Förskolan omfattar en allt större andel av alla barn och spelar en viktig roll för barns utveckling och lärande. Förskolan är med och lägger grunden för ett livslångt lärande, där lärandet i förskolan har sin grund i leken. För Centerpartiet är det viktigt att ge bästa tänkbara förutsättningar för en hög kvalitet i förskolans verksamhet. Vi vill också se att det råder lika villkor för alla som innebär att den enskilda familjen ska ges möjlighet att välja hur den vill ordna sin barnomsorg. Centerpartiet har varit pådrivande för en läroplan för förskolan. Det är viktigt att arbetslösas barn, barn till föräldralediga och barn till asylsökande garanteras plats i förskolan samt att den allmänna förskolan för fyra- och femåringar har införts.
Vi vill med vår skolpolitik stärka helhetssynen på lärandet. I skolan ska alla elever ges möjlighet att lära, oavsett bakgrund, vilken skola de går i eller hur de lär sig.
Centerpartiets skolpolitik utgår från att vi inte kan fortsätta att lasta över grundskolans problem på gymnasieskolan etc. Problemen måste lösas där de uppstår, inte någon annanstans. I annat fall urholkas kvaliteten i alla skolformer. Grundskolan måste ge eleverna tillräckliga kunskaper och förbereda för ett livslångt lärande. Då ökar också förutsättningarna för att fler ska kunna tillgodogöra sig utbildningen i gymnasium och på högskola. För att skolan ska kunna utföra sitt uppdrag behövs mer resurser men framförallt vill vi genomföra tre reformer: rätt till kunskaper, lokal makt och fler lärare. Vi vill också genomföra en särskild satsning på program för läs- och skrivutveckling samt en satsning på kunskapskontrakt.
Vi vill gå från dagens fyrkantig skola, där elevernas ålder styr mer än den kunskaps- och mognadsnivå som de befinner sig på, till en verklig individanpassad skola. Vi vill införa flexibel skolstart. Det handlar om att ge möjlighet för elever att börja förskoleklass, grundskola och gymnasieskola vid fler tidpunkter än bara på höstterminen.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 4
4 Förskolan 6
4.1 Mångfald 6
4.2 Kvalitet 6
4.2.1 Barngrupperna 7
4.2.2 Bristen på förskollärare 7
4.2.3 Öppen förskola 7
5 Skolan ska öppna dörrar – inte slå igen 8
5.1 Vad har regeringen gjort? 8
5.2 Centerpartiets skolsatsning 9
5.3 Tre reformer för grundskolan 9
6 Reform 1: Rätt till kunskaper 9
6.1 Färre elever når kunskapsmålen 9
6.2 Individuell kunskapsrätt – en förändring av skollagen 10
6.2.1 Flexibel skolstart 10
6.2.2 Avskaffa timplanen 11
6.2.3 Individuella studieplaner till alla elever 11
6.2.4 Betyg 11
6.2.5 Nya sätt att lära 11
6.2.6 Läs- och skrivprogram 12
6.2.7 Samma möjligheter som i högskolan 12
6.2.8 Centerpartiets förslag 12
7 Reform 2: Lokal makt 13
7.1 Skärp kraven på uppföljning och utvärdering 14
7.1.1 Nationellt kvalitetsinstitut 14
7.2 Öka elev- och föräldrainflytandet 15
8 Reform 3: Fler lärare 15
8.1 Lärarbristen 15
8.2 Arbetsgivarnas ansvar 16
8.3 Att satsa på lärarkompetens ger resultat 16
8.4 Fler lärare stannar i skolan om det finns karriärmöjligheter 16
8.5 Fler specialpedagoger 17
8.6 Lärarcertifikat 17
9 Kunskapskontrakt 18
9.1 Kontraktets innehåll 18
9.2 Vad händer om någon bryter kontraktet? 18
10 Elever med utländsk bakgrund 19
11 Arbetsmiljön i skolan 20
11.1 Mobbning ett vardagsproblem i skolan 20
11.2 Könsmobbning och sexuella trakasserier 20
11.3 Språkvåld 21
11.4 Hur fungerar det idag? 21
12 Vad behöver förändras? 21
12.1 Ta till vara det kreativa 21
12.2 Nolltolerans mot mobbning 22
12.3 Tydliga regler 22
12.4 Öka skolhuvudmannens ansvar 23
12.5 Arbetsmiljölagstiftningen 23
12.6 Brandskydd 23
13 Elevhälsa 24
13.1 Skolhälsovård 24
13.2 Idrott 25
14 Miljö 25
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att barngruppernas storlek bör utgå från barnens och personalens perspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att öka lärarutbildningen med 500 nya utbildningsplatser.
Riksdagen begär hos regeringen förslag till reformer för rätt till kunskaper, lokal makt och fler lärare i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att skollagen skrivs om med utgångspunkt i att en individuell kunskapsrätt införs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att genomföra försöksverksamhet med flexibel skolstart.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att avskaffa timplanen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att individuella utvecklingsplaner skall införas från årskurs 1.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att betyg skall ges från årskurs 6 och sättas i sex steg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ge elever i grundskolan med läs- och skrivsvårigheter samma rättigheter till stöd som i dag garanteras studerande inom den högre utbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en satsning på matematik samt läs- och skrivutveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inrätta ett nationellt kvalitetsinstitut.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Skolverket bör få ökade befogenheter att kunna rikta sanktioner mot kommuner som inte sköter sitt uppdrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att införa lokala skolstyrelser.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag för att komma till rätta med lärarbristen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Wärnerssonpengarna bör gå direkt till kommunerna så att de t.ex. kan använda pengarna till kompetenshöjande av lärarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att tillsätta en utredning för att se över hur karriärmöjligheter för lärare kan vidareutvecklas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en översyn för att se över möjligheten för lärare att få genomgå utbildning för att bli resurslärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att införa en lärarcertifiering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om inrättandet av kunskapskontrakt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att elever med utländsk bakgrund skall kunna prioritera svenska, och undervisningen i andra ämnen skall därför kunna skjutas upp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ämnesundervisning på ett annat språk än svenska bör kunna ske på distans.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att jämställdhetsplaner bör upprättas på landets alla skolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en nolltolerans mot våld och mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att varje läsår utvärdera det lokala arbetet med mobbning i respektive skola.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kommunernas skadeståndsskyldighet vid mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att rättigheterna för elevskyddsombuden i 6 kap. 17 och 18 §§ arbetsmiljölagen bör utökas till att likna dem som gäller för övriga skyddsombud.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs en översyn av brandskyddet för skolor.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Skolverket bör uppmuntra olika former av naturskolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att hållbar utveckling bör integreras i samtliga ämnen på grundskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att hållbar utveckling bör ingå som ett ämne på lärarutbildningarna.
