Stärk undervisningen om förtryck som fascism och kommunism och religiös intolerans fört med sig.
Säkra skolgången för flickor som växer upp i miljöer präglade av patriarkala värderingar.
Sexualiserad, förråad och kvinnoförnedrande vardag måste bekämpas.
Mobbade ska ha rätt till skadestånd från kommuner som inte gjort tillräckligt.
Splittra mobbargängen.
Speciallärarna åter.
Ge bättre lagstöd till lärare och rektorer som vill stoppa mobbning.
Stävja skolket, exempelvis genom indraget studiebidrag.
Sexuella trakasserier är också mobbning som måste stoppas. Ny lagstiftning behövs.
Mobbare ska kunna flyttas från skolan – låt offren gå kvar.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 3
Skolan ska förmedla demokratiska värderingar 4
Förhindra intoleransens inflytande över de unga 4
Lärare från flera kulturer behövs 5
Föräldrar ska inte få hindra barnens skolgång 5
Elever kränks och utsätts för våld 6
Skolorna ska tillåtas sätta gränser 6
Skola med höga förväntningar 8
Mobbningsförebyggande åtgärder 8
Åtgärder när mobbning konstaterats 9
Uppföljande åtgärder 11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka skolans undervisning om förtryck och intolerans som ägt och äger rum med olika ideologiska eller religiösa förtecken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning av hur fler lärare med utländsk bakgrund kan rekryteras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunernas uppföljning av fullgörandet av skolplikten måste förbättras, så att skolgången säkras för flickor som växer upp i miljöer präglade av patriarkala värderingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket skall kunna vidta sanktioner mot kommuner som saknar antimobbningsplaner eller inte vidtar tillräckliga åtgärder mot mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rättslig översyn för att underlätta för elever att få skadestånd av kommuner som visat underlåtenhet i arbetet mot mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skärpt statlig tillsyn av hur kommuner och fristående skolor sköter arbetet mot mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om indraget studiebidrag som en möjlig åtgärd att vidta mot elever som kränker andra eller har ogiltig frånvaro.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring av skollagen så att kommuner åläggs att polisanmäla elever som utövar våld eller allvarligt kränker andra.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lärare skall vara skyldiga att rapportera våld och kränkande behandling till rektorn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att grundskoleförordningen skall ändras så att det står klart att det är möjligt att tvångsförflytta en elev från skolan om han eller hon kränker andra människor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolans skyldighet att erbjuda alternativ undervisning för de elever som flyttas från sin skola.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om främjande av jämställdhet och om att en lag skall införas mot sexuella trakasserier av elever.
Skolan har två uppdrag, att ge eleverna kunskaper och att främja deras utveckling till demokratiska medborgare. Båda är lika viktiga och sammanbundna med varandra – det är svårt att utvecklas till en människa med demokratiska värderingar utan kunskaper. Det går inte att undervisa om alla människors lika värde på lektionstid, och sedan låta något helt annat hända utanför klassrummet. Skolans ansvar för demokratin gäller både innehållet i undervisningen och att eleverna uppträder på ett respektfullt sätt mot andra.
Våld har samma mekanismer oavsett om sammanhanget kan anses litet (en enskild skola) eller stort (hela samhället). Mobbning, aggressivitet och kränkningar i skolan fungerar på samma sätt som annat förtryck, även det som sker i totalitära regimer i exempelvis fascismens eller kommunismens namn. En grupp ger sig rätten att betrakta och behandla en individ eller en annan grupp som lovligt byte och förföljer och plågar sitt byte systematiskt. Det som sker i det mindre sammanhanget avgör hur förhållandena blir i samhället i stort. Rasförtryck, förföljelser av homosexuella och misshandel av kvinnor skulle inte förekomma om barn och ungdomar bara skulle vistas i miljöer fria från våld och aggressivitet. Skolan har en mycket viktig roll att spela. Den måste både ge utrymme för diskussioner och kunna agera kraftfullt för att stoppa våldsyttringar.
Konflikten mellan demokrati och totalitarism tar inte längre formen av öppen motsättning mellan stora sammanslutningar av stater med olika strukturer. Kommunismens fall har skapat ett annat landskap. Hotbilden mot det demokratiska samhället består i dag i stället av hatpolitiska strömningar som yttrar sig på olika sätt, från urartade massdemonstrationer till terrorism. Extremhöger och extremvänster har förstärkt varandra genom att slåss på en arena som är gemensam för dem båda – icke- parlamentariska och våldsamma ställningstaganden och handlingar.
Mycket ofta är våldets bärare unga människor förförda av intoleransens läror. Skolan måste lämna sitt bidrag i det förebyggande arbetet för att förhindra att tonåringar dras in i intoleranta rörelser. Skolan måste vaccinera de unga mot våldsromantik. Alla former av politik byggd på rashat, klasshat eller intolerans bör utgöra ämne för en ständigt pågående debatt i skolorna. Skolorna har sedan länge bedrivit ett utmärkt arbete med att informera om och stödja diskussioner kring Förintelsen. Motsvarande arbete har ganska nyligen kommit igång när det gäller den intolerans som har sina rötter i kommunismen. Det är viktigt att detta arbete utvecklas och ges tid samt att lärarna ges tillfälle att genomgå kompetensutveckling.
För några decennier sedan skulle få människor ha trott att massmord och s.k. etnisk rensning skulle återkomma i vår vardag under kristendomens eller islams fana; i dag vet vi dessvärre att det var möjligt. Fanatism och intolerans med olika religiösa förtecken bör bli föremål för systematisk analys i skolarbetet. Samtidigt bör man lyfta fram grymheter som religiösa företrädare utsatts för.
Diskussionerna i skolan ska också gälla hur vi kan överbrygga klyftorna mellan fattiga och rika i världen. Det är oerhört viktigt att kommande generationer inser att väsentliga förbättringar i den fattiga världen inte snabbast åstadkoms via stenkastning. Det bör uppmärksammas att EU och FN är viktiga arenor för detta arbete. Skolan bör också ha en öppen dialog om problem i det egna närområdet med grupper och organisationer utanför skolan.
Skolan ska främja förståelsen för Sverige som ett mångkulturellt samhälle. För att åskådliggöra detta är det viktigt att det bland skolans personal finns personer med utländsk bakgrund. Det handlar inte bara om att personal med utländsk bakgrund har särskilda erfarenheter och kunskaper som behöver tas tillvara, utan minst lika mycket om att det för alla elever på skolan ska göras tydligt att förebilder, auktoriteter och akademiker kan ha olika bakgrunder.
I Sverige har alldeles för få lärare utländsk bakgrund. Delvis kan detta bero på att det finns brister i valideringen och kompletteringen av utbildning som genomgåtts i andra länder. Delvis kan det finnas brister i rekryteringsprocessen ute i kommuner och friskolor. Resultatet av det s.k. ingenjörsprojektet kan vara ett tecken på det. Nyligen vidareutbildades personer som tidigare varit civilingenjörer på Ericsson till lärare. När de avslutat utbildningen och var behöriga lärare visade det sig vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt, för dem med utländsk bakgrund att få en tjänst som lärare, medan de som hade helsvensk bakgrund snabbt fick goda kontakter med skolor. Arbetsmarknaden är generellt sett mycket svår för personer med utländsk bakgrund, även när de har den kompetens som krävs. Det finns tyvärr ingen anledning att tro att den offentliga sektorn skulle vara förskonad från sådana tendenser till diskriminering. Frågan måste därför granskas och förslag läggas på förbättringar på alla nivåer inom skolsystemet. Representanter för den drabbade gruppen – utländska akademiker – bör delta i ett sådant utredningsarbete.
Det finns elever som hålls från skolan av föräldrarna, för att dessa vill att barnen i stället ska hjälpa till hemma eller inte anser att skolan är en lämplig miljö. Oftast handlar det om flickor. I vissa fall tas de ur grundskolan för att giftas bort. Dessa barn behöver skyddas bättre. Kommunerna måste följa upp skolplikten bättre och bötfälla de föräldrar som hindrar sina barn att gå i skolan. Det är viktigt med uppsökande verksamhet till de föräldrar som inte kommer på utvecklingssamtalen. Man måste också samtala med flickorna och informera dem om vilka rättigheter de har. Skolans jämställdhetsarbete har en stor roll att spela. Det är viktigt att även pojkarna involveras i diskussioner om pojkars och flickors rättigheter.
Ungefär var tionde elev uppger i undersökningar att de känner sig mobbade eller kränkta. Det är svårt att veta hur omfattande problematiken med kränkningar är, men uppfattningen på många skolor är att klimatet har förråats. Enligt Barnombudsmannen har antalet elever som drabbas av mobbning ökat från 100 000 till 130 000. Särskilt utsatta är flickor. Det är inte bara enskilda flickor som drabbas av sexuella trakasserier, utan flickor drabbas också som kollektiv av grovt och förnedrande språkbruk.
Kränkningarna innefattar fysiskt och psykiskt våld som inte sällan omfattas av brottsbalken. Trots det tas de ibland inte på allvar. Lärarna och den övriga personalen på skolorna gör oftast så gott de kan för att stävja mobbningen, men får inte en tillräckligt konsekvent uppbackning av politiker och tjänstemän på statlig och kommunal nivå.
När förra skolministern Ingegerd Wärnersson hörde Folkpartiets förslag om att flytta mobbare om det är nödvändigt, var hennes svar ”jag ryser”.
I grunden finns en lagstiftning som inte håller måttet. Folkpartiet hade därför höga förväntningar när en kommitté tillsattes för att förbättra skollagen. Vi har dock blivit grundligt besvikna. Oklarheten består när det gäller om skolan får flytta en elev som kränkt andra. På vissa punkter innebär kom-miténs förslag till och med försämringar jämfört med dagens situation.
Den som mobbar begår ofta även andra brott. Forskningsrådsnämndens kartläggning av våld bland ungdomar i en mellanstor svensk stad visar att 52 % av åttondeklassarna, som upprepade gånger mobbat andra i skolan, också hade attackerat, sparkat och hotat andra i gatumiljön.
Även lärare utsätts för kränkningar. Det kan handla om knivhot och grovt kränkande tillmälen. Värst drabbade är kvinnliga lärare.
Mobbning är ingen barnlek. Det är viktigt att begreppet mobbning inte används för att bagatellisera våldshandlingar bara för att de sker inom skolans värld. Det handlar dessvärre ofta om mycket allvarliga händelser, som i värsta fall ger upphov till livslångt lidande, psykiskt och/eller fysiskt. De flesta handlingar som brukar betecknas som trakasserier och mobbning har sina motsvarigheter i brottsbalkens beskrivningar av ärekränkning, misshandel, vållande till kroppsskada eller sjukdom, olaga tvång, ofredande, sexuella trakasserier och olaga hot.
Idag är det tyvärr inte ovanligt att elever som mobbats kränks igen genom att de inte får tillräckligt stöd från skolan och kommunen. Det självklara borde vara att de ges stöd på alla upptänkliga sätt för att våga gå tillbaka till skolan – framför allt genom att de garanteras en lugn och normal miljö. I en tredjedel av de enskilda fall Skolverket behandlade under år 2000 hade dock skolan inte lyckats erbjuda tillräcklig undervisning till de mobbade. I många fall väljer till slut den mobbade och dess familj att byta skola eller t.o.m. flytta från orten.
Detta väcker av någon anledning inte lika många rysningar och ramaskrin i den offentliga debatten som när man talar om att flytta mobbarna. Det är hög tid att ta kränkta elever på lika stort allvar som vi gör med vuxna som utsätts för motsvarande våldshandlingar. Lagstiftningen måste ändras, så att det görs klart att en elev som kränker andra ska kunna flyttas om det är vad som krävs för att de kränkta ska kunna återgå till en trygg skolgång. Kommuner ska vara skyldiga att ha planer för hur mobbning ska förebyggas och åtgärdas.
För att skolan ska få en bra arbetsmiljö är det avgörande att den är demokratisk. Elever ska på olika sätt kunna utöva inflytande över skolans arbete. Elevinflytandet ska utvärderas och utvecklas. Skolan ska ge en fostran i demokrati som även är rent praktisk, t.ex. genom elevråden. Det är viktigt att eleverna ges mer inflytande och ansvar ju äldre de blir. Huvudansvaret för den pedagogiska verksamheten ska dock även i fortsättningen ligga hos läraren och ansvaret över personal och ekonomi hos rektorn.
Alla elever och lärare ska ha en trygg miljö. Bristen på trygghet och arbetsro i våra skolor är i högsta grad en politisk fråga, eftersom lärare och rektorer inte känner att de har tillräcklig politisk uppbackning för att hävda de regler som finns.
Kommunen – eller styrelsen för skolan – är skyldig att förhindra att mobbning inträffar. I en del fall är det uppenbart att kommunen inte gjort allt den kunnat för att stoppa mobbningen. Ändå har ingen mobbad blivit tilldömd skadestånd. Ett fall av mobbning har drivits ända till Högsta domstolen, men där förlorade den mobbade mot Grums kommun. Det verkar som om en skarpare lagstiftning kan behövas för att i domstol kunna fälla de kommuner som inte har gjort tillräckligt mot mobbningen. Om kommuner kunde dömas till skadestånd skulle det bidra till att mobbningen togs på större allvar. Därför föreslår Folkpartiet en rättslig översyn för att underlätta för elever att få skadestånd av kommuner som visat underlåtenhet i arbetet mot mobbning.
Det är Skolverket som ansvarar för tillsynen av att skolorna sköter sitt arbete mot mobbning som de ska. Anmälningarna om kränkande behandling till Skolverket har ökat stadigt de senaste åren. 1998 anmäldes 121 mobbningsfall till Skolverket, 2001 var det 176 fall. Skolverket borde också på eget initiativ undersöka hur kommunerna sköter arbetet mot mobbning. Men verket klarar inte av tillsynen av skolorna. Riksrevisionsverket har konstaterat att verket inte prioriterar uppföljning och tillsyn i tillräckligt hög grad. Dessutom har verket inga sanktioner att ta till mot de kommuner som inte sköter sig.
Folkpartiet vill därför att tillsynen läggs över på en nationell skolinspektion, som är fristående från Skolverket. Den nationella skolinspektionen ska koncentrera sina resurser på tillsyn och utvärdering av skolor. På skolor som inte sköter sitt uppdrag ska skolledningen kunna bytas ut. Idag kan Skolverket stänga en fristående skola men inte göra något åt en kommunal skola som inte fungerar.
Det är inte bara mobbning av enskilda som måste uppmärksammas utan också kränkningar som drabbar hela grupper i skolan, i form av en sexualiserad och förråande vardag. Skolan har en uppgift att i samtal och diskussioner skapa en förståelse för hur man bemöter varandra med respekt. Skolan måste våga visa att den inte accepterar ett språkbruk som t.ex. förringar kvinnors eller homosexuellas värde. Elever ska veta att de kan skiljas från gemensamma skolaktiviteter om de använder ett kränkande språk.
Skolverket har, förvånande nog, beskrivit det som att mobbningen ökar för att fixeringen vid kunskapsinlärningen blivit för stor. Läsforskaren Bo Sundblad menar tvärtom att elever som känner att de lär sig något i skolan, och som upplever skolan som meningsfull, ägnar sig åt destruktivt beteende i betydligt mindre grad än andra. Att t.ex. fånga in och satsa på de elever som ännu inte knäckt läskoden fastän de går i högstadiet, leder till en lugnare arbetsmiljö för alla. Ökat självförtroende ger en ökad trygghet.
Barnombudsmannen betonar att kränkningar visserligen avslöjar att något gått snett mellan eleverna men att problemen bottnar i brister i miljön överhuvudtaget. Framgångsrika program mot mobbning satsar på att skapa ett gott klimat på skolan och att ha effektiva rutiner. De flesta elever behöver känna att det finns auktoriteter. Också lärare får det svårt om mål och uppföranderegler är oklara.
Folkpartiet liberalerna tror på en skolpolitik som tydligt har kunskap och lärande som mål och där ökad jämlikhet och integration kommer som positiva följdeffekter. Inget leder säkrare till utslagning och orättvisor än den kravlösa skolan.
Skolan måste få vara skola. En skolpolitik som nedprioriterar kunskap och bildning sviker de allra mest behövande barnen, alltså de barn som inte får tillräcklig stimulans och hjälp hemifrån. En jämlik skola vågar ställa krav på eleverna. Elever med goda kunskaper tycker att skolarbetet är roligt. Det motverkar oro i skolan.
Åtgärderna mot mobbning måste vara av tre slag: förebyggande så att mobbning och utslagning aldrig uppstår, aktiva så att ingripandet mot mobbning sker med kraft och till sist uppföljande så att mobbaren inte åter fastnar i sitt destruktiva beteende.
Gör skolan meningsfull – med kunskaper och höga förväntningar. En skolpolitik som betonar kunskap och ordning är i sig ett mycket viktigt bidrag till en skola som i större grad präglas av arbetsro och harmoni. Vi vet att elever som halkar efter i skolan, eller som upplever skoltiden som meningslös, ofta reagerar med att hävda sig på annat sätt: genom att störa undervisningen och/eller trakassera övriga elever, ibland rentav skolpersonal. Eleven ska tidigt få möta krav och utvärderingar – men också tidigt få stöd och hjälp när så behövs.
Antimobbningsplaner på alla skolor. Det har visat sig vara viktigt att när en kris uppstår redan ha en beredskap och tydliga regler för vad som ska göras. Reglerna ska vara kristallklara och de ska efterlevas. Skolverket ska ha sanktionsmöjligheter mot skolor och rektorer som inte upprättar en sådan åtgärdsplan.
Säkra lärarrekryteringen. Nöden är uppfinningarnas moder, och svårigheter att rekrytera tillräckligt många lärare har gjort det modernt att låta elever utföra eget arbete under ibland ganska stor del av skoldagen. Stat och kommun måste råda bot på den växande lärarbristen. Lärarlös ”undervisning” medför att eleverna lämnas åt sig själva i allt högre grad och det kan leda till en kultur där den starkes rätt hävdas. Det är viktigt att lärarna så mycket som möjligt är med eleverna, ser vad som händer och stävjar destruktivt beteende.
Bekämpa skolk. Skolk är ett växande problem i många skolor. Skolk gör det svårt att bedriva en meningsfull undervisning och skapar ordningsproblem både i och utanför klassrummet. Såväl lärare och skolledare som politiker måste ge tydliga signaler om att skolan inte är ett ”öppet hus” där man kan komma och gå som man vill. Föräldrar ska regelbundet få skriftlig information om sina barns frånvaro. Närvarokravet måste hävdas också i en frivillig skolform som gymnasieskolan. För att få betyg ska eleven ha varit närvarande på lektionerna. Studiebidraget ska kunna dras in för elever som har en längre tids ogiltig frånvaro. Därför tycker Folkpartiet att förslaget från studiehjälpsutredningen om att låta gymnasieelever få barnbidrag i stället för studiebidrag är mycket olyckligt. Som ett sista steg ska en elev kunna stängas av från gymnasiet om hon eller han inte utnyttjar sin plats.
Speciallärarna åter. Skolk, mobbning och annat problembeteende ökar om en elev känner sig otillfredsställd med sina studieresultat. Av bland annat det skälet krävs stödinsatser för elever som kommit efter. De ska ha rätt att få extra hjälp och träning tidigt. Den svenska grundskolan ger idag inte tillräckligt stöd åt elever som behöver det. Antalet speciallärare i grundskolan har enligt Kommunförbundet i praktiken minskat med 3 700 personer mellan åren 1991 och 1997. Ett annat problem är att utbildningen av speciallärare, med inriktning på att undervisa enskilt eller i mindre grupp, upphört. Folkpartiet vill att en utbildning av speciallärare omedelbart startas.
Främja jämställdheten. I en skola som präglas av jämställdhet, skapas ett sundare klimat. Hela skolans verksamhet ska präglas av jämställdhetsperspektivet – undervisningen, relationerna mellan lärare och elever, skolledningen och styrdokumenten. Lärarna ska ha en djup kunskap om pojkars och flickors förutsättningar och villkor och skapa en undervisning där alla, oavsett kön, kan ta aktiv del.
I Skolverkets nationella kvalitetsgranskning från 1999 av skolors arbete mot mobbning och annan kränkande behandling ifrågasätts om bestämmelserna i skolformsförordningarna ger skolor rätt stöd för sina myndighetsbeslut. Skolans personal får inte vara bakbunden eller känna sig tveksam på grund av luddiga paragrafer när fall av allvarlig mobbning konstateras. För att eleverna ska få ett effektivt skydd mot mobbning måste skärpningar och förtydliganden till.
Polisanmäl våld och allvarliga kränkningar. Brott är brott också i skolan och ska polisanmälas. Skollagen borde tvinga kommunerna att i sina skolplaner ha rutiner för polisanmälningar. Det borde vara en skyldighet för rektorn att polisanmäla våld och allvarliga kränkningar. Till allvarliga kränkningar kan även höra händelser som var och en för sig kan betraktas som mindre incidenter, men som upprepas och utgör en kedja av trakasserier.
Rektorn ska ha ansvar – och nödvändiga befogenheter. Skollagen måste också tydligare formulera att det är rektorn som är ansvarig för att vidta åtgärder mot mobbning. Idag kan rektor och kommun skjuta över ansvaret på varandra och för en förälder eller elev är det svårt att ta reda på var i den kommunala organisationen som ansvaret ligger. Lärare och övrig skolpersonal måste ges en skyldighet att rapportera våld och kränkande behandling till rektor. Det är viktigt att förtydligandet av rektors ansvar åtföljs av större befogenheter för rektor att ingripa.
Föräldrarna har rätt till information. En av de viktigaste åtgärderna är att informera föräldrar till barn som mobbar eller mobbas. Det är idag ingen självklarhet. Det finns metoder mot mobbning som förespråkar att föräldrarna ”inte blandas in”. Det tycker Folkpartiet är fel. Föräldrar har rätt att få veta hur deras barn har det i skolan, och de kan också bidra till en lösning av problemet.
Mobbare ska kunna flyttas från skolan så att offren kan gå kvar. Folkpartiet anser att elever som gjort sig skyldiga till grova kränkningar eller våld måste kunna flyttas från den skola där offret går. I dag finns på grundskolan bara möjligheten att visa ut en elev från klassrummet under ett undervisningspass. Det är vanligt vid fall av mobbning att den som utsatts inte klarar av att gå tillbaka till skolan. En elev som utsatts för allvarliga kränkningar är under oerhört stor psykisk press även efter det att kränkningarna upphört. Naturligtvis ska mobbaren få stöd för att kunna komma ur sitt destruktiva beteende och garanteras bra undervisning, även om han eller hon flyttas från sin skola. Det är angeläget att arbeta på lång sikt med att lösa problemet, i samarbete med eleven, elevens föräldrar och med professionell hjälp utifrån. Vi är övertygade om att redan vetskapen om att mobbning inte tolereras verkar förebyggande, så att färre elever kommer att bli utsatta för kränkningar.
Splittra mobbargängen. Ofta är det en grupp av elever som står för mobbningen och när de är ensamma har de inte samma makt. Därför är ett effektivt sätt att stoppa mobbningen att splittra mobbargängen i olika klasser eller skolor.
Sexuella trakasserier är också mobbning och måste stoppas. Idag tar lagstiftningen inte lika allvarligt på sexuella trakasserier av elever som av vuxna. I jämställdhetslagen från 1998 har en strängare lagstiftning införts mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Det är viktigt att elevers situation när det gäller sexuella trakasserier uppmärksammas på samma sätt som arbetstagarnas. Folkpartiet föreslår därför att en lag införs mot sexuella trakasserier även för elever, med förebild i jämställdhetslagen.
Stöd för återinträde i skolan. För elever som stängts av från gymnasieskolan, är det angeläget att under avstängningen arbeta på att lösa problemet på längre sikt och förbereda hans eller hennes återinträde i skolan. Detta arbete ska skolan göra i samarbete med eleven, elevens föräldrar och med professionell hjälp utifrån.
Särskilda stödgrupper. Elever som stör undervisningen eller trakasserar elever och lärare ska kunna avskiljas. Samtidigt är det viktigt att de får stöd och hjälp för att på sikt kunna återinträda i klassen/skolan. Särskilda stödgrupper med få elever per lärare är en metod att uppmärksamma och hjälpa de här eleverna. Inte sällan grundar sig det utåtagerande beteendet i en missriktad besvikelse över egna dåliga skolresultat. Att i lugn och ro få stöd av lärare som har vana vid att hantera ”stökiga” elever kan ge goda resultat.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Ulf Nilsson (fp) |
|
|
Ana Maria Narti (fp) |
Axel Darvik (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Liselott Hagberg (fp) |
|
Anita Brodén (fp) |