Individuella mål ska sättas upp för varje barn i förskolan.
Satsningar på språkförskolor för barn med annat modersmål än svenska.
En barnomsorgspeng ska införas för att öka valfriheten.
Ambulerande förskollärare ska kunna ge dagbarnvårdare pedagogisk handledning och anordna avgiftsfri allmän förskola för deras barn.
Begränsa gruppstorleken i förskolan.
Pedagogiskt utbildad personal ska ansvara för förskolans verksamhet.
Stärk förskollärarnas status – högre lön och bättre utbildning.
Samverkan mellan förskola och föräldrar ska stärkas.
Föräldrar ska få 40 000 kr per barn att använda för att skapa bättre villkor för barnet.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 3
Förskolan – en del av det livslånga lärandet 4
Tydliga mål för förskolan 4
Pedagogiskt inriktad allmän förskola 5
Barn i behov av särskilt stöd 5
Satsning på språkförskolor 5
Begränsa barngruppernas storlek 6
Öka valfriheten 7
Stärk familjedaghemmen och föräldrakooperativen 7
En jämställd förskola 8
Fler pedagogiskt utbildade i barnomsorgen 8
Högre lön och förbättrade villkor för förskollärarna 9
Förskollärarna förlorare i nya lärarutbildningen 9
Stärk samverkan mellan förskola och föräldrar 10
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i förskolans läroplan så att där tydligt framgår att den pedagogiskt utbildade personalen skall vara huvudansvarig för den pedagogiska verksamheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrad förskollärarutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökade utvecklingsmöjligheter inom förskolläraryrket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa förskollärarlegitimation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa mål att uppnå i förskolan och tydliga mål för den allmänna förskolan.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring i skollagen att en maxgräns sätts för gruppernas storlek i förskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förskolor skall bli skyldiga att lämna in kvalitetsredovisningar till Skolverket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en reform på sikt skall genomföras som innebär att även treåringar kostnadsfritt får gå i allmän förskola tre timmar om dagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föräldrar som anlitar heldagsomsorg för sina barn, inte skall få sänkta avgifter under de tre timmar som den allmänna förskolan varar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa barnomsorgspeng.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ambulerande förskollärare skall kunna erbjuda pedagogisk handledning till familjedaghemmen så att dessas barn kan ingå i den allmänna förskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkra familjedaghemmens överlevnad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personaltätheten i förskolorna bör öka till i genomsnitt en personal per fem barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa kostnadsfria språkförskolor för barn med utländsk bakgrund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stärkt samverkan mellan förskola och föräldrar.
Att vårda lusten att lära ska vara ledstjärna inom utbildningspolitiken. Kunskapen om människors inlärningsförmåga är stor och vi vet att inlärningskapaciteten är som störst innan barnen har uppnått skolåldern. För barn är lek lärande och lärande lek. Det är nyfikenheten som för oss människor vidare.
En pedagogiskt inriktad barnomsorg kan ge barnen just denna kombination av lek och lärande. När det gäller barns utveckling är det dock flera faktorer som samverkar. Om föräldrar känner stress över att tillvaron inte går ihop eller har ekonomiska bekymmer, riskerar barnen att bli lidande. Folkpartiet bedriver en familjepolitik som ska ge föräldrar större egenmakt över hur vardagen ska ordnas och minska den press många föräldrar känner. Familjepolitiken beskrivs i en särskild motion och berörs även i vår jämställdhetsmotion.
Folkpartiet har länge förespråkat låga och enhetliga avgifter i barnomsorgen och anser därför att grundprincipen om maxtaxa är bra. Vi anser dock att den modell som regeringen har valt dels riskerar kvaliteten i barnomsorgen, dels drabbar de enskilda alternativen. I denna motion beskrivs hur vi vill kompensera för de brister som maxtaxan fört med sig. Kvaliteten i förskolan måste hävdas.
En förskola med höga ambitioner har ett ansvar för att vissa resultat uppnås under förskoletiden. Det är viktigt för både barn och lärare att det finns klara mål med verksamheten. Idag saknas klart uppställda mål och det försvårar resultatuppföljningen av verksamheten.
Det ska finnas mål som är anpassade efter varje barn i förskolan. Det bör vara två typer av mål. Den ena uppsättningen mål ska ange inriktningen på förskolans pedagogiska verksamhet och uttrycka en önskad kvalitetsutveckling – mål att sträva mot. Den andra uppsättningen mål ska uttrycka vad varje barn ska ha uppnått när det lämnar förskolan. Sådana mål att uppnå saknas i förskolan men finns för grundskolan och alla andra skolformer.
För att höja kvaliteten i förskolornas verksamhet bör det finnas krav på att förskolor, precis som skolor, ska lämna in kvalitetsredovisningar till Skolverket.
Det är viktigt att förskollärarna har specialkunskaper om barn med funktionshinder och hur dessa kan stödjas för att på likvärdiga villkor delta i förskolans pedagogiska arbete och lekar. Det ska finnas tillgång till speciallärare och specialpedagoger i förskolan och barnens personliga assistenter ska kunna ges pedagogisk handledning.
Att delta i en pedagogisk verksamhet redan från tidig ålder ger stora möjligheter till individuell utveckling, och det är mycket bra att en allmän förskola nu införs för fyra- och femåringar tre timmar per dag. Eftersom den är avgiftsfri för dem som enbart utnyttjar denna del kommer den att nå nya grupper av barn som annars inte utnyttjar barnomsorgen. Barn med särskilda behov av stöd får nu större möjligheter att uppmärksammas på ett tidigt stadium.
Folkpartiet vill dock på sikt att även treåringar kostnadsfritt ska få gå tre timmar om dagen i allmän förskola.
Vi beklagar också att regeringen inte beskriver den allmänna förskolans mål på ett tydligt sätt. Det är nämligen av yttersta vikt att den allmänna förskolan har ännu mer pedagogiskt strukturerad och medvetet planerad verksamhet än övrig förskoleverksamhet. Den nya allmänna förskolan får inte bara bestå av tre timmar gratis barnomsorg. Eftersom barnen bara är i förskolan tre timmar om dagen måste de garanteras god kvalitet.
Folkpartiet föreslår därför att det i läroplanen utformas en särskild beskrivning av vilka mål den allmänna förskolan ska uppnå.
För att bekosta de kvalitetsökningar Folkpartiet vill genomföra i förskolan kommer vi inte att föreslå att de barn för vilka den allmänna förskolan bara utgör en del av tiden i förskolan får sänkta avgifter under de tre timmar som den allmänna förskolan varar. Med de låga avgifter som nu har införts i barnomsorgen, anser vi inte en sådan reform vara nödvändig.
Alla barn ska kunna komma till förskolan och få ta del av en meningsfull verksamhet. Det kräver att förskolorna är anpassade till barn med funktionshinder och svårigheter i lärandet. Förskollärarutbildningen måste ge studenterna kunskaper om hur man ger barn med funktionshinder förutsättningar att delta i verksamheten på likvärdiga villkor med andra barn. Det är viktigt att förskollärarna tidigt stimulerar barns språk och begreppsutveckling och är observanta på barn som, i förhållande till sin ålder, upplever svårigheter i sin utveckling. På så vis kan stöd sättas in tidigt.
Generellt sett får barn större möjligheter att lära sig läsa och skriva om de får stöd tidigt i livet. Inte minst gäller detta barn med svenska som andraspråk. De har dock ofta sämre möjligheter än andra att hinna lära sig svenska före skolstarten. Även om de är födda i Sverige, kan det vara så att deras föräldrar ännu inte har hunnit lära sig tillräckligt mycket svenska för att utgöra språkförebilder för barnen. Många barn med utländsk bakgrund drabbas också av bostadssegregationen i Sverige. Det finns helt enkelt ingen i barnens närhet som de kan prata svenska med.
Mot den här bakgrunden behöver särskilda språkförskolor startas för barn med andra modersmål än svenska. I språkförskolorna ska man arbeta medvetet med svenska språket på olika sätt – t.ex. genom sånger, rim och ramsor. Barnens språkutveckling ska regelbundet analyseras och dokumenteras så att de får det stöd de behöver för att vara förberedda inför skolstarten. Språkförskolorna ska utgöra en del av den allmänna förskolan och därmed vara avgiftsfri. Barnen ska kunna börja i språkförskolan när de är tre år, vilket är ett år tidigare än den allmänna förskolan.
Regeringens utformning av maxtaxan har gjort att efterfrågan på barnomsorg har ökat utan att kommunerna fått ekonomiska resurser att kompensera detta med fler förskollärare. Regeringen har just deklarerat att man skjuter på bidraget till extra förskollärare ytterligare ett år. Vallöftet om en maxgräns för hur stora barngrupperna får vara i förskolan har också glömts bort i regeringens budget.
Detta är mycket beklagligt. Med allt större barngrupper sjunker kvaliteten i verksamheten och barnens behov kan inte tillgodoses. Folkpartiet har höga pedagogiska ambitioner för förskolan, men nu larmar personalen om att man inte klarar att ta ansvar ens för barnens mest grundläggande behov av säkerhet och omsorg. Rektorer på förskolor runt om i landet vittnar om att de tar in så många barn de kan, tills det inte går längre p g a brandsäkerhets- och ventilationsskäl. Det är oerhört illavarslande att ett välfärdsland som Sverige får nöja sig med att barnen får tillräckligt med luft. Många av de problem vi ser i skolan, med frustration, inlärningssvårigheter och våld, kan förhindras om barnen blir sedda i tidiga år.
Folkpartiets främsta förslag för att åtgärda dessa negativa följder av maxtaxan är att inga barngrupper med 0–3-åringar får vara större än maximalt 15 barn. För de större barnen får grupperna absolut inte vara större än 20 barn. Dessa maxgränser får inte bli de normala storlekarna på grupperna, utan genomsnittet för riket ska ligga under dessa tal. I Lunds kommun har Folkpartiet redan tagit initiativ till sådana s.k. maxgrupper och de håller nu på att genomföras. I hela riket har dock genomsnittet för barngrupper inom förskolan nu i två års tid legat oroväckande högt, på över 17 barn per grupp.
Personaltätheten bör öka till i genomsnitt en anställd på fem barn. Det är angeläget att personaltätheten inte heller i enskilda grupper väsentligt understiger denna nivå.
Staten ska svara för att kommunerna får de resurser som är nödvändiga för dessa kvalitetsförbättringar. Maxgrupperna ska införas successivt.
Det måste vara möjligt för föräldrar att välja en annan barnomsorgsform än kommunens egen. Ökad mångfald innebär att fler familjer hittar en barnomsorg som de tror på och som fungerar för just dem. Vissa vill ha en särskild pedagogik, som Ur och skur eller Montessori, andra vill bilda föräldrakooperativ och åter andra tycker bara att den alternativa barnomsorgen ligger bättre till än den kommunala. Det handlar inte om att den ena formen är objektivt sett bättre än den andra, utan helt enkelt om att det måste bli lättare att välja vad man vill ha.
Folkpartiet vill därför att alla kommuner blir skyldiga att lämna bidrag till enskild förskoleverksamhet och enskild skolbarnsomsorg, om verksamheten uppfyller de kvalitetskrav som ställs. De fristående skolorna ska tjäna som förebild. Kommunerna måste idag ersätta fristående skolor enligt samma principer som resursfördelningen till de egna skolorna görs. För enskild barnomsorg behöver dock kommunerna inte lämna något bidrag idag.
Valfrihet är självklart lika viktig för de yngre barnen, och därför måste detta rättas till. Kommunerna ska ge föräldrarna en barnomsorgspeng, som de kan använda för att bekosta vilken barnomsorg de vill – kommunal förskola, enskild förskola eller familjedaghem. Utöver en sådan kommunal barnomsorgspeng vill Folkpartiet att staten med införande från 2006 ska erbjuda föräldrar 40 000 kr per barn. Detta barnkonto ska föräldrarna fritt kunna använda under tiden fram till skolstart för att t.ex. betala barnomsorg, gå ner i arbetstid eller bygga om huset så att det bättre passar barnen.
Att förskolan blivit mer pedagogisk i sin inriktning är mycket bra, men det måste också få komma dagbarnvårdarna i familjedaghemmen (”dagmammorna”) till del. Folkpartiet föreslår därför att ambulerande förskollärare ska kunna hålla förskola tillsammans med dagbarnvårdarna och ge dem pedagogisk handledning. Familjedaghem kan vara en mycket bra lösning för barn som trivs bäst i hemmiljö och mindre grupper. Vissa barn måste gå i familjedaghem p g a att de är allergiska eller bor i glesbygd, så det är mycket viktigt att modellen med allmän förskola inte slår ut familjedaghemmen. Varje kommun ska vara skyldig att erbjuda familjedaghem om det är praktiskt möjligt. De barn som går i familjedaghem ska också kunna gå i den allmänna förskolan som arrangeras i vanlig förskola eller av en ambulerande förskollärare.
Många föräldrakooperativ har fått ekonomiska problem sedan maxtaxan infördes. Det är viktigt att maxtaxereglerna anpassas så att föräldrakooperativens överlevnad säkras.
Förskolan har en nyckelroll i arbetet att bryta upp de traditionella och stereotypa könsroller som fortfarande hindrar män och kvinnor, flickor och pojkar från att forma sina liv efter sina egna mål och önskningar. Ett jämställdhetsperspektiv måste genomsyra allt arbete i förskolan – relationen mellan barn och personal, styrdokument och lärarutbildning. Arbetet för jämställdhet ska bedrivas målmedvetet utifrån de riktlinjer som läroplanen för förskolan anger. Många förskolor bedriver ett mycket medvetet arbete för att öka jämställdheten, och på de skolor som tagit emot dessa barn ser man tydligt vilken betydelse detta haft för hur eleverna agerar.
Förskolan ska ge flickor och pojkar likvärdiga förutsättningar och möjligheter att utvecklas fritt som individer utan hämmande könsroller. Gemensamma lekar ska också bestå av aktiviteter som traditionellt betraktas som flickors. Pedagogiken måste anpassas så att såväl flickor som pojkar kan intressera sig och aktivt ta del i arbetet. Alla förskollärare ska ha en djup kunskap om pojkars och flickors förutsättningar och villkor.
Det är också viktigt att barnen möter såväl manlig som kvinnlig personal i olika positioner på förskolan.
Förskolan har fått en egen läroplan och ska bli mer pedagogiskt inriktad. För att den ska klara detta uppdrag krävs dock att andelen pedagogiskt utbildade inom förskolan ökar. Det är därför viktigt att de personalförstärkningar som nu ska genomföras handlar om en ökning av utbildade förskollärare. Utbildningsnivån på personalen i förskola och fritidshem har minskat kontinuerligt sedan slutet av 1990-talet. Andelen förskoleanställda med pedagogisk högskoleutbildning sjönk till 51 % år 2002. I fritidshemmen har andelen sjunkit från 59 % till 57 % mellan 2001 och 2002. Utbildade fritidspedagoger ersätts av anställda med enbart gymnasieutbildning eller inte ens det. Därmed minskar möjligheten för fritidshemmen att kombinera omsorg med pedagogisk verksamhet, som det är tänkt.
Den pedagogiskt utbildade personalen måste känna att de får ha huvudansvaret för den pedagogiska verksamheten. Förskollärare har efter tre års högskolestudier en pedagogisk kompetens att lära och utveckla barn. Deras kompetens som yrkeskår är värdefull och ska tas på allvar. För Folkpartiet är det lika viktigt att behörig personal ska ha pedagogiskt ansvar inom förskolan som det är att behöriga grundskollärare ska undervisa inom grundskolan. Det måste därför skrivas in i läroplanen att pedagogiskt utbildad personal ska ha ansvaret för verksamheten.
Med den nuvarande politiken ges inte förskollärarna med treårig högskoleutbildning ett större ansvar än personal som saknar högre utbildning. Vi anser att detta är kunskapsföraktande och ett slag mot Sveriges lärarkår. Folkpartiet liberalernas mål är att all personal med pedagogiskt ansvar inom förskolan ska vara högskoleutbildad. Det är därför viktigt att barnskötarna som i dag arbetar inom förskolan ges möjlighet att vidareutbilda sig till förskollärare.
Barnomsorg och skola-kommitténs (BOSK) slutbetänkande Att erövra omvärlden betonar vikten av pedagogiskt utbildad personal inom förskolans pedagogiska verksamhet. Tyvärr har regeringen inte förstått vikten av behöriga lärare även inom förskolan. Regeringens politik innebär att ansvaret för verksamheten ska åläggas alla i arbetslaget.
För att locka personer att lägga ned pengar och tid på en pedagogisk utbildning för att arbeta inom barnomsorgen måste yrket göras mer attraktivt. Förutom att göra pedagogerna ansvariga för den pedagogiska verksamheten har Folkpartiet en lång rad åtgärder att föreslå.
Ett givet sätt att höja statusen på ett yrke är att höja dess lön. Under avtalsförhandlingarna kämpade Folkpartiet för att kraven från lärarförbunden skulle tillgodoses. Det gjorde vi som arbetsgivarpart inom Kommunförbundet eftersom vi ansåg att högre löner var ett sätt att som arbetsgivare ta sitt ansvar för att lösa förskollärar- och lärarbristen. Det slutade med att Folkpartiet kastades ut från förhandlingarna av de andra partierna – och med att budet förkastades av lärarna. Idag har folkpartister i kommunerna höjt förskollärarnas löner kraftigt – t.ex. i Stockholm med 24 %.
Det är också viktigt att de pedagogiska yrkena inom barnomsorgen erbjuder utvecklingsmöjligheter. En sådan möjlighet kan vara att erfarna pedagoger blir mentorer åt nyanställda. Många känner under sin första tid som förskollärare att de behöver stöd för att klara av alla nya situationer som möter dem. Med en mentor vid sin sida blir utmaningarna lättare att möta.
Folkpartiet föreslår också att en förskollärarlegimitation införs. På så vis görs det tydligt att vem som helst inte kan göra en förskollärares jobb och det höjer på sikt yrkets status. Förskollärarlegitimationen ska utfärdas efter genomgången utbildning och ska kunna tas tillbaka om någon allvarligt missköter sig. Legitimationen ska vara ett krav för fast anställning, utom i undantagsfall.
Utbildningen till förskollärare måste förbättras. En stor del av utbildningen är på många högskolor gemensam med t.ex. blivande gymnasielärare, trots att uppgifterna kommer att vara helt olika ute i arbetslivet. Ingen som går ut den nya lärarutbildningen kan egentligen säga att hon eller han är förskollärare. Förskollärarutbildningen har under lång tid varit mycket viktig för utvecklingen inom förskolan, men den länken har nu brutits.
Fritidspedagogerna är också förlorare i den nya lärarutbildningen. Av ett 80-tal studenter i Göteborg var det bara 4 som siktade mot att bli fritidspedagoger. I Göteborg, liksom på många andra högskolor, finns det ingen tydlig plats för pedagogiskt arbete med förskolebarn bland de inriktningar studenterna kan välja på i den nya lärarutbildningen. Det är inte heller säkert att de inom utbildningen får någon praktisk erfarenhet av att arbeta med små barn.1 Det är beklagligt att man på detta sätt kastar bort den tradition som byggts upp när det gäller utbildning till förskollärare.
Sedan den nya lärarutbildningen infördes har förskollärare blivit ett bristyrke. En utbildning som är gemensam med andra yrkesgrupper skapar inte ökad status för förskollärarna, tvärtom. Det behövs en särskild förskollärarutbildning eftersom förskollärare är ett yrke med en egen identitet. Utbildningen ska vara fokuserad på hur man kan främja barnens förmåga att lära genom lek.
Föräldrarna har det yttersta ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Förskolans betydelse som kompletterande funktion till föräldraansvaret har dock blivit viktigare. Förskolans arbete med barnen ska ske i nära samarbete med föräldrarna. För föräldrarna är förskolan och skolbarnsomsorgen viktiga mötesplatser där de träffar andra föräldrar och samtidigt har tillfälle till kontakt med personal som möter deras barn varje dag. Alla föräldrar har rätt att förvänta sig att barnet ska få en god omsorg och kunna tillägna sig kunskaper och färdigheter. Alla familjer är olika och har olika traditioner. Det är därför viktigt att personalen har utbildning och kunskap för att kunna tolka och förmedla viktig information. Det ska finnas tid för utvecklingssamtal där föräldrar och personal diskuterar barnets utveckling och hur den bäst kan främjas. Det är viktigt att samarbetet mellan föräldrar och personal ständigt utvärderas.
För att barn och föräldrar ska kunna ha ett reellt inflytande i verksamheten ska varje förskola och skola vara tydlig i fråga om mål, innehåll, arbetsformer samt ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Ulf Nilsson (fp) |
|
|
Ana Maria Narti (fp) |
Axel Darvik (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Liselott Hagberg (fp) |
|
Anita Brodén (fp) |
| [1] | Förskolan nr 7, 2003, s 14. |