Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om HBT-kompetens för anställda inom utbildningsväsendet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om HBT-frågor i skollagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en lag om likabehandling på förskolans, grundskolans och gymnasieskolans område.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kursplanerna på grundskole- och gymnasienivå.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om HBT-frågor inom olika skolämnen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om undervisning i HBT-frågor vid fristående skolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning i HBT-frågor för studerande till vissa yrken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om läromedel i HBT-frågor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om undervisning i HBT-frågor för lärarstuderande.
Med begreppet HBT avser vi homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det är en grupp som vi finner i alla samhällsklasser, på alla nivåer i samhället och i hela landet.
Transpersoner är individer som av omgivningen uppfattas ha eller ge uttryck för en avvikande könsidentitet, till exempel genom att deras könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Det är bland annat transsexuella, transvestiter, intersexuella och dragkings/queens. Transpersonsbegreppet som politisk term förutsätter inte att individen själv identifierar sig som transperson.
Utgångspunkten för vårt politiska ställningstagande i frågor rörande HBT är alla människors lika värde, att vi inte kan värdera människor utifrån den sexuella läggningen eller könsidentitet.
Vi menar att den här synen inte skall stanna vid enbart tanken på allas lika värde. Synsättet att vi alla har samma värde måste också speglas i den lagstiftning samhället är byggt på. Enligt vår mening är kärlek och sexualitet, trygghet och gemenskap inte en grund för att man skall ha en lagstiftning som negativt särbehandlar homosexuella, bisexuella och transpersoner. Istället anser vi att man aktivt måste ta ställning och verka för att alla skall ha samma behandling i lagen.
Tyvärr finns det i vårt samhälle ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering.
1973 uttalade riksdagen att ”en samlevnad mellan två personer av samma kön är en från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform” (LU 1973:20). Regeringens proposition (1986/87:124): ”den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv.”
Dessa ställningstaganden till trots existerar det fortfarande idag en diskriminerande lagstiftning som på ett tydligt sätt placerar in homosexuella, bisexuella och transpersoner i en underklass.
Vår vision är ett samhälle där vi alla oavsett vilka vi är har lika värde och att vi alla har ett ansvar att verka för ett solidariskt samhälle. Ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar på grund av någons sexuella läggning eller könstillhörighet.
Denna motion är ett led i vår strävan att nå den här visionen. I den här motionen har vi valt att ta upp frågor som behandlas i arbetsmarknadsutskottet.
För att utbildningsväsendet skall ge samma kvalitet i bemötandet av enskilda individer oavsett deras sexuella läggning eller könsidentitet krävs kunskap och insikt. Att en skolsköterska exempelvis skall ha kunskap om hur heterosexuell samlevnad kan gestalta sig är en självklarhet. Men många skolelever har eller eftersträvar relationer med någon av samma kön. Om en skolsköterska saknar den mest grundläggande kunskap om samkönad samlevnad drabbar detta kvaliteten i bemötandet av eleverna. I värsta fall kan eleven bli utsatt för övergrepp där skolsköterskan ser den sexuella läggning som en sjukdom som skall botas. Motsvarande resonemang kan tillämpas på övriga delar av elevvården liksom på lärarkåren och andra anställda inom skolan.
Därför finns det mycket att göra för att utbildningsväsendets anställda har kompetens på området homo-, bi- och transfrågor, det vill säga HBT-kompetens. Med HBT-kompetens menar vi samma typ av insikt, kunskap och förståelse som tas för självklar när det gäller heterosexuellas vardag. HBT-kompetensen kan med fördel integreras i ett bredare perspektiv av likaberättigande och likabehandling, precis som jämställdhetsperspektivet bör integreras och inte ses som en isolerad fråga. Skolverket och Högskoleverket bör initiera ett utvecklingsarbete på detta område. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Det är också angeläget att man i den förestående reformen av skollagen uttryckligen skriver in att skolans personal aktivt ska motverka främlingsfientlighet och fördomar inklusive fördomar riktade mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. Vi anser att det är viktigt med en tydlighet i de här frågorna. Idag har vi skolor i vars läromedel man återfinner beskrivningar av homosexuella, bisexuella och transpersoner som inte bara är diskriminerande utan direkt homofoba.
Genom att nämna detta i skollagen synliggör man det åliggande som skolan har att värna de demokratiska värderingarna också på HBT-området. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Vi anser också att det bör införas en lag om likabehandling på skolväsendets område, från förskolan till vuxenutbildningen, som tillförsäkrar alla elever och studerande rätt till lika behandling oavsett bl.a. sexuell läggning och könsidentitet. Ombudsmännen mot diskriminering bör bevaka efterlevnaden av lagen och brott mot lagen ska kunna leda till skadeståndsskyldighet för skolan.
I arbetet med att förbereda en sådan lag om likabehandling bör man särskilt uppmärksamma de svårigheter som unga HBT-personer kan ha att våga kontakta HomO eller JämO för att påtala homofobi eller transfobi i undervisningen vid sin skola. För de flesta unga människor är det ett mycket stort steg att berätta för någon annan att man är t.ex. homosexuell. Det bör prövas vilka möjligheter berörda ombudsmän bör ges att närmare granska förhållandena vid en särskild skola då indikationer finns om att HBT-personer diskrimineras men där ingen enskild person gjort en formell anmälan. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Sverige införde på ett tidigt stadium sex- och samlevnadsundervisning i grundskolan och på gymnasiet. Aktuella undersökningar har dock visat att informationen och kunskapsspridningen om homosexualitet, bisexualitet, transsexualism och transvestism är bristfällig både i grundskolan, i gymnasieskolan och på de högre utbildningarna. Det händer ofta att man inte tar upp frågor som rör HBT över huvud taget. Organisationer som RFSU, RFSL och RFSL Ungdom har ofta informatörer som når ut till ett stort antal skolor i landet. Vi anser att det är orimligt att elevens möjlighet att få saklig information om HBT-frågor skall vara beroende av om det finns frivilligorganisationer i närheten av skolan eller inte.
I den nya läroplanen för grundskolan är frågor som berör sex och samlevnad invävda i flera ämnen. Kursplanens texter är däremot mycket otydliga i vilka krav som finns på vad eleven skall uppnå i samlevnadskunskapen. Att skolan skall upplysa om homosexualitet och bisexualitet har helt strukits. Vi finner det orimligt att det kravet inte längre finns kvar. Skolan måste ha som sitt ansvar att varje elev efter genomgången skolgång, oavsett om det är en kommunal skola eller en friskola, har utvecklat sin förmåga till att reflektera över frågor som sexuell läggning och könsidentitet. Det är genom att man tar upp frågor rörande attityder som man kan motverka de fördomar som finns i samhället. HBT-frågorna måste också uttryckligen nämnas i kursplanerna på grundskole- och gymnasienivå. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Nationella skolmyndigheter bör få i uppdrag att inleda ett utvecklingsarbete för hur undervisningen skall förbättras. Inom skolan borde information om homo- och bisexualitet, samt även könsöverskridande, ingå på ett integrerat sätt i undervisningen för samtliga elever och i samtliga relevanta skolämnen. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Undervisningsmetoder och praxis varierar i högre grad i fristående skolor än i skolor i offentlig regi. Tyvärr förekommer det att fristående skolor prioriterar bort undervisning om sexualitet och samlevnad eller att HBT-frågor får en mycket fördomsfull behandling. Det måste tydliggöras att alla elever, oavsett om de deltar i undervisning vid en fristående skola eller en offentligt ägd skola, har samma rätt till en objektiv undervisning i frågor om sexualitet och samlevnad, inklusive undervisning om HBT-frågor. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Kursplanerna för vissa akademiska utbildningar bör också ses över i syfte att ge yrkesgrupper de kunskaper som är nödvändiga för att ge alla oavsett sexuell läggning och könsidentitet ett likvärdigt bemötande. Särskilt viktiga är yrken där man fattar myndighetsbeslut som rör enskildas personliga situation eller där man möter människor som är i kris eller extra sårbara på annat sätt. Därför bör kunskapen om homo- och bisexualitet och transfrågor få en mer framträdande plats i utbildningen för bl.a. lärare, socionomer, läkare, präster, psykologer, poliser och jurister. Högskoleverket bör få i uppdrag att inleda ett utvecklingsarbete för hur undervisningen skall förbättras. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Delar av läromedel i undervisningen som rör homosexualitet, bisexualitet och transpersoner baserar sig på okunnighet och fördomar. Det handlar om såväl böcker på grundskole- och gymnasienivå som litteratur vid universitet och högskolor. RFSL:s ungdomsförbund RFSL Ungdom har i oktober 2003 presenterat en unik studie av läromedlen på grundskole- och gymnasienivå som ger anledning till oro. Fortfarande trycks och marknadsförs läroböcker som varnar ungdomar för homosexuella. Kränkande eller djupt fördomsfulla läromedel bör ytterst räknas som en form av trakasserier och behandlas som ett diskriminerings- och arbetsmiljöproblem. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
För att vi skall nå fram till ett samhälle där människor inte skall bli diskriminerade på grund av sexuell läggning eller könstillhörighet är det av yttersta vikt att de som leder undervisningen i skolan har goda kunskaper i frågor rörande homo- och bisexualitet samt könsöverskridande. Idag är inte ens de som skall undervisa i frågor rörande sex och samlevnad tvungna att ha studerat ämnet själva. Högskoleverket bör göra en översyn av kursplanerna för lärarstuderande i syfte att stärka kunskapen i sex- och samlevnadsfrågor.
Alla lärare, oavsett ämne, har dessutom ett ansvar att bemöta sina elever jämlikt och respektfullt oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Inom ramen för arbetet med värdegrundsfrågorna har lärarhögskolorna ett ansvar att ge lärarstuderande redskap att reflektera över sitt förhållningssätt till dessa frågor. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Hillevi Larsson (s) |
|
|
Börje Vestlund (s) |
Anders Bengtsson (s) |