Gymnasieskolan har genomgått stora förändringar. Det finns många tecken på att skolan, trots engagerad och kunnig personal, har brister. Framför allt är det mycket oroande att en så stor andel av eleverna lämnar skolan utan fullständiga betyg. Många elever upplever oro i skolan. Kristdemokraterna vill se en ny politik för gymnasieskolan byggd på trygghet, kunskap och ansvar. Vi anser att en tydlig värdegrund är en förutsättning för en framgångsrik skola. Det måste vara självklart att alla som verkar i skolan, lärare, elever och annan personal, bemöter varandra med respekt. Gymnasieskolan måste möta varje elevs behov och intressen. Därför vill Kristdemokraterna uppvärdera alla former av kunskap. Vi vill se nationella prov i alla kärn- och karaktärsämnen. Dessutom behöver lärarrollen stärkas och renodlas och en lärarlegitimation införas. Ansvarskontrakt bör upprättas mellan elev, skola och föräldrar. Vi är övertygade om att elever, lärare, föräldrar och politiker tillsammans kan skapa en gymnasieskola för framtiden.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 3
Inledning 5
Tryggheten i värdegrunden 5
Kunskap 6
Valfrihet 7
Mångfald 7
Bekämpa murarna 8
Höjt studiemedel 8
Kursutformning 8
Historia och religionskunskap som kärnämnen 9
Betygssystem 9
Nationella prov 10
Betyg som urvalsinstrument för högre utbildning 10
Gymnasieexamen 11
Lärande i arbetslivet 11
Lärlingsprogram 11
Lärarbrist 12
Läraren 12
Skolledning 13
Ansvar 14
Samarbetet mellan grund- och gymnasieskolan 15
Gymnasiekommittén 15
Värdegrund utan förankring 15
Kunskapsgrund 15
Garanterad inriktning 16
Individuellt sektorsprogram 16
Fristående gymnasieskolor 16
Elevinflytande 16
Kärnämnet religion 16
Gymnasieexamen 17
Könssegregering 17
Elevinflytande 17
Elever med behov av särskilt stöd 18
Elevhälsan 18
Fristående skolor 18
Kommunernas ansvar 19
ANT-utbildning 20
Modersmålsundervisning 20
Gymnasieutbildning för alla 21
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att varje skola i sin kvalitetsredovisning skall redogöra för hur arbetet med värdegrundsfrågorna fungerar och utvecklas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i samtliga ämnen utveckla kunskapssynen i enlighet med läroplanen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kravet på direkt högskolebehörighet tas bort, men att möjligheten att komplettera studierna för att få behörigheten alltid skall finnas på alla program.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det individuella programmet skall finnas kvar och utvecklas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att bryta snedfördelning vad gäller kön och den sociala snedrekryteringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insatser för att i gymnasieskolan skapa en modern bild av högskolestudier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elever parallellt skall kunna läsa kurser på olika skolor i samverkan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de praktisk-estetiska ämnenas betydelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra historieämnet till kärnämne.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda insatser i gymnasieskolan för att upplysa om kommunismens illdåd mot mänskligheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla religionskunskapsämnet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fler steg i betygssystemet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en övergång från kursbetyg till sammanvägda ämnesbetyg skall ske.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationella prov i samtliga kärn- och karaktärsämnen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av gymnasieexamina med olika inriktning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetet med närings- och arbetslivskontakter skall finnas med i skolornas kvalitetsredovisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nytt nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sex- och samlevnadsundervisningen görs obligatorisk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättande av en legitimation för lärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka rektors roll som pedagogisk ledare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av skolledarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en rektor som anställs i gymnasieskolan skall ha erlagt rektorsexamen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att garantera alla lärare kompetensutveckling i enlighet med en individuell, skriftlig plan som uppdateras årligen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra kontakterna mellan gymnasielärarna och forskningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om upprättandet av ansvarskontrakt i gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvecklingssamtal med omyndig elevs föräldrar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lokala styrelser för gymnasieskolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad samverkan mellan grundskolan och gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lagstadgad miniminivå för elevinflytande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utarbetande av måldokument för elevinflytandet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elevrådsarbete skall anges som merit i slutbetyget från gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elevernas behov av särskilt stöd skall tillgodoses.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om elevvårdens betydelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föräldrar skall underrättas vid omyndig elevs frånvaro i gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjliggöra för fristående skolor att bedriva individuellt program.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten skall stimulera samverkan mellan kommunernas gymnasieskolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ANT-utbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till modersmålsundervisning i gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vuxnas rätt till utbildning på motsvarande gymnasienivå.
I gymnasieskolan förbereds eleverna inför de sista stegen ut i vuxenlivet. Där läggs grunden för vidare studier eller yrkesarbete. Gymnasieskolan är den skolform som genomgått de största strukturförändringarna under de senaste tio åren. En rad reformer i program- och inriktningsstrukturen har genomförts och även förändrat betygssystem. I dag går de allra flesta, långt över 90 procent av varje årskull, i gymnasiet. Samtidigt har gymnasieskolans utbildningar blivit allt mer homogena. Skillnaderna mellan de olika programmen minskar och de teoretiska kraven ökar. Det har lett till att många elever slås ut och att andra inte lär sig det de ska. I dag lämnar var fjärde gymnasieelev skolan utan fullständiga betyg och det individuella programmet har blivit skolans största. Allt detta skapar nya utmaningar som inte alla gymnasieskolor lyckats möta. Regeringens passivitet hittills har varit förskräckande. Det går inte att lösa alla problem med nya genomgripande och otillräckligt planerade reformer. Den parlamentariska Gymnasiekommitténs förslag riskerar i vissa delar att spä på problematiken i stället för att lösa den.
Samtidigt får vi inte glömma att skolan är fylld av engagerade lärare och ambitiösa elever. Problemen går att lösa. För att det skall lyckas krävs lyhördhet för lärares och elevers synpunkter och förslag till förbättring. Kristdemokraterna vill se en ny politik för gymnasieskolan där fokus sätts på kunskap, ansvar och trygghet. Tillsammans kan lärare och övrig personal, elever, föräldrar och politiker skapa en gymnasieskola för framtiden. Det är vi övertygade om.