1Yrkande 27 hänvisat till FöU.
Förskolan omfattar en allt större andel av alla barn och spelar en viktig roll för barns utveckling och lärande. Förskolan är med och lägger grunden för ett livslångt lärande, där lärandet i förskolan har sin grund i leken. För Centerpartiet är det viktigt att ge bästa tänkbara förutsättningar för en hög kvalitet i förskolans verksamhet. Vi vill också se att det råder lika villkor för alla vilket innebär att den enskilda familjen ska ges möjlighet att välja hur den vill ordna sin barnomsorg. Centerpartiet har varit pådrivande för en läroplan för förskolan. Det är viktigt att arbetslösas barn, barn till föräldralediga och barn till asylsökande garanteras plats i förskolan samt att den allmänna förskolan för fyra- och femåringar har införts.
En mångfald av förskoleformer med olika organisationsformer – kommunala förskolor, föräldrakooperativ, personalkooperativ, föreningsdrivna förskolor, familjedaghem etc – innebär att de olika förskoleformerna kan stimulera varandra och bidra till en utveckling av hela förskoleverksamheten i Sverige. Driften av förskolan är inte det viktiga, det är den pedagogiska verksamheten som är det centrala. De olika omsorgsformerna ska vara kostnadsneutrala för den enskilda familjen.
Familjedaghemmen ska vara en del av barnomsorgen även i framtiden. Vi anser att kommunerna även fortsättningsvis ska erbjuda familjedaghem till de familjer som så önskar.
Se även vår motion om barn och familjepolitik.
Det stora reformpaket för förskolan som har kallats Maxtaxa i förskolan består egentligen av 4 olika reformer som alla trädde i kraft vid olika tidpunkter.
Föreskoleverksamhet för barn till arbetslösa 1/7 2001, förskoleverksamhet för barn till föräldralediga 1/1 2000, maxtaxan inom förskola och skolbarnsomsorg 1/1 2002, allmän förskola för fyra- och femåringar 1/1 2003.
Regeringen har inte gett kommunerna tillräckliga förutsättningar för att genomföra reformerna på ett acceptabelt sätt. Enligt Kommunförbundet är maxtaxereformen underfinansierad med ca 1–1,5 miljarder kronor. Hur det nu än förhåller sig kan vi bara konstatera att förskolan brottas med allt för stora barngrupper, en icke fungerande barnomsorgsgaranti, brist på förskollärare och en oro bland personal och föräldrar, och barnen kommer i kläm.
I valrörelsen utlovade statsminister Göran Person kraftiga satsningar på förskolan för att komma till rätta med stora barngrupper och brist på personal. Biträdande utbildningsminister Lena Hallengren utlovade en satsning på 6 000 nya förskollärare. Regeringen gick till och med så långt att den i förra årets budgetproposition skrev att det i genomsnitt skall vara 5 barn per heltidsanställd, 15 barn per grupp med tre heltidsanställda. I ett PM från Utbildningsdepartementet står det: ”Regeringen fortsätter nu att prioritera arbetet med att förstärka förskolans kvalitet.”
Till vår förvåning kan vi konstatera att regeringen, istället för att ta itu med kvaliteten i förskolan, gav Skolverket ett uppdrag att göra en fördjupad studie av barngruppernas storlek och personaltäthet och att satsningen på 6 000 nya förskollärare och barnskötare i förskolan inleds först 2005. De vackra orden om mer personal och mindre barngrupper blev inte annat än vackra ord.
Centerpartiet anser inte att vi ifrån riksdagen skall tala om hur stora barngrupperna skall vara. Det viktiga är att förskolans verksamhet kvalitetssäkras genom att dimensionera barngrupperna i förskolan utifrån både barnens och personalens perspektiv.
Barngrupperna får inte vara större än att varje enskilt barn känner trygghet och får en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet.
Personalen ska känna att den utför sitt arbete på ett tillfredsställande sätt.
Det är viktigt att identifiera barn med särskilda behov för att tidigt ge det stöd som barnet behöver.
Vad som ovan anförts om barngruppernas storlek bör ges regeringen till känna.
Bristen på förskollärare är idag stor och denna brist är resultatet av den politik som regeringen fört. Enligt Lärarförbundet har utbildningen till förskollärare varit underdimensionerad de senaste åren, och förbundet har sedan mitten på 90-talet påpekat detta för regeringen, dock utan resultat. Regeringen medger själv i tidigare budgetproposition att problemet är att antalet platser till förskollärarutbildningen ej varit tillräckligt och att bristen inte beror på studenters bristande intresse för att söka sig till utbildningen.
Med tanke på alla reformer som nu genomförs i förskolan, maxtaxa, garanterad plats i förskolan till arbetslösas barn, barn till föräldralediga och barn till asylsökande samt att den allmänna förskolan för fyra- och femåringar införs år 2003, hade det varit önskvärt om regeringen samtidigt sett till att åtgärda bristen på förskollärare.
Centerpartiet tillför lärarutbildningen 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag för att fler skall få möjligheten att utbildas till förskollärare. Detta bör ges regeringen till känna.
Öppen förskola är dels till för barn som inte är inskrivna i förskolan, dels ett komplement till familjedaghemmen. Det finns inga krav på inskrivning eller anmälan för att delta i verksamheten. Verksamheten erbjuder barnen en pedagogisk gruppverksamhet och skall även tillgodose de vuxnas behov av kontakter med andra vuxna samt social service.
Under 1990-talet har antalet öppna förskolor mer än halverats. Hösten 2001 fanns 752 enheter. Centerpartiet vill understryka behovet av att utveckla den öppna förskolan och den betydelse den har för barn och föräldrar.
Varje år tar 100 000 barn det första steget in i skolans värld. Fyllda med nyfikenhet, kreativitet, förväntan och lust att lära börjar de skolan. Centerpartiets skolpolitik utgår från att vi ska försöka behålla elevernas nyfikenhet och lust att lära genom hela skolgången samtidigt som vi vill förebygga den kunskapsklyvning och segregation vi idag kan se i grundskolan. Det viktigaste just nu är att ta till oss att den goda skolan endast kan formas lokalt på varje skola. Vi vill ge lärare, elever och föräldrar förutsättningar att skapa en skola där alla elever ges möjlighet att klara kunskapsmålen, precis som vi slagit fast i våra måldokument för grundskolan. Detta förenas med höga krav på resultat och tydliga åtgärder för de skolor som inte når målen.
Vi vill med vår skolpolitik stärka helhetssynen på lärandet. I skolan ska alla elever ges möjlighet att lära, oavsett bakgrund, vilken skola de går i eller hur de lär sig. Skolan måste ta hänsyn till att elever är olika och lär på olika sätt därför vill vi individanpassa skolan mer, utveckla nya arbetsformer och arbetssätt. Centerpartiets skolpolitik innebär att ta hänsyn till att elever behöver olika lång tid att lära. Skolan bör därför utgå från kunskapsmålen snarare än antalet år i skolan.
Om skolan ska vara till för alla elever måste vi anpassa skolan efter elevers olika förutsättningar och inte tvärtom. Vi får aldrig ta den lättaste vägen och fastna i att det kan vara svårt att organisera.
Förra valrörelsen utlovades stora krafttag för skolan. Elever, lärare och föräldrar väntar fortfarande på dessa krafttag. Vi kan konstatera att regeringens insatser är och har varit helt otillräckliga. Den socialdemokratiska skolpolitiken har lett till att grundskolans problem förskjutits till gymnasieskolan. Gymnasieskolans individuella program har vuxit och är idag det tredje största gymnasieprogrammet. Istället för att sätta in tillräckliga resurser på ett tidigt stadium ägnar Socialdemokraterna sig åt att lappa och laga. Utbildningsminister Thomas Östros konstaterar själv i en artikel i DN: ”Trots att den svenska skolan står sig väl i internationella studier lämnar en tiondel av alla elever grundskolan utan godkänt i de ämnen som ger dem behörighet till gymnasieskolan. Andra rapporter visar på en ökande segregation i skolan.”
Kravet på skolan måste vara 100 procent godkända elever annars har vi misslyckats. För att vi ska kunna uppnå detta måste det till stora förändringar. Det räcker inte att bara pytsa ut lite pengar här och där eller att skriva vackra ord i budgeten. Resurser utan politik åstadkommer inte resultat, vilket regeringen själv konstaterar i årets budget.
Centerpartiets satsningar på skolan i budgeten för 2004–2006 (miljoner kronor)
Framtidens skola måste lämna den traditionella synen på kunskaper för att bli mer flexibel och elevanpassad. För att skolan ska kunna utföra sitt uppdrag behövs mer resurser men framför allt krävs tre stora reformer: rätt till kunskaper, lokal makt och fler lärare.
Riksdagen begär hos regeringen förslag till reformer för rätt till kunskaper, lokal makt och fler lärare i enlighet med vad i motionen anförs.
I måldokumenten för grundskolan finns mål och riktlinjer som innebär att alla elever ska ges möjlighet att lära, oavsett bakgrund, vilken skola de går i eller hur de lär sig. Tyvärr stämmer målen och resultaten inte överens. Varje gång Skolverket presenterar statistik över hur målen i grundskolan uppnås visar statistiken tyvärr på ständigt sämre resultat i skolans måluppfyllelse. Rapporter om elever som inte når kunskapsmålen tycks aldrig ta slut. Läsåret 2001/02 avslutade 25,4 procent av eleverna grundskolan utan att nå kunskapsmålen i ett eller flera ämnen.
Centerpartiet anser att ”elevens rätt till kunskap” inte handlar om rätten att gå nio år i grundskolan. Istället handlar det om att alla ska ha rätt till kunskap. Istället för att, som idag, skicka ut eleverna utan betyg i ett eller flera ämnen måste grundskolan ha ett åtagande att följa eleven till dess att eleven uppnått målen för grundskolan. Det måste klargöras att kommunen och skolan har ett åtagande som inte är avklarat förrän eleven uppnår kunskapsmålen för grundskolan. Vi vill att skollagen skrivs om med utgångspunkt i att en individuell kunskapsrätt ska införas. Vad som ovan anförts om införande av en individuell kunskapsrätt för alla elever i grundskolan bör ges regeringen till känna.
Som ett led i våra tankar om individuell kunskapsrätt blir steget till att införa flexibel skolstart naturligt. Flexibel skolstart handlar inte bara om att låta eleven få börja skolan vid 6, 7 eller 8 års ålder. Med flexibel skolstart menar vi att vi går från dagens fyrkantig skola, där elevernas ålder styr mer än den kunskaps- och mognadsnivå som de befinner sig på, till en verkligt individanpassad skola. Det handlar om att ge möjlighet för elever att börja förskoleklass, grundskola och gymnasieskola vid fler tidpunkter än bara på höstterminen.
Flexibel skolstart öppnar för att vissa elever kommer att gå snabbare fram medan andra ges möjlighet att ta längre tid på sig, utan hindrande tidsstrukturer. Det blir mer fokus på att uppnå kunskapsmålen. Om skolan ska vara till för alla elever måste vi anpassa skolan efter elevers olika förutsättningar och inte tvärtom. Vi får aldrig ta den lättaste vägen och fastna i att det ibland kan vara svårt att organisera.
I Utbildningsdepartementets faktablad (U 02.011) maj 2002 står bl a följande: ”På samma sätt borde det, enligt regeringens mening, blir mer vanligt att grundskolan låter elever läsa vissa kurser på gymnasienivå, inom ramen för den gemensamma grundskolan. Precis som i grundskolan finns det elever i gymnasieskolan som behöver mer stimulans och större utmaningar i vissa ämnen än vad gymnasieskolan kan ge. De bör få möjlighet att studera på högskolan i ämnen där de redan nått kunskapsmålen, samtidigt som de fullföljer sin gymnasieutbildning … Det behövs en ökad samverkan mellan olika delar inom utbildningssystemet …”
Flexibel skolstart är en naturlig följd av den skolutveckling som idag pågår.
Vi vet att det redan idag finns ett stort intresse hos ett antal kommuner att genomföra en försöksverksamhet med flexibel skolstart. Vi anser därför att regeringen omgående bör starta en försöksverksamhet med flexibel skolstart.
Vad som ovan anförts om en försöksverksamhet med flexibel skolstart bör ges regeringen till känna.
Det finns en inbyggd motsättning mellan den målstyrning som vi vill vidareutveckla för skolan och den tidsstyrning som timplanen innebär. Det är inte antalet timmar som ska utgöra grunden för den likvärdiga utbildningen utan målet för undervisningen.
Idag pågår en försöksverksamhet där timplanen i grundskolan är borttagen. Det är 79 kommuner och 900 skolor som deltar i försöksverksamheten. Timplanedelegationen lämnar sitt slutbetänkande först 2005 men vi anser att vi redan i dag ska fatta ett principbeslut om avskaffande av timplanen. Vi menar att det genom ett avskaffande av timplanen går lättare att låta elevens måluppfyllelse stå i fokus. Skolan kan då skapa den tid som behövs för att eleverna ska kunna nå kunskapsmålen. Vad som ovan anförts om ett principbeslut om avskaffande av timplanen bör ges regeringen till känna.
För att på ett tydligt sätt stödja varje enskild elevs kunskapsutveckling anser vi att skolans planering ska utgå från varje enskild elev. Centerpartiet har i upprepade motioner krävt att alla elever i grundskolan ska ges en individuell studieplan, i likhet med vad som gäller för gymnasieskolan. Det är glädjande att regeringen nu tagit till sig detta och inför individuella utvecklingsplaner i grundskolan. Centerpartiet anser att utvecklingsplanerna ska införas från årskurs 1. Detta bör ges regeringen till känna.
Betygen är en viktig del av målstyrningen. De ger en tydlig information till elev och föräldrar om hur långt eleven har kommit på väg mot måluppfyllelsen. De är inte bara en utvärdering av elevernas kunskaper, utan tvingar skolorna till utvärdering av hur väl de lyckats stödja eleverna i deras kunskapsutveckling. Det har också visat sig att betygen är centrala för elevens rätt till särskilt stöd. När eleverna söker till gymnasieskolan används betygen som urvalsinstrument därför spelar också betygen fortfarande en viktig roll.
Betyg sätts idag i tre steg först i åttan och de nationella proven är obligatoriska först i nian. Centerpartiet anser att betyg ska ges från årskurs 6 och sättas i sex steg. Detta bör ges regeringen till känna.
Genom en ökad målstyrning och ett förtydligande av kravet att alla elever i grundskolan ska ges möjlighet att uppnå kunskapsmålen ökar också kraven på skolan att förmedla kunskaper anpassade efter varje elevs förutsättningar.
Genom att utveckla skolans undervisningsformer, arbetssätt och pedagogik kan vi få fler elever att nå kunskapsmålen. Att integrera ämnen och varva teori och praktik kan vara olika sätt att få eleverna att nå kunskapsmålen. Det kräver stor frihet för skolans lärare och andra med professionell kunskap om inlärning och undervisning när det gäller arbetets uppläggning, men också tilltro till elevernas egen förmåga att successivt ta ett ökat ansvar för sin egen utbildning. Ansvaret att finna vägar för att uppnå målen och att anpassa skolarbetet efter de lokala förutsättningarna ska ligga lokalt på varje skola. En förutsättning för att klara detta är att skolan har en långtgående frihet att välja arbets- och organisationsformer.
Sotppa biaganosbiserignshytsr. Så här läser många dyslektiker. Bokstäver hoppar framför ögonen, de byter plats med varandra, bokstäver som försvinner i slutet av långa ord. I genomsnitt finns det ett till två barn i varje klass med läs- och skrivproblem/dyslexi. Vi vill i detta sammanhang även uppmärksamma elever med svårigheter med det matematiska tänkandet – dyskalkyli. Läs- och skrivsvårigheter/dyslexi kan vara ett hinder för att lyckas i skolan, men är långtifrån oöverstigligt om eleven får det stöd och den hjälp som behövs. Med rätta insatser i tidig ålder kan skolan ge även dessa elever möjlighet och lust att lära, samt ett stärkt självförtroende.
Ju längre skolan dröjer med att satsa extra resurser på dessa elever, desto dyrare blir det att reparera skadan. Oavsett anledning till läs- och skrivsvårigheter/dyslexi behövs stöd och lämpliga insatser. Det kan handla om extra undervisning, specialundervisning, särskilda hjälpmedel, muntliga prov, särskild hjälp vid prov etc, men framförallt behövs det en individuell studieplan.
Redan 1997 presenterades utredningen ”Att lämna skolan med rak rygg – om att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter”. Tre skolministrar senare, Ylva Johansson, Ingegerd Wärnersson och nu Thomas Östros, har inte mycket hänt.
Om vi ser på hur det fungerar på högskolor och universitet i jämförelse med grundskola och gymnasieskola är skillnaderna stora. I dag får studenter på högskolan hjälp med t ex förlängd tid för examina, tillgång till andra examinationsformer, pedagogiskt datorstöd, extra stöd från läraren genom extra undervisning, anteckningshjälp, läromedelsutveckling etc. Dessutom avsätter varje universitet och högskola 0,15 procent av sina anslag från staten för olika insatser för studenter med funktionshinder. Dessutom ökar regeringen anslaget för elever med funktionshinder som går högre utbildning.
I grundskolan får eleverna förlita sig till grundskoleförordningen och att skolan och kommunen tar sitt ansvar. Regeringen bör göra en utredning för att ge elever i grundskolan samma rättigheter till stöd som idag garanteras studerande inom den högre utbildningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet vill genomföra en särskild satsning innefattande bl a program för matematik, läs- och skrivutveckling från förskolan och genom hela grundskolan. Till detta har Centerpartiet den kommande treårsperioden avsatt totalt 1 200 miljoner kronor.
Nedan presenteras några moment som bör ingå i ett sådant program:
Specialisttjänster för lärare inrättas. Ett självklart område för sådana specialisttjänster är resurslärare för läs- och skrivutveckling samt matematik.
Skolverket bör få i uppdrag att sammanställa en nationell erfarenhetsdatabas, med exempel på hur man arbetar med läs- och skrivproblem på olika skolor, och göra den tillgänglig på Internet, för såväl lärare som elever och föräldrar.
Införande av tester för att tidigt kunna upptäcka de elever som har olika slags läs- och skrivsvårigheter. Diagnostiska prov, som till exempel ordkedjetester, bör genomföras redan under de första skolåren för att möjliggöra tidiga insatser.
Stimulera forskning kring läs- och skrivsvårigheter. Sverige befinner sig fortfarande i bakvattnet vad gäller sådan forskning.
Lärare i skolan bör kunna ta tjänstledigt på hel- eller deltid för att ägna sig åt forskningsarbete och därigenom blir det en närmare anknytning mellan forskning och praktisk verksamhet i skolan.
Utveckling av läromedel för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Skolbiblioteken måste få resurser som gör att de kan spela en vital roll i skolarbetet.
Vad som ovan anförts om en satsning på matematik, läs- och skrivutveckling bör ges regeringen till känna.
Dagens målstyrda system för skolan ger goda förutsättningar för en framgångsrik styrning av skolan. Ändå fungerar det inte riktigt som det var tänkt. När skolan kommunaliserades var avsikten att decentraliseringen skulle fortsätta ut till varje skolledning och lärare. Denna fortsatta decentralisering har dessvärre på många håll inte blivit av.
Skolan är inte bara en angelägenhet för stat och kommun. Varken staten eller kommunen har ensamma möjlighet att bygga och utforma den goda skolan. Skolan är en angelägenhet för alla och alla måste vara medskapare till att forma skolan.
Den goda skolan kan bara formas lokalt på varje skola. Därför måste staten och kommunerna ge bästa möjliga förutsättningar för att den goda skolan kan formas runt om i landet. Vi som politiker måste våga ge större utrymme för den initiativkraft och skaparförmåga som finns hos lärare, elever, föräldrar och närsamhälle. Kommunen måste fokusera den enskilda skolans möjligheter och decentralisera fler beslut ut till skolan – ända in i klassrummen till elever och lärare. Kommunerna ska inte ägna sig åt detaljstyrning av skolans inre verksamhet. Skolan ska ges större frihet att uppnå målen, men också avkrävas större ansvar.
Lärare och rektorer ska ha stor frihet att lägga upp skolans arbete utifrån sina yrkeskunskaper om lärande och undervisning. Vi anser därför att ansvarsfördelningen ska förtydligas och det politiska inflytandet över skolans verksamhet måste minska.
Vi välkomnar Skollagskommitténs förslag om att ge professionen ett tydligare ansvar för skolans utveckling och inre organisation.
Utvärdering och kvalitetsfrågor är mycket viktiga i ett decentraliserat system för att garantera likvärdighet oavsett var i landet undervisningen ges. Med en decentraliserad makt är det viktigt att ansvaret görs tydligt och att det görs klart att misslyckanden i skolan inte är acceptabla. Regeringen har sedan tidigare tillsatt skolinspektörer för att följa upp kommunernas uppdrag. Under år 2001/2002 var granskningen fokuserad på följande tre områden: Information till barn, elever och föräldrar samt vuxenstuderande, Lusten att lära, Tid för lärande. Granskningen genomförs i 40 kommuner under 2001 och 2002. Vi ser inte att detta är tillräckligt. Att regeringen nu ökar anslaget till Skolverket med 5 miljoner kronor för ökad inspektions- och tillsynsverksamhet är otillräckligt. Centerpartiet vill införa ett kvalitetsinstitut för att ge kommunerna stöd i sitt kvalitetsarbete.
Skolverket har delats i två myndigheter där Skolverket står för granskning och tillsyn och Utvecklingsmyndigheten ansvarar för utvecklingsfrämjande insatser.
För att ge kommunerna stöd i kvalitetsarbetet anser Centerpartiet att ett nationellt kvalitetsinstitut bör inrättas, istället för Utvecklingsmyndigheten. Ett nationellt kvalitetsinstitut kan åstadkomma en jämförelse kommun för kommun och skola för skola. Ett sådant institut bör ha till uppgift såväl att sammanställa uppgifter för nationella jämförelser som att utveckla metoder för att förbättra utvärderingen och stödja kommunernas kvalitetsarbete. Ett nationellt kvalitetsinstitut bör vara fristående. Vi vill inte idag avgöra var huvudmannaskapet ska finnas, men det bör övervägas om det ska omfatta lärar-, elev- och föräldraorganisationer lika väl som arbetsgivarna i Kommunförbundet. Regeringen bör ta initiativ till inrättandet av ett nationellt kvalitetsinstitut. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att Skolverket bör få ökade befogenheter att också kunna rikta vissa sanktioner mot kommuner som inte sköter sitt uppdrag. Detta bör ges regeringen till känna.
Det krävs en förändrad syn på elever och deras rätt till inflytande och skyldighet att ta ansvar för läroprocessen. Elevinflytande får inte bara vara vackra ord som står i läroplanerna men sällan efterlevs. Eleverna ska ha ett inflytande redan från skolstart som sedan växer med stigande ålder. Varje skola har ett uppdrag att se till att alla elever får ett verkligt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och innehåll i undervisningen.
Centerpartiet medverkade till den försöksverksamhet med lokala styrelser med föräldramajoritet som nu genomförs i hela landet. Det är glädjande att regeringen nu anser att möjligheten för skolor att inrätta lokala styrelser bör permanentas. Tyvärr skriver regeringen inget om när den tänker genomföra detta. Vi menar att erfarenheterna nu finns för att gå vidare och permanenta försöksverksamheten. Då styrelserna blir permanenta bör deras befogenheter avgränsas så att skiljelinjen mellan lärarnas och skolledningarnas pedagogiska ledarskap och föräldrastyrelsernas uppgifter blir tydlig. Det kan finnas anledning att se över styrelsernas sammansättning i syfte att också bjuda in andra än föräldrar och elever att delta i styrelserna. Vad som ovan anförs om att införa lokala skolstyrelser bör ges regeringen till känna.
Det behövs fler vuxna i skolan: fler lärare, skolkuratorer, specialpedagoger, skolsköterskor, bibliotekarier etc.
I dag råder det stor brist på lärare. Enligt Skolverket behöver 16 500 lärare examineras per år fram till 2010. Till höstens terminsstart har dock endast 10 000 studenter antagits. Det är en minskning med fyra procent jämfört med förra året, trots att lärarutbildningen är den utbildning mot yrkesexamen som just nu lockar flest sökande till högskolorna. I Göteborg t ex konkurrerade 399 sökande om 24 platser vid lärarprogrammets allmänna ingång.
Trots vetskapen om att det behövs fler lärare utbildas det färre. Att regeringen i förra årets budgetproposition själv beskrev att 15 000 lärare och andra specialister skall anställas under perioden 2001–2006 tycks inte spela någon roll. Vi har i åtanke att lagstiftningen i princip förbjuder kommunerna att anställa annat än utbildade lärare. Lärarutbildningen är ett statligt ansvar. Regeringen har inte dimensionerat lärarutbildningen så att den tillnärmelsevis kommer att räcka för att tillgodose behovet.
Centerpartiet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om hur regeringen vill komma tillrätta med lärarbristen. Detta bör ges regeringen till känna.
Lärarbristen handlar inte bara om att det utbildas för få lärare utan det handlar också om faktorer som kommunerna har ansvar för. Utbrändhet och den snabbt ökande sjukfrånvaron bland lärare är en mycket viktig faktor som förvärrar lärarbristen. Kommunerna måste ta sin del av ansvaret och se till att arbetsmiljön för lärare förbättras. Lärarnas möjlighet att påverka sin arbetssituation och hur resurserna fördelas måste stärkas. Lärarnas arbetsgivare måste se till att göra skolan till en attraktiv arbetsplats för att fler skall attraheras av yrket och att de redan yrkesverksamma orkar jobba kvar till pensionen. Med Centerpartiets förslag om en tydligare ansvarsfördelning innebär det att lärarna får ett större ansvar för hur målen uppnås och också ökade möjligheter att påverka hur de nås.
Se även vår motion om arbetsmiljö.
Skolverket redovisar att lärarkompetens är den enskilda resurs som har störst betydelse för elevers resultat. Kvaliteten på lärarinsatsen är en av de viktigaste faktorerna när skolorna ska förbättras. Effektiva lärare anpassar sin undervisning så att den passar olika elevers behov. De har tillgång till en bred repertoar av undervisningsmetoder och strategier som kan tillämpas för olika elevgrupper.
Detta går stick i stäv med målet med regeringens ”Wärnerssonpengar” som endast handlar om kvantitet och inte kvalitet, att anställa så många lärare som möjligt. Med öronmärkta bidrag finns det alltid en risk att det blir bidragsreglerna och inte behoven som styr kommunernas prioriteringar. Med våra tankar om att skolan ska ges större frihet att uppnå målen, men också avkrävas större ansvar, att det bör vara en ökad kontroll och att det klargörs att misslyckanden i skolan inte är acceptabla är det en naturlig följd att ”Wärnerssonpengarna” bör gå direkt till kommunerna och användas efter det behov som finns t ex till kompetenshöjande av lärarna. Detta bör ges regeringen till känna.
IT-tekniken måste bli ett naturligt verktyg och jämställas med övriga läromedel i grundskolans och gymnasieskolans undervisning. Därav följer att lärarkompetensen fortlöpande måste kompletteras med kunskaper i IT-användning.
I dag lämnar många duktiga lärare skolan när de vill utveckla sig själva och vill göra mer än att undervisa. Det måste finnas fler karriärvägar att gå inom skolan. En lärare ska inte behöva söka sig bort från skolan för att vidareutbilda eller vidareutveckla sig.
Kompetensutveckling av lärarna är på många sätt avgörande för skolan, inte minst med tanke på alla förändringar som ständigt sker i skolan. Att till exempel möjliggöra lärartjänstgöring på halvtid kombinerat med forskning på halvtid är ett sätt att vidareutvecklas, ett annat är att inrätta lektorat som karriärbefattning. Utöver detta måste det finnas ytterligare kärriärbefattningar som höjer läraryrkets status och som gör att man söker sig till läraryrket och sedan utvecklas inom yrket. För att främja vidareutbildning och specialisering i lärarkåren menar Centerpartiet att specialisttjänster ska inrättas i skolan. Specialisttjänsterna ska inrättas för att utveckla det pedagogiska arbetet eller för att ge annan undervisning.
Regeringen bör tillsätta en utredning, där bl a lärarorganisationerna bör ingå, för att se över hur karriärmöjligheter för lärare kan vidareutvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.
1990-talets besparingar har inneburit att specialundervisningen har minskat och att många specialpedagoger saknas. Bristen på specialpedagoger har blivit ett hinder för ett kvalificerat stöd till elever i grundskolan och en begränsande faktor för ökad måluppfyllelse. I grundskoleförordningen (4 kap. 1 §) finns det krav på att elever som har svårigheter i skolarbetet skall få extra stöd och hjälp. Vi menar att detta inte är tillräckligt. Riksdagsbeslutet om ”En förnyad lärarutbildning” innebär en tydlig markering av behovet av specialpedagogisk kompetens i alla skolformer. Ett bekymmer är dock att det tar lång tid innan andelen lärare med den nya lärarexamen utgör en tillräcklig stor del av lärarkåren för att ge arbetslagen en tillfredsställande specialpedagogisk kompetensnivå. Kompetenshöjande insatser är därför nödvändiga för lärare med tidigare utbildning.
Det behövs fler resurslärare i dagens grundskola. En översyn bör göras för att se över möjligheten för lärare att få genomgå utbildning för att bli resurslärare. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi vill underlätta för lärarnas organisationer och skolans huvudmän att införa en certifiering. En certifiering skulle vara en del i att höja statusen för läraryrket samt en kvalitetssäkring av verksamheten. Certifikatet bör bygga på gemensamt uppsatta regler. Införandet av ett lärarcertifikat innebär naturligtvis ett tryck på kommunerna att anställa certifierade lärare. Frågan om det behövs ytterligare någon formell reglering bör övervägas ytterligare. Vad som ovan anförts om att införa en lärarcertifiering bör ges regeringen till känna.
Idag finns det inte många naturliga mötesplatser mellan elev, föräldrar och lärare.
Elever, föräldrar och lärare träffas egentligen bara en gång varje termin, vid utvecklingssamtalet. Kunskapskontraktet ökar det gemensamma åtagandet mellan alla inblandade, – skola/lärare, elever och föräldrar – för att eleverna ska nå kunskapsmålen. Utgångspunkten med ett kunskapskontrakt är elevens rätt till kunskaper. Kontraktet stärker lärarnas möjligheter och stödjer föräldrarnas engagemang i barnens skolgång, och den enskilde eleven kommer i fokus. Vi vill tydliggöra både skyldigheter och rättigheter för alla inblandade
Kunskapskontraktet är ett led i vår ambition att skriva om skollagen, så att den fokuserar på elevens rätt till kunskaper istället för att bara leverera nio års obligatorisk skolgång. Kontraktet ska synliggöra vilka insatser som behöver göras tidigt. Med rätt hjälp i ett tidigt skede slipper vi stödinsatser i efterhand.
Kunskapskontraktet ska upprättas varje termin mellan skola/lärare, elev och föräldrar. Det ska utgå från de individuella studieplanerna. Kontraktet ska utvärderas och revideras successivt under arbetets gång. I kontraktet ska det klargöras vilket ansvar var och en av dessa parter har. Kontraktet ska vara obligatoriskt för skolan. Det är upp till varje enskild skola att hitta former för hur kontraktet ska utformas och planering och dialog ska se ut. Dock ska kontraktet innehålla tre delar: vad skolan/lärarna ska göra, vad föräldrarna ska göra och vad eleven ska göra. Utgångspunkten är hur eleven klarar kunskapsmålen.
För skolan/läraren: Uppmärksamma och uppmuntra eleven, se till att det är tillräckligt små studiegrupper, stödinsatser och specialundervisning där det behövs, regelbunden kontakt med hemmet.
För föräldrarna: Hjälpa till med läxläsning, se till att barnen kommer i tid till skolan, delta i skolverksamheten.
För eleven: Komma i tid till lektioner, utföra arbetet i skolan, göra läxor, följa uppsatta regler i skolan.
För att ett kontrakt ska vara meningsfullt måste det också finnas möjlighet att visa vad som händer om det bryts. Detta ska regleras i kontraktet och det är viktigt att berörda parter vet vad som gäller. Om elev och föräldrar upplever att skolan bryter kontraktet och det inte räcker med ett samtal med berörd lärare, så ska de vända sig till rektor, kommunen och till sist Skolverket. Vi vill dessutom stärka Skolverkets möjligheter att ingripa mot missförhållanden.
För eleven gäller det att sanktionerna fyller en funktion för att nå kunskapsmålen. Att eleven tar igen för sen ankomst. Om eleven inte läst läxorna, ordnar skolan läxläsning t.ex. med äldre elever efter arbetsdagen. Att eleven ber om ursäkt, om eleven gjort någon illa. I första hand bör problem och konflikter lösas genom att prata med eleven, därefter med föräldrarna. Är problemen riktigt allvarliga, måste skolhälsovården tas in.
Vad som ovan anförts om inrättandet av ett kunskapskontrakt bör ges regeringen till känna.
Skolverket redovisar att av elever med utländsk bakgrund var det 43,5 % av pojkarna som inte nått målen i årskurs 9 i ett eller flera ämnen. En OECD-undersökning visade nyligen att Sverige hör till de länder som är sämst på att ge elever med utländsk bakgrund en likvärdig utbildning. Endast hälften av de elever som kommit till Sverige efter tio års ålder lämnade grundskolan med fullständiga betyg. Eleverna med utländsk bakgrund måste ges bättre förutsättningar att nå goda studieresultat. Kunskaper i svenska ska prioriteras och det måste göras tidiga satsningar på läsning av skönlitteratur. Detta kan innebära att undervisningen i andra ämnen skjuts upp. Detta är ett led i att göra skolan mer elevanpassad. Elever med utländsk bakgrund ska kunna prioritera svenska, och undervisningen i andra ämnen ska därför kunna skjutas upp. Detta bör ges regeringen till känna.
Att snabbt komma in i det svenska språket är viktigt. All forskning visar dock att det tar många år att utveckla ett andraspråk till den nivå som behövs i skolan. Vi vill därför ha en översyn av reglerna för att ordna undervisning i flera ämnen på annat språk än svenska i grundskolan. Idag måste hälften av undervisningen anordnas på respektive språk, vilket är en matematisk, inte en pedagogisk, reglering. Utrymmet för alternativa modeller måste ökas. Erfarenheten visar att elever som ges en hel del ämnesundervisning på ett annat språk än svenska inte lär sig svenska sämre än andra. Skolor med god erfarenhet av undervisning i ett främmande språk, eller ämnesundervisning på ett annat språk än svenska, ska kunna vara värdskola för elever i en annan skola och ge dem denna undervisning på distans. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi föreslår också att äldre, nyanlända elever ska kunna erbjudas en personlig mentor i skolan. En mentor ska ha pedagogisk erfarenhet och kunna fungera som stöd för eleven och samordnare i skolan för att eleven ska ges bästa möjliga utbildning.
I arbetet för att se till att elever med utländsk bakgrund når bättre studieresultat är samarbetet med familjerna viktigt. Föräldrar måste få information om den svenska skolan, rätten att välja, elevens utveckling och hur föräldrarna kan uppmuntra elevens skolarbete. I utredningen ”Mål i mun” SOU 2002:27 föreslår de bland annat: Språkets roll i skolan för elever med utländsk bakgrund ytterligare bör uppmärksammas. Åtgärder skall vidtas för att stärka svenska som andraspråk. Åtgärder skall vidtas för att stärka modersmålsstödet i förskolan och modersmålsundervisningen i skolan.
Skolan är en av landets största arbetsplatser med tanke på hur många elever och lärare som varje dag finns där. Det är viktigt att både den sociala och fysiska miljön anpassas efter elevernas behov, miljön måste ge lust till lärande. Med tanke på att Sverige har skolplikt, vilket innebär att eleven måste infinna sig i skolan oavsett hur de uppfattar miljön, så är det är varje kommuns och skolas ansvar och skyldighet att se till att elevernas arbetsplats och studiemiljö är bra och att ingen elev mår dåligt av att vara i skolan.
En internationell undersökning, OECD-rapporten ”Knowledge and Skills for Life”, visar att Sverige hör till de länder där både rektorer och elever upplever den största oordningen. Sverige ligger på plats 26 av 31 länder. Var fjärde femtonåring upplever oväsen och oordning under lektionerna. Det är ett mycket nedslående resultat. En lugn och harmonisk miljö i skolan och i klassrummet är en förutsättning för lärande. Elever med svårigheter i lärandet drabbas hårdast om arbetsmiljön är kaotisk.
Idag är mobbning ett allvarligt vardagsproblem för uppskattningsvis 130 000 barn. Samtalen till BRIS som handlade om mobbning ökade under år 2000 med 42 procent och även i sin halvårsrapport för första delen av 2001 så anger man att de fortsätter att öka tydligt i antal. I Skolverkets skolbildsundersökning från år 2000 redovisas att fler elever i årskurs 7–9 känner sig mobbade av lärare än av andra elever. Det är skrämmande att samhället tycks acceptera att barn utsätts för ett långt mera kränkande och våldsamt beteende än vad vuxna någonsin skulle acceptera om de själva utsattes för det.
”Dom kallar mig för hora fast jag inte är det och för att jag alltid säger vad jag tycker.”, Barnombudsmannens årsrapport 2002.
I jämställdhetslagen – som gäller i arbetslivet – definieras sexuella trakasserier som ”ovälkommet uppträdande grundat på kön”. Sexuella trakasserier behöver alltså inte ha något med sexualitet att göra och kan drabba alla oavsett kön. I en undersökning i Örebros skolor framkom att 69 procent av flickorna hade blivit kallade för luder, hora, bitch etc, 61 procent hade blivit ovälkommet tagna på stjärten och var femte flicka hade blivit ovälkommet tagen mellan benen. Enligt eleverna reagerar lärarna i väldigt få fall på sexuella trakasserier mellan ungdomar.
Jämställdhetsarbetet måste börja i tidig ålder. En ojämställd skola bevarar könsroller och begränsar individers livsutrymme. Jämos handbok mot könsmobbning i skolan ger många idéer om hur man kan jobba med jämställdhet inom skolans ram. Elevers skydd måste stärkas och liknande lagstiftning som jämställdhetslagen måste därför gälla även dem. Se vidare i Centerpartiets motion om jämställdhet.
Jämställdhetslagen kräver att alla arbetsgivare med tio eller fler arbetstagare årligen upprättar en jämställdhetsplan. Eleverna är inte täckta av bestämmelserna i jämställdhetslagen. Vi anser att jämställdhetsplaner bör upprättas på landets alla skolor. Detta bör ges regeringen till känna.
Det alltmer utbredda sexualiserade språket och språkvåldet, som går allt lägre ner i åldrarna, är ett uttryck för nedsättande attityder och felaktig inställning till jämlikhet. Språkvåld kan vara en första signal om att elevernas arbetsmiljö inte är bra. På många skolor jobbar man på ett bra sätt med den psykosociala miljön för att skapa ett bra klimat i skolan och för att motverka mobbning. I detta arbete är det viktigt att även språkvåldet uppmärksammas.
Vi återkