Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om offentliga medel till konfessionella skolor.
Fristående skolor finns på både grundskole- och gymnasienivå. Det finns också fristående särskolor. De fristående skolorna ska vara öppna för alla barn men olika intagningsregler kan förekomma. Vilken inriktning som den fristående skolan än har så måste man följa den allmänna läroplanen och de nationella kursplanerna. Därutöver kan skolorna ha egna ämnen eller kurser med egna kursplaner och dessa utgör då skolans egen inriktning. Man kan också välja att lägga mer tid i ett eller flera ämnen som stämmer med skolans inriktning.
De fristående skolorna är riksrekryterande och finansieras genom kommunala bidrag från elevernas hemkommuner. Men enligt min mening ska offentliga bidrag inte utgå till konfessionella skolor. Möjligheten att utvärdera konfessionella skolors verksamhet är inte kopplad till att offentliga bidrag utgår.
Utvecklingen har gått snabbt sedan systemet med kommunala bidrag till fristående skolor infördes år 1992. Då fanns det cirka 90 fristående grundskolor och läsåret 2001/02 fanns det 488 verksamma fristående grundskolor. Cirka 4 % av landets skolpliktiga elever går i en fristående grundskola och cirka 5,6 % av landets gymnasieelever går i en fristående gymnasieskola. Det är alltså ett växande antal fristående skolor i vårt land. Därför är det angeläget att vi noga granskar hur våra barn har det i dessa skolor.
I skollagen stadgas att alla barn och ungdomar, oberoende av kön, geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ska ha lika tillgång till utbildning inom det offentliga skolväsendet. Utbildningen ska vara likvärdig inom varje skolform, var den än anordnas i landet. Det är viktigt att skolan öppnar upp arbetsformerna så att man kan möta eleverna och familjens religion inom den offentliga skolans ram.
Man anser också att utbildningen ska ge eleverna kunskaper och färdigheter samt främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Detta ska ske i samarbete med hemmen.
Verksamheten i skolan ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan ska främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.
Den som arbetar inom skolan ska främja jämställdhet mellan könen samt aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.
Det är starka ord, som vi som politiker är stolta över att de finns. Det är så vi vill att våra barn och ungdomar ska lära sig att ett öppet samhälle ska vara och det är så vi aktivt arbetar för att dagens samhälle ska fungera. Det är så vår vision om framtidens skola ser ut.
Vi kan alltså konstatera att den svenska skolan är en sammanhållen skola som ska ge likvärdig utbildning åt alla barn och ungdomar i Sverige. Barnen börjar skolan med olika sociala och kulturella förutsättningar och det är självklart att det är oerhört betydelsefullt att barn och ungdomar med olika erfarenheter, kulturer, bakgrund och social tillhörighet lär känna varandra och lär av varandra under skoltiden.
Det är mot denna bakgrund som man ska se strävan mot en likvärdig och enhetlig utbildning. Den ska vara tillgänglig för alla. Det är en grund för den frihet som vårt demokratiska samhälle så starkt värnar om.
Fristående skolor kan i vissa fall utgöra ett värdefullt komplement till den kommunala skolan. Det finns exempelvis ny pedagogik som utvecklats genom fristående skolors försorg och som kan vara värdefulla tillskott till vår skolvärld.
Men problemen med fristående skolor diskuteras inte tillräckligt. När reformen med fristående skolor infördes innebar det en reform som även gav tillåtelse till fristående skolor på konfessionell grund. Den konfessionella skolans arbete måste på samma villkor som andra skolors förenas med barnkonventionens syn på det enskilda barnets rättigheter.
Den konfessionella skolan har samma ansvar som andra skolor att ge en allsidig undervisning om olika religioner och att följa kursplanerna i ämnen som religionskunskap, oavsett om skolorna därutöver ger viss kompletterande undervisning i en religion. Det senare sker inom ramen för t ex skolans val. En viktig förutsättning för tilltron till de konfessionella skolorna är att det ska stå utom varje tvivel att eleverna får en allsidig religionsundervisning. Lika viktigt är att eleverna står fria att själva avgöra om de vill delta aktivt i t ex bönestunder, liksom att skolan aldrig kan utöva ett tryck på en elev att omfatta en viss religiös inriktning. Vi kan inte bortse från risken att skolor fostrar elever endast i en tolkning av trosinriktning och en syn på hur man ser på samhället och individen. Att man vill snäva in och begränsa elevens egna val. Risken är stor, enligt mitt sätt att se, att det blir skolans religiösa övertygelse som helt präglar skolan och som då inte förmår att leva upp till de krav som vi ställer på skolans värdegrund. Detta innebär att höga krav måste ställas på formerna för uppföljning och värdering av arbetsformerna vid de fristående konfessionella skolorna.
Värdegrunden handlar om ett förhållningssätt mellan människor, alla människors lika värde, jämställdhet och respekt och förståelse för olikheter, ett sätt att se på rättigheter och skyldigheter samt ansvar. Värdegrund handlar med andra ord om den kultur som håller oss människor samman i vårt samhälle och som gör det möjligt för oss att också få vara olika och att få utveckla vår egen identitet.
För att man inom skolan ska kunna förmedla de grundläggande demokratiska värdena måste man också praktisera demokratiska arbetsformer. Det ställer stora krav på pedagogik och engagemang hos lärare och annan personal i skolan. Läroplanernas demokratimål är tydliga men det måste också innebära att barn och ungdomar får delta i demokratisk verksamhet. Normer och förhållningssätt införlivar man genom kunskap, upplevelser och praktisk erfarenhet.
Alla föräldrar i vårt land har rätt att fostra sina barn i enlighet med sin tro och sin övertygelse, så länge det inte strider mot svensk lag. Denna rätt innefattar även rätten att låta barnen växa upp i olika former av rörelser, exempelvis nyandliga. Dessa rörelser är ofta inte öppna mot samhället utan verkar som en sluten organisation och det är därför svårt att veta hur barnen mår i en sådan rörelse. Det kan också vara svårt för barnen att förstå vårt öppna samhälle där de ju också ska leva. De nyandliga rörelserna omfattar ju inte bara skoltiden utan är ett sätt att leva, med allt vad det innebär av fjärmande från det civila samhället.
Skolverket har med rätta kritiserats för sin bristande tillsyn och uppföljning samt för frånvaron av metodutveckling. Men det har, trots Skolverkets brister i frågan, kommit till allmänhetens kännedom att det finns skolor som förespråkar en blind auktoritetstro. Genom auktoritära ledningar fråntar man eleverna möjligheten att lära sig kritiskt tänkande och att lära sig ta ställning i olika frågor. Det finns också väldigt detaljerade ordningsföreskrifter. Enligt uppgift så har man också undanhållit eleverna vetenskapliga fakta gällande jordens uppkomst, men enligt intervjuer med elever och lärare har de angivit att de fått lära sig både evolutionsläran och Bibelns skapelseberättelse. Föräldrar måste känna sig trygga i att skolans undervisning är saklig och allsidig.
Hittills har Skolverkets uppföljning lett till åtgärder i ett mycket begränsat antal ärenden trots att det finns skäl att anta att problemen varit stora vid fler skolor än dem, där tillstånden dragits in. Det är därför nödvändigt att Skolverket kraftigt stärker sin kompetens i att följa upp och värdera fristående skolor med konfessionell inriktning. Om Skolverket skulle finna att man saknar förutsättningar att fullt ut garantera att fristående konfessionella skolor följer läroplan och andra styrdokument för skolan finns skäl att ta upp frågan om bidrag till fristående konfessionella skolor till förnyad diskussion.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Carina Hägg (s) |