Samhället bygger på en värdegrund som har sina rötter i den kristna traditionen och den västerländska humanismen. En gemensam värdegrund gör att ett mångfacetterat samhälle i ständig förändring ändå håller samman och ger förutsättningar för en god utveckling. Avgörande är att värdegrunden, som det framgår av läroplanen för gymnasieskolan, förankras i en etik. I vår tradition är det de värden som förvaltats av den kristna etiken och västerländska humanismen. Skolans värdegrund finns formulerad i de av riksdagen antagna läroplanerna för grundskolan och de frivilliga skolformerna. Människans unika och lika värde, människolivets okränkbarhet och individens frihet är grundpelarna i denna etik som också skall ligga till grund för skolans verksamhet. Det måste vara självklart att elever, lärare och annan personal i skolan bemöter varandra med respekt och tillit och att varje individ känner sig sedd och uppskattad. Skolan skall ha tydliga regler som är väl förankrade hos alla som verkar i skolan. Först då kan den skolmiljö grundläggas som är nödvändig för att eleverna ska kunna känna sig trygga och lära sig. Att arbeta med värdegrunden på ett medvetet sätt är så viktigt och grundläggande för samhället att varje skola i sin kvalitetsredovisning bör redogöra för hur arbetet går till. När värdegrunden tillämpas och realiseras blir elever och personal trygga.
I arbetet med värdegrunden ska mobbningen särskilt uppmärksammas. I dag slås många elever och också vuxna ut av mobbningen. Den otrygghetens paria som i den påstådda värdeneutralitetens namn drabbat skolan måste bekämpas. Kristdemokraterna anser att en nollvision mot mobbning ska råda. Grunden är ett gott arbete med värdegrundsfrågorna. Av särskild betydelse är att främja jämställdhet och motverka mobbning av sexuell karaktär. Vi utvecklar vår politik mot mobbning i en särskild motion.
Intresset för existentiella frågor är stort bland ungdomar. Gymnasieskolan bör möta det intresset och ge eleverna verktyg för att bearbeta sina tankar kring livsfrågorna. Genom att öka förståelsen för och kunskapen om den egna och andras kulturer motverkas främlingsfientlighet, rasism och segregation. Kärnan måste vara alla människors lika värde, oavsett ursprung. Skolan måste skilja mellan frågor av objektiv karaktär, där eleven själv har att bilda sig en uppfattning, och frågor där skolan ska förmedla tydliga gemensamma värden. Till den första kategorin hör politisk uppfattning och religiös tro. Till den senare hör demokrati samt gemensamma normer och värderingar för vår samlevnad med andra människor. Samtal kring moraliska dilemman, om vad som är rätt och fel, ska genomsyra skolans dagliga verksamhet. Det måste ske inom samtliga ämnen. Skolan måste ge alla barn särskild kännedom om kristendomens betydelse för svensk utveckling. Det krävs för att förstå vårt kulturarv. Till skolans uppgift hör att förmedla en insikt om att kulturarv inte är något beständigt, utan att det utvecklas och berikas i mötet med nya kulturer. Tryggheten att känna sin egen värdegrund underlättar mötet med människor av andra uppfattningar. Skolan bör hjälpa eleverna att hitta sin egen identitet och att öka förståelsen för andra.
Under tonåren händer mycket med den emotionella mognaden. Det är viktigt att gymnasieskolan hjälper eleverna att bearbeta frågor som rör samlevnad. Det ska därför vara obligatoriskt med sex- och samlevnadsundervisning,
Kristdemokraterna menar att den mest centrala uppgiften för gymnasieskolan självklart måste vara att ge eleverna de kunskaper de behöver för livet. Då krävs en insikt om att kunskap är ett mångfacetterat begrepp. I dag fortsätter i stort sett samtliga elever till gymnasieskolan. Det ställer krav på såväl gymnasieskolans organisation som undervisningsmetoder. Utformningen av gymnasieskolan ska ta hänsyn till elevers skilda behov och intressen. Alternativa yrkes- och lärlingsutbildningar ska erbjudas den praktiskt intresserade eleven. Vi utvecklar vår modell för lärlingsprogram i en särskild motion.
I läroplanen för gymnasieskolan definieras kunskap övergripande såsom fakta, förståelse, förtrogenhet och färdighet. Denna kunskapssyn behöver utvecklas ännu mer i skolans alla ämnen. På så sätt stimuleras elevernas utveckling mer än i en statisk faktafixerad skola.
Mångfald och valfrihet ska gälla i gymnasieskolan. Alla nationella program innehåller i dag en teoretisk kärna och leder till allmän högskolekompetens. Vi menar att den vällovliga ambitionen att ge alla elever högskolebehörighet resulterat i en utslagning av dem som är studietrötta eller som saknar förmåga att klara de höga teoretiska kraven. Resultatet har blivit att allt färre elever går ut gymnasiet med ett fullständigt slutbetyg och att det individuella programmet blivit det näst största. Att läsa till akademisk högskolebehörighet ska vara en möjlighet för alla, men inte ett tvång. Därför vill Kristdemokraterna ta bort kravet på att samtliga program ska leda till allmän högskolebehörighet. Undervisningen i kärnämnena ska vara varierande och flexibel. Genom att skapa goda möjligheter till kompletterande utbildning vill vi ge alla som väljer att inte läsa till akademisk högskolebehörighet under gymnasietiden möjlighet att komplettera senare i livet.
Samtidigt som gymnasieskolan kräver att alla elever ska nå allmän högskolebehörighet upptäcker fler att den allmänna behörigheten inte är tillräcklig för att få tillgång till högskolestudier. För att bli antagen till grundläggande högskoleutbildning krävs det i flera fall att sökanden dessutom har den särskilda behörighet som kan vara föreskriven. Det är viktigt att skapa en gymnasieskola, där eleverna kan göra kompletterande val för att uppnå den särskilda behörigheten inom alla program.
