All form av kunskap är värdefull och måste ges ett tillräckligt utrymme i det offentliga utbildningssystemet. Så är inte fallet idag. Både innehållsmässigt och värderingsmässigt har yrkeskunskapen förlorat mark. Det är skadligt för samhället att de behov av kunskap som de färdigutbildade möter i sin yrkesutövning inte blivit tillgodosedda.

Tyvärr präglas de socialdemokratiska regeringarnas politik av en passiv syn när det gäller att utveckla yrkesutbildningen. Utlovade propositioner har inte kommit utan i stället har ett svåröverskådligt sammelsurium av olika regelverk skapats. Den passiviteten skadar Sveriges möjligheter till utveckling och tillväxt och förminskar också olika kunskapers och yrkens betydelse.

För att möta de behov som finns och de krav på flexibilitet som arbetsmarknaden ställer föreslår Kristdemokraterna en rad insatser. Bland annat föreslår vi en helt ny lärlingsutbildning i gymnasieskolan och en ny sammanhållen yrkeshögskola.

2 Förslag till riksdagsbeslut

3 Behoven

Internationella erfarenheter, t.ex. från Tyskland, visar att tillgången till yrkesförberedande utbildningar leder till att fler genomför och avslutar sin gymnasieutbildning. Yrkesförberedande utbildningar underlättar också övergången från skolan till yrkeslivet, vilket i sin tur ger lägre arbetslöshet bland ungdomar, minskade inkomstklyftor och färre fattiga. I länder där utbildningen på sekundär nivå huvudsakligen har ett bredare innehåll, t.ex. i USA, måste merparten av yrkesutbildningen organiseras för nyanställda inom ramen för en intern arbetsmarknad.

I Sverige är ungdomsarbetslösheten ungefär dubbelt så hög som den genomsnittliga arbetslösheten. Tendensen är inte lika tydlig i andra länder. I Tyskland liknar arbetslöshetssituationen för ungdomar den som allmänt gäller på arbetsmarknaden.^¹ Att finna vägar för att göra det lättare för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden är en viktig framtidsfråga.

Tabell 1. Ungdomsarbetslösheten (under 25 år) som procentuell andel av den totala arbetslösheten

Samtidigt som ungdomsarbetslösheten är hög i Sverige har många branscher svårt att hitta kvalificerad arbetskraft. SCB:s Arbetskraftsbarometer visar att det är brist på både erfaren och nyutexaminerad personal i fler än hälften av de 77 yrkesgrupper som ingår i deras analys. På det tekniska området är det brist på yrkeserfaren personal i nästan samtliga utbildningsgrupper på alla nivåer; från gymnasieutbildade tekniker till civil- och högskoleingenjörer.

3.1 Bildning

Den outsläckliga kunskapstörsten är ett av de mest framträdande dragen i den mänskliga naturen. Människan har under historiens lopp skaffat sig allt mer kunskap om tillvaron. Sökandet efter kunskap är en mänsklig rättighet som måste värnas.

Synen på medarbetaren har förändrats radikalt under 1900-talet. Ny teknik möjliggör en decentralisering av beslutsfattande och en ökad kundanpassning, vilket förändrar kraven på personalens kompetens. Ett ökat globalt flöde av varor och tjänster förändrar också arbetsinnehållet. Utöver yrkeskunskaperna krävs kunskaper i svenska, matematik och engelska för att med viss självständighet kunna tillämpa och utveckla sitt yrke. För att hantera kontakter med kunder, leverantörer och konkurrenter behövs social kompetens, ett intresse för människor och förmåga att kommunicera. Etik, moral, stil och uppförande är viktigt. Från att ha varit en utbytbar kugge i maskineriet vid seklets början, har den enskilde medarbetarens kompetens vid det nya seklets början hamnat i fokus. Det är en positiv utveckling.

Varje medarbetare måste ta ansvar för arbetet, se sin del i sammanhanget, ta egna initiativ och fatta självständiga beslut. Förändringar och effektiviseringar gör att medarbetarna måste vara beredda att lära nytt genom hela arbetslivet. Det räcker inte längre med bara utbildning. Det behövs också bildning i vid mening.

3.2 Företagens behov

Behovet av kvalificerad yrkeskunskap är stort. Näringslivet efterfrågar utbildning som är anpassad till företagens behov.

Företagarnas Riksorganisations Småföretagsbarometer är en undersökning bland över 4 500 företag med 1–49 anställda. Den påvisar att bristen på kvalificerad arbetskraft bland landets småföretag är ett problem. 17 procent av småföretagen anger denna brist som det främsta hindret att växa och utvecklas. 23 procent uppger att expansionsutsikterna försämras p g a bristen på medarbetare med rätt kompetens. Av de företag som uppgav att de behöver nyrekrytera var efterfrågan högst på yrkesutbildad personal inom byggindustri, samfärdsel, hotell och restaurang, tillverkningsindustri, sällanköpshandel och detaljhandel.^²

Bristen på medarbetare med yrkesutbildning förvärras ytterligare när fyrtiotalisterna går i pension. För att rekrytera medarbetare med rätt kompetens måste arbetsplatserna erbjuda arbetsuppgifter och arbetsvillkor som attraherar dagens och morgondagens unga. Återkommande utbildning och förmågan att lära hela livet blir nödvändig för både arbetstagare och företag som vill utvecklas Arbetskraftens utbildningsnivå måste höjas, inte minst genom att ungdomar och redan yrkesverksamma får en kvalificerad yrkeskunskap utöver gymnasienivå.^³

Till detta kommer att hantverksyrkena är på gränsen att försvinna. Den kvalificerade yrkeskunskapen är för hantverken i hög grad personberoende, d.v.s. den överförs från person till person. Hantverksyrkena har inte ett lika stort underlag som industrin, men det finns ett stort kulturellt värde i att samla även den kvalificerade hantverkskunskapen. Genom att hantverksyrkena organiseras och formaliseras blir de mindre sårbara.

4 Regeringens passivitet

Startskotten för att föra in praktisk kunskap i högskolesystemet, högskolereformerna 1977 och 1993 togs under borgerliga regeringar. Dessa har inte förvaltats utan snarare misskötts under de socialdemokratiska regeringarna. Kvalificerad yrkesutbildning, KY, har inneburit ett steg i rätt riktning men har inte fått tillräckligt genomslag, eftersom den inte fått de rätta förutsättningarna.

Kanske beror Socialdemokraternas velande på de farhågor som framförts. Den ena farhågan har varit att en yrkeshögskola som fristående enhet skulle innebära en återgång till ett parallellskolsystem med påtagliga risker för en utveckling av B-högskolor. Vi anser att det i stället är regeringen som genom den inslagna vägen skapat något än värre än en B-skola. Regeringens politik har skapat något som är så otydligt och splittrat att det knappast ens kan jämföras med den reguljära högskolan. Är det den bästa vägen för den kvalificerade yrkeskunskapen?

Den andra farhågan har gällt kulturella och kunskapsmässiga skillnader. Inte heller detta övertygar. Ser man till de nuvarande akademiska yrkesutbildningarna, exempelvis till lärare och sjuksköterska, så har akademiseringen varit positiv för yrkenas utveckling och professionalisering.

Flera högskolor ägnar sig i ökande omfattning åt yrkeshögskoleutbildning. Anledningen kan misstänkas vara att via bakvägen förse den ”reguljära” högskolan med studenter. Det hänger samman med att det senaste årtiondet har en ogenomtänkt och enahanda utbyggnad av högskolan genomförts. Eftersom alla inte vill studera i högskolan saknas studenter. Eftersom högskolornas kostym är för stor, tvingas högskolorna av ekonomiska skäl till att använda yrkeshögskoleutbildning som en sidodörr till högskolan. När ska den praktiska kunskapen tillåtas gå via huvudentrén?

Våren 2003 hade regeringen lovat riksdagen att lägga fram en proposition om validering. Den kom aldrig. I stället presenterade regeringen en departementspromemoria. Regeringen klarade alltså inte att komma med de förslag som krävdes. Ska de som vill få sin otraditionellt vunna kunskap erkänd verkligen bjudas med armbågen. Varför vill inte regeringen acceptera kunskap som inte utgår från utbildningssystemets formella mallar?

Regeringens mål är att hälften av en årskull ska ha börjat högskolestudier vid 25 års ålder. Däremot är inga mål satta för den praktiska yrkeskunskapen. Varför ska enskilda studenter bära bördan av regeringens ensidiga satsningar – och varför tonar det regeringsbärande partiet ner behovet av utbildningen?

Vi anser att regeringens ofärdiga pusslande med den kvalificerade yrkeskunskapen bidrar till en otydlig organisation och identitetsproblem. Det kan i sig ha större negativa konsekvenser av det slag regeringen fruktade för än vad en sammanhållen yrkeshögskola skulle ha. En samlad yrkeshögskola innebär optimala möjligheter för samordning, men också för identiteten. Det är den kvalificerade yrkeskunskapens främsta chans till överlevnad och utveckling.

5 Ett kristdemokratiskt alternativ

5.1 Lärlingsutbildning inom gymnasieskolan

Gymnasiekommittén föreslår i sitt betänkande, som för närvarande behandlas i Regeringskansliet, att alla gymnasieelever oavsett sektor ska praktisera i arbetslivet. Det är lovvärt, men det kommer ingalunda att lösa problemen med brist på kvalificerad arbetskraft. För att lyckas med det krävs helt andra förslag.

Den nuvarande gymnasieskolan med betoning på teoretisk kunskap aktualiserar, tillsammans med vissa branschers problem att nyrekrytera, behovet av ett nytt och modernt lärlingssystem. 1987/88 fanns 3 000 lärlingselever i gymnasieskolan. Idag finns cirka 300. Dagens lärlingsutbildning tillgodoser varken elevernas behov av en relevant yrkesutbildning eller företagens behov av kvalificerad kunnig personal.

Andelen elever som inte fullföljer gymnasieutbildningen har ökat markant. Av de elever som påbörjade sin gymnasieutbildning 1997 hade drygt 25 procent inte fullföljt utbildningen inom fyra år. Nästan 30 procent av dem som föddes 1978 saknade slutbetyg från gymnasieskolan våren 1999.

En intressant iakttagelse i en nyligen presenterad forskarrapport^⁴ är att de ungdomar som fullbordat en yrkesförberedande gymnasieutbildning får det, relativt sett, bättre ekonomiskt än de som gått en teoretiskt inriktad utbildning inom gymnasieskolan. Det visar att en gedigen yrkesutbildning ökar förutsättningarna att lyckas för flera.

Vi föreslår en ny lärlingsutbildning som bildar ett eget tydligt program inom gymnasieskolans ram. Det är viktigt också för identitetsskapandet, att låta dagens gymnasieelever få vara stolta över sin kunskap och över det yrke som de har valt som sin framtid.

Skolan och näringslivet behöver fasta former för samverkan där effektiva arbetsmetoder, kontinuitet och engagemang är grundpelare. Företagen med sin moderna utrustning och sitt uppdaterade kunnande är en nödvändig del i arbetet med att skapa en modern lärlingsutbildning. Om en samverkan byggs upp, baserad på att näringsliv och skola möts på lika villkor, kommer arbetsformerna att bli effektiva och intresset stort från bägge håll. En samordning av resurserna mellan skola och näringsliv är en förutsättning för att Sverige ska kunna tillgodose såväl elever som näringsliv med en yrkesutbildning värd namnet.

Lärlingsutbildningen ska ge en gedigen yrkesutbildning. Fullföljd lärlingsutbildning ska ge behörighet till yrkeshögskola. Lärlingsutbildningen ska utformas i samarbete med näringens företrädare – inklusive fackförbund och skyddsombud – med ett nationellt perspektiv för att skapa en god utbildning för hela samhället och den enskilde.

Praktik bör varvas med teori redan första terminen. Eleven betraktas dock som elev under hela utbildningstiden. Skolan är alltså huvudman för hela utbildningen oavsett var den är förlagd. De teoretiska delarna ska knytas till praktik i möjligaste mån. Teorin ska ge goda generella baskunskaper. Fördelningen bör vara 2–3 dagar av teori respektive praktik per vecka. För att inte splittra praktiktiden ute i företagen är det viktigt att de teoretiska ämnena läses koncentrerat till några dagar i veckan, eller på annat lämpligt sätt.

Skolan svarar för handledning till kontaktpersonerna på företagen. Samarbetet byggs upp och utformas flexibelt efter lokala förutsättningar och strategier. Genom att praktiken börjar så tidigt ges stora möjligheter för eleven att bedöma om det valda yrket är det rätta.

Företagen bör få ersättning från skolan för utbildning/handledning. Det är viktigt för att också små företag ska kunna ta emot lärlingar. Företagen ska sträva efter att ge eleverna en så ”bred” yrkeskompetens som möjligt. Företaget ska självfallet inte tvingas anställa eleven/lärlingen vid avslutad utbildning. Eleven/lärlingen får en viss ersättning från företaget enligt ”lärlingsavtal” i relation till den insats som görs i produktionen, förslagsvis från och med andra året.

Utbildningen avslutas med ett yrkesprov och leder till en yrkesexamen. Alla elever med avslutad utbildning ska ha behörighet till fortsatt utbildning på yrkeshögskola och ha möjlighet att komplettera betygen för att meritera sig för akademisk högskoleutbildning.

5.2 Yrkeshögskola – en ny väg

I ett demokratiskt samhälle ska det finnas utbildningsalternativ för alla. Trots stora ansträngningar rekryterar fortfarande högskolan relativt få studenter från studieovana miljöer. Den sociala snedrekryteringen består och frodas med den socialdemokratiska utbildningspolitiken. En arbetslivsanknuten, yrkesinriktad utbildning är viktig för att bredda rekryteringen. Avgörande för yrkesutbildningens attraktivitet är att den svarar mot verkliga behov i arbetslivet. Därför måste den utformas i samarbete med näringslivet, dels genom att en stor del av utbildningstiden förläggs på arbetsplats, dels genom att det på ledningsnivå finns representanter från arbetslivet. På så sätt kan man aktivt motverka bristen på arbetskraft inom vissa yrkesområden, brister som annars kan minska tillväxten för företagen och samhället i stort.

Vi vill utveckla och bredda synen på yrken mot större sammanhang, inte snäva yrken utan professionella områden med möjlighet till gränsöverskridanden. Den grundläggande högskoleutbildningen utgår i allt väsentligt från vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Därmed borde det vara möjligt att inom högskolelag och högskoleförordning samla både yrkesutbildningar och kortare yrkeskurser. Vi föreslår en ny utbildningsform som benämns yrkeshögskola. Den ska vara en enhetlig utbildningsform av hög kvalitet.

Yrkeshögskolan kan fungera som en paraplyorganisation, där de olika aktörerna samverkar, men ändå behåller sin egenart. Redan idag finns kommunala paraplyorganisationer för KY-utbildningar som kallas yrkeshögskolor. Parallellt med dessa ”yrkeshögskolor” har regeringen gett tre högskolor i uppdrag att organisera yrkeshögskoleutbildning. Det bör rimligen vara så att begreppet yrkeshögskola endast betyder en sak. Eftersom begreppsförvirring inträtt, finns ytterligare skäl för att termen yrkeshögskola bör användas som samlande begrepp. Dagens KY blir därmed en del av den nya yrkeshögskolan. De goda erfarenheter som däri finns, bland annat av samverkan med näringslivet, måste tas tillvara.

Ytterligare en poäng med den nya yrkeshögskolan är att det blir ett enhetligt system för bedömning och examination. I dagens splittrade modell med olika KY så kan det finnas problem med att exempelvis få en jämförbarhet mellan olika utbildare. Det problemet undanröjs med införandet av yrkeshögskolan.

Det är viktigt att det finns goda möjligheter att växla mellan olika former av utbildning, på samma sätt som sker i högskolan idag. En person med examen från yrkeshögskolan ska kunna bygga vidare på sina studier inom högskolan. Har den studerande yrkeshögskoleutbildning måste det finnas bryggor som möjliggör att den studerande som så önskar kan söka annan högskoleutbildning och vice versa.

5.3 Validering

I det kunskapssamhälle som växer fram är det viktigt att utbildningen står öppen för en stor grupp av människor i olika åldrar, med olika kunskaper och bakgrund, såväl från vårt land som från andra länder. Kunskaper som förvärvats på en mängd olika vägar, genom utbildning, yrkesliv eller eget lärande, måste värderas och tas till vara även vid ansökan till högskolan och yrkeshögskolan.

Ett väl fungerande system för validering är av stor betydelse, såväl för personer med låg formell utbildning och en hög grad av erfarenhetsbaserad kunskap som för personer som har genomgått utbildning i otraditionella former, här hemma eller utomlands. Tyvärr har regeringen som framgått inte kommit med de utlovade förslagen till ett nationellt och enhetligt valideringssystem. I stället tillsätter regeringen en delegation. Det är den passiva politiken i ett nötskal. Det räcker inte med att skapa en ny delegation. Nu behövs ett väl genomarbetat system för att värdera kunskaper, ett nationellt valideringssystem med hög kvalitet.

5.4 Låt högskolorna bestämma!

Vi ser inte behov av någon ny myndighet för att leda den nya yrkeshögskolan. Vi menar i stället att Högskoleverket bör få i uppdrag att sköta central samordning, kvalitetssäkring och annan tillsyn och i övrigt får högskolorna möjlighet att anpassa yrkeshögskolan efter behoven.

Yrkeshögskolan kan organiseras som separata enheter med egna styrelser, på samma sätt som de befintliga högskolorna. Fördelen med en sådan organisation är att man förmedlar en mycket tydlig bild av yrkeshögskolan som en separat enhet. Risken är dock att man ställer yrkeshögskolan i motsatsställning till den akademiska högskolan, och högskolorna får arbeta med två separata administrationer vid samutnyttjande av lokaler och personal.

En annan modell kan vara att yrkeshögskolan bildar en egen fakultet eller liknande inom de befintliga högskolorna. Blekinge tekniska högskola ligger nära dessa tankar, med en separat enhet för KY-utbildningar kallad Blekinge yrkeshögskola. Beteckningen högskola för en fakultet eller liknande är inget ovanligt: Vid Linköpings universitet kallas den tekniska fakulteten för Linköpings tekniska högskola och den medicinska fakulteten t.o.m. för Hälsouniversitetet.

Vi anser att denna inkluderande lösning är att föredra eftersom den minskar avståndet mellan olika former av högskola samtidigt som yrkeshögskolan kan ha en egen profil. Lärartjänster och lokaler kan samordnas på ett enklare sätt.

5.5 Yrkeshögskola för bildning

Inom många yrken ställs som ovan nämnts krav i form av flexibilitet och allmänbildning för att klara nya uppgifter. Yrkeshögskolan ska både ge individen möjlighet till självförverkligande och tillgodose samhällets behov av kvalificerad arbetskraft. All högskoleutbildning ska inte bara ge studenterna specifika ämneskunskaper utan även leda till personlig utveckling, samhällsengagemang och kritiskt tänkande.

Studierna ska locka fram ett personligt förhållande till kunskapen. Målet är inte bara att förmedla fackkompetens utan också att främja utvecklingen av personligheten. Studenterna ska inte utsättas för yrkesförberedande korvstoppning av färdigtuggade kunskaper utan ska vägledas i att aktivera och utveckla sin potentiella kapacitet.

5.6 Omfattning och examination

Yrkeshögskoleutbildningar kan omfatta 40–120 poäng där 1 poäng motsvarar 1 veckas studier. Vid införande av yrkeshögskolan bör det finnas utrymme att anordna kortare utbildningar såväl som längre utbildningar på upp till 120 poäng. Detta gör det möjligt att skapa broar mellan yrkeshögskolan och den yrkesnära forskningen, men också till högskolan.

För att säkra utbildningens kvalitet måste branschorganisationerna vara aktiva deltagare i yrkeshögskolan. I stället för en traditionell examen utfärdad av respektive utbildningsanordnare bör branschorganisationerna ha ett starkt medinflytande över examinationen.

Vad gäller utbildningens dimensionering talar det stora behovet av yrkesutbildning för att utbildningen ges en relativt betydande omfattning. Den stora efterfrågan av personer med yrkesinriktad kompetens som idag finns i arbetslivet motiverar en relativt omfattande utbyggnad av yrkeshögskolans utbud. Kristdemokraterna vill föra över en del av högskoleplatserna för att möta detta intresse.

5.7 Forskningsanknytning – institutsforskning

Yrkeskunskaper bygger på vetenskapligt beprövade kunskaper. Ett vetenskapligt förhållningssätt krävs för att utveckla yrkeskunnandets metoder och material. Vetenskaplighet och forskning är en metod, ett förhållningssätt. Ett ”forskningsprojekt” kan omfatta ett litet avgränsat problem som hanteras med vetenskaplig metod under kanske bara några timmar. Därmed är forskningsanknytning till yrkeskunskaper naturlig, från förhållningssätt till forskarutbildning och forskning.

Vid Linköpings universitet finns vid Institutionen för tema ett antal tvärvetenskapliga forskarutbildningar kring olika teman (ex. Tema Kommunikation). Ett yrke och en yrkeshögskoleutbildning kan sägas vara ett tema som inbegriper en rad olika färdigheter. Därmed borde det vara rimligt att anordna en mer traditionell forskarutbildning som påbyggnad till yrkeshögskolan.

Ett annat exempel finns i Australien och Storbritannien där det redan finns examina som ”Professional Doctorate” och ”New Route PhD”. Ett utmärkande drag för ett ”professional doctorate”-program är kopplingen till näringsliv och arbetsliv som också involveras i själva utbildningsprocessen. Kopplingen kan finnas på många sätt och på många nivåer. Lämpliga personer från berörda verksamheter kan ingå i referensgrupper för utarbetandet av utbildningsprogrammet, som gästlärare i kurser, som bihandledare eller ”fälthandledare” för avhandlingsarbetet, som examinatorer och som finansiärer av forskningsarbetet.

Tonvikten i nuvarande högskoleutbildning ligger på påståendekunskap – vetenskaplig kunskap. En annan typ av kunskap är förtrogenhetskunskapen – tyst kunskap, beprövad erfarenhet. Införandet av en ny doktorsutbildning skulle innebära att man beaktar även denna kunskap. Att utveckla metoder för beskrivning och strukturering av förtrogenhetskunskap är en intressant och nydanande inriktning för vetenskapssamhället.

Dessutom finns stora möjligheter att knyta industriforskningsinstituten till yrkeshögskolan. Institutsforskningen är kraftigt underdimensionerad i Sverige, och statens deltagande har varit mycket litet. Industriforskningsinstituten har andra mål än högskolan. De ska bidra till industrins konkurrenskraft genom riktat och målmedvetet kunskapsuppbyggande och problemlösande verksamhet. Forskning och utveckling är ett väsentligt medel. I dag finns högskoledoktorander vid forskningsinstituten. En sammanhållen yrkeshögskola skulle kunna innebära en vitalisering av institutsforskningen till exempel genom att en nivå på forskningsanknytning till yrkeshögskolan fastställs, och utexaminerade studenter från yrkeshögskolan skulle kunna vara intressanta för tillämpad forskning vid dessa institut.

[1]

Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering: rapport 2003:8 Grundläggande yrkesutbildning och övergången skola–arbetsliv – en jämförelse mellan olika utbildningsmodeller, Uppsala 2003

[2]

Företagarnas Riksorganisation: Småföretagsbarometern våren 2003, Stockholm, 2003

[3]

Företagarnas Riksorganisation: Morgondagens yrkesutbildning – och småföretagens kompetensbehov, Stockholm, 2002

[4]

Olofsson, Jonas, Stanfors, Maria & Östh, John: 20–24-åringarnas etableringsproblem på 1990-talets arbetsmarknad. En översikt om inaktivitet och låga inkomster, delrapport 1, Uppsala 2003

	1989	1992	1995	2000
Tyskland	17,0	13,8	12,4	12,3
Sverige	35,2	29,5	22,7	17,9
USA	36,9	32,0	35,0	37,4

Stockholm den 30 september 2003
Torsten Lindström (kd)
Sven Brus (kd)	Inger Davidson (kd)
Helena Höij (kd)	Dan Kihlström (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Ulrik Lindgren (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Olle Sandahl (kd)	Gunilla Tjernberg (kd)

Modern yrkesutbildning

1 Sammanfattning