Kristdemokraterna anser att skolpolitiken ska utgå ifrån varje elevs unika behov, förutsättningar och egenskaper. Skolan ska bistå varje elev med det stöd hon eller han är i behov av, men också stimulera elevernas kunskapstörst och nyfikenhet. Skolans uppgift är att förmedla kunskap, värderingar och normer. Ingen av dessa uppgifter får negligeras om arbetet i skolan ska bli framgångsrikt. Skolan kan inte vara värderingsmässigt neutral. De värderingar som hela vårt samhällssystem vilar på och som har sin grund i kristen etik och västerländsk humanism måste föras vidare till varje ny generation om vi ska få det mjuka och trygga samhälle vi eftersträvar. Kompetenta lärare är den viktigaste förutsättningen för att elevernas kunskapsinhämtning ska fungera på ett bra sätt. Den försvagning av lärarrollen som har skett under senare år är därför oroande. Läraren får aldrig reduceras till handledare. Läraren ska också förmedla kunskap och för det krävs välutbildade och kompetenta lärare med goda ämneskunskaper. All form av mobbning och kränkande behandling måste kraftfullt motarbetas. Det enda tänkbara mot dess företeelser är nolltolerans. Idag utsätts ca 100 000 barn och ungdomar för mobbning, nästan hälften av alla flickor har någon gång blivit utsatta för sexuella trakasserier. Alltför många elever känner obehag inför att gå till skolan. Det enda sättet att komma till rätta med detta är att värdegrundsarbetet får genomsyra hela skolans verksamhet och att elever, föräldrar, lärare och övrig skolpersonal samlas omkring detta. Allmän oordning, skolk, förseningar, stökiga klassrums- och skolgårdsmiljöer bidrar till att skapa ett klimat som leder till otrygghet och skapar grogrund för mobbning. Att följa regler som innebär att man visar respekt för varandras integritet är en nödvändighet. Oacceptabelt beteende måste mötas av tydliga reaktioner. Skolväsendet mår bra av konkurrens och olika pedagogiska inriktningar. Därför är Kristdemokraterna positivt till etablerandet av fristående skolor. Dessa skolor skapar en pluralism och mångfald som det svenska skolväsendet är i stort behov av. Fristående skolor gör det lättare för varje elev att hitta en skola som är anpassad efter just hans eller hennes behov. Mångfalden i svenska skolor har kommit för att stanna trots Socialdemokraternas idoga försök att hindra utvecklingen.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Inledning 5
5 Grundläggande värden – värdegrunden 5
5.1 Mobbning och kränkande beteende 6
5.2 Arbetsro 7
5.3 Jämställdhet 7
6 Skolstarten 8
6.1 Förskoleklassen 8
6.2 Skolstart och skolgång utifrån varje barns mognad 9
6.3 Övergång grundskola – gymnasieskola 10
7 Grundläggande kunskaper 10
8 Teori och praktik i grundskolan 11
8.1 Historia och religionskunskap 12
8.2 För barnens skull: utvecklingssamtal och betyg 13
8.3 Elever som behöver särskilt stöd 14
8.4 Bättre möjligheter för elever med utländsk bakgrund 15
8.5 Läromedel 15
8.6 Informationsteknik 16
8.7 Det informella lärandet 16
9 Ansvar 17
10 Personalen 17
10.1 Lärarna 17
10.2 Rektor – pedagogisk ledare 19
10.3 Elevvård 20
11 Skolgårdar och klassrum – en miljö för lärande 20
12 Skolskjuts 21
13 Skolan, en del av samhället 21
13.1 Klassmorfar 21
14 Skolans styrning 22
14.1 Den målstyrda skolan 22
14.2 Skolverket 22
14.3 Viktiga områden för kvalitetsgranskning 23
14.4 Specialdestinerade statsbidrag 23
14.5 Elevers inflytande och ansvar 24
14.6 Föräldrars inflytande och ansvar 24
15 Fristående skolor 25
16 ANT-utbildning 25
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolans värdegrund i såväl förskola som obligatoriskt skolväsende.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kristendomens ställning i religionsämnet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetet med skolans värdegrund skall ingå i skolornas kvalitetsredovisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsro i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämställdhet i skolan.
Riksdagen begär att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om hur möjligheten till flexibel skolstart skall utnyttjas i högre grad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad samverkan mellan grund- och gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om studie- och yrkesvägledarnas betydelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elevers behov av särskilt stöd skall tillgodoses.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla metoder för att möta de så kallade bokstavsbarnens behov.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fördelningen mellan praktisk-estetiska och teoretiska ämnen i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrottens betydelse för barns välbefinnande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kulturens roll i skolan och musik- och kulturskolornas betydelse för barns utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om historieämnet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla religionskunskapsämnet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vidareutveckling av utvecklingssamtalen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betygssystemets utformning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om IT som pedagogiskt hjälpmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de nationella proven i årskurs fem skall vara obligatoriska och genomföras i flera ämnen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om upprättandet av ett ansvarskontrakt i grundskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av en legitimation för lärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samtliga lärare skall garanteras en individuell, skriftlig plan för sin kompetensutveckling, vilken uppdateras kontinuerligt efter samtal mellan lärare och arbetsledare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av mindre klasser och skolenheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka rektorns roll som pedagogisk ledare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av skolledarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en rektor som anställs i grundskolan skall ha erlagt rektorsexamen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om elevvårdens betydelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den fysiska miljön i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommuner skall bekosta skolskjuts till fristående skolor så länge det inte innebär merkostnader för kommunen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten att arbeta inom ideell sektor samt vård och omsorg under elevens fria val
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rollfördelningen i den målstyrda skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lokala styrelser för skolorna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolutvecklingsmyndigheten och ett nationellt kvalitetsinstitut.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av kvalitetsgranskning av ämnen som läses i block, samt fördelningen mellan praktiska och teoretiska ämnen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om specialdestinerade statliga bidrag till skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lagstadgad miniminivå för elevinflytande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av ett ökat elevinflytande i takt med stigande ålder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om föräldrars rätt till information och inflytande i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ANT-utbildningen.
Den svenska folkskolan infördes 1842. Då var Sverige ett fattigt bondesamhälle i Europas utkant. Idag, drygt 160 år senare, befinner vi oss i en förändringsprocess i ett kunskaps- eller informationssamhälle. Ett samhälle där kunskap och kunnande blir allt viktigare.
I denna förändringsprocess spelar skolan en avgörande roll. En viktig roll inte bara för samhället i stort utan framförallt för den enskilde eleven, som måste få kunskap, förhållningssätt och färdigheter som behövs i morgondagens samhälle. Därför är det oroväckande när vi gång på gång möts av larmsignaler och varningstecknen om olika missförhållanden i skolvärlden.
Det finns många väl fungerande skolor i Sverige idag. Men det finns också skolor som inte håller måttet och som inte ger elever den utbildning de har rätt till. För oss kristdemokrater är det en helt oacceptabel situation. Grundskolan är en obligatorisk verksamhet. Varje barn har både rättighet och skyldighet att ta del av undervisningen. Målsättningen är att alla under grundskoletiden ska få nödvändig livskunskap, de grundläggande kunskaper som krävs för att orientera sig i samhället. Det uppfylls dessvärre inte idag. 25,4 procent av eleverna som slutade grundskolan våren 2002 hade då inte nått målen i ett eller flera ämnen. Siffran ligger kvar på ungefär samma höga nivå som året innan. Det kan jämföras med för fem år sedan då motsvarande siffra var 20,4%. Att så många som en fjärdedel av eleverna inte har ett fullständigt betyg tyder på att allt inte står rätt till med Socialdemokraternas skolpolitik.
Det västerländska samhället är byggt på en värdegrund som härstammar från den kristna etiken och den västerländska humanismen. Människans unika och lika värde, människolivets okränkbarhet och individens frihet är grundpelare som vårt samhälle vilar på. Det är denna värdegrund som ska ligga till grund för skolans verksamhet.
Skolverkets attitydundersökningar visar att både elever och lärare anser att klimatet i skolorna har hårdnat. Det värsta med sviterna av den värdeneutrala skolan är att den drabbar de svagaste eleverna. Något som konstaterats nyligen i en LO-rapport:
Det är inte reaktionärt att kräva ordning, reda, disciplin och respekt för vuxna av elever i skolan. (...) Vårt motiv för att ta upp den här frågan är att vi tror att det just är ”LO-barnen” som far mest illa i en skola som är hållningslös och präglas av oro. Vårt intryck är att det är LO-förbundens medlemmar i egenskap av föräldrar som är de som mest efterfrågar ordning. (Resa i första klass (2001) sidan 168.)
Utan en gemensam grundläggande etik skapas ett samhälle där den starke styr och den svage lider, ett samhälle där uppfattningen om rätt och orätt i stor utsträckning skiljer sig från person till person. Det är de etiska principerna som talar om för oss hur vi skall handla mot varandra i olika situationer. Det finns ingen värdeneutral uppfostran och ingen neutral kultur.
Skolan måste skilja mellan frågor där eleven själv ska bilda sig en uppfattning och frågor där skolan ska förmedla tydliga gemensamma värden. Till den första kategorin hör politisk uppfattning och religiös tro. Till den senare hör demokrati samt gemensamma normer och värderingar för vår samlevnad med andra människor.
Det som de flesta av oss ser som goda normer, till exempel människolivets okränkbarhet, alla människors lika värde samt solidaritet med svaga och utsatta, har en djup förankring i den judisk-kristna etiken. Denna etiska grund finns fastlagd i läroplanen.
I läroplanen för förskolan som riksdagen tagit beslut om uttrycks värdegrunden mycket diffust då man nöjer sig med att tala om demokratiska värderingar utan att det kopplas till något etiskt synsätt. Det är anmärkningsvärt att förskola och grundskola idag har olika etisk värdegrund som bas för sina respektive verksamheter. Kristdemokraterna anser att läroplanen för förskolan ska innehålla samma text om värdegrunden som läroplanerna för grundskolan och gymnasiet.
Eleverna måste få träning i att utifrån människovärdesprincipen fundera över etiska dilemman för att på så sätt tränas till etisk reflektion i vardagen. Värdegrunden måste finnas mitt i skolans vardag, och kopplas till den egna situationen och det egna beteendet. Såväl samhälleliga företeelser som konflikter under raster och mobbningssituationer kan ge upphov till etiska samtal.
Skolans värdeförmedling måste ske i alla ämnen. Religionsämnet spelar dock en särskild roll för förmedling av vårt kristna kulturarv. För att kunna diskutera värdegrunden och etiska frågor men också för att kunna jämföra med och förstå andra kulturer och religioner är det viktigt att alla elever ges goda baskunskaper i det svenska kulturarvet, där kristendomen utgör en viktig kärna. Det är angeläget att lärarutbildningen ger blivande lärare goda möjligheter att arbeta aktivt med värdegrundsfrågor och etiska riktlinjer. Arbetet med värdegrunden bör redovisas i den kvalitetsredovisning som varje skola är skyldig att upprätta.
Det är självklart att elever i grundskolan ska kunna känna sig trygga och inte bli utsatta för mobbning eller kränkande behandling. Väldigt många skolor lyckas skapa en skolanda där elever och personal svetsas samman av gemensamt arbete och har en generös syn på varandras olikheter. Enligt uppgifter från Barnombudsmannen upplever knappt 100 000 elever sig mobbade.
Lärare och övriga vuxna i skolan behöver bekräfta och förstärka vänlighet, hjälpsamhet, omtanke, ärlighet och pålitlighet. Könsdiskriminerande eller främlingsfientlig vokabulär får aldrig passera utan att det uppmärksammas och diskuteras. Eleverna måste få lära sig att man ska stå för vad man gör och att man ska behandla andra som man själv önskar bli behandlad.
Vid varje skola skall det finnas tydliga handlingsplaner för att förhindra mobbning och annan kränkande behandling. Rektor har ansvar för att dessa regelbundet följs upp och utvärderas. Fungerande handlingsplaner är en förutsättning för förverkligande av en nollvision mot mobbning, könsdiskriminering och rasism. Kristdemokraterna utvecklar sin politik mot mobbning i riksdagsmotion Mobbning.
Liksom frånvaron av mobbning och trakasserier är nödvändig för att skapa en trygg arbetsmiljö är också arbetsro och god ordning detta. En undersökning från Göteborgs universitet visar att ett tydligt regelverk med milda men konsekvent tillämpade sanktioner, befrämjar elevernas kunskapsinhämtande. (Ekonomiska resursers betydelse för pedagogiska resultat av Jan-Eric Gustafsson och Eva Myrberg.) Framgångsrika skolor som uppnår goda studieresultat har kommunicerat ett tydligt regelverk i hela organisationen och även till hemmen. Men arbetsro och ordning råder inte i alla Sveriges 5 000 grundskolor. På frågan om det brukade vara lugnt i klassrummet svarade knappt hälften av eleverna ”Nej, inte så ofta.” eller ”Nej, aldrig.” (Välfärd och skola SOU 2000:39). I den internationella PISA-undersökningen hamnade Sverige först på plats 31 av 36 länder när det gällde ordningen i skolan. Det är viktigt att skolpersonal reagerar när elever skolkar, kommer sent till lektioner, skräpar ner, stör under lektionstid eller bryter mot andra både skrivna och oskrivna regler. Utan ett tydligt regelverk riskerar värdegrunden att luckras upp och en förvirring uppstår om vad som är rätt och fel. Det är viktigt att varje skola har tydliga regler för vad som är tillåtet och inte. Men inte bara regler utan också klara besked för vilka åtgärder som sätts in när regelverket inte efterlevs. Föräldrar ska på ett tidigt stadium kopplas in när elever stör arbetsron i skolan. Skolk ska dokumenteras antingen direkt i betyget eller som en separat bilaga. Om elever tillåts att bryta mot regler och förordningar i skolan utan att någon vuxen reagerar förloras respekten för rättssamhället och risken är stor att regler kommer att brytas även utanför skolans värld. Respekten för rättssamhället och dess grundläggande värderingar är viktig att upprätthålla och skolan har ett stort ansvar för att bygga upp denna respekt.
Lärarutbildningen måste ge stöd till ett aktivt jämställdhetsarbete i skolan. Det handlar inte i första hand om att undervisa om utan att indirekt förmedla värderingar. Flickors och pojkars olika sätt att uttrycka sig både verbalt och med kroppsspråk måste uppmärksammas. Jämställdhet är en av de viktiga frågor som behöver etisk belysning i skolan. Arbetsfördelning såväl i hem som i skolans värld och samhället i övrigt kan bli upphov till många intressanta samtal. Skolan bör aktivt uppmuntra såväl flickor som pojkar att söka sig till yrken/branscher som domineras av motsatt kön.
På vissa förskolor har man tagit könsrollsproblematiken på allvar då personalen har fått reflektera över sitt eget beteende gentemot pojkar och flickor i olika situationer. För många förskollärare har det blivit en aha-upplevelse när de kommit underfund med hur olika de behandlat pojkar och flickor utifrån stereotypa könsroller. Projekt av detta slag bör bli vanligare även i grundskolan.
Kommunerna är skyldiga att erbjuda plats i förskoleklass, men deltagandet är frivilligt. I maj 2001 kom Skolverkets rapport: Integration förskoleklass, grundskola och fritidshem. En viktig slutsats i rapporten är att utvecklingen gått mot att sexåringarna fått mer skola än vad det var tänkt i reformen vars anda handlade om lek, skapande, experimenterande och utforskande. Tidigare gick sexåringarna i sexårsverksamheten som tillhörde barnomsorgen. Den nya förskoleklassen som inrättades 1998 är en skolform nära knuten till grundskola, och tanken var att förskolans pedagogik skulle följa med till förskoleklassen och påverka arbetet även i grundskolan. Men så har det alltså inte blivit enligt Skolverkets utredare. I stället verkar det som om skolans kultur med lektioner, raster och ämnen dominerar. Studien visar att många sexåringar har svårt att anpassa sig till skolans krav på mycket stillasittande. Detta är signaler som måste tas på stort allvar. Barndomens egenvärde måste respekteras. Utrymme måste skapas för både omsorg, lek, fritid och kultur. Därför bör förskoleklassens inriktning vara en kombination av inlärning, nyfiket sökande, lek, skapande men också social samvaro där möjlighet att uttrycka känslor, tankar och frågeställningar ges utrymme.
Mot bakgrund av vårt resonemang om barndomens egenvärde vänder vi oss mot regeringens ofta förekommande begreppsglidningar i frågor som rör sexåringar men även de yngre barnen. Man för in skolans terminologi i förskolan och förskoleklassen. När det gäller förskoleklasser vill vi konsekvent använda begreppen pedagogisk verksamhet istället för utbildning, och ordet barn istället för elever. Barn måste få vara barn och utvecklas därefter. Det finns ingen anledning att stressa små barn för att förbereda dem för framtida studier. Var ålder har sin tid. Barn utvecklas positivt om de får tillräckligt med tid för lek och omsorg och vistas i en trygg miljö.
Alla beslut som gäller barn ska utgå från principen om barnets bästa. Ingen kan bedöma det bättre än de som känner barnet bäst, vilket i normalfallet är barnets föräldrar. Det är föräldrarnas perspektiv och önskemål som ska utgöra utgångspunkten och de ska ges en reell möjlighet att kunna välja verksamhetsform för sitt/sina barn. Detta val gäller såväl kommunal som fristående förskola, familjedaghem som förskoleklass. Kristdemokraterna är mycket kritiska till regeringens ambitioner att alla barn ska gå i förskola. Vi anser det vara positivt att olika alternativ finns tillgängliga för att varje förälder ska kunna hitta den typ av omsorg som passar just deras barn bäst. Vi utvecklar vår syn på förskoleklassen i motionen Barnomsorg för glada barn, trygga föräldrar och nöjd personal.
Varje barn är en unik person som kommer till skolan med sina kunskaper och sin begåvning. Lärande sker inte bara i skolan utan i många andra miljöer. Skolan måste identifiera och bygga vidare på varje barns begåvning och styrka. Områden där eleven behöver särskilt stöd ska också snabbt identifieras för att specialpedagogiska resurser ska kunna sättas in. Detta kräver ett individinriktat synsätt och arbete och en noggrann dokumentation av varje elevs utveckling och lärande. Det kan bland annat ske genom regelbundna kunskapskontroller redan från tidig skolålder för att på så sätt upptäcka brister men också talanger på ett tidigt stadium. Kristdemokraterna är kritisk till ett system som bygger på att alla elever ska lära lika mycket på samma tid och på samma sätt. Skolan har allt för länge präglats av ett kollektivistiskt tänkande. Vår grundsyn, som innebär att alla är olika och lär på olika sätt och under olika lång tid för med sig att skolan bör vara flexibel nog att möta elevers olika förutsättningar.
Barn mognar i olika takt. Somliga är skolmogna vid fem eller sex års ålder, andra först då de fyllt sju eller kanske åtta år. Det leder till slutsatsen att skolstarten bör ske vid olika åldrar för olika barn. Skolstarten bör därför vara individuellt flexibel och ske successivt. Kristdemokraterna vill också uppmuntra kommunerna att införa skolstart varje termin för att på så sätt öka flexibiliteten och bättre anpassa sig efter varje elevs förutsättningar och behov. Vi avvisar följaktligen obligatorisk skolstart för sexåringar. Vi ser positivt på att förskoleklasserna är obligatoriska för kommunerna men frivilliga för eleverna. Möjligheten att om det finns särskilda skäl skjuta fram skolstarten till det år barnet fyller åtta är också positivt. Idag finns möjligheten till en flexibel skolstart i skollagen, men den utnyttjas i alltför liten omfattning.
Det ska också finnas möjlighet att förlänga skolgången på grundskolenivå med ett år för elever som önskar det och som bedöms ha behov av det för att uppnå de uppsatta målen. En sådan förlängning av skolgången bör sättas in så snart det blir tydligt att eleven behöver ytterligare tid. Regelbundna kunskapskontroller är ett viktigt led i att tidigt kunna sätta in extrahjälp för elever med behov. Även sommarläsning bör kunna övervägas som ett alternativ till förlängd skolgång. Liksom det är viktigt att se elever med svårigheter är det också viktigt att de elever som lär sig fortare än andra får stöd, uppmärksamhet och stimulerande arbetsuppgifter. Elever ska kunna gå igenom grundskolan i snabbare takt än nio år.
Vi anser även att det skall finnas möjlighet för elever att göra uppehåll under ett år eller en termin före årskurs åtta eller nio. I stället för att gå i skolan skall de då ha möjlighet att gå en lärlingsutbildning inom ett område som de är intresserade av. Detta skulle vara en möjlighet dels för skoltrötta elever, dels för elever som vill pröva en särskild yrkesinriktning.
Nästan alla elever från grund- till gymnasieskolan. Det är viktigt att övergången fungerar smidigt med till exempel informationsutbyte. Särskilda insatser för det bör vidtas. En nyckelresurs i arbetet är studie- och yrkesvägledarna vars roll bör stärkas.
I läroplanen för grundskolan definieras kunskap övergripande såsom fakta, förståelse, förtrogenhet och färdighet. Denna kunskapssyn behöver än mer utvecklas i skolans alla ämnen varvid elevernas utveckling stimuleras mer än i en statisk faktafixerad skola.
Skolans viktigaste uppgift är att uppnå målet att ge varje elev de kunskaper som är nödvändiga för att leva och verka i ett modernt samhälle. Att kunna läsa, skriva och räkna hör till de absolut grundläggande kunskaperna som varenda människa måste ha. Andelen elever som lämnar grundskolan med underkänt i ett eller flera ämnen är alldeles för stor. Sedan det nuvarande betygssystemet infördes läsåret 1997/98 har siffrorna pekat åt fel håll. Varje procenttal motsvarar ungefär 1 000 elever. Det innebär att ungefär 10 000 elever, eller en av tio elever i nionde klass, lämnar grundskolan utan att ha behörighet till gymnasiet.
|
Läsår |
1997/98 |
1998/99 |
1999/00 |
2000/01 |
2001/02 |
|
Andel elever ej behöriga till gymnasiet |
8,6 % |
9,7 % |
10,6 % |
10,8 % |
10,4% |
(Källa: Skolverket rapport 212 tabell 1.1 A.)
För att vara behörig krävs att man är godkänd i matematik, svenska och engelska; det handlar alltså om oerhört grundläggande kunskaper. Professor Hans Albin Larsson konstaterar att ”det [är] i nuläget var tionde elev som inte når gymnasiebehörighet. Ändå ligger kraven uppenbart lägre än före 1980” (Skola eller kommunal ungdomsomsorg (2002) sidan 88).
|
Läsår |
1997/98 |
1998/99 |
1999/00 |
2000/01 |
2001/02 |
|
Andel elever med ej godkänt i något ämne i årskurs nio |
20,4 % |
22,7 % |
24,3 % |
25,7 % |
25,4% |
(Källa: Skolverket rapport 212 tabell 1.1 A.)
Om man istället studerar andelen elever som har underkänt i något ämne när de lämnar grundskolan är resultaten ännu sämre. Från läsåret 1997/98 till 2001/02 har andelen ökat från drygt 20 till drygt 25 procent. Det innebär att var fjärde elev eller ungefär 25 000 16-åringar lämnar grundskolan med Icke godkänd i något ämne. Enligt uppgifter från stiftelsen Lättläst har 25 procent av vuxna svenskar lässvårigheter. Det har sin grund i en skola som inte klarar sin grundläggande uppgift.
Elever är inte hopplösa fall. Det är möjligt för fler elever att lära sig dessa grundläggande kunskaper, om de får rätt stöd i rätt tid. Kristdemokraterna anser att de frivilliga nationella prov som idag prövar läs- och skrivfärdigheter hos barn i årskurs två bör användas av alla skolor, och att de elever som inte har tillgodogjort sig kunskaperna omgående ska få extra undervisning. Dessa nationella prov bör dessutom användas i fler årskurser och i fler ämnen än vad som görs idag. Föräldrarna bör informeras om hur deras barn ligger till. Skolan måste för barnens eget bästa ta sitt ansvar med denna tidiga och tydliga insats. Specialpedagogiskt stöd ska ges så tidigt som möjligt under barnets skolgång så att inte ytterligare problem uppstår. Det är ytterligare ett argument för tidiga kunskapskontroller. Risken finns annars att elever med läs- och skrivsvårigheter utvecklar sociala problem, eller att elever med sociala svårigheter inte kan utvecklas kunskapsmässigt.
Barn har olika talanger och intressen. Några är mer teoretiskt inriktade, andra mer praktiskt. Detta måste återspeglas i skolans sätt att arbeta med eleverna. Alla elever måste få utveckla sina talanger så att de kan använda sin kunskap aktivt. Både praktisk och teoretisk förmåga måste värderas. Utvecklingen i skolan har sedan 1940-talet inneburit att det praktiska kunnandet steg för steg skjutits åt sidan. En effekt av det är att cirka 300 hantverksyrken är på väg att dö ut på grund av att det inte finns någon utbildning. Yrken som är viktiga för det svenska samhället. Nedtoningen av de praktiska ämnena är säkerligen en bidragande orsak till att allt fler elever inte når kunskapsmålen och att allt fler känner sig otillräckliga.
Om skolan blir alltför teoretisk kan inlärningen hämmas för många elever. Inom forskningen lyfts vikten av att utveckla olika typer av intelligens allt oftare fram som avgörande för att varje människa skall utvecklas. Den motoriska, den musikaliska och den rumsliga intelligensen samt den sociala förmågan att förstå sig själv bör tränas i högre grad i skolan. De praktisk-estetiska ämnena som hemkunskap, slöjd, musik, bild och idrott är därför en viktig del av helheten i skolan.
Vi anser att undervisningen i praktiska ämnen bör få en mer framskjuten plats i skolan. Teori och praktik behöver varvas under skoldagen för att ge såväl stimulans för alla sinnen som omväxling i skolvardagen. Idrottens positiva betydelse inte bara för fysiskt välbefinnande utan även för teoretisk inlärning finns klart påvisad och ska beaktas i planeringsarbetet. Det är i och för sig lovvärt att utbildningsministern uppmärksammat problemet att barn och unga rör sig alltför lite och att idrotten därför måste få en mer framskjuten plats. Men det räcker inte med visioner om att varje elev ska få röra sig 30 minuter per dag. Regeringen måste på ett mer konkret sätt visa hur detta ska realiseras i praktiken. Kristdemokraterna vill betona vikten av att involvera idrottsföreningarna i detta mycket viktiga arbete.
Kulturen bör leva i skolan och genomsyra verksamheten. Den kan finnas som en kreativ dimension både i korridorer och klassrum. Bild, ord, film, musik och rörelse är naturliga element som kan fungera som självklara inslag i alla ämnen. Kultur får inte bara bli korta projekt eller enstaka besök. Musik- och kulturskolornas betydelse för barns och ungdomars utveckling bör tas till vara i ännu högre grad. För att få ut maximalt av varje elevs kreativitet inom de estetiska ämnena vill Kristdemokraterna låta varje elev i högre grad få styra över vilka estetiska ämnen han eller hon vill utöva. Med stigande ålder är det rimligt att eleven själv i högre grad får välja inriktning för att på så sätt få ut så mycket som möjligt av undervisningen.
De enskilda skolornas möjlighet att fritt förfoga över ett visst antal timmar för lokal profilering liksom utrymmet för elevernas fria val är också viktigt att slå vakt om. Kristdemokraterna ser positivt på den omfattande försöksverksamhet med skolor i 79 kommuner som ska arbeta utan timplan och där kursplanerna ska fungera som styrdokument. Det möjliggör såväl större hänsynstagande till enskilda elevers behov som en mer sammanhängande undervisning.
Kunskapen om våra historiska rötter har i dag dokumenterade brister. Eleverna har visat särskilda brister i kunskaperna om 1900-talets historia. Undervisningen om 1900-talets historia med fokus på de samhällsförändringar som rör idéhistoria, ideologier, kultur och migration måste därför prioriteras.
De flesta ungdomar har i dag kunskaper om nazisternas brott under andra världskriget men det är betydligt färre som känner till de brott mot mänskligheten som genomförts av kommunistiska regimer över världen. Det bör därför genomföras en kampanj om kommunismens illdåd, liknande satsningen Om detta må ni berätta som behandlade nazismen och det judiska folkmordet.
Religionskunskapens roll bör utvecklas. Ämnet är en naturlig förankringsbas för värdegrundsarbetet. Religionskunskapen är viktig för att lära känna det svenska kulturarvet men också för andra länders religiösa och kulturella arv. Genom att bli förtrogen med både sin egen och andras kulturella tradition kan en ömsesidig respekt och tolerans skapas där främlingsrädsla och främlingshat minskar. Religionskunskapens utrymme för att diskutera och reflektera över etiska och existentiella frågor är också en god anledning till att betona ämnets viktiga roll i skolan.
Betyg är något som ofta orsakar politisk debatt. Traditionellt har borgerliga partier varit mer positiva, och politiker på vänsterkanten mer negativa. Därför är det intressant när en LO-rapport konstaterar:
”Kanske är – måste vi fråga oss – den nästan betygsfria och nästan läxfria skolan ett arbetarrörelsens självbedrägeri? Kanske är – vilket dock är omöjligt att leda i bevis – den nästan betygsfria skolan en anledning till att den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolestudier tycks ha stannat av efter 60-talets framsteg i det avseendet.” (Resa i första klass, sidan 161.)
Utvecklingssamtalen är ett viktigt område när det gäller att utveckla samarbetet mellan föräldrarna och skolan. Tanken är att eleven, föräldrarna och lärarna tillsammans skall göra upp en individuell studieplan som omfattar både elevens kunskapsutveckling och personliga utveckling. Vi anser att den bör ha utformningen av ett kontrakt där varje parts ansvar klart definieras. Det ska följas upp regelbundet och elever, föräldrar och lärare har ett gemensamt ansvar för att den fullföljs. Kristdemokraterna har motionerat om individuella studieplaner i flera år, det är därför glädjande att regeringen tagit till sig detta och i förra årets budgetproposition föreslog ett liknande system.
Betygen utgör ett komplement till utvecklingssamtalen. Kristdemokraterna har medverkat till att ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem införts. I ett sådant betygssystem är betyget ett kvitto på en dokumenterad kunskap till skillnad från det relativa där jämförelsen med andra elever står i centrum och inte kunskapen. Stegen i betygsskalan får inte vara för glesa om betygssystemet ska medverka till att motivera eleven att försöka uppnå nästa steg samt om betyget ska upplevas rättvist och träffsäkert. Betygskriterierna måste också vara tydliga och väl avvägda så att lärare och elever har samma uppfattning om vad som krävs för respektive betygsnivå.
Kristdemokraterna anser att målrelaterade betyg bör ges i en sexgradig skala. De bör ges från och med årskurs sex för att eleverna ska hinna vänja sig vid systemet i god tid före slutbetyget i årskurs nio. Dessutom bör skriftlig information om elevens kunskap och utveckling i förhållande till de angivna kravnivåerna i läroplanen ges senast från och med årskurs fem. Vi stödjer alltså inte regeringens hållning om att skriftliga dokument i samband med utvecklingssamtalen endast får vara framåtsyftande. För att kunna skriva en individuell studieplan måste man först beskriva var eleven står, innan man kan komma överens om åtgärder och åtaganden. Vi anser att obligatoriska nationella prov ska genomföras i flera ämnen från och med årskurs fem. Det är ett sätt att få en likvärdighet mellan olika skolor i hela landet och det kan samtidigt fungera som ett stöd för lärarna.
De elever som inte når upp till fastställd kravnivå i ett ämne när de slutar grundskolan ska enligt riksdagens beslut få ett streck i stället för betyg. De har endast haft rätt att få ett skriftligt omdöme om de begär det. Kristdemokraterna har länge hävdat att den avlämnande skolan ska ha skyldighet att utarbeta ett skriftligt omdöme oavsett om eleven begär det eller inte. Detta eftersom vi menar att det är viktigt att den dokumentationen finns tillgänglig om den skulle efterfrågas av eleven vid ett senare tillfälle. Socialdemokraterna har äntligen tagit till sig detta och ett förslag till förändring finns med i årets budgetproposition.
Alla lärare bör få grundläggande specialpedagogiska kunskaper för att förstå och kunna hjälpa barn med behov av särskilt stöd. Nödvändigt är också kunskaper om kulturskillnader och kunskap om hur man arbetar med barn med utländsk bakgrund. Kristdemokraterna ser positivt på de specialpedagogiska resursteam som idag finns i många kommuner. De innehåller skilda professioner som specialpedagoger, kuratorer, psykologer, logopeder, och personal från socialtjänsten som samverkar med att göra helhetsbedömning av eleven för att erbjuda bästa hjälp.
Elever med funktionshinder och mindre synliga handikapp, till exempel neurologiska handikapp, måste få den hjälp och den uppmärksamhet som deras speciella handikapp kräver. Skolans personal måste tydligt meddela hur resurserna ser ut. Barn och ungdomar med funktionshinder skall så långt det är möjligt erbjudas en anpassad utbildning i sin hemkommun. Barn med olika handikapp måste tillförsäkras tillgång till anpassade läromedel och barn med grav hörselskada måste tillerkännas behov av teckenspråkslärare. Det är även viktigt att det finns specialskolor för de barn som har större behov än kommunerna klarar att tillgodose men också för dem som vill gå i en skola tillsammans med andra elever i liknande situation.
I vissa fall kan staten behöva ta ett större ansvar för att elever med särskilda behov skall ges tillräckliga möjligheter till utbildning utifrån sina specifika förutsättningar. Detta gäller i de fall där osäkerheten är stor om hur omfattande och vilken form av resurser som krävs för att undervisningen skall kunna bedrivas i vanliga kommunala skolor.
De så kallade bokstavsbarnen blir allt fler. DAMP, ADHD och Asberger är några av de störningar som ökat under senare år. Vad ökningen beror på råder det delade meningar om, men klart är att barnen finns och har rätt till meningsfull skolgång. I Sverige har vi utvecklat goda metoder för att möta barn som har en lägre intellektuell förmåga. Särskolan är för många barn ett mycket gott alternativ. Vi saknar dock alternativ för de barn som har brister i sin förmåga till kommunikation och samspel med andra, som till exempel vissa av bokstavsbarnen. Vi måste därför utveckla metoder och former för att möta dessa barns individuella behov. Vi vill i det sammanhanget lyfta fram Centrum för handikappvetenskap vid Linköping och Örebro universitet som med sina specialkunskaper borde kunna utveckla former för utbildning för dessa barn. Forskningsinstitutet, som internationellt har ett gott renommé, bör i större utsträckning tas tillvara för att förbättra utvecklingen av utbildning för funktionshindrade och såväl socialt som intellektuellt utvecklingsstörda i hela landet. Vi vill här framhålla den lilla gruppens betydelse för god inlärning. Speciellt de elever som har sociala svårigheter har möjlighet att få studiero i en lugnare miljö. Rent generellt leder mindre klasser till bättre resultat, både på kort och lång sikt. Det är något som konstateras i rapporten Klassfrågan – en ESO-rapport om lärartätheten i skolan (Ds 2002:11).
Vi utvecklar vår politik för elever med behov av särskilt stöd i riksdagsmotionen Elever med behov av särskilt stöd.
Barn och ungdomar med utländsk bakgrund utgör en stor andel av elevantalet. Många av dessa barn behöver i skolan såväl språkligt stöd som stöd i att stärka sin kulturella identitet. Barn och ungdomar som kommer till Sverige mitt under skoltiden har ofta problem att både lära sig ett nytt språk och nödvändiga ämneskunskaper innan grundskoletiden är slut. Risken är uppenbar att de går vidare med otillräckliga kunskaper eller inte blir antagna till gymnasiet. Barn och ungdomar födda utomlands ska erbjudas erforderlig utbildningstid i grundskolan för att bli rustade för gymnasiestudier.
En OECD-undersökning visar att Sverige hör till de länder som är sämst på att ge elever med utländsk bakgrund en likvärdig utbildning. Endast hälften av de elever som kommit till Sverige efter tio års ålder, lämnade grundskolan med fullständiga betyg. Kristdemokraterna vill tillvarata invandrarnas språkliga och kulturella kompetens. Det är en styrka för den enskilda individen men också för samhället. Arbetsmarknaden, exempelvis inom exportindustri, turism och undervisning och diplomati, efterfrågar alltmer människor med goda språkkunskaper. För att stärka språkinlärningen, även av svenska, måste modersmålsundervisningen förbättras. Men även undervisningen i svenska. Många skolor har med framgångsrikt resultat använt sig av skönlitteratur för språkinlärning. Man talar ibland om att ”bada i böcker”. Det har gynnat alla elevers kunskaper i ordförråd, stavning och meningsbyggnad, inte minst invandrarelevers.
Bokens betydelse som informationsbärare kan inte överskattas. Bra och uppdaterade böcker är en viktig förutsättning för att skolarbetet ska fungera. Av skolans totala kostnader är det mindre än en procent som går till läromedelsinköp. I dag avsätts ca 500 kronor/elev och år till läromedel. På var tredje lågstadieskola får barnen inte behålla en enda bok. Anslagen för läromedelsinköp har dessutom minskat de senaste tio åren. Ungefär en fjärdedel av skolböckerna är äldre än fem år. Det förekommer till och med att man använder böcker som är äldre än eleverna. Många faktauppgifter har då hunnit bli inaktuella. För föräldrar är bra skolböcker en förutsättning för att de ska kunna hjälpa till med läxorna. Vid Skolverkets utvärdering bör läromedelsinventering vara en viktig punkt. Även andra läromedel än böcker, till exempel CD-rom och Internet, är viktiga.
Informationstekniken utvecklas snabbt. Kommunikationer, utbildning och forskning bygger alltmer på digital teknik. Det är därför nödvändigt att alla eleverna får såväl kunskaper som färdigheter i att utnyttja den digitala tekniken. En viktig uppgift för skolan är att lära eleverna källkritik, att sovra och värdera den stora informationsmängd som är tillgänglig via till exempel Internet. Datorerna ger möjligheter till mer individualiserad och effektiv undervisning utan att eleverna behöver lämna gruppgemenskapen. Det kan gälla invandrarelever som behöver enskild språkträning i både svenska och sitt eget modersmål. Det kan gälla elever med läs- och skrivsvårigheter eller elever med behov av extra övning i till exempel matematik. Datorstödd undervisning kan också medföra det positiva att läraren får mer tid över för individuella kontakter med eleverna.
Att fler skolor använder datorn som hjälpmedel är inte minst viktigt för de elever som inte har tillgång till dator hemma. Skillnaderna mellan elever med och utan kunskap i hur informationsteknik kan utnyttjas kan annars leda till nya kunskapsklyftor som kan få snedvridande effekter i framtiden. Skolan kan alltså här motverka framtida klasskillnader.
Det har tidigare funnits ett teknikfokus, där målsättningen har varit i nivå med ”E-post till alla elever” och ”datorer på alla skolor”. Det var en nödvändig början, men egentligen är det inte mål i sig utan bara medel för inlärning och kunskapsförmedling. Nu måste det handla om att utveckla en pedagogik där datorerna är ett bland andra viktiga hjälpmedel.
År 2002 avslutades ITiS, en satsning för att stimulera användningen av informationsteknik i skolan. Kristdemokraterna anser, i enlighet med rapporten Nästa steg från Utbildningsdepartementet, att det nu är viktigt att satsa pengar på väl genomtänkta IT-satsningar. Tyvärr verkar det som om många kommuner på grund av pengabrist inte kommer att fullfölja satsningen på ITiS när staten nu drar sig ur som finansiär. Detta vore mycket olyckligt då ITiS har ansetts som ett väldigt lyckat projekt. Kristdemokraterna menar att det nu är viktigt att regeringen tar detta på allvar och återkommer med förslag till hur kommunerna ska kunna fortsätta med satsningar på IT som pedagogiskt hjälpmedel.
Det talas i debatten om att det saknas lokaler och utrymme för föreningsaktiviteter i allmänhet, och för ungdomsaktiviteter i synnerhet. Samtidigt står merparten av Sveriges 5 000 grundskolor tomma under kvällar och helger. Så är det inte i alla länder. I till exempel USA är det informella lärandet som sker i skolföreningar en viktig del av skolgången. Med stöd från skolledning och kommun kan ungas initiativ förvandla skolorna till platser som sjuder av liv. Här har vi i Sverige mycket att lära. Många unga är engagerade i föreningar och får där lära sig demokrati och att ta ansvar. Denna kunskap ska kunna tillgodoräknas vid olika ansökningar. Vid ansökan till högre utbildning bör det tas hänsyn till engagemang i föreningsliv. Ett annat konkret förslag är att ge en differentierad frånvaroredovisning, det vill säga att frånvaro på grund av till exempel elevkårsarbete redovisas separat.
Skolan finns till för eleverna. I skolan ska eleverna tillägna sig kunskap som gör dem rustade för att möta livet som vuxna. Varje elev har unika förmågor och förutsättningar. Skolans ansvar är att möta och stödja varje elev utifrån dess förutsättningar och kunskaper på vägen mot vuxenlivet. Men eleven har också ett ansvar för att aktivt delta i undervisningen och att göra sitt bästa.
Kristdemokraterna ser därför det gemensamma ansvaret för studierna som en naturlig utgångspunkt. För att eleverna ska lyckas krävs insatser från eleven, skolan och hemmen. Det är ett delat ansvar där alla parter måste hjälpas åt för att främja den enskilde elevens kunskapsmässiga, sociala och individuella utveckling. Det gemensamma ansvaret och vilka delar som konkret åligger respektive part bör formas i en skriftlig och årlig överenskommelse, ett ansvarskontrakt.
Lärarna är skolans viktigaste resurs. Kunnig och kompetent personal på alla nivåer är avgörande för en väl fungerande skola. Klassfrågan – en ESO-rapport om lärartätheten i skolan visar att kunniga lärare är den viktigaste faktorn för att elever ska klara skolan bra. En uppvärdering av yrket måste göras så det blir synligt som den viktiga uppgift det är. Den nyfikenhet på kunskap som läraren lockar fram, det klimat läraren eller arbetslaget skapar, den etik läraren medvetet eller omedvetet förmedlar är ofta livsavgörande för eleverna. Genom att införa en särskild auktorisation av lärare, i form av en lärarlegitimation, tror vi att lärarens yrkesroll och status kan stärkas och genom att se till att kompletterande personal i form av kuratorer och psykologer finns tillgängliga på skolorna kan lärarrollen bli tydligare. Dessa förändringar är nödvändiga för att minska antalet lärare som lämnar sitt yrke och för att locka nya människor att bli lärare.
Lärarrollen förändras ständigt. Det är därför viktigt att lärarna får en tillräcklig kompetensutveckling för att göra ett bra arbete. I dag tvingas lärare acceptera att genomföra en stor del av kompetensutvecklingen på sin fritid eftersom skolorna saknar resurser för vikarier. Det är inte rimligt. Kommunerna som arbetsgivare har huvudansvaret för lärarnas kompetensutveckling. Detta anser även regeringen: ”Det är också kommunerna som har det största ansvaret för ... kompetensutveckling av lärare.” (Utbildning för kunskap och jämlikhet, Regeringens skrivelse 2001/02:188, sidan 15.) Alla lärare ska ha rätt till en individuell, skriftlig plan för sin kompetensutveckling. Planen ska innehålla både mål och medel och utarbetas i samråd mellan läraren och arbetsledaren. Kompetensutvecklingsplanen bör revideras kontinuerligt för att ständigt vara ett aktuellt dokument som beskriver och sätter målen för lärarens och skolans utveckling.
För att de mål som idag uttrycks i läroplaner och kursplaner ska kunna förverkligas krävs delvis andra yrkeskunskaper än tidigare. För att vara en bra lärare räcker det inte att kunna förmedla kunskaper. Skolan och ytterst lärarna får ta ett allt större ansvar för elever med mer eller mindre utpräglade problem av social karaktär. Bristande arbetsro, oordning, koncentrationssvårigheter och psykisk instabilitet bland eleverna är på många håll en del av skolans vardag. Det är inte minst sådana faktorer som gör arbetet som lärare svårt. Varje lärarstuderande måste i utbildningen få beredskap att möta och hantera problem och uppgifter av detta slag. Idag råder stor lärarbrist och många kommuner har svårt att rekrytera behörig personal. Många kommuner arbetar aktivt med rekrytering och man konkurrerar med såväl lön som andra förmåner. Fram till och med år 2010 skulle minst 12 400 lärare behöva examineras bara för att fylla behovet av nya lärartjänster. I praktiken beräknas 8 000–10 000 lärare per år utexamineras. (Aktuellt om skola och barnomsorg 2003, Svenska Kommunförbundet.) Bristen på lärartjänster kommer alltså att bestå för lång tid framöver.
Det pågår olika projekt för att snabbt lösa lärarkrisen och få fram nya lärare. Kristdemokraterna ser positivt på dessa initiativ, men de är långt ifrån tillräckliga.
Kristdemokraterna vänder sig också mot den avauktorisering av lärarrollen som har skett. Begrepp som handledare istället för lärare är ett sätt att negligera lärarens roll. Läraren har till uppgift att förmedla kunskap och för detta krävs det lärare med goda ämneskunskaper. Lärarens roll får inte bara gå ut på att handleda även om det också är viktigt.
Orsaken till den akuta lärarbristen är i första hand regeringens kortsiktiga politik. Att vi skall få stora pensionsavgångar nu har varit känt i över 35 år. Regeringen har med sin passivitet ett stort ansvar för den ytterst allvarliga situationen som föreligger idag.
Lärares arbete måste diskuteras utifrån ett helhetsperspektiv. För att lätta på arbetsbördan och skapa reella förutsättningar att tillgodose alla elevers behov är det väsentligt att se över skolans organisation. Lärarens uppgift måste tydliggöras i förhållande till andra yrkesgruppers och elevvården måste stärkas. Även i detta sammanhang bör undervisningsgruppernas storlek uppmärksammas. De har stor betydelse för lärarens välbefinnande och möjlighet att ge eleverna individuellt stöd och uppmärksamhet. Kristdemokraterna anser att varje lärare ska ha huvudansvar för högst 15 elever. I rapporten Klassfrågan – en ESO-rapport om lärartätheten i skolan (Ds 2002:11) konstateras bland annat just att mindre klasser leder till bättre resultat, både på kort och lång sikt. Mindre skolenheter är dessutom ett viktigt verktyg för att skapa en trygg skolmiljö där arbetsro råder och mobbning är ovanligt förekommande. Vi vill att varje nyutexaminerad lärare ska få en erfaren lärare som personlig mentor under sitt första arbetsår. Ett sådant system skulle gynna skolans utveckling i stort. De nyutbildade lärarna får successivt växa in i sitt arbete och de mer rutinerade lärarna får ta del av nya perspektiv som kan bidra till att utveckla deras egen undervisning. De äldre lärarnas kunskaper och erfarenheter måste generellt tas till vara bättre.
Rent praktiska åtgärder behöver genomföras för att ge lärarna en bättre arbetssituation. Varje lärare måste till exempel ha en egen arbetsplats med tillgång till telefon och dator. Det är en förutsättning för att de ska kunna utföra sitt arbete på det sätt som avtalen reglerar. Att många lärare idag förväntas utföra en stor del av sitt arbete utan tillgång till en fungerande arbetsplats är oacceptabelt. Kristdemokraterna utvecklar politiken för att förbättra lärarnas situation i riksdagsmotion Ub 497.
Rektorns roll när det gäller att entusiasmera, skapa sammanhållning och ett positivt skolklimat kan inte nog värderas. Antalet rektorer har ökat under 1990-talet. Det är positivt eftersom det borde betyda att varje rektor fått ett mindre ansvarsområde. Rektorn slits emellertid mellan rollen som administrativ chef och huvudansvarig för den pedagogiska utvecklingen. Samstämmiga studier visar att rektorerna har hög arbetsbelastning och är stressade. Skolverket har kritiserat skolhuvudmännen för att rektorerna fått administrativa uppgifter i sådan utsträckning att det pedagogiska ledarskapet blivit lidande. Kristdemokraterna menar att det måste skapas förutsättningar för skolledaren att vara närvarande i vardagsarbetet. Svensk skola behöver tydligt ledarskap på det lokala planet. Ett skolområde bör inte vara större än att skolledaren hinner vara pedagogisk ledare och inspiratör men också administratör och ekonomisk förvaltare. Vid större skolenheter bör biträdande rektorer eller liknande finnas.
Det är nödvändigt att varje skola leds av personer som har god kännedom om barns och ungdomars utveckling och ett stort pedagogiskt kunnande. Personalen bör kunna förvänta sig att rektorn har en pedagogisk utbildning som minst motsvarar utbildningen hos dem han eller hon ska leda. Rektorer måste också ha goda ledaregenskaper så att de i verklig mening kan vara ledare för såväl skolans pedagogiska som administrativa verksamhet. Det är dock viktigt att inte det pedagogiska ledarskapet får stå tillbaka för en ökande börda av administrativa uppgifter. Fler administrativa uppgifter bör utföras av andra än rektorn. Eftersom rektor ska finnas mitt inne i verksamheten får inte ansvarsområdet vara större än att han/hon kan vara väl förtrogen med verksamheten. I skolledningen kan rektor kompletteras av ledare med särskilt ansvar för ekonomiska och andra administrativa uppgifter. För att ytterligare utveckla rektorsrollen föreslår Kristdemokraterna att skolledarutbildningen ses över. En rektor ska för att anställas som rektor ha en särskild rektorsexamen från nämnda skolledning.
Elevvården är en betydelsefull del av skolans verksamhet. Barn och ungdomar har ett stort behov av vuxenkontakt som ofta inte tillfredsställs. Den elevvårdande personalen får ofta ta emot det uppdämda behov av gemenskap med vuxna som bristen på annan vuxenkontakt skapat. Med den professionalitet de besitter har de också kompetens att ge elever med mer uttalade behov den hjälp och det stöd de behöver. Kommunerna måste tillförsäkra elevvårdspersonal erforderlig handledning och stöd i sitt arbete. Skolan bör samverka med andra förvaltningar, inte minst socialförvaltningen, för barnets bästa. Sådana försök pågår runt om i landet i olika skepnader. Kristdemokraterna ser mycket positivt på detta och vill att fler kommuner ska följa efter.
Skolsköterskor, skolpsykologer, skolkuratorer, skolvärdar och elevassistenter fyller viktiga behov inom sina respektive områden. Många av dessa tjänster har dragits in. Enligt Barnpsykiatriutredningen lider minst 5–10 procent av alla barn och ungdomar av psykiska problem. Detta är en verklighet som vi inte kan blunda för och som ställer krav på politiker på alla nivåer. För att bristen på elevvårdspersonal ska kunna åtgärdas i berörda kommuner föreslår Kristdemokraterna i sitt budgetalternativ mer resurser till kommunerna än regeringen.
Skolan är Sveriges största arbetsplats. En god fysisk miljö är viktig också ur pedagogisk synvinkel. En fräsch funktionell skolmiljö inbjuder både till arbete och ansvarstagande. Miljön påverkar inte bara barnens fysiska hälsa utan också deras psykiska tillstånd. Allergiproblem hos barn och ungdomar kan ofta härledas till att de vistas i undermåliga lokaler. Städrutinerna måste utformas så att även allergikänsliga barn kan vistas i lokalerna utan att deras besvär förvärras. Elever har rätt att kräva en bra arbetsmiljö. Elever omfattas av arbetsmiljölagen från årskurs ett och kan i princip vända sig direkt till Yrkesinspektionen. Skolgården och den närmaste omgivningen runt många skolor har fortfarande stora brister. Med ganska små medel kombinerat med frivilligt arbete av föräldrar och andra vuxna har det visat sig möjligt att förändra skolgårdar till trivsamma miljöer som går att använda i undervisningen men självklart också för lek och avkoppling.
Idag är elever fria att välja vilken skola de vill gå i, vilket skapat dynamik i det svenska skolväsendet. Men det finns vissa förhållanden som begränsar elevers reella möjlighet att välja. Ett exempel är att en kommun är skyldig att ordna skolskjuts åt barn till den närmaste kommunala skolan, men de är inte skyldiga att ordna skjuts om ett barn väljer att gå i en annan kommunal skola eller en fristående skola. Detta ser Kristdemokraterna som inte helt tillfredsställande, och föreslår därför att kommunen ska vara skyldig att betala skolskjuts även till en fristående skola eller annan kommunal skola, så länge det inte innebär en merkostnad för kommunen. Om en elev som till exempel får busskort för att åka till den närmaste kommunala skolan börjar på en fristående skola dit han eller hon kan åka på samma busskort, ska busskortet inte dras in, vilket sker idag. Vid val av annan skola än den närmast belägna anser vi det vara rimligt att kommunen står för resekostnader motsvarande kostnaden till närmaste skola. Resten av kostnaden får bekostas av elevens föräldrar.
Skolan är hela samhällets angelägenhet. Det är viktigt att skolan är öppen för samarbete. Skolan bör tillsammans med näringslivet utforma program för elevers kontakt med arbetslivet. Eleverna behöver kunskap såväl om hur det omkringliggande näringslivet ser ut som om arbetslivets krav och villkor. Positiva erfarenheter finns från äldre elever som haft en personlig vuxen mentor i arbetslivet, i samband med perioder av anpassad studiegång.
Föreningar och organisationer ska ses som en resurs i skolarbetet och vara välkomna till skolan. Elevers sammanträffanden med eldsjälar kan få betydelse för livet. Kristdemokraterna ser mycket positivt på skolor som erbjuder pryoverksamhet inom den ideella sektorn. Det bör också finnas möjlighet att till exempel elevens fria val hjälpa till inom en förening eller inom sjukvård och omsorg ett par timmar i veckan. Detta tror vi skulle vara en nyttig erfarenhet för många elever samtidigt som det är en samhällsnyttig insats.
Under de senaste åren har många skolor på försök anställt äldre personer som en resurs i skolan. Försöken har varit positiva. Ett initiativ som har varit mycket lyckat är föreningen Klassmorfar för barnen, en organisation från Stockholm som nu sprids även till andra städer. Föreningen rekryterar mogna män som ”klassmorfäder” till grundskolan. Verksamheten har pågått i tre år. Kristdemokraterna anser att tanken på klassmorfar bör utvecklas ytterligare. Det är dock viktigt att påpeka att dessa personer inte är där i stället för lärare med formell utbildning, eller kan ses som en billig vikariepool. Deras uppgift är att vara en resurs för barnen och också för den pedagogiskt utbildade och ansvariga personalen, som förbättrar deras möjlighet till pedagogiskt arbete. Det är också värdefullt att elever i grundskolan kan få närmare kontakt med äldre människor för att på så sätt minska avståndet mellan generationerna.
När kommunerna i början av 1990-talet övertog huvudmannaskapet för skolan och ansvaret för skolverksamheten fördes ut till dem som arbetar i skolorna var syftet att skapa en klarare ansvarsfördelning inom skolväsendet. Intentionerna med reformen har ännu inte förverkligats fullt ut. Både roll- och ansvarsfördelning måste bli tydligare. De kommunala skolorna måste få större frihet att besluta om sina egna angelägenheter. De politiska nämndernas makt över de enskilda kommunala skolorna bör minska till förmån för ökat lokalt självstyre på varje skola.
Vi vill att varje skola ska ha en styrelse. I styrelsen som skall ledas av rektor, kan finnas representanter för personal, elever och föräldrar. Även andra intressenter som representanter för näringslivet från orten, elever som tidigare gått på skolan eller släktingar som mor- eller farföräldrar bör kunna förekomma. Styrelsens uppgift skall vara att arbeta för skolans bästa. Att föräldrar kan vara i majoritet är en möjlig konstruktion. Rektor och styrelsen bör utifrån den ekonomiska ram och de mål som är uppsatta vara fria att själva besluta om och utforma skolans verksamhet. Kommunen i sin tur ska ansvara för de ekonomiska ramarna samt för uppföljning och utvärdering. Staten ska slutligen ansvara för lagar och styrdokument som skollag, läroplaner, kursplaner och skolförordningar. Staten ska även ha tillsyns-, uppföljnings- och utvärderingsansvar på ett nationellt plan. Detta skulle vara ett steg i rätt riktning mot ökat lokalt självstyre för varje skola samt en klarare roll- och ansvarsfördelning mellan de olika beslutsnivåerna i samhället.
I den decentraliserade organisationen skapades Skolverket som sektorsmyndighet. Från början var Skolverkets roll gentemot enskilda skolor passiv. Skolverket ”stannade vid kommungränsen”. Från mitten av 1990-talet och framåt har ett antal utredningar, både från Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket framhållit behovet av en större betoning på tillsyn och kontroll.
I augusti 2001 kom Riksrevisionsverket med rapporten Skolverkets tillsyn. Rapporten är mycket kritisk mot Skolverkets tillsyn av skolan och konstaterar att de granskar detaljer och marginella frågor, men inte själva verksamheten. Vidare låter de kommunerna själva välja vilka skolor som skall granskas respektive vilka personer som intervjuas, vilket gör att ”de letar där det är som ljusast”.
Den 1 mars i år renodlades Skolverkets uppgifter i samband med att Myndigheten för skolutveckling inrättades. Kristdemokraterna anser att det är positivt att Skolverket nu får en mer renodlad roll vad gäller tillsyn av skolor. Vi vill dock betona att tillsynen ska gälla alla skolor oavsett huvudman. Socialdemokraterna tycks mest vara intresserade av att granska de fristående skolorna och då i första hand de med konfessionell inriktning. Kristdemokraterna vill betona alla skolors likhet inför lagen.
Skolverket fungerar idag som stabsorgan till regeringen, vilket gör att verket har en ofri roll. Detta försämrar verkets trovärdighet och försvårar kritik mot regeringen. Kristdemokraterna anser att Skolverket behöver ha en friare roll gentemot regeringen och att verket inte bör vara stabsorgan.
Ett viktigt område för kvalitetsgranskning är hur de ämnen som är förlagda i block behandlas. Det är väl känt att vissa ämnen, som till exempel geografi och religionskunskap lätt hamnar i strykklass när tiden mellan de olika ämnena i blocken fördelas. Orsakerna till detta bör utredas och åtgärder i form av till exempel fortbildning sättas in, om det anses nödvändigt. Det är olyckligt att riksdagen på regeringens förslag beslutat återgå till möjligheten att ge blockbetyg i ämnen som är förlagda i block. Det ökar risken för att vissa ämnen inom blocket blir osynliga. Kristdemokraterna anser att varje ämne ska betygsättas för sig.
Ämnet idrott och hälsa har utökats i tid i skolan, men fått fler teoretiska inslag. Behovet av rörelse har fått ny aktualitet genom larmrapporterna om att barn och ungdomar tillbringar mer tid med stillasittande aktivitet och mindre tid med fysisk aktivitet än tidigare. Att alltfler barn drabbas av fetma i tidig ålder tyder på brister i skolans roll som främjare av en god livsstil. Även hem- och konsumentkunskapens roll som förmedlare i kunskaper om näringsläran är viktig i detta sammanhang. Skolans roll ur ett folkhälsoperspektiv bör granskas, och regeringen bör återkomma med förslag till hur detta ska beaktas.
Kristdemokraterna är kritiskt till utformningen av det specialdestinerade bidraget till skolor. Resursförstärkningen får endast användas till personalförstärkningar i skolan. Kommunerna måste ansöka om pengarna och verifiera användningen. Kristdemokraterna ställer sig positiva till att mer pengar satsas på skolan, men anser att det är fel av regeringen att centralstyra resurserna. Kommunerna vet bäst hur behoven ser ut i den egna skolan. Regeringen gör intrång i det kommunala självstyret. En skola som exempelvis redan satsat pengar på personal och som egentligen har behov av nya läromedel får inte en krona, om de inte nyanställer ännu mer personal. Samma sak gäller för den skola som har ett vikande elevantal och som har stort behov av att renovera lokalerna. De tvingas att nyanställa istället, om de vill ha del av bidragen. Enligt Kommunförbundets rapport Aktuellt om skola och barnomsorg från 2003 överväger flera kommuner att tacka nej till specialdestinerade bidrag på grund av att de konserverar och försvårar den kommunala utvecklingen. Kristdemokraterna anslår mer resurser till kommunerna än regeringen, men överlåter åt dem att avgöra hur de ska användas. Regeringen bör göra på samma sätt.
Eleverna har lagfäst rätt till inflytande över hur deras utbildning utformas. I grundskolan ska inflytandets omfattning och utformning anpassas efter elevernas ålder och mognad. Utformningen av elevinflytandet ska bestämmas lokalt.
Dessvärre visar undersökningar att elever upplever att deras inflytande avtar med stigande ålder trots att det borde vara tvärtom. Att ge eleverna inflytande och ansvar är det bästa sättet att utveckla deras känsla för demokratiska beslutsformer och förmåga till ansvarstagande för gemensamma samhällsangelägenheter. För att elevmedverkan och elevinflytande ska utvecklas genom skolåren behövs mer av fasthet och struktur. Mål och visioner måste tydliggöras och etappvis utvecklas. Skolledare, lärare och övrig personal måste ge eleverna möjlighet att utöva sina rättigheter och att öva sig i demokratiskt beslutsfattande. Elevrådsarbete ska kunna ske på skoltid och uppmuntras av alla vuxna. Eleverna måste känna att deras medinflytande är reellt och därmed meningsfullt. Inflytandet bör gälla såväl organisation som undervisning. Positiva erfarenheter finns också från skolor där elever medverkar vid tjänstetillsättningar vilket Kristdemokraterna anser vara mycket tillfredsställande eftersom eleverna är de som direkt berörs av en ny lärartjänst.
Kristdemokraterna menar att en lagstadgad miniminivå av elevinflytande bör införas. Dagens lagutformning stadgar endast att elevinflytande ska finnas, inte i vilken omfattning eller på vilket sätt. Det är därför nödvändigt att skollagen blir mer konkret.
Föräldrarna är de viktigaste personerna i barnens liv. De har huvudansvaret för deras vård och uppfostran. Skolan är ett stöd och ett komplement till föräldrarnas insatser. Det är en uppfattning som ansluter väl till FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, som Sverige har ställt sig bakom. Där sägs bland annat att rätten att välja den undervisning, som ska ges åt barnen, i främsta rummet tillkommer deras föräldrar. Uppfattningen ansluter också till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna, som sedan 1995 är svensk lag.
Forskning visar att föräldrars intresse för sina barns skolgång är avgörande för hur barnen trivs och efter sina förutsättningar lyckas i skolan. Föräldrar ska ha möjlighet att vara delaktiga i skolvardagen. Det underlättar samarbetet mellan hem och skola att miljön är bekant och att de vuxna känner varandra. Föräldrars rätt till information och medinflytande i skolan behöver stärkas. Om en elevs föräldrar separerat och bor på olika adresser ska information skickas till båda adresserna. Föräldrarna är också en kanal i arbetet med att öppna skolan mot det omgivande samhället. Deras intressen, kunskap och kapacitet ska tas tillvara i beslut som rör skolans och därmed de egna barnens vardag. Kristdemokraterna menar att vårdnadshavares medgivande för placering i särskola är en självklarhet, och att det förlängda försök som nu pågår bör permanentas.
Att få välja skola är en självklarhet för Kristdemokraterna. Mångfalden av skolor berikar och ger den enskilda eleven, oavsett ekonomiska förutsättningar, möjlighet att få en utbildning som passar just honom eller henne. De internationella konventioner som refererats tidigare ligger också till grund för rätten att fritt välja skola. Det är viktigt att slå vakt om denna rättighet. Regler för godkännande och bidrag ska utformas så att de inte hindrar möjligheten att starta och driva en fristående skola. Vi utvecklar vår syn på fristående skolor i motionen Ub378.
Under det senaste året har många oroande siffror presenterats rörande barns och ungdomars inställning till alkohol, narkotika och tobak. Undersökningar och rapporter visar att alltfler ungdomar röker (ökningen är störst bland flickor), konsumerar stora mängder alkohol och prövar narkotika. Vid en undersökning i Stockholm 2001 av 9 000 elever i årskurs nio och gymnasiets årskurs två framkom att var fjärde 17-åring någon gång har prövat narkotika och mer än var fjärde niondeklassare regelbundet dricker sig berusad. Sedan motsvarande undersökning gjordes för fem år sedan har siffrorna ökat markant. Detta visar att tillgången på droger och alkohol har ökat samt att inställningen till framför allt narkotika förändrats. Samhället har intagit en mer drogliberal inställning vilket naturligtvis även påverkar ungdomar. Utvecklingen är mycket oroande och vi anser att skolorna måste ta ett större ansvar och förbättra sin ANT-undervisning. Ungdomars inställning till droger kan inte påverkas enbart genom kunskap. Istället måste skolan ta sig tid att föra samtal och diskussioner med eleverna om droger och deras effekter på den enskilde och på samhället. Kompetensen hos ungdomsmottagningar och skolhälsovård borde bättre tas till vara vid denna typ av undervisning.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Alf Svensson (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Inger Davidson (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |