80 % år 2004. Fram t.o.m. 2001 utvecklades den reguljära sysselsättningsgraden bättre än vad som förvän- tades när målet lades fast, men trots att det faktiskt var något fler reguljärt sysselsatta 2003 än 2001 har den reguljära sysselsättningsgraden minskat sedan dess. Det beror på att befolk- ningstillväxten varit högre än sysselsättnings- tillväxten. Nuvarande prognos innebär att syssel- sättningsmålet inte uppfylls under prognos- perioden. Måluppfyllelsen har bl.a. försvårats av de senaste årens svaga konjunktur och av det faktum att befolkningstillväxten i huvudsak skett och sker i åldersgrupper med låga sysselsätt- ningsgrader. I avsnitt 12 redovisas ett sidoalter- nativ med en ekonomisk utveckling där syssel- sättningsmålet uppfylls år 2007.

Medelarbetstiden minskar inte längre till följd av ökad sjukfrånvaro

Medelarbetstiden per sysselsatt11 beror dels på hur stor andel av de sysselsatta som faktiskt är i arbete, och inte är frånvarande från arbetet av någon anledning, dels på hur många timmar de arbetar i genomsnitt. I fjol minskade både

andelen personer i arbete och den genomsnittligt arbetade tiden per person i arbete. Medelarbets- tiden per sysselsatt föll därmed för fjärde året i rad. Positivt är dock att för första gången sedan 1997 bidrog inte sjukfrånvaron till att hålla till- baka medelarbetstiden. Det totala antalet arbetade timmar i ekonomin minskade för andra året i rad.

Utvecklingen av antalet arbetade timmar har till viss del hållits tillbaka de senaste åren av att det har varit något färre arbetsdagar per år än normalt. I år påverkas antalet arbetade timmar i motsatt riktning då det är fyra fler vardagar än 2003. Denna potentiellt extra arbetstid beräk- nades i budgetpropositionen öka antalet arbetade timmar med drygt 0,5 % i år. Nya skattningar från KI indikerar nu att kalendereffekten på antalet arbetade timmar kan bli nästan 1,0 % för ekonomin som helhet (se vidare fördjupnings- ruta på sidan 18). Exklusive denna kalender- effekt minskar antalet arbetade timmar även i år, men inte fullt så mycket som antalet sysselsatta. Även den underliggande utvecklingen av medel- arbetstiden är således positiv. Det beror på lägre frånvaro, bl.a. minskad sjukfrånvaro.

Nästa år ökar antalet arbetade timmar lika mycket som antalet sysselsatta, dvs. medel- arbetstiden per sysselsatt är oförändrad jämfört med i år. Friåret och utbildningssatsningar inom kommunsektorn inverkar negativt på medel- arbetstiden eftersom de innebär fler sysselsatta som inte arbetar. Den underliggande utveck- lingen av medelarbetstiden är således fortsatt positiv. Den starkare efterfrågan på arbetskraft bedöms slå igenom i en högre vanligen arbetad tid12 och mer övertid.

Produktivitetstillväxten hög även i år

Den svaga produktivitetsutvecklingen 2001 har följts av två år med en betydligt högre produkti- vitetstillväxt än vad som bedöms vara en lång- siktig takt. Ökningen är till stor del en följd av ett mindre antal arbetade timmar i ekonomin. Produktiviteten har utvecklats väl inom både industrin och tjänstesektorn.

Även i år väntas produktivitetstillväxten vara stark. Ökningen dras dock ner något av den

11 Mätt som det totala antalet arbetade timmar per år enligt nationalräkenskaperna, dividerat med genomsnittligt antal sysselsatta enligt AKU.

12 Den tid som arbetstagare skall arbeta enligt överenskommelse med arbetsgivare.

kalendereffekt som tidigare nämndes. Det faktum att det är fler arbetsdagar bedöms höja produktionen i mindre utsträckning än det höjer antalet arbetade timmar, vilket får till följd att produktiviteten blir lägre än vad den skulle ha varit annars. I näringslivet beräknas produktivitetsökningen till 2,8 %. Nästa år väntas utvecklingen bli 2,5 %, vilket är mer i linje med vad som bedöms vara en långsiktig takt.

Arbetskraftsutbudet oförändrat i år

I fjol påverkades utbudet av arbetskraft huvud- sakligen av den höga befolkningstillväxten, ned- dragningen av den kommunala vuxenutbild- ningen och av antalet deltagare i konjunktur- beroende arbetsmarknadspolitiska program samt ökningen av antalet långvarigt sjuka utan arbete. De tre första faktorerna verkade i positiv rikt- ning medan den sista bidrog till att dämpa utbudet av arbetskraft.

Befolkningstillväxten väntas bidra positivt till arbetskraftsutbudet även under prognosperio- den. Liksom i fjol bedöms antalet unga studerande på grundläggande nivå öka till följd av den höga befolkningstillväxten i ålders- gruppen. Det håller tillbaka utbudet av arbets- kraft. Vad gäller äldre studerande på grund- läggande nivå och studerande på högskola väntas inga större förändringar. Däremot ökar antalet deltagare i konjunkturberoende arbetsmarknads- politiska program från i genomsnitt 92 000 personer i månaden 2004 till i genomsnitt 103 000 i år. Beräkningarna för nästa år bygger på 91 500 deltagare i månaden. I siffrorna ingår en utökning av det särskilda anställningsstödet med en volym motsvarande 3 000 platser. Regeringen avser att i samband med budget- propositionen för 2005 se över volymerna i de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska programmen år 2005.

Antalet långvarigt sjuka utanför arbetskraften ökar något under prognosåren, vilket i huvudsak förklaras av befolkningens åldersmässiga sammansättning. Andelen sjuka upphör att öka i de flesta åldersgrupper och minskar i vissa. Till följd av det svaga arbetsmarknadsläget väntas personer som av andra skäl inte deltar i arbets- kraften öka något såväl i år som nästa år.

Sammantaget beräknas arbetskraftsutbudet bli oförändrat i år jämfört med 2003. Nästa år ökar utbudet med 0,3 %.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Diagram 6.2 Arbetskraftsutbud och sysselsättning

Tusentals personer

4800
4600
4400
4200
4000			Arbetskraft
			Arbetskraft
3800			Sysselsättning
3800
3600
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04	06
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Arbetslösheten fortsatt hög under prognosperioden

Den öppna arbetslösheten började stiga vid mitten av 2002. Till en början var ökningen en följd av ett stigande utbud av arbetskraft. Sedan mitten av 2003 har emellertid en fallande syssel- sättning också bidragit till den stigande arbets- lösheten. Mätt som årsgenomsnitt ökade antalet arbetslösa med 40 000 i fjol och uppgick till 217 000 eller 4,9 % av arbetskraften. Antalet långtidsarbetslösa – personer med en samman- hängande arbetslöshetsperiod på mer än sex månader – ökade med 16 000 till 60 000 personer. Nästan 12 % av de arbetslösa hade minst tre års eftergymnasial utbildning vilket är en historiskt hög andel. Jämfört med år 2000 har andelen nästan fördubblats.

Under 1970- och 80-talet var arbetslösheten lägre bland män än bland kvinnor. Men när arbetslösheten ökade kraftigt under de första åren på 1990-talet steg den mer för män än vad den gjorde för kvinnor. Sedan dess har männens arbetslöshetsnivå legat högre än kvinnornas. Ökningen av arbetslösheten år 2002 märktes först hos män, men i fjol ökade arbetslösheten mest bland kvinnor. Fortfarande var dock arbetslöshetsnivån lägre för kvinnor (se tabell 6.2).

Den prognoserade utvecklingen av sysselsätt- ning och arbetskraft medför att den öppna arbetslösheten fortsätter att öka något inne- varande år. Mätt som årsgenomsnitt väntas arbetslösheten uppgå till 5,5 % av arbetskraften. I takt med att sysselsättningen återigen ökar nästa år förutses arbetslösheten minska, men i relativt långsam takt.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Tabell 6.2 Sysselsättning och arbetslöshet uppdelat på kön

	1999		2000		2001		2002		2003
	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män
Antal sysselsatta1	1 947	2 121	1 992	2 167	2 036	2 203	2 047	2 197	2 043	2 191
Näringslivet1	997	1 808	1 037	1 852	1 080	1 891	1 080	1 879	1 077	1 866
Offentliga myndigheter1	949	311	953	312	954	307	965	314	965	322
Öppen arbetslöshet2	5,2	5,9	4,3	5,0	3,6	4,3	3,6	4,4	4,4	5,3

Anm.: I AKU fördes anställda i kyrkan över från kommunala myndigheter till näringslivets tjänstesektor först 2001. Till följd av detta är antalet sysselsatta i offentlig sektor överskattat, och antalet anställda i näringslivet underskattat, med ca 22 000 personer år 2000.

1Tusentals personer.

2I procent av arbetskraften. Källa: Statistiska centralbyrån.

Historiskt finns det ett tydligt negativt statis- tiskt samband mellan sjukfrånvaro och öppen arbetslöshet (se diagram 6.3). Perioder med stigande sjukfrånvaro sammanfaller med perioder med minskande arbetslöshet och vice versa. En anledning till att den öppna arbetslös- heten förutses ligga kvar på relativt höga nivåer under prognosperioden är just den minskande sjukfrånvaron. En låg sjukfrånvaro är positiv och nödvändig för att på längre sikt uppnå en hög sysselsättningsnivå. På kort sikt, i en period med relativt låg efterfrågan på arbetskraft, kan det dock innebära högre arbetslöshet då vikarier får sluta när sjukfrånvarande kommer tillbaka i arbete.

Diagram 6.3 Sjukfrånvarande och öppet arbetslösa

Tusentals personer

400
350	Sjukfrånvarande
350
300	Öppet arbetslösa
250
200
150
100
50
0
87	89	91	93	95	97	99	01	03
Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

Summan av antalet öppet arbetslösa och delta- gare i arbetsmarknadspolitiska program ökade inte i samma omfattning som den öppna arbets- lösheten i fjol (se diagram 6.4). Ökningen av antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska pro- gram i år innebär dock att summan stiger något mer än den öppna arbetslösheten. Nästa år minskar summan något mer än den öppna arbetslösheten, då både antalet programdeltagare och antalet öppet arbetslösa minskar.

Diagram 6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunktur- beroende arbetsmarknadspolitiska program

Procent av arbetskraften

16
14		Öppet arbetslösa och
12		personer i program
12
10		Öppet arbetslösa
10
8
6
4
2
0
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04	06
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet.

Utvecklingen efter 2005

Vid utgången av 2005 bedöms det finnas relativt gott om lediga resurser i ekonomin (se vidare av- snitt 1.1). Därmed kan BNP-tillväxten 2006 bli högre än den långsiktigt hållbara tillväxttakten. Produktiviteten utvecklas i linje med den lång- siktiga takten. Den goda BNP-utvecklingen medför en stark utveckling av antalet arbetade timmar i ekonomin. Det beror i sin tur på att antalet sysselsatta personer ökar i god takt. Medelarbetstiden per sysselsatt minskar dock, bl.a. till följd av ökat barnafödande som väntas leda till högre frånvaro. Arbetskraftsutbudet ökar något långsammare än sysselsättningen och den öppna arbetslösheten minskar. År 2006 ligger den öppna arbetslösheten på 4,9 % och den reguljära sysselsättningsgraden på 76,8 %. Det bedöms fortfarande finnas lediga resurser i ekonomin. Därmed kan den öppna arbetslös- heten förväntas sjunka ytterligare åren därefter utan att det uppstår överhettningsproblem på arbetsmarknaden. Den reguljära sysselsättnings- graden stiger.

7 Löner

Löneökningstakten dämpades förra året. Enligt Medlingsinstitutets konjunkturlönestatistik öka- de lönerna preliminärt med 3,4 %, vilket var 0,7 procentenheter lägre än år 2002. Den dämpade löneökningstakten var sannolikt en effekt av en relativt svag konjunktur och en låg efterfrågan på arbetskraft.

Lönerna förväntas fortsätta öka i relativt måttlig takt de närmaste åren bland annat till följd av att sysselsättningsutvecklingen bedöms bli fortsatt svag och inflationstrycket lågt. För ekonomin som helhet ökar lönerna med 3,2 % per år 2004 och 2005. Därefter förutsätts lönerna öka med 3,5 % per år.

Tabell 7.1 Löneutveckling

Procentuell förändring

	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Industri	3,9	4,2	3,3	–	–	–
Byggindustri	4,8	3,7	3,8	–	–	–
Näringslivets
tjänstesektor	4,3	3,8	3,2	–	–	–
Kommunala
myndigheter	4,9	4,5	3,7	–	–	–
Statliga
myndigheter	4,2	4,3	4,0	–	–	–

Totalt	4,4	4,1	3,4	3,2	3,2	3,5

Källor: Medlingsinstitutet och Finansdepartementet.

Lönerna ökade förra året preliminärt med 3,4 %, vilket var betydligt mindre än år 2001 och 2002 då lönerna steg med 4,4 % respektive 4,1 %, se tabell 7.1. Löneökningstakten dämpades förra året i alla sektorer utom i byggsektorn. I näringslivets tjänstesektor har löne- ökningstakten successivt blivit lägre sedan mitten på 2001. Det är främst inom bank, försäkring och företagstjänster som lönerna har utvecklats svagare än tidigare. Lönerna i offentlig sektor steg mer än i näringslivet förra året, vilket även var fallet 2001 och 2002.

De flesta faktorer talar för att löne- ökningstakten kommer att vara fortsatt låg den närmaste tiden jämfört med utvecklingen de senaste åren. Efterfrågan på arbetskraft är för närvarande låg. Trots en ökad aktivitet i ekonomin i år förväntas sysselsättningen öka först 2005. Det underliggande inflationstrycket bedöms vara lågt både i år och nästa år. Produktiviteten i såväl industrin som näringslivets tjänstesektorer har visserligen stigit kraftigt de två senaste åren, vilket skulle kunna

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

ge utrymme för högre löneökningar, men företagens vinster har inte förbättrats i samma utsträckning eftersom de bland annat tvingats sänka sina priser på exportmarknaden. Den låga inflationstakten innebär att reallönerna fortsätter att öka i god takt trots lägre nominella löneökningar. Den offentliga sektorns finanser är ansträngda, vilket kan leda till att löneökningarna i offentlig sektor blir svagare framöver än de varit de senaste åren.

Inom näringslivet har flertalet avtal förhandlats om i år. Inom industrin resulterade avtalsförhandlingarna i treåriga avtal som ger avtalsmässiga löneökningar för hela perioden på mellan 5,8 % och 7,5 %. En arbetstids- förkortning som motsvarar en löneökning på 0,5 % är inkluderad i avtalen. De flesta avtalen innehåller individgarantier och höjningar av den lägsta lönenivån. Medlemmarna tjänstemanna- förbunden fick i flera fall något lägre löneökningar än medlemmarna i fackförbund som är anslutna till LO. Det sista avtalsåret är uppsägningsbart i alla avtal.

De nya avtalen inom byggbranschen och inom branschen för informations- och kommunikationsteknik ligger i linje med avtalen inom industrin.

Fackförbundet Handels avtal med arbets- givaren Svensk Handel ger avtalsmässiga löne- ökningar på totalt ca 9 % på tre år. De lokala potternas storlek ökar successivt under perioden. Att avtalen inom handeln ger högre löneökningar än avtalen inom industrin ligger i linje med den låglönesatsning som var vägledande i LO-förbundens samordnade löne- krav till arbetsgivarna. Tjänstemännen inom handeln har slutit avtal som ligger i linje med avtalen inom industrin.

Avtalen som slutits hittills i år ger lägre avtalsmässiga löneökningar än vad de föregående avtalsförhandlingarna resulterade i.

Inom kommunsektorn löper de flesta avtalen fram till och med mars 2005. Den genomsnittliga avtalsökningen inom sektorn är något lägre i år än förra året. Många avtal saknar dock centralt fastställda löneökningar.

Sammantaget bedöms lönerna i ekonomin som helhet öka med 3,2 % både i år och nästa år. Reallönerna beräknas stiga med i genomsnitt ca 2,5 % per år.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

8 Inflation

Den svenska ekonomin har under det senaste året kännetecknats av jämförelsevis lågt resurs- utnyttjande och hög produktivitet samtidigt som importpriserna har sjunkit. Inflationstrycket är därför lågt för närvarande. Det låga pristrycket förutses bestå under början av prognosperioden 2004–2005. Under senare delen av prognos- perioden väntas den stärkta tillväxten och efter- frågan gradvis leda till en ökad inflation.

Inflationen, mätt som tolvmånaderstalet för konsumentprisindex (KPI)13, väntas uppgå till 0,6 % i slutet av 2004 och 2,1 % i slutet av 2005 (se tabell 8.1). Mätt som årsgenomsnitt beräknas inflationen vara 0,4 % 2004 och 1,4 % 2005. Den underliggande inflationen enligt Riksbankens mått UND1X14, beräknas uppgå till 0,9 % i slutet av 2004 och 1,4 % i slutet av 2005. Skillnaden mellan de bägge inflationsmåtten i slutet av prognosperioden beror främst på att räntorna för egnahem, som inte ingår i UND1X, bedöms bidra till att KPI stiger under 2005. Under det medelfristiga kalkylåret 2006 antas inflationen vara i linje med inflationsmålet.

Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling

Procentuell förändring

	2002	2003	2004	2005	2006
KPI, årsgenomsnitt	2,4	2,0	0,4	1,4	2,0
KPI, dec–dec	2,3	1,4	0,6	2,1	2,0
UND1X, årsgenomsnitt	2,5	2,3	0,8	1,2	–
UND1X, dec–dec	2,2	1,7	0,9	1,4	–
HIKP, årsgenomsnitt	2,0	2,3	0,9	1,3	–
HIKP, dec–dec	1,7	1,8	1,0	1,5	–
NPI, årsgenomsnitt	2,5	1,4	–0,1	1,2	–
NPI, dec–dec	2,1	0,8	0,1	2,0	–
Prisbasbelopp, tkr	37,9	38,6	39,3	39,4	39,9
HIKP, EU, årsgenomsnitt	2,1	2,0	1,7	1,8	1,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Energiprisernas effekter på inflationen minskar

De kraftiga ökningar av energipriserna som skedde under vintern 2002/2003 kom att domi- nera bilden av inflationen under de påföljande

13Dvs. den procentuella förändringen av KPI under 12 månader.

14UND1X exkluderar räntekostnader för egnahem samt direkta effekter på konsumentpriserna av förändringar i nettot av indirekta skatter och subventioner.

tolv månaderna. Den största effekten kom från elpriserna som steg mycket kraftigt under några månader i slutet av 2002 och början av 2003. Elprisnivån har sedan dess förblivit hög varför elpriserna under varje månad 2003 drog upp inflationstakten med mellan 0,8 och 1,2 procent- enheter.

De stora elprishöjningarna i slutet av 2002 och början av 2003 påverkar nu inte längre infla- tionen. Dessutom har priset på el i konsument- ledet nu börjat sjunka något, även om prisnivån alltjämt är betydligt högre än den var före de kraftiga höjningarna kring årsskiftet 2002/2003.

I februari i år var därtill priserna på bränsle och drivmedel lägre än ett år tidigare. Energi- prisernas samlade bidrag till inflationen blev där- med negativt i februari, dvs. de bidrog till att sänka inflationen, se diagram 8.1.

Diagram 8.1 Konsumentpriser på energi. Energikomponent- ernas prisindex och totala bidrag till KPI-inflationen

Inflationsbidrag, procentenheter				Prisindex (1980=100)
2,0	Sammanlagt inflationsbidrag från energikomponenterna (vänster)					600
	El, prisindex (höger)					500
1,5	Bränsle, prisindex (höger)					500
1,5	Drivmedel, prisindex (höger)
	Drivmedel, prisindex (höger)
						400
1,0
						300
0,5
						200
0,0						100
	2000	2001	2002	2003	2004	100
	2000	2001	2002	2003	2004
-0,5						0
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inflationsprognosen bygger på antagandet att energipriserna under de närmaste två åren är mer stabila än de varit de senaste två åren. Elpriserna förutses visserligen sjunka något, men de väntas inte återgå till 2002 års nivå under prognos- perioden. Prognosen för oljepriset berörs längre fram i detta avsnitt. Den sammantagna effekten av energipriserna på inflationen bedöms under 2004 och 2005 bli negativ, och betydligt mindre kraftig än den varit 2003.

Inflationen har fallit kraftigt

Under andra halvåret 2003 minskade inflationen gradvis, från 1,8 % i juni till 1,4 % i december. Därefter har inflationen fallit kraftigt och till och med blivit negativ (se diagram 8.2). Energi- prisernas utveckling är inte den enda för-

klaringen till den fallande inflationen. Pris- ökningstakten från månad till månad har dämpats tydligt under 2003 för flera grupper av varor och tjänster. Diagram 8.2 visar att om man utesluter energiprisernas direkta effekter från KPI har inflationen sjunkit successivt sedan början av 2002, med undantag för enstaka månader.

Diagram 8.2 Inflation (KPI) exkl. el, bränsle och drivmedel

Procent
4,0	Inflation
3,5	Inflation
3,5	Inflation exkl. el, bränsle och drivmedel
	Inflation exkl. el, bränsle och drivmedel
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
-0,5
-1,0
	2000	2001	2002	2003	2004
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Prisökningstakten är lägre i dag än den var för två år sedan, både för importerade och inhemskt producerade varor och tjänster, men utveckling- en har sett olika ut för olika grupper. Diagram 8.3 visar bidragen, i procentenheter, från prisut- vecklingen för olika varor och tjänster till den totala KPI-inflationen.

De inhemskt producerade varornas bidrag till inflationen slutade falla i början av 2003 medan bidraget från tjänster, exkl. boende och admi- nistrativt prissatta tjänster, fortsatte sjunka i fjol. (De administrativt prissatta tjänsterna kommen- teras längre fram i detta avsnitt.) Det samman- lagda bidraget från inhemskt producerade varor och tjänster exkl. boende upphörde att avta i slutet av 2002 och har sedan dess varit omkring 1 procentenhet.

De importerade varornas bidrag till infla- tionen har däremot fortsatt att falla, för att under 2003 bli negativt, dvs. dra ned den totala inflationen. De fallande importpriserna har så- ledes haft stor betydelse för den kraftiga minsk- ningen av inflationen den senaste tiden.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Diagram 8.3 Bidrag till KPI-inflationen från vissa varu- och tjänstegrupper exkl. el, bränsle och drivmedel

Procentenheter
1,2
1,0
0,8
0,6
0,4
0,2
0,0
-0,2	Adminstrativt prissatta tjänster
-0,4	Adminstrativt prissatta tjänster
-0,4	Övriga inhemska tjänster exkl. boende
-0,6	Importvaror
-0,6	Inhemska varor
-0,8	Inhemska varor
-0,8
	2000	2001	2002	2003	2004
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Importpriserna fortsätter hålla tillbaka inflationen

Priserna på bearbetade varor i importledet väntas fortsätta att minska under 2004. Det beror dels på den kronförstärkning som förutses under året, dels på ett fortsatt dämpat pristryck på internationellt handlade varor. Råvarupriserna i importledet väntas minska markant som en följd av lägre priser på olje- och petroleumprodukter (se vidare avsnitt 4.2).

Även under nästa år bedöms priserna på importerade varor i importledet sjunka något, trots endast marginella förändringar i växel- kursen. Anledningen är att oljepriset förutses falla. Importpriserna på bearbetade varor be- döms däremot öka svagt under 2005 till följd av stigande världsmarknadspriser på varor.

Priserna i importledet påverkar konsument- priserna både direkt, genom att en stor del av konsumentvarorna importeras, och indirekt, genom att priserna på importerade insatsvaror som används i inhemsk produktion påverkar konsumentpriserna. Genomslaget i konsument- priserna av förändrade priser i importledet uppkommer normalt med viss fördröjning, och det har ofta visat sig vara svårt att förutse effekten både till storlek och tidpunkt.

Sammanfattningsvis bedöms prisutvecklingen i importledet bidra relativt mycket till att dra ned inflationen under loppet av 2004, och endast bidra marginellt till att höja inflationen under loppet av 2005. Oljeprisutvecklingen är dock en källa till osäkerhet i prognosen.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Lågt inhemskt inflationstryck

Den snabba ökningen av inflationen på in- hemska varor och tjänster under 2000 och 2001 berodde åtminstone delvis på att resursutnytt- jandet i ekonomin vid den tidpunkten hade blivit ansträngt. Under några år hade sysselsättningen stigit snabbt, och löner och enhetsarbetskrafts- kostnader hade ökat i relativt hög takt. Särskilt märktes detta i utvecklingen av konsument- priserna på tjänster som steg snabbt (se diagram 8.3 ovan) sedan personalsituationen i konsu- mentnära tjänstebranscher blivit mer och mer ansträngd under några år.

Sedan dess har sysselsättningsuppgången i ekonomin som helhet brutits. Produktivitets- tillväxten har stärkts kraftigt efter att ha varit låg 2001, och löner och enhetsarbetskraftskostnader har stigit i betydligt lägre takt än tidigare. Resursutnyttjandet i den svenska ekonomin är för närvarande lågt (se avsnitt 1.2) vilket har resulterat i ett sänkt inhemskt inflationstryck.

Inflationsförväntningarna har också sjunkit successivt under de senaste åren, även om de steg något under första halvåret 2003, sannolikt under påverkan av energiprisutvecklingen. I början av 2002 låg inflationsförväntningarna på ett års sikt kring 2,5 %, både enligt Konjunktur- institutets undersökning av hushållens inköps- planer och enligt företaget Prosperas under- sökning av förväntningar bland arbets- marknadens och penningmarknadens aktörer. I början av 2004 har dessa förväntningar legat strax under 2 %.

Som framgår i avsnitt 6 väntas sysselsätt- ningen inte stiga förrän nästa år. Lönerna förut- ses öka med 3,2 % per år 2004 och 2005, och produktivitetstillväxten väntas vara relativt god, vilket talar för att enhetsarbetskostnaden stiger måttligt. Mot denna bakgrund bedöms det in- hemska inflationstrycket förbli lågt under prognosåren. Det antas visserligen stiga gradvis i takt med att konjunkturen och efterfrågan stärks och sysselsättningen åter ökar, men prognosen innebär att det även i slutet av prognosperioden finns ledig kapacitet i ekonomin varför inflationstrycket även då väntas vara relativt lågt.

Konjunkturinstitutets kvartalsbarometer har begränsad täckning inom de konsumentinriktade tjänstebranscherna, men de barometerfrågor som rör bristen på personal inom handeln kan i viss mån ses som indikatorer på graden av resursutnyttjande även i närliggande tjänste-

branscher. Diagram 8.4 visar ett sammanvägt mått på svaren på dessa frågor. I diagrammet visas också Riksbankens mått på huvudsakligen inhemskt genererad underliggande inflation, UNDINHX, exkl. energi, ett inflationsmått som till stor del speglar konsumentprisutveck- lingen på tjänster. Under senare år har de två tidsserierna samvarierat relativt väl med ca 1,5 års fördröjning. Om mönstret består kan företagens uppgifter om låg personalbrist i dag ses som ett stöd för bedömningen att kostnadstrycket inom produktionen av konsumenttjänster förblir lågt under en stor del av prognosperioden.

Diagram 8.4 Inhemsk underliggande inflation och bristtal i handeln

Inflation, kvartalsgenomsnitt, procent								Nettotal
5,0								35
4,5	UNDINHX exkl. energi (vänster)							30
4,5	Bristtal i handeln* (höger)
4,0


3,5								25
3,0								20
								20
2,5
2,0								15
2,0
1,5								10
1,0								5
0,5								5
0,5
0,0								0
1996	1997	1998	1999	20 00	20 01	2002	2003	2004

* Nettotal (andel ”ja” minus andel ”nej”) för Konjunkturbarometerns frågor om personalbrist i parti-, motorfordons- o. detaljhandel, sammanvägda med antalet sysselsatta i resp. bransch.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

En del av den inhemskt genererade inflationen som inte har dämpats de senaste åren utgörs av de prisökningar som genomförts på administra- tivt prissatta tjänster, som t.ex. avgifter för vatten och avlopp, kollektivtrafik och sjukvård. Effekten av dessa tjänstepriser på den totala KPI-inflationen har ökat relativt kraftigt sedan 1998 och har under 2003 varit nästan 0,2 pro- centenheter, vilket är ett ansenligt bidrag med tanke på den låga totala inflationen. (Se diagram 8.3.) Även under prognosperioden väntas dessa taxor dra upp inflationen mer än vanligt.

Utvecklingen av handelns marginaler, som bedöms ha bidragit till att höja inflationen under 2003 jämförelsevis mycket, väntas ha betydligt mindre effekter på inflationen 2004 och 2005.

Prognosen bygger på antagandet att effekt- erna på konsumentprisutvecklingen av det stora antalet arbetsdagar 2004 jämfört med 2003 är försumbara. (Se fördjupningsruta på sidan 18.)

Bostadsräntorna drar upp inflationen under 2005

Boendekostnaderna bidrog i stor utsträckning till inflationen 2003, även bortsett från energi- priseffekterna. Under loppet av 2003 ökade hyrorna med 2,6 %, vilket bidrog till att höja inflationen med 0,4 procentenheter. Hyres- ökningarna bedöms bli något högre under loppet av 2004, främst mot bakgrund av de ökade upp- värmningskostnaderna för hyresfastigheter, och något lägre under 2005.

Räntekostnaderna för egnahem har sedan april 2003 bidragit till att hålla nere inflationen avse- värt. Enligt den ränteprognos som redovisas i avsnitt 3.2 blir detta fallet även under 2004. Under första halvåret 2005 innebär prognosen att egnahemsräntorna i stället börjar bidra till att öka inflationen. I slutet av 2005 bedöms ränteut- gifterna bidra till att höja inflationen med drygt en halv procentenhet.

Sammantaget förutses utvecklingen av boendekostnaderna, exklusive skatt och upp- värmning av egnahem, sänka inflationen under loppet av 2004 med ca 0,2 procentenheter, men höja inflationen under loppet av 2005 med ca 0,9 procentenheter.

Inflationen närmar sig långsamt målet

Sammanfattningsvis förväntas det underliggande inflationstrycket förbli lågt under prognos- perioden 2004–2005. Den underliggande infla- tionen, mätt med UND1X, förutses stiga relativt långsamt under 2005 (se diagram 8.5). Egna- hemsräntorna (som inte ingår i UND1X) gör att inflationen mätt med KPI stiger i snabbare takt. I inflationsprognosen för 2005 antas att den s.k. gröna skatteväxlingen fortsätter med samma profil som 2004 (bl.a. höjda energiskatter).

I december 2005, då det alltjämt bedöms finnas lediga resurser i ekonomin, beräknas den underliggande inflationen (UND1X) vara knappt 1,5 % och inflationen, mätt med KPI, vara drygt 2 procent. Penningpolitiken antas an- passas så att inflationen under det medelfristiga kalkylåret 2006 utvecklas i linje med Riks- bankens inflationsmål.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Diagram 8.5 Konsumentprisernas utveckling

Årlig procentuell förändring
4,0
3,5	KPI
3,5	UND1X
3,0	UND1X
3,0	HIKP
	HIKP
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
-0,5
-1,0
1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

9Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter

De senaste årens trend med kraftigt stigande re- alinkomster bröts 2003 då den reala inkomsten var oförändrad jämfört med året innan. År 2004 beräknas hushållens reala disponibla inkomster öka med över 2 %, för att åren därefter öka med drygt 1 % per år. Trots en svagare inkomstut- veckling bedöms hushållens konsumtionsutgif- ter öka med cirka 2 % per år under prognosperi- oden. Den relativt goda konsumtionstillväxten stöds av fortsatt låga räntenivåer och en god förmögenhetsställning. Den förhållandevis svaga inkomstökningen innebär att sparkvoten faller under prognosperioden.

9.1Hushållens inkomster

Hushållens reala inkomster har under ett antal år utvecklats mycket gynnsamt. Bakom ökningen låg en god utveckling av hushållens lönein- komster i kombination med statliga utgifts- reformer och skattesänkningar. År 2003 med- förde en sämre reallönetillväxt och ett fortsatt svagt arbetsmarknadsläge att den goda utveck- lingen bröts.

Perioden 1998–2002 med en årlig genomsnittlig realinkomsttillväxt på 3,6 % föregicks dock av en period med mycket svaga, och vissa år fallande, realinkomster. Den senaste 10-årsperioden har hushållens realinkomster i genomsnitt ökat med 1,6 % per år, vilket även är den förväntade genomsnittliga tillväxten för prognosperioden 2004–2006.

Oförändrade realinkomster 2003

Hushållens reala inkomster var oförändrade 2003 jämfört med året före (se tabell 9.1). Den svaga konjunkturen innebar en dämpning av timlöneutvecklingen och antalet arbetade timmar i ekonomin som helhet minskade, vilket medförde att löneinkomsterna före skatt var realt oförändrade.

Offentliga transfereringar till hushållen ökade realt med drygt 5 %. Av ökningen beror 3,4 pro- centenheter på att det särskilda grundavdraget för pensionärer ersattes av en beskattad garanti- pension. Förändringen innebar att pensionerna före skatt steg samtidigt som hushållens skatte- betalningar ökade. I samband med omläggningen utlovades att ingen pensionär skulle få sänkt nettopension. Övergången kom därmed att innebära en viss överkompensation till hushållen. Taket i arbetslöshetsförsäkringen höjdes vid hal- vårsskiftet 2002 och gav därmed en positiv effekt på tillväxten i de reala transfereringarna även 2003.

Hushållens skatter och avgifter ökade realt med drygt 5 %, vilket är av samma storleksord- ning som ökningen av de offentliga hushålls- transfereringarna. Förutom den ovan nämnda förändringen på pensionsområdet 2003 genom- fördes en skatteväxling som innebar att inkomst- skatten sänktes för vissa inkomstgrupper. Samti- digt höjdes energiskatterna i motsvarande grad, med högre priser som följd. Skatterna i kommu- ner och landsting höjdes med sammanlagt 65 öre, vilket dämpade inkomstökningen med 0,7 procentenheter.

Övriga inkomster ökade svagt 2003. Utveck- lingen, med en realt oförändrad disponibelin- komst, stämmer väl överens med den bedöm- ning som gjordes i budgetpropositionen efter hänsyn till nationalräkenskapernas (NR:s) om- läggning av skatteredovisningen (se fördjupningsruta på sidan 73).

Tabell 9.1 Hushållens reala disponibla inkomster

	Mdkr	Procentuell förändring
	2003	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Löneinkomster	1 014	5,6	3,4	1,4	0,0	1,8	2,0	2,1
Transfereringar från offentlig sektor	465	1,3	0,3	2,3	5,2	2,3	0,8	0,8
Övriga inkomster	250	1,6	4,9	–4,5	0,5	4,3	0,1	–0,7
Skatter och avgifter	–491	2,9	–5,2	–5,0	5,3	2,4	1,7	1,6

Disponibel inkomst	1 239	4,2	6,5	3,0	0,0	2,2	1,3	1,2

Anm.: Real disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter (IPI).

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tabell 9.2 Bidrag till realinkomstökningen

Procentenheter

	2002	2003	2004	2005	2006
Löneinkomster	1,1	0,0	1,5	1,6	1,7
Övriga faktorinkomster	–0,1	0,1	0,6	0,4	0,3
Räntor och utdelningar	–0,5	0,1	0,4	–0,2	–0,4
Transfereringar från
offentlig sektor	0,8	1,9	0,9	0,3	0,3
Privata transfereringar	–0.5	–0,1	–0,1	–0,2	–0,1
Skatter och avgifter	2,0	–2,0	–0,9	–0,7	–0,7

Real disponibel inkomst1	3,0	0,0	2,2	1,3	1,2
IPI1,2	1,8	2,5	1,1	1,5	1,9
Nominell
disponibel inkomst1	4,8	2,4	3,3	2,9	3,1
Sparkvot3	5,4	3,5	3,7	2,9	2,0
Finansiell sparkvot	9,7	7,7	8,0	7,4	6,8

Anm.: Real disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter (IPI).

1Procentuell förändring.

2Implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

3Exklusive avtalspensioner.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Relativt stark realinkomstökning i år till följd av svag inflation

Hushållens inkomster bedöms utvecklas fortsatt svagt framöver. Till följd av den låga inflationen blir emellertid utvecklingen i reala termer relativt stark i år, med en ökning på 2,2 %. Implicitprisindex för den privata konsumtionen förutses öka med endast 1,1 %.

De reala löneinkomsterna beräknas öka med 1,8 % (se tabell 9.1), vilket ger ett bidrag till in- komstökningen med 1,5 procentenheter (se ta- bell 9.2). Även övriga faktorinkomster samt räntor och utdelningar beräknas ge ett positivt bidrag på tillsammans 1 procentenhet, trots att hushållen ökade sina skulder kraftigt förra året. Den ökade upplåningen motverkas av fallande räntor.

Transfereringar från offentlig sektor väntas öka realt med drygt 2 %, vilket ger ett positivt bidrag till ökningen av inkomsten med närmare 1 procentenhet. Detta förklaras till en del med att utbetalningarna från ålderspensionssystemet ökar. I det nya pensionssystemet räknas pensio- ner och intjänade pensionsrätter upp med ett in- komstindex vilket innebär att pensionerna, med viss fördröjning, utvecklas i takt med den yrkesverksamma befolkningens inkomster. År 2004 ökar inkomstindex med 3,4 %, vilket medför att pensionerna ökar relativt starkt i förhållande till den svaga inflationstakten.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Utbetalningar från arbetslöshetskassan ökar också då arbetslösheten förväntas stiga med 0,6 procentenheter 2004.

Även i år genomförs en skatteväxling som in- nebär att energiskatterna höjs med totalt 2 mil- jarder kronor. Som kompensation för den del av energiskattehöjningen som direkt påverkar hus- hållen sänks inkomstskatten med 1,4 miljarder kronor genom att alla inkomsttagare får en skattereduktion om 200 kronor. Samtidigt höjs skatterna i kommuner och landsting med 34 öre, motsvarande 4,5 miljarder kronor. Sammantaget ökar hushållens skatter och avgifter med drygt 2 %, vilket ger ett negativt bidrag till inkomstutvecklingen på knappt 1 procentenhet.

Svag realinkomstökning de kommande åren

Hushållens reala inkomster bedöms stiga med endast 1,3 % 2005 och med 1,2 % 2006 trots en gradvis stärkt arbetsmarknad. Det är främst lö- ner och övriga faktorinkomster som står för det positiva bidraget till realinkomstökningen. Sti- gande räntor bidrar till ökade ränteutgifter och försämrat räntenetto. Bland privata transfere- ringar ingår nettot av hushållens premieinbetal- ningar till skadeförsäkringar och skadeförsäk- ringsutfallet, som under flera år varit positivt för hushållen. I prognosen har antagits att detta gap sluts 2005 och att försäkringsbolagen därefter tar ut högre premier från hushållen än vad de betalar ut i skadeersättning.

Transfereringar från offentlig sektor ger rela- tivt små bidrag till inkomstutvecklingen. För 2005 och 2006 är det inte beslutat hur skatteväx- lingen skall utformas. I beräkningarna antas att skatteväxlingen fortsätter med samma profil som 2004. Det innebär att energiskatterna höjs ytter- ligare samtidigt som hushållen kompenseras ge- nom inkomstskattesänkningar. Totalt sett på- verkas inte hushållens reala inkomster av skatte- växlingen.

Svagare ökning av offentliga transfereringsinkomster

Hushållens inkomster från pensioner steg kraftigt 2003 då det särskilda grundavdraget för pensionärer ersattes av en beskattad garanti- pension (se tabell 9.3). Den låga inflationstakten i år medför att inkomstindex, som till största

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

delen styr de offentliga pensionsutbetalningarna, ökar svagt 2005.

Hushållens inkomster från sjukdoms- och handikapprelaterade transfereringar har under flera år stigit kraftigt. Efterhand som korttids- sjukskrivningarna övergått till längre sjukfall har ersättningen i form av aktivitets- och sjukersätt- ning (tidigare förtidspension) börjat öka. Ök- ningstakten förutsätts avta under prognosperio- den. Ett minskat antal korta sjukfall, en överföring av sjukskrivna till aktivitets- och sjukersättning samt vissa utgiftsminskande åt- gärder, väntas leda till fallande inkomster i form av sjukpenning i år. Ökningen 2005 förklaras av att den sjukpenninggrundade inkomsten ökar från 77,6 % till 80 % samt att staten åter tar an- svaret för ersättningen den tredje sjukveckan. Ytterligare en inkomstpost som ökat kraftigt under ett antal år är assistansersättningen som väntas fortsätta att växa med över 10 % per år i reala termer. Trots minskade sjukskrivningar be- räknas sammantaget hushållens transfereringsin- komster till följd av ohälsa stiga realt under 2004–2006.

Arbetslösheten bedöms öka från 4,9 % 2003 till 5,5 % 2004. Därmed stiger även hushållens inkomster från a-kassan i år. Under perioden därefter väntas hushållens transfereringsin- komster från arbetsmarknadsområdet minska realt i takt med att arbetsmarknaden förbättras.

Hushållens inkomster från stöd till familjer och barn stiger realt under prognosperioden. År 2006 förklaras ökningen av den av regeringen aviserade satsningen på transfereringar till barn- familjer, däribland förändrat underhållsstöd, för- ändrat bostadsbidrag samt särskilda insatser rik- tade till barn i ekonomiskt utsatta familjer. Vidare ingår det aviserade barntillägget till stude- rande. De kraftigt minskade inkomsterna från studiestöd 2003 förklaras till största delen av färre antal studerande.

Hushållens inkomster från övriga löpande transfereringar, där bl.a. socialbidrag samt bidrag till asylsökande ingår, beräknas minska under prognosperioden.

Tabell 9.3 Ändamålsfördelade transfereringsinkomster

	Mdkr	Procentuell förändring
	2003	2002	2003	2004	2005	2006
Pensioner	223	2,3	8,2	2,0	–0,1	1,8
Sjukdom	113	6,9	4,8	1,2	5,6	2,2
Arbetsmarknad	39	0,1	7,7	11,0	–4,9	–8,3
Familjer &
barn	47	0,5	1,3	1,5	0,5	1,2
Studier	12	–5,3	–11,5	2,0	–1,7	0,8
Övriga löpande
transfereringar	32	–2,7	–2,8	–1,1	–0,8	–1,2

Summa	466	2,3	5,2	2,3	0,8	0,8

Anm.: Transfereringsinkomsterna är deflaterade med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter (IPI).

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Ett utvidgat inkomstbegrepp

I NR:s redovisning ingår inte kapitalvinster i hushållens inkomster. Skatter på realiserade ka- pitalvinster ingår dock i hushållens skatter och påverkar därmed hushållens inkomster negativt. Om hushållens skatter på kapitalvinster utveck- las i takt med övriga inkomster påverkas inte re- alinkomsternas tillväxttakt. Men om kapital- vinsterna varierar kraftigt, vilket har varit fallet de senaste åren, påverkar skatten på kapitalvins- terna den redovisade inkomstutvecklingen. Ef- tersom hushållen kan betala skatterna på kapital- vinster med en del av försäljningsinkomsterna erhålls en mer rättvisande bild av den underlig- gande inkomstutvecklingen om inkomsten re- dovisas exklusive skatter på kapitalvinster. Av tabell 9.4 framgår att den reala inkomstökningen exklusive skatt på kapitalvinst var högre 1999 och 2000 då hushållens kapitalvinster ökade markant. De följande två åren sjönk kapitalvins- terna och därmed även hushållens skatteinbetal- ningar. Den justerade reala inkomsten ökade då svagare än den av NR redovisade inkomsten. Särskilt markant är utvecklingen mellan 2000 och 2001 då fallet i kapitalvinsterna minskade hushållens skatter med 18 miljarder kronor eller nästan 2 % av den disponibla inkomsten.

Tabell 9.4 Effekt av kapitalvinster på disponibelinkomst

Procentuell förändring

	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Beräknad skatt på kapitalvinster, mdkr	19	31	40	22	16	18	20	22	23
Real disponibel inkomst
Enligt NR	1,9	2,5	4,2	6,5	3,0	0,0	2,2	1,3	1,2
Exklusive skatt på kapitalvinster	2,0	3,6	4,9	4,6	2,4	0,1	2,4	1,4	1,2

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

9.2Hushållens konsumtionsutgifter

Hushållens konsumtionsutgifter steg i fjol med 2,0 %. Under 2003 ökade hushållens konsum- tion således i förhållandevis god takt trots att hushållens reala disponibla inkomster var oför- ändrade i jämförelse med 2002. Eftersom hus- hållens realinkomster ökade kraftigt åren dess- förinnan kunde sparandet som andel av de disponibla inkomsterna dras ner.

I år verkar svagare sysselsättning och högre arbetslöshet återhållande på konsumtionsutgif- terna. Samtidigt finns andra faktorer som talar för en god konsumtionstillväxt under prognos- perioden. Hit hör fortsatt låga räntenivåer och en god förmögenhetsställning. Den ovanligt kraftiga kalendereffekten i år bidrar med 0,2 pro- centenheter till konsumtionstillväxten, som upp- skattas till 2,0 % för att sedan öka till 2,2 % 2005. I den medelfristiga kalkylen för 2006 för- utses konsumtionsutgifterna fortsätta att växa med drygt 2 %.

Konsumtionen har ökat i jämn takt

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna har konsumtionen ökat i jämn takt under de två se- naste åren. 2003 uppgick konsumtionstillväxten till 2,0 % mätt som årsgenomsnitt. Konsumtio- nen av varor ökade med nästan 3 % medan kon- sumtionen av tjänster steg med knappt 1 %. Till den starka utvecklingen av varukonsumtionen bidrog framför allt konsumtionen av sällanköps- varor som steg med drygt 4 %.

Under året var prisutvecklingen i flera bran- scher inom sällanköpsvaruhandeln dämpad och inom elektronikhandeln föll priserna i snabbare takt än tidigare. Prisutvecklingen bidrog sanno- likt till den stora volymökningen.

Hushållens konsumtion av bilar ökade i fjol med nära 6 % efter en nedgång såväl 2001 som 2002 och bidrog till att höja den totala konsum- tionstillväxten med två tiondels procentenheter.

Samtidigt finns det tecken på att bilförsälj- ningen mattades av under fjärde kvartalet och inregistreringen av personbilar har sjunkit ytterligare under första kvartalet i år.

Konsumtionen av tjänster (exkl. boende), som i stort sett legat på en oförändrad nivå sedan slutet av 2000, började öka långsamt under fjol- året (se diagram 9.1). Bland de utgifter som ökade märks bl.a. konsumtionen av tandvård (främst i privat regi), barnomsorg och kollektiv-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

trafik. Även konsumtionen av tjänster inom mobiltelefoni ökade. Hushållens utgifter för restaurang- och hotelltjänster fortsatte att minska under 2003.

Diagram 9.1 Hushållens konsumtion av varor och tjänster

Miljarder kronor, fasta priser, referensår 2002, säsongrensade värden

150					80
140
					70
130
120
					60
110		Varor (vänster axel)
		Varor (vänster axel)
100		Tjänster, exkl. boende (höger axel)			50
100					50
93	95	97	99	01	03
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Hushållens förmögenhetsställning stärktes 2003

Efter en period med kraftigt fallande värden på aktier och fondandelar började börsen åter att stiga under våren 2003. Vid årsskiftet 2003/2004 uppgick värdet av hushållens aktie- och fondin- nehav till ca 700 miljarder kronor vilket innebär en kraftig ökning från ca 570 miljarder kronor vid årsskiftet dessförinnan. (Se tabell 9.5.) Efter- som hushållen under året även fortsatte att öka sitt sparande i bank- och försäkringstillgångar betyder det att hushållens totala finansiella till- gångar ökade med nästan 10 % under 2003. Samtidigt ökade hushållen sina skulder med nästan 10 % och sammantaget förbättrades net- toförmögenheten med drygt 120 miljarder kro- nor.

Tabell 9.5 Hushållens finansiella förmögenhet

Miljarder kronor vid respektive års slut

	1999	2000	2001	2002	2003
Finansiella tillgångar1	2 798	2 780	2 822	2 625	2 869
aktier och fonder	1 085	956	831	570	699
bankinlåning	427	414	417	506	530
försäkring	733	800	889	927	947
bostadsrättsandelar	334	418	430	426	494
Finansiella skulder	1 031	1 123	1 227	1 325	1 447

Finansiell
nettoförmögenhet	1 767	1 657	1 595	1 300	1 422

Anm.: Exklusive värden i hushållens intresseorganisationer.

1 Exklusive kollektiva försäkringar och posten ”övriga finansiella tillgångar” som ingår i finansräkenskaperna.

Källa: Finansinspektionen (Sparbarometern).

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Nettoförmögenheten är dock betydligt lägre än kring sekelskiftet 2000 då värdet på Stockholms fondbörs var som högst. Som framgår av tabell 9.5 beror detta mer på att skulderna har ökat än att de finansiella tillgångarna har minskat.

Förutom finansiella tillgångar besitter hushål- len stora reala tillgångar, framför allt i form av småhus. Den tilltagande belåningen är i stor ut- sträckning knuten till stigande småhuspriser, dvs. en ökad real förmögenhet, samt stigande priser på bostadsrättsandelar.15 Småhuspriserna var 2003 drygt 7 % högre än året före. Av dia- gram 9.2 framgår att hushållens skuldsättning i jämförelse med deras totala tillgångar är låg ur ett historiskt perspektiv, även om den stigit från den lägsta noteringen på 20 % år 1999 till ca 24 % under såväl 2002 som 2003. I relation till hushållens disponibla inkomster har skulderna däremot stigit något mer de senaste åren och lig- ger idag nära de nivåer som rådde under början av 1990-talet. Detta bidrar till att hushållen blivit mer känsliga för ränteförändringar.

Diagram 9.2 Hushållens skulder

Procent

150											50
		Andel av disponibel inkomst (vänster axel)
		Andel av bruttotillgångar (höger axel)
125											40
100											30
75											20
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02

Anm.: Vid beräkning av bruttotillgångar är kollektiva försäkringar exkluderade. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Hushållen gynnas dock av att de samlade ränte- utgifterna för närvarande hålls nere till följd av det låga nominella ränteläget. Lägre räntor medförde att hushållens ränteutgifter minskade med nästan 1,5 miljarder kronor mellan 2002 och 2003 trots att skulderna ökade. Även i år förväntas sjunkande räntor bidra till att ränteutgifterna minskar trots att skulderna ökar. Åren därefter bedöms räntorna börja stiga och hushållens upplåning fortsätter att öka om än i

15 Hushållens skulder utgörs till ca 60 % av lån i bostadsinstitut.

en långsammare takt. Sammantaget bedöms därmed ränteutgifterna åter stiga fr.o.m. 2005. Trots det förblir räntekvoten, definierad som ränteutgifter i förhållande till disponibla inkomster, låg ur ett historiskt perspektiv. (Se diagram 9.3.)

Diagram 9.3 Hushållens ränteutgifter efter skatt

Procent av disponibel inkomst

12
11
10
9
8
7
6
5
4
3
81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

God konsumtionstillväxt 2004

Statistiska centralbyråns och Handelns utred- ningsinstituts index för detaljhandeln visar på en fortsatt hög volymtillväxt i inledningen av 2004. I Konjunkturinstitutets undersökning av hus- hållens inköpsplaner (HIP) har tillförsikten kring den ekonomiska utvecklingen stärkts un- der inledningen av 2004 efter att ha försvagats kraftigt under det fjärde kvartalet i fjol. De stärkta förväntningarna gäller såväl den egna ekonomin som den svenska ekonomin i allmän- het. Nivån på båda dessa indikatorer är högre idag än för ett år sedan. (Se diagram 9.4.) Hus- hållen är dock alltjämt oroade över det svaga arbetsmarknadsläget och en majoritet av hushål- len tror på en stigande arbetslöshet under det närmaste året.

Utvecklingen på arbetsmarknaden kommer troligen att vara en av de avgörande faktorerna för konsumtionsutvecklingen. Förutom att sys- selsättningen påverkar hushållens inkomster har den sannolikt också stor betydelse för tillförsik- ten inför framtiden, och därmed för hushållens val mellan konsumtion och sparande. En indi- kator som tyder på viss försiktighet bland hus- hållen är inregistreringarna av personbilar. Dessa minskade något under det första kvartalet i år jämfört med fjärde kvartalet i fjol.

Diagram 9.4 Hushållens förväntningar om ekonomin 12 månader framåt

Nettotal, procent

-20

-40

Arbetslösheten -60 Egen ekonomi

Svensk ekonomi

-80

Anm.: Värden före januari 2002 är nivåjusterade.

Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

Jämn konsumtionstillväxt även kommande år

Efter en viss återhållsamhet i konsumtions- utvecklingen under fjärde kvartalet i fjol och un- der första halvåret i år bedöms hushållens kon- sumtionsutgifter komma att öka i en något högre takt fr.o.m. i höst. Det hänger samman med att hushållens tillförsikt väntas förstärkas i takt med ljusare arbetsmarknadsutsikter. Sam- mantaget bedöms konsumtionen mätt som års- genomsnitt öka med 2,0 % i år. I takt med att utvecklingen på arbetsmarknaden förbättras väntas hushållen fortsätta att öka sin konsum- tion även åren därefter. År 2005 väntas en ök- ning med 2,2 % och även kalkylåret 2006 ökar konsumtionen med strax över 2 %.

Faktorer som bedöms ge stöd åt en gynnsam konsumtionsutveckling de närmaste åren är dels hushållens förhållandevis starka tillförsikt inför den framtida ekonomiska utvecklingen, dels hushållens stabila förmögenhetsställning som är en följd av det sparöverskott som byggts upp under 2001 och 2002 samt stigande tillgångspri- ser. Till riskbilden hör osäkerheten kring ut- vecklingen på arbetsmarknaden. En stigande ar- betslöshet skulle sannolikt leda till dämpad tillförsikt samtidigt som inkomstutvecklingen skulle bli svagare vilket sammantaget kan leda till en lägre konsumtionstillväxt än prognoserat.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Då konsumtionsutgifterna bedöms öka i samma takt som inkomsterna betyder det att sparkvoten blir i stort sett oförändrad i år. Åren därefter förutses konsumtionsutgifterna öka snabbare än hushållens disponibla inkomster. År 2006 bedöms sparandet ha sjunkit till 2,0 % av de disponibla inkomsterna jämfört med 3,7 % år 2004. (Se diagram 9.5.)

Diagram 9.5 Hushållens nettosparkvot

Procent
12
10
8
6
4
2
0
-2
-4
-6
70	75	80	85	90	95	00	05

Anm.: Sparande, exklusive avtalspensioner, i förhållande till disponibel inkomst. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

10 Investeringar

Investeringarna i näringslivet sjönk förra året för tredje året i rad. Ett stigande resursutnyttjande, låga räntor och en stabilisering av företagens vinster bidrar till att nedgången bryts i år. Det dröjer dock till nästa år innan en mer markant återhämtning sker. Bostadsbyggandet steg i slutet av förra året och en viss ökning förutses de närmaste åren. Kommunernas investeringar föll däremot kraftigt i fjol och det finns en stor osäkerhet om utvecklingen framöver. Invester- ingsnivån inom offentliga myndigheter hålls uppe av de statliga satsningarna i infrastrukturen. Det faktum att det är fler vardagar i år än förra året bidrar till att höja den totala investeringsut- vecklingen 2004, se fördjupningsruta på sidan 18. Sammantaget stiger de totala investeringarna med 1,5 % 2004 och med 3,4 % 2005, se tabell 10.1.

I slutet av 2005 bedöms det fortfarande finnas lediga resurser på arbetsmarknaden. I den medelfristiga kalkylen för 2006 fortsätter åter- hämtningen i ekonomin och BNP-tillväxten överstiger den långsiktiga även då. Investering- arna ökar därför i god takt 2006.

Diagram 10.1 Investeringar

Andel av BNP i löpande priser, procent

26
24
22
20
18
16
14
12
10
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04	06

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

10.1Näringslivet

Nedgången i varuproducenternas investeringar bryts i år

Statistiska centralbyråns (SCB:s) enkät tyder på att industrins investeringar kommer att stiga i år, om än svagt. Det är framför allt pappers- och massaindustrierna som har expansiva planer.

Orsaken till att investeringarna i industrin nu ser ut att vända upp efter tre års nedgång är framför allt att resursutnyttjandet har ökat. Av diagram 10.2 framgår att kapacitetsutnyttjandet har stigit kontinuerligt under två års tid, vilket beror på att produktionen har ökat men också på att pro- duktionskapaciteten har skurits ned i vissa branscher, t.ex. inom teleproduktindustrin. Personalminskningar, mindre outnyttjat real- kapital och låga räntor har stärkt företagens lönsamhet, vilket förbättrar förutsättningarna för framtida investeringar. Se även avsnitt 5. Det förbättrade vinstläget i kombination med en produktionstillväxt på ca 4,5 % både i år och nästa år stärker bilden av att det uppstår behov av att höja utbyggnadstakten fr.o.m. i år. Nästa år breddas uppgången och återhämtningen i industrins investeringar tilltar.

Diagram 10.2 Kapacitetsutnyttjandet i industrin

Procent
92
90
88
86
84
82
80
78
76
74
72
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02
Källa: Statistiska centralbyrån.

Inom övriga varuproducerande branscher är bilden splittrad. Den svaga konjunkturen har medfört att byggföretagen successivt minskat sina inköp av maskiner de senaste åren. Bygg- konjunkturen är alltjämt dämpad och det dröjer till nästa år innan byggföretagen expanderar igen, vilket också framgår av SCB:s enkät. Invester- ingarna inom energisektorn steg däremot i god takt förra året och planerna för innevarande år är expansiva. Den relativt starka utvecklingen för- klaras bl.a. av omfattande upprustning av elnäten samt om- och nybyggnationer av fjärrvärmeverk. Sammantaget bryts de senaste årens nedgång och de varuproducerande branschernas investeringar växer med ca 3 % i år och med ca 5 % nästa år.

Tabell 10.1 Investeringar

Procentuell volymförändring

	2002	2003	2004	2005	2006
Näringslivet1	–7,1	–2,8	0,4	4,3	5,1
Varuproducenter	–5,5	–3,2	3,3	4,8	–
Tjänsteproducenter	–8,3	–2,5	–1,8	4,0	–
Bostäder	5,7	4,9	7,1	2,3	10,0
Offentliga
myndigheter	9,7	–3,5	1,6	0,5	1,8
Stat	12,2	2,0	2,3	–0,2	2,0
Kommuner	7,2	–8,9	0,8	1,3	1,5
Totalt	–3,0	–2,0	1,5	3,4	5,2

Byggnader	1,9	–1,7	3,5	2,2	5,5
Maskiner	–5,6	–3,5	–0,8	4,8	5,3
Övrigt	–7,1	1,5	2,4	2,8	4,0

1 Exklusive bostäder.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tjänsteproducenternas investeringar faller även i år

I tjänstesektorn har investeringsnedgången varit än mer markant. Fallet fortsatte med oför- minskad styrka under andra halvåret förra året då tjänstebranschernas investeringar var 3,7 % lägre än ett år tidigare. Emellertid var inköpen av fartyg och flygplan ovanligt omfattande. Exkluderas dessa var minskningen i stället hela 6,6 %. SCB:s enkät är inte entydig, men flera branscher har återhållsamma investeringsplaner. Således är det mycket som tyder på att det i många delar av tjänstesektorn fortfarande finns tillräcklig eller övertalig kapacitet. Behovet av att expandera är därför för närvarande begränsat.

De branscher där nedgången är tydligast är företagstjänster, hushållstjänster samt byggande av kommersiella lokaler. För den senare branschen är det troligt att utveckling blir svag även 2005. Vakanstalen i framför allt Stock- holmsområdet är höga och antalet bygglov för kontorslokaler ligger alltjämt på låga nivåer. Orderläget för bl.a. arkitekter är också bekymmersamt enligt Konjunkturinstitutets barometer, vilket indikerar en svag utveckling ett till två år framåt i tiden.

Investeringsutvecklingen inom post- och telekommunikation, för vilken prognoserna tidigare har varit mycket optimistiska, var kraftigt negativ förra året, –21 %. Således har inte utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefonnät kompenserat investerings- nedgången i övrigt inom denna bransch. Nivån var mycket låg i slutet av förra året och mycket

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

tyder på att investeringarna inom post- och tele- kommunikation faller även i år, om än i mindre utsträckning än under 2003.

Den tjänstebransch som för närvarande expanderar är framför allt finansiella tjänster. Inom hotell och restaurang samt i handeln förefaller också läget ha stabiliserats efter tidi- gare nedgångar. En allt högre inhemsk efter- frågan torde medföra att investeringarna i framför allt dessa branscher stiger framöver.

Trots vissa positiva inslag förutses invester- ingarna inom tjänstesektorn som helhet falla med ca 2 % i år. Nästa år bryts den utdragna investeringsnedgången då aktiviteten i sektorn ökar ytterligare. Det kan noteras att tillväxten visserligen har dämpats, men produktionen inom tjänstebranscherna har ändå ökat med i genom- snitt 1,8 % per år under de tre senaste åren. Produktionen förutses stiga med ca 2,5 % både i år och nästa år. Därmed uppstår behov av att expandera och tjänstesektorns investeringar ökar med ca 4 % nästa år.

10.2Offentliga myndigheter

Kraftigt fallande investeringar inom kommunala myndigheter förklarade 0,8 procentenheter av fjolårets nedgång i de totala investeringarna på 2,0 %. Det var framför allt kommunernas bygg- investeringar som minskade. Det fortsatt ansträngda finansiella läget medför att kom- munernas investeringar väntas ligga kvar på en relativt låg nivå även i år. Nästa år förbättras situationen tack vare att statsbidragen höjs, se även avsnitt 11.

Statens investeringar ökade med 2 % förra året. Prognosen för statens bygginvesteringar, som utgör ca 2/3 av statens totala investeringar, baseras på beslutade och aviserade åtgärder i infrastrukturen. Det innebär att dessa invester- ingar i stort sett kommer att ligga kvar på den nivå som etablerades efter den kraftiga ökningen 2002. En viss ökning förutses däremot av statens maskininvesteringar framöver.

Såväl kommunernas som statens inköp och egenproduktion av datorprogram väntas, liksom i större delen av näringslivet, öka även framöver. Dessutom kommer sannolikt den aviserade skattestimulansen för miljöinvesteringar i offentliga lokaler att höja myndigheternas investeringsaktivitet. Sammantaget ökar offent-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

liga myndigheters totala investeringar med 1,6 % 2004 och med 0,5 % 2005.

10.3Bostäder

Investeringarna i bostäder ökade i fjol med knappt 5 % enligt nationalräkenskaperna. Om- byggnationerna16 ökade med 2 % vilket är i stort sett samma utvecklingstakt som redovisats varje år sedan 1998. Nybyggnationerna av bostäder ökade med nästan 7 % vilket berodde på ett kraftigt ökat småhusbyggande medan ny- investeringarna i flerbostadshus däremot minskade något.

Trots att nybyggandet ökade förra året är nivån alltjämt mycket låg ur ett historiskt perspektiv. Som framgår av diagram 10.3 har antalet påbörjade nybyggnationer av bostäder ökat från en nivå kring 12 000 lägenheter vid 1990-talets mitt till uppskattningsvis drygt 22 000 lägenheter i fjol. Det är dock fortfarande betydligt mindre än de nästan 70 000 lägenheter som började byggas 1990 och långt ifrån den nivå på ca 100 000 lägenheter per år som rådde under miljonprogrammets utbyggnad kring 1970.

Ökningen av småhusbyggandet dämpas något i år bl.a. på grund av att det svaga läget på arbetsmarknaden påverkar hushållens invester- ingsvilja negativt. Räntorna förblir dock låga, och när konjunkturen förbättras och sysselsätt- ningen börjar öka finns det goda förutsättningar för en fortsatt uppgång. Detta stöds av att hushållens förmögenhetsställning är stark. Även en fortsatt ökning av byggloven är ett tecken på att småhusbyggandet bör kunna öka med för- nyad kraft redan mot slutet av innevarande år. Småhusbyggandet bedöms hamna på ungefär samma nivå i år som förra året för att därefter öka igen från och med 2005.

Antalet påbörjade lägenheter i flerbostadshus, som i stort sett legat på en oförändrad nivå de två senaste åren, steg kraftigt under det fjärde kvartalet i fjol. Uppgången antas vara delvis till- fällig, men även byggloven avseende flerbostads- hus steg under årets senare del. Nivån på byg- gandet av flerbostadshus bedöms, i likhet med

16 Ombyggnationer avser tillskott av lägenheter, t.ex. genom att vindar inreds, befintliga hus byggs till eller lokaler byggs om till lägenheter.

småhusbyggandet, vara oförändrat i år. Investeringsstödet, motsvarande en moms- sänkning från 25 % till 6 %, som infördes förra året påverkar byggandet främst från och med 2005. Dessutom bedöms byggandet av fler- bostadshus i Stockholms län komma igång igen nästa år. Byggandet av flerbostadshus ökar där- med något nästa år.

Totalt sett bedöms antalet påbörjade nybygg- nationer av lägenheter i år, liksom i fjol, uppgå till drygt 22 000 för att därefter öka till knappt 24 000 år 2005.

En fortsatt uppgång av reparationer och om- byggnationer väntas bidra till ökande bostads- investeringar även framöver. Införandet av ROT-avdrag stimulerar denna typ av åtgärder som det finns ett ökat behov av. En stor del av de befintliga bostäderna i Sverige byggdes i miljonprogrammet under 1960- och 1970-talen. Enligt beräkningar från Boverket kommer uppemot 1,2 miljoner lägenheter att behöva genomgå stambyten under de närmaste 20 åren. Motsvarande insatser avseende ventilation, el och fasader kommer också att bli aktuella. Till viss del bedöms dessa åtgärder komma att inledas under prognosperioden.

Diagram 10.3 Påbörjade nybyggnationer av bostäder

Antal lägenheter, tusental

120
										Lägenheter i småhus
										Lägenheter i småhus
100										Lägenheter i flerbostadshus
100										Lägenheter i flerbostadshus
80
80
60
60
40


20



0



70	72	74	76	78	80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

10.4Lager

Den dämpade industrikonjunkturen de senaste åren avspeglas i industrins stora lager av färdiga varor. Allt sedan slutet av år 2000 har industrin haft lagerproblem. Det visar såväl Konjunktur- institutets barometer som utvecklingen av lager- kvoten, dvs. lagerstockarna i förhållande till produktionen. Läget förbättrades tillfälligt under inledningen av 2003, men under mitten av året

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

noterades åter en uppgång i lagerkvoten och en tilltagande besvikelse i barometern över den uppkomna lagersituationen. Trots att färdig- varulagren justerades ned under andra halvåret 2003 bedöms det finnas ytterligare behov av minskningar. Anpassningen sker i år och underlättas av att efterfrågan på industrivaror stärks ytterligare framöver. Lagren av insatsvaror förefaller däremot ligga på önskade nivåer och väntas växa både i år och nästa år i samband med en allt högre produktionsnivå.

Redan i slutet av 2002 uppstod lagerproblem inom handeln som sedan tilltog under första halvåret 2003. Enligt barometern var missnöjet med lagren störst i partihandeln. Delar av lager- problemen inom handeln var troligen för- knippade med den då dämpade industri- konjunkturen. Under andra halvåret i fjol förbättrades läget, men delar av handeln, främst handeln med motorfordon, rapporterar fort- farande om en ogynnsam lagersituation. Med draghjälp av en allt starkare inhemsk efterfrågan minskar handelns lager i år. Därefter sker en planerad lageruppbyggnad i samband med att sektorn expanderar.

Minskningarna av såväl handelns som industrins lager dämpar BNP-tillväxten med 0,2 procentenheter i år. Den planerade lager- ökningen inom framför allt handeln bidrar till att höja BNP-tillväxten med 0,2 procentenheter nästa år.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

11 Den offentliga sektorn

Överskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas 2004 uppgå till 0,3 % av BNP. En successiv förstärkning av det finansiella spa- rande väntas under prognosperioden.

11.1Den konsoliderade offentliga sektorn

Finansiellt sparande

Den offentliga sektorns finansiella sparande för- sämrades kraftigt i början av 1990-talet till följd av den djupa ekonomiska krisen. Konsolide- ringsprogrammet och återhämtningen i ekono- min medförde att de stora underskotten vändes till överskott, som år 2000 uppgick till 5,1 % av BNP, se diagram 11.1. Nedgången i konjunktu- ren med minskade kapitalvinster samt en expan- siv finanspolitik medförde att överskottet vände till ett mindre underskott 2002. År 2003 förbätt- rades sparandet till ett överskott på 0,5 % av BNP till följd av en kraftig minskning av ränteutgifterna. Som andel av BNP uppgick skatter och avgifter till 50,5 % och de totala inkomsterna till 56,1 % medan utgifterna motsvarade 55,6 % av BNP. I år minskar sparandet till 0,3 % av BNP, till följd av minskade inkomster som andel av BNP. Under 2005 och 2006 minskar utgifterna som andel av BNP och sparandet ökar till 0,6 % respektive 1,1 % av BNP.

Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

6
4
2
0
-2
-4
-6
-8
-10
-12
-14
1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det finansiella sparandet 2004 fördelas mellan den offentliga sektorns tre delar så att staten vi- sar ett underskott på 1,7 % av BNP, medan ål- derspensionssystemet visar ett överskott på 2 %

av BNP. Nästa år motverkas ett ökat underskott i staten av ett ökat överskott i pensionssystemet. Förbättringen av den offentliga sektorns spa- rande sker genom en ökning av den kommunala sektorns finansiella sparande.

Tabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor

	2003	2004	2005	2006
Inkomster	1 369	1 409	1 460	1 519
procent av BNP	56,1	55,9	55,5	55,4
Skatter och avgifter	1 233	1 267	1 313	1 364
procent av BNP	50,5	50,3	49,9	49,8
Kapitalinkomster	53	56	57	59
Övriga inkomster	84	86	89	95
Utgifter	1 357	1 401	1 445	1 489
procent av BNP	55,6	55,6	55,0	54,3
Utgifter exkl. räntor	1 304	1 341	1 380	1 418
procent av BNP	53,4	53,2	52,5	51,7
Ränteutgifter	53	61	65	71
procent av BNP	2,2	2,4	2,5	2,6
Finansiellt sparande	12	8	15	30
procent av BNP	0,5	0,3	0,6	1,1
Staten	–34	–42	–47	–29
ÅP-systemet	49	51	56	55
Kommunal sektor	–4	–2	7	4
Finansiell ställning
Nettoskuld	4	–9	–15	–44
procent av BNP	0,1	–0,3	–0,6	–1,6
Konsoliderad bruttoskuld	1 265	1 312	1 354	1 387
procent av BNP	51,9	52,1	51,5	50,6

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den finansiella ställningen

Den offentliga sektorns finansiella tillgångar och skulder redovisas i Statistiska centralbyråns fi- nansräkenskaper. Enligt de regler som gäller inom EU (ENS-95) värderas tillgångar och skul- der till marknadspris. Det innebär att föränd- ringen av den finansiella nettoställningen inte bara bestäms av det finansiella sparandet utan också påverkas av värdeförändringar på finansi- ella tillgångar och skulder. Det gäller såväl oreali- serade som realiserade värdeförändringar.

Den offentliga sektorns finansiella förmögen- het uppgick 1990 till över 100 miljarder kronor eller 8 % av BNP. Under den djupa krisen i bör- jan av 1990-talet försämrades den finansiella ställningen snabbt. Förmögenheten vändes till en nettoskuld som 1996 var nära 27 % av BNP.

Sedan 1996 har den finansiella ställningen för- bättrats och 2001 vändes nettoskulden åter igen till en positiv förmögenhet. Under 2002 och 2003 påverkades nettoskulden av de kraftiga vär- deförändringarna på aktiemarknaden, eftersom större delen av pensionssystemets tillgångar är placerade i aktier. Nedgången på aktiemarknaden 2002 medförde åter en nettoskuld, som därefter beräknas ha reducerats till nära noll till följd av värdeökningarna på aktier under 2003. Det positiva sparandet medför att nettoskulden vänds till en positiv finansiell ställning i år. I prognosen görs inget antagande om framtida värdeförändringar med undantag av effekter på statsskulden till följd av förändringar av valuta- kursen. Det innebär att nettoskulden utvecklas i takt med det finansiella sparandet. År 2006 vän- tas den offentliga sektorns finansiella tillgångar överstiga skulderna med 44 miljarder kronor.

Diagram 11.2 Den offentliga sektorns finansiella ställning

Procent av BNP

10
5
0
-5
-10
-15
-20
-25
-30
1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartemenetet.

Den konsoliderade bruttoskulden definieras av EU-regler (Maastricht-villkoren). Definitionen innebär att den offentliga sektorns bruttoskuld minskas med den offentliga sektorns innehav av interna skulder. För svenska förhållanden innebär definitionen att den konsoliderade bruttoskulden består av statsskulden till nominellt värde och kommunsektorns skulder på kreditmarknaden med avdrag för AP-fondens innehav av statsobligationer. Den konsoliderade skulden uppgick vid utgången av 2003 till 51,9 % av BNP, vilket med god marginal underskrider referensvärdet inom EU på 60 % av BNP.

Fördelningen av det finansiella sparandet mellan staten och ålderspensionssystemet med- för att förstärkningen av den finansiella ställ- ningen under prognosperioden sker genom ökade tillgångar i pensionssystemet. Under- skottet i statens finansiella sparande innebär

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

samtidigt att skuldsidan i den offentliga sektorns balansräkning ökar. Statsskulden och den kon- soliderade bruttoskulden stiger även som andel av BNP tillfälligt 2004 för att sedan minska.

Jämförelse med budgetpropositionen för 2004

Sedan budgetpropositionen för 2004 har princi- pen för redovisning av skatter ändrats i national- räkenskaperna så att skatten redovisas på det år då inkomsten och skattskyldigheten uppstår (se fördjupningsruta sidan 73). Med beaktande av de nya redovisningsprinciperna har den offentliga sektorns finansiella sparande reviderats ned med 3 miljarder kronor 2004, med 17 miljarder kronor 2005 och med 15 miljarder kronor 2006. Nedrevideringarna beror på väsentligt lägre skatteinkomster än vad som beräknades i budgetpropositionen. Även utgifterna har reviderats ned, delvis till följd av lägre inflation jämfört med vad som bedömdes i budget- propositionen.

Skatter och avgifter

De skatter som nationalräkenskaperna (NR) re- dovisar i den offentliga sektorn är något lägre än de totala skatterna. I NR redovisas nämligen inte den del av mervärdeskatten och tullinkomsterna som ingår i avgiften till EU som transaktioner i den offentliga sektorn, utan som en skatt till ut- landet.

Skatterna som andel av BNP (skattekvoten) minskade under 2001 och 2002 till följd av skat- tesänkningar och minskade intäkter från skatt på kapitalvinster och bolagskatt. Förra året ökade skattekvoten något genom kommunala skatte- höjningar och en omläggning till beskattad ga- rantipension, se diagram 11.3.

Skattekvoten uppgick enligt NR 2003 till 50,9 % av BNP, se tabell 11.2. Av skatterna sva- rar skatt på löner, företagarinkomster och transfereringar för 65 %, skatt på varor och tjänster för 26 % och skatt på kapital för 9 %. Av skatterna tillfaller 55 % staten, 11 % ålderspen- sionssystemet och 33 % den kommunala sek- torn, medan 1 % av skatterna går till EU via tullar och den del av EU-avgiften som baseras på mervärdesskatten. Dessa andelar, såväl beträf- fande skattebaser som sektorer, är i stort sett stabila över prognosperioden.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Tabell 11.2 Skatter och avgifter

Procent av BNP

	2003	2004	2005	2006
Hushållens skatter och
avgifter	19,7	19,7	19,5	19,4
Företagens direkta skatter	2,4	2,2	2,2	2,3
Arbetsgivar- och
egenföretagaravgifter	14,4	14,3	14,1	14,0
Mervärdesskatt	9,2	9,2	9,1	9,1
Fastighetsskatt	1,0	1,0	1,0	1,0
Övriga indirekta skatter	4,2	4,2	4,2	4,3
Summa inkl. skatt till EU	50,9	50,6	50,2	50,0
varav till EU	0,4	0,3	0,3	0,3

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I år beräknas skattekvoten sjunka till 50,6 % trots skattehöjningar netto på ca 2 miljarder kronor, vilket motsvarar knappt 0,1 % av BNP. Minskningen av skattekvoten beror främst på att företagens direkta skatter väntas utvecklas rela- tivt svagt. Kommunalskatterna har höjts med 0,34 procentenheter vilket motsvarar 4,5 miljar- der kronor. För övrigt innebär förändringarna av skattereglerna att skatteinkomsterna reduceras med 2,7 miljarder kronor i år. En grön skatte- växling med en omslutning om 2 miljarder kro- nor har genomförts i år. Skatteväxlingen innebär att energiskatterna har höjts samtidigt som in- komstskatten och arbetsgivaravgifterna sänkts med motsvarande belopp. Skatterna sänks också genom en begränsningsregel för förmögenhets- skatten, slopad arvsskatt för makar samt sänkt skatt för visst byggande. Uppräkningen av skiktgränserna för den statliga inkomstskatten har begränsats med 1 procentenhet.

I den ekonomiska vårpropositionen aviseras att tillfälliga skattereduktioner införs för repara- tioner och ombyggnader (s.k. ROT-avdrag) samt för investeringar för källsortering. Sam- mantaget beräknas dessa skattereduktioner medföra ett skattebortfall på 1,4 miljarder kro- nor per år 2004 och 2005. Därtill aviseras en skattestimulans på 2 miljarder kronor för miljö- investeringar i offentliga lokaler för perioden 1 januari 2005 till och med 30 juni 2006. Denna skattestimulans som väntas omfatta 2 miljarder kronor redovisas, liksom det kommunala syssel- sättningsstödet, som ett bidrag till den kommu- nala sektorn i NR.

För 2005 och 2006 aviseras en fortsatt skatte- växling om ytterligare 7 miljarder kronor. Skat- tekvoten minskar något under 2005 och 2006,

huvudsakligen till följd av att lönesumman ut- vecklas långsammare än BNP.

Diagram 11.3 Skatter och avgifter

Procent av BNP

54
53
52
51
50
49
48
47
46
1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Andra inkomster

Vid sidan av skatter har den offentliga sektorn andra inkomster, som 2003 uppgick till 137 mil- jarder kronor eller 5,6 % av BNP. Omkring 40 % av dessa inkomster består av kapitalin- komster i form av räntor och utdelningar, varav ungefär hälften är direktavkastning på pen- sionsfonderna. Övriga inkomster består till hu- vuddelen av tillräknade pensionsavgifter och kapitalförslitning. Dessa inkomster är kalkyl- mässiga och motsvaras på utgiftssidan av lika stora kostnader, som inräknas i den offentliga konsumtionen. I övrigt får den offentliga sek- torn transfereringsinkomster från hushåll, före- tag och utlandet. Sammantaget beräknas kapitalinkomsterna och övriga inkomster vara oförändrade som andel av BNP under prognos- perioden.

Utgifter

Den offentliga sektorns utgifter som andel av BNP (utgiftskvoten) minskade kraftigt under andra hälften av 1990-talet, se diagram 11.4. År 2003 uppgick utgiftskvoten till 55,6 %. Utgifts- kvoten beräknas vara oförändrad i år, men exklu- sive ränteutgifter minskar utgiftskvoten något. För 2005 och 2006 minskar utgiftskvoten trots stigande ränteutgifter, se tabell 11.3.

Transfereringar till hushåll är oförändrade som andel av BNP i år trots ökad arbetslöshet. Den väntade förbättringen av arbetsmarknaden under de följande åren bidrar till att

transfereringarna till hushållen minskar successivt som andel av BNP. De senaste årens kraftiga ökning av utgifterna för sjukpenningen bryts men sjuk- och aktivitetsersättningen (f.d. förtidspensionerna) fortsätter att öka. I den ekonomiska vårpropositionen aviseras en höjning av ersättningsnivån i sjukförsäkringen till 80 % samt att sjuklöneperioden återställs till 14 dagar 2005. Pensionsutbetalningarna minskar som andel av BNP 2005, till följd av årets låga inflation. (Transfereringarna till hushåll beskrivs närmare i avsnitt 9.1.)

Diagram 11.4 Den offentliga sektorns utgifter

Procent av BNP

75
70
65
60
55
50
45
1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Transfereringarna till näringslivet förutses minska relativt kraftigt 2004. Den del av EU-av- giften som baseras på bruttonationalinkomsten uppgår till 0,7 % av BNP. Hela EU-avgiften, in- klusive den del som betalas via skatter, uppgår till 1 % av BNP.

Den offentliga konsumtionen ökar något som andel av BNP 2004. I år bidrar kalendereffekten till att den statliga konsumtionen i fasta priser ökar med 1,5 % och den kommunala med 1,2 % (se fördjupningsruta sidan 18). För 2005 och 2006 förutses den statliga konsumtionen minska i volym. Det finansiella utrymmet för den kommunala konsumtionen beräknas till en ökning med 0,7 % 2005 och med 0,6 % 2006.

Den relativt svaga utvecklingen av den offentliga konsumtionsvolymen 2005 och 2006 medför att dess andel av BNP reduceras. Även för de offentliga investeringarna väntas en relativt svag volymökning, trots statliga satsningar på infrastruktur.

Ränteutgifterna minskade med 22 miljarder kronor mellan 2002 och 2003 till följd av det låga ränteläget och förstärkningen av valutakursen. De minskade ränteutgifterna innebär att nettot av kapitalinkomster och ränteutgifter var noll

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

2003. Då nettoskulden låg nära noll innebär det att direktavkastningen på tillgångarna var lika stora som räntekostnaderna på skulderna vid det ränteläge som rådde under 2003. En normalise- ring av ränteläget och stigande statsskuld medför att ränteutgifterna stiger mer än kapitalinkoms- terna under prognosperioden, trots att netto- skulden vänds till en positiv finansiell nettoställning.

Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter

Procent av BNP

	2003	2004	2005	2006
Hushållstransfereringar	19,1	19,1	18,8	18,5
Pensioner	9,2	9,1	8,9	8,8
Sjukdom	4,6	4,6	4,7	4,7
Arbetsmarknad	1,6	1,7	1,6	1,5
Familjer och barn	1,9	1,9	1,9	1,9
Studier	0,5	0,5	0,5	0,5
Socialbidrag m.m.	0,4	0,4	0,4	0,4
Övrigt	0,9	0,8	0,8	0,8
Övriga transfereringar	3,1	2,7	2,8	2,6
varav BNI-avgiften
till EU	0,7	0,7	0,7	0,7
Konsumtion	28,3	28,4	28,1	27,9
Staten och ÅP-systemet	8,0	8,1	7,9	7,7
Kommunal sektor	20,3	20,3	20,2	20,2
Investeringar	2,9	2,9	2,8	2,8
Ränteutgifter	2,2	2,4	2,5	2,6
Summa utgifter	55,6	55,6	55,0	54,3
exklusive räntor	53,4	53,2	52,5	51,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

11.2Den statliga sektorn

Statens finansiella sparande visade ett underskott på 34 miljarder kronor 2003, medan budgetsal- dot visade ett underskott, lånebehov, på 46 mil- jarder kronor. Skillnaden mellan det finansiella sparandet och budgetsaldot beror dels på att ut- låning och andra finansiella transaktioner inklu- deras i budgetsaldot men inte i det finansiella sparandet, dels på periodiseringsskillnader avse- ende skatter och räntor.

Det finansiella sparandet försämras under de närmaste två åren och 2005 beräknas under- skottet uppgå till 47 miljarder kronor eller nära 2 % av BNP. En viktig faktor bakom ökningen av det statliga underskottet är en kraftig ökning av bidragen till den kommunala sektorn. För 2006 beräknas en förbättring av statens finansi-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

ella sparande. Budgetunderskottet ökar också 2004 men minskar redan 2005. Under prognos- perioden förstärks budgetsaldot till skillnad från det finansiella sparandet av antagna försäljningar av aktier om 15 miljarder kronor per år.

Tabell 11.4 Statens finanser (exklusive statliga affärsverk och aktiebolag)

Miljarder kronor

	2003	2004	2005	2006
Inkomster	753	770	800	831
Skatter och avgifter	685	701	728	758
Övriga inkomster	68	69	71	74
Utgifter	786	812	847	860
Transfereringar till
hushåll, näringsliv
och utlandet	348	351	362	364
Bidrag till kommuner	122	125	139	141
Transfereringar till
pensionssystemet	43	47	50	51
Konsumtion och
investeringar	229	236	239	243
Ränteutgifter	45	53	58	63
Finansiellt sparande	–34	–42	–47	–29
procent av BNP	–1,4	–1,7	–1,8	–1,1
Budgetsaldo	–46	–62	–36	–33
procent av BNP	–2,0	–2,0	–0,7	–0,7
Statsskuld1	1 186	1 240	1 284	1 316
procent av BNP	48,6	49,2	48,8	48,0

1 I redovisningen av statsskulden används konsoliderad statsskuld (i enlighet med årsredovisningen för staten) vilket innebär att statliga myndigheters inne- hav av statspapper konsolideras.

Källor: Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Statsskulden, som ökade med 20 miljarder kronor under 2003, fortsätter att öka under pro- gnosperioden. I år beräknas ökningen bli så stor att statsskulden även stiger som andel av BNP. Därefter minskar statsskulden som andel av BNP, se tabell 11.4.

11.3Ålderspensionssystemet

Ålderspensionssystemet består av en fördel- ningsdel och en premiereservdel. Under upp- byggnadsfasen av det reformerade pensions- systemet är inkomsterna större än utbetalda pen- sioner. Därigenom uppstår ett sparande i såväl fördelnings- som i premiereservdelen av pen- sionssystemet. I fördelningsdelen fungerar AP- fonderna som en buffert. Vid sidan av AP-fon- derna sker sedan 1995 en förmögenhetsupp- byggnad inom premiepensionssystemet. Dessa

medel motsvarar intjänad premiepensionsrätt och placeras först tillfälligt i Riksgäldskontoret (RGK). Under den tillfälliga förvaltningen i RGK ingår medlen i statens sparande och redu- cerar därmed statsskulden. Sedan 2000 överförs medel motsvarande premiepensionsrätten till Premiepensionsmyndigheten (PPM) andra året efter inkomståret och placeras hos den fondför- valtare som den enskilde själv väljer.

Tabell 11.5 Ålderspensionssystemet

Miljarder kronor

	2003	2004	2005	2006
Inkomster	208	217	227	236
Avgifter	166	170	177	183
Premiepensionsmedel	20	22	23	24
Räntor, utdelningar m.m.	22	25	26	29
Utgifter	159	166	171	181
Pensioner	155	163	167	177
Övriga utgifter	3	4	4	4

Finansiellt sparande	49	51	56	55
procent av BNP	2,0	2,0	2,1	2,0
varav
AP-fonderna1	27	25	28	26
Premiepensionssystemet	22	26	27	29

1 Med AP-fonderna avses fördelningsdelen av ålderspensionssystemet.

Anm.: Utgifterna för ålderspensionssystemet enligt nationalräkenskapernas redo- visning avviker något från de utgifter som ingår under utgiftstaket.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

EU:s statistikorgan Eurostat har nyligen fattat ett principbeslut att vissa typer av fonderade pensionssystem inte skall klassificeras till den of- fentliga sektorn i nationalräkenskaperna. Hur detta principbeslut påverkar klassificeringen av premiepensionssystemet är föremål för diskus- sion mellan Eurostat och Statistiska centralby- rån. Eurostat beslutade 1997 att hela det reformerade svenska pensionssystemet skall klassificeras till den offentliga sektorn. Beslutet motiverades bl.a. med att deltagandet är obligatoriskt och att staten kontrollerar regel- verket för både avgifter och förmåner. Redovis- ningen av pensionssystemet och de offentliga finanserna i denna proposition utgår från att detta beslut gäller även fortsättningsvis.

År 2003 uppgick det finansiella sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-fonderna och PPM, till 49 miljarder kronor eller 2 % av BNP. Därtill ökade placeringstillgångarna i pensionssystemet till följd av värdeökningar på aktier, som svarar för större delen av tillgångarna både i AP-fon- derna och i de fonder som förvaltas av PPM.

Värdeförändringar påverkar inte det finansiella sparandet. Där inräknas endast direktavkast- ningen i form av räntor och utdelningar.

Sparandet förutses ligga kvar på en nivå kring 2 % av BNP under prognosperioden och förde- las ungefär lika mellan fördelnings- och premie- pensionssystemet, se tabell 11.5.

Jämfört med budgetpropositionen för 2004 beräknas såväl inkomster som utgifter bli lägre. Sparandet har reviderats ned med 0,1 % av BNP för hela prognosperioden.

