Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att undanröja de hinder som finns för reguljär utbildning av entreprenörer.
Synen på entreprenörskap har förändrats de senaste tio åren. Före den ekonomiska krisen i början av 1990-talet var intresset svalt. Omvandlingen av näringslivet har skapat en ny situation. När gamla företag och verksamheter flyttar bort, krymper eller går under måste nya växa fram. Traditionell näringslivspolitik med utgångspunkt i tillväxt av existerande företag räcker inte för att fylla hålen efter det gamla. Satsning på forskning, teknisk utveckling och innovationer har gett vissa reslutat men insikten att det även behövs entreprenörer, som kan omvandla förutsättningar till företag och jobb, växer sig allt starkare. Åtgärderna har emellertid låtit vänta på sig. En effekt är att det saknas reguljär utbildning av entreprenörer. Det är en väl bekräftad tes, att stora organisationer dämpar entreprenörskraft. I Sverige har ”bruksandan” fått bära skulden för bristande initiativförmåga. Den svenska näringslivsstrukturen, dominerad av ett litet antal stora företag, har dock haft effekter långt utanför bruksorternas gränser.
Ett hinder har varit i social acceptans och status hos entreprenörer, som har varit låg. Undersökningar visar att de yrken ungdomar värderar högst är befattningar som anställd tjänsteman, t.ex. läkare, VD eller diplomat. Långt ner på listan kommer entreprenör/företagare. Forskare har kunnat peka på det starka sambandet mellan värdering av entreprenörskap och mängden entreprenörer.
Utbildning blir ett medel, att komma till rätta med bristen på entreprenörer. Utbildning i entreprenörskap måste utgå från sina speciella förutsättningar. Det ställer krav på pedagogik, arbetsmetoder och drivkrafter i entreprenöriella processer. Det finns idag hinder av formell natur i utbildningsväsendets struktur. Terminsindelning, studieplaner, studiefinansiering, lärarutbildning och individuell examination är exempel. Entreprenörskap har en annan karaktär. Teoretisk kunskap är nödvändigt men inte tillräckligt för att skapa företag med överlevnads- och expansionskraft.
Kvalificerad yrkesutbildning, KY, är en lämplig modell för entreprenörsutbildning av flera skäl. Idag finns viss entreprenörsutbildning inom KY. Och utbildningen kan utvecklas. KY har redan en bra struktur som skulle vara till nytta för att starta upp och utveckla entreprenörsutbildning. KY skulle kunna vara en övergångsform, som skall leda till att en utbildning, efter att ha prövats grundligt, skall föras in i det ordinarie utbildningssystemet. Formen erbjuder relativt stora friheter och öppningar för innovativa metoder. Det finns i dag hinder som måste undanröjas. Ett problem är att KY skall baseras på arbetsmarknadens efterfrågan. Idag finns ingen efterfrågan på entreprenörer. De skapar arbetstillfällen själva. Lärandet i arbetet, Lia, är ett centralt inslag i all KY. Lia handlar om kvalificerad praktik. Målet för en entreprenör är att starta företag. Idag finns per definition inga sådana platser.
För hösten 2003 finns mindre bra tecken för utvecklingen av svenskt näringsliv. Ett är minskat nyföretagande. Ett annat är att många företagare kommer att pensionera sig de kommande åren. Det skapar problem. Ett företag, om än aldrig så litet, betyder mer än ett jobb för tillväxten och samhällsekonomin. Varje företag bidrar till att hålla ekonomin igång. För få företagare innebär att förnyelseförmågan försvagas. Mycket talar för att Sverige skulle må bra av att höja andelen företagare med åtminstone några procentenheter. En väg är att utbilda entreprenörer i tillräckligt stor omfattning. Metoderna är numera kända och beprövade. De kan göras till föremål för fortsatt utveckling genom forskning vid universitet och högskolor. Det ligger inom möjligheternas gräns att planera tillgången på entreprenörer med en precision som närmar sig andra samhällsområden som vård, skola och industri. Än så länge saknas formerna. Denna motion är ett steg i den riktningen.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |
|
|
Helena Zakariasén (s) |
Berit Högman (s) |