Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör överväga en översyn av stödet till barn med särskilda behov.
Regeringen bör överväga en översyn av de extra resurser som kommit kommunerna till del vad avser ”Barn i behov av särskilt stöd i skolan”.
För de barn som idag återfinns ute i grundskolan så är stödet för bland annat dyslektiker bristfälligt. Detta leder till att barnen inte ges möjligheter att klara målen i skolan på samma sätt som de barn som inte har särskilda behov. Resultatet av detta blir som oftast att barn med särskilda behov har svårt att ta sig vidare till eftergymnasial utbildning. De som dock lyckas med detta upplever att det är lättare att få hjälp och stöd under exempelvis universitetsstudier än under de år man genomgått grundskolan.
Brister som är vanliga inom grundskolan är bland annat att man inte får hjälp med hänvisning till att resurser saknas. Det som dock oftast återfinns bakom detta är ett uttryck för ointresse att sätta sig in i de olika inlärningsstilar som en dyslektisk person kan vara i behov av. Avsaknaden av kunskap hos den pedagogiskt utbildade personalen vad gäller funktionshindrades behov är i de allra flesta fall stor. I lärarutbildningen återfinns inte en obligatorisk studiedel som handlar om detta. I stället är det upp till det egna intresset hos de blivande lärarna att lära sig mer om vad en dyslektikers behov kan vara.
Det är därför viktigt att vi nu utvärderar vad de extra resurser kommunerna tagit del av gett i form av ökat stöd till barn med särskilda behov. Målet bör vara att tillgängligheten till studier för barn och ungdomar med funktionshinder, så som dyslektiker, underlättas genom möjligheten att utifrån sina egna förutsättningar klara de uppsatta målen.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Lars U Granberg (s) |
Lennart Klockare (s) |