Gymnasieskolan ska möta alla elevers förutsättningar, behov och intressen. Betygen ska fortsatt vara en grund för urval till gymnasieprogram. Det är samtidigt viktigt att hitta lösningar för dem som av olika anledningar inte får plats på ett nationellt program. Vi vill därför att det individuella programmet i någon form ska finnas kvar. En lösning som vi ser positivt på är att det inom de nationella programmen finns grupper som tillhör det individuella programmet. Eleverna kan därmed läsa karaktärsämnena på det nationella programmet samtidigt som de får stöd i kärnämnena. På så sätt får eleverna möjlighet att utvecklas socialt och kunskapsmässigt samtidigt som samhällets skyldighet att stödja i kärnämnena klargörs.
Fortfarande finns murar i skolan. Eleverna gör i hög grad sina val i enlighet med kända sociala och könsmässiga mönster. Socialdemokratins skola har lett till högre murar. Gymnasieskolan präglas fortfarande av en stor snedfördelning både vad gäller sociala grupperingar, kön och studieresultat och stora ansträngningar behövs för att bryta de traditionella mönstren. Kön är fortfarande en tydlig faktor vid val av gymnasieprogram. Männen dominerar bygg-, el-, energi-, fordons-, industri- och teknikprogrammen, medan kvinnorna dominerar hantverks-, omvårdnads- samt barn- och fritidsprogrammet.
Att ungdomar som är barn till tjänstemän huvudsakligen väljer vissa program, medan ungdomar vars föräldrar är arbetare oftast väljer andra lägger grunden för den sociala snedrekryteringen till högskolan. I arbetet för att minska snedrekryteringen, såväl social som genusbestämd, spelar studie- och yrkesvägledarna en viktig roll. Det är av stor betydelse att de stödjer och uppmuntrar elever som vill göra otraditionella val. Elevgrupper med bred sammansättning där eleverna har olika bakgrund, kön och perspektiv stimulerar och underlättar lärandet. För att möjliggöra detta är det viktigt med långsiktiga strategier för att skapa en modern bild av högskolestudier. Det krävs målmedvetna satsningar för att nå grupper som traditionellt inte läser vidare på högskolenivå. Det kompetenskrav som finns för studie- och yrkesvägledare måste behållas om de ska klara de växande krav som kommer att ställas på dem.
Vi föreslår en höjning av studiebidraget för gymnasieelever till 1 050 kronor per månad under tio månader per år. Se även motion Ub513 Studiestödet.
Kursutformningen i gymnasieskolan innebär att eleverna ska kunna välja en egen studieinriktning genom att kombinera olika kurser. Elever från olika program kan läsa samma kurs, vilket innebär ett utbyte mellan elever med olika inriktning. Vi anser att det borde vara möjligt att i större utsträckning välja kurser i flera skolor.
Att få använda alla sinnen stimulerar till god inlärning och förstärker elevernas självkänsla. De praktisk-estetiska ämnena är därför en viktig del av helheten i skolan och måste få genomslag i alla skolans program. På samma sätt måste det råda en rimlig avvägning mellan alla olika ämnesområden, till exempel mellan humaniora och teknik.
Kunskapen om våra historiska rötter har i dag dokumenterade brister. Historia som eget ämne ingår endast i de natur- och samhällsvetenskapliga programmen. Skolverkets granskning ”Undervisning i 1900-talets historia” (1999) visade att omkring 40 procent av gymnasieskolans elever inte hade någon undervisning alls i ämnet. Vi menar att en sådan situation är oacceptabel och anser därför att historia bör bli ett kärnämne. Eleverna har visat särskilda brister i kunskaperna om 1900-talets historia. Händelserna under 1900-talet har varit av avgörande betydelse för vårt samhälle. Undervisningen om 1900-talets historia med fokus på de samhällsförändringar som rör idéhistoria, ideologier, kultur och migration måste därför prioriteras.
De flesta ungdomar har i dag goda kunskaper om nazisternas brott under andra världskriget men det är betydligt färre som känner till de brott mot mänskligheten som genomförts av kommunistiska regimer över världen. Det bör därför genomföras en kampanj om kommunismens illdåd, liknande satsningen Om detta må ni berätta som behandlade nazismen och det judiska folkmordet.
Religionskunskapens roll som kärnämne bör utvecklas. Ämnet är en naturlig förankringsbas för värdegrundsarbetet. Precis som svenskämnet behövs för svenskkunskaperna krävs ett religionsämne som både fokuserar kunskaper om olika religiösa traditioner och samtidigt stimulerar elevernas arbete med en egen livssyn. Religionskunskapsämnet behöver utvecklas än mer i denna riktning.
Betyg handlar om att ge eleverna återkoppling på det arbete de lagt ner. Det är viktigt att betygen som komplement till de utvecklingssamtal som ska ske mellan lärare och elever i samtliga kurser ger eleverna ett kvitto på uppnådda kunskaper i förhållande till kunskapsmålen. Betygen ger också en viktig beskrivning av elevernas kunskaper för föräldrar, potentiella arbetsgivare och utbildningsinstanser. Självklart ska betygen sättas så att de beskriver elevens hela kunskapsmassa sett utifrån den kunskapssyn som enligt läroplanen ska råda i gymnasieskolan. Kristdemokraterna har medverkat till att ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem införts. Det bidrar i högre grad än ett relativt system till att motivera eleverna och ge även mer studiesvaga elever ett gott självförtroende. Det förutsätter emellertid att varje elev uppmärksammas, ges handledning och uppmuntran. I ett mål- och kunskapsrelaterat system är betyget ett kvitto på dokumenterad kunskap. Stegen i betygsskalan får emellertid inte vara för glesa om betygssystemet ska medverka till att motivera eleven att försöka uppnå nästa steg. Om instrumentet är alltför trubbigt mäter det inte heller det som det är tänkt att mäta och informationen som betygen ska ge blir därigenom bristfällig. Dagens system bör därför kompletteras med fler steg.
I dag har vi en kursutformad gymnasieskola där betyg sätts på varje kurs. Det finns drygt 880 nationellt fastställda kurser i mer än 130 ämnen. En elev som lämnar gymnasieskolan med ett fullständigt slutbetyg har i genomsnitt ett trettiotal kursbetyg samt betyg i projektarbete. En elev kan till exempel ha upp till fem betyg i matematik. Betygssättningen i enskilda kurser har visat sig vara stressande för eleverna och helheten och fördjupningen i kunskaperna riskerar att gå förlorade. Kristdemokraterna anser därför att en övergång från kursbetyg till ämnesbetyg bör ske. Det bör även i fortsättningen sättas ett betyg efter varje avslutad kurs. Men kursbetygen bör sedan vägas samman till ett ämnesbetyg. Detta ämnesbetyg viktas sedan mot andra ämnesbetyg utifrån de ingående kursernas poängantal för att få fram ett medelvärde i slutbetyget.
För att få vägledning när det gäller bedömning av kunskaper fyller de nationella proven en viktig funktion men de kan också ses som hjälp för den enskilde elevens egen utvärdering av sitt arbete. Kristdemokraterna anser att nationella prov ska genomföras i samtliga kärn- och karaktärsämnen. Endast lokala kurser ska vara undantagna från nationella prov. Det diagnosmaterial och de prov som ingår i det nationella provsystemet ska dels kunna användas för att ta reda på elevens starka och svaga sidor, dels kunna hjälpa läraren vid en bedömning av om uppställda mål har nåtts och som ett stöd inför betygssättningen. Nationella prov har också en viktig uppgift att fylla som rådgivningsinstrument för en likvärdig betygssättning i hela landet. De nationella proven ska utformas på så sätt att elevens alla kunskaper kan prövas.
För att ha allmän behörighet att söka till högskolan krävs i dag godkänt betyg i 90 procent av samtliga kurser. Detta kan ses som ett kvantitativt krav och stämmer inte med det målrelaterade kurssystemet. Det sker ingen viktning av olika kursers betydelse för högre utbildningar. Kristdemokraterna har pekat på problemet med betygsräkning när det gäller urvalsreglerna. I dag söker eleverna på snittpoängen till högskolan, vilket medför en risk att eleverna i sina val av kurser väljer sådana, där det anses lättare att få bra betyg. Traditionella kunskapsämnen som anses som svåra, exempelvis språk, riskerar att prioriteras ned. Vi utvecklar vår syn på urvalsmetoderna till högskolan i vår motion Ub499 Högskola och universitet.
Sverige är det enda europeiska land som saknar en gymnasieexamen. Kristdemokraterna anser att gymnasieexamen ska införas för alla program och dokumentera såväl den generella som den specialiserade kunskap gymnasieeleven uppnått. Den bör således omfatta alla elever som fullgjort ett nationellt program. Gymnasieexamen tydliggör vilket resultat och vilken kompetens eleven uppnått och är härigenom ett sätt att kvalitetssäkra utbildningen. Gymnasieexamen kan ge högskolebehörighet till fortsatta studier, antingen i den akademiska högskolan eller i yrkeshögskolan.
Samverkan mellan skola och arbetsliv krävs för att eleven ska hitta rätt på en arbetsmarknad som förändras och blir alltmer kunskapsintensiv. Samverkan med arbetslivet bidrar till att utbildningen håller hög kvalitet och ligger i fas med arbetslivets förändring. Lärande i arbetslivet förekommer i olika former som APU (arbetsplatsförlagd utbildning), lärlingsutbildning och företagsskolor. LIA, lärande i arbetslivet, har inletts som försöksverksamhet. Försöksverksamheten fortsätter sedan 5 juni 2003 utan det speciella statsbidraget om 15 000 kr per elev, som främst varit avsett att användas som ekonomisk ersättning till arbetsplatserna. För att främja och kontrollera den arbetsplatsförlagda utbildningen borde en redovisning av skolornas samverkan med näringslivet och det övriga arbetslivet finnas i skolornas årliga kvalitetsredovisning.
Kristdemokraterna anser vidare att det i samarbete med näringslivet borde inrättas ett nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap. Ett sådant program bör inrikta sig på samarbete mellan små, medelstora och stora företag inom samhällets alla sektorer. I ett företagsinriktat program måste tonvikt läggas på elevernas kreativitet och kapacitet att planera och genomföra egna projekt.
Ett viktigt steg i riktning mot valfrihet är införande av ett nytt lärlingsprogram på gymnasiet. Den försöksverksamhet som startade hösten 1997 och omfattar två års studier på ett nationellt program och avslutas med två års lärlingsutbildning, har tyvärr en blygsam omfattning. Våren 2000 pågick verksamhet vid 18 skolor och berörde endast cirka 300 elever/lärlingar. Denna lärlingsutbildning förlängdes inte i sin dåvarande form vid försöksperiodens slut, 2001, utan upphörde och ersattes av andra former, bl.a. det nya LIA-konceptet (lärande i arbetslivet). Inom ramen för det individuella programmet finns i dag möjlighet för ungdomar att genom lärlingsutbildning förena en anställning som syftar till yrkesutbildning med studier av vissa kärnämnen i gymnasieskolan.
I en modern, flexibel lärlingsutbildning måste skola och arbetsliv dela på ansvaret för utbildningen. Genom att samarbeta med arbetslivet kan utbildningen hålla den standard som branscherna kräver. Den som är intresserad av ett visst område engagerar sig betydligt mera och blir mera kreativ. En lärlingsutbildning kan vara en väg att ge gymnasieeleven bred kännedom om arbetsinnehåll och moderna metoder och kunskaper för att kunna utföra arbete med kvalitet. Vi utvecklar vår modell för lärlingsprogram i en särskild motion.
Elevantalet i gymnasieskolan har legat ganska stabilt på drygt 300 000 elever mellan läsåren 92/93 och 01/02. Fram till år 2008 beräknas dock elevantalet öka med 26 procent jämfört med 2001 till följd av de stora barnkullarna under 1980-talets andra hälft. Flera rapporter visar ett kraftigt utökat behov av gymnasielärare under den närmaste tioårsperioden. Detta både till följd av de stora ungdomskullarna och av att halva gymnasielärarkåren pensioneras fram till 2015. Gymnasieskolan har under 2002/2003 enligt Skolverket 25 procent obehöriga lärare. Totalt beräknas 19 000 lärare behöva rekryteras fram till år 2005. Det är en svår situation som därtill förvärras ytterligare av att antalet obehöriga lärare redan fördubblats under den senaste tioårsperioden och nu ligger på cirka 19 procent. Det finns risk för en fördubbling under de kommande tio åren.
Att de stora barnkullarna skulle sammanfalla med stora pensionsavgångar har varit känt sedan länge och det är därför anmärkningsvärt att regeringens insatser varit i stort sätt obefintliga. Samtidigt visar nya forskningsresultat att lärarens kompetens är den mest avgörande faktorn för elevernas resultat i skolan. För att lösa lärarbristen krävs många åtgärder. Redan finns allvarliga alarmsignaler att lärarbristen börjat göra sig gällande med stora svårigheter att rekrytera kvalificerade lärare.
Ohälsa och stress har ökat bland lärare under 1990-talet. I dag är så många lärare sjukskrivna att inget försäkringsbolag vill teckna deras frivilliga kollektiva gruppsjukförsäkring. Det är en larmsignal. Som huvudmän för de flesta svenska gymnasieskolor har politiker ett stort ansvar för att ge lärarna sitt stöd och för att förbättra situationen.
För att gymnasieskolan ska vara en attraktiv arbetsplats krävs att kommunerna satsar på personalen. Det måste finnas en större flexibilitet när det gäller utformandet av tjänster så att lärare kan kombinera sin undervisning med till exempel forskning. En rejäl satsning på lärarnas löner, fortbildningsmöjligheter och arbetsmiljö måste ingå i alla skolsatsningar.
En avgörande uppgift är att utforma lärares arbete så att lärare får vara lärare. I dag belastas lärarna av en stor mängd administrativa och sociala uppgifter som tar tid och kraft från undervisningen. Genom att t ex kuratorer och psykologer finns tillgängliga på skolorna kan lärarrollen också bli tydligare. Dessa förändringar är nödvändiga för att fler lärare ska fortsätta i yrket och för att locka nya människor att bli lärare. Genom att införa en särskild yrkeslegitimation för lärare anser vi att lärarens yrkesroll och status kan stärkas. För att erhålla legitimation ska det ställas krav på såväl utbildning som ett gott yrkesetiskt förhållningssätt.
Det är också viktigt att lärarna får en tillräcklig kompetensutveckling för att kunna göra ett bra arbete. I dag tvingas lärare acceptera att genomföra en stor del av kompetensutvecklingen på sin fritid. Det är orimligt. Alla lärare ska ha rätt till en individuell, skriftlig plan för sin kompetensutveckling. Planen ska innehålla både mål och medel och utarbetas i samråd mellan läraren och arbetsledaren. Kompetensutvecklingsplanen bör revideras årligen och vara ett aktuellt dokument som beskriver och sätter målen för lärarens och skolans utveckling.
Karriärstegar för lärare måste utvecklas i form av tjänster med särskilt ansvar. Det är också viktigt att lärarnas möjligheter till forskning förbättras. Kontakter mellan forskare och personal i skolan måste stimuleras.
Lärarförsörjningen är den viktigaste resursfrågan under de kommande åren. Redan nu märks en stor lärarbrist och denna kommer att förvärras ytterligare inom några år. Åtgärder för att motverka denna utveckling måste därför genomföras snarast. Vi utvecklar vår syn på lärarrollen i motion Ub497 Lärare och lärarutbildning.
Skolledarens roll är avgörande för både skolans klimat och resultat. Att skapa ett klimat i skolan där både ungdomar och vuxna möts med respekt och respekterar andra, där medmänsklighet ses som naturligt och eftersträvansvärt och lusten att lära stimuleras är rektorernas viktigaste uppgift. Rektorn måste få skolan att arbeta mot samma mål och varje lärare och elev att känna sig som en viktig person i det arbetet.
Det är nödvändigt att varje skola leds av personer som har god kännedom om barns och ungdomars utveckling och ett stort pedagogiskt kunnande. Personalen bör kunna förvänta sig att rektorn har en pedagogisk utbildning som minst motsvarar utbildningen hos dem han eller hon ska leda. Rektorer måste också ha goda ledaregenskaper så att de i verklig mening kan vara ledare för såväl skolans pedagogiska som administrativa verksamhet. Det är dock viktigt att inte det pedagogiska ledarskapet får stå tillbaka för en ökande börda av administrativa uppgifter. Fler administrativa uppgifter bör utföras av andra än rektorn. Eftersom rektor ska finnas mitt inne i verksamheten får inte ansvarsområdet vara större än att han/hon kan vara väl förtrogen med verksamheten. I skolledningen kan rektor kompletteras av ledare med särskilt ansvar för ekonomiska och andra administrativa uppgifter. För att ytterligare utveckla rektorsrollen föreslår Kristdemokraterna att skolledarutbildningen ses över. En rektor ska för att anställas som rektor ha en särskild rektorsexamen från nämnda skolledarutbildning.
Politikernas kunskaper om gymnasieskolan måste stärkas. Resultatansvar och befogenheter som delegeras till rektor är ofta otillräckliga. Det fria utrymmet är starkt kringskuret, inte minst vad gäller ekonomiska frågor. I läroplanen uttalas rektors uppgifter tydligt. Huvudmannen, kommunen, har det yttersta ansvaret och rektors kommunala uppdragsgivare måste skapa förutsättningar, så att rektor kan utöva ledning och styrning mot uppställda mål. För att förbättra rektors möjligheter är det viktigt att rektors roll förtydligas genom direkt lagstadgat ansvar. Dessutom anser vi att lokala styrelser för gymnasieskolan, där elever, föräldrar, lärare och övrig personal ingår, i högre grad ska kunna tillsättas. Dessa styrelser kan spela en viktig roll för att öka allas delaktighet i skolans utveckling.
Skolan finns till för eleverna. Där ska eleverna tillägna sig kunskap som gör dem rustade för att möta livet som vuxna. Varje elev har unika förmågor och förutsättningar. Skolans ansvar är att möta och stödja varje elev utifrån hans eller hennes förutsättningar och ge kunskaper på vägen mot vuxenlivet. Men eleven har också ett ansvar för att aktivt delta i undervisningen och att göra sitt bästa.
Kristdemokraterna ser det gemensamma ansvaret för studierna som en naturlig utgångspunkt. För att eleverna ska lyckas krävs insatser från eleven, skolan och hemmen. Det är ett delat ansvar där alla parter måste hjälpas åt för att främja den enskilde elevens kunskapsmässiga, sociala och individuella utveckling. Det gemensamma ansvaret och vilka delar som konkret åligger respektive part bör utformas i en skriftlig och årlig överenskommelse, ett ansvarskontrakt. När eleven blivit myndig ska kontraktet signeras av eleven och skolan.
Vi anser att föräldrarna är en viktig resurs också på gymnasiet, inte minst gäller detta elevens behov av vuxenkontakt och personligt stöd och uppmuntran. Precis som i lägre årskurser får elever med ett starkt stöd hemifrån, med föräldrar som engagerar sig i skolans verksamhet, bättre resultat i skolarbetet. Därför är det viktigt att föräldrarna får god information om vad som händer i skolan och om sina barns resultat i skolarbetet. Om en elev är frånvarande från undervisningen måste det vara en självklarhet att föräldrarna underrättas. Många gymnasieskolor måste förbättra sitt samarbete med föräldrarna och öppna för samverkan. Föräldrar måste få känna att de är en resurs och att de har ett ansvar för skolarbetet.
Elevens utveckling bör också följas upp under regelbundna samtal mellan skolan, eleven och föräldrarna, så länge eleven inte fyllt 18 år. Dessa utvecklingssamtal är viktiga både för att ge eleverna det stöd de behöver och för att ge dem inflytande över studiernas utformning. Det är av särskild vikt att föräldrarna engageras i sådana samtal.
Samarbetet mellan grund- och gymnasieskolan behöver utvecklas. Det får inte vara en alltför stor kontrast mellan skolformerna. En gemensam utgångspunkt i elevens bästa krävs så att nödvändig information kan föras över och samverkan underlättas. Det är angeläget att genom till exempel gemensam kompetensutveckling mellan lärare, verksamma i de både skolformerna, skapa kontaktytor så att klyftor kan överbryggas.
Den parlamentariska Gymnasiekommitténs förslag har remissbehandlats och riksdagen väntar nu på regeringens proposition. Kristdemokraterna motsätter sig väsentliga delar av kommitténs förslag. Det har inte gjorts någon utvärdering av tidigare reformer och heller inga ekonomiska kalkyler av förslagen, vilket också flera remissinstanser kritiserat. Förslaget riskerar att slå hårt mot de elever som behöver mest hjälp och stöd. Nedan följer de områden som föranlett reservationer och särskilda yttranden:
Gymnasieskolan ska parallellt ge god kunskaps- och värdegrund. I betänkandet beskrivs inte värdegrunden i sin helhet, så som den är formulerad i Lpo 94: ”I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.” Etik existerar inte i ett lufttomt rum. Den måste relateras till en religion eller filosofi för att bli begriplig.
Kristdemokraterna ifrågasätter det nödvändiga i att kräva att alla elever ska klara allmän högskolebehörighet byggd på i princip samma kunskapsbas. Av hela årskullen 20-åringar har t.ex. enbart 60 procent uppnått grundläggande behörighet för högskolestudier. Vi ser krav på kunskap och kärnämneskompetens som mycket viktiga i gymnasieskolan, men reagerar mot den likriktning som råder.
Kristdemokraterna har reserverat sig mot att eleverna vid sidan av en sektorsgaranti från grundskolan, inte parallellt ges en inriktningsgaranti, om ett sådant önskemål finns. Det har visat sig att cirka 50 procent redan under grundskolans sista år vet vad de vill välja. Sektorsgarantin måste därför enligt vår mening samtidigt kompletteras med rätten att direkt söka vald inriktning och att få placeringsbesked före sektorsstart. Dessutom ska de olika inriktningarna ha varierande förkunskapskrav. Betyget i språk ska t.ex. kunna viktas högre inför språkstudier, vissa anlag för t.ex. konstnärlighet och musikalitet måste värderas osv.
Kristdemokraterna har reserverat sig mot att det individuella programmet ska avskaffas. Ett sådant program behövs fortsatt för att förbereda ett antal elever för studier vid nationell sektor/inriktning. Det individuella programmet garanterar att personal finns till hands för elever med behov av särskilt stöd samt för elever som av olika anledningar inte klarat behörigheten för att bli antagen i gymnasieskolan.
Fristående gymnasieskolor har ett stort värde som komplement till den offentliga gymnasieskolan. Flera av dessa drivs med alternativa och nyskapande pedagogiska metoder. Det finns ingen anledning att byta benämning till ”enskilda skolor”. Det leder lätt tankarna internationellt till ”private” i stället för att som nu förknippas med ”independent”. Fristående skolor är också ett väl inarbetat begrepp.
En elevundersökning påvisar behovet av ett förtydligande av lagen om elevinflytande för att få en mer aktiv elevmedverkan på gymnasieskolorna, och efterlyser främst möjlighet att kunna påverka sin egen och gruppens undervisningssituation. Skolverket bör ges uppdraget att utarbeta planer för elevinflytande byggda på mål och delmål som kan utvärderas efter elevernas ökade mognadsgrad. Vi anser att det är förvånande att föräldrars möjligheter och roll, utöver att påverka elevers individuella studiegång i gymnasieskolan, helt har utelämnats i kommitténs arbete.
Kristendomens betydelse som bas för svensk kultur och tradition kan inte överskattas. Skolan har en uppgift att ge alla elever kännedom om vårt kulturella arv. Kristdemokraterna anser att det i ämnet religionskunskap bör framgå att kristendomen bör ha en särställning i religionsundervisningen. Av kommitténs beskrivning kan det lätt tolkas så att alla religioner ska ha samma tyngd i undervisningen.
Införandet av gymnasieexamen är ett led i att säkra kvaliteten för elever i gymnasieskolan. Innehållet i vad en gymnasieexamen ska dokumentera bör preciseras bättre. Kristdemokraterna anser att kommittén inte i tillräcklig omfattning arbetat med denna del av direktivet.
Gymnasiekommitté 2000 har inte i tillräcklig grad lyckats med att skapa förutsättningar för att bryta könssegregeringen. Bygg- och fastighetssektorn är ett exempel där ytterligare diskussioner borde föras, för att få en något jämnare könsfördelning.
Skolans uppgift är att förmedla kunskap men också att överföra samhällets grundläggande värderingar till eleverna. För att fostra demokratiska medborgare och om eleverna ska få en tilltro till demokratin måste skolarbetet ske utifrån demokratiska principer.
Elevinflytande ställer krav på bland annat information och organisation. Kristdemokraterna menar att en lagstadgad miniminivå av elevinflytande bör införas. Dagens lagutformning stadgar endast att elevinflytande ska finnas, inte i vilken omfattning eller på vilket sätt. Det är därför nödvändigt att någon form av konkretisering införs i skollagen. Skolverket bör dessutom ges uppgiften att utarbeta måldokument för elevinflytandet på gymnasieskolan samt att som tillsynsmyndighet ansvara för en utökad kontroll av elevinflytandets tillämpning i skolorna.
Ett fungerande elevinflytande måste också organiseras på ett sådant sätt att det blir praktiskt möjligt att klara av. På de skolor där klasserna avskaffas måste till exempel speciella lösningar som ersätter klassråden komma till stånd. Skolan måste också ge eleverna möjlighet att utse representanter med stort förtroende. Att utse ”frivilliga representanter” första dagarna på terminen går i motsatt riktning. Praktiska möjligheter till att medverka i elevråd måste finnas. Tid för elevrådsarbete får inte redovisas som frånvarotid i elevernas slutbetyg. Elevrådsarbete bör dock redovisas i betyget som meriterande för eleven. Elevrådet ska etableras som en naturlig samarbetspartner till skolledningen. Även om vi menar att vuxengrupperna bör vara i majoritet i skolans styrelser, anser vi att eleverna ska finnas med på ett naturligt sätt när det gäller till exempel att utarbeta budgeten och rådgivning vid tjänstetillsättningar.
I Sverige finns idag ett levande föreningsliv, vilket ger många ungdomar möjlighet att lära sig mer om demokrati, ansvar och att ta egna initiativ. Samtidigt spelar många föreningar en viktig roll i samhället genom att uppmärksamma och driva exempelvis miljöfrågor. För att tillvarata unga människors engagemang bör elever inom ramen för det individuella valet ges möjlighet att ingå i exempelvis volontärverksamhet.
Alla elever är olika och lär på olika sätt. Det tar dessutom olika lång tid. Det är utgångspunkten för Kristdemokraternas skolpolitik. Vi anser att olika intressen och begåvningar bidrar till mångfald och skolan måste vara flexibel nog att kunna möta eleverna där de står. Elever med behov av särskilt stöd har en laglig rätt att få det stöd de behöver och gymnasieskolan måste bli bättre på att tillgodose dessa elevers behov. Den nuvarande tillgången till speciallärare är otillräcklig, vilket drabbar de studiesvaga eleverna. Individuella studieplaner, stöd- och specialundervisning måste utnyttjas i större utsträckning.
Elever med olika funktionshinder ska beredas möjligheter till gymnasieutbildning på likvärdiga villkor. Så är det inte i dag. Ett större antal skolor måste därför anpassas för funktionshindrade elever.
Vi vill i detta sammanhang också uppmärksamma gymnasiesärskolans betydelse. Gymnasiesärskolan bygger på den obligatoriska särskolan och vänder sig till ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de har en utvecklingsstörning. Den ska utifrån varje elevs förutsättningar fördjupa och utveckla kunskaper som en förberedelse för ett meningsfullt vuxenliv i arbete, boende och fritid.
Många frågor under ungdomstiden handlar om livets mening, att räcka till och att hitta sig själv. Att hjälpa eleverna att hitta rätt är en naturlig del av undervisningen, men det är av största vikt att elevhälsan, skolsköterskor och kuratorer med flera också får en nyckelfunktion i framtidens skola. Under krisåren på 1990-talet drabbades ofta elevvården hårt av nedskärningar. Det innebar att lärarna fick bära ett allt större ansvar för socialt arbete i avsaknad av annan personal. I en tid då allt fler barn och unga drabbas av psykisk ohälsa är det viktigt att det finns personal som tidigt kan se att något håller på att gå snett och sätta in förebyggande åtgärder. Elevvården bör få större möjligheter att arbeta med förebyggande hälsovård. Psykiskt och fysiskt välbefinnande är av avgörande betydelse för lärandet och det är därför viktigt att alla kommuner inventerar behovet av elevvårdspersonal. Det möjliggörs med det kristdemokratiska budgetförslaget som ger större resurser och därmed möjligheter för kommunerna att åtgärda det som varit eftersatt.
Rätten att välja skola är grundläggande i en demokrati. Höstterminen 2001/02 gick 6,1 procent av landets gymnasieelever i skolor med en fristående huvudman och antalet ökar ständigt. Den stora förändringen för de fristående gymnasieskolorna kom 1993, då fristående gymnasieskolor fick lagfäst rätt till bidrag från elevernas hemkommuner.
Många fristående skolor drivs med alternativa och nyskapande pedagogiska metoder. I vissa fall kan det göra skolorna väl lämpade att ta emot elever utan studiemotivation och som av olika anledningar har svårt att klara de nationella gymnasieprogrammen. Det är dock inte tillåtet för fristående gymnasieskolor att driva det individuella programmet. Vi anser att det är en orimlig begränsning som bör förändras.
Vi vill också se den ökade konkurrensen mellan fristående skolor och kommunala gymnasieskolor som något positivt. En utredning från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi har konstaterat att de fristående skolornas närvaro i en kommun även har positiva effekter på de kommunala skolornas kvalitet. Kristdemokraterna ser därför fram mot en utveckling av fler fristående skolor. I mångfalden har såväl väl fungerande kommunala skolor som fristående skolor en självklar plats. Av särskild vikt är att lösa de ekonomiska ersättningsfrågorna mellan kommunerna och de fristående gymnasieskolorna. Vi utvecklar vår syn på fristående skolor vidare i en särskild motion.
Kommunens uppdrag är inte i första hand att själv producera gymnasieutbildning utan att tillhandahålla ett stort utbildningsutbud av hög kvalitet för sina elever. Att hitta rätt, att kunna jämföra och bedöma kvalitet är viktigt för eleven och föräldrarna och det bör vara en kommunal uppgift att ge ett objektivt underlag.
Kommunerna har också ett ansvar för att resurser och läromedel ställs till förfogande. Lokalerna måste vara ändamålsenliga. Särskilt bör den växande allergiproblematiken beaktas.
För Kristdemokraterna är det viktigt att gymnasieskolan ger ett rikt utbildningsutbud som svarar mot olika elevers individuella behov. För att uppfylla detta mål krävs samverkan inte minst mellan de mindre kommunerna. Så länge inte möjlighet till riksrekrytering inom gymnasieskolan föreligger skapas inte den naturliga konkurrens mellan gymnasieskolorna som skulle bli fallet om elever kunde söka vart de ville. Det är viktigt att kommunerna i sin planering samverkar så att olika valmöjligheter för eleven finns inom rimligt avstånd. Det kan innebära att kommuner går samman i regioner som utgör ett gymnasieområde för eleverna. Exempel finns i både Göteborgsregionen och Stockholms län. Staten bör uppmuntra mer av samverkan mellan kommunerna. En möjlighet är också att vissa delar av utbildningen kan läsas på annan ort. Branscherna har uttryckt önskemål om att det på enstaka orter ska finnas särskilda resursskolor som ger en specifik kompetens inom programmet. Brist på regionalt perspektiv medför stor risk såväl för ökade samhällskostnader som dålig överensstämmelse med arbetslivets behov. Den inlåsningseffekt som uppstår när kommunen hindrar elever att söka utbildning på annan ort med argumentet att en liknande utbildning finns i hemkommunen måste snarast upphöra.
Under det senaste året har oroande siffror presenterats rörande barns och ungdomars inställning till alkohol, narkotika och tobak. Undersökningar och rapporter visar att alltfler ungdomar röker (ökningen är störst bland flickor), konsumerar stora mängder alkohol och prövar narkotika. Vid en undersökning i Stockholm 2001 av 9 000 elever i årskurs nio och gymnasiets årskurs två framkom att var fjärde 17-åring någon gång har prövat narkotika och att mer än var fjärde niondeklassare regelbundet dricker sig berusad. Sedan motsvarande undersökning gjordes för fem år sedan har siffrorna ökat markant. Detta visar att tillgången på droger och alkohol har ökat samt att inställningen till framför allt narkotika förändrats. Samhället har intagit en mer drogliberal inställning, vilket naturligtvis även påverkar ungdomar. Utvecklingen är mycket oroande och vi anser att skolorna måste ta ett större ansvar och förbättra sin ANT-undervisning. Ungdomars inställning till droger kan inte påverkas enbart genom kunskap. Istället måste skolan ta sig tid att föra samtal och diskussioner med eleverna om droger och dess effekter för den enskilde och för samhället. Kompetensen hos ungdomsmottagningar och skolhälsovård borde bättre tas tillvara vid denna typ av undervisning.
Modersmålet är det första språk vi lär, i ett nära samspel med familjemedlemmar, personer i närmiljön och det omgivande samhället. Det är starkt knutet till känslor och upplevelser. Genom modersmålet får vi tillgång till det egna kulturarvet och därigenom utvecklar vi en tydlig identitet och självkänsla. En tydlig identitet är särskilt viktigt för barn som invandrat från ett annat land. I mötet med en ny kultur är den egna självkänslan avgörande för förståelsen och viljan att acceptera det nya. Forskningen visar också entydigt att god kunskap i modersmålet är nödvändigt vid inlärningen av ett nytt språk. Bäst resultat uppnås om barnet redan från mycket unga år aktivt får utveckla och träna både sitt modersmål och det nya språket.
Idag finns möjlighet att läsa modersmål även i gymnasiet men eftersom rättigheten är begränsad till att gälla under maximalt sju år har de flesta inte längre rätt till modersmålsundervisning i gymnasiet. De som läser modersmål där kan göra det som utökat program, individuellt val eller som ersättning för undervisning i annat modernt språk (dock ej svenska eller engelska). En brist i systemet är att om språket läses som språkval (moderna språk), vilket inte kräver några förkunskaper, ger det fler poäng än om det läses som modersmål, vilket kräver ett betyg i modersmålet från nian. Av taktiska skäl är det alltså bättre att om möjligt läsa språket som modernt språk eftersom det ger fler poäng. Det är en orimlighet som måste justeras. Självklart bör undervisningen i modersmål ge lika många poäng som undervisning i moderna språk.
Det livslånga lärandet i det nya kunskapssamhället ställer nya krav. Inte minst gäller detta rätten och möjligheten att studera vad, var, när och i vilken takt man vill. Avstånd kan utgöra ett hinder för att skaffa sig utbildning, på grund av att man på olika sätt har åtaganden som man inte kan eller vill undandra sig. Därför är det viktigt att studier finns tillgängligt oberoende av var man bor. Vuxenutbildningen består av en mängd olika utbildningsformer. En politik för vuxenutbildning måste utformas med denna mångfald som utgångspunkt där varje del får fylla sin funktion och komplettera varandra.
Idag har alla vuxna som saknar grundläggande utbildning, det vill säga utbildning motsvarande grundskolenivå, laglig rätt att komplettera i vuxen ålder. Det är en mycket viktig lagstiftning, men långt ifrån tillräcklig. I enlighet med den så kallade kunskapslyftskommitténs förslag Kunskapsbygget 2000 – Det livslånga lärandet, SOU 2000:28, anser vi att alla medborgare bör få rätt till minst gymnasieutbildning. Gymnasieutbildningen faller inte under skolplikten men att ha en gymnasieutbildning är en självklarhet och nödvändighet inom de flesta yrken idag. Att ge alla vuxna rätt till utbildning på gymnasienivå är av stor betydelse för den enskilde men också för samhället. Vi anser därför att rättigheten till utbildning för vuxna bör utsträckas och gälla inte bara grundläggande utbildning utan även utbildning på motsvarande gymnasienivå.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Alf Svensson (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Inger Davidson (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Torsten Lindström (kd) |