Innehållsförteckning 1
Förslag till riksdagsbeslut 2
Inledning 2
Lärarutbildningen 3
Bristen på lärare 3
Värdegrund 4
Den nya lärarutbildningen 4
Alternativa lärarutbildningar 5
Nyutexaminerade 5
Utbildningsvetenskaplig forskning 6
Professionalisera lärarrollen 6
Legitimerad lärare 6
Tillbaka till kärnverksamheten 7
Stress 7
Kompetensutveckling 8
Forskande lärare 8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att tillgodose en tryggad lärarförsörjning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om undervisning i lärarutbildningen om skolans värdegrund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om undervisning om mobbning och konflikthantering i lärarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ämneskunskapernas betydelse i läraryrket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lösa ersättningsfrågan mellan lärosäte och skola vid verksamhetsförlagd utbildning i lärarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att akademiker med examen i relevanta ämnen skall bli behöriga efter två terminers kompletterande lärarutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den utbildningsvetenskapliga forskningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lärarlegitimation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att motverka lärarnas stress.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätt till kompetensutveckling för förskolans personal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en skriftlig kompetensutvecklingsplan som uppdateras årligen för varje lärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insatser för att öka rekryteringen av förskollärare.
En av de yrkesgrupper som har avgörande betydelse för vår framtid är lärarna. Det är lärarna som i mötet med vår framtid – barn och ungdomar – skapar dynamik i lärandet. Att ha grundläggande baskunskaper, insikter i samhällets bildningsarv och förmåga att lära nytt är oundgängliga färdigheter i det kunskapssamhälle som redan är här. Om barn och ungdomar ska lyckas i skolan beror i hög grad på lärarna. Otaliga undersökningar har visat att läraren och hans/hennes kompetens och förmåga är den enskilt mest avgörande faktorn för om en elev lär sig det han/hon ska. En central utmaning i skolpolitiken är därför att se till att det finns professionella, kompetenta och engagerade lärare.
Ett annat ord för lärare är pedagog. Ordet pedagog betyder i sin mest grundläggande mening ”att leda till källan” – en beskrivning av lärarens uppgift: att leda till källor av kunskap, erfarenhet och visdom.
Lärarnas yrkesroll har i takt med övriga samhällsförändringar också förändrats. Den gamla föreställningen om läraryrket som ett kall där undervisningen skulle bedrivas enligt givna och säkra metoder håller inte längre. I dag innehåller läraryrket en rad olika uppgifter som kräver reflektion och djupa ämnesmässiga och didaktiska kunskaper.
Kristdemokraterna vill se en lärarroll där läraren får tid att i första hand ägna sin kraft åt den undervisningsuppgift som lärarutbildningen bereder för. Undervisning rymmer många olika metoder, inte minst en handledande roll, i enlighet med den kunskapssyn som läroplanerna lägger fast. Det är viktigt att lärarna får koncentrera sig på den didaktiska uppgiften utifrån arbetet med kunskapsstoffet och värdegrunden. Samtidigt är samhället så mångfasetterat att lärarna parallellt med undervisningsuppdraget även i framtiden kommer att ha en viktig uppgift att stödja elevernas sociala utveckling. Den uppgiften ska lärarna ha stöd för att klara på ett bra sätt. Därför behövs också andra yrkesgrupper, med annan kompetens och utbildning i skolan. Den elevvårdande verksamheten behöver därför förstärkas på många håll. Med Kristdemokraternas förslag om ökade resurser till kommunerna så blir det möjligt.
I dag mår många lärare dåligt. Många är sjukskrivna p.g.a. stress och utbrändhet. Det är inte förvånande med tanke på de gångna årens skolpolitik. Det är snarare smått häpnadsväckande att så många lärare fortfarande med lust och engagemang går till arbetet.
Kristdemokraterna vill se en skolpolitik där en rad åtgärder vidtas för att uppgradera lärarrollen så att lärarna får kraft och lust att undervisa.
Om tolv år kan det komma att saknas 55 000 lärare i Sverige, enligt en rapport från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Anledningen till den väntade stora bristen är att lärarna är den yrkeskategori med högst medelålder och därmed kommande stora pensionsavgångar. AMS har därför efterfrågat aktiva åtgärder, i form av fler utbildningsplatser och för att få ner sjukskrivningarna. De omkring 100 000 som examineras från lärarutbildningarna under perioden räcker enbart till att ersätta dem som går i pension. Det visar hur betydelsefullt det är att åtgärder vidtas för att göra läraryrket mer attraktivt. Lärarbristen är därtill inte bara generell. Vissa specialiseringar inom läraryrket har särskilt stor brist på utbildad personal. Det finns därmed anledning att se över olika åtgärder som kan krävas för att tillgodose en tryggad lärarförsörjning.
I den nya lärarutbildningen inleds studierna med en generell del omfattande 60 poäng varefter studenten väljer specialisering. De som väljer att bli förskollärare är alarmerande få. Kristdemokraterna anser att regeringen måste ta till sig denna varningssignal och vidta åtgärder för att fler ska välja att bli förskollärare. Det är svårt att förstå hur Socialdemokraternas löfte om 6 000 nya förskollärare ska kunna uppnås.
Vårt samhälles etik och värdegrund bygger på de värderingar som härstammar från kristen etik och västerländsk humanism. Varje människas unika värde och alla människors lika värde, människolivets okränkbarhet och individens frihet är grundpelare som denna etik, också fastlagd i läroplanerna för grund- och gymnasieskolan, vilar på.
I dag känner sig många elever otrygga i skolan. Nyckelpersoner för att åstadkomma ett tryggt klimat i skolan är lärarna. Det är viktigt att lärarutbildningen innehåller kontinuerliga och omfattande inslag om värdegrunden. Värdegrundsutbildning, reflekterande samtal, diskussioner och övningar är nödvändigt för att lärarna ska kunna bidra till en trygg skola och överförandet av de goda värderingarnas etik till kommande generationer. Lärarna ska vara värdegrundens levande ambassadörer i skolvardagen. För att möjliggöra det behöver undervisningen i lärarutbildningen om värdegrundsfrågorna stärkas. Det är också viktigt att det redan under lärarutbildningen tas upp frågor kring mobbning och konflikthantering i olika sammanhang och kurser, liksom att adekvat fortbildning om arbetet mot mobbning och trakasserier återkommande ordnas för lärare.
Att lärarna har goda kunskaper är den yttersta förutsättningen för att barn och ungdomar ska lära sig. När läraren har hög kompetens inom relevanta områden så kan eleven lära sig på ett framgångsrikt sätt. Ju större behov som eleven har av hjälp i sitt lärande desto större är betydelsen av att hjälpen är kvalificerad och professionell. Det är därför för elevernas skull som det är viktigt att skolans personal är kompetent.
En grundförutsättning för att kunna göra ett gott arbete som lärare är att läraren har en didaktisk kompetens med betydande ämnesteoretisk skicklighet i kombination med pedagogiska kunskaper. Vid den senaste lärarutbildningsreformen kom ämneskunskaperna i skymundan. Det är därför angeläget att vid en kommande utvärdering av lärarutbildning särskilt utreda hur ämneskunskaperna framgent kan stärkas.
I den nya lärarutbildningen förutsätts tydligare samverkan mellan högskolan och praktikskolorna. Den gamla praktiken har ersatts av VFU – verksamhetsförlagd utbildning – då studenterna ska tillbringa mer och regelbunden tid på s.k. partnerskolor. VFU:n präglas dock av stora problem med avsevärda svårigheter att hitta platser till alla lärarstudenter. Bara i Stockholm handlar det om flera hundra studenter som inte får praktikplats. Runt om i landet handlar det om tusentals studenter som inte får sin VFU på det sätt som var tänkt och som därmed luras på den utbildning som de satsar tid, kraft och pengar på.
En starkt bidragande orsak är regeringens oförmåga att ge högskolan och i det här fallet lärarutbildningarna rätt förutsättningar. Det handlar om det avtal mellan stat och kommuner som reglerar den ersättning som lärarhögskolorna betalar till kommunerna för att dessa ställer upp med handledares, yrkesverksamma lärares, tid och resurser. Det nu gällande avtalet slöts 1993. Avtalet är alltså tio år gammalt. Ett avtal som slöts då lärarutbildningen såg helt annorlunda ut och faktiskt hela skolan såg helt annorlunda ut.
Förhandlingar för att sluta ett nytt avtal har pågått i flera år – utan framgång. Än så länge gäller därmed ett avtal som inte tar hänsyn till den nya lärarutbildningen, inte till skillnaden mellan VFU och den gamla praktiken, inte till handledarnas ökade arbetsbörda och betydelse som verkliga lärarutbildare. Skolorna och lärarna förväntas alltså göra den nya lärarutbildningens merarbete utan ersättning. Det är givetvis helt orimligt. Regeringen måste snarast se till att lösa frågan om ersättningar mellan lärosätena med lärarutbildning och partnerskolorna.
Under senare år har olika insatser gjorts för att skapa alternativa vägar till läraryrket. T.ex. pågår försök med SÄL (särskild lärarutbildning) och insatser för att locka invandrade lärare att bli lärare också i Sverige. Kristdemokraterna är positiva till dessa åtgärder. Även om ingången till yrket och innehållet i utbildningen kan se olika ut är det angeläget att slå fast att lärarexamen endast ska kunna utfärdas av lärosäte med lärarutbildning. Det är viktigt med en enhetlig examen som gäller i hela landet.
Den borgerliga regeringen införde i början av nittiotalet möjligheten att efter akademisk examen komplettera med två terminer i lärarutbildningen. Socialdemokraterna var emot, men det visade sig att det stora flertalet gymnasielärare under nittiotalet gick denna väg till lärarutbildningen (i t.ex. Malmö över 90 procent). De valde alltså att bestämma sig för läraryrket först sedan de bedrivit akademiska studier i stället för att påbörja en lärarutbildning från första årets studier, som regeringen önskade. Nu har genom den nya lärarutbildningen denna möjlighet försämrats och en fil.mag. måste gå tre terminer på lärarhögskolan för att bli behörig. Det innebär en termins längre studier och ökad studieskuld, vilket verkar orimligt i en situation med svår lärarbrist.
Nyexaminerade lärare har en speciell situation som kan kräva särskilt stöd. Det är viktigt med kvalificerad handledning av nya lärare. Förutom ett fungerande mentorsystem, där tid för handledning ingår, krävs att de nyexaminerades arbetssituation ses över och att konkreta åtgärder som förbättrar situationen presenteras.
1946 års skolkommission föreslog inrättande av en professur i skolforskning. Den fick benämningen praktisk pedagogik men kom aldrig att bli en tillämpad forskningsdisciplin i samma mening som t.ex. socialt arbete senare blev för socionomutbildningen. Den pedagogiska forskningen kring skola, förskola och fritidshem har ofta uppfattats som ”teoretisk”. I jämförelse med medicinsk utbildning är det främst de ”kliniska” forskningsdisciplinerna inom lärarutbildningen som saknats. Under åren 1956–1969 kom de större lärarhögskolor som inrättades vid universitetsorterna att ha professurer i praktisk pedagogik. Inte heller med denna benämning blev forskningen mera inriktad mot ”praktiska” eller ”tillämpade” problem. Benämningen ”praktisk pedagogik” har också ersatts av ”pedagogik” vid tjänstetillsättningar från och med senare 1970-talet. Den didaktiska diskussionen tog fart under 1980-talet. Didaktik kan enkelt beskrivas som gränslandet mellan pedagogik, metodik och skolämne och riktar intresset mot frågor som är centrala för lärarnas yrkesverksamhet.
Ett väsentligt inslag i den nya lärarutbildningen är utbildningsvetenskapen som är en egen disciplin under utveckling sprungen ur insikten om den didaktiska kunskapens betydelse. När den nya utbildningen startades utlovades insatser på det utbildningsvetenskapliga området för att både stärka den vetenskapliga förankringen i lärarnas grundutbildning och för att klara behovet av ökad kunskap – av vetenskap – om lärande. Utbildningsvetenskapen är ett nytt fenomen på så sätt att den förenar traditionell disciplinbunden forskning och mång- och tvärvetenskaplig forskning.
2001 skapades en särskild kommitté under Vetenskapsrådet med uppgift att verka för utbildningsvetenskaplig forskning. Hittills har kommittén bland annat stöttat fyra nationella forskarskolor med inriktning på didaktik och lärande. Bland de projekt som fått forskningsmedel kan nämnas studier i ledarskap, konflikthantering och värdegrundsfrågor. Kommitténs uppdrag har varit tidsbegränsat. Kristdemokraterna anser att det är angeläget att kommitténs uppdrag permanentas.
I en tid när det redan är stor brist på lärare och all statistik visar hur lärarbristen växer är det viktigt att slå vakt om lärarkompetensen. Om inte lärarrollen är kvalitetssäkrad finns ingen kvalitetssäkring alls i skolan. Det hänger alltså nära samman med elevernas trygghet och rättssäkerhet. I dag kan skolans huvudmän, inom ramen för gällande skollag, anställa den som finnes lämplig som lärare. Med tanke på lärarbristen är det självfallet viktigt att ta vara på kompetensen och kraften hos andra yrkesgrupper än lärarna. Under överskådlig tid handlar det också om dem som har erfarenhet av att arbeta som lärare utan formell lärarutbildning. Men varken drivkrafter för huvudmannen att rekrytera utbildade lärare eller drivkraften för unga människor att utbilda sig till lärare gynnas av ett sådant system! Inriktningen måste vara att huvudparten av lärare har adekvat utbildning.
På senare år har också strävanden från framförallt lärarnas fackförbund gått mot att professionalisera läraryrket med allt vad det medför av självständighet, yrkesetisk reflektion och status. Det talas om läraren som en ”reflekterande praktiker” som har en tydlig yrkesetik att förhålla sig till.
Kristdemokraterna föreslår att en obligatorisk lärarlegitimation, som utfärdas av tillsynsmyndigheten för skolan Skolverket, införs. För att erhålla lärarlegitimation ska man ha avlagt lärarexamen samt uppfylla yrkesetiska kriterier. Lärarexamen ska vara avlagd vid av staten auktoriserad lärarutbildning, dvs. lärosäte med lärarutbildning. De yrkesetiska normerna ska fastställas genom samarbete mellan staten, arbetsgivarna och fackförbunden. Lärarlegitimationen ska vara ett krav för att erhålla tillsvidareanställning som lärare.
Att vara lärare handlar om att leda till kunskap i bemärkelse fakta, förståelse, förtrogenhet och färdighet – men också om administrativa och sociala uppgifter. Skolans decentralisering och besparingar under nittiotalet innebar att uppgifter och ansvar tillfördes, utan att lärare eller skolledning haft möjlighet att välja bort andra arbetsuppgifter. Detta har medfört att lärarnas uppgifter svällt mer än rimligt. Att vara lärare i dag är svårare och mer utmanande än någonsin. För att minska lärarnas arbetsbörda måste kommunerna satsa tillräckligt med resurser på sådana yrkesfunktioner som kompletterar lärarna, till exempel kansli- och elevvårdspersonal. Med Kristdemokraternas budgetförslag ökar möjligheterna till detta.
Ohälsa och stress har ökat bland lärare under 1990-talet. En undersökning från Arbetslivsinstitutet visar att var femte lärare är i riskzonen. Värst drabbade är kvinnliga gymnasielärare. En av de mest stressframkallande faktorerna är dåliga möjligheter till inflytande och kontroll över sin egen arbetssituation. Den hårdare regleringen av arbetstiden har exempelvis kraftigt minskat möjligheterna för lärare med små barn att förkorta barnens vistelsetid i förskolan genom att arbeta på kvällen. Läraravtalet innebär således en ökad reglering och minskade möjligheter att kombinera arbete och privatliv vilket naturligtvis påverkar den totala stressbilden.
Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet har tidigare genom Lärarförsäkringar erbjudit lärare en frivillig sjukförsäkring. Det försäkringsbolag som stått för verksamheten sade dock upp avtalet från och med 1 januari 2003. Motiveringen är att antalet långtidssjukskrivningar ökat så kraftigt att försäkringen gått med stora förluster. En av de bakomliggande orsakerna till sjukskrivningarna är lärarnas dåliga arbetsmiljö. Det faktum att inget försäkringsbolag är berett att erbjuda en frivillig gruppsjukförsäkring till lärarkåren är ett tydligt bevis på att det nu krävs krafttag för att förbättra anställningsvillkoren, arbetsmiljön och lärarnas uppgifter.
Att rätten till kompetensutveckling säkerställs är oerhört angeläget. Denna rätt skall självfallet också gälla förskolans personal. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om ändring av skollagen på denna punkt. När det gäller kompetensutveckling för lärare bör utvecklingsplaner finnas både för skolan och för varje lärare. Det är viktigt att skolan kan göra strategiska satsningar och att lärare får möjlighet att utvecklas både personligt och ämnesmässigt. Den personliga kompetensutvecklingsplanen för varje lärare ska vara skriftlig och uppdateras årligen.
Behovet av forskarutbildade lärare är stort i skolan. Lektorer saknas i gymnasiet. Lärare med vetenskaplig ämnesdidaktisk kompetens saknas överlag i alla skolformer. Därför krävs insatser för att öka antalet lärare med forskarutbildning i grund- och gymnasieskola och inte minst inom lärarutbildningen. Det bör särskilt framhållas att det är viktigt att möjliggöra för lärare att parallellt med eller som en del av sitt yrke bedriva ämnesmässig eller utbildningsvetenskaplig forskning. För att det ska vara möjligt bör det vidtas särskilda åtgärder. I vår motion om forskning pläderar vi för ett återinförande av möjligheten att antas som forskarstuderande för att kunna ta ut en forskarexamen även om inte studierna är finansierade. En sådan ordning kan skapa ett intresse bland lärare att engagera sig i forskning parallellt med undervisning – eller kanske snarare omvänt: en möjlighet för lärare att genom egen forskning söka svar på upplevda didaktiska problem. Kommunerna bör så långt möjligt uppmuntra denna utveckling genom att skapa tjänster som möjliggör en aktiv lärargärning som grund för en aktiv didaktisk forskning.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Torsten Lindström (kd) |
|
|
Sven Brus (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Kenneth Lantz (kd) |
Ulrik Lindgren (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |