Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättringskunskap i universitets- och högskoleutbildning för yrken inom vård- och omsorgssektorn.
Alla som arbetar inom hälso- och sjukvården kommer att ha två jobb: att utföra sitt jobb och att bidra till utvecklingsarbete inom det system man verkar i. Framtidens patienter kommer att vara alltmer ”krävande” och välinformerade vilket ställer stora krav på verksamheterna och deras medarbetare.
Det går att åstadkomma bestående förbättringar av den kliniska verksamheten genom ett flervetenskapligt angreppssätt. Test i liten skala utgör länken mellan en god idé och en realiserad förbättring. Metoden kallas förbättringskunskap.
Genom förbättringskunskap identifieras områden där vården brister genom att utgå från patientens väg genom ”systemet”. Kopplingen mellan enskilda aktiviteter och helheten görs. På så sätt kommer det fram kunskap om man gör både rätt saker och saker rätt.
Allas kunskap blir viktig för att nå bästa resultat i helheten och därmed fler nöjda patienter. Förbättringskunskapen måste kopplas till den medicinska kunskap och omvårdnadskunskap som huvudsakligen sker på utbildningen.
De verksamheter som lagt ner tid och kraft på detta område ser klara förbättringar i såväl patienters som personals tillfredsställelse. Det är dessutom ett sätt att finna möjligheter till ökad effektivitet i verksamheten och därmed exempelvis ökad tillgänglighet för patienterna.
Ämnet förbättringskunskap finns idag bara som ”spridda öar” på vissa lärosäten.
Det borde ligga i samhällets intresse att ämnet finns tillgängligt för alla som utbildar sig till yrken inom hälso- och sjukvården.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Berit Högman (s) |