Den finansiella infasningen av det reformerade pensionssystemet har hittills inneburit att 245 miljarder kronor under åren 1999–2001 över- förts från AP-fonderna till staten för amortering av statsskulden. Enligt pensionsöverenskommel- sen skall ett eventuellt slutligt överföringsbelopp från AP-fonderna till staten bestämmas före ut- gången av 2004.

11.4Kommunsektorn

Under slutet av 1990-talet och början av 2000- talet bidrog sysselsättningstillväxten i ekonomin till att skatteinkomsterna för kommuner och landsting ökade. Samtidigt höjdes statsbidragen bl.a. till följd av att ett antal reformer genom- fördes inom det kommunala området. I takt med den starka inkomstutvecklingen växte de kom- munala verksamheterna relativt kraftigt. År 2002 ökade konsumtionsvolymen med 2,8 %. Trots stora inkomstökningar de senaste fyra åren upp- visade sektorn ett resultat före extraordinära poster på –7 miljarder kronor 2002.

Trenden med snabbt ökande utgifter bröts förra året då konsumtionstillväxten dämpades till 0,6 %. Den genomsnittliga kommunala skatte- satsen höjdes med 0,65 procentenheter under 2003. Trots detta uppvisade sektorn som helhet fortfarande underskott.

För att varaktigt vända underskotten till över- skott inleddes under förra året besparingspro- gram i många kommuner och landsting. Besparingarna väntas få fullt genomslag 2004. Fler arbetsdagar i år leder till att den faktiska konsumtionsvolymen beräknas öka med 1,2 %, men den underliggande ökningen är ca 1 pro- centenhet lägre. I löpande priser påverkas de kommunala konsumtionsutgifterna endast mar- ginellt av kalendereffekter (se fördjupningsruta sidan 18).

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

I år har den genomsnittliga kommunalskatten höjts med 0,34 procentenheter från 31,17 % till 31,51 %, vilket motsvarar 4,5 miljarder kronor i ökade inkomster för kommuner och landsting.

I budgetpropositionen för 2003 gjordes en preliminär reglering av det generella statsbidraget till kommuner och landsting med anledning av att garantipensionen blev skattepliktig, höjda grundavdrag m.m. Beräkningar visar att ytterli- gare en del återstår att reglera gentemot kom- munsektorn, varför en slutreglering nu görs. Slutregleringen innebär att de generella stats- bidragen minskas med 1,3 miljarder kronor årli- gen fr.o.m. 2003. Regleringen för 2004 uppgår till 2,6 miljarder kronor och avser även 2003.

Kommunsektorns finansiella sparande väntas stärkas något i år, medan sektorns resultat före extraordinära poster försämras jämfört med 2003. I huvudsak förklaras skillnaden av att ök- ningen av pensionsskulden påverkar resultatet men inte finansiellt sparande.

Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor

	2002	2003	2004	2005	2006
Inkomster	546	577	597	626	647
Skatter och
statsbidrag	498	527	546	573	591
procent av BNP	21,2	21,6	21,7	21,8	21,6
Skattesats, %	30,52	31,17	31,51	31,51	31,51
Övriga inkomster	48	50	51	53	56
Utgifter	559	581	598	619	643
Konsumtion	471	495	513	532	553
Volymförändring	2,8	0,6	1,2	0,7	0,6
Övriga utgifter	88	86	86	87	90

Finansiellt
sparande	–13	–4	–2	7	4
procent av BNP	–0,6	–0,2	–0,1	0,3	0,1

Resultat före extra-
ordinära poster	–7	–1	–4	7	3

Anm.: Statsbidragen och skatterna redovisas tillsammans eftersom effekten av reformer som påverkar skatteunderlaget neutraliseras genom justeringar av statsbidragen.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

I den ekonomiska vårpropositionen aviseras ett tillskott till kommunsektorn på 4 miljarder kro- nor från och med 2005 som bl.a. avser en sats- ning på personalförstärkningar inom förskolan. Ytterligare tillskott som aviseras är ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommunsektorn 2005 på 1,5 miljarder kronor samt en skattestimulans för miljöinvesteringar i offentliga lokaler som skall träda i kraft den 1 januari 2005 och gälla i 18

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

månader. Från och med 2006 tillförs kommun- sektorn ytterligare 3 miljarder kronor genom höjda statsbidrag.

Beräkningen av utgiftsutvecklingen 2005 och 2006 bygger på beslutade och aviserade föränd- ringar av statsbidragen samt oförändrad kom- munal utdebitering. Balanskravet antas uppfyllas 2006 av flertalet kommuner och landsting. Mot bakgrund av den spridning i ekonomiskt resultat som kan observeras, bedöms ett resultatmässigt överskott i sektorn som helhet vara nödvändigt. En konsolidering av de kommunala finanserna innebär att behovet av skattehöjningar eller ut- giftsnedskärningar i en kommande lågkonjunk- tur blir mindre.

Utrymmet för utgiftsökningar mellan 2004 och 2006 bedöms uppgå till ca 45 miljarder kro- nor och verksamhetsvolymen kan sammantaget öka med 1,3 procent. Fördelningen av utgiftsök- ningen mellan 2005 och 2006 är osäker. Det kan inte uteslutas att utgiftsutrymmet fram till 2006 tas i anspråk redan 2005 i högre grad än vad som redovisas i tabell 11.7. I så fall blir utrymmet för utgiftsökningar under 2006 i motsvarande grad mindre med de förutsättningar som gäller för bedömningen.

Diagram 11.5 Kommunsektorns finanser

Procentuell förändring						Miljarder kronor
9							10
9		Utgifter (vänster axel)
8		Inkomster (vänster axel)
8		Finansiellt sparande (höger axel)					5
7		Finansiellt sparande (höger axel)					5
7
6							0
							0
5
4							-5
							-5
3
2							-10
1
0							-15
1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006

Anm.: Exklusive kyrkan samtliga år.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

följd av jämförelsevis stora löneökningar inom de kommunala verksamheterna. Vidare bidrog införandet av maxtaxan inom barnomsorgen till den starka prisutvecklingen 2002.

Den svaga arbetsmarknaden väntas få till följd att ökningen av de kommunala timlönerna däm- pas. I år reduceras dessutom den faktiska timlö- nen till följd av den ovan beskrivna kalendereffekten. För 2005–2006 väntas priset på kommunal konsumtion öka något snabbare.

Diagram 11.6 Kommunsektorns konsumtionsutgifter

Procentuell förändring

9
8
7		Löpande priser		Volym	Pris
7
6
5
4
3
2
1
0
2001	2002	2003	2004	2005	2006
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Utvecklingen i delsektorerna

Under de senaste fyra åren har resultatutveck- lingen varit betydligt sämre för landstingen än för kommunerna. År 2003 redovisade 60 % av kommunerna ett positivt resultat medan endast sju av de 20 landstingen redovisade ett resultat- mässigt överskott.

Förbättringen av landstingens resultat före extraordinära poster från –8 miljarder kronor 2002 till –2 miljarder kronor 2003 motsvarar i stort sett skattehöjningen med 48 öre. Kommu- nernas resultat före extraordinära poster 2003 stärktes med 1 miljard kronor till 1,5 miljarder kronor jämfört med 2002. Skattehöjningen upp- gick till 17 öre.

Svagare prisutveckling under prognosperioden

Kommunsektorns utgifter består till ca 85 % av konsumtion. Den kommunala konsumtionen, som redovisas netto efter avdrag för avgifter m.m., är till stor del lönerelaterad, antingen som direkta löner eller som köp av personalintensiva tjänster. Under 2001–2003 steg priset på den kommunala konsumtionen relativt kraftigt, till

Sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn

Sysselsättningen i kommunsektorn har utveck- lats starkare än sysselsättningen i ekonomin som helhet under de senaste två åren. Under 2003 avtog sysselsättningsökningen i kommuner och landsting, samtidigt som sysselsättningen i ekonomin som helhet minskade. Besparings- åtgärderna i kommuner och landsting väntas få

effekt i år, och antalet sysselsatta beräknas minska med 0,2 %. År 2005 väntas de höjda statsbidragen bidra till en sysselsättningsökning på 0,8 %. Under 2006 väntas sysselsättningen öka med 0,3 %.

11.5Finanspolitiska mål och indikatorer

Finanspolitikens centrala mål är att upprätthålla ett överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande motsvarande 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Huvudsyftet är att stärka den offentliga förmögenhetsställningen inför de demografiska förändringar som är före- stående de närmaste decennierna. Samtidigt in- nebär överskottsmålet att det skapas utrymme för att undvika alltför stora underskott i en låg- konjunktur inom ramen för de regelverk som gäller inom EU. De automatiska stabilisatorerna kan verka fullt ut. Därutöver finns utrymme för arbetsmarknadspolitik och andra aktiva finans- politiska medel när konjunkturen viker, utan att underskottsgränsen på 3 % av BNP överskrids. Därmed kan finanspolitiken bidra till att stabili- sera efterfrågan och sysselsättningen.

En indikator för överskottsmålet

De offentliga finanserna påverkas av automatiska variationer i skatteinkomster och utgifter över konjunkturcykeln. För enskilda år kan därför överskottet avvika från 2 % av BNP utan att målet äventyras. När det finns lediga resurser i ekonomin kan överskottet tillåtas understiga 2 % och när resursutnyttjandet ligger över den långsiktigt hållbara nivån bör överskottet vara större än 2 %.

För att bedöma huruvida den offentliga sek- torns sparande enskilda år ligger i linje med överskottsmålet används en indikator, det strukturella sparandet, som avspeglar sparandets nivå justerad för konjunkturberoende variationer i offentliga inkomster och utgifter.

Det strukturella överskottet i de offentliga fi- nanserna bör normalt ligga nära 2 % av BNP. Det kan emellertid uppkomma konjunktursitu- ationer då de automatiska stabilisatorerna behö- ver förstärkas genom aktiva åtgärder. I sådana situationer kan det strukturella sparandet tillåtas avvika från 2 % av BNP. Ett högre eller lägre strukturellt sparande kan också vara nödvändigt

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

ett visst år om överskottet föregående år avviker markant från målet. En snabb anpassning av de offentliga finanserna kan ge upphov till en alltför stark effekt på efterfrågan i ekonomin.

Justeringen av sparandet för konjunkturen bygger på en bedömning av konjunkturläget samt dess effekter på de offentliga finanserna. Konjunkturläget beskrivs med det s.k. BNP-ga- pet, som utgör den procentuella skillnaden mel- lan faktisk BNP och potentiell BNP. Storleken på BNP-gapet uppskattas utifrån en sammanta- gen bedömning av en rad indikatorer för pro- duktionen, arbetsmarknaden samt pris- och löneutvecklingen.

Beräkningar av de offentliga finansernas kon- junkturkänslighet visar att 1 procentenhets för- ändring av BNP-gapet påverkar det offentliga sparandet med mellan 0,65 % och 0,90 % av BNP. Värden i nedre delen av intervallet gäller när enbart de automatiska stabilisatorerna mäts. Högre värden erhålls när även arbetsmarknads- politiken beaktas. Den konjunkturberoende ar- betsmarknadspolitiken kan betraktas som en ”halvautomatisk” stabilisator, som regelmässigt används i syfte att stabilisera arbetslösheten även om detta förutsätter formella beslut.

Finansdepartementets bedömning är att en förändring av BNP-gapet med 1 procentenhet i genomsnitt påverkar överskottet i de offentliga finanserna med 0,7 % av BNP. Känsligheten va- rierar mellan åren beroende på hur olika BNP- komponenter utvecklas i förhållande till var- andra. De offentliga finanserna är exempelvis mer känsliga för en förändring i hushållens kon- sumtion, som utgör en viktig skattebas, än för förändringar av export eller investeringar.

Strukturellt sparande i offentlig sektor

Enligt nationalräkenskaperna uppgick den of- fentliga sektorns finansiella sparande 2003 till 0,5 % av BNP. Mellan 2002 och 2003 stärktes därmed det finansiella sparandet något. Den hu- vudsakliga förklaringen är att räntenettot för- bättrades och att skattehöjningar har stärkt sparandet i kommuner och landsting. BNP- gapet bedömdes vara ca –1 % av BNP. Det innebär att det strukturella sparandet är större än det redovisade. Av tabell 11.8 framgår att det strukturella överskottet 2003 beräknas till 1,1 % av BNP.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Tabell 11.8 Strukturellt sparande i offentlig sektor

Procent av BNP

	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Finansiellt sparande	5,1	2,9	–0,3	0,5	0,3	0,6	1,1
Justering för BNP-gap	–0,8	0,1	0,1	0,6	0,9	0,7	0,5
Engångseffekter	–0,51	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Strukturellt sparande	3,8	2,9	–0,2	1,1	1,2	1,3	1,6
BNP-gap	1,2	–0,1	–0,1	–0,9	–1,2	–1,0	–0,7

1 Inbetalning av skatt på utdelning från Alecta.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I budgetpropositionen för 2003 bedömdes överskottet i de offentliga finanserna bli 1,5 % (1,6 % i periodiserade termer) av BNP. Utfallet för 2003 blev således 1 procentenhet lägre. BNP bedömdes växa med 2,5 % men utfallet blev en- ligt nationalräkenskapernas preliminära beräk- ning 1,6 %. Den svagare BNP-tillväxten förklarar till stor del det svagare utfallet för det finansiella sparandet, men sparandet påverkades också av lägre skatteintäkter än förväntat även med beaktande av den svaga ekonomiska utvecklingen.

Överskottet i de offentliga finanserna 2004 beräknas uppgå till 0,3 % av BNP. BNP-gapet vidgas från –0,9 till –1,2 % av BNP. Det bedöms således i något större utsträckning finnas outnyttjade resurser i ekonomin i år än 2003. De bakomliggande orsakerna till produktionsgapets utveckling har emellertid förändrats på så sätt att produktiviteten har stärkts medan syssel- sättningen har försvagats. Det senare bidrar ge- nom lägre skatteinkomster till en svagare utvecklingen av de offentliga finanserna. Det strukturella sparandet beräknas till 1 % av BNP, dvs. i stort sett oförändrat i jämförelse med 2003.

Åren 2005 och 2006 bedöms överskotten bli 0,6 respektive 1,1 % av BNP. Även dessa år finns outnyttjade resurser i ekonomin motsvarande BNP-gap på –1,0 och –0,7 % av BNP. Det innebär att det strukturella överskottet varje år är större än de redovisade överskotten, men att skillnaden avtar. De strukturella överskotten bedöms bli 1,3 respektive 1,6 % av BNP.

Det genomsnittliga överskottet i de offentliga finanserna under perioden 2000–2006 beräknas till 1,4 % av BNP.

En indikator för de offentliga finansernas effekt på efterfrågan

Efterfrågan i den privata sektorn påverkas av för- ändringar i de offentliga finanserna. Ett försäm- rat sparande i offentlig sektor innebär att skatter och avgifter ökar långsammare än de offentliga utgifterna, vilket normalt medför en förstärkning av den privata sektorns inkomster. Effekterna på efterfrågan är svårbedömda av flera skäl. Hushåll med olika konsumtionsbenägenhet reagerar på olika sätt på finanspolitiska stimulan- ser. Hushåll som har goda kreditmöjligheter kan utjämna sina konsumtionsutgifter vid inkomst- förändringar. För andra hushåll påverkas kon- sumtionsutgifterna mer direkt. Det finns också en osäkerhet om när i tiden effekterna upp- kommer.

Förutom skatter och transfereringar, som di- rekt påverkar hushållens inkomster, finns annan offentlig verksamhet som har effekter på aktivi- teten i ekonomin. T.ex. har offentlig konsum- tion och offentliga investeringar direkta effekter på efterfrågan. Förändringar i företagsbeskatt- ningen kan påverka företagens vilja att anställa och investera, och förändringar av kapitalin- komster och ränteutgifter påverkar hushållens och företagens inkomstflöden. Förändringar i indirekta skatter påverkar konsumtionens tids- profil genom att relativpriset för konsumtion i olika tidsperioder påverkas. Däremot påverkas inte efterfrågan i svensk ekonomi av föränd- ringar i det finansiella sparandet till följd av för- ändringar i utlandstransfereringar, som biståndet och EU-avgiften.

För att finanspolitiken skall ha önskade ef- fekter krävs trovärdighet för de offentliga finan- sernas långsiktiga hållbarhet. Hushållen blir mer försiktiga med sina utgiftsbeslut om de offent- liga underskotten är stora eftersom dessa förr eller senare måste finansieras med skattehöj-

ningar eller besparingar. Omvänt kan konsu- mentförtroendet påverkas positivt när de offentliga finanserna uppvisar stora överskott. Av dessa skäl skall den årsvisa förändringen av det offentliga sparandet endast ses som en grov indikator för de offentliga finansernas effekter på efterfrågan i ekonomin.

Förändringen av den offentliga sektorns fi- nansiella sparande mellan åren kan beskrivas med utgångspunkt i tre saldopåverkande faktorer.

Automatiska stabilisatorer

De s.k. automatiska stabilisatorerna i de offent- liga finanserna ger ett viktigt bidrag till stabilise- ringspolitiken. När BNP-tillväxten överstiger den trendmässiga förstärks de offentliga finan- serna och inkomsttillväxten dämpas i den privata sektorn. Det bidrar till att begränsa efterfrågan i ekonomin och minskar risken för överhettning. Omvänt stimuleras ekonomin när tillväxten är lägre än den trendmässiga. Höga skatte- och ut- giftskvoter i Sverige medför att de automatiska stabilisatorerna är stora i jämförelse med flertalet andra länder, vilket innebär att de offentliga fi- nanserna har en jämförelsevis starkt dämpande effekt på konjunktursvängningarna. År 2003 var den faktiska BNP-tillväxten svagare än den po- tentiella tillväxten. De automatiska stabilisato- rerna gav därför ett negativt bidrag till det offentliga sparandets förändring och därmed en positiv effekt på efterfrågan. I år är bidraget marginellt, men 2005 och 2006 bidrar de auto- matiska stabilisatorerna till en åtstramande effekt på efterfrågan i takt med att resursutnyttjandet ökar, se tabell 11.9.

Diskretionär finanspolitik i statsbudgeten

Den diskretionära komponenten i finanspoliti- ken består av aktiva reformbeslut och bespa- ringar i den statliga budgeten. En sammanställning av tidigare beslutade och nu fö- reslagna eller aviserade reformer redovisas i ka- pitel 4 i 2004 års ekonomiska vårproposition. Budgeteffekten avser året när besluten träder i kraft oavsett när de fattas.

Övriga saldopåverkande faktorer

Utöver de automatiska stabilisatorerna och den diskretionära finanspolitiken påverkas de offent- liga finanserna av en rad faktorer. Tillväxtens

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

sammansättning kan få betydande effekter på det offentliga sparandet enskilda år. Därutöver på- verkas kapitalinkomster och ränteutgifter av förändringar av den offentliga sektorns tillgångar och skulder samt av ränteläget. Transfererings- utgifterna påverkas av den demografiska utveck- lingen eller av andra förändringar, utan direkt samband med den ekonomiska konjunkturen. Slutligen påverkas de offentliga finanserna av ut- vecklingen inom den kommunala sektorn.

Förändringen i den offentliga sektorns finan- siella sparande utgörs av summan av de tre kom- ponenterna ovan och utgör en grov indikator på de offentliga finansernas effekt på efterfrågan. Förändringen i det strukturella saldot, dvs. den förändring av sparandet som inte beror på de automatiska stabilisatorerna, utgör en indikator på finanspolitikens inriktning. Denna indikator omfattar således inte enbart beslut om reformer och besparingar i statsbudgeten utan även andra saldopåverkande faktorer.

Finanspolitikens inriktning 2003–2006

Tabell 11.9 visar förändringen av den offentliga sektorns sparande åren 2003–2006. Mellan 2002 och 2003 stärktes det finansiella sparandet vilket innebär att de offentliga finanserna var något åt- stramande. En viss stimulans uppkom emellertid via de automatiska stabilisatorerna eftersom BNP-gapet vidgades och den diskretionära poli- tiken i statsbudgeten var expansiv. Det struktu- rella saldot förbättrades emellertid relativt kraftigt. Mätt med denna indikator kan finans- politikens inriktning betecknas som åtstra- mande. Flera faktorer bidrog till åtstramningen. Kommunsektorns finanser stärktes genom stora kommunala skattehöjningar och den offentliga sektorns kapitalinkomstnetto förbättrades bl.a. till följd av det låga ränteläget som i huvudsak påverkar räntekostnaderna på statsskulden.

Mellan 2003 och 2004 beräknas det finansiella sparande försvagas något, vilket innebär att de offentliga finanserna sammantaget ger en svagt stimulerande effekt på ekonomin. I huvudsak kommer stimulansen från de automatiska stabili- satorerna. Finanspolitikens inriktning, mätt som förändringen av det strukturella sparandet, är neutral. Den något expansiva diskretionära bud- getpolitiken och försvagningen av kapitalin- komstnettot motverkas av att kommunsektorns finanser förstärks bl.a. till följd av fortsatta kommunala skattehöjningar.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Under perioden 2005–2006 förbättras det fi- nansiella sparandet successivt. Till detta bidrar både de automatiska stabilisatorerna och en för- stärkning av det strukturella sparandet. Finans- politiken är därmed milt åtstramande båda åren trots en fortsatt expansiv budgetpolitik. År 2005 bidrar den kraftiga förstärkningen av kommunernas finanser till förbättringen av det strukturella sparandet.

Tabell 11.9 Indikatorer för efterfrågan

Förändring i procent av BNP

	2003	2004	2005	2006
Finansiellt sparande	0,7	–0,2	0,3	0,5
varav automatiska
stabilisatorer	–0,5	–0,2	0,1	0,3
Strukturellt sparande	1,3	0,0	0,1	0,3
varav
Diskretionär finanspolitik
i statsbudgeten	–0,6	–0,3	–0,4	–0,1
Kapitalinkomster netto	1,0	–0,2	–0,1	–0,1
Övriga faktorer	0,9	0,5	0,6	0,5

BNP-gap	–0,8	–0,3	0,2	0,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Förändringar jämfört med budgetpropositionen för 2004 beträffande offentliga finanser och hushållens inkomster

Sedan budgetpropositionen för 2004 presentera- des har principerna för redovisningen av skatter ändrats i nationalräkenskaperna (NR). Skatten redovisas nu på det år då den skattepliktiga in- komsten och skattskyldigheten uppstår, dvs. på inkomståret. I de tidigare nationalräkenskaperna, som förelåg till budgetpropositionen redovisades vissa skatter i stället på det år då de debiterades, dvs. på taxeringsåret. Förändringen berör främst hushållens och företagens skatter på inkomster som inte preliminärbeskattas alls eller inte fullt ut, som skatt på kapitalvinster och bolagsskatter. Den nya redovisningsprincipen underlättar eko- nomisk analys eftersom skatteinkomsterna knyts till den ekonomiska utvecklingen för det aktuella året. Den nya redovisningsprincipen in- nebär emellertid att utfallet inte är känt förrän taxeringen är fastställd i december året efter in- komståret. Därmed bygger nationalräkenska- pernas utfall i mars året efter inkomståret på prognoser, vilket naturligtvis medför att utfallet blir mer osäkert än med den tidigare redovis- ningsmetoden.

Beskrivningen av den historiska utvecklingen har ändrats

Förändringen av redovisningsprincipen har stora konsekvenser för den offentliga sektorns finan- siella sparande och hushållens disponibla in- komster. Som framgår av nedanstående tabell så har den offentliga sektorns finansiella sparande reviderats upp med 35 miljarder kronor 2000 jämfört med budgetpropositionen. Av revide- ringen beror 26 miljarder kronor på ändrad peri- odisering av skatter och 8 miljarder kronor på övriga revideringar av skatteinkomsterna. För åren 2001 och 2002 medför den ändrade periodi- seringen att den offentliga sektorns sparande ju- sterats ned. För 2002 har dessutom skatterna justerats ned med 15 miljarder kronor av andra skäl. Att ändrad periodisering har så stora ef- fekter för perioden 2000–2002 är en följd av de kraftiga variationerna mellan åren av bolagskat- terna och skatten på hushållens kapitalvinster. Revideringarna av de offentliga finanserna på- verkar i huvudsak den statliga sektorn. För den kommunala sektorn betyder den ändrade perio-

diseringen att redovisningen i NR närmat sig den kommunala redovisningen.

Även hushållens direkta skatter och därmed disponibla inkomster påverkas av den ändrade periodiseringen av skatterna. Inkomstutveck- lingen har höjts kraftigt 2001 till följd av att skatterna på de stora realiserade kapitalvinsterna 1999 och 2000 har förts bakåt till inkomståret. För 2002 sänks inkomstutvecklingen då den kraftiga nedgången av skatten på kapitalvinsterna nu i stället redovisas 2001.

För 2003 redovisar NR ett preliminärt utfall med den nya redovisningsprincipen, som stäm- mer väl med den beräkning av effekten av perio- diseringen som gjordes i budgetpropositionen. I övrigt blev skatteinkomsterna 6 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositio- nen. Den nya redovisningsprincipen innebär för 2003 en omfördelning av skatterna mellan staten och den kommunala sektorn jämfört med de principer som gällde i budgetpropositionen.

Förändringen av periodiseringen har mindre bety- delse för prognosen

För prognosåren har den ändrade periodise- ringen mindre betydelse till följd av att skatten på kapitalvinster och bolag förutses få en stabil utveckling. En viss positiv effekt för de offent- liga finanserna uppkommer genom att ökningen av dessa skatter redovisas ett år tidigare än enligt de principer som gällde i budgetpropositionen. För övrigt har skatterna reviderats ned kraftigt. Det kompenseras delvis av att även de offentliga utgifterna beräknas bli lägre än enligt budgetpropositionen, som en följd av lägre inflation och räntor. Sammantaget har den of- fentliga sektorns finansiella sparande reviderats ned med 3 miljarder kronor 2004 och med 17 re- spektive 15 miljarder kronor 2005 respektive 2006.

Hushållens reala inkomstutveckling beräknas nu bli något starkare 2004 och 2005 än prognosen i budgetpropositionen, trots lägre lö- neinkomster. Det beror främst på lägre inflation och lägre räntor. Ändringen av redovisnings- principen av skatter har endast marginell inverkan på revideringen av inkomstutvecklingen.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Tabell: Förändringar sedan budgetpropositionen för 2004

Miljarder kronor

	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
BP04
Offentliga sektorns finansiella sparande	76	103	25	4	11	31	44
Procent av BNP	3,4	4,6	1,1	0,2	0,4	1,2	1,6
Stat	24	213	–14	–53	–40	–26	–11
ÅP-systemet	45	–104	48	51	54	59	59
Kommuner	7	–5	–8	6	–4	–1	–3
Förändringar	35	–39	–31	7	–3	–17	–15
Periodiseringar av skatter	26	–46	–17	4	1	4	5
Andra förändringar av skatter	8	6	–15	–6	–17	–23	–27
Övriga förändringar	1	1	1	8	12	3	8
VÅP04
Offentliga sektorns finansiella sparande	111	65	–6	12	8	15	30
Procent av BNP	5,1	2,9	–0,3	0,5	0,3	0,6	1,1
Stat	58	173	–40	–34	–42	–47	–29
ÅP-systemet	48	–104	48	49	51	56	55
Kommuner	5	–4	–13	–4	–2	7	4
Hushållens disponibla inkomster
Ändrad periodisering av skatter	8	–27	–13	1	–2	–3	–4
Real procentuell utveckling
BP04	2,7	2,5	4,7	1,6	0,9	0,7	1,5
VÅP04	4,2	6,5	3,0	0,0	2,2	1,3	1,2

Anm.: BP04 = Budgetpropositionen för 2004, VÅP04 = 2004 års ekonomiska vårproposition.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

12 Alternativa scenarier

För att illustrera osäkerheten i de bedömningar som görs i det s.k. basalternativet, som presenteras i avsnitt 1–11, redovisas i detta avsnitt två alternativa scenarier.

I lågtillväxtalternativet antas den globala tillväxten bli betydligt svagare än i basalternativet till följd av att konjunkturen i Förenta staterna försämras avsevärt.

I högtillväxtalternativet antas arbetsmark- naden och lönebildningen fungera bättre än i basalternativet. Det finns i utgångsläget mer lediga resurser i ekonomin och den potentiella tillväxttakten förutsätts dessutom vara högre. Med samma antaganden om styrräntan och löneökningstakten kan BNP och sysselsätt- ningen därmed stiga snabbare utan att inflationen ökar. Regeringens sysselsättningsmål om en reguljär sysselsättningsgrad på 80 % för personer i åldrarna 20 till 64 år uppnås år 2007.

12.1Basalternativet

Avmattningen i ekonomin och den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden förra året innebar att resursutnyttjandet minskade och BNP-gapet, som utgör skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP, ökade. Tillväxten väntas ta fart under innevarande år, men BNP-gapet väntas trots det vidgas ytterligare17. Nästa år sker en viss återhämtning, men resursutnyttjandet bedöms fortfarande vara lägre än normalt. BNP- gapet uppskattas till –1 %. Det innebär att återhämtningen kan fortsätta åren efter 2005. BNP stiger med ca 2,5 % per år 2006–2007, vilket är nära 0,5 procentenheter snabbare än vad som bedöms vara långsiktigt hållbart. Den öppna arbetslösheten fortsätter att falla och den reguljära sysselsättningsgraden stiger till 76,9 % år 2007.

De offentliga inkomsterna och utgifterna har skrivits fram till 2007 med samma principer som används i konsekvensberäkningen för 2005 och 2006. Inkomsterna är oförändrade i förhållande till BNP. Utgiftskvoten fortsätter att minska

17 Att inte BNP-gapet minskar trots att BNP växer med 2,5 % år 2004 beror på att BNP-gapet beräknas utifrån kalenderkorrigerad BNP. Den kalenderkorrigerade BNP-tillväxten är lägre än 2 % år 2004. Se fördjupningsruta på sidan 18.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

något till följd av den fortgående återhämtningen i ekonomin med bl.a. lägre arbetslöshet som följd. Den offentliga sektorns finanser förbättras och sparandet som andel av BNP ökar till 1,5 %.

Tabell 12.1 Nyckeltal, basalternativet

Procentuell förändring om annat ej anges

	2003	2004	2005	2006	2007
BNP	1,6	2,5	2,6	2,5	2,4
BNP-gap1	–0,9	–1,2	–1,0	–0,7	–0,4
Marknadstillväxt för
svensk export	4,3	8,5	8,8	7,8	7,2
Reporänta, slutkurs	2,75	2,00	2,75	3,75	3,75
Euro/USD, slutkurs	1,2	1,3	1,3	1,2	1,2
Löner	3,4	3,2	3,2	3,5	3,5
KPI, årsgenomsnitt	2,0	0,4	1,4	2,0	2,0
Reguljär syssel-
sättningsgrad2	77,6	76,8	76,6	76,8	76,9
Öppen arbetslöshet,
nivå	4,9	5,5	5,3	4,9	4,5
Finansiellt sparande i
off. sektor, % av BNP	0,5	0,3	0,6	1,1	1,5
Kommunal konsumtion	0,6	1,2	0,7	0,6	0,3
Kommunal skatt,
procent	31,17	31,51	31,51	31,51	31,51
Real disp. inkomst	0,0	2,2	1,3	1,2	1,3

1Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion.

2Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, OECD, Riksbanken och Finansdepartementet.

12.2Lågtillväxtalternativet

I detta scenario antas den ekonomiska återhämtningen i Förenta staterna stanna upp när den finanspolitiska stimulansen ebbar ut under försommaren. En fortsatt svag arbets- marknadsutveckling leder till att de offentliga finanserna försämras. Ökad oro för att finanspolitiken i framtiden måste stramas åt och en svag sysselsättningsutveckling bidrar till att hushållen blir mer återhållsamma. Lägre efterfrågan minskar också företagens investeringar. BNP-tillväxten i Förenta staterna begränsas till ca 3,5 % i år och drygt 2 % 2005 och 2006.

Tilltagande makroekonomisk osäkerhet och växande budgetunderskott bidrar till en kraftigare dollarförsvagning än i basalternativet. Dollarn försvagas till 1,5 mot euron i slutet av 2005. Försvagningen av dollarn leder till stigande importpriser och högre inflation i Förenta

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

staterna. Inflationsimpulserna från dollar- försvagningen begränsar den amerikanska centralbankens möjligheter att föra en fortsatt expansiv penningpolitik. Trots att tillväxten dämpas höjer därför centralbanken styrräntan redan i slutet av 2004.

Den starkare euron och tillväxtförsvagningen i Förenta staterna dämpar den redan svaga utvecklingen i euroområdet. Den europeiska centralbanken bedriver i detta scenario en mer expansiv penningpolitik. Tillväxten i euro- området stannar ändå vid 1,4 % i år och 0,5 % respektive 1,0 % 2005 och 2006.

Den svenska exporten antas bli betydligt svagare än i basalternativet till följd av den sämre internationella konjunkturutvecklingen. Export- en påverkas också negativt av den kraftigare förstärkningen av kronan mot dollarn.

En internationell lågkonjunktur av denna storleksordning bedöms få märkbara återverkningar på den inhemska efterfrågan. Till följd av en fortsatt sysselsättningsminskning och en ökning av arbetslösheten i år och nästa år samt en sämre utveckling av inkomsterna, antas hushållens konsumtion bli svagare än i basalternativet. En svagare börsutveckling försämrar den finansiella förmögenheten och påverkar hushållens framtidstro negativt. Inkomsterna blir lägre bland annat till följd av en sämre sysselsättningsutveckling samt höjda kommunalskatter. Hushållens sparande bedöms också öka. Sammantaget är därmed utrymmet för konsumtion betydligt mindre.

Investeringarna utvecklas svagare i hela näringslivet till följd av den lägre produk- tionsökningen. Lagren kan inte avvecklas som i basalternativet innevarande år eftersom företagen inte hinner anpassa produktionen till den svagare efterfrågan. Nästa år sker dock en anpassning och lagerinvesteringarna blir då lägre än i basalternativet.

Kommunsektorns skatteinkomster blir lägre när skattebaserna viker. Den kommunala konsumtionen antas öka i samma takt som i basalternativet och kommunalskatten höjs för att mildra resultatförsämringen.

Arbetsmarknaden utvecklas betydligt sämre än i basalternativet. Sysselsättningen fortsätter att falla både i år och nästa år och arbetslösheten stiger till 6,5 % år 2005. Lönerna ökar svagare och inflationen blir lägre än i basalternativet.

Riksbanken, liksom övriga centralbanker, antas kunna motverka det svagare konjunktur-

läget med en mer expansiv penningpolitik, men konjunkturnedgången blir ändå utdragen. BNP växer med 1,8 % i år och 0,7 % nästa år. Den internationella konjunkturen, och därmed även den svenska, vänder dock upp under 2006, även om tillväxten mätt som årsgenomsnitt fortfarande blir låg. År 2007 fortsätter uppgången och det sker en viss återhämtning i ekonomin. BNP-gapet har dock ökat kraftigt under konjunkturförsvagningen och är fortfarande relativt stort år 2007. Låg- konjunkturen är med andra ord så djup att det kommer att ta flera år innan ekonomin åter når fullt resursutnyttjande. Lågkonjunkturen antas också få bestående effekter. Den potentiella sysselsättnings- och BNP-nivån är lägre än i basalternativet år 2007.

Tabell 12.2 Nyckeltal, lågtillväxtalternativet

Procentuell förändring om annat ej anges

	2003	2004	2005	2006	2007
BNP	1,6	1,8	0,7	1,5	2,9
BNP-gap1	–0,9	–1,6	–2,9	–3,1	–2,2
Marknadstillväxt för
svensk export	4,3	6,5	5,1	5,8	8,2
Reporänta, slutkurs	2,75	1,50	1,50	2,00	2,50
Euro/USD, slutkurs	1,2	1,4	1,5	1,4	1,3
Löner	3,4	2,9	2,7	3,0	3,5
KPI, årsgenomsnitt	2,0	0,3	0,7	1,6	2,0
Reguljär syssel-
sättningsgrad2	77,6	76,2	74,6	74,0	74,5
Öppen arbetslöshet,
nivå	4,9	5,7	6,5	6,4	5,6
Finansiellt sparande i
off. sektor, % av BNP	0,5	0,0	–0,7	–0,6	0,0
Kommunal konsumtion	0,6	1,2	0,7	0,6	0,3
Kommunal skatt,
procent	31,17	31,51	31,51	31,82	31,87
Real disp. inkomst	0,0	1,9	0,7	0,4	1,2

1Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion.

2Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, OECD, Riksbanken och Finansdepartementet.

Offentliga finanser

En sämre ekonomisk utveckling får stora effekter på de offentliga finanserna. Lägre skattebaser och högre utgifter för transfereringar medför att det offentliga överskottet i basalternativet förbyts i ett underskott under merparten av kalkylperioden.

Kommunsektorns finanser sätts åter under press. I kalkylen förutsätts att verksam- hetsvolymen bibehålls på samma nivå som i basalternativet. Alltfler kommuner och landsting får problem med balanskravet när skattebaserna försvagas och skattehöjningar blir nödvändiga. I kalkylen förutsätts kommunalskatten i genomsnitt höjas med ca 0,35 procentenheter. Därmed skulle den genomsnittliga kommunalskatten 2007 ligga 1,35 procent- enheter över 2002 års nivå, vilket motsvarar nära hälften av den hittills genomförda kompensationen för egenavgifterna till pensionssystemet. Trots skattehöjningen kom- mer kommunsektorn att redovisa betydligt svagare resultat samtliga år än i basalternativet. I slutet av perioden beräknas det egna kapitalet vara drygt 10 miljarder kronor lägre. Det finns således ett kvarstående konsolideringsbehov för kommuner och landsting i en kommande konjunkturuppgång.

Även statens finanser drabbas hårt av den svaga tillväxten. Underskottet ökar från 1,4 % av BNP 2003 till 2,8 % 2005. Först 2007 sker en viss förbättring när konjunkturen åter tar fart. Utrymmet att motverka den svaga konjunkturen med en expansiv finanspolitik är starkt begränsat, eftersom alltför stora avvikelse från överskottsmålet kan påverka förtroendet för den långsiktiga stabiliteten i de offentliga finanserna. Statsskulden, som minskat som andel av BNP sedan 1996, börjar åter stiga och ökar från drygt 48 % av BNP 2003 till drygt 52 % 2007.

12.3Högtillväxtalternativet

I högtillväxtalternativet antas arbetsmarknaden och lönebildningen fungera bättre än i basalternativet. Resursutnyttjandet är lägre i utgångsläget än i basalternativet. Dessutom antas att arbetskraftsutbudet kan öka väsentligt snabbare och att den öppna arbetslösheten varaktigt kan ligga på en lägre nivå än i basalternativet utan att arbetsmarknaden blir överhettad. Den potentiella tillväxttakten är därmed högre. Sysselsättningen och produk- tionen kan stiga snabbare framöver utan att pris- och löneutvecklingen drivs upp. BNP växer i detta scenario med i genomsnitt 3,5 % per år 2004–2007 och BNP-nivån är i slutet av perioden drygt 4 % högre än i basalternativet. Drygt 170 000 fler är sysselsatta och syssel-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

sättningsmålet uppnås. BNP-gapet är slutet 2007 och den öppna arbetslösheten uppgår till 3,5 %.

För att sysselsättningen skall kunna öka så kraftigt som i högtillväxtalternativet och för att den reguljära sysselsättningsgraden varaktigt skall kunna ligga på 80 % krävs att arbetskraftsutbudet är väsentligt större än i basalternativet. Antalet personer i arbets- marknadspolitiska program och vuxenutbildning förutsätts därför vara lägre. Regeringens politik för att minska antalet sjukdagar antas få stora effekter och andelen långvarigt sjuka och förtidspensionerade antas vara lägre. Därutöver krävs att även andra grupper utanför arbetskraften, t.ex. de som anser att sann- olikheten för att få ett jobb inte är tillräckligt stor för att aktivt söka arbete, i högre grad kan etablera sig på arbetsmarknaden.

Tabell 12.3 Nyckeltal, högtillväxtalternativet

Procentuell förändring om annat ej anges

	2003	2004	2005	2006	2007
BNP	1,6	2,9	3,6	3,7	3,4
BNP-gap1	–1,9	–2,0	–1,4	–0,5	0,0
Marknadstillväxt för
svensk export	4,3	8,5	8,8	7,8	7,2
Reporänta, slutkurs	2,75	2,00	2,75	3,75	4,25
Euro/USD, slutkurs	1,2	1,3	1,3	1,2	1,2
Löner	3,4	3,2	3,2	3,5	3,5
KPI, årsgenomsnitt	2,0	0,4	1,4	2,0	2,0
Reguljär syssel-
sättningsgrad2	77,6	77,1	77,8	79,1	80,0
Öppen arbetslöshet,
nivå	4,9	5,3	4,8	4,1	3,5
Finansiellt sparande i
off. sektor, % av BNP	0,5	0,5	1,3	2,0	2,5
Kommunal konsumtion	0,6	1,4	1,0	1,0	1,0
Kommunal skatt,
procent	31,17	31,51	31,34	31,19	31,18
Real disp. inkomst	0,0	2,3	2,0	2,9	2,6

1Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion.

2Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, OECD, Riksbanken och Finansdepartementet.

Den högre tillväxten drivs framför allt av en starkare inhemsk efterfrågan. Världsmarknads- tillväxten antas vara densamma som i basalternativet. En starkare sysselsättnings- utveckling leder till att hushållens inkomster utvecklas bättre och därmed ökar hushållens konsumtion snabbare. Den starka inhemska efterfrågan för även med sig högre investeringar för att klara en snabbt stigande produktion.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

Kommunernas inkomster stiger snabbt till följd av den ökade aktiviteten i ekonomin. Därigenom kan den kommunala konsumtionen öka snabbare än i basalternativet utan att kommunerna behöver höja skatterna.

Offentliga finanser

Högre ekonomisk tillväxt stärker de offentliga finanserna. Skattebaserna ökar i takt med BNP och de offentliga transfereringarna till hushållen i form av a-kassa, sjukpenning, förtidspensioner m.m. kan minska när fler blir sysselsatta. Om den ökade tillväxten endast beror av en starkare konjunktur kommer de offentliga finanserna att försvagas när konjunkturen åter vänder ned. Om ökningen av BNP däremot är permanent, t.ex. genom en bättre fungerade arbetsmarknad, blir även förstärkningen av de offentliga finanserna bestående och det strukturella sparandet förstärks. Endast därigenom skapas ett permanent utrymme för ofinansierade reformer.

En ökad sysselsättning stärker basen för kommunsektorns inkomster. Dessutom minskar utgifterna för socialbidrag. I kalkylen antas sysselsättningen i kommuner och landsting öka med ca 23 000 personer 2007 jämfört med basalternativet. Därutöver finns utrymme för en sänkning av den genomsnittliga kommunalskatten med 0,15 procentenheter såväl 2005 som 2006 utan att balanskravet åsidosätts. Det motsvarar en skattesänkning för hushållen med 5 miljarder kronor jämfört med basalternativet. Statsbidragen antas vara desamma som i basalternativet.

Även statens finanser förstärks påtagligt av den högre aktivitetsnivån i ekonomin. Inkomsterna ökar framför allt genom högre indirekta skatter till följd av att hushållens konsumtionsutgifter blir högre än i bas- alternativet. Högre sysselsättning och löner ökar arbetsgivaravgifterna. Även inkomsterna från bolagsskatt ökar. Därtill uppkommer en positiv effekt på de statliga finanserna genom att transfereringarna till hushållen minskar jämfört med basalternativet.

I kalkylen antas att den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras jämfört med basalternativet. 2007 uppgår överskottet till 2,5 % av BNP. Detta ger en marginal till överskottsmålet och ökar utrymmet för aktiva stimulansåtgärder i en kommande lågkonjunktur. Utöver förstärkningen av det

finansiella sparandet skapar den högre ekonomiska tillväxten ett utrymme för ofinansierade reformer. Reformutrymmet uppgår till ca 14 miljarder kronor 2006 och ytterligare ca 14 miljarder kronor 2007. I kalkylen tillförs detta utrymme hushållen, vilket bidrar till en väsentligt snabbare realinkomst- ökning än i basalternativet.

Högtillväxtalternativet illustrerar vikten av en väl fungerande arbetsmarknad och lönebildning. Hushållens realinkomster och konsumtions- möjligheter kan öka. De offentliga finanserna stärks, vilket innebär att produktionen av offentliga välfärdstjänster kan öka samtidigt som den offentliga skuldsättningen minskar.

13 Prognosutvärdering

Finansdepartementets prognoser utgör underlag för regeringens utformning av den ekonomiska politiken och för statsbudgeten. Den ekono- miska politiken har tenderat att bli allt mer mål- styrd. Flera av regeringens uttalade mål – t.ex. sysselsättningsmålet och målet om överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande – är relaterade till den makroekonomiska utveck- lingen. Hög precision i prognoserna är således av stor betydelse.

I detta avsnitt redogörs för hur väl de fyra prognoser för år 2003 som Finansdepartementet publicerade under 2002 och 2003 förhöll sig till det preliminära utfallet. I likhet med tidigare prognosutvärderingar jämförs dessutom Finans- departementets prognoser med prognoser från andra konjunkturbedömare.

Finansdepartementet har tidigare publicerat fyra prognosutvärderingar och avser att åter- komma med utvärderingar även i kommande propositioner. Utvärderingen syftar ytterst till att förbättra framtida prognoser.

13.1Finansdepartementets prognoser

Nationalräkenskaperna har publicerat ett preli- minärt utfall för 2003, vilket senare kan komma att revideras. Enligt utfallet dämpades BNP- tillväxten från 2,1 % år 2002 till 1,6 % år 2003. Överlag har prognosfelen för försörjningsbalan- sens poster, och övriga nyckeltal, minskat i takt med att prognoshorisonten har blivit kortare och mer information har blivit tillgänglig, vilket också illustreras i tabell 13.1. BNP-tillväxten överskattades i prognoserna under 2002 men låg under 2003 i linje med det preliminära utfallet. Arbetslösheten för 2003 var dock överraskande hög. Arbetslösheten underskattades i samtliga prognoser som Finansdepartementet publicerade under 2002 och 2003. Prognosen för inflatio- nen, mätt som förändringen i KPI, har emellertid varit förhållandevis träffsäker.

BNP-prognoser under 2002

Under våren 2002 fanns indikationer på att en internationell återhämtning hade inletts. I pro- gnosen antogs att botten i världskonjunkturen skulle nås under 2002 och att en återhämtning av

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

internationell ekonomi skulle ta fart under 2003. Exporten och industriproduktionen väntades därför ta fart under slutet av 2002 och växa ännu starkare under 2003 i takt med att den interna- tionella konjunkturen skulle förstärkas och efterfrågan på svenska varor skulle öka. Flera indikatorer, såsom KI:s barometer och SCB:s orderingång, antydde också att en sådan utveck- ling var förestående.

Därmed beräknades det uppstå ett behov av att bygga ut produktionskapaciteten, och inve- steringarna förväntades öka i god takt 2003. Även hushållens konsumtion väntades stiga un- der 2003 till följd av höga disponibla inkomster, en i grunden stark förmögenhetsställning och en låg arbetslöshet.

Tabell 13.1 Finansdepartementets prognoser och utfallet för 2003

Procentuell förändring där annat ej anges

	Vår	Höst	Vår	Höst	Utfall
	2002	2002	2003	2003	2003
BNP	2,8	2,5	1,4	1,4	1,6

Hushållens konsumtion	2,9	2,6	1,9	1,9	2,0
Offentlig konsumtion	0,3	0,6	0,5	0,7	0,7
Bruttoinvesteringar	5,0	3,3	–0,5	–1,8	–2,0
Lagerinvesteringar1	0,2	0,4	0,2	0,2	0,2
Export	7,5	6,3	2,3	3,7	5,9
Import	8,1	7,8	2,3	3,1	5,4

Industriproduktion	4,2	4,0	2,2	1,4	1,9
Antal sysselsatta	0,4	0,2	–0,3	–0,2	–0,3
Produktivitet	2,2	2,0	1,9	2,3	2,7
Medelarbetstid	0,2	0,3	–0,2	–0,7	–1,0
Öppen arbetslöshet2	4,0	3,8	4,5	4,7	4,9
KPI, årsgenomsnitt	2,2	2,3	2,4	2,0	2,0
Reporänta3	4,50	4,50	2,75	2,50	2,75
BNP, världen	4,2	3,6	3,2	3,2	3,64

1Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.

2I procent av arbetskraften.

3Reporänta vid årets slut.

4För vissa länder är utfallet prognoserat.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den internationella återhämtning som förutsågs under våren 2002 bekräftades under sommaren och hösten, men styrkan i uppgången revidera- des ned i budgetpropositionen för 2003 till följd av ett minskat förtroende och oro över oegent- ligheter inom företagssektorn främst i Förenta staterna. I prognosen för 2003 sattes BNP- tillväxten till 3,6 procent för världen vilket också blev utfallssiffran.

Den svenska exporten och industriproduktio- nen utvecklades förvånansvärt starkt under in-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

ledningen av 2002. Under sommaren 2002 bör- jade emellertid barometerdata att försämras, speciellt inom telekomsektorn. Till budgetpro- positionen för 2003 reviderades därför förvänt- ningarna på exporten och näringslivets invester- ingar ned, trots de goda utfallen för första halvåret 2002. Även hushållens konsumtion be- dömdes utvecklas svagare till följd av den nega- tiva utvecklingen på börsen. Sammantaget med- förde det att BNP-tillväxten i budgetpropositio- nen för 2003 reviderades ned med tre tiondelar. Revideringarna var, vilket den fortsatta utveck- lingen i Sverige skulle visa, emellertid inte till- räckliga.

BNP-prognoser under 2003

Exporten minskade kraftigt under andra halvåret 2002 och utsikterna för 2003 förmörkades där- med avsevärt. I samband med 2003 års ekono- miska vårproposition var förväntningarna på exporten mycket låga och dessutom hade tjänstehandeln försämrats kraftigt. Även de in- ternationella konjunkturutsikterna hade försäm- rats, framför allt i euroområdet, vilket ledde till en betydande nedrevidering av exporttillväxten.

Under våren 2003 visade det sig även att åter- hämtningen av industrikonjunkturen gick lång- sammare än väntat. Visserligen ökade aktiviteten i industrin under våren 2003 men inte så starkt som förutsett. Investeringsaktiviteten i Sverige var också låg, och det bidrog ytterligare till att dämpa industriproduktionen. Detta gjorde att prognosen för investeringar och industri- produktion reviderades ner.

Den negativa börsutvecklingen fortsatte under slutet av 2002 och under inledningen av 2003. Samtidigt försvagades hushållens tillförsikt inför framtiden påtagligt, flera kommuner avise- rade skattehöjningar och tecknen på en svagare arbetsmarknad blev tydligare. Av dessa skäl revi- derades prognosen för hushållens konsumtion ned markant i den ekonomiska vårpropositionen 2003.

I vårpropositionen 2003 bedömdes därför BNP öka med 1,4 % 2003. Denna bedömning låg fast under 2003 och prognosen reviderades därför inte i budgetpropositionen för 2004.

Arbetsmarknaden

Under 2002 pekade indikatorer på en relativt svag sysselsättningstillväxt, men den allmänna konjunkturförstärkningen förutsågs leda till att sysselsättningen återigen skulle börja öka och arbetslösheten falla mot slutet av året och under 2003. Sammantaget förutsågs dock BNP- tillväxten inte vara så arbetsintensiv. Det starkare konjunkturläget förväntades också innebära en viss ökning av medelarbetstiden 2003 på grund av ökat övertidsuttag. Till ökningen bidrog också regeringens åtgärdsprogram för ökad hälsa i arbetslivet.

Vid tidpunkten för 2003 års vårproposition reviderades dock BNP-tillväxten för 2003 ned igen. Den dämpade efterfrågan förutsågs leda till en minskande sysselsättning och högre arbets- löshet. Till ökningen av arbetslösheten bidrog också ett ökat utbud av arbetskraft, bl.a. på grund av kunskapslyftets avveckling vid årsskiftet 2002/2003.

När budgetpropositionen för 2004 färdigställ- des stod det klart att utbudet av arbetskraft hade varit starkare än väntat första halvåret och pro- gnosen reviderades därför upp ytterligare något. Därmed reviderades den öppna arbetslösheten upp till 4,7 procentenheter. En faktor som bi- drog till att upprevideringen inte blev stor nog var att programvolymerna bedömdes bli högre än vad som faktiskt blev fallet.

Inflationen

Årsgenomsnittet för inflationen överskattades med mellan 0,2 och 0,4 procentenheter vid de tre första prognostillfällena, medan prognosen i budgetpropositionen för 2004 låg nära utfallet (se tabell 13.1). Överskattningen av det under- liggande inflationstrycket 2003 i de prognoser som gjordes under 2002 var egentligen större än vad som framgår av dessa relativt måttliga pro- gnosfel. Inflationen 2003 drogs nämligen upp av de kraftiga och oförutsedda energiprishöjning- arna i början av året. Överskattningarna hänger delvis samman med de prognosfel för tillväxten och arbetsmarknaden som diskuterats ovan, men även givet ett visst resursutnyttjande har det in- hemska inflationstrycket överskattats i viss mån. En stor del av prognosfelen har dock att göra med svårigheterna att uppskatta genomslaget i konsumentledet av växelkursutvecklingen.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

13.2

Jämförelse med andra

Diagram 13.1 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2003

prognosmakare

Procentenheter

Ett sätt att utvärdera Finansdepartementets pro-

1,2

BNP

KPI

Öppen arbetslöshet

gnoser är att jämföra prognosfelen för några

centrala variabler mellan olika prognosmakare.

0,8

En sådan prognosjämförelse är emellertid för-

0,6

knippad med flera begränsningar och blir lätt

missvisande. Till exempel publiceras progno-

0,4

serna vid olika tidpunkter vilket gör att pro-

gnosmakarna inte har tillgång till samma infor-

0,2

mation.

Detta

blir

särskilt

tydligt när

högfrekventa variabler som inflationen och ar-

FID

FSB

HUI

SEB

SHB

betslösheten analyseras, eller när

en bedömare

(0)

(+12)

(-4)

(-3)

(0)

(-3)

(0)

(+1)

(-4)

har tillgång till särskilt viktig information såsom

Anm.: Genomsnitten avser de fel, i absoluta tal, som gjordes i fyra prognoser

avseende 2003, dvs. på våren och hösten 2002, samt på våren och hösten 2003.

ett nytt

utfall

från nationalräkenskaperna. I

Siffrorna inom parentes visar när respektive prognosinstituts prognos genom-

denna jämförelse görs ett försök att reducera

snittligt publiceras i förhållande till FID:s prognos mätt i veckor. Prognosurvalet

har gjorts så att tidpunkten för prognosen i så stor utsträckning som möjligt

detta problem

genom

att jämföra prognoser

sammanfaller med Finansdepartementets tidpunkt för publicering. Instituten är:

publicerade vid i stort sett samma tidpunkt.

Finansdepartementet (FID), Föreningssparbanken (FSB), Handelns utredningsin-

stitut (HUI), Konjunkturinstitutet (KI), Landsorganisationen (LO), Nordea (NB),

Prognosantagandena

skiljer sig

dessutom i

Riksbanken (RB), SEB, Handelsbanken (SHB) och Svenskt näringsliv (SN).

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

flera fall mellan olika prognosmakare. Finansde-

partementet utgår exempelvis från redan beslu-

Att inflationen skulle bli omkring 2 procent

tade, eller i propositionen föreslagna, åtgärder

förutsågs däremot av de flesta prognosmakare.

för den ekonomiska politiken. Andra prognos-

Prognosprecisionen är god även för de progno-

makare gör explicita antaganden om den fram-

ser som gjordes under 2002. De flesta bedömares

tida ekonomiska politiken. Dessa skillnader be-

prognoser över inflationen låg dock något högre

aktas inte då prognoserna jämförs. Trots dessa

än utfallet. Prognosprecisionen för inflationen

svårigheter kan en jämförande analys ge en upp-

har under de senaste åren förbättrats betydligt,

fattning om tillförlitligheten hos olika kon-

vilket i stor utsträckning beror på att prisstabili-

junkturbedömare, och kanske också hur stora

teten har ökat. Det absoluta prognosfelet för år

prognosfel som kan betraktas som normala.

2003 var i genomsnitt 0,3 procentenheter och för

Syftet är dock inte att rangordna olika prognos-

perioden 1990–2002 i genomsnitt 0,7 procenten-

makare.

heter.

I diagram 13.1 redovisas ett antal prognosma-

Att jämföra prognosmakare utifrån endast ett

kares prognosfel för BNP-tillväxten, inflationen

utfallsår är självklart osäkert. I tabell 13.2 visas

och arbetslösheten för år 2003. I jämförelse med

därför utvecklingen av prognosfelen för BNP-

tidigare år ter sig prognosavvikelserna för BNP-

tillväxten över de senaste åren, mätt i form av

tillväxten relativt små. Medelfelen för BNP-

fem års glidande medelvärden. Under den se-

tillväxten år 2003 var ungefär 0,6 procentenheter,

naste femårsperioden missbedömdes BNP-

vilket kan jämföras med ett genomsnittsfel på

tillväxten i genomsnitt med 0,9 procentenheter,

ungefär 0,8 procentenheter under perioden

vilket är de största genomsnittliga prognosfelen

1990–2002. Generellt sett överskattades BNP-

sedan 1996. De stora prognosfelen för 2001

tillväxten i de prognoser som utarbetades under

håller dock upp genomsnitten avsevärt.

2002, medan prognoserna som gjordes under

Samtliga prognosmakare gör betydligt bättre

2003 underskattade tillväxten.

bedömningar av framtiden än en så kallad naiv

Arbetslösheten för 2003 var överraskande

prognos, i det här fallet definierad som att pro-

hög. Samtliga prognosmakare underskattade ar-

gnosen för år t är identiskt med utfallet för när-

betslösheten, i synnerhet i de prognoser som

mast föregående år, t-1. Vidare gör prognosma-

gjordes 2002. Senast utvecklingen av arbetslös-

karna i regel bättre bedömningar av framtiden än

heten missbedömdes i samma utsträckning var i

en prognos där ekonomin hela tiden följer den

de prognoser som gjordes för år 1996.

potentiella utvecklingen, som i det här fallet är

definierad som att BNP-tillväxten är 2 procent för samtliga år. Under de senaste åren med

PROP. 2003/04:100 BILAGA 1

relativt små konjunkturvariationer skulle prognosfelen emellertid ha blivit mindre för samtliga prognosmakare om de antagit att eko- nomin följt den potentiella utvecklingen. De prognoser som gjorts för det innevarande året har dock varit betydligt mer träffsäkra.

Överlag kan noteras att skillnaderna mellan olika prognosmakare är små. En förklaring till detta är att bedömare har tillgång till samma in- formation och att informationen tolkas på ett likartat sett. Med undantag av Svenskt näringsliv har samtliga prognosmakare haft en tendens att överskatta BNP-tillväxten. Det mönstret fram- träder även på längre sikt och under perioden 1990–2003 överskattades i genomsnitt tillväxten med fyra tiondelar.

Tabell 13.2 Genomsnittligt absolut prognosfel för BNP- tillväxten

Procentenheter, fem års glidande medelvärden

	1998	1999	2000	2001	2002	2003
FID	0,5	0,6	0,6	0,7	0,7	0,8
FSB	0,6	0,6	0,6	0,8	0,7	0,8
HUI	0,5	0,7	0,8	0,8	0,8	0,9
KI	0,5	0,5	0,5	0,7	0,7	0,8
Nordea	0,4	0,5	0,5	0,7	0,8	0,8
SEB	0,5	0,5	0,5	0,6	0,7	0,7
SHB	0,4	0,6	0,6	0,9	0,9	1,0
SN	0,6	0,7	0,7	0,9	0,9	1,0

Medelvärde	0,5	0,6	0,6	0,8	0,8	0,9
Naiv	1,7	1,0	1,0	1,1	1,1	1,0
Potentiell	0,6	1,0	1,1	1,1	1,0	0,9

Anm.: Genomsnitten avser de absoluta fel som gjordes för respektive år, dvs. på hösten och våren föregående år, samt på hösten och våren innevarande år. Felen för respektive år är dessutom beräknade som fem års glidande medelvärden.

Detta innebär att för exempelvis år 2003 ingår de fel som gjordes för åren 1999– 2003. Genomsnitten avser därför totalt 20 prognoser per kolumn. Medelfelet visar för respektive år medelvärdena av samtliga prognosmakares absoluta prognosfel. Den naiva prognosen innebär att den prognos som görs år t sätts lika med utfallet för år t–1. Den potentiella prognosen innebär att BNP-tillväxten sätts till 2% för samtliga år.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bilaga 2

Redovisning av skatteavvikelser

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

Bilaga 2

Redovisning av skatteavvikelser

Innehållsförteckning

1	Inledning.................................................................................................................		5
	1.1	Icke saldopåverkande avvikelser.............................................................	6
	1.2	Skatteavvikelsebilagans disposition .......................................................	6
2	Beskrivning av jämförelsenorm .............................................................................		7
	2.1	Norm för inkomstbeskattningen...........................................................	7
	2.2	Norm för indirekt beskattning av förvärvsinkomster ..........................	8
	2.3	Norm för mervärdesskatten...................................................................	8
	2.4	Norm för punktskatter...........................................................................	8
3	Beräkningsmetoder ................................................................................................		9
	3.1	Saldopåverkande skatteavvikelser: netto - brutto .................................	9
	3.2	Icke saldopåverkande skatteavvikelser...................................................	9
4	Skatteavvikelser 2004 .............................................................................................		9
	4.1	Nyheter 2004...........................................................................................	9
	4.2	Saldopåverkande skatteavvikelser i sammandrag ................................	10
	4.2.1	Inkomstbeskattning..............................................................................	10
	4.2.2	Indirekt beskattning av förvärvsinkomster .........................................	10
	4.2.3	Mervärdesskatt ......................................................................................	10
	4.2.4	Punktskatter..........................................................................................	10
	4.3	Icke saldopåverkande skatteavvikelser i sammandrag ........................	10
5.	Redovisning av skatteavvikelser ..........................................................................		11
6	Beskrivning av enskilda skatteavvikelser.............................................................		19
	6.1	Saldopåverkande skatteavvikelser ........................................................	19
	A.	Inkomst av tjänst ..................................................................................	19
	B.	Kostnader i tjänst och allmänna avdrag...............................................	21
	C.	Intäkter i näringsverksamhet................................................................	22
	D.	Kostnader i näringsverksamhet............................................................	22
	E.	Intäkter i kapital....................................................................................	24
	F.	Kostnader i kapital ................................................................................	25
	G.	Skattereduktioner, kreditering på skattekonto m.m. .........................	26
	H.	Skattskyldighet......................................................................................	28
	I.	Socialavgifter .........................................................................................	28
	J.	Särskild löneskatt ..................................................................................	28

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2
K.	Mervärdesskatt.......................................................................................	28
L.	Punktskatter...........................................................................................	29
M.	Skattesanktioner ....................................................................................	32
6.2 Icke saldopåverkande skatteavvikelser.................................................................		32
N.	Skattefria transfereringar.......................................................................	32
Appendix..........................................................................................................................		34

Tabellförteckning

Tabell 1.	Avvikelser i procent av totala skatteintäkter inom olika skatteområden	........6
Tabell 2.	Skatteavvikelser fördelade på skatte- utgifts- och politikområden ...............	13

1 Inledning

Samhällets stöd till företag och hushåll redovisas i huvudsak på statsbudgetens ut- giftssida. Vid sidan av dessa stöd finns det även stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av skatteavvikelser. Innebörden av en skatteavvikelse är att skatteuttaget för en viss kategori avviker från en angiven norm. Ett exempel på en sådan avvikelse är att mervär- desskattesatsen på livsmedel är nedsatt från 25 procent, som utgör normen för mervär- desskatt, till 12 procent.

Det primära syftet med den redovisning av skatteavvikelserna som lämnas i denna bilaga är att synliggöra de indirekta stöd som av- vikelserna utgör på statsbudgetens inkomst- sida. En sådan redovisning är en förutsättning för en mer rättvisande jämförelse av stöd som lämnas över statsbudgeten inom olika om- råden på såväl utgifts- som inkomstsidan.

Om ett stöd på statsbudgetens inkomst- sida, dvs. en skatteavvikelse, slopas, leder det till en budgetförstärkning för offentlig sektor på samma sätt som om en utgift på statsbud- getens utgiftssida slopas. Till skillnad från stöd som lämnas på statsbudgetens utgiftssida har dock skatteavvikelserna hittills saknat ut- trycklig koppling till politikområden. Det innebär att avvikelserna inte har inkluderats i de resultatredovisningar som regelbundet lämnas avseende olika politikområden. För att skapa förutsättningar för en mer systematisk resultatuppföljning och utvärdering av de stöd som lämnas över statsbudgeten, såväl på utgifts- som inkomstsidan, måste redovis- ningen av skatteavvikelser utvecklas. I detta arbete ingår bl.a. att de mål och politikområ- den, som varje avvikelse är kopplad till, tyd- liggörs.

Många av skatteavvikelserna har införts, mer eller mindre uttalat, som medel inom specifika politikområden som t.ex. konjunk- tur-, bostads-, miljö- eller arbetsmarknads- politik. Då dessa avvikelser påverkar statsbud- getens saldo benämns de saldopåverkande av- vikelser och kan jämställas med stöd på budgetens utgiftssida. De bör därför i princip behandlas i likhet med dessa.

Det finns även avvikelser som har uppstått till följd av regler som i huvudsak har sin grund i vissa grundläggande mål för skatte- systemet. Sådana mål kan vara att ge intäkter,

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

allmänna fördelningsmål, administrativa mål såsom enkelhet, legitimitet/rimlighet och att undvika oacceptabla konsekvenser för den en- skilde. Sådana skatteavvikelser är i första hand skattepolitiskt motiverade.

Även om de skattepolitiskt motiverade avvikelserna medför ett stöd för de grupper eller verksamheter som berörs så saknar de direkt koppling till olika politikområden. Ur ett budgetperspektiv kan de därför inte jäm- ställas med stöd på budgetens utgiftssida. En fördjupad redovisning och uppföljning av skatteavvikelserna, i syfte att bl.a. ytterligare förbättra underlaget för prioriteringar mellan olika områden i budgetarbetet, bör i första hand ta sikte på de avvikelser som är att jäm- ställa med stöd på budgetens utgiftssida.

Som ett första steg på vägen mot en för- djupad skatteavvikelserapportering har de sal- dopåverkande skatteavvikelserna i årets redo- visning delats in i två kategorier: avvikelser som utgör medel inom specifika politikom- råden (PO), respektive skattepolitiskt mo- tiverade (SP) avvikelser. De avvikelser som har ansetts ha en politikområdesanknytning har sedan fördelats på de olika politikområ- dena.

I tabell 1 redovisas det samlade intäktsbort- fall som de beräknade skatteavvikelserna medför relaterat till de intäkter de olika skat- teslagen inbringar till den offentliga sektorn. Redovisningen görs dels för samtliga avvikel- ser, inklusive såväl de politikområdesan- knutna som de skattepolitiskt motiverade, dels enbart för avvikelser som utgör medel inom specifika PO. Beräkningarna bygger på prognoser för 2004.

De andelar som anges i tabell 1 bör tolkas med viss försiktighet då redovisningen av skatteavvikelserna av olika skäl inte är full- ständig. Ett skäl är att det i många fall saknas underlag för att beräkna skatteavvikelserna. Ett annat är att någon fullständig genomgång av skattelagstiftningen avseende skattesank- tioner inte har gjorts. Tabellen ger dock en översiktlig bild av avvikelsernas betydelse in- om olika skatteområden.

En detaljerad redovisning av alla avvikelser ges i avsnitt 5, tabell 2.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

Tabell 1. Avvikelser i procent av totala skatteintäkter inom olika skatteområden

År 2004

	Skatteavvikelser	Samtliga
	inom specifika	skatte-
	politikområden, %	avvikelser, %

Direkt skatt på arbete	3	3

Indirekt skatt på arbete	3	3

Skatt på kapital	56	82

Skatt på bolagsvinster	1	27

Mervärdesskatt	18	21

Punktskatter	70	71

Skattereduktioner m.m.*	1	1

Skattesanktioner*	-1	-1

Totalt	14	19

* Anges som andel av totala skatteintäkter

Skatteavvikelserna inom specifika politik- områden uppgår till 14 procent av totala skatteintäkter. Sett till de olika skatteslagen så återfinns den största andelen politikområdes- anknutna skatteavvikelser inom området punktskatter. Om samtliga avvikelser inom punktskatteområdet inkluderas är andelen 71 procent, medan de avvikelser, som utgör medel inom specifika PO inkluderas, uppgår till 70 procent. Det är således endast ett fåtal avvikelser inom punktskatteområdet som är skattepolitiskt motiverade. Nära hälften av avvikelserna ligger inom PO38, Energipolitik. Detta PO syftar bl.a. till att skapa villkor för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat.

Även skatteavvikelserna inom området skatt på kapital är betydande. Sett till samtliga avvikelser uppgår siffran till 82 procent. Ett flertal av avvikelserna inom kapitalskatteom- rådet är dock skattepolitiskt motiverade. Den största av dessa gäller beskattningen av kapi- talvinst på aktier. Avvikelsen uppstår i och med att värdestegringen inte beskattas när den uppkommer, dvs. löpande, utan vid realisationstillfället. En annan stor skatte- politiskt motiverad avvikelse är beskattnignen av kapitalvinst på eget hem och bostadsrätt. Även här gäller att beskattning av värde- ökningen sker först vid realiseringen. Dess- utom ges uppskov under vissa förutsättningar även då vinsten har realiserats.

Om de skattepolitiskt motiverade avvikel- serna exkluderas sjunker andelen inom om-

rådet skatt på kapital till 56 procent. Av de avvikelser, som utgör medel inom specifika PO, är nedsatt avkastningsskatt på pensions- medel den största. Avvikelsen uppstår i och med att skattesatsen är nedsatt från 30 pro- cent, normen för skatt på kapitalinkomster, till 15 procent. Avvikelsen ligger inom PO20, Ekonomisk äldrepolitik, som syftar till att stärka tiden efter pensionering för främst personer med låg eller ingen inkomst.

1.1Icke saldopåverkande avvikelser

De skatteavvikelser som hittills har nämnts är saldopåverkande, vilket innebär att de påver- kar statsbudgetens saldo. Utöver dessa finns det även skatteavvikelser som är icke saldo- påverkande. De uppkommer på grund av att det på budgetens utgiftssida finns såväl skat- tepliktiga som icke skattepliktiga transferer- ingar.

De utgifter som redovisas på stats- budgetens utgiftssida för skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar är inte direkt jämförbara. För att kunna jämföra dem krävs en kompletterande redovisning där ut- gifterna för de icke skattepliktiga transferer- ingarna först höjs, för att sedan beskattas så att hushållens disponibla inkomster hålls oförändrade. En sådan skattebeläggning inne- bär visserligen ökade offentliga utgifter, men samtidigt ökar skatteintäkterna. Budgetsaldot påverkas således inte. Skattefriheten för dessa transfereringar gör att de kallas för icke saldo- påverkande skatteavvikelser.

De icke saldopåverkande avvikelserna har inte fördelats på utgiftsområden eller politik- områden då de inte påverkar statsbudgetens saldo.

1.2Skatteavvikelsebilagans disposition

För att kunna identifiera en skatteavvikelse måste det existerande skattesystemet sättas i relation till en jämförelsenorm. Avsnitt 2 innehåller därför en relativt utförlig beskriv- ning av de normer som har valts för de olika inkomstslagen. Avsnitt 3 beskriver de beräk- ningsmetoder som används. I avsnitt 4 redo-

görs dels för vilka skatteavvikelser som har tillkommit/försvunnit sedan föregående års redovisning, dels kommenteras de största skatteavvikelserna inom de olika skatteom- rådena. Avsnitt 5 innehåller den tabell som redovisar samtliga, identifierade, skatteav- vikelser för inkomståren 2003–2005 fördelade på skatteområden. Tabellen inleds med saldo- påverkande avvikelser och avslutas med icke saldopåverkande skatteavvikelser. De saldopå- verkande avvikelserna har fördelats på utgifts- områden (UO) och politikområden (PO), vilket framgår av kolumnerna två och tre i tabellen. I avsnitt 6 ges beskrivningar av de enskilda skatteavvikelserna. Slutligen ges, i ett appendix till denna bilaga, en förteckning över samtliga utgifts- och politikområden (UO respektive PO) för år 2004.

2 Beskrivning av jämförelsenorm

Den jämförelsenorm som har använts vid beräkningen av skatteavvikelserna i denna bilaga utgår i huvudsak från principen om likformig beskattning, vilket också var en av grundpelarna i 1990 års skattereform. Beräk- ningarna av skatteavvikelserna avser den bud- getförstärkning som ett slopade av avvikelsen skulle medföra. I praktiken gäller dock att ett slopande av avvikelsen kan föranleda en sänk- ning av normalskattesatsen, dvs. normen. All- mänt gäller att ett givet skatteuttag kan upp- nås genom en lägre skattesats om den bas skatten tas ut på breddas. En sådan breddning av basen kan ske genom att minska antalet skatteavvikelser.

I betänkandet Förmåner och sanktioner (SOU 1995:36) och i 1997 års ekonomiska vårproposition finns en uttömmande beskriv- ning av jämförelsenormer och beräknings- metoder vid skatteavvikelseberäkningarna. I detta avsnitt beskrivs de jämförelsenormer som finns inom varje skatteslag.

Avvikelser från likformighet kan uppfattas som en skatteförmån om t.ex. en viss grupp av skattskyldiga omfattas av en skattelättnad i förhållande till den likformiga normen och som en skattesanktion om det rör sig om ett ”överuttag” av skatt. För skattesanktionerna har någon fullständig genomgång av lagstift-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

ningen ännu inte gjorts. Enbart enstaka sank- tioner finns därför redovisade i denna bilaga.

I detta sammanhang innebär principen om likformig beskattning att beskattningen inom varje skatteslag ska vara enhetlig och utan undantag. Därför preciseras jämförelsenor- men separat inom vart och ett av de olika skatteslagen inkomstskatt, indirekt beskatt- ning av förvärvsinkomst, mervärdesskatt och punktskatt.

Det pågår ständigt en översyn av de nor- mer som redovisningen bygger på. Exem- pelvis genomfördes till 2003 års bilaga en översyn inom punktskatteområdet. Arbetet syftade till att tydliggöra principerna för vilka skatter som ingår i redovisningen och även till att förtydliga och i viss mån revidera normer- na.

2.1Norm för inkomstbeskattningen

För inkomstbeskattning finns en gemensam norm för vad som är en inkomst. Den innebär att den samlade inkomst som ska beskattas enhetligt motsvaras av summan av konsum- tionsutgifterna och nettoförmögenhetens förändring under beskattningsperioden. Be- skattningsperiodens längd ska vara ett kalen- derår eller ett 12 månader långt räkenskapsår.

Det finns dock ingen gemensam norm för vilken skattenivå som ska gälla för de olika inkomstslagen inkomst av tjänst, inkomst av kapital och inkomst av näringsverksamhet. Det förhållandet att skattenivån för de olika inkomstslagen skiljer sig åt påverkar således inte skatteavvikelseberäkningarna. Vidare gäl- ler att olika grad av progressivitet i skatte- skalan är förenlig med normen under förut- sättning att individer med identiska inkoms- ter betalar lika mycket i skatt. Likaså är skattereduktioner förenliga med normen under förutsättning att de är generella och inte gynnar vissa grupper av skattskyldiga eller inkomster av vissa typer av aktiviteter.

Därutöver har bl.a. följande preciseringar gjorts av normen för inkomstbeskattningen:

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

•Sparande ska ske med beskattade in- komster.

•Värdestegring ska beskattas när den uppkommer och inte vid realisationstill- fället.

•Värdet av hushållsarbete och fritid ska inte ingå i skattebasen.

•Offentliga transfereringar ska utgöra skattepliktig inkomst.

•Den implicita avkastning i form av bo- endetjänster som egnahemsägaren eller bostadsrättsinnehavaren erhåller ska ut- göra skattepliktig inkomst.

•Avskrivningar i näringsverksamhet ska hanteras efter ekonomisk livslängd.

2.2Norm för indirekt beskattning av förvärvsinkomster

Enligt normen för indirekt beskattning av förvärvsinkomster ska socialavgifter och all- män löneavgift eller särskild löneskatt utgå på all ersättning för utfört arbete. Normen är i detta fall en enhetlig skattesats för respektive skatt eller avgift. Sådana ersättningar som är förmånsgrundande för olika socialförsäk- ringar ska ingå i underlaget för socialavgifter och allmän löneavgift. Övriga ersättningar för utfört arbete ska ingå i underlaget för särskild löneskatt. Nivån på den särskilda löneskatten avses återspegla vad som i ekonomisk mening kan anses vara skatteinnehållet i socialav- gifterna, den allmänna löneavgiften och den allmänna pensionsavgiften.

2.3Norm för mervärdesskatten

Normen för mervärdesskatt är att i princip all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster ska beskattas med normalskattesatsen 25 pro- cent. Undantaget från skatteplikt vad gäller uthyrning av fast egendom redovisas dock inte som en skatteavvikelse. Skälet är att skatteplikt för sådana tjänster skulle innebära en icke neutral beskattning av boende i hyres- rätt och egnahem. Vidare anses det förhållan- det att omsättning av finansiella tjänster och försäkringstjänster inte omfattas av mer-

värdesskatteplikt utgöra en del av normen i skatteavvikelseredovisningarna.

Destinationsprincipen ska tillämpas vid internationella transaktioner. Offentlig myn- dighetsutövning ska inte vara skattepliktig. Varor och tjänster som subventioneras med offentliga medel ska inte heller vara skatte- pliktiga, om en mervärdesskattebeläggning av den subventionerade varan eller tjänsten skulle leda till en försvagning av de offentliga finanserna.

2.4Norm för punktskatter

Redovisningen av skatteavvikelser inom punktskatteområdet omfattar endast energi- och koldioxidskatterna inklusive den särskilda skatten på kärnkraftsel. Eftersom energi- skatten tar sikte på energianvändningen är normen på detta område att all energiförbruk- ning ska belastas med samma skatt per kWh. En differentiering av skatteuttaget mellan å ena sidan el och värmeenergi, och å den andra, drivmedelsenergi, är förenlig med normen. Skälet är att energiskatten på drivmedel inte bara fyller övergripande fiskala syften utan också fångar upp vissa samhällsekonomiska kostnader av vägtrafiken såsom slitage på väg, bullerstörning och olyckor.

För förbrukning av el och värme motsvaras normen av normalskattesatsen på el. Då för- brukning av värme beskattas indirekt genom skatt på de bränslen som används i värme- produktionen beräknas avvikelserna i denna sektor som skillnaden mellan normalskatte- satsen på el och skattesatsen för respektive bränsle uttryckt i kronor per kWh oförädlad energi. Omvandlingsförlusterna beaktas inte eftersom den genomsnittliga verkningsgraden i bränslebaserad elproduktion inte skiljer sig nämnvärt från den genomsnittliga verknings- graden i värmeproduktionen i Sverige.

För bränsle som används som drivmedel utgörs normen av skattesatsen för bensin i miljöklass 1.

Normen för koldioxidskatten utgår från att skatten är avsedd att utgöra ett pris på utsläpp av koldioxid. Enligt normen ska skatten därför vara proportionell mot koldioxidut- släppen från respektive bränsle. Implicit speglar skattenivån en monetär värdering av den skada som en enhet utsläppt koldioxid

medför. Denna skada är densamma oavsett var utsläppen kommer ifrån. Därför sätts normen för koldioxidskatten lika med normalskattesatsen oberoende av om bränslet används för uppvärmning eller som driv- medel.

Energi- och koldioxidskatterna är endast avsedda att träffa bränsle som används som drivmedel eller för uppvärmning. Skatte- friheten för bränsle som används som råvara betraktas därför inte som en skatteavvikelse.

3 Beräkningsmetoder

Beräkningen av skatteavvikelserna baseras på en periodiserad redovisning, vilket innebär att skatteeffekterna avser det år den under- liggande ekonomiska aktiviteten sker. Upp- bördsförskjutningar beaktas således inte. All- mänt gäller också att skatteavvikelseredovis- ningen inte beaktar de dynamiska effekter som ett slopande av avvikelserna skulle med- föra.

3.1Saldopåverkande skatteavvikelser: netto - brutto

De saldopåverkande skatteavvikelserna redovisas både netto- och bruttoberäknade. En nettoberäknad skatteavvikelse visar stor- leken på den skattefria transferering som fullt ut kompenserar de skattskyldiga om skatteav- vikelsen tas bort. Den nettoberäknade skatte- avvikelsen beräknas som det potentiella skattebortfall som – i det fall det rör sig om en skatteförmån – uppstår på grund av undan- taget. Beräkningsmetoden är statisk, dvs. ingen hänsyn tas till de effekter på de olika skattebasernas storlek som uppstår genom gällande skattereglers inverkan på indivi- dernas och företagens beteenden. Detta inne- bär att den beräknade skatteavvikelsen i de flesta fall överskattar den potentiella föränd- ring i skatteintäkterna som skulle uppkomma i det fall skatteavvikelsen slopas.

En bruttoberäknad skatteavvikelse visar storleken på motsvarande skattepliktiga transferering. Vid beräkningen av den senare avvikelsen justeras den nettoberäknade av-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

vikelsen upp med hänsyn till den marginal- skatt som gäller för det aktuella skattesubjek- tet. Vid en nettoberäknad avvikelse på exem- pelvis 100 och en marginalskatt på 25 procent blir således den bruttoberäknade avvikelsen 133 (=100/(1 - 0,25)).

3.2Icke saldopåverkande skatteavvikelser

Icke saldopåverkande skatteavvikelser utgörs huvudsakligen av olika offentliga transfere- ringar som helt eller delvis är skattebefriade. Om dessa skatteavvikelser slopades skulle visserligen skatteintäkterna öka men sam- tidigt skulle de offentliga utgifterna öka vid oförändrade politiska mål. För dessa skatte- avvikelser beräknas endast en bruttoavvikelse. Den visar hur mycket utgifterna på den ifrå- gavarande transfereringen skulle behöva öka för att lämna hushållens disponibla inkomster opåverkade vid en skattebeläggning av trans- fereringen.

4 Skatteavvikelser 2004

I detta avsnitt anges dels vilka skatteavvikelser som har tillkommit, dels kommenteras de största avvikelserna inom respektive skatte- område. I kommentarerna refereras genomgå- ende till uppgifter om de bruttoberäknade avvikelserna 2004.

4.1Nyheter 2004

Fr.o.m. årets redovisning av skatteavvikelser beaktas såväl beslutade som föreslagna regel- förändringar. Till de skatteavvikelser som har tillkommit genom regeländringar hör anställ- ningsstöd till långtidssjukskrivna, begräns- ningsregeln för förmögenhetsskatt, skattere- duktion för vissa miljöförbättrande installa- tioner i småhus, framskjuten beskattning vid andelsbyte, ROT-avdrag, skattestimulans för källsortering, skattestimulans för miljöinve- steringar i offentliga lokaler och nedsatt

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

elskatt vid avtal om energieffektivisering inom industrin.

Därutöver lämnas i denna proposition förslag som innebär utvidgning av befintliga skatteavvikelser. Det ena gäller anställnings- stödet vid anställning av långtidsarbetslösa, där taket för ersättningen höjs fr.o.m. 2004. Det andra gäller det generella sysselsättnings- stödet till kommuner och landsting.

Under 2003 tillkom ett flertal skatteav- vikelser som inte redovisades i föregående års bilaga då de ännu inte var beslutade. Till dessa hör offentligt skyddat arbete (OSA), och investeringsstimulans till hyres- och student- bostäder.

Det finns även ett antal skatteavvikelser som inte tidigare har redovisats som av- vikelser, hit hör förmån av privat sjukvård, förmån av privat tandvård, avdrag för instäl- lelseresor, skattereduktion för fackförenings- avgiften, schablonmässigt underlag för av- kastningsskatt och begränsningslagen.

4.2Saldopåverkande skatteavvikelser i sammandrag

De saldopåverkande skatteavvikelser som redovisas här förväntas uppgå till drygt 247 miljarder kronor inkomståret 2004. Denna uppgift om den samlade omfattningen bör dock, av skäl som anförts i inledningen, tolkas med viss försiktighet.

4.2.1Inkomstbeskattning

Den största avvikelsen i tjänsteinkomst- beskattningen är förmån av personaldator som för inkomståret 2004 beräknas uppgå till omkring 4 miljarder kronor. Avvikelsen beror på att arbetstagarens betalning av hyra till arbetsgivaren sker genom ett bruttolöne- avdrag. På denna del av arbetsersättningen utgår det varken inkomstskatt eller särskild löneskatt.

I beskattningen av näringsverksamhet orsa- kas den största skatteförmånen av reglerna om avsättning till periodiseringsfonder. Denna skatteförmån beräknas uppgå till om- kring 7 miljarder kronor inkomståret 2004.

Den största skatteavvikelsen i kapital- inkomstbeskattningen förväntas inkomståret

2004 vara nedsatt avkastningsskatt på pen- sionsmedel. Denna skatteförmån orsakas av att avkastningsskatten på pensionsmedel upp- går till 15 procent av en schablonmässigt be- räknad avkastning i stället för till 30 procent. För inkomståret 2004 beräknas förmånen uppgå till omkring 14 miljarder kronor.

4.2.2Indirekt beskattning av förvärvsinkomster

De saldopåverkande skatteförmåner som här- rör förvärvsinkomster från socialavgifterna beräknas uppgå till 9,67 miljarder kronor för inkomståret 2004.

4.2.3Mervärdesskatt

Den största skatteförmånen inom mervärdes- skatteområdet uppstår genom den reducerade skattesatsen för livsmedel. Inkomståret 2004 beräknas denna avvikelse uppgå till omkring 24 miljarder kronor.

4.2.4Punktskatter

Inom punktskatteområdet ger skattebefrielse för elförbrukning inom industrin upphov till bruttoberäknade förmåner på omkring 16 miljarder kronor inkomståret 2004. Energiskattebefrielsen för biobränslen, torv m.m. ger en beräknad skatteförmån på om- kring 15 miljarder kronor.

4.3Icke saldopåverkande skatteavvikelser i sammandrag

De icke saldopåverkande avvikelser som redo- visas här beräknas för inkomståret 2004 uppgå till omkring 32 miljarder kronor brutto. De icke saldopåverkande avvikelserna har minskat avsevärt fr.o.m. 2003. Minsk- ningen beror på att det särskilda grundav- draget för pensionärer har upphört fr.o.m. inkomståret 2003.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

5.Redovisning av skatteavvikelser

I tabell 2 i denna bilaga redovisas skatteav- vikelserna uppdelade på skatteområden för inkomståren 2003–2005. De icke saldopå- verkande skatteavvikelserna är samlade i slutet av tabellen. I redovisningen av skatteavvikel- ser beaktas såväl beslutade som föreslagna regelförändringar. Ett ”u” i tabellen visar att avvikelsen har upphört eller kommer att upphöra ett visst år. Ett blankt fält, ” ”, visar att avvikelsen inte existerade under ett eller flera år under den period för vilken avvikelser- na redovisas. Ett streck, ”-”, visar att avvikel- sen inte har kunnat beräknas. En nolla i tabellen (0,00) visar att avvikelsen har beräk- nats men att den är mindre än 5 miljoner kronor.

I Avsnitt 6, som följer efter tabellen, ges en kortfattad beskrivning av de enskilda skatte- avvikelserna. Avvikelsens nummer i denna beskrivning svarar mot numret i den första kolumnen i tabell 2.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

Tabell 2. Skatteavvikelser fördelade på skatte- utgifts- och politikområden
Mdkr				brutto			netto
				2003	2004	2005	2003	2004	2005

SALDOPÅVERKANDE SKATTEAVVIKELSER
A. Inkomst i tjänst
A1	UO5	PO5	Kostnadsersättning till viss personal på SIPRI	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
A2	UO24 PO38		Sänkt skatt för utländska nyckelpersoner	0,16	0,19	0,21	0,10	0,11	0,12
A3	UO24 PO38		Sjöinkomstavdrag	-	-	-	-	-	-
A4	UO13 PO22		Förmån av fri resa vid anställningsintervju	-	-	-	-	-	-
A5	UO13 PO22		Förmån av fri utbildning vid personalavveckling m.m.	-	-	-	-	-	-
A6	UO22 PO37		Förmån av personaldator	4,00	4,05	4,08	2,35	2,37	2,38
A7	UO20 PO34		Förmån av miljövänliga tjänstebilar	0,07	0,07	0,07	0,04	0,04	0,04
A8	-	SP	Stipendier	-	-	-	-	-	-
A9	-	SP	Personalrabatter m.m.	-	-	-	-	-	-
A10	-	SP	EU-parlamentarikers rese- och kostnadsersättning	-	-	-	-	-	-
A11	-	SP	Hittelön	-	-	-	-	-	-
A12	-	SP	Ersättning för blod m.m.	0,06	0,06	0,06	0,04	0,04	0,04
A13	-	SP	Inkomster från försäljning av vilt växande bär	-	-	-	-	-	-
A14	-	SP	Kostnadsersättning i form av utlandstillägg	-	-	-	-	-	-
A15	-	SP	Kostnadsersättning till statligt anställda vid utlandsstationering	-	-	-	-	-	-
A16	-	SP	Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse utomlands	-	-	-	-	-	-
A17	-	SP	Tjänsteinkomster förvärvade på vissa utländska fartyg	-	-	-	-	-	-
A18 UO11 PO20			Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pension	-	-	-	-	-	-
A19	-	SP	Ersättning till offer för nationalsocialistisk förföljelse	-	-	-	-	-	-
A20 UO24 PO38			Löneunderlaget i fåmansaktiebolag	0,71	0,67	0,67	0,43	0,41	0,41
A21 UO14 PO23			Personalvård	-	-	-	-	-	-
A22	-	SP	Personaloptioner	-	-	-	-	-	-
A23 UO9		PO14	Förmån av privat sjukvård	-	-	-	-	-	-
A24 UO9		PO14	Förmån av privat tandvård	0,00	u		0,00	u
B. Kostnader i tjänst och allmänna avdrag
B1	UO13 PO22		Avdrag för dubbel bosättning	1,26	1,29	1,31	0,74	0,75	0,77
B2	UO13 PO22		Avdrag för resor till och från arbetet	8,16	8,39	8,68	4,80	4,91	5,08
B3	UO13 PO22		Avdrag för hemresor	-	-	-	-	-	-
B4	UO11 PO20		Avdrag för pensionspremier	-	-	-	-	-	-
B5	UO24 PO38		Underskott i aktiv näringsverksamhet	0,02	0,04	0,04	0,02	0,03	0,02
B6	-	SP	Underskott i litterär verksamhet m.m.	-	-	-	-	-	-
B7	UO13 PO22		Avdrag för inställelseresor	-	-	-	-	-	-
C. Intäkter i näringsverksamhet
C1	UO23 PO43		Uttag av bränsle	0,14	0,14	0,13	0,08	0,08	0,08
C2	UO23 PO41		Avverkningsrätt till skog	-	-	-	-	-	-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

Mdkr				brutto			netto
				2003	2004	2005	2003	2004	2005

D. Kostnader i näringsverksamhet
D1	UO23 PO41		Skogsavdrag	-	-	-	-	-	-
D2	UO13 PO22		Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet	-	-	-	-	-	-
D3	UO23 PO43		Yrkesfiskaravdrag	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02
D4	UO19 PO33		Bidrag till regionala utvecklingsbolag	-	-	-	-	-	-
D5	UO24 PO38		Matching-credit-klausuler i olika dubbelbeskattningsavtal	-	-	-	-	-	-
D6	UO24 PO38		Koncernbidragsdispens	-	-	-	-	-	-
D7	UO24 PO38		Rabatter och liknande från ekonomiska föreningar	-	-	-	-	-	-
D8	UO11 PO20		Avsättning till personalstiftelse (pension)	-	-	-	-	-	-
D9	UO23 PO41		Anläggning av ny skog m.m.	0,29	0,36	0,36	0,18	0,22	0,22
D10	-	SP	Substansminskning	-	-	-	-	-	-
D11	-	SP	Nedskrivning av lager och pågående arbeten	1,44	1,49	1,56	1,00	1,04	1,09
D12	-	SP	Skadeförsäkringsföretag	0,59	0,99	0,84	0,43	0,73	0,61
D13	-	SP	Skogs- och skogsskadekonto	0,01	0,03	0,02	0,01	0,02	0,01
D14	-	SP	Överavskrivningar avseende inventarier	3,30	3,53	3,92	2,36	2,55	2,83
D15	-	SP	Periodiseringsfonder	6,12	6,68	7,31	4,31	4,74	5,18
D16	-	SP	Räntefördelning vid generationsskiften	-	-	-	-	-	-
E. Intäkter i kapital
E1	UO18 PO31		Avkastning eget hem	-2,23	13,25	7,47	-1,56	9,27	5,23
E2	UO24 PO38		Utdelning på aktier i onoterade bolag	4,04	4,06	4,12	2,83	2,84	2,88
E3	UO24 PO38		Utdelning av aktier	-	-	-	-	-	-
E4	UO18 PO31		Nedsatt kapitalvinstskatt vid försäljning av eget hem och bostadsrätt	4,64	4,31	4,27	3,25	3,02	2,99
E5	-	SP	Kapitalvinst på eget hem och bostadsrätt	7,86	8,00	8,65	5,51	5,60	6,05
E6	UO11 PO20		Nedsatt avkastningsskatt på pensionsmedel	14,99	14,37	15,47	10,49	10,06	10,83
E7	UO18 PO31		Begränsningsregel småhus	0,51	0,51	0,51	0,36	0,36	0,36
E8	-	SP	Kapitalvinst på aktier	15,09	8,26	9,01	10,56	5,79	6,31
E9	-	SP	Nedsatt avkastningsskatt på K-försäkringar	0,35	0,34	0,36	0,25	0,24	0,26
E10	-	SP	Schablonmässigt underlag för avkastningsskatt	33,58	0,00	0,00	23,50	0,00	0,00
E11 UO18 PO31			Begränsningsregel förmögenhetsskatt	0,09	0,09	0,09	0,06	0,06	0,06
E12	-	SP	Begränsningslagen	0,57	0,57	0,57	0,40	0,40	0,40
E13	-	SP	Framskjuten beskattning vid andelsbyte	-	-	-	-	-	-
F. Kostnader i kapital
F1	-	SP	Konsumtionskrediter	-	-	-	-	-	-
F2	-	SP	Kapitalförluster på marknadsnoterade aktier m.m.	-	-	-	-	-	-
F3	-	SP	Marknadsnoterade fordringar	-	-	-	-	-	-
G. Skattereduktioner, kreditering på skattekonto m.m.
G1	UO22 PO37		Skattereduktion för anslutning till bredband	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
G2	UO13 PO22		Skattereduktion för avgiften till arbetslöshetskassa	0,60	0,58	0,58	0,35	0,34	0,34
G3	UO14 PO23		Skattereduktion för fackföreningsavgiften	3,36	3,38	3,38	1,98	1,98	1,98
G4	UO21 PO35		Skattereduktion för vissa miljöförbättrande installationer i småhus	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05
G5	UO13 PO22		Anställningsstöd vid anställning av långtidsarbetslösa	1,92	3,05	3,06	1,40	2,25	2,25
G6	UO13 PO22		Anställningsstöd till långtidssjukskrivna		0,10	u		0,08	u
G7	UO13 PO22		Offentligt skyddat arbete (OSA)	0,41	1,06	1,07	0,30	0,79	0,79
G8	UO22 PO36		Sjöfartsstöd	1,78	1,76	1,77	1,30	1,30	1,30

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

Mdkr				brutto			netto
				2003	2004	2005	2003	2004	2005

G9	UO25 PO48		Tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting	5,06	4,16	1,50	5,06	4,16	1,50
G10 UO18 PO31			Investeringsstimulans till hyres- och studentbostäder	0,02	0,87	1,29	0,01	0,65	0,95
G11 UO13 PO22			ROT-avdrag		2,08	1,49		1,40	1,00
G12 UO18 PO34			Skattestimulans för källsortering			0,37			0,27
G13 UO21 PO35			Skattestimulans för miljöinvesteringar i offentliga lokaler			1,33			1,33
H. Skattskyldighet
H1	-	SP	Akademier m.m.	-	-	-	-	-	-
H2	-	SP	Företagarföreningar m.m.	-	-	-	-	-	-
H3	-	SP	Erkända arbetslöshetskassor m.m.	-	-	-	-	-	-
H4	-	SP	Ideella föreningar	-	-	-	-	-	-
H5	-	SP	Kyrkor	-	-	-	-	-	-
H6	-	SP	Ägare av vissa fastigheter
I. Socialavgifter
I1	UO24 PO38		Nedsättning med viss inriktning på mindre företag	8,87	9,09	9,43	6,49	6,72	6,94
I2	UO19 PO33		Regional nedsättning	0,57	0,58	0,60	0,42	0,43	0,44
J. Särskild löneskatt
J1	UO17 PO28		Utländska artister	0,05	0,05	0,05	0,07	0,07	0,07
J2	UO24 PO38		Ersättning skiljemannauppdrag	-	-	-	-	-	-
J3	UO17 PO30		Ersättning till idrottsutövare	-	-	-	-	-	-
K. Mervärdesskatt
Undantag från skatteplikt (avdragsrätt föreligger ej)
K1	UO18 PO31		Försäljning av tomtmark och byggnader	1,08	1,10	1,14	0,79	0,81	0,84
K2	UO17 PO28		Försäljning av konstverk (<300 000 kr/år)	-	-	-	-	-	-
K3	-	SP	Lotterier	4,87	5,01	5,30	3,56	3,70	3,90
Skattesats 0, 6 eller 12 procent (avdragsrätt föreligger)
K4	UO9	PO13	Läkemedel	1,76	1,82	1,91	1,28	1,34	1,40
K5	-	SP	Internationell personbefordran	0,86	0,87	0,90	0,63	0,64	0,66
K6	UO22 PO36		Personbefordran	4,74	4,79	5,17	3,46	3,53	3,80
K7	UO17 PO28		Allmänna nyhetstidningar	1,59	1,64	1,72	1,16	1,21	1,27
K8	UO17 PO28		Böcker, tidskrifter m.m.	2,49	2,58	2,71	1,82	1,91	1,99
K9	UO17 PO28		Biografföreställningar	0,34	0,35	0,37	0,25	0,26	0,27
K10 UO17 PO28			Vissa entréavgiftsbelagda kulturevenemang	1,66	1,71	1,81	1,21	1,26	1,33
K11 UO17 PO30			Kommersiell idrott	2,40	2,71	2,92	1,75	2,00	2,15
K12 UO17 PO28			Upphovsrätter	0,12	0,12	0,12	0,09	0,09	0,09
K13 UO17 PO28			Entré djurparker	0,04	0,04	0,04	0,03	0,03	0,03
K14 UO12 PO21			Livsmedel	23,28	23,64	24,45	16,99	17,44	17,98
K15 UO24 PO38			Rumsuthyrning	1,21	1,24	1,31	0,88	0,91	0,96
K16 UO17 PO30			Transport i skidliftar	0,16	0,16	0,17	0,12	0,12	0,12

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

Mdkr				brutto			netto
				2003	2004	2005	2003	2004	2005

Undantag från skattskyldighet
K17 UO17 PO30			Omsättning i ideella föreningar	0,08	0,08	0,09	0,06	0,06	0,06
Redovisningsperiod
K18	-	SP	Tidpunkt för inbetalning i byggnads- och annan entreprenadverksamhet	0,37	0,42	0,49	0,27	0,31	0,36
Avdrag för ingående skatt
K19	-	SP	Ingående skatt på jordbruksarrende	-	-	-	-	-	-
L. Punktskatter
Energiskatt
L1	UO22 PO36		Energiskatt på dieselbränsle i motordrivna fordon	8,60	8,64	9,09	6,29	6,38	6,69
L2	UO22 PO36		Energiskattebefrielse för elförbrukning vid bandrift	1,30	1,20	1,24	0,95	0,88	0,92
L3	UO22 PO36		Energiskattebefrielse för bränslebrukning vid bandrift	0,10	0,09	0,09	0,07	0,07	0,07
L4	-	SP	Energiskattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart	0,83	0,79	0,82	0,61	0,58	0,61
L5	-	SP	Energiskattebefrielse på bränsle för inrikes luftfart	-	-	-	-	-	-
L6	UO19 PO33		Elförbrukning i vissa kommuner	0,78	0,78	0,80	0,57	0,58	0,59
L7	UO21 PO35		Skatt på el för gas-, värme-, vatten- och elförsörjning	0,21	0,22	0,22	0,16	0,16	0,17
L8	UO21 PO35		Differentierat skatteuttag på fossila bränslen för uppvärmning	7,74	9,35	9,39	5,66	6,91	6,91
L9	UO21 PO35		Energiskattebefrielse för biobränslen, torv m.m.	15,18	15,07	15,76	11,10	11,13	11,59
L10	UO21 PO35		Avdrag för energiskatt på bränsle i kraftvärmeverk	0,13	0,26	0,26	0,10	0,19	0,19
L11	UO21 PO35		Avdrag för energiskatt på egenproducerad el i kraftvärmeverk	0,69	u		0,50	u
L12	UO21 PO35		Återbetalning av energiskatt för fjärrvärmeleveranser till industrin	0,36	0,35	0,35	0,26	0,26	0,26
L13	UO24 PO38		Bränsleförbrukning inom industrin	1,71	1,71	1,76	1,25	1,27	1,30
L14	UO23 PO43		Bränsleförbrukning inom växthus- och jordbruksnäringen	0,13	0,13	0,14	0,10	0,10	0,10
L15	UO24 PO38		Elförbrukning inom industrin	14,81	15,67	15,86	10,83	11,57	11,67
L16	UO23 PO43		Elförbrukning inom växthus- och jordbruksnäringen	0,42	0,43	0,44	0,30	0,32	0,32
L17	UO21 PO35		Miljöbonus för el producerad i vindkraftverk	0,15	0,11	0,09	0,11	0,08	0,07
L18	UO21 PO35		Nedsatt elskatt vid avtal om energieffektivisering inom industrin		0,09	0,18		0,07	0,13
Koldioxidskatt
L19	UO24 PO38		Generell nedsättning av koldioxidskatt för industrin	5,14	6,41	6,60	3,76	4,73	4,86
L20	UO24 PO38		Särskild nedsättning av koldioxidskatt för industrin	0,25	0,25	0,25	0,19	0,19	0,19
L21	UO23 PO43		Generell nedsättning av koldioxidskatt för växthus- och jordbruksnäringen	0,30	0,38	0,38	0,22	0,28	0,28
L22	UO21 PO35		Återbetalning av koldioxidskatt för fjärrvärmeleveranser till industrin	0,87	0,87	0,87	0,64	0,64	0,64
L23	UO22 PO36		Koldioxidskattebefrielse för bandrift	0,06	0,08	0,08	0,05	0,06	0,06
L24	UO21 PO35		Koldioxidskattebefrielse för elproduktion	3,75	2,38	2,47	2,73	1,76	1,81
L25	-	SP	Koldioxidskattebefrielse för inrikes luftfart	-	-	-	-	-	-
L26	-	SP	Koldioxidskattebefrielse för inrikes sjöfart	0,53	0,65	0,68	0,38	0,48	0,50
L27	UO21 PO35		Nedsättning av koldioxidskatt på bränsle i kraftvärmeverk		3,10	3,27		2,29	2,41
L28	UO21 PO35		Koldioxidskattebefrielse för torv	1,58	1,88	1,93	1,15	1,39	1,42

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

Mdkr				brutto			netto
				2003	2004	2005	2003	2004	2005

M. Skattesanktioner
Kostnader i kapital
M1	-	SP	Ränteutgifter - 21 procents reduktion	-0,83	-0,87	-0,94	-0,58	-0,61	-0,66
M2	-	SP	Begränsning av skattereduktion	-1,10	-1,08	-1,08	-0,77	-0,76	-0,76
M3	UO18 PO31		Ränteutgifter för bostadsrättsföreningar	-0,36	-0,40	-0,67	-0,25	-0,28	-0,47
M4	UO18 PO31		Fastighetsskatt på konventionellt beskattade hyreshus och småhus	-2,52	-2,59	-2,64	-1,85	-1,91	-1,94
M5	UO24 PO38		Fastighetsskatt på lokaler	-4,84	-4,94	-5,05	-3,54	-3,65	-3,72
M6	UO24 PO38		Fastighetsskatt på industri- och elproduktionsenheter	-1,87	-1,88	-1,89 -1,37 -1,39 -1,39
M7	UO18 PO31		Avkastning på bostadsrättsfastighet	-1,40	1,18	0,28	-1,00	0,85	0,20
Punktskatter
M8	UO21 PO35		Särskild skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer	-2,50	-2,48	-2,49	-1,83	-1,83	-1,83
EJ SALDOPÅVERKANDE SKATTEAVVIKELSER
Skattefria transfereringar
N1			Näringsbidrag och EU-bidrag	-	-	-
N2			Avgångsvederlag till jordbrukare	-	-	-
N3			Bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnd	0,00	0,00	0,00
N4			Flyttningsbidrag	-	-	-
N5			Värnpliktigas förmåner	-	-	-
N6			Socialbidrag och annan hjälp enligt socialtjänstlagen	2,88	3,07	3,16
N7			Barnbidrag m.m.	13,24	13,39	13,41
N8			Handikappersättning m.m.	0,58	0,61	0,63
N9			Bidrag till adoption	-	-	-
N10			Engångsbidrag i samband med arbetsplacering av flyktingar	-	-	-
N11			Bostadstillägg pensionärer (BTP)	4,95	5,01	4,98
N12			Bostadsbidrag	1,74	1,75	1,71
N13			Underhållsstöd	2,29	2,30	2,26
N14			Studiestöd	4,81	4,98	5,07
N15			Skattefria pensioner	0,38	0,39	0,39
N16			Äldreförsörjningsstöd	0,26	0,26	0,26
N17			Övriga skattefria transfereringar	0,11	0,11	0,12

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

6	Beskrivning av enskilda	A5.	Förmån av fri utbildning vid
	skatteavvikelser		personalavveckling m.m.

6.1Saldopåverkande skatteavvikelser Förmån av fri utbildning vid personalavveckling

		m.m. är ej skattepliktig. Skatteavvikelsen avser
A.	Inkomst av tjänst	inkomstskatt och särskild löneskatt.
A1.	Kostnadsersättning till viss personal på
	SIPRI	A6.	Förmån av personaldator

Ersättning avseende ökade levnadskostnader, skolavgifter för barn, samt fri bostad är ej skatte- pliktig när ersättningen anvisats av styrelsen för SIPRI till vissa utländska forskare. Skattefriheten har motiverats med svårigheten att rekrytera forskare. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

I de fall arbetstagaren hyr dator av arbetsgivaren enbart för privat bruk och hyran betalas i form av ett bruttolöneavdrag, utgår varken inkomst- skatt eller särskild löneskatt. Dessa förmåner kan betraktas som ersättning för utfört arbete. Skatteavvikelsen avser därför inkomstskatt och särskild löneskatt. Fr.o.m. år 2004 är det högsta tillåtna bruttolöneavdraget 10 000 kronor per år.

A2.

Sänkt skatt för utländska nyckelpersoner

A7.

Förmån av miljövänliga tjänstebilar

Den 1 januari 2001 trädde nya regler i kraft för utländska nyckelpersoner. Reglerna innebär vissa skattelättnader för utländska experter, forskare och andra nyckelpersoner som för ett tillfälligt arbete i Sverige vistas här under en begränsad tidsperiod. 25 procent av den lön som nyckel- personen uppbär och vissa kostnadsersättningar undantas från skatt och socialavgifter under högst tre år.

Bilar som drivs med elektricitet får en ned- sättning av förmånsvärdet till 60 procent av för- månsvärdet för närmast jämförbara bil utan sådan mer miljöanpassad teknik. Alkohol- och gasdrivna bilar, utom de som drivs med gasol, får en nedsättning av förmånsvärdet till 80 procent av förmånsvärdet för den jämförbara bilen. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A3. Sjöinkomstavdrag

Sjömän som har haft s.k. sjöinkomst medges sjömansavdrag som uppgår till 36 000 kronor om fartyget går i fjärrfart och 35 000 kronor om det går i närfart. Om man inte har arbetat ombord hela året skall avdrag medges med (1/365)*sjö- mansavdraget per dag. Därutöver får den som har haft sjöinkomst skattereduktion med 14 000 kronor om fartyget går i fjärrfart och med 9 000 kronor om det går i närfart. Skatteavvikel- sen avser inkomstskatt.

A4. Förmån av fri resa vid anställningsintervju

Förmån av fri resa till eller från anställnings- intervju eller kostnadsersättning för sådan resa är ej skattepliktig.

A8. Stipendier

Stipendier som är avsedda för mottagarens utbildning m.m. och inte utgör ersättning för arbete är skattefria. Skatteavvikelsen avser in- komstskatt och särskild löneskatt.

A9. Personalrabatter m.m.

Personalrabatter beskattas inte. Fria resor för anställda inom flyg eller järnväg schablon- beskattas istället för att beskattas som andra förmåner. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A10. EU-parlamentarikers rese- och kostnadsersättning

EU-parlamentarikernas rese- och kostnadser- sättning från EU-parlamentet är ej skattepliktig.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A11. Hittelön

Hittelön, samt ersättning till den som i särskilt fall har räddat person eller egendom i fara, eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott, är skattefria. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A12. Ersättning för blod m.m.

Ersättning till den som har lämnat organ, blod eller modersmjölk är skattefri, men är liksom hittelön i princip ersättning för prestation. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A13. Inkomst från försäljning av vilt växande bär

Inkomster från försäljning av vilt växande bär och svamp samt kottar är skattefria upp till en ersättning på 5 000 kronor. Eftersom inkomsten utgör ersättning för arbete avser skatteavvikelsen inkomstskatt och särskild löneskatt.

A14. Kostnadsersättning i form av utlandstillägg

Kostnadsersättning i form av utlandstillägg och därmed likställda förmåner såsom fri bostad och bostadskostnadsersättning, är ej skattepliktiga för personal stationerad utanför Sverige vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverk- samhet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

A15. Kostnadsersättning till statligt anställda vid utlandsstationering

Vissa kostnadsersättningar och förmåner i samband med utlandsstationering till andra statligt anställda än anställda vid utrikesförvalt- ningen eller i biståndsverksamhet är inte skatte- pliktiga. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

A16. Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse utomlands

Den s.k. ettårsregeln medger skattefrihet i Sverige, även om ingen beskattning skett utom- lands. Om anställningen har varat minst ett år i samma land och i allmänhet avsett anställning hos annan än svenska staten eller svensk kom- mun, medges befrielse från skatt även om ingen beskattning skett i verksamhetslandet. Skatte- avvikelsen avser inkomstskatt och särskild löne- skatt.

A17. Tjänsteinkomster förvärvade på vissa utländska fartyg

Skattefrihet gäller för anställning ombord på utländskt fartyg om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som är svensk juri- disk person eller fysisk person bosatt i Sverige. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A18. Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pension

Arbetsgivarens kostnader ska inte tas upp till beskattning hos arbetstagaren om kostnaderna avser tryggande av pension genom avsättning eller pensionsförsäkring inom vissa ramar. Efter- som avsättningen utgör ersättning för utfört arbete ligger ersättningen till grund för särskild löneskatt. Skatteavvikelsen vad gäller inkomst- skatten beror på skillnaden i marginalskatter vid avsättning och utbetalning av pensionen.

A19. Ersättning till offer för nationalsocialistisk förföljelse

Ersättning från utlandet till offer för national- socialistisk förföljelse har undantagits från beskattning. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt.

A20. Löneunderlaget i fåmansaktiebolag

Genom reglerna om löneunderlag ökar den kapitalbeskattade inkomsten för aktiva delägare i fåmansaktiebolag och närstående till dessa.

Därigenom beskattas viss avkastning på arbets- kraft i inkomstslaget kapital. Avkastning på arbete är lön, som bör beskattas i inkomstslaget tjänst. Avvikelsen består i skillnaden mellan tjänste- och kapitalinkomstbeskattningen.

A21. Personalvård

Personalvårdsförmåner är skattefria. Med perso- nalvårdsförmåner avses förmån av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan avser enklare åtgärder, vilka syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller som lämnas på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Som per- sonalvårdsförmån räknas inte rabatter, förmåner som inte riktar sig till hela personalen, eller andra förmåner som den anställde får utanför arbets- givarens arbetsplatser genom kuponger eller något motsvarande betalningssystem. Skatteav- vikelsen avser inkomstskatt och särskild löne- skatt.

A22. Personaloptioner

Beskattning av personaloptionsförmånen sker först när personaloptionen utnyttjas. För de per- soner som utnyttjar personaloptionen är räntan på denna skattekredit en avvikelse.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

rätt för kostnaden. Det finns inget som hindrar att arbetsgivaren efter överenskommelse gör ett bruttolöneavdrag för den anställde för att kom- pensera sig för kostnaden. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt. Fr.o.m. januari 2004 är all tandvård som arbetsgivaren bekostar för den anställde en skattepliktig för- mån.

B.Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

B1. Avdrag för dubbel bosättning

Avdrag för dubbel bosättning medges i vissa fall en skattskyldig om dubbel bosättning är skälig p g a makes eller sambos förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksam- hetsorten eller annan särskild omständighet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

B2. Avdrag för resor till och från arbetet

Kostnader som överstiger 7 000 kronor är av- dragsgilla vid inkomsttaxeringen. Kostnaden är egentligen en privat levnadsomkostnad, varför avdraget utgör en skatteavvikelse avseende in- komstskatt.

A23. Förmån av privat sjukvård

Om arbetsgivaren bekostar offentligt finansierad sjukvård är detta en skattepliktig förmån. Om arbetsgivaren däremot bekostar privat sjukvård för en anställd är detta en skattefri förmån. Ar- betsgivaren har å andra sidan ingen avdragsrätt för kostnaden. Det finns inget som hindrar att arbetsgivaren efter överenskommelse gör ett bruttolöneavdrag för den anställde för att kom- pensera sig för kostnaden. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A24. Förmån av privat tandvård

Om arbetsgivaren bekostar offentligt finansierad tandvård är detta en skattepliktig förmån. Om arbetsgivaren däremot bekostar privat tandvård för en anställd är detta en skattefri förmån. Arbetsgivaren har å andra sidan ingen avdrags-

B3. Avdrag för hemresor

Skattskyldig som har sitt arbete på annan ort än sin hemort äger i vissa fall rätt till avdrag för hemresor. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

B4. Avdrag för pensionspremier

Avdrag får göras för erlagda pensionspremier. Avdragen är begränsade beloppsmässigt. Om marginalskatten vid utbetalningen av pensionen är lägre än vid inbetalningen av premien uppstår en avvikelse. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt.

B5. Underskott i aktiv näringsverksamhet

Underskott av aktiv näringsverksamhet får kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren. För näringsverksamhet

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller liknande verksamhet får avdrag för underskott göras utan denna tidsbegränsning. Avdragsrätten är belagd med olika restriktioner för att för- hindra handel med avdragsrätt och att avdrags- rätt för samma näringsverksamhet kan uppkom- ma för flera femårsperioder. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

B6. Underskott i litterär verksamhet m.m.

Underskott i en förvärvskälla får normalt inte kvittas mot överskott i en annan. Underskott i förvärvskälla som avser aktiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller liknande verk- samhet får dock kvittas mot inkomst av tjänst till den del underskottet avser samma år. Detta är en avvikelse i inkomstskatten. I den mån under- skottet sparas för att kvittas mot framtida intäkter av litterär verksamhet är skatteavvikel- sen en skattekredit inom näringsverksamhet.

B7. Avdrag för inställelseresor

Om den skattskyldige har haft kostnader för resa inom eller mellan EU:s medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag, s.k. in- ställelseresa, har han rätt till skäligt avdrag för kostnaderna (12 kap. 25§ IL), se prop. 2002/2003:123. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt.

C.Intäkter i näringsverksamhet

C1. Uttag av bränsle

Enligt huvudregeln är uttag ur närings- verksamhet skattepliktigt. Uttag av bränsle för uppvärmning är dock undantaget från skatteplikt om fastigheten är taxerad som lantbruksenhet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

C2. Avverkningsrätt till skog

Enligt god redovisningssed uppkommer intäkten när bindande avtal träffats. Enligt gällande lagstiftning tillämpas dock i detta fall kontant-

principen, vilket innebär att beskattningen skjuts upp, varför en räntefri kredit uppstår i närings- verksamhet. Räntan på krediten borde utgöra underlag för särskild löneskatt.

D.Kostnader i näringsverksamhet

D1. Skogsavdrag

Vid avyttring av skog får fysisk person under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet, medan avdraget för juridiska personer är begränsat till 25 procent. Vid taxe- ringen för ett visst beskattningsår får avdrag göras med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag från beskattning. Å andra sidan saknas anledning att ge avdrag när värdeökningen på skogstillväxten överstiger gjorda uttag. Skatteavvikelsen uppkommer ge- nom den schablon som är vald för beräkning av avdragets storlek och avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

D2. Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet

Se B2, avdrag för resor till och från arbetet.

D3. Yrkesfiskaravdrag

Yrkesfiskare som under längre tidsperioder personligen har bedrivit fiske har rätt till avdrag för den ökning av levnadskostnaderna som han har haft på grund av att han vistats utom sin vanliga hemort. Rätt till avdrag föreligger dock endast om resan varit förenad med övernattning utom den vanliga hemorten. Avdrag medges med ett schablonbelopp som för närvarande uppgår till 95 kronor per dag (utöver det generella avdraget om 190 kronor per dag för ökade levnadskostnader vid resor i närings- verksamhet). Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt och särskild löneskatt.

D4. Bidrag till regionala utvecklingsbolag

Avdrag får göras för bidrag som lämnas till regionalt utvecklingsbolag. Skatteavvikelsen av- ser inkomstskatt och särskild löneskatt.

D5. Matching-credit-klausuler i olika dubbelbeskattningsavtal

I vissa fall kan en skattskyldig få avräkning för den skatt som skulle ha utgått i det andra avtals- landet även om sådan skatt inte har erlagts. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

D6. Koncernbidragsdispens.

Regeringen kan i vissa fall medge att avdrag får göras för lämnade bidrag trots att reglerna för koncernbidrag ej är uppfyllda. Detta förutsätter dels att avdraget redovisas öppet, dels att den verksamhet som bedrivs av berörda företag skall vara av samhällsekonomiskt intresse. Skatteav- vikelsen avser inkomstskatt.

D7. Rabatter och liknande från ekonomiska föreningar

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

D10. Substansminskning.

Huvudregeln vad gäller avdrag för substansminskningar är ingen skatteavvikelse. Enligt en alternativregel får avdraget uppgå till högst 75 procent av täktmarkens allmänna salu- värde då utvinningen påbörjades. Skatteavvikel- sen utgörs av ränteeffekten på den snabbare avskrivningen.

D11. Nedskrivning av lager och pågående arbeten

Enligt en alternativregel kan lager (gäller ej fastigheter och värdepapper) tas upp till 97 procent av det sammanlagda anskaffnings- värdet. Olika bestämmelser finns för pågående arbeten som utförs på löpande räkning och arbeten som utförs till fast pris. För arbeten på löpande räkning kan en motsvarande alternativ- regel som ovan användas. Skatteavvikelsen ut- görs av ränteeffekten på den skattelättnad som lagernedskrivningen medför. Eftersom räntan på krediten inte är förmånsgrundande skall den utgöra underlag för särskild löneskatt.

D12. Skadeförsäkringsföretag

Ekonomiska föreningar får göra avdrag för rabatter, utdelningar m.m. trots att dessa inte är skattepliktiga hos mottagaren. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

I vissa fall har skadeförsäkringsföretag möjlighet att göra extra avsättningar till s.k. säkerhets- reserv. Skatteavvikelsen utgörs av skillnaden på skattekrediten som det extra avdraget medför.

D8.	Avsättning till personalstiftelse (pension)	D13.	Skogs- och skogsskadekonto

Arbetsgivare får göra avdrag för belopp som förts över till personalstiftelse för tryggande av pensionsutfästelse. Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än näringsidkaren. Om marginal- skatten vid utbetalningen av pensionen är lägre än vid inbetalningen av premien uppstår en avvikelse. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

D9. Anläggning av ny skog m.m.

Utgifter för anläggning av ny skog och dikning som främjar skogsbruk skall omedelbart kost- nadsföras. Utgifter för inköp av och plantering av träd och buskar för frukt- eller bärodling får dras av omedelbart. Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten på den omedelbara avskrivningen.

Det finns möjlighet att få göra avdrag för belopp som sätts in på skogskonto eller skogs- skadekonto från intäkter som är hänförliga till skogsbruk. Insättningen begränsas i tid till 10 år på skogskonto och 20 år på skogsskadekonto. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten. Räntan på krediten borde utgöra underlag för inkomstskatt och särskild löneskatt.

D14. Överavskrivningar avseende inventarier

Den planmässiga avskrivningstiden bestäms av tillgångens ekonomiska livslängd, medan den skattemässiga avskrivningstiden bestäms enligt lag. Detta innebär att planmässiga och skatte-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

mässiga avskrivningar endast undantagsvis över- ensstämmer. Lagstiftningen tillåter att en till- gång normalt skrivs av snabbare än vad som är ekonomiskt motiverat av förslitning. Därmed uppstår överavskrivningar som minskar under- laget för inkomstskatt under den skattemässiga avskrivningstiden vilket medför en skattekredit. Skattekrediten motsvarar inkomstskatten multi- plicerad med överavskrivningen. Denna återförs till beskattning genom underavskrivningar under de år då de skattemässiga avskrivningarna är lägre än den verkliga förslitningen (de planmäs- siga avskrivningarna). Vid beräkning av skatte- avvikelsen görs antagandet att överavskrivningar i genomsnitt återförs till beskattning (genom underavskrivningar) efter sex år. Skatteavvikel- sen avser räntan på skattekrediten och beräknas som skillnaden mellan nuvärdet på skatte- krediten vid överavskrivningstidpunkten och underavskrivningsperioden.

D15. Periodiseringsfonder

Periodiseringsfond är en vinstanknuten reser- veringsmöjlighet där näringsidkaren/bolaget kan reservera medel under högst sex år. Sedan beskattningsåret 2001 är maximal avsättning 25 procent för aktiebolag och övriga juridiska personer, och 30 procent för enskilda närings- idkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Reserveringsmöjligheten innebär att underlaget för inkomstskatt minskar, vilket ger upphov till en skattekredit. Avsättningen måste återföras till beskattning senast sex år efter avsättningstidpunkten. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten och beräknas som skillnaden mellan nuvärdet på skattekrediten vid tidpunkten för avsättningen och tidpunkten för återföringen.

D16. Räntefördelning vid generationsskiften

Förvärvas en näringsfastighet genom arv, testa- mente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva kan förvärvaren undvika negativ räntefördelning till den del det negativa fördelningsunderlaget är hänförligt till förvärvet.

E.Intäkter i kapital

E1. Avkastning eget hem

Med eget hem avses småhus som inte upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt. Den direkta av- kastningen från eget hem beskattas inte som inkomst av kapital. Däremot utgår fastighets- skatt med 1,0 procent av taxeringsvärdet eller, om det är lägre, det underlag som beräknats med hjälp av den s.k. dämpningsregeln. Direktavkast- ningen förutsätts motsvara fastighetens mark- nadsvärde multiplicerat med den reala stats- låneräntan. Skatteavvikelsen utgörs av skillnaden mellan kapitalinkomstskatten (30 procent) på fastighetens reala direktavkastning och fastig- hetsskatten.

E2. Utdelning på aktier i onoterade bolag

Lättnadsreglerna för delägare i onoterade bolag medför en skatteförmån. En avkastning om 70 procent av statslåneräntan på ett speciellt definierat underlag undantas från beskattning i inkomstslaget kapital. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

E3. Utdelning av aktier

Beskattning av aktieutdelning i form av aktier skjuts i vissa fall upp tills dess att mottagaren säljer aktierna. Räntan på denna skattekredit är en skatteavvikelse. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

E4. Nedsatt kapitalvinstbeskattning på eget hem och bostadsrätt

Endast två tredjedelar av den kapitalvinst som realiseras vid försäljning tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Den tredjedel som inte beskattas ger upphov till en skatteavvikelse som avser skatt på kapitalinkomst.

E5. Kapitalvinst på eget hem och bostadsrätt

Beskattning av värdeökning på eget hem eller bostadsrätt sker först vid realisationstillfället. Dessutom ges möjlighet till ytterligare uppskov under vissa förutsättningar även då vinsten reali-

serats. Räntan på denna skattekredit är en avvikelse. Skatteavvikelsen avser skatt på kapital- inkomst.

E6. Nedsatt avkastningsskatt på pensionsmedel

Avkastningen på medel reserverade för pensionsändamål beskattas lägre än normen för kapitalinkomster. Skatten tas ut på en schablon- beräknad avkastning och skattesatsen är nedsatt till 15 procent. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

E7. Begränsningsregel småhus

Fr.o.m. 2001 ska fastighetsskatteuttaget i princip begränsas till högst 5 procent av hushållets beskattningsbara inkomst. Denna begränsning utgör en skatteavvikelse.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

E11. Begränsningsregel förmögenhetsskatt

Fr.o.m. 2004 års taxering skall den som tillgodoräknats skattereduktion för fastighets- skatt (skatteavvikelse E7) och som betalar för- mögenhetsskatt för sin permanentbostad kunna tillgodoräknas skattereduktion även för förmö- genhetsskatten. Denna skattereduktion utgör en skatteavvikelse. Avvikelsen avser förmögenhets- skatt.

E12. Begränsningslagen

Statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt begränsas. Förmögenhetsskatten får dock inte sättas ner till ett lägre belopp än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattnings- bara förmögenhet. Avvikelsen avser förmögen- hetsskatt, statlig skatt på kapitalinkomst och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst.

E8. Kapitalvinst på aktier

Beskattning av värdeökning på aktier sker först vid realisationstillfället. Räntan på denna skatte- kredit är en skatteavvikelse.

E9. Nedsatt avkastningsskatt på K- försäkringar

Avkastningen på K-försäkringskapital beskattas lägre än normen för kapitalinkomster. Inkomstskatt (30 procent) tas endast ut på 9/10 av en schablonberäknad avkastning. Skatteav- vikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

E10. Schablonmässigt underlag för avkastningsskatt

Skatteunderlaget utgörs av kapitalunderlaget – värdet av den skattskyldiges tillgångar med avdrag för finansiella skulder vid beskattnings- årets ingång – multiplicerat med den genom- snittliga statslåneräntan året före beskattnings- året. Om den faktiska avkastningen på försäkringskapital överstiger/understiger den schablonmässigt framräknade avkastningen upp- står en förmån/sanktion.

E13. Framskjuten beskattning vid andelsbyte

Reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyten tillämpas när fysiska personer gör andelsbyten. Reglerna innebär att det inte fast- ställs någon kapitalvinst vid bytet av andelarna utan beskattning sker när de mottagna andelarna avyttras. Skatteavvikelsen utgörs av räntan på den kredit som den framskjutna beskattningen innebär.

F.Kostnader i kapital

F1. Konsumtionskrediter

Enligt gällande regelsystem är samtliga ränteutgifter avdragsgilla. Enligt normen skall endast ränteutgifter för lån till investeringar in- klusive bostadsinvesteringar vara avdragsgilla, vilket innebär att ränteutgifter för lån till kon- sumtion är en skatteavvikelse. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

F2. Kapitalförluster på marknadsnoterade aktier m.m.

Förluster vid avyttring av marknadsnoterade aktier m.m. får dras av från kapitalvinst på mark- nadsnoterad sådan tillgång utan den begränsning

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

som i andra fall gäller avdrag för kapitalförluster. En motsvarande kvittningsrätt gäller för vinster och förluster på icke marknadsnoterade aktier o.dyl. Kapitalförluster på onoterade aktier får kvittas mot vinster på marknadsnoterade aktier. Fr.o.m. inkomståret 2000 får även förluster på marknadsnoterade aktier m.m. kvittas mot vinster på onoterade aktier. Avdragsbegräns- ningen för fysiska personer är i övrigt 70 procent av den faktiska kapitalförlusten. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

F3. Marknadsnoterade fordringar

Kapitalvinst och kapitalförlust behandlas i skattehänseende som ränteintäkt respektive ränteutgift. Detta innebär att de är kvittnings- bara mot varandra till 100 procent. Dessa regler tillämpas inte på icke marknadsnoterade ford- ringar. Skatteavvikelsen avser skatt på kapital- inkomst.

G.Skattereduktioner, kreditering på skattekonto m.m.

G1. Skattereduktion för anslutning till bredband

Skattereduktion utgår för anslutning till bred- band som tas i bruk under perioden 1 januari 2001 till 31 december 2005.

G2. Skattereduktion för avgiften till arbetslöshetskassa

Fr.o.m. inkomståret 2002 ersätts avdrag för avgiften till arbetslöshetskassa med en skatte- reduktion. Skattereduktionen uppgår till 40 procent av avgiften till arbetslöshetskassan under året. Reduktionen utgör en skatteavvikel- se.

G3. Skattereduktion för fackföreningsavgiften

Skattereduktionen för fackföreningsavgift är 25 procent av den medlemsavgift som betalats till en svensk eller utländsk arbetstagarorganisa- tion under inkomståret. Skattereduktion görs endast om den sammanlagda medlemsavgiften

till en eller flera arbetstagarorganisationer upp- gått till minst 400 kronor under inkomståret. Reduktionen är en skatteavvikelse avseende in- komstskatt.

G4. Skattereduktion för vissa miljöförbättrande installationer i småhus

Skattereduktion medges med ett belopp som motsvarar en viss andel av den utgift som en fastighetsägare har vid installation av energi- effektiva fönster i ett befintligt eller nyprodu- cerat småhus eller ett biobränsleeldat uppvärm- ningssystem i ett nyproducerat småhus. Skatte- reduktion kan ges till fysiska personer. Vid installation av energieffektiva fönster kan reduk- tion även ges till privatbostadsföretag som äger småhus. Åtgärden är tidsbegränsad och gäller för installationer som påbörjas tidigast den 1 januari 2004 och avslutas senast den 31 december 2006.

G5–7. Anställningsstöd och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)

Stöden utgår genom en kreditering av skatte- konto. Krediteringen utgör en skatteavvikelse. Syftet med stöden är att underlätta för målgrup- pen att få ett jobb som stärker deras ställning på arbetsmarknaden och som i slutändan leder till en reguljär osubventionerad anställning. Tiden för när stöd kan lämnas och krediteringens stor- lek beror bland annat på hur länge den anställde har varit inskriven på arbetsförmedlingen eller varit sjukskriven, samt på arbetshandikapp.

Anställningsstöd vid anställning av långtidsarbetslösa (G5)

Målgruppen är arbetslösa med långa inskriv- ningstider på arbetsförmedlingen och stimu- lansen ges i form av allmänt, förstärkt och sär- skilt anställningsstöd. Fr.o.m. 2004 höjs dag- ersättningen från 750 kronor till 1 000 kronor.

Anställningsstöd

vid

anställning

långtidssjukskrivna (G6)

Målgruppen är sjukskrivna anställda som inte kan återgå till nuvarande arbetsgivare och där

rehabiliteringsansvaret har övergått till Försäkringskassan.

Offentligt skyddat arbete (OSA) (G7)

Målgruppen för stödet är främst arbetslösa med socialmedicinskt handikapp. Stödet omvandlades 2003 från ett bidrag till en skattekreditering. Villkoren är för övrigt oförändrade.

G8. Sjöfartsstöd

Sjöfartsstöd ges till last- och passagerarfartyg i internationell trafik. Stödet ges genom att arbetsgivarens skattekonto krediteras ett belopp motsvarande skatteavdrag och arbetsgivar- avgifter på sjöinkomst. Krediteringen utgör en skatteavvikelse.

G9. Tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting

Ett tillfälligt sysselsättningsstöd utgår sedan 2002 till kommuner och landsting. Stödet består av två delar – ett generellt stöd och ett nyan- ställningsstöd. Det generella stödet uppgår till ca 1 procent av underlaget. Nyanställningsstödet uppgår till 32,82 procent av den beräknade löne- kostnadsökningen mellan två år till följd av nyanställningar. Stödet tillgodoförs kommune- rna och landstingen genom en kreditering på deras skattekonton. 2005 upphör nyanställnings- stödet och det tidigare beslutade generella stödet ersätts av en permanent höjning av det generella statsbidraget till kommuner och landsting. Sam- tidigt aviseras i denna proposition ett nytt syssel- sättningsstöd på intäktssidan för 2005. Det ska uppgå till 0,5 procent av lönekostnadsunderlaget.

G10. Investeringsstimulans till hyres- och studentbostäder

Investeringsstimulans utgår vid byggande av mindre hyres- och studentbostäder. Belopps- mässigt motsvarar den en sänkning av mer- värdesskattesatsen från 25 till 6 procent vid inköp av varor och tjänster som avser den stödberättigade delen av bygg- eller ombygg- nadsprojekt. Beloppet krediteras fastighets- ägarens skattekonto i efterhand. Stimulansen

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

innefattar projekt som har påbörjats eller kom- mer att påbörjas under perioden den 1 januari 2003 t.o.m. den 31 december 2006.

G11. ROT-avdrag

Ett tillfälligt ROT-avdrag i form av en skatte- reduktion för utgifter för byggnadsarbeten avi- seras i denna proposition. Åtgärden är tidsbe- gränsad och gäller för byggnadsarbeten som utförs under perioden den 15 april 2004 t.o.m. den 30 juni 2005. Skattereduktion medges med en viss del av löneandelen av utgifter för repa- ration, underhåll och om- och tillbyggnad för ägare till bostadshus eller innehavare av privatbo- stadsrätt. Skatteavvikelsen avser skatt på arbets- inkomst och skatt på näringsverksamhet.

G12. Skattestimulans för källsortering

En särskild skattestimulans för investeringar i källsorteringslokaler i flerbostadshus aviseras i denna proposition. Åtgärden är tidsbegränsad och gäller för investeringar som utförs under perioden den 1 januari 2005 t.o.m. den 30 juni 2006. Skatteavvikelsen avser skatt på närings- verksamhet.

G13. Skattestimulans för miljöinvesteringar i offentliga lokaler

En särskild skattestimulans för miljöinve- steringar i offentliga lokaler aviseras i denna propostition. Åtgärden är tidsbegränsad och gäller för investeringar som utförs under perio- den den 1 januari 2005 t.o.m. den 30 juni 2006. Stimulansen skall riktas till vissa specificerade energibesparande åtgärder och konvertering till förnyelsebar energi i offentligt ägda lokaler.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

H.Skattskyldighet

H1–6. Akademier m.m., företagareföreningar m.m., erkända arbetslöshetskassor m.m., ideella föreningar, kyrkor, samt ägare av fastigheter nämnda i 3 kap 2–4 §§ fastighetstaxeringslagen

Endast skatteplikt för inkomst av fastighet och vissa rörelseinkomster.

I.Socialavgifter

I1. Nedsättning med viss inriktning på mindre företag

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare göra ett avdrag med 5 procent av lönesumman upp till 852 000 kronor. För enskil- da näringsidkare och delägare i handelsbolag gäller motsvarande avdrag för egenavgifter.

I2. Regional nedsättning

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får arbetsgivare med fast driftsställe i stödområde A göra ett avdrag med 10 procent av lönesumman upp till 852 000 kronor. Nedsättningen är en utvidgning av den generella nedsättningen av socialavgifterna på 5 procent. Nedsättningen gäller inte kommuner, landsting, statliga myn- digheter, statliga affärsdrivande verk eller regi- strerade trossamfund.

J.Särskild löneskatt

J1. Utländska artister

Vid uppdrag i Sverige betalar utländska artister en speciell artistskatt. Däremot behöver varken sociala avgifter eller särskild löneskatt erläggas. Eftersom inkomsten inte är förmånsgrundande avser skatteavvikelsen särskild löneskatt.

J2. Ersättning skiljemannauppdrag

J3. Ersättning till idrottsutövare

Ersättning som inte överstiger ett halvt bas- belopp är undantagen från socialavgifter. Efter- som ersättningen inte är förmånsgrundande ut- görs avvikelsen av särskild löneskatt.

K.Mervärdesskatt

Undantag från skatteplikt (avdragsrätt föreligger ej)

K1. Försäljning av tomtmark och byggnader

Vid försäljning av en- och flerbostadshus är ca 15 procent av värdet undantaget från mervärdes- skatt. Undantaget gäller i huvudsak tomtmark, byggränta och vinst som enligt normen borde beskattas.

K2. Försäljning av konstverk (< 300 000 kr/år)

Undantaget omfattar enbart upphovsmannen och hans dödsbos försäljning. Om konstnären eller dödsboet säljer för över 300 000 kronor per år, eller själva begär att bli beskattade, så sker beskattning med skattesatsen 12 procent.

K3. Lotterier

Enligt EG-regler får det inte tas ut någon mervärdesskatt på lotterier. All beskattning sker endast i form av punktskatt.

Skattesats 0, 6 eller 12 procent (avdragsrätt föreligger)

K4. Läkemedel

För läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljs till sjukhus gäller kvalificerat undantag från mervärdesskatt. Däremot utgår mervärdesskatt vid försäljning av icke receptbelagda läkemedel.

K5. Internationell personbefordran

Ersättningen ingår inte i underlaget för social- avgifter om parterna är av utländsk nationalitet. Skatteavvikelsen avser särskild löneskatt.

Transport till eller från utlandet räknas som ex- port. Detta innebär att en resa från ort i Sverige till en ort i utlandet i sin helhet är frikallad från

skatteplikt. Skattebefrielsen gäller både luft-, vatten- och landtransporter. Beloppen i tabellen avser inrikes del av utrikes buss- och tågtran- sporter.

K6–13. Personbefordran, allmänna nyhetstidningar, böcker, tidskrifter m.m., biografföreställningar, vissa entréavgiftsbelagda kulturevenemang, kommersiell idrott, upphovsrätter, samt entré djurparker

Skattesatsen för dessa grupper är 6 procent. För böcker och tidskrifter gäller detta från 1 januari 2002.

K14–K16. Livsmedel, rumsuthyrning, transport i skidliftar

Skattesatsen för dessa grupper är nedsatt till 12 procent. Som livsmedel räknas inte vatten från vattenverk, spritdrycker, vin och starköl samt tobaksvaror.

Undantag från skattskyldighet

K17. Omsättning i ideella föreningar

Omsättning av vara eller tjänst i en ideell verksamhet räknas inte som yrkesmässig verk- samhet om föreningen är befriad från inkomst- skatt för omsättningen ifråga.

Redovisningsperiod

K18. Tidpunkt för inbetalning i byggnads- och annan entreprenadverksamhet

Redovisningsskyldigheten inträder två månader efter det att fastigheten tagits i bruk. Skatte- avvikelsen avser räntan på skattekrediten.

Avdrag för ingående skatt

K19. Ingående skatt på jordbruksarrende

Avdragsrätten omfattar hela den ingående skatten på jordbruksarrende, även om värdet av bostad ingår i arrendet.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

L.Punktskatter

Energiskatt

L1. Energiskatt på dieselbränsle i motordrivna fordon

Skattesatsen för dieselolja i miljöklass 1 jämförs med skattesatsen för bensin i miljöklass 1, vilken utgör normen på hela transportområdet. I prak- tiken utgörs nästan all bensin- och dieseloljean- vändning av miljöklass 1. År 2004 är skattesatsen för bensin i den främsta miljöklassen 30 öre/kWh medan dieselolja i den främsta mil- jöklassen beskattas med 7 öre/kWh.

L2. Energiskattebefrielse för elförbrukning vid bandrift

Befrielsen gäller elförbrukning för järnväg och tunnelbana. Skatteavvikelsen uppgår till 30 öre/kWh.

L3. Energiskattebefrielse för bränsleförbrukning vid bandrift

Befrielsen gäller bränsleförbrukning i diesel- drivna järnvägsfordon. Skatteavvikelsen uppgår till 30 öre/kWh.

L4. Energiskattebefrielse på bränsle för inrikes sjöfart

Skatteavvikelsen uppgår till 30 öre/kWh.

L5. Energiskattebefrielse på bränsle för inrikes luftfart

Bränsle som används som flygbränsle beskattas inte. Detta gäller både privat och yrkesmässig förbrukning. Skatteavvikelsen uppgår till 30 öre/kWh.

L6. Elförbrukning i vissa kommuner

Normen för skatt på el utgörs av den skattesats som merparten av de svenska hushållen betalar. Den uppgår till 24,1 öre/kWh 2004. I Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt kommunerna Sollefteå, Ånge,

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

Örnsköldsvik, Malung, Mora, Orsa, Älvdalen, Ljusdal och Torsby är dock skattesatsen nedsatt till 18,1 öre/kWh. Skatteavvikelsen uppgår till 6 öre/kWh.

L7. Skatt på el som används för gas-, värme-, vatten- och elförsörjning

Skattesatsen för denna förbrukning är med vissa undantag nedsatt till 21,5 öre/kWh i de län och kommuner som inte omfattas av den regionala nedsättningen på elförbrukning till 18,1 öre/kWh. Undantagen gäller el som för- brukas i elpannor (>2MW) under perioden 1 november till 31 mars. I ovannämnda län och kommuner är nedsättningen begränsad till 20,5 öre/kWh för sådan förbrukning. I övriga delar av landet gäller i stället normalskattesatsen på 24,1 öre/kWh för sådan förbrukning. Nor- men är som ovan, dvs. 24,1 öre/kWh.

L8. Differentierat skatteuttag på fossila bränslen för uppvärmning

Skatteavvikelserna beräknas som skillnaden mellan skattesatserna på de olika energislagen och normalskattesatsen på elektrisk kraft. År 2004 uppgår skatteavvikelserna för gasol till 23,0 öre/kWh, för naturgas 21,7 öre/kWh, för kol 20,0 öre/kWh, för tung eldningsolja 17,2 öre/kWh samt för villaolja 16,8 öre/kWh.

L9. Energiskattebefrielse för biobränslen, torv m.m.

Ingen skatt utgår på biobränslen, torv m.m. som används för uppvärmning, vilket innebär en avvikelse på 24,1 öre/kWh 2004. Energiskatt utgår dock på råtallolja med en skattesats som motsvarar energi- och koldioxidskatten på eld- ningsolja.

L10. Avdrag för energiskatt på bränsle i kraftvärmeverk

För bränsle som förbrukas vid samtidig produktion av värme och el i kraftvärmeverk medges avdrag för hela energiskatten på den del av bränslet som motsvarar värmeproduktionen.

L11. Avdrag för energiskatt på egenproducerad el i kraftvärmeverk

För el som har framställts i en kraftvärme- anläggning och förbrukats för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i den egna verksamheten har tidigare medgetts fullt avdrag för energi- skatten på el. Avdraget upphör fr.o.m. 2004.

L12. Återbetalning av energiskatt för fjärrvärmeleveranser till industrin

Fjärrvärme som levereras till industrin medges fullt avdrag för energiskatten på bränsle och el. Normen utgörs av full skattesats.

L13. Bränsleförbrukning inom industrin

Industrisektorn är energiskattebefriad för an- vändning av fossila bränslen i tillverkningspro- cesser. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

L14. Bränsleförbrukning inom växthus- och jordbruksnäringen

Växthus- och jordbruksnäringen är skattebefriad från energiskatt för användning av fossila bräns- len till uppvärmning. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

L15. Elförbrukning inom industrin

Industrisektorn är skattebefriad för användning av elkraft. Fr.o.m. den 1 juli 2004 beskattas dock elanvändningen med 0,5 öre/kWh. Normen ut- görs av normalskattesatsen på el.

L16. Elförbrukning inom växthus- och jordbruksnäringen

Växthus- och jordbruksnäringen är skattebefriad för all elanvändning. Fr.o.m. den 1 juli 2004 beskattas dock elanvändningen med 0,5 öre/kWh. Normen utgörs av normalskatte- satsen på el.

L17.	Miljöbonus för el producerad i
	vindkraftverk
För	2004	får ett	skatteavdrag	motsvarande
12 öre/kWh		göras	för el från	landbaserad

vindkraftsel. För el från havsbaserad vindkraft medges ett avdrag på 17 öre/kWh. Avdraget upphör när elproduktionen uppnått 20 000 tim- mar beräknad som drift med full last.

L18. Nedsatt elskatt vid avtal om energieffektivisering inom industrin

För energiintensiva företag, som ingår avtal om energieffektivisering aviseras i denna proposition en skattenedsättning med 0,5 öre/kWh för energiskatten på el. Nedsättningen skall träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 2004.

Koldioxidskatt

L19. Generell nedsättning av koldioxidskatt för industrin

För industrisektorn medges en nedsättning på 79 procent av koldioxidskattesatsen för all an- vändning av fossila bränslen. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

nedsättning med 75 procent. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

L22. Återbetalning av koldioxidskatt för fjärrvärmeleveranser till industrin

Fjärrvärme som levereras till industrin medges ett avdrag på 79 procent av koldioxidskatten på bränsle. För 2003 medgavs nedsättning med 75 procent. Normen utgörs av full skattesats.

L23. Koldioxidskattebefrielse för bandrift

Befrielsen gäller bränsleförbrukning i diesel- drivna järnvägsfordon.

L24. Koldioxidskattebefrielse för elproduktion

För bränsle som åtgår vid elproduktion utgår ingen koldioxidskatt. Normen utgörs av full skattesats.

L25. Koldioxidskattebefrielse för inrikes luftfart

Skatt tas ej ut för flygbränsle. Detta gäller både privat och yrkesmässig förbrukning.

L20. Särskild nedsättning av koldioxidskatt för industrin

För energiintensiva industriföretag medges nedsättning utöver den generella nedsättningen om koldioxidskatten överstiger 0,8 procent av det enskilda företagets omsättning. För det överskjutande beloppet sätts skatten ned till 24 procent. Företag inom cement-, kalk-, glas- och stenindustri är dock befriade från den del av koldioxidskatten som överstiger 1,2 procent av omsättningen. EU:s minimiskatter måste dock alltid respekteras.

L21. Generell nedsättning av koldioxidskatt för växthus- och jordbruksnäringen

För bränslen som används inom växthus- och jordbruksnäringen medges en nedsättning på 79 procent av koldioxidskattesatsen för all an- vändning av fossila bränslen. För 2003 medgavs

L26. Koldioxidskattebefrielse för inrikes sjöfart

Skatt tas ej ut på bränslen för inrikes sjöfart.

L27. Nedsättning av koldioxidskatt på bränsle i kraftvärmeverk

För bränsle som förbrukas vid samtidig produktion av värme och el i kraftvärmeverk får avdrag göras för 79 procent av koldioxidskatten på den del av bränslet som motsvarar värme- produktionen. För 2003 medgavs nedsättning med 75 procent. Nedsättningen gäller fr.o.m. 2004.

L28. Koldioxidskattebefrielse för torv

Torv är ett fossilt bränsle, som är befriat från koldioxidskatt.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

M.Skattesanktioner

Kostnader i kapital

M1. Ränteutgifter – 21 procents reduktion

Enligt normen skall samtliga ränteutgifter vara avdragsgilla om lånet avser investeringar. Dock finns en begränsning i lagstiftningen som innebär att avdragseffekten är 21 procent i de fall nettoränteutgiften (kapitalinkomster fråndrag- na) överstiger 100 000 kronor.

M2. Begränsning av skattereduktion

I reglerna om skattereduktion för underskott av kapital finns en regel som begränsar reduktionen till summa andra skatter. Skatterestitution med- ges inte. Avvikelsen avser skatt på kapitalin- komst.

M3. Ränteutgifter för bostadsrättsföreningar

Avdragsrätten för räntor är begränsad och får ett givet år ej överstiga den intäkt på 3 procent av taxeringsvärdet som föreningen skall ta upp till beskattning. Uppkommer underskott får detta rullas framåt i tiden. Finns ett sådant underskott kvar när fastigheten avyttras får detta kvittas mot en eventuell kapitalvinst.

taxeringsvärdet (eller, om det är lägre, det under- lag som beräknats med hjälp av den s.k. dämp- ningsregeln) för fastigheter som är taxerade som hyreshus och 1,0 procent för småhusfastigheter. Direktavkastningen förutsätts motsvara det sammanlagda marknadsvärdet av bostadsrätterna multiplicerat med den reala statslåneräntan. Skatteavvikelsen utgörs av skillnaden mellan kapitalskatten (30 procent) på fastighetens reala direktavkastning och den skatt som betalas enligt gällande regler.

Punktskatter

M8. Särskild skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer

För el som produceras i kärnkraftverk tas en skatt ut på den tillståndsgivna termiska effekten med 5 514 kronor per MW och månad. Skatten kan likställas med en extra skatt som lagts på vissa företag och är därför att betrakta som en skattesanktion.

6.2Icke saldopåverkande skatteavvikelser

N.Skattefria transfereringar

M4–6. Fastighetsskatt på konventionellt beskattade hyreshus och småhus, lokaler, industri- och elproduktionsenheter

Skatten på dessa fastigheter är en objektskatt som enbart träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna beskattas som inkomst av närings- verksamhet utgör fastighetsskatten (som är av- dragsgill mot intäkterna), till den del den inte reducerar inkomstskatten, en skatteavvikelse.

M7. Avkastning på bostadsrättsfastighet

Direktavkastningen från privatbostadsföretags (äkta bostadsrättsföreningar) fastigheter beskat- tas inte konventionellt, utan genom en särskild schablonmetod. Enligt gällande regler skall före- ningen årligen ta upp en intäkt om 3 procent av fastighetens taxeringsvärde till beskattning. Där- utöver utgår fastighetsskatt på 0,5 procent av

N1. Näringsbidrag och EU-bidrag

Med näringsstöd avses stöd som lämnas av stat eller kommun. Beroende på hur stödet hanteras i näringsverksamheten blir effekten olika. Om bi- draget används för finansiering av en icke av- dragsgill utgift är bidraget i sin helhet att betrak- ta som en avvikelse. Om bidraget däremot an- vänds för finansiering av en tillgång som enligt allmänna regler får skrivas av med årliga värde- minskningsavdrag är avvikelsen enbart en skatte- kredit. Bidraget fungerar i dessa fall såsom en di- rektavskrivning. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt.

N2. Avgångsvederlag till jordbrukare

I vissa fall är avgångsvederlag till jordbrukare inte skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser in- komstskatt och särskild löneskatt.

N3. Bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnd

Ersättningen finansieras med statliga medel och är pensionsgrundande. Eftersom ersättningen är pensionsgrundande bör den betraktas som ersättning för utfört arbete. Fr.o.m. inkomståret 1999 beläggs ersättningarna med statlig ålders- pensionsavgift. Avvikelsen utgörs av särskild löneskatt med avdrag för den delen av pensions- avgiften som ej grundar förmån.

N4. Flyttningsbidrag

Flyttningsbidrag, som utgår p.g.a. att den anställ- de flyttar till ny bostadsort, är i allmänhet skatte- fri, utom till den del ersättningen väsentligt över- stiger belopp som gäller för befattningshavare i offentlig tjänst. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt.

N5. Värnpliktigas förmåner

Värnpliktigas förmåner i form av naturaför- måner, dagersättning, befattningspremie, av- gångsvederlag, utbildningspremie, familjebidrag m.m. är skattefri inkomst. Näringsbidrag utgör dock skattepliktig inkomst. Skatteavvikelsen av- ser inkomstskatt.

N6. Socialbidrag och annan hjälp enligt socialtjänstlagen

Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll som lämnats till intagen på kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus är ej skattepliktiga, varför inkomstskatt ej utgår. Skatteavvikelsen avser in- komstskatt.

N7. Barnbidrag m.m.

Barnbidrag och förlängt barnbidrag samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter avliden förälder ej överstiger 0,4 basbelopp är ej skattepliktiga. Skattefriheten för barnpension är begränsad till den garantinivå som gäller för bidragsförskott. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

N8. Handikappersättning m.m.

Handikappersättning, sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader, merutgifter för resor, särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt barn samt hemsjukvårds- bidrag och hemvårdsbidrag som utgår av kom- munala eller landstingskommunala medel är skattefria. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N9–N17. Bidrag till adoption, engångsbidrag i samband med arbetsplacering av flyktingar, bostadstillägg till pensionärer (BTP), bostadsbidrag, underhållsstöd, studiestöd, skattefria pensioner, äldreförsörjningsstöd samt övriga skattefria transfereringar

Bidragen och stöden är skattefria. Skatteavvikel- serna avser inkomstskatt.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 2

Appendix

Nedan redovisas en förteckning över samtliga utgifts- och politikområden (UO respektive PO) för år 2004.

Utgiftsområden

UO1	Rikets styre
UO2	Samhällsekonomi och finansförvaltning
UO3	Skatt, tull och exekution
UO4	Rättsväsendet
UO5	Internationell samverkan
UO6	Försvar samt beredskap mot sårbarhet
UO7	Internationellt bistånd
UO8	Invandrare och flyktingar
UO9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg
UO10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
UO11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom
UO12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn
UO13	Arbetsmarknad
UO14	Arbetsliv
UO15	Studiestöd
UO16	Utbildning och universitetsforskning
UO17	Kultur, medier, trossamfund och fritid
UO18	Samhällsplanering, Bostadsförsörjning och byggande
UO19	Regional politik
UO20	Allmän miljö- och naturvård
UO21	Energi
UO22	Kommunikationer
UO23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
UO24	Näringspolitik
UO25	Allmänna bidrag till kommuner
UO26	Statsskuldsräntor mm.
UO27	Avgiften för Europeiska gemenskapen

Politikområden

PO1	Effektiv statsförvaltning
PO2	Finansiella system och tillsyn
PO3	Skatt, tull och exekution
PO4	Rättsväsendet
PO5	Utrikes- och säkerhetspolitik
PO6	Totalförsvar
PO7	Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar
PO8	Internationellt utvecklingsarbete
PO9	Samarbete med Central- och Östeuropa

PO10 Integrationspolitik

PO11 Storstadspolitik

PO12 Migrationspolitik

PO13 Hälso- och sjukvårdspolitik

PO14 Folkhälsa

PO15 Barnpolitik

PO16 Handikappolitik

PO17 Äldrepolitik

PO18 Socialtjänstpolitik

PO19 Ersättning vid arbetsoförmåga

PO20 Ekonomisk äldrepolitik

PO21 Ekonomisk familjepolitik

PO22 Arbetsmarknadspolitik

PO23 Arbetslivspolitik

PO24 Jämställdshetspolitik

PO25 Utbildningspolitik

PO26 Forskningspolitik

PO27 Mediepolitik

PO28 Kulturpolitik

PO29 Ungdomspolitik

PO30 Folkrörelsepolitik

PO31 Bostadspolitik

PO32 Regional samhällsorganisation

PO33 Regional utvecklingspolitik

PO34 Miljöpolitik

PO35 Energipolitik

PO36 Transportpolitik

PO37 IT, elektronisk kommunikation och post PO38 Näringspolitik

PO39 Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande PO40 Konsumentpolitik

PO41 Skogspolitik

PO42 Djurpolitik

PO43 Livsmedelspolitik

PO44 Landsbygdspolitik

PO45 Samepolitik

PO46 Demokrati

PO47 Minoritetspolitik

PO48 Allmänna bidrag till kommuner

Bilaga 3

Fördelningspolitisk

redogörelse

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Bilaga 3

Fördelningspolitisk redogörelse

Innehållsförteckning

Sammanfattning................................................................................................................			7
	Inkomst- och lönefördelningen.............................................................................		7
	Inkomstfördelningen i ett regionalt perspektiv ...................................................		7
1	Hushållens inkomster ............................................................................................		8
	Inkomstutveckling för vem?..................................................................................		8
	1.1	Förändring av ekonomisk standard 1991–2004 ....................................	8
	1.1.2	Fördelningspolitiska nyckeltal .............................................................	10
	1.2	Fördelning av ekonomiska resurser 1991–2002 ..................................	10
	1.2.1	Lönespridning 1992–2002 ....................................................................	10
	1.2.2	Löneskillnad mellan kvinnor och män.................................................	11
	1.2.3	Lön i olika regioner...............................................................................	11
	1.2.4	Inkomstfördelningen............................................................................	12
	1.2.5	Ekonomiskt utsatta...............................................................................	13
	1.2.6	Utveckling av ekonomisk standard för olika grupper .......................	14
		Ungdomar .............................................................................................	14
		Barn........................................................................................................	15
		Ålderspensionärer .................................................................................	15
2	Inkomstfördelningens utveckling i ett regionalt perspektiv .............................		15
	2.1	Bakgrund ...............................................................................................	15
	2.2	Inkomstskillnader mellan invånare i olika kommuner .......................	16
	2.2.1	Invånarnas privata och offentliga försörjning i kommunerna............	16
		Regionala mönster i socialbidrag, arbetsmarknadsstöd och
		sjukpenning ...........................................................................................	17
		Nettotransfereringar.............................................................................	17
	2.2.2	Utjämning mellan kommuner..............................................................	18
	2.2.3	Skillnader i ekonomisk standard mellan kommuner...........................	19
		Inkomsternas konjunkturkänslighet ...................................................	20
		Utjämning över tiden............................................................................	21
	2.3	Inkomstskillnader mellan regioner ......................................................	21
		Regional tillväxt.....................................................................................	21
		Befolkningsstruktur..............................................................................	23
		Försörjningskvot och faktorinkomst ..................................................	23
	2.3.1	Ekonomisk standard .............................................................................	24
		Ekonomisk standard och befolkningsutveckling................................	25
		Fördelningen av offentlig välfärdskonsumtion...................................	26

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3
2.3.2	Förvärvsarbetstid och tid i hemarbete ..................................................	28
2.4	Slutsatser ................................................................................................	29
Underbilaga 3	..................................................................................................................	30
Begrepp och definitioner ......................................................................................		30
Avsteg från den officiella inkomststatistiken......................................................		31
Datamaterial ..........................................................................................................		31

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Tabellförteckning
Tabell 1.1 Ekonomisk standard 2002 samt förändring 1991–2002 och 2002–2004.	....
Median för grupper av individer...................................................................	9
Tabell 1.2 Fördelningspolitiska nyckeltal 1991–2002...................................................	9
Tabell 1.3 Medianlön för kvinnor och män i olika regioner 2002 .............................	12
Tabell 1.4 Andel med justerad disponibel inkomst understigande 60 procent
av medianinkomsten 1995 och 2002...........................................................	14
Tabell 2.1 Kommunal variation i olika inkomstslag för invånarna 2002 ...................	17
Tabell 2.2 Bruttoregionprodukt 1993. Utveckling 1993–2001 av BRP och
lönesumma per capita fördelat på regionfamiljer ......................................	22
Tabell 2.3 Befolknings- och försörjningssituation i olika regioner 2002 ..................	24
Tabell 2.4 Hushållets ekonomiska standard (median) i olika regioner.
Förändring 1991–2002 samt relativ nivå 2002 ...........................................	24
Tabell 2.5 Hushållets ekonomiska standard efter boendeutgift 2002 .......................	26
Tabell 2.6 Faktorinkomst, disponibel inkomst samt disponibel inkomst efter
beaktande av offentlig konsumtion och boendeutgifter 1999..................	27
Tabell 2.7 Tidsanvändning i olika regioner 2000/2001...............................................	28
Underbilagetabell 3.1 Individernas ekonomiska standard1991–2002
samt förändring1991–2004. Median för olika grupper samt
medelvärden för inkomstgrupper (deciler)................................................	33

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Diagramförteckning
Diagram 1.1	Lönespridning 1992–2002 .......................................................................	10
Diagram 1.2 Kvinnors lön i relation till mäns lön 1992–2002 ....................................		11
Diagram 1.3 Gini-koefficienten för justerad disponibel inkomst 1991–2002 ...........		12
Diagram 1.4 Andelen med svag ekonomi 1991–2002 .................................................		13
Diagram 1.5 Ekonomisk standard för barn, ungdomar och ålderspensionärer
	i förhållande till hela befolkningen 1991–2002......................................	14
Diagram 1.6 Andel barn (0–17 år) som lever i familjer med svag ekonomi
	1991–2002.................................................................................................	15
Diagram 2.1 Invånarnas genomsnittliga bruttoinkomst i kommunerna 2002...........		16
Diagram 2.2 Inkomstslagens betydelse för invånarnas bruttoinkomst 2002 ............		17
Diagram 2.3 Nettotransfereringar mellan invånarna i olika kommuner 2002...........		18
Diagram 2.4 Medianinkomst inom kommuner för olika inkomst-
	definitioner 1999......................................................................................	19
Diagram 2.5 Den kommunala inkomstfördelningen 1991– 2002...............................		20
Diagram 2.6 Samband mellan inkomstnivå 1991 och inkomstutveckling
	1991–1995 på kommunnivå.....................................................................	20
Diagram 2.7 Samband mellan inkomstnivå 1995 och inkomstutveckling
	1995–2000 på kommunnivå.....................................................................	20
Diagram 2.8 Omfördelningseffekt mellan kommuner av skatter
	och transfereringar...................................................................................	21
Diagram 2.9 Ekonomisk standard efter boendeutgift per genomsnittlig
	förvärvsarbetstimme år 2001 för individer 20–84 år i olika ......................
	kommungrupper.......................................................................................	28
Figur 2.1	Nettotransferering för invånare i kommunerna 2002............................	18
Underbilagefigur 1 Socialbidrag per invånare 2002.......................................................		34
Underbilagefigur 2 Arbetsmarknadsstöd per invånare 2002........................................		34
Underbilagefigur 3 Sjukpenning per invånare 2002......................................................		34
Underbilagefigur 4 Andel född i annat land än Sverige 2002 .......................................		34

Sammanfattning

På riksdagens uppdrag lämnar regeringen sedan 1994 fördelningspolitiska redogörelser i anslut- ning till budgetpropositionen och/eller vår- propositionen. Årets redogörelse innehåller dels en redovisning av hushållens inkomster och inkomstfördelning sedan början av 1990-talet, dels en fördjupad analys av skillnader i eko- nomisk standard mellan hushåll i olika regioner av landet.

Inkomst- och lönefördelningen

Hushållens ekonomiska standard1 ökade med drygt 12 procent mellan 1991 och 2002. Ökningen var något större bland män (13 procent) än bland kvinnor (11,5 procent). Mest gynnsam har utvecklingen varit för ålderspensionärer som ökade sin ekonomiska standard med mellan 15 och 21 procent. För ungdomar i åldern 18–24 år ökade däremot den ekonomiska standarden mycket svagt, vilket bland annat förklaras av att en allt större andel studerar allt längre. Under perioden 2002–2004 beräknas den ekonomiska standarden öka med ytterligare drygt 2 procent och samtliga grupper, inklusive ungdomar, beräknas uppvisa en positiv utveckling.

Lönespridningen, som ökat kontinuerligt under de senaste elva åren, tenderar att bromsas upp. Utvecklingen av månadslönerna bland de i den övre delen av fördelningen har mattats av kraftigt. Månadslönen vid nionde decilen är emellertid fortfarande ungefär dubbelt så hög som vid första decilen.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män är i stort sett oförändrad jämfört med föregående år och skillnaden mellan mäns och kvinnors lön är liksom tidigare större för dem med hög lön. Bland dem med högst lön har dock löneskillnaden minskat svagt. Lönekvoten 2002 uppgår till 74 procent, dvs. lönen för kvinnor uppgår till 74 procent av lönen för män. Motsvarande lönekvot uppgick till 72 procent 2001. För medianlönen är kvoten 88 procent och bland dem med lägst löner är kvoten 94 procent.

1 Medianvärdet för disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Inkomstspridningen2 ökade med ca 13 procent mellan 1991 och 2002. Under den första delen av 1990-talet var inkomstspridningen i det närmaste oförändrad. Ökningen förklaras huvudsakligen av att hushållen med högst ekonomisk standard ökat sin inkomst mer än övriga efter 1995. Denna utveckling har dock bromsats upp efter 2001.

Andelen	hushåll	med	svag	ekonomi är
4,5 procent,	vilket	innebär	en	svag ökning

jämfört med tidigare år. Sett i ett internationellt perspektiv är detta en låg nivå.

Inkomstfördelningen i ett regionalt perspektiv

De offentliga skatte- och transfereringssystemen har inga uttalade regionalpolitiska syften, men medför i praktiken en långtgående utjämning av regionala skillnader i hushållens ekonomiska standard. Som en följd av att bl.a. syssel- sättningsgrad och arbetstid varierar starkt mellan olika delar av landet, är de regionala skillnaderna mellan invånarnas marknadsinkomst3 stor. När man också tar hänsyn till de offentliga systemen i form av skatter och transfereringar framträder en annan bild – en bild av en mycket jämn regional fördelning av hushållens ekonomiska standard. Efter att skatter och transfereringar beaktats ligger hushållens genomsnittsinkomst i de flesta regioner och kommuner på ungefär samma nivå och ingen region eller kommun avviker genom påtagligt lägre nivå än andra. Däremot uppvisar ett fåtal kommuner, i synnerhet runt storstadsområden, något högre inkomster. Om även värdet av den offentliga konsumtion som kan knytas till individen beaktas, sker en ytterligare utjämning mellan regioner.

Analysen har gjorts stegvis och visar tydligt hur skillnader i marknadsinkomst utjämnas kraftfullt, när offentliga system i form av transfereringar, skatter och offentlig kon- sumtion tas med. I de flesta, 199 av landets 289 kommuner år 2002, fick invånarna tillbaka mer transfereringar och offentliga subventioner än de betalade i skatt, arbetsgivar- och egenavgifter.

2Inkomstspridningen mäts med Gini-koefficienten för justerad dispo- nibel inkomst. Definition finns i underbilaga 3.

3Marknadsinkomst är summan av lön, företagar- och kapitalinkomst.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Det finns inget som tyder på att skillnaderna i genomsnittsinkomst efter skatter, transfere- ringar och offentlig konsumtion har ökat under de senaste 10 åren. Även om skillnaden mellan invånarnas inkomster i kommuner och regioner är tämligen lika över tiden, kan vissa konjunk- turella variationer observeras. De regionala in- komstskillnaderna minskar i en konjunktur- nedgång, för att sedan öka i samband med en konjunkturuppgång. Detta fenomen styrs framförallt av förändringar i den övre delen av inkomstfördelningen. I en lågkonjunktur minskar skillnaderna genom att kommuner med högre ekonomisk standard (och stor andel marknadsinkomster) tappar i inkomst samtidigt som kommuner med lägre ekonomisk standard förefaller mer stabila över konjunkturcykeln.

En indelning av landet i kommungrupper visar att förortskommunernas marknadsinkomster ligger 26 procent över riksmedianen och glesbygdskommunerna ligger 21 procent under riksmedianen. Beaktas även de offentliga trans- fererings- och skattesystemen samt den offentliga konsumtionen och boendeutgifter ligger förortskommunerna 9 procent över riksmedianen, medan glesbygdskommunernas ekonomiska standard överstiger riksmedianen med 3 procent. Den initiala skillnaden på 47 procentenheter i marknadsinkomst har således minskat till 6 procentenheter när de offentliga systemen och boendeutgifter beaktas.

Slutligen studeras också hur regionala skill- nader i ekonomisk standard förhåller sig till regionala skillnader i arbetstid. Här konstateras att ekonomisk standard per arbetad timme är betydligt lägre i kommuner där invånarna till stor del försörjer sig via marknadsinkomster.

Fördelningsanalys av disponibel inkomst ger en god bild av den ekonomiska standarden5 i hushåll med olika sammansättning.

Ekonomisk standard ger emellertid inte en fullständig bild av hushållens resurser eftersom en stor del av dessa kommer från subventionerad offentlig konsumtion i form av t.ex. barn- omsorg, utbildning, hälso- och sjukvård, äldre- omsorg. I tidigare fördelningspolitiska redo- görelser6 har redovisats fördjupade studier, där värdet av offentlig konsumtion adderats till den ekonomiska standarden. Resultaten visade att den offentliga konsumtionen har en kraftigt utjämnade effekt på inkomstfördelningen.

Inkomstutveckling för vem?

Undersökningen av hushållens ekonomi, HEK, bygger på årliga tvärsnitt av befolkningen. Det innebär att det inte är samma individer som studeras över tid. Sammansättningen av olika grupper förändras således. Enskilda individer förflyttar sig mellan inkomst- och åldersgrupper. Samboende kan separera för att vid nästa mättillfälle ingå bland ensamstående med barn. Gruppen ålderspensionärer kompletteras med yngre personer samtidigt som äldre personer dör. En individ som säljer sitt hus kan göra en kapitalvinst och därmed tillfälligt hamna i den högsta inkomstklassen.

Vid redovisning av vissa nyckeltal som inkomströrlighet och ekonomisk marginalisering följs enskilda individers rörlighet på inkomst- skalan med hjälp av SCB:s databas LINDA. I LINDA är uppgifterna longitudinella, dvs. det är möjligt att följa samma individ över tid.

1 Hushållens inkomster

Statistiska centralbyrån (SCB) följer regelbundet inkomstfördelningen i Sverige genom under- sökningen av hushållens ekonomi, HEK.4 Analysen i följande kapitel grundar sig huvudsakligen på denna undersökning.

1.1Förändring av ekonomisk standard 1991–2004

Den ekonomiska standarden 2002 och utveck- lingen sedan 1991 redovisas i tabell 1.1 fördelat på ålder och kön. I tabellen finns även en framskrivning till 2004.

4 Undersökningen bygger på kontrolluppgifter till inkomsttaxeringen, myndigheters register och telefonintervjuer. Tidigare benämning Inkomstfördelningsundersökningen (HINK).

5Disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda. Statistiken för 2002 är preliminär.

6Proposition 1999/2000:1 Bilaga 4 och proposition 2001/02:100 Bilaga 3.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Den senaste statistiken visar att medianen för hushållens ekonomiska standard har ökat med 12 procent mellan 1991 och 2002. För män är ökningen 13 procent att jämföra med 11,5 procent för kvinnor. Medianinkomsten för ålderspensionärer har ökat kraftigt (15–21 procent) men den ekonomiska standarden är fortfarande lägre för pensionärer än för genomsnittet. Ungdomsgruppen 18–24 år har en mycket svag utveckling under perioden bland annat till följd av att en större andel studerar och under allt längre tid.

Tabell 1.1 Ekonomisk standard 2002 samt förändring 1991–2002 och 2002–2004. Median för grupper av individer

Kronor per år i 2003 års prisnivå. Förändring i procent

	Ekonomisk	Förändring	Förändring
	standard	1991–2002	2002–04
	2002
Samtliga (medelvärde)	169 800	14,9	2,5

Samtliga (median)	152 600	12,2	2,3

Kvinnor	147 600	11,5	2,3

Män	157 700	12,9	2,3

0–17 år	144 200	11,7	1,2

18–24 år	137 000	0,3	2,4

25–34 år	155 400	14,0	1,0

35–44 år	157 100	10,1	1,6

45–54 år	181 700	7,1	1,6

55–64 år	189 000	16,3	1,4

65-74 år	136 400	15,2	8,2

75+ år	111 300	21,5	6,4

Anm. Framskrivning till 2004.

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Tabell 1.2 Fördelningspolitiska nyckeltal 1991–2002

Övriga åldersgrupper har en mycket varierad inkomstutveckling med ökningar på mellan 7 och 16 procent.

Mer detaljerade uppgifter om utvecklingen av ekonomisk standard för olika grupper från 1991 till 2002 visas i underbilagetabell 3.1. Där framgår att inkomstutvecklingen har varit god även för samboende med en ökning på 15 procent mellan 1991 och 2002. Ensamstående med barn har dock haft en svag inkomst- utveckling och inkomsten har ökat med knappt 4 procent.

I underbilagetabellem visas även den genom- snittliga ökningen för 10 inkomstgrupper, s.k. deciler. Sammansättningen av grupperna för- ändras över tiden. De lägre inkomstgrupperna har en svagare real inkomstutveckling mellan 1991 och 2002 än grupper med högre inkomst. I de högsta inkomstgrupperna är ökningen 17–26 procent. Detta beror både på ökade marknads- inkomster och högre kapitalvinster. I genom- snitt är ökningen 12 procent.

Med hjälp av ekonomisk och demografisk utveckling samt regler i skatte- och trans- fereringssystemen görs en framskrivning av inkomster från 2002 till 2004. Den ekonomiska standarden beräknas i genomsnitt öka med drygt 2 procent under denna period när hänsyn tas till prisutvecklingen. Resultaten av framskrivningen visar dessutom att det endast är ålders- pensionärer som får en väsentligt högre real utveckling med 6–8 procent.

	1991	1992	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Lönespridning (Decil9/Decil5)	-	1,40	1,44	1,46	1,46	1,52	1,55	1,55	1,59	1,58

Lön (D5kvinnor/D5män)	-	0,87	0,88	0,86	0,86	0,88	0,88	0,86	0,87	0,88

Inkomstspridning (Gini)	0,221	-	0,214	0,228	0,246	0,232	0,252	0,287	0,254	0,249

Gini exkl. kapitalvinster	0,203	-	0,205	0,210	0,214	0,217	0,220	0,235	0,228	0,229

Förmögenhetskoncentration topp 1%	-	19,5	-	-	20,3	-	29,8	26,1	25,3	-

Andel med svag ekonomi (%)	3,4	-	3,3	3,7	3,5	3,7	4,0	4,4	4,2	4,5

Andel barn med svag ekonomi (%)	2,9	-	2,9	3,8	3,4	2,9	4,1	3,8	3,7	4,3

Barns relativa standard (%)	95,0	-	93,7	92,2	92,1	93,8	93,1	93,9	94,8	94,5

Regional spridning	1,18	1,16	1,14	1,16	1,17	1,19	1,17	1,21	1,18	1,16

Inkomströrlighet (M)	-	0,048	0,042	0,041	0,041	0,042	0,045	0,046	0,047	0,047

Marginaleffekt (%)	-	-	-	53,2	53,4	52,2	50,1	47,7	45,1	45,1

Ekonomiskt marginaliserade (%)	5,9	6,3	9,8	9,9	9,8	9,9	9,5	9,0	8,9	9,1

Anm. Förklaringar till nyckeltalen finns i underbilaga 3 samt i avsnitt 1.1.2 och 1.2.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

1.1.2Fördelningspolitiska nyckeltal

Utvecklingen sedan 1991 för ett antal fördel- ningspolitiska nyckeltal redovisas i tabell 1.2. Hälften av nyckeltalen analyseras utförligare längre fram i denna bilaga medan övriga endast kommenteras här. Definitioner finns i under- bilagan.

Förmögenhetskoncentrationen visar hur för- mögenheten är fördelad och har tidigare inte följts regelbundet. Sedan 1999 finns emellertid årliga mätningar och av dessa framgår att förmögenheten har blivit mer ojämnt fördelad 1992–1999. I tabellen redovisas den andel av förmögenheten som de 1 procent rikaste äger. Andelen var störst 1999 men är jämnare därefter.

Regional spridning: Skillnaden i inkomstnivå mellan rika och fattiga regioner ökade under slutet av 1990-talet. Kvoten 1,16 mellan decil 9 och decil 1 är år 2002 samma som 1996, vilket innebär att inkomstnivån är 16 procent högre i den rikare regionen jämfört med den fattigare. De regioner som studeras är 81 lokala arbets- marknadsregioner enligt NUTEK:s gruppering. I kapitel 2 behandlas den regionala inkomst- fördelningen mer i detalj.

Inkomströrligheten minskade något i början av perioden men ökade igen mot slutet av 1990- talet. De senaste åren har den varit i stort sett oförändrad.

Marginaleffekter: Den genomsnittliga margi- naleffekten har minskat från 53,2 procent 1996 till 45,1 procent 2002. Minskningen beror främst på lägre arbetslöshet, kompensation för delar av den allmänna pensionsavgiften och justering av brytpunkter i skattesystemet samt införande av maxtaxa i barnomsorgen.

Ekonomiskt marginaliserade: Efter en kraftig ökning under 1990-talets krisår har utvecklingen vänt och andelen ekonomiskt marginaliserade har minskat. Fortfarande är det 9 procent av personer i åldern 20–64 år för vilka mer än halva den disponibla inkomsten kommer från arbets- marknadsstöd, sjukförsäkring, förtidspension, bostadsbidrag eller socialbidrag tre år i rad.

SCB.7 Med lön avses den överenskomna månadslönen vid heltidsarbete och både heltids- och deltidsanställda ingår.

Därefter följer ett avsnitt om inkomst- fördelningen för hela befolkningen och för olika grupper, där den disponibla inkomsten är den ekonomiska variabel som analyseras.

1.2.1Lönespridning 1992–2002

För att analysera lönespridningen är det vanligt att förutom medelvärden beräkna olika statistiska mått som deciler och median för individerna sorterade efter lön. Medelvärdet 2002 för månadslönen är 22 100 kronor och medianlönen är 19 600 kronor. Den nionde decilen beräknas till 31 000 kronor och den första decilen till 15 300 kronor. Detta innebär att 80 procent av alla löner ligger mellan dessa två månadslöner.

Som framgår av diagram 1.1 har kvoten för de med hög lön (decilgräns 9) och medianen (decilgräns 5) ökat i stort sett kontinuerligt under de senaste elva åren. År 2002 uppgår den till 1,58, vilket innebär att lönen vid den övre gränsen ligger 58 procent över medianen. Kvoten mellan hög lön och låg lön (decilgräns 1) har beräknats till 2,02 och även den har ökat under perioden. Medianlönen jämfört med de med låg lön har varit oförändrad under de senaste fyra åren. Mellan 2001 och 2002 minskade decilkvoterna svagt.

Diagram 1.1 Lönespridning 1992–2002
2,2
2,0
1,8
1,6
1,4
1,2
1,0							Decil 9/decil 1
0,8							Decil 9/decil 5
0,8							Decil 5 /decil 1
							Decil 5 /decil 1
0,6
1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

1.2Fördelning av ekonomiska resurser 1991–2002

Detta avsnitt inleds med en redovisning av skillnader i månadslön mellan olika individer baserad på uppgifter från årlig lönestatistik från

7 Lönestatistiken grundar sig på företagets personalredovisning och har av SCB från 1998 kompletterats med uppgifter för urvalspersoner i LINDA. Den statistiska täckningen av branscher och personal i ledande befattningar har förbättrats avsevärt så att fler personer med höga månadslöner ingår i statistiken.

En del av den ökade lönespridningen förklaras av en förbättrad urvalstäckning, vilken medför att personer i högre befattningar, företrädesvis inom privat sektor, numera ingår i redovisningen i mycket större omfattning. Annorlunda ut- tryckt, lönespridningen underskattades före 1998 då dessa individer inte ingick i under- sökningen. I diagram 1.1 markeras detta genom ett brott i serien.

1.2.2Löneskillnad mellan kvinnor och män

I diagram 1.2 jämförs kvinnors lön med mäns lön för olika decilgränser när lön för kvinnor respektive män har sorterats i två olika lönefördelningar. Relationerna har varit på- fallande konstanta under perioden. Skillnaden i lönenivå är stor mellan könen, särskilt vid den högre decilgränsen där kvinnors månadslön år 2002 har beräknats till 26 150 kronor och mäns månadslön till 35 550 kronor, dvs. kvinnors lön uppgår till 74 procent av mäns lön. Vid den lägre lönegränsen är skillnaden mindre och kvinnors lön (15 000 kronor) är 94 procent av mäns månadslön (16 000 kronor). Medianlönen för en kvinna (18 400 kronor) är cirka 88 procent av mannens medianlön (21 000 kronor). Mellan 2001 och 2002 har kvinnors månadslön svagt närmat sig mäns månadslön vid den övre decilgränsen. Löneandelen har ökat från 72 procent till 74 procent.

En del av förklaringen till dessa skillnader i lön är att kvinnor och män har olika ålder, utbildning, arbetstid och arbetar inom olika sektorer. Om ingen hänsyn tas till dessa faktorer är kvoten mellan kvinnors och mäns genom- snittliga månadslön 83 procent. Vid standard- vägning efter yrke, där hänsyn tas till dessa faktorer, har kvinnors lön som andel av mäns lön beräknats till 92 procent.8 Resterande skillnad kan vara uttryck för olikhet i faktiskt antal arbetade år (pga. föräldraledighet) och olika typer av oförklarade faktorer, men möjligen också diskriminering avseende bl.a. befattning och lön.

					PROP. 2003/04:100 BILAGA 3
Diagram 1.2 Kvinnors lön i relation till mäns lön 1992–
2002
1,0
0,9
0,8
0,7
						Decil 1 kvinnor/decil 1 män
0,6						Decil 5 kvinnor/decil 5 män
0,6
						Decil 9 kvinnor/decil 9 män
0,5
1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

De lönerelationer som redovisas avser månads- lön vid arbete på heltid (deltidslön omräknad). Då väsentligt fler kvinnor än män arbetar deltid (frivilligt eller ofrivilligt) blir skillnaden i ekonomiska resurser större mellan könen än vad dessa relationer visar. Detta behandlas i en särskild bilaga till budgetpropositionen för 2004.9

1.2.3Lön i olika regioner

För att anknyta till den regionala analysen i kapitel 2 redovisas månadslön för kvinnor, män och samtliga vid två olika geografiska uppdelningar i tabell 1.3. Näringslivsstrukturen i dessa regioner är högst varierande men ändå förefaller det som om medianvärdet på månads- lön är påfallande lika i de olika regionerna.

Stockholms län har ett löneläge som är 10 procent högre än riksvärdet. Det skiljer 3 000 kronor per månad mellan Stockholms län och Småland med högst respektive lägst löneläge. I glesbygdskommuner är medianen 8 procent lägre än medianen i riket och i storstäder och förortskommuner ligger medianen 8 procent över rikets median. Motsvarande regionala mönster återfinns även vid en separat analys för kvinnor och män. Det kan noteras att medianlönen för män i de flesta regioner ligger högre än den högsta medianlönen för kvinnor som är 20 300 kronor i Stockholms län.

8 Medlingsinstitutet och SCB, Lönestatistisk årsbok 2002.

9 Proposition 2003/04:1 Bilaga 4.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Tabell 1.3 Medianlön för kvinnor och män i olika regioner 2002

Månadslön i kronor

	Samtliga	Kvinnor	Män
Hela riket	19 600	18 400	21 000

Riksområden

Stockholms län	21 600	20 300	23 700

Östra Mellansverige	19 300	18 100	20 800

Småland med öar	18 600	17 600	19 700

Sydsverige	19 300	18 100	20 900

Västsverige	19 500	18 300	21 000

Norra Mellansverige	18 900	17 700	20 300

Mellersta Norrland	18 800	17 900	20 000

Övre Norrland	19 100	18 000	20 500

Kommungrupper

Storstäder	21 000	19 900	22 600

Förortskommuner	21 200	19 800	23 500

Större städer	19 500	18 300	21 000

Medelstora städer	19 000	17 800	20 500

Industrikommuner	18 900	17 700	20 200

Landsbygdskommuner	18 500	17 500	19 600

Glesbygdskommuner	18 100	17 500	18 900

Övriga större kommuner	18 800	17 600	20 000

Övriga mindre kommuner	18 700	17 600	20 000

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

1991 och 2002.10 Gini-koefficienten inklusive kapitalvinster varierar kraftigt mellan enskilda år. Ojämnheten ökar de år då hushållen väljer att realisera stora nominella värdeökningar i aktier och andra tillgångar. Enligt denna serie ökar Gini-koefficienten från 0,221 till 0,249 mellan 1991 och 2002. Ett högre värde betyder en mer ojämn inkomstfördelning. Ökningen med 0,028 enheter motsvarar knappt 13 procent. Detta mönster stämmer väl överens med vad som redovisas i offentlig statistik.

Diagram 1.3 Gini-koefficienten för justerad disponibel inkomst 1991–2002

Gini

0.35
0.30
0.25
0.20


0.15					Inklusive kapitalvinster
					Inklusive kapitalvinster
					Exklusive kapitalvinster


0.10					HINK-hushåll (utan kapitalvinst)
0.05					HINK-hushåll (inklusive kapitalvinst)
					HINK-hushåll (inklusive kapitalvinst)

0.00
1991	1992	1993	1994	1995		1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

1.2.4Inkomstfördelningen

När inkomstfördelningens utveckling över tiden analyseras måste ett antal val avseende metod och definitioner göras. Det gäller t.ex. hur inkomsten beräknas, om det är hushåll eller indi- vider som ska analyseras och hur man ska jäm- föra hushåll med olika storlek och samman- sättning.

Analyserna i denna redogörelse avviker i några avseenden från SCB:s officiella statistik. Syftet är att uppnå en mer rättvisande beskrivning av fördelningen av konsumtionsmöjligheter bland individer med olika försörjningssituation. Ytter- ligare ett syfte är att följa internationell praxis. De avsteg som gjorts från SCB:s metoder redovisas i detalj i underbilagan.

I diagram 1.3 visas hur inkomstolikheterna, mätt som Gini-koefficienten (se underbilaga) för justerad disponibel inkomst, utvecklats mellan

Kapitalvinsternas11 stora genomslag på inkomst- olikheterna förklaras av att de är mycket ojämnt fördelade. År 1999 stod en procent av befolk- ningen för 70 procent av kapitalvinsterna och tio procent av befolkningen för 99 procent av desamma. Kapitalvinsternas omfattning har ökat trendmässigt under perioden men varierar kraftigt mellan åren, t.ex. uppgick de 1992 till 18 miljarder kronor jämfört med 130 miljarder kronor år 2000. Trenden bryts dock 2001 då kapitalvinsterna uppgick till 68 miljarder kronor och den neråtgående trenden fortsatte även 2002 men i en mer blygsam takt.

När kapitalvinsterna exkluderas tydliggörs att fördelningen av övriga inkomster varit i stort sett oförändrad under perioden 1991–1995 men

10Data avseende 2002 är preliminära och kommer att revideras. För åren 1992–1994 saknas data baserade på det hushållsbegrepp (kost-hushåll) som numera används i inkomstfördelningsstatistiken. För att kunna bedöma utvecklingen under början av 1990-talet redovisas därför även tidsserier baserade på det äldre hushållsbegreppet (HINK-hushåll).

11En kapitalvinst uppkommer då en tillgång som ökat i värde avyttras. Dessa vinster kallades tidigare realisations- eller reavinster.

därefter har ojämnheten ökat12. Denna ökning beror främst på att de med högst inkomst har ökat sin inkomst snabbare än övriga mot slutet av 1990-talet.13 Även denna trend bryts 2001, då ojämnheten minskar.

De förändringar i inkomstfördelningen som skett under 1990-talet kan alltså i stor utsträck- ning förklaras av kapitalvinster. Anmärknings- värt är att inkomstfördelningen i stort tycks vara helt opåverkad av den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten i början av decenniet.

Att inkomstfördelningen var så stabil i början av 1990-talet betyder inte att enskilda hushåll och individer inte drabbades hårt av den ekono- miska nedgången och arbetslösheten under perioden. Det kan ske stora förändringar inom en given fördelning genom att hushåll ”byter plats” med varandra, utan att fördelningens sammantagna utseende påverkas. Inkomst- fördelningen förblir också opåverkad om allas inkomster samtidigt sjunker i samma takt.

1.2.5Ekonomiskt utsatta

Att utifrån inkomststatistik beräkna hur många personer som har en svag ekonomi är svårt. Det är inte självklart vilket eller vilka mått som är mest rättvisande och det finns en mängd felkällor i statistiken. Resultaten blir svårtolkade och måste bedömas med stor försiktighet. I den fördelningspolitiska bilagan till förra årets ekonomiska vårproposition diskuterades mät- problem samt för- och nackdelar med olika tänkbara mått på låg inkomst mer ingående.14

När omfattningen av låga inkomster ska be- räknas utgår man vanligen från en inkomstgräns och betraktar alla individer eller hushåll vars inkomst understiger denna gräns som ekono- miskt utsatta. Inkomstgränsen kan vara absolut eller relativ. I SCB:s officiella statistik används två relativa mått på svag ekonomi: andelen hus- håll som har en justerad disponibel inkomst som understiger 50 respektive 60 procent av median- inkomsten. De följande analyserna utgår från samma relativa mått som i den officiella stati-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

stiken, men med de korrigerade beräknings- metoder som redovisas i underbilagan.

En egenskap hos dessa relativa mått är att inkomstgränsen varierar över tiden. I en låg- konjunktur sänks gränsen genom att median- inkomsten sjunker och resultatet kan då bli att andelen med svag ekonomi minskar i takt med att ekonomin i landet försämras. I en konjunk- turuppgång kan resultatet bli det omvända, det ekonomiska uppsvinget leder till att fler hamnar under gränsen för svag ekonomi. Därför redo- visas även ett absolut mått, andelen med inkomst under hälften av 1991 års medianinkomst. Istället för att beräkna en ny gräns varje år används 1991 års medianinkomst uppräknad med prisutvecklingen.

Diagram 1.4 Andelen med svag ekonomi 1991–2002

Procent
10
9
8
7
6		Relativ 50%			Absolut 50%				Relativ 60%
		Relativ 50%			Absolut 50%				Relativ 60%
5
4
3
2
1
0
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

De relativa måtten – 50 och 60 procent av medianinkomsten15 – utvecklas i stort sett parallellt, men på olika nivåer, vilket framgår av diagram 1.4. Andelen med svag ekonomi minskar mellan 1991 och 1995 när ekonomin utvecklas svagt och arbetslösheten ökar.16 Mot slutet av perioden ökar andelen i takt med att ekonomin förbättras. Ökningen är särskilt tydlig för 60 procents nivån vilket framgår av att andelen med inkomster mellan 50 och 60 procent av medianinkomsten ökar under perioden. Med det absoluta måttet ökar tvärtom andelen i början och minskar i slutet av perioden.

12Analysen för början av 1990-talet baseras på tidsserien som avser individer i HINK-hushåll.

13SOU 2003:20, Fördelningspolitikens mål och medel, Bilaga 8 till Långtidsutredningen 2003/04.

14Proposition 2002/03:100 Bilaga 3.

15Den justerade disponibla medianinkomsten var 1991 136 000 kronor, 2002 var den 152 600 kronor (uppräknat till 2003 års prisnivå). Den lägre gränsen ökade realt under perioden från 68 000 till 76 300 kronor och den högre från 81 600 till 91 600 kronor.

16Jämförbara värden finns bara för 1991 samt från och med 1995, de streckade linjerna mellan dessa år är endast inritade för att visa vilket värde avseende 1991 som hör ihop med respektive tidsserie.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Sett över hela perioden minskar andelen med låg inkomst enligt det absoluta måttet. Inkomsterna för gruppen med lägst inkomst ökar alltså, men ökningen var mindre än ökningen i median- inkomst. Därför ökar andelen med inkomst under den relativa gränsen. Slutsatsen blir att den nedre delen av fördelningen har varit för- hållandevis stabil trots den dramatiska ekono- miska utvecklingen. Andelen med en inkomst understigande 60 procent av medianinkomsten ökar från strax under 7 procent 1995 till nästan 10 procent 2002. Det som styr utvecklingen av hur många som hamnar under gränsen för låg inkomst är i stor utsträckning den valda gränsen i sig.

De grupper, i vilka andelen med inkomster understigande 60 procent av medianinkomsten ökade mest är de äldre (75 år eller äldre) och de yngre aktiva (25–34 år). Kraftigast är ökningen i den äldsta gruppen där andelen ökade med drygt 9 procentenheter. Minst är ökningen för de i ålder 35–64 år.

Tabell 1.4 Andel med justerad disponibel inkomst understigande 60 procent av medianinkomsten 1995 och 2002

Procent

Ålder	1995	2002	Förändring
0–17	7,0	9,7	2,7

18–24	17,3	20,9	3,6

25–34	6,6	10,8	4,2

35–44	6,1	6,9	0,8

45–54	3,4	5,1	1,7

55–64	3,7	4,4	0,7

65–74	4,9	7,7	2,8

75+	8,5	17,6	9,1

Alla	6,8	9,6	2,8

Anm. Förändring avser procentenheter.

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

De ålderspensionärer som har lägst inkomst är ofta äldre kvinnor som inte varit förvärvsaktiva och därför saknar ATP-poäng. Deras disponibla inkomst bestäms, om de söker bostadstillägg, av nivån på det särskilda bostadstillägget (SBTP). Denna nivå varierar med boendekostnaden. Medianinkomsten har under perioden ökat vilket medfört att SBTP-nivån successivt kommit att understiga 60 procent av median- inkomsten för allt fler. Nivån på SBTP ligger strax ovanför en schablonmässigt beräknad socialbidragsnivå.

Även för andra åldersgrupper kan en viss del av ökningen förklaras av att socialbidragsnivån inte ökat lika snabbt som medianinkomsten. De som lever på socialbidrag har därför i ökad utsträckning fått en justerad disponibel inkomst på mindre än 60 procent av medianinkomsten.

1.2.6Utveckling av ekonomisk standard för olika grupper

I diagram 1.5 redovisas hur barns, ålders- pensionärers och ungdomars relativa inkomst varierat över tiden. Relativ inkomst definieras som medianen av justerad disponibel inkomst i gruppen i förhållande till motsvarande median för totalbefolkningen. För att underlätta jäm- förelser av utvecklingen har nivån år 1991 satts till 100 för samtliga grupper.

Diagram 1.5 Ekonomisk standard för barn, ungdomar och ålderspensionärer i förhållande till hela befolkningen 1991–2002

Index 1991=100

115
110
105				Ålderspensionärer (65+)
105				Barn (0-17)
				Barn (0-17)
100				Ungdomar (18-24)
100
95
90
85
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Ungdomar

Ungdomars (18–24 år) medianinkomst låg 1991 på samma nivå som befolkningen i genomsnitt men därefter försämrades deras relativa position påtagligt. Utbyggnaden av gymnasieskolan med ett tredje år i kombination med den svaga arbets- marknaden medför att allt fler valt att studera, med en svagare inkomst som följd. De drab- bades särskilt hårt av den sjunkande sysselsätt- ningen i början av 1990-talet och relativ- inkomsterna sjönk därför fram till mitten av 1990-talet. Därefter stabiliserades ungdomarnas relativa inkomst på en mycket lägre nivå än 1991. De preliminära resultaten för 2002 tyder på att ungdomarnas relativa inkomstnivå åter faller.

Etableringsåldern17 på arbetsmarknaden för män ökade mellan 1991 och 2000 från 22 år till 26 år. För kvinnor var ökningen än större, från 23 år till 29 år.

Barn

Den ekonomiska situationen för barnfamiljer försämrades fram till 1997. Detta kan till stor del förklaras av stigande arbetslöshet samt att de påverkades mer av saneringsprogrammet än andra grupper. Efter 1997 har en återhämtning skett. Den förbättrade situationen på arbets- marknaden gynnar dessa familjer och under de senaste åren har även reformer genomförts för att förbättra barnfamiljernas situation. Barn- bidragen har höjts successivt åren 2000–2001 och år 2002 infördes en maxtaxa i förskole- verksamhet och skolbarnsomsorg (effekten av denna påverkar dock inte den disponibla inkomsten).

Andelen barn i familjer med svag ekonomi ökade fram till 1996 eller 1997 beroende på vilket mått som används. Ökningen var dock liten utom då 60-procentsmåttet används, detta ökade signifikant från 5,8 till 9,7 procent mellan 1991 och 1997. Andelen med en disponibel inkomst under 50 procent av medianen var stabil, men andelen med en disponibel inkomst mellan 50 och 60 procent av medianinkomsten ökade alltså påtagligt.

Diagram 1.6 Andel barn (0–17 år) som lever i familjer med svag ekonomi 1991–2002

Procent
12
		Relativ 50%
10		Absolut 50%
		Absolut 50%
8		Relativ 60%
6
4
2
0
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

17 Etableringsåldern definieras här som den ålder vid vilken minst 75 procent av en födelsekohort var sysselsatt enligt AKU. Siffrorna som presenteras är hämtade från SOU 2001:54, Ofärd i välfärden, Forskarantologi från kommittén Välfärdsbokslut.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Mot slutet av perioden är nivåerna stabila eller minskar beroende på studerat mått. Tydligast är minskningen när det absoluta måttet används. År 2002 ökar andelen barn som lever i familjer med svag ekonomi jämfört med 2001, oavsett vilket mått som används.

Ålderspensionärer

Ålderspensionärernas relativa ekonomiska standard förbättrades påtagligt fram till 1996, därefter återgick deras relativa position successivt till 1991 års nivå. Gruppens median- inkomst har ökat kontinuerligt varje år sedan 1991. Den snabba relativa förbättringen i början av perioden har flera förklaringar. För det första ersätts äldre pensionärer successivt med yngre pensionärer med högre ATP. För det andra påverkas pensionärer inte direkt av arbets- marknaden. Slutligen påverkade konsolideringen av de offentliga finanserna inte pensionärs- gruppen i samma utsträckning som övriga grupper. När ekonomin vände uppåt i slutet av perioden återvände pensionärerna till sin ur- sprungliga relativa position. Mellan 2001 och 2002 ökade dock de äldres relativinkomster igen.

ATP-systemets konstruktion medför att pensionärernas inkomst inte varierar med den makroekonomiska utvecklingen på samma sätt som de förvärvsaktivas inkomster. Det är därför naturligt att deras relativa inkomstposition förbättrades i den inledande lågkonjunkturen och att positionen försämrades när ekonomin tog fart igen. I det reformerade pensions- systemet kommer däremot även pensionärers inkomst att på ett tydligare sätt vara beroende av tillväxten i ekonomin.

2Inkomstfördelningens utveckling i ett regionalt perspektiv

2.1Bakgrund

Under de senaste åren har det varit ett stort intresse kring skillnader i den ekonomiska utvecklingen i olika delar av landet. Såväl befolkningsutvecklingen som den ekonomiska tillväxten och invånarnas levnadsstandard inom olika regioner har diskuterats och analyserats.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

De jämförelser av levnadsförhållanden mellan olika delar av landet som förekommer i debatten och i media är oftast ytterst förenklade och bygger vanligen på typfall eller partiella analyser. Det är därför angeläget att på ett systematiskt sätt beskriva och analysera regionala levnads- förhållanden ur ett fördelningspolitiskt per- spektiv.

Syftet med detta kapitel är att belysa skillnader i ekonomisk standard mellan individer i olika delar av landet och hur utvecklingen sett ut under den senaste tioårsperioden. Fokus ligger uteslutande på inkomstskillnader mellan kommuner eller regioner. Inkomstskillnader inom de geografiska områdena behandlas inte. För att beskriva nivåer i en region används huvudsakligen medianvärdet inom regionen. På detta sätt skapas en (i det aktuella avseendet) representativ individ för respektive region. Genom att använda medianer snarare än medelvärden undviks att extremvärden påverkar resultaten.

Skatte- och transfereringssystemen är av stor betydelse för den regionala inkomstför- delningen. Dessa system har inga uttalade regionalpolitiska syften men medför i praktiken en omfattande omfördelning mellan olika regioner. Sammantaget omfördelas ca 480 miljarder kronor till individer och hushåll via de offentliga transfereringssystemen.18 Även om en stor del omfördelas mellan individer inom en och samma region utgör en betydande del omfördelning mellan olika regioner.

Förutom de regionala effekterna av skatter och transfereringar studeras även betydelsen av offentlig konsumtion och lokal prisnivå för den regionala levnadsstandarden.

2.2Inkomstskillnader mellan invånare i olika kommuner

I detta avsnitt analyseras den ekonomiska situationen för invånare i olika kommuner och hur denna utvecklats. Kommunerna betraktas enbart som geografiska områden. Med kom- munens ekonomi avses ekonomin hos de invånare som permanent bor (är folkbokförda)

18 Summan av skattepliktiga och skattefria transfereringar enligt HEK

2002.

inom det geografiska område som kommunen utgör.

Först redogörs för hur försörjnings- situationen varierar mellan invånare i olika kommuner med avseende på inkomstslag. Därefter analyseras de mekanismer som omfördelar resurser mellan invånare i olika kommuner. Till sist undersöks hur skillnaderna i ekonomisk standard mellan invånarna i kommunerna utvecklats över tiden. Analysen omfattar samtliga invånare, oavsett ålder.

2.2.1Invånarnas privata och offentliga försörjning i kommunerna

Invånarnas genomsnittliga bruttoinkomst19 varierade kraftigt mellan kommunerna under 2002, från 122 400 kronor per person, i Årjäng, till 313 600 kronor, i Danderyd.

Diagram 2.1 visar kommunerna rangordnade efter fallande bruttoinkomst. I 80 procent av kommunerna låg invånarnas genomsnittliga bruttoinkomst per person mellan 141 100 och 177 300 kronor. I 10 procent av kommunerna hade invånarna en inkomst under 141 100 kronor och i 10 procent hade invånarna en inkomst över 177 300 kronor.

Diagram 2.1 Invånarnas genomsnittliga bruttoinkomst i kommunerna 2002

Kronor per person

350 000
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0

1	Rangordnade kommuner	289
	Rangordnade kommuner

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar.

Invånarnas bruttoinkomst bestäms i huvudsak av inkomst från arbete (lön och företagarinkomst),

19 Invånarnas bruttoinkomst = lön och företagarinkomst + kapitalinkomst + skattepliktiga transfereringar + skattefria transfereringar.

vilket framgår av diagram 2.2. Den genom- snittliga inkomsten från arbete år 2002 var 98 500 kronor per person. Skattepliktiga transfereringar utgör det näst största inkomst- slaget med 44 300 kronor per person. Kapitalinkomst och skattefria transfereringar stod i genomsnitt för 8 800 respektive 6 500 kronor av bruttoinkomsten. Skatter minskade bruttoinkomsten med i genomsnitt 45 300 kronor per person. Den genomsnittliga disponibla inkomsten per person var 112 700 kronor.

Diagram 2.2 Inkomstslagens betydelse för invånarnas bruttoinkomst 2002

Kronor per person

200 000
180 000									Skattefria transf.
									Skattefria transf.
160 000									Skatteplikt. transf.
140 000									Skatteplikt. transf.
140 000
120 000									Kapitalinkomst



100 000									Lön och företagarink.


80 000
60 000									Skatt
60 000									Skatt
40 000									Disponibel inkomst
20 000									Disponibel inkomst
20 000
0
0

Bruttoinkomst Inkomst efter skatt

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Det är stor variation i genomsnittliga inkomst- slag mellan invånare i olika kommuner. Tabell 2.1 visar att lön och företagarinkomst varierar från 64 400 till 188 700 kronor per person och att kapitalinkomsterna varierar mellan 2 100 och 66 000 kronor per person. Skattepliktiga transfereringar varierar mindre än skattefria transfereringar. Som lägst betalade invånarna i en kommun i genomsnitt 34 900 kronor i skatt, och som högst 113 900 kronor per person.

Tabell 2.1 Kommunal variation i olika inkomstslag för invånarna 2002

Kronor per person

	Lön- och	Kapital-	Skatteplik-	Skattefria	Skatt
	företagar-	inkomst	tiga trans-	trans-
	inkomst		fereringar	fereringar
Lägst	64 400	2 100	26 200	4 000	34 900

P10	80 600	4 400	36 500	5 300	38 200

Median	95 300	7 400	43 500	6 300	43 600

P90	121 300	13 100	53 200	7 900	53 200

Högst	188 700	66 000	62 100	11 900	113 900

Anm. P10 anger värdet för den kommun som har högst värde av den tiondel av samtliga kommuner som har lägst värde, P90 anger högsta värdet för 90 procent av kommunerna.

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Skatter och transfereringar jämnar ut invånarnas disponibla inkomst mellan kommuner. I de kommuner där invånarna har hög genomsnittlig lön och företagarinkomst per person har invånarna också stor kapitalinkomst. Av detta följer naturligtvis att man i dessa kommuner i genomsnitt betalar mycket skatt per invånare. De kommuner som har låga inkomster av arbete och kapital tenderar att ha höga skattepliktiga transfereringar. Mellan invånarnas skattefria transfereringar och in- komster av arbete samt kapital finns däremot inget samband på kommunal nivå.

Regionala mönster i socialbidrag, arbetsmarknads- stöd och sjukpenning

Det finns vissa regionala mönster i hur mycket socialbidrag, arbetsmarknadsstöd och sjuk- penning som betalas ut per invånare i olika kommuner. Inom storstadsområdena är arbets- marknadsstödet lågt och sjukpenningen hög, medan variationen är stor när det gäller socialbidragstagande vilket tydligt speglar boendesegregationen (se underbilagefigurerna 1–4). Norrlandskommunerna har generellt sett högt arbetsmarknadsstöd och hög sjukpenning per invånare, men relativt lågt socialbidrag. I södra Sverige är arbetsmarknadsstöd och sjukpenning per invånare ofta låg, medan bilden av socialbidragstagandet är mer varierad.

Inom olika geografiska områden med likartat mönster av socialbidrag, arbetsmarknadsstöd och sjukpenning finns enstaka kommuner som avviker från detta mönster.

Andelen av invånarna som är födda i Sverige varierar över landet och kan förmodligen till viss del förklara olikheter i bidragsmottagande. Bland utrikes födda är det vanligare att man inte kvalificerat sig till sjukpenning eller a-kassa, varför man i högre grad blir beroende av socialbidrag för sin försörjning.

Nettotransfereringar

Invånarna betalar skatt på sina inkomster och erhåller olika typer av transfereringar. Andra exempel på överföringar av ekonomiska medel mellan invånare via det offentliga är arbetsgivar- avgifter och egenavgifter samt värdet av subventionerade offentliga tjänster. Nettot av

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

dessa överföringar ger en bild av om invånarna i kommunerna betalar mer än de får.

De offentliga tjänster som inkluderas i denna analys är sådana tjänster som kan relateras till en specifik individ.20 Värdet av den offentliga konsumtionen hämtas från 1999 års HEK och har räknats upp till 2002 års nivå.21

I 199 av landets 289 kommuner (år 2002) fick invånarna mer i form av transfereringar och offentliga tjänster än de betalade i skatt, arbets- givaravgifter och egenavgifter. Som mest fick invånarna i en kommun ca 54 000 kronor netto per person, medan invånarna i kommunen med störst negativ nettotransferering i genomsnitt betalade ca 94 100 kronor netto per person.

Totalt sett mottar hushållen större belopp än de betalar i skatter, arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Förklaringen ligger i att det finns andra skattefinansierade verksamheter och den offentliga sektorn har också andra intäkter än de som beaktats här. Som exempel på områden som inte ingår i analysen kan man nämna polis och infrastruktur på statens utgiftssida och indirekta skatter på statens inkomstsida.

Diagram 2.3 Nettotransfereringar mellan invånarna i olika kommuner 2002

Kronor per person

60 000

40 000

20 000

-20 000 -40 000

-60 000 -80 000

-100 000

1	Rangordnade kommuner	289

Anm. Nettobetalning = transfereringar + off. kons. -skatt - arb.avg. - egenavg. Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Det är betydligt vanligare att invånarna i de norra delarna av landet får tillbaka mer i form av transfereringar och offentlig konsumtion än vad

20Följande tjänster ingår i analysen: barnomsorg, skola (förskoleklass och grundskola), gymnasium, komvux, vuxenskola (särvux, statens skola för vuxna, svenska för invandrare, folkbildning/folkhögskola samt kvali- ficerad yrkesutbildning), universitet / högskola (inklusive forskarutbild- ning), äldreomsorg (hemtjänst och särskilt boende), arbetsmarknads- åtgärder, vård (primärvård, slutenvård och tandvård) samt läkemedel.

21Se underbilaga för ytterligare information avseende data över offentlig konsumtion.

de betalar i skatt, arbetsgivaravgifter och egenavgifter jämfört med dem i de södra delarna. Detta regionala mönster framgår av figur 2.1. Samtliga kommuner i storstadsområdena, med undantag av Malmö, betalade mer i skatt, arbetsgivaravgifter och egenavgifter än de fick tillbaka i form av transfereringar och offentlig konsumtion.

Figur 2.1 Nettotransferering för invånare i kommunerna 2002

Kronor per person

15 000 till 54 000		(88)
2 000 till	15 000	(99)
2 000 till	15 000	(99)
-95 000 till	2 000	(102)

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

2.2.2Utjämning mellan kommuner

Graden av självförsörjning varierar alltså kraftigt mellan landets kommuner. I de flesta kommuner betalar invånarna mindre i skatt och avgifter än de erhåller i form av transfereringar och offentlig konsumtion. Skatter, avgifter, transfereringar och offentlig konsumtion omfördelar ekono- miska resurser från kommuner med negativa nettotransfereringar till de med positivt netto. Lokalisering av offentliga verksamheter bidrar till en ytterligare utjämning mellan kommuner.

Att mäta utjämningseffekten av olika offentliga ingrepp i ekonomin är svårt. Om skatte- och bidragssystemen inte fanns eller var annorlunda utformade skulle sannolikt indi-

vidernas val av arbetstid, lönestrukturen och avkastningskraven på kapital m.m. ha sett annorlunda ut. På lång sikt påverkar t.ex. sub- ventionerad utbildning fördelningen av inkomst- möjligheter och således även inkomsterna.

Att skapa sig en trovärdig bild av hur fördelningen av ekonomiska resurser skulle se ut i avsaknad av offentliga ingrepp är en i stort sett omöjlig uppgift. Istället mäts den direkta omfördelning som uppkommer av offentliga åtgärder.

I diagram 2.4 har kommunerna sorterats i fallande ordning efter storleken på de inkomster som genereras i den privata sektorn.22

Diagram 2.4 Medianinkomst inom kommuner för olika inkomstdefinitioner 1999

Inkomstnivå relativt riksmedianen

250%
	Marknadsinkomst privat sektor
200%	Marknadsinkomst
200%
	Disponibel inkomst
	Total inkomst
150%
100%
50%
0%

Rangordnade kommuner

Anm.: Glidande medelvärden (5 observationer).

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Fördelningen av marknadsinkomst från privat sektor är förhållandevis ojämn. Medianen för individerna i de rikaste kommunerna23 är mer än dubbelt så hög som riksnivån och de fattigaste kommunerna24 når bara upp till 17 procent av riksmedianen.

När löneinkomster för anställda i den offentliga sektorn adderas blir fördelningen betydligt jämnare. Denna utjämning kan inte betraktas som fördelnings- eller utjämnings- politik i traditionell mening men fördelningen av inkomster från den offentliga sektorn styrs dock av politiska beslut och kan därför, åtminstone indirekt, betraktas som en utjämning orsakad av offentliga ingrepp i ekonomin.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

I nästa steg adderas transfereringar och bidrag och skatter dras ifrån så att disponibla inkomster erhålls. Sist adderas värdet av privat kon- sumerade offentligt finansierade tjänster, resul- tatet benämns total inkomst. Skillnaderna i total inkomst mellan kommunerna är mycket små. En överväldigande majoritet av kommunerna ligger i stort sett på riksnivå. Det är endast ett fåtal kommuner med hög inkomst som avviker från riksnivån. Medianen i de 5 rikaste25 kommunerna ligger 23 procent över riksmedianen, medianen i de 5 fattigaste kommunerna ligger 8 procent under riksnivån.

Såväl offentlig sysselsättning som offentliga utjämningssystem (skatter, transfereringar, bi- drag och offentliga tjänster) bidrar således till att utjämna levnadsförhållandena mellan invånare i olika kommuner.

2.2.3Skillnader i ekonomisk standard mellan kommuner

Det finns inga etablerade metoder för att beskriva skillnader i inkomstnivå och utveckling mellan kommuner.26 Här används samma metod som normalt används för att studera för- delningen bland hushåll eller individer.

Ett enkelt mått på inkomstskillnaden mellan kommuner är kvoten mellan den ekonomiska standarden27 bland den tiondel kommuner med högst standard och tiondelen med lägst.

Denna kvot visar att inkomstnivån i de rikaste kommunerna 1991 var drygt 22 procent högre än i de fattigaste. Kvoten minskade i början av 1990-talet och skillnaden var som lägst knappt 17 procent 1995. Därefter vände trenden och i början av 2000-talet närmade sig nivån den som gällde 1991. Motsvarande kvot för decil 8 och decil 2 har haft en liknande utveckling.

En decilkvot jämför endast två punkter i fördelningen. Gini-koefficienten, som tar hän- syn till hela fördelningen, visar dock en liknande utveckling. Det bör observeras att skillnaderna

22 Marknadsinkomst från privat sektor definieras som summan av företagarinkomst, löneinkomst för anställda i privat sektor samt kapital- inkomst. Ett problem är här att inkomster som kommer från privat utförd men offentligt finansierad verksamhet kommer att betraktas som inkomst från privat sektor.

23Danderyd, Lidingö, Täby, Nykvarn och Gnosjö.

24Boden, Haparanda, Sollefteå, Pajala och Karlsborg.

25Definierade enligt marknadsinkomst i privat sektor.

26De flesta metoder avser främst att studera om regioners ekonomiska utveckling konvergerar eller divergerar över tiden.

27Kommunens ekonomiska standard definieras som medianen av justerad disponibel inkomst bland individerna i kommunen (se underbilaga). Information avseende offentlig konsumtion finns endast tillgänglig för 1999, denna ingår därför inte i denna analys.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

mellan kommuner, mätt med Gini-koefficienten, är mycket små över hela perioden.

Diagram 2.5 Den kommunala inkomstfördelningen 1991–

2002
Decilkvot											Gini
1,25											0,05
1,20											0,04
1,15											0,03
1,10											0,02
							Decil 9/decil 1
							Decil 8/decil 2
1,05							Gini				0,01
							Gini
1,00											0,00
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Inkomsternas konjunkturkänslighet

Mönstret i diagram 2.5 antyder att de regionala inkomstskillnaderna minskar i en konjunktur- nedgång och ökar vid en återhämtning. I konjunkturnedgången i början av 1990-talet drabbades framförallt anställda i den privata sektorn. Inkomsterna i kommuner med stor andel privatanställda minskade därför relativt sett mer, medan de offentliganställda (inled- ningsvis) klarade sig bättre. På samma sätt minskade inkomsterna mindre i kommuner med en stor andel transfereringsmottagare. Ersätt- ningsnivåerna reducerades visserligen när de offentliga finanserna sanerades men effekten av detta uppkom dock senare i tiden. Taket i arbetslöshetsförsäkringen medför också att inkomstminskningen blir större för hög- inkomsttagare. Det är mot bakgrund av detta troligt att de minskade skillnaderna förklaras av att inkomsterna, relativt sett, minskade mer i rika än i fattiga kommuner.

I diagram 2.6 relateras inkomstutvecklingen 1991–1995 till inkomstnivån 1991 i landets kommuner.

I de flesta kommuner sjönk den ekonomiska standarden28 under perioden. Det framgår också tydligt att minskningen av den ekonomiska

28 Kommunens ekonomiska standard definieras som medianen av justerad disponibel inkomst bland kommunens invånare. Inkomsterna är uttryckta i 2003 års prisnivå.

standarden var större i kommuner som hade en hög inkomstnivå 1991 och vice versa. Inkoms- terna ökade t.o.m. i några kommuner med låg inkomst.

Diagram 2.6 Samband mellan inkomstnivå 1991 och inkomstutveckling 1991–1995 på kommunnivå

Inkomstutveckling procent

4
2
0
-2
-4
-6
-8
-10
-12
-14
-16
100000	120000	140000	160000	180000	200000
				Inkomstnivå 1991
Källa: LINDA, SCB, Finandepartementets beräkningar

Efter 1995 ökade skillnaderna mellan kommu- nerna. I diagram 2.7 visas sambandet mellan inkomstnivå 1995 och inkomstutvecklingen fram till 2000 vilket är det år då skillnaderna, enligt Gini-koefficienten, var som störst. Under perioden ökade inkomstnivån realt i samtliga kommuner men ökningen var större i de rika kommunerna vilket förklarar de ökade skill- naderna.

Diagram 2.7 Samband mellan inkomstnivå 1995 och inkomstutveckling 1995–2000 på kommunnivå

Inkomstutveckling procent

100000 110000 120000 130000 140000 150000 160000 170000 180000

Inkomstnivå 1995

Källa: LINDA, SCB, Finandepartementets beräkningar

Pensionärers inkomster varierar mindre över en konjunkturcykel än vad inkomsterna för de i aktiv ålder gör (se avsnitt 1.2.6). På samma sätt varierar inkomsterna mindre i kommuner där invånarnas inkomster i stor utsträckning är beroende av den offentliga sektorn (via anställ- ning eller transfereringar) än i kommuner vars

invånare i stor utsträckning försörjer sig på marknaden.

Utjämning över tiden

I avsnitt 2.2.2 beskrevs hur den offentliga sektorn utjämnar inkomsterna mellan indi- vider i olika kommuner. De redovisade utjämningseffekterna avsåg där 1999. För att bedöma om omfördelningen ökat eller minskat över tiden används i diagram 2.8 en något enklare metod. De Gini-koefficienter för kommuner som presenterades i diagram 2.5 jämförs med motsvarande Gini- koefficienter för marknadsinkomst. På så sätt kan en uppfattning av effekten från skatte- och transfereringssystemen erhållas. Effekterna av offentlig sysselsättning och konsumtion ingår inte i denna analys. Diagrammet visar hur mycket Gini-koefficienten minskar när den disponibla inkomsten analyseras jämfört med marknadsinkomsten. Omfördelningseffekten beräknas som:

(GiniMarknadsinkomst - GiniDisponibel inkomst )GiniMarknadsinkomst

Diagram 2.8 Omfördelningseffekt mellan kommuner av skatter och transfereringar

Procent
70
60
50
40
30
20
10
0
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Gini-koefficienten för medianen av den justerade marknadsinkomsten i kommunerna varierar mellan 0,092 och 0,100 under perioden jämfört med 0,037 och 0,046 för disponibel inkomst. Ojämnheten minskar alltså med mellan 50 och 60 procent på grund av skatter och transfereringar. Omfördelningseffekten ökade i början av 1990-talet och detta var en effekt av att lågkonjunkturen slog olika hårt i olika kommuner. Efter 1993 har omfördelnings-

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

effekten minskat i långsam takt men är fortfarande större än 1991. Det bör i samman- hanget påpekas att de värden som redovisas avseende Gini-koefficienten för marknads- inkomsten är mycket låga.

2.3Inkomstskillnader mellan regioner

I tidigare avsnitt har inkomstskillnader mellan invånarna i olika kommuner analyserats. För att göra analysen mer överblickbar och göra det möjligt att peka på generella drag om den ekonomiska standardens nivå och utveckling har kommunerna grupperats på tre olika sätt; riksområden, regionfamiljer och kommungrupper. Syftet är främst att studera utvecklingen för en grupp av kommuner med vissa gemensamma egenskaper. Det kan antingen vara geografisk placering, näringslivsstruktur, befolkningstäthet, ekonomiska förhållanden, pendlingsmönster, eller en kombination av dessa faktorer.

Inledningsvis ges en kort beskrivning av hur produktion och befolkning utvecklats i olika regioner under det senaste decenniet. Därefter analyseras hur individernas ekonomiska standard skiljer sig mellan regionerna när hänsyn tas till familjens försörjningsbörda, boendeutgifter samt värdet av den offentliga konsumtionen.

Regional tillväxt29

Som ett mått på regionernas ekonomiska utveckling 1993-2001 redovisas i tabell 2.2 lönesumma och bruttoregionprodukt (BRP) relaterat till befolkningen 16–64 år, indelat i regionfamiljer. Det är tydligt att lönesumma och BRP, med smärre avvikelser, utvecklas parallellt. Lönesumman avspeglar i vilken utsträckning som regionens produktion genererar förvärvs- inkomster till dess invånare.30 Med en långsammare ökning av lönesumman följer en lägre ekonomisk standard vid en given omfördelning mellan olika regioner. I tabellen

29 Se NUTEK/ITPS, Regionernas tillstånd 2002 och SOU 2004:34, Regional utveckling – utsikter till 2020, Bilaga 3 till Långtidsutredningen 2003/04.

30 BRP utgörs av bruttolöner, kapitalförslitning och nettodriftsöverskott. Produktionen behöver inte nödvändigtvis ske i samma region som ägare och löntagare är bosatta.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

visas också ett index över BRP per capita 1993. Det finns en tendens till att regioner med inledningsvis låg BRP per capita har haft en långsammare ökning av produktion och lönesumma. Särskilt huvudstadsregionens ex- pansion har under många år varit en kontrast till glesbygdens och småorternas svaga ekonomiska tillväxt, men under perioden 1993-2001 var utvecklingen ungefär som för riket som helhet.

Tabell 2.2 Bruttoregionprodukt 1993. Utveckling 1993– 2001 av BRP och lönesumma per capita fördelat på regionfamiljer

Genomsnitt i riket 1993=100. Utveckling löpande priser, procent

	BRP	BRP-	Lönesummans
		utveckling	utveckling
		1993–2001	1993–2001
Riket	100	41	43

Storstadsregioner	115	46	48

därav Stockholm	128	43	51

därav Göteborg	99	54	47

därav Malmö	96	46	40

Universitets- och
högskoleregioner	90	40	44

Regionala centra	92	40	42

Sekundära centra	93	37	46

Småregioner – privat
sysselsättning	92	41	46

Småregioner – offentlig
sysselsättning	84	37	41

Anm. Talen är relaterade till befolkningen 16–64 år.

Källa: NUTEK/SCB och LINDA, SCB

En viktig fråga att analysera vid fördelningen av ekonomiska resurser är om olika tillväxttakt leder till ökade skillnader i välstånd mellan regionerna, eller om det sker en omfördelning av de ekonomiska resurserna som verkar mot en utjämning?

Tillväxtlitteraturen talar ofta om konvergens, där regioner med en lägre ekonomisk standard under perioder har en relativt snabb ekonomisk tillväxt.31 På så sätt blir välståndet i regionerna mer lika över tiden. En sådan effekt kan exempelvis uppkomma genom att arbetslösa lämnar ekonomiskt svaga regioner till förmån för starkare. Ekonomiskt svagare regioner kan också ta tillvara teknik som utvecklats i mer utvecklade regioner samtidigt som de i mindre grad drabbas av trängselkostnader. Långtids-

31 Se exempelvis Barro, R. och Sala-i-Martin, X. (1995), Economic Growth, McGraw-Hill.

studier har också funnit att inkomstspridningen mellan regioner har minskat sedan början av 1900-talet i Sverige.32

Samtidigt finns krafter som verkar i delvis motsatt riktning. Unga personer förefaller lämna stagnerade regioner, och små regioner har mindre möjligheter att ta tillvara positiva skaleffekter som skulle följa med närhet till stora marknader, högt kvalificerad arbetskraft och teknologiskt kunnande. Detta kan i ett sämsta scenario utarma regionen så pass att den inte kan upprätthålla en välfärdsmässig produktion, med avfolkning som följd. Den samlade effekten av dessa motverkande krafter är inte lätt att bedöma, men det mest sannolika är att de rådande trenderna med en fortsatt koncentration till storstadsområdena kommer att fortsätta.33

Faktaruta 1: Regionala indelningar

Riksområden

Riksområden är en rent geografisk indelning av landet i åtta delar som baseras på län. Indelningen tar inte hänsyn till strukturella skillnader på arbetsmarknaden, ekonomiska förhållanden eller andra faktorer som skiljer mellan landsbygd och stad inom det geografiska området.

Regionfamiljer

Regionfamiljer baseras på NUTEK:s indelning av kommunerna i 81 lokala arbetsmarknads- regioner (LA-regioner). Kommunerna samman- förs i grupper utifrån statistik om pendlings- resor, avstånd och arbetsmarknadens styrka. LA- regionerna sammanförs sedan i sex region- familjer efter produktionsförutsättningarna med hänsyn till befolkning, företagarandel, andel med eftergymnasial utbildning, avstånd till kommun- centrum och högskoleort. De sex region- familjerna är inte geografiskt sammanhängande och innehåller strukturella skillnader.34

32Persson J. (1997), Convergence across the Swedish counties, 1911– 1993, European Economic Review Vol. 41.

33SOU 2004:34, Regional utveckling – utsikter till 2020, Bilaga 3 till Långtidsutredningen 2003/04.

34För en redovisning av hur kommunerna är indelade i regionfamiljer, se NUTEK rapport R 1998:6.

Kommungrupper

Svenska kommunförbundets indelning av kommuner i kommungrupper bygger på folkmängd, läge, befolkningstäthet och närings- livsstruktur. Varje grupp innehåller kommuner från olika delar av landet men strukturen är relativ homogen.35

Befolkningsstruktur

Den nationella befolkningsutvecklingen slår också igenom på regional nivå. De flesta av landets lokala arbetsmarknadsregioner hade under perioden 1993–2001 en minskande befolkning. Åldersstruktur och befolknings- utveckling skiljer sig dock mellan olika regioner, vilket i förlängningen kan ha effekt på inkomstfördelningen. Av tabell 2.3 framgår att det finns betydande olikheter i befolknings- utvecklingen i olika delar av landet. De regioner som haft en stor inflyttning har fått en yngre befolkning med ett positivt födelseöverskott som resultat. Storstadsregionerna samt några få andra regioner har haft en ökning till följd av såväl inflyttningar som födelseöverskott. I en del regioner motverkas födelseunderskottet av ett inflyttningsöverskott. De allra flesta av de regioner som jämförs här har dock under de senaste åren haft såväl flyttnings- som födelse- underskott med en minskade befolkning som följd.

Det är inte självklart vilka effekter flyttningar har på den genomsnittliga ekonomiska stan- darden i olika regioner. Om unga eller pensionärer med låga inkomster flyttar innebär detta att genomsnittet för de som bor kvar ökar. Om personer med höga inkomster flyttar leder detta istället till att de genomsnittliga inkomsterna minskar. En minskande eller ökande befolkning behöver alltså inte ha någon påverkan på den regionala inkomstspridningen. Även om flyttningar till t.ex. arbete eller studier är positiva för såväl individerna själva som samhället som helhet, kan det ha negativa effekter för de regioner som berörs. Om utflyttningen är stor kan det leda till brist på

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

arbetskraft och problem med de kommunala finanserna.

Försörjningskvot och faktorinkomst

Det är emellertid inte bara produktionens storlek och befolkningen som skiljer sig mellan regionerna. Försörjningskvoten36 och den genomsnittliga faktorinkomsten37 varierar också. Indelningen i riksområden visar att försörjnings- kvoten varierar från 23 procent i Stockholms län till 35 procent i Mellersta Norrland. En gruppering i kommungrupper ökar den regionala variationen något. Det beror främst på en relativt hög försörjningskvot i glesbygdskommunerna.

Faktorinkomsterna är tydligt koncentrerade till storstäderna och framförallt Stockholms- regionen. I tabell 2.3 illustreras detta genom att det endast är i Stockholms län och förorts- kommunerna som faktorinkomsten är markant högre än medianen i riket, dvs. har ett indexvärde som överstiger 100.

Detta indikerar en tydlig regional obalans i befolkningens inkomster men döljer samtidigt en del av den faktiska ekonomiska standard som finns i respektive region, genom att alla individens inkomster och utgifter inte beaktas. Syftet med den fortsatta analysen i detta avsnitt är att steg för steg studera hur de faktiska konsumtionsmöjligheterna fördelar sig mellan olika regioner då positiva och negativa transfereringar, boendeutgifter och värdet av den offentliga konsumtionen läggs till individernas faktorinkomster.

Med dessa empiriska fakta som bakgrund skall vi i de följande avsnitten närmare redogöra för hur den ekonomiska standarden skiljer sig mellan olika regioner.

35 Kommungrupperas indelning framgår av ”Vad kostar verksamheten i din kommun?”, SCB och Svenska kommunförbundet.

36Med försörjningskvot avses antalet 65 år och äldre i förhållande till antalet i förvärvsaktiv ålder (20–64).

37Med faktorinkomst avses summan av lön-, företagar- och kapitalinkomst.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Tabell 2.3 Befolknings- och försörjningssituation i olika regioner 2002

Antal individer. Förändring i procent. Genomsnitt i riket = 100

	Befolkning	Befolknings-	Försörj-	Faktor-
		utveckling	nings-	inkomst
		1991-2002	kvot	(index)
Hela riket	8 961 100	3	29	100

Riksområden

Stockholms län	1 851 200	12	23	118

Östra Mellan-
sverige	1 512 000	2	29	98

Småland med
öarna	801 400	-1	34	100

Sydsverige	1 295 000	5	30	92

Västsverige	1 782 000	4	29	102

Norra
Mellansverige	836 200	-4	34	90

Mellersta
Norrland	371 000	-7	35	91

Övre Norrland	512 400	-1	31	91

Kommungrupper

Storstäder	1 502 300	11	25	95

Förorts-
kommuner	1 324 400	12	22	125

Större städer	2 406 800	4	27	99

Medelstora
städer	1 304 300	-1	33	96

Industri-
kommuner	747 200	-6	34	99

Landsbygds-
kommuner	380 500	-2	36	89

Glesbygds-
kommuner	214 100	-11	44	78

Övriga större
kommuner	645 100	-2	35	96

Övriga mindre
kommuner	423 300	-3	33	93

Anm. Index för faktorinkomsterna har beräknats utifrån medianvärde i respektive region.

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

2.3.1Ekonomisk standard

Den ekonomiska standarden, mätt som disponibel inkomst justerad för försörjnings- börda (tabell 2.4) är störst i storstadsområdena och framförallt i deras förortskommuner. Indelningen i riksområden visar att den ekonomiska standarden i Stockholms län är 13 procent högre än medianen i riket medan övriga regioner endast marginellt avviker från medianen i riket. Indelningen i kommungrupper visar att det är i storstädernas förortskommuner som den ekonomiska standarden är högst. Även

om förortskommunerna är en mycket heterogen grupp, där den ekonomiska standarden i många kommuner är relativt låg, hade de boende i dessa områden i genomsnitt 15 procent högre ekonomisk standard än medianen i riket. Lägst standard har de som bor i landsbygds- och gles- bygdskommuner, där standarden är 6–7 procent lägre än medianen i riket.

Tabell 2.4 Hushållets ekonomiska standard (median) i olika regioner. Förändring 1991–2002 samt relativ nivå 2002

Förändring i procent. Genomsnitt i riket = 100

	Förändring	Förändring	Förändring	2002
	1991/96	1996/02	1991/02	index
Hela riket	-7	20	13	100

Riksområden

Stockholms län	-9	23	14	113

Östra Mellan-			13
sverige	-8	21		100

Småland			14
med öarna	-7	21		99

Sydsverige	-8	19	11	99

Västsverige	-8	21	13	101

Norra Mellan-			12
sverige	-6	18		97

Mellersta Norrland	-7	18	11	97

Övre Norrland	-7	18	11	99

Kommungrupper

Storstäder	-9	20	11	103

Förortskommuner	-9	22	13	115

Större städer	-8	20	12	101

Medelstora städer	-7	20	13	99

Industrikommuner	-6	20	14	99

Landsbygds-			15
kommuner	-7	22		94

Glesbygds-
kommuner	-5	19	14	93

Övriga större
kommuner	-7	22	15	99

Övriga mindre
kommuner	-7	21	14	97

Anm. Indexvärdet har beräknats utifrån medianvärdet i respektive region. Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Trots ekonomisk kris, arbetslöshet, budget- sanering och en efterföljande konjunktur- uppgång finns det, under perioden 1991-2002, inga tydliga tendenser till att skillnaderna i ekonomisk standard skulle ha ökat mellan personer som bor i olika delar av landet. Den geografiska indelningen i s.k. riksområden visar att under 1991-1996 minskade den ekonomiska standarden något mer i Stockholmsområdet, östra Mellansverige, Västsverige och Sydsverige

än i andra områden (tabell 2.4). Lägst var standardsänkningen i norra Mellansverige. De regionala variationerna är dock små. I Stockholms län handlade det om en standard- minskning med 9 procent och i norra Mellan- sverige uppgick minskningen till 6 procent. Under konjunkturuppgången fram till 2002 förbättrades däremot den ekonomiska stan- darden något mer i Stockholmsområdet än i andra delar av landet. Skillnaden mellan regionernas utveckling var emellertid även under denna period förhållandevis liten. Den ekono- miska standarden förbättrades med 23 procent i Stockholms län och med 18 procent i övre- och mellersta Norrland samt norra Mellansverige.

Indelningen i kommungrupper bekräftar de tendenser som visats av den geografiska indel- ningen. Minskningen i ekonomisk standard 1991–1996 var något större för personer i storstäder och förortskommuner jämfört med dem i exempelvis glesbygdskommuner. Åter- hämtningen fram till 2002 har varit starkast i förorts- och landsortskommuner. Totalt sett har den ekonomiska standarden mellan olika kommungrupper utjämnats något under perio- den 1991–2002. Orsaken är framförallt att de ekonomiskt svagaste kommunerna inte föll tillbaka lika kraftigt som de andra under lågkonjunkturen, samtidigt som de har haft en väl så god utveckling som övriga kommun- grupper under åren 1996–2002.

Sammantaget finns det, oberoende av vilken regional indelning som studeras, en tendens till att den ekonomiska standarden utjämnas mellan landets regioner under år med svag konjunktur- utveckling medan skillnaderna tenderar att öka i en konjunkturuppgång. Sett över en hel konjunkturcykel sker därför ytterst små för- ändringar av den relativa köpkraften mellan landets regioner.

Ekonomisk standard och befolkningsutveckling

Den ekonomiska standarden hos befolkningen i en region är bl.a. beroende av befolkningens ålderssammansättning. I regioner med en låg andel i yrkesaktiv ålder är i allmänhet förvärvs- inkomsterna lägre och transfereringarna högre än i regioner där andelen yrkesaktiva är högre.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

För att belysa hur mycket denna ålderseffekt påverkar de justerade disponibla inkomsterna har den ekonomiska standarden beräknats under antagandet att andelen i respektive åldersklass var lika hög i alla regioner som i riket som helhet år 2002, dvs. att ålderssammansättningen skulle ha varit den samma i alla regioner. Resultatet pekar på att åldersstrukturen endast förklarar en mindre del av de regionala skillnaderna i de justerade disponibla inkomsterna. I allmänhet handlar det om avvikelser med någon eller några tiondels procentenheter. Storstäderna och gles- bygdskommunerna har en något ogynnsam åldersstruktur och i förortskommunerna är effekten istället positiv. I det förstnämnda fallet är effekten en minskning av standarden med cirka en procent, i det andra fallet om en ökning med ungefär lika mycket.

Man kan också tänka sig att befolknings- förändringar över tiden har påverkat den ekonomiska standardens utveckling i olika regioner. För att illustrera betydelsen av denna effekt har de justerade disponibla inkomsterna beräknats under antagandet att andelen i respektive åldersklass var lika hög år 2002 som år 1991 i respektive region. Detta är liktydigt med att det inte skulle ha skett några förskjutningar i åldersstrukturen under perioden. Resultatet från denna analys visar att åldersstrukturen blev något förmånligare i riket som helhet mellan 1991 och 2002, motsvarande en höjning av standarden med cirka 1 procent. Utvecklingen har varit likartad i alla regioner och skillnaderna mellan regionerna är små, i allmänhet någon tiondels procent.

Ekonomisk standard korrigerad för boendeutgifter

Att enbart jämföra de justerade disponibla inkomsterna mellan personer som bor i olika delar av landet ger inte en helhetsbild av den ekonomiska välfärden. Det kan exempelvis finnas betydande regionala skillnader i konsum- tionsmönster och priser. I vissa regioner kan den ekonomiska standarden reduceras av jämförelse- vis höga resekostnader eller matpriser, medan boendeutgifter eller offentliga avgifter är höga i andra delar av landet.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Många av dessa regionspecifika förhållanden är svåra att beakta i beräkningar av den ekonomiska standarden, eftersom statistiskt underlag i många fall saknas. Boendeutgifterna i olika regioner följs dock kontinuerligt av SCB.38 Statistiken tyder på att boendeutgifterna ökat ganska likartat under perioden 1991-1996. Under senare delen av 1990-talet har dock boendeutgifterna minskat som en följd av ränteutvecklingen. De regionala variationerna är under denna tidsperiod inte heller särskilt stora. I genomsnitt minskade boendeutgiften med ca 10 procent.39 Mest minskade den i förorts- kommuner, landsbygdskommuner och övriga större städer medan boendeutgifterna i stor- stadsregionerna inte minskat lika mycket.40

Även om boendeutgifterna utvecklats relativt jämnt i olika regioner skiljer sig nivåerna åt. Boendeutgiften i Stockholms län var år 2002 drygt 20 procent högre än rikets median. De lägsta boendeutgifterna hade mellersta Norrland och industrikommuner, beroende på vilken regional indelning som studeras.

Om boendeutgiften dras från den justerade disponibla inkomsten sker ytterligare en utjämning av de regionala skillnaderna i ekonomisk standard. Enligt den geografiska indelningen har medianhushållet i Stockholms län ca 10 procent högre köpkraft än de som bor i Norrlands kommuner (tabell 2.5) och 13 procent högre köpkraft än dem som bor i norra Mellansverige när boendeutgiften har beaktats. Det kan jämföras med att Stockholms län hade ca 15 procents högre köpkraft relativt dessa regioner innan boendet beaktats. Indelningen i kommungrupper indikerar också att det sker en ytterligare utjämning av köpkraften när boendeutgifterna beaktas, med undantag för för- ortskommuner. Förortskommunernas ekono- miska standard jämfört med andra regioner ligger såväl före som efter att boendet beaktats ca 15 procent högre än genomsnittet i landet. De höga boendeutgifterna i storstäderna gör att den ekonomiska standarden i dessa regioner blir lägre än medianen i riket och nästan lika låg som i landsbygds- och glesbygdskommunerna.

Jämförelsen har naturligtvis begränsningar. Det beaktas inte att samma boendeutgift kan innebära olika boendestandard i olika delar av landet, inte heller att förmögenhetsutvecklingen skiljer sig mellan regioner.

Tabell 2.5 Hushållets ekonomiska standard efter boendeutgift 2002

Genomsnitt i riket =100

	Boendeutgift	Disponibel inkomst
		efter boendeutgift
Hela riket	100	100

Riksområden

Stockholms län	122	110

Östra Mellansverige	100	100

Småland med öarna	97	99

Sydsverige	104	97

Västsverige	104	100

Norra Mellansverige	97	97

Mellersta Norrland	92	99

Övre Norrland	97	100

Kommungrupper

Storstäder	123	96

Förortskommuner	113	116

Större städer	103	100

Medelstora städer	98	100

Industrikommuner	92	101

Landsbygdskommuner	94	94

Glesbygdskommuner	88	94

Övriga större kommuner	95	100

Övriga mindre kommuner	90	100

Anm. Indexvärdena har beräknats utifrån medianvärdet i respektive region Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Fördelningen av offentlig välfärdskonsumtion

Individens ekonomiska välfärd påverkas inte enbart av den disponibla inkomsten och boendeutgiften. Individens konsumtion av offentliga tjänster utgör också en stor del av den enskildes ekonomiska välfärd. Till den ekono- miska välfärden bör därför även värdet av den individuella konsumtionen av offentliga tjänster räknas.41 När den geografiska indelningen används var den offentliga konsumtionen 1999 störst i mellersta Norrland och lägst i

38Uppgifter om hushållens boende samlas sedan 2003 in inom ramen för SCB:s undersökning om hushållens ekonomi (HEK).

39Enligt beräkningar från SCB, HEK.

40Ingen hänsyn tas till latenta kapitalvinster eller alternativkostnad.

41 Analysen i detta avsnitt bygger på en databas från SCB över individers konsumtion av offentliga tjänster. För utförligare beskrivning hänvisas till underbilagan.

Stockholms län (tabell 2.6). Skillnaden i konsumtionsvärde var lite drygt 30 procent- enheter. Indelningen i kommungrupper visar en likartad bild. Den lägsta offentliga konsum- tionen finns i förortskommunerna, medan glesbygdskommunerna har den högsta.

Jämförelsen av den individuella konsumtionen på regional nivå har dock vissa begränsningar. I kalkylerna beaktas inte att produktions- kostnaden för offentliga tjänster och utnytt- jandet kan variera mellan olika delar av landet, inte minst som en konsekvens av den regionala åldersstrukturen eller möjligheten att utnyttja stordriftsfördelar. Detta förklarar sannolikt en del av de stora variationer av den offentliga konsumtionen som finns mellan olika regioner.

De regionala variationerna i offentlig konsumtion bidrar i stor utsträckning till att utjämna den ekonomiska standarden mellan olika regioner. Skillnaden i ekonomisk standard mellan Stockholms län och medianen i riket sjunker från 13 till 5 procent och för förortskommunerna från 15 till 8 procent. Samtidigt höjs standarden i regionerna med lägst disponibel inkomst, vilket sammantaget ger en relativt sammanpressad inkomststruktur då den offentliga konsumtionen beaktas i beräk- ningarna.

I tabell 2.6 illustreras också hur de av marknaden genererade inkomstskillnaderna (faktorinkomsten) utjämnas då de offentliga systemens omfördelande effekt beaktas till- sammans med boendeutgifterna i respektive region. Faktorinkomsterna är relativt skevt fördelade mellan regionerna. Indelningen i riksområden visar att de högsta faktor- inkomsterna finns i Stockholms län. Faktor- inkomsterna är närmare 30 procentenheter högre än i norra Mellansverige där faktor- inkomsterna är som lägst. Spridningen mellan kommungrupperna är ännu större. Invånarna i den rikaste kommungruppen (förortskom- munerna) har närmare 50 procentenheter högre faktorinkomst än de som bor i glesbygds- kommuner.

När skatter och bidrag läggs till faktor- inkomsterna, sker alltså en utjämning av inkoms- terna mellan regionerna. Skillnaden mellan den fattigaste och rikaste regionen sjunker till 15-20 procentenheter beroende på vilken kommun- gruppering som studeras. När sedan värdet av den offentliga konsumtionen och boende- utgifterna i respektive region läggs till respektive

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

dras ifrån den disponibla inkomsten sker en ytterligare utjämning. Skillnaden mellan den fattigaste och den rikaste regionen uppgår då till 7 procentenheter enligt indelningen i riks- områden och 14 procentenheter enligt kommun- grupperingen.

Tabell 2.6 Faktorinkomst, disponibel inkomst samt disponibel inkomst efter beaktande av offentlig konsumtion och boendeutgifter 1999

Genomsnitt i riket = 100

	Faktor-	Dispo-	Disponibel	Disponibel	Offent-
	in-	nibel	inkomst	inkomst	lig kon-
	komst	inkomst	efter	efter	sumtion
			offentlig	offentlig
			konsumtion	konsumtion
				o. boende-
				utgifter
Hela riket	100	100	100	100	100

Riksområden

Stockholms
län	118	113	105	103	80

Ö. Mellan-
sverige	98	99	98	97	94

Småland m.
öar	100	98	97	97	94

Sydsverige	94	100	99	99	99

Västsverige	101	101	99	99	100

N. Mellan-
sverige	90	97	99	100	106

Mellersta
Norrland	92	98	101	103	113

Övre Norr-
land	94	100	102	104	110

Kommungrupper

Storstäder	93	103	100	95	91

Förorts-
kommuner	126	115	108	109	89

Större städer	100	101	99	98	95

Medelstora
städer	96	99	98	100	99

Industri-
kommuner	100	100	99	101	99

Landsbygds-
kommuner	87	93	94	95	93

Glesbygds-
kommuner	79	93	100	103	125

Övr. större
kommuner	95	98	98	99	102

Övr. mindre
kommuner	94	97	99	101	105

Anm. Faktorinkomst och disponibel inkomst i denna tabell avser 1999, i tabell 2.3 redovisas faktorinkomster och disponibel inkomst för 2002. Indexvärdena har beräknats utifrån medianvärdet i respektive region

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

2.3.2Förvärvsarbetstid och tid i hemarbete medför att den genomsnittliga tiden för t.ex.

Genom den s.k. tidsanvändningsundersökningen kan man bilda sig en grov uppfattning om hur människor fördelar sin tid mellan förvärvsarbete, fritid, studier etc. i olika delar av landet.

Den senaste tidsanvändningsundersökningen genomfördes 2000/01. Undersökningens syfte är primärt att ge en bild av läget i nationen som helhet och urvalet är därför relativt litet. Även vid redovisning av uppgifter i stora landsdelar blir osäkerheten betydande. Det är därför nödvändigt att använda en grövre regional indelning i detta avsnitt än tidigare.42

Tabell 2.7 Tidsanvändning i olika regioner 2000/2001

Genomsnittligt antal timmar och minuter per dygn för individer 20-84 år, alla dagar i veckan

	Hemarbete,	Förvärvs-	Förvärvs- +
	totalt	arbete, totalt	hemarbete
Hela riket	3,41	3,43	7,17

Riksområden

Stockholms län	3,25	4,10	7,35

Östra Mellansverige	3,36	3,51	7,28

Småland med öarna	3,54	3,35	7,29

Sydsverige	3,45	3,22	7,06

Västsverige	3,43	3,39	7,22

Norra Mellansverige	3,41	3,33	7,14

Norrland	3,41	3,20	7,01

Kommungrupper

Storstäder	3,18	3,46	7,04

Förortskommuner	3,37	4,07	7,44

Större städer	3,31	3,44	7,15

Medelstora städer o.
Industrikommuner	3,53	3,30	7,22

Gles- och lands-
bygdskommuner	3,56	3,17	7,13

Övriga kommuner	3,51	3,39	7,30

Källa: Tidsanvändningsundersökningen, SCB

Undersökningen avser personer mellan 20 och 84 år och hur de i genomsnitt fördelar sin tid mellan olika aktiviteter per dygn, sett över veckans alla dagar. Vissa aktiviteter utövas inte alls, eller inte alla dagar, av alla personer. Detta

förvärvsarbete eller studier blir låg eftersom dessa aktiviteter över huvud taget inte utövas av en stor del av befolkningen, i synnerhet inte på helgerna. Det innebär att en del av skillnaderna mellan olika regioner för vissa aktiviteter förklaras av att andelen utövare skiljer sig åt, snarare än att tiden för de som faktiskt utövar aktiviteterna är olika.

Den genomsnittliga tid som ägnas åt förvärvsarbete samvarierar i stort med regio- nernas ekonomiska rangordning. Där man har en högre ekonomisk standard är tiden för förvärvsarbete hög. Högst är arbetstiden i förortskommuner och lägst i gles- och lands- bygdskommuner. Högst genomsnittlig förvärvs- arbetstid per dygn har man i Stockholms län och lägst i Norrland, 4 timmar och 10 minuter respektive 3 timmar och 20 minuter. Den genomsnittliga tiden man ägnar åt förvärvs- arbetet är alltså ca 50 minuter per dygn, eller ca 25 procent högre, i Stockholm jämfört med Norrland. Om man istället enbart ser till dem som faktiskt förvärvsarbetar minskar skillnaden till ca 40 minuter, 8 timmar och 50 minuter per arbetsdag i Stockholm jämfört med 8 timmar och 12 minuter per arbetsdag i Norrland. I denna tid ingår då även arbetsresor.

Genomgående är tiden för arbetsresor högre i landets mer tättbefolkade delar. Den genom- snittliga tiden varierar t.ex. mellan 16 minuter i Norrland och 29 minuter i Stockholms län. Även om man ser till enbart de som faktiskt har arbetsresor är skillnaderna stora.

Diagram 2.9 Ekonomisk standard efter boendeutgift per

genomsnittlig förvärvsarbetstimme år 2001 för individer
20–84 år i olika kommungrupper
Kronor per timma i 2003 års prisnivå
95
90
85
80
75
70
Storstad	Förort	Större	Medel	Glesbygd	Övriga

42 Det finns betydande skillnader i kvinnor och mäns tidsanvändning. Kvinnor arbetar i allmänhet mer i hemmet medan männen i högre grad ägnar sig åt förvärvsarbete. Genom att tidsanvändningsundersökningen omfattar så få individer är det inte möjligt att samtidigt redovisa uppgifter för olika kön och regioner. Istället hänvisas till proposition 2003/04:1 Bilaga 4, Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, där tidsanvändningen per kön redovisas.

Källa: Tidsanvändningsundersökningen, LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

En central fråga är vilken betydelse tiden som ägnas åt förvärvsarbete har för den ekonomiska standarden. Diagram 2.9 visar ekonomisk standard med hänsyn tagen till boendeutgifter för personer i åldern 20–84 år i relation till förvärvsarbetstid i olika kommungrupper.43 Man kan konstatera att den ekonomiska standarden per förvärvsarbetstimme är högre i de regioner där den ekonomiska standardens nivå är lägre. Detta förklaras av att andra inkomster än från förvärvsarbete, som ju är beroende av arbets- tiden, utgör en större andel av inkomsterna i dessa regioner. Då jämförelsen avser personer 20–84 år förklaras olikheterna dels av skillnader i genomsnittlig förvärvsarbetstid för den förvärvs- aktiva generationen dels av skillnader i andelen äldre.

En mindre grad av betalt arbete ökar utrymmet för obetalt arbete. Där kvinnor och män förvärvsarbetar i högre utsträckning är tiden att lägga på hemarbete lägre och vice versa. Den tid som inte förvärvsarbetas fördelas mellan dels arbete i hemmet, dels andra aktiviteter som t.ex. studier, fritid och personliga behov.

Genomgående ägnas mer tid åt obetalt arbete i hemmet i de landsdelar där förvärvsarbetet är mindre omfattande. Mest tid på hemarbete redovisas i Småland, 3 timmar och 54 minuter och minst i Stockholms län med 3 timmar och 35 minuter.

Hemarbete genererar också ett värde, men av en annan karaktär än lönearbete. Under antagande att hemarbete har ett ekonomiskt värde innebär detta att hemarbetet ytterligare bidrar till att jämna ut den ekonomiska standarden mellan olika landsdelar, men vi har här valt att inte beräkna det ekonomiska värdet av denna effekt.

Vid en summering av den genomsnittliga tiden för förvärvs- och hemarbete blir de regionala skillnaderna mindre. Den sammanlagda arbetstidens omfattning varierar i stort sett med den ekonomiska standarden. Där mest total tid ägnas åt förvärvsarbete är inkomsterna högst. Å andra sidan innebär detta att den genomsnittliga tiden för rekreation och personliga behov är lägre i dessa regioner.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

2.4Slutsatser

Försörjningssituationen varierar kraftigt mellan olika delar av landet, såväl mellan kommuner som mellan olika typer av regioner. Det finns stora skillnader i arbetslöshet och syssel- sättningsnivåer men också i arbetstid bland de sysselsatta. Sammantaget medför dessa skillnader att löner och andra marknadsinkomster är förhållandevis ojämnt fördelade över landet.

Skatter och transfereringar jämnar på ett effektivt sätt ut dessa skillnader. De disponibla inkomsterna är därför mycket jämnt fördelade över landet. De flesta kommuner och regioner ligger samlade på en gemensam nivå, endast ett tiotal kommuner avviker genom att ha en något högre standard jämfört med de övriga. Dessa mer välbärgade kommuner ligger samtliga i storstädernas, framförallt Stockholms, förorter. Ingen kommun eller region har påtagligt lägre inkomstnivå än de övriga.

När hänsyn tas till offentlig konsumtion och boendeutgifter minskar skillnaderna ytterligare. Invånarna i olika kommuner och regioner har alltså olika förutsättningar vilket återspeglas i att betydelsen av olika inkomstkomponenter varierar kraftigt. Det slutliga resultatet, den levnadsnivå som invånarna i respektive region faktiskt har, är dock mycket jämn.

En risk med denna utjämning är att sambandet mellan ekonomisk tillväxt och faktisk levnadsnivå kan försvagas. Detta kan på sikt minska de ekonomiska drivkrafterna på regional nivå. Detta var slutsatsen i en studie av sambandet mellan regional produktion och inkomst som gjordes i ESO:s regi.44 Ut- jämningen av hushållens inkomster kan även medföra inlåsningseffekter då det privat- ekonomiskt kan vara olönsamt att flytta till jobb. Kopplingen mellan arbetsinsats och ekonomisk standard riskerar också att bli svag.

I de kommuner som avviker genom att ha högre inkomster än övriga arbetar invånarna betydligt mer. Om inkomsterna justeras för arbetstid visar det sig att inkomsterna i förhållande till arbetad tid är betydligt lägre i de välbärgade regionerna än i övriga delar av landet.

43 Beräkningen har gjorts genom att den justerade disponibla årsinkomsten efter boende har dividerats med den genomsnittliga dagliga förvärvsarbetstiden multiplicerat med 365.

44 Ds 1999:50, Regionalpolitiken – en ESO-rapport om tro och vetande.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Underbilaga 3

Begrepp och definitioner

Inkomstbegrepp

Disponibel inkomst: Hushållets totala inkomst från arbete, kapital och transfereringar minus betald skatt, betalt underhållsbidrag, återbetalt studiemedel och återbetalt socialbidrag. Erhållet studiemedel betraktas som en transferering och ingår i disponibel inkomst.

Justering för försörjningsbörda: För att kunna jämföra den ekonomiska standarden mellan hushåll av olika storlek och med olika samman- sättning måste den disponibla inkomsten justeras. För att göra detta används en ekvivalensskala. Denna baseras på konsumtions- vikter enligt norm för socialbidrag kompletterad med en schablonmässig boendekostnad enligt "trångboddhetsnorm 2". Denna norm har parametriserats enligt följande formel:

Hushållets vikt=(antal vuxna+0,7*antal barn)0,7

Ekonomisk standard: Hushållets disponibla inkomst dividerad med ovan beskrivna ekvivalensskala.

Individens ekonomiska standard: Hushållets justerade disponibla inkomst påförs samtliga personer i hushållet. Redovisning sker sedan på individnivå.

Kapitalvinster: Eftersom inkomststatistiken baseras på deklarationsuppgifter till taxeringen mäts inte inkomst på ett i ekonomisk mening neutralt och symmetriskt sätt. Värdeökning i aktier och andra tillgångar registreras som inkomst först när de realiseras. Denna egenskap i skattereglerna innebär att inkomstfördelningen i den officiella statistiken kan vara svårbedömd. Kapitalvinster och därmed inkomstolikheterna varierar kraftigt år från år. För att illustrera kapitalvinsternas betydelse redovisas utveck- lingen för två inkomstbegrepp, justerad disponibel inkomst med och utan kapitalvinster. Om inget annat anges avser redovisningen justerad disponibel inkomst inklusive kapitalvinster.

Fördelningsmått

Decilkvot: Den disponibla inkomsten (vid övre decilgränsen) bland dem med högre ekonomisk standard dividerad med inkomsten för dem med lägre standard.

Gini-koefficient: Detta är det vanligaste måttet på ojämnheten i inkomstfördelningen. Gini- koefficienten antar värdet 0 när inkomsten är lika för alla och värdet 1 vid maximal ojämnhet, dvs. när en person får alla inkomster. Koefficienten är mest känslig för vad som händer i mitten av fördelningen.

Redovisningsgrupper

Decilgrupp: Befolkningen delas in i tio lika stora grupper där de 10 procent med lägst standard hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst standard i decilgrupp 2 osv. ända upp till decilgrupp 10 med högst ekonomisk standard.

Familjetyper: E0= ensamboende utan barn, E+= ensamstående med barn, PE= ensamstående pensionär, EÖ= ensamstående med hemmaboende vuxna barn, G0= gift/samboende utan barn, G+= gift/samboende med barn, PS= samboende pensionär, GÖ= övriga samboende hushåll – flergenerationsboende.

Övriga mått

Ekonomisk marginalisering: Med detta avses de personer som under tre år i rad har haft en disponibel inkomst som till mer än 50 procent utgörs av arbetsmarknadsstöd, sjukpenning, för- tidspension (inkl. sjukbidrag), socialbidrag eller bostadsbidrag. Endast personer i åldern 20–64 år som har en disponibel inkomst över två basbe- lopp per år ingår i beräkningen.

Förmögenhetskoncentration: Andel av hela nettoförmögenhetssumman till marknadsvärde som ägs av de en procent rikaste hushållen.

Inkomströrlighet (M): Inkomsternas stelhet kan beräknas som kvoten mellan ojämnheten i den sammanlagda inkomsten under en flerårsperiod och det viktade medelvärdet av ojämnheten i de årliga inkomsterna under samma period (R). Motsatsen, inkomsternas rörlighet eller mobilitet (M) definieras M= 1-R. Mobilitet anger enligt denna definition i vilken grad inkomstfördelningen utjämnas när undersökningsperioden förlängs. Ju närmare ett, desto högre mobilitet och större utjämning över tiden.

Kommunens ekonomiska standard: Medianen av den justerade disponibla inkomsten bland individerna i respektive kommun.

Marginaleffekt: Beräkning av marginaleffekter har utförts med hjälp av FASIT-modellen, som använder data från undersökningen av hushållens ekonomi. Efter en tänkt inkomstökning på

12 000 kronor och eventuellt minskat arbets- marknadsstöd beräknas inkomstskatt, pensions- avgift, barnomsorgsavgift och transfereringar enligt reglerna för respektive år.

Median: 50 procent av befolkningen har lägre inkomst än medianinkomsten.

Glidande medelvärde: Istället för faktiska värden redovisas medelvärdet av ett antal närliggande observationer. Det första redovisade värdet blir alltså medelvärdet av de x första observationerna, därefter flyttas fönstret fram ett steg. På detta sätt kan ”hackiga” kurvor jämnas ut. Antalet redovisade värden minskar från n till n-x+1, där n är antalet observationer i den ursprungliga serien och x är antalet observationer i de glidande medelvärdena.

Avsteg från den officiella inkomststatistiken

I kapitel 1 redovisas hur hushållens inkomster och inkomstolikheterna har utvecklats sedan 1991. Det inkomstbegrepp som används är individernas ekonomiska standard men följande avsteg från SCB:s officiella statistik har gjorts.

Analysen avser individernas ekonomiska välfärd. Detta innebär ett normativt ställnings- tagande att samtliga personer, barn som vuxna, ensamboende som samboende, skall ges lika stor tyngd när fördelningen av ekonomiska resurser bedöms. Den justerade disponibla inkomsten påförs samtliga familjemedlemmar. I den officiella statistiken visas fördelningen bland hushåll. Detta innebär exempelvis att man där ger fem gånger större vikt till vad som händer en ensamboende person än vad som vad händer personerna i en familj med två vuxna och tre barn.

Den nya socialbidragsnormen med tillägg för boendekostnader används för att justera för olika hushålls storlek. Normen beaktar de ekonomiska stordriftsfördelar som rimligen finns i större hushåll. Till normen har lagts en schabloniserad boendekostnad och antagna belopp för vård, möbler m.m., därefter har normen med hjälp av en statistisk analys givits en generell och enklare matematisk form (se ovan). SCB:s statistik baseras på en äldre norm utan hänsyn till boendekostnader. Den kan anses betydligt underskatta standarden i bl.a. barnfamiljer.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Datamaterial

HEK

Huvuddelen av analysen i kapitel 1 baseras på SCB:s undersökning av hushållens ekonomi (HEK). Uppgifterna bygger på deklarations- uppgifter till taxeringen, olika register hos myndigheter samt intervjuer med hushållen. Undersökningen visar uppgifter med två års fördröjning. Data avseende 2002 är preliminära, vid analys av senare år än 2002 görs en framskrivning till detta års ekonomiska och demografiska förhållanden.

LINDA

Kapitel 2 baseras i huvudsak på bearbetningar av den så kallade LINDA-databasen45. Databasen består av ett urval om cirka 3,5 procent av den svenska befolkningen vilket för år 1999 motsvarar cirka 308 000 individer. Till dessa urvalsindivider har eventuella hushålls- medlemmar adderats. Totalt omfattar urvalet därför omkring 786 000 individer år 1999. De individer som ingår i urvalet följs upp på en årlig basis varvid data samlas in och infogas i databasen. Även information för förfluten tid samlas in. Databasen har alltså en så kallad longitudinell struktur där de ingående individer- na kan observeras vid upprepade tillfällen, för närvarande finns information för åren 1960– 2002. Urvalsindivider som av någon anledning försvinner från databasen ett år, t.ex. genom dödsfall eller emigration, ersätts med nya individer på ett sätt som säkerställer databasens representativitet gentemot den svenska befolk- ningen det givna året. LINDA ger med sitt stora urval och panel en mycket hög statistisk säkerhet. HEK bedöms ge för osäkra skattningar vid indelning i regioner.

Då LINDA endast baseras på register- uppgifter är hushållsbegreppet av sämre kvalitet än i HEK, där registerinformationen kompletteras med enkätinformation om faktiska familjeförhållanden.

Det underlag som används i analysen av lönespridning, inkomströrlighet, ekonomisk marginalisering och långvarig fattigdom kommer från databasen LINDA, vilken kompletterats med löneuppgifter från SCB:s strukturlöne-

45 Longitudinal Individual Data for Sweden. För detaljerad dokumentation se Edin och Fredriksson (2000).

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

statistik. Vid analys av lönespridning ingår både heltids- och deltidsanställda och det är den överenskomna månadslönen vid heltidsarbete som analyseras.

Offentlig konsumtion

Från tidigare studier av den offentliga konsumtionens effekter på fördelningen av hushållens ekonomiska standard finns infor- mation om utnyttjande av offentligt finansierade tjänster samt nettosubventionen för dessa i datamaterialet HEK för åren 1997 och 1999. Nettosubventionen beräknas genom att produk- tionskostnaden för respektive tjänst minskas med eventuella avgifter. De tjänster som inkluderas i analysen är sådana tjänster som kan relateras till en specifik individ.46 Kostnaden för de personliga tjänsterna uppgick 1999 till cirka 330 miljarder kronor att jämföra med en total produktionskostnad för offentliga tjänster på omkring 536 miljarder kronor.

I LINDA finns ingen information om utnyttjande av offentliga tjänster eller relaterade kostnader. Istället imputeras dessa data från 1999 års HEK. Imputeringen baseras på observerade samband mellan å ena sidan de variabler som anger bruk av offentliga tjänster och storleken på subventionerna för dessa tjänster och å andra sidan ett urval av övriga variabler som finns i båda databaserna. Dessa samband specificeras med hjälp av statistiska modeller. Dessa modeller och dess egenskaper beskrivs i SOU 2003:110.

46 Följande tjänster ingår i analysen: skola (förskoleklass och grundskola), gymnasium, komvux, vuxenskola (särvux, statens skola för vuxna, svenska för invandrare, folkbildning/folkhögskola samt kvalificerad yrkesutbildning), universitet / högskola (inklusive forskarutbildning), barnomsorg, äldreomsorg (hemtjänst och särskilt boende), arbetsmarknadsåtgärder, vård (primärvård, slutenvård och tandvård) samt läkemedel.

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Underbilagetabell 3.1 Individernas ekonomiska standard1991–2002 samt förändring 1991–2004. Median för olika grupper samt medelvärden för inkomstgrupper (deciler)

Kronor per år i 2003 års prisnivå. Förändring i procent.

	1991	1996	20021	1991/2002, %	2002/20042, %	1991/20042, %
Samtliga	136 000	124 900	152 600	12,2	2,3	14,8

Kön

Kvinnor	132 400	122 400	147 600	11,5	2,3	14,1

Män	139 700	127 800	157 700	12,9	2,3	15,5

Ålder

0 –17 år	129 100	115 300	144 200	11,7	1,2	13,0

18–24 år	136 600	113 700	137 000	0,3	2,4	2,7

25–34 år	136 300	124 400	155 400	14,0	1,0	15,2

35–44 år	142 700	127 800	157 100	10,1	1,6	11,8

45–54 år	169 700	153 100	181 700	7,1	1,6	8,8

55–64 år	162 500	155 000	189 000	16,3	1,4	17,9

65–74 år	118 400	121 700	136 400	15,2	8,2	24,7

75+ år	91 600	100 300	111 300	21,5	6,4	29,2

Hushållstyp

Ensamboende utan barn	135 100	121 200	146 900	8,7	1,9	10,8

Ensamstående med barn	111 700	101 600	115 900	3,8	0,6	4,4

Ensamstående pensionär	94 700	99 600	108 600	14,7	6,8	22,4

Ensamstående övriga	142 600	122 600	153 700	7,8	3,6	11,7

Samboende utan barn	178 800	165 700	205 100	14,7	1,2	16,1

Samboende med barn	136 400	123 200	156 800	15,0	1,5	16,7

Samboende pensionär	119 300	120 000	134 400	12,7	7,2	20,8

Samboende övriga	176 400	162 100	202 700	14,9	1,9	17,1


Inkomstgrupper, deciler (medelvärden)

Decil 1	66 600	59 800	71 300	7,1	3,2	10,5

Decil 2	94 600	87 000	101 700	7,5	3,3	11,1

Decil 3	108 100	99 200	116 700	8,0	3,1	11,3

Decil 4	119 700	109 200	131 100	9,5	2,7	12,5

Decil 5	130 300	119 400	145 300	11,5	2,4	14,1

Decil 6	142 100	130 700	160 200	12,7	2,2	15,2

Decil 7	155 600	143 000	176 800	13,6	1,8	15,7

Decil 8	172 300	159 200	198 000	14,9	1,9	17,1

Decil 9	195 900	182 600	228 900	16,8	1,8	19,0

Decil 10	292 400	275 200	367 800	25,8	2,9	29,5

Samtliga (medelvärde)	147 800	136 500	169 800	14,9	2,5	17,7


Andel under halva medianen, %	3,4	3,7	4,5

Andel av total inkomst

1% högst standard	4,4	4,3	5,2

10 % högst standard	19,8	20,2	21,7

1Data för 2002 är preliminära.

2Framskrivning av ekonomi, demografi och regler till 2004. Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 2003/04:100 BILAGA 3

Underbilagefigur 1 Socialbidrag per invånare 2002

Kronor per invånare

640 till 2 860		(99)
420 till	640	(87)
420 till	640	(87)
60 till	420	(103)

Källa: Socialstyrelsen (2002) Ekonomiskt bistånd årsstatistik, 2002

Underbilagefigur 2 Arbetsmarknadsstöd per invånare 2002

Kronor per invånare

4 600 till 12	200	(94)
3 300 till 4	600	(93)
3 300 till 4	600	(93)
1 100 till 3	300	(102)

Källa: Totalräknad inkomst- och förmögenhetsstatistik, SCB

Underbilagefigur 3 Sjukpenning per invånare 2002

Kronor per invånare

5 070	till 7 280	(96)
	till 5 070	(93)
4 370	till 5 070	(93)
2 910	till 4 370	(100)

Källa: Totalräknad inkomst- och förmögenhetsstatistik, SCB

Underbilagefigur 4 Andel född i annat land än Sverige 2002

Procent

		11 till 49	(110)
		8 till 11	(67)
		8 till 11	(67)
		1 till 8	(112)

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar