Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att göra barnomsorgen tillgänglig för dem som arbetar under kvällar och helger för att skapa reellt inflytande för arbetstagaren över arbetstidens förläggning.
Regeringen anför i budgetpropositionen att den avser att föreslå ändringar som ger den enskilda arbetstagaren ett ökat inflytande över arbetstidens förläggning. Det är ett efterlängtat arbetsrättsligt initiativ. Att själv kunna ha inflytande över sin arbetstid och dess förläggning är en inflytandefråga, inte minst för småbarnsföräldrar som har behov av att bättre kunna planera och balansera sitt arbets- och familjeliv.
I samband med sådana arbetsrättsliga förslag måste dock även andra övervägas. För att varje arbetstagare ska ha reellt inflytande över arbetstidens förläggning måste t.ex. barnomsorgen vara tillgänglig för alla arbetande föräldrar. Barnfamiljer som arbetar inom serviceyrken upplever ett växande problem vad gäller tillgången på barnomsorg. Öppettiderna tenderar att bli allt längre inom dessa branscher. Det gäller framför allt detaljhandeln, vården och hotell- och restaurangbranschen. Då den kommunala barnomsorgen vanligen stänger i samband med kontorstiden 18.00 får det konsekvenser för föräldrar som har arbetstider på kvällarna. I praktiken, i många kommuner, får inte dessa tillgång till barnomsorg. Samma problem finns även för helgarbetande småbarnsföräldrar.
Om arbetstagaren skall ha reellt inflytande över arbetstidens förläggning borde det därför finnas möjlighet att erhålla barnomsorg även på kvällar och helger. Det är en fråga om inflytande men också om rättvisa och kan ha andra positiva effekter. För det första skulle troligen könsdiskrimineringen mot kvinnor som har barn eller är potentiella mödrar minska. Arbetsgivarna inom dessa områden är idag avvaktande gentemot unga kvinnor för att de vet att de kan ha svårt att arbeta på obekväma tider när de får barn.
Det kan vara en förklaring till att arbetslösheten är störst just hos unga kvinnor. För det andra är det viktigt att göra det möjligt även för småbarnsföräldrar att i praktiken stå till arbetsmarknadens förfogande. När sysselsättningen nu tenderar att öka skulle ett större arbetsutbud innebära mindre risk för flaskhalsar och därmed mindre risk för inflationstryck. För det tredje måste det vara möjligt för småbarnsföräldrar att själva öka sina inkomster eftersom de högsta lönerna för LO-kollektivet finns just under kvällar och helger. Idag är de redan hårt ansträngda barnfamiljerna närmast utestängda från denna möjlighet. Det gäller främst den mest utsatta gruppen ensamstående föräldrar utan någon tillgång till lösningar bland släkt och vänner.
Utgångspunkten har varit att kommunerna ska lösa denna fråga på ett lämpligt sätt. Men så har inte skett. Fortfarande är det så att småbarnsföräldrar med obekväma arbetstider diskrimineras. Ett minsta krav är därför att frågan om en lagstiftning där kommunerna åläggs ett ansvar för barnomsorg under alla tider på dygnet bör utredas.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Gunilla Carlsson (s) i Hisings Backa |
Rolf Lindén (s) |