Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning samt personal- och kompetensförsörjning i skogslänen.
I allt fler länder sätts utbildnings- och forskningspolitiken i fokus. För att Sveriges position som kunskapsnation ska stärkas behövs offensiva investeringar i förskolan, skolan, vuxenutbildningen, högskolan och forskningen. Utmaningen är att bygga ett lärande samhälle med breda satsningar på utbildning på alla nivåer som ansluter till välfärdspolitikens klassiska uppgifter – att driva på förändring och modernisering av samhället.
I det nya samhälle som växer fram har utbildningen en avgörande betydelse för en persons framtida liv och yrkesliv.
Utbildning har också alltmer uppmärksammats som en avgörande faktor för att öka tillväxten i samhället. Länder med en välutbildad befolkning har högre tillväxt. Ny kunskap och forskning har avgörande betydelse för att skapa nya jobb och företag. Forskarutbildningen är snabbt på väg att etablera sig som en spetsutbildning för allt fler personer för användning såväl inom som utanför högskolan. Den kraftiga utbyggnaden av högskolan som nu pågår saknar motstycke i historien och är avgörande för Sveriges framtida utveckling.
Denna utbyggnad har varit av stor betydelse för att minska den sociala och etniska snedrekryteringen. Detta är av särskilt stor betydelse för oss inom skogslänen där studietraditionen är svagare och snedrekryteringen tydligare än i andra delar av landet. Det är viktigt att vi tar tillvara begåvningsreserven, dvs. högskoleutbildning ska vara en levande möjlighet i varje hem.
Att börja studera innebär en stor förändring både ekonomiskt och socialt. Inte minst från studenter från studieovana miljöer känner man en tveksamhet inför högre studier. Med en väl utbyggd högskola och med goda möjligheter till distans- och decentraliserad utbildning kan trösklar till högre utbildning sänkas.
Ur ett rättvise- och ett jämlikhetsperspektiv är det oerhört angeläget med ökad spridning av utbildningsplatserna och större möjligheter till högskolestudier i hela landet.
Det är vanligt att ungdomar från t.ex. skogslänen flyttar till de stora universitetsorterna efter avslutad gymnasieutbildning. Problemet är dock att få av de ungdomar som genomgått högre utbildning återvänder till hembygden.
Detta förklaras till en del av att näringslivsstrukturen på hemorten ser annorlunda ut i jämförelse med den på universitetsorten och kanske inte den förvärvade kompetensen ens efterfrågas.
En annan orsak är att man under studietiden bygger upp nya sociala nätverk som det kan vara svårt att lämna och att eventuell medföljande inte kan få arbete vid en flytt. Därför är möjligheter att studera på hemorten mycket betydelsefulla.
Inom distans- och decentraliserad utbildning måste såväl pedagogik som finansieringsmodell utvecklas.
Kommunernas behov av kompetensförsörjning vad gäller redan yrkesverksamma är också hög, men tillgängligheten och kostnaderna för utbildningarna är för hög och gör det svårt för kommunerna att nå sina ambitioner.
Tillgången till enstaka kurser måste också ta hänsyn till att befolkningen inte enbart finns på campusorterna.
Ovan har endast behandlats behovet och vikten av högre studier, men vi kan se ett starkt ökat behov av påbyggnadsutbildningar efter gymnasieskolan och KY-utbildningar. Ansökningar till gymnasieskolans yrkesförberedande program har ökat och kommer att innebära att dessa elever kommer att vilja ha någon form av påbyggnad på sina yrkesinriktade studier. För att vi inte ska stå inför en besvärande arbetskraftsbrist så är det enligt vårt sätt att se det angeläget att göra en översyn av hur utformningen av eftergymnasial utbildning ska se ut framgent och hur det ska kunna finnas ett brett utbud i hela landet och då inte minst i skogslänen.
När det t.ex. gäller vidareutbildning av redan yrkesverksamma så är det angeläget att man erkänner och tillvaratar människors faktiska eller reella kunskap och kompetens oberoende hur den förvärvats. Det handlar om kunskaper som man skaffat sig i arbetslivet, i studiecirkeln eller på sin fritid. Validering är betydelsefull inte minst för personer som skaffat sina formella och informella kunskaper i andra länder och i andra skolsystem.
Dessa personer har i dagsläget ofta svårt att bli bedömda och värderade efter sin verkliga kompetens.
Det är angeläget att metoden att validera kunskap och kompetens utvecklas och finns tillgänglig i hela landet.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Hans Stenberg (s) |
|
|
Rune Berglund (s) |
Karl Gustav Abramsson (s) |
|
Anders Sundström (s) |
Raimo Pärssinen (s) |
|
Per Erik Granström (s) |
Jarl Lander (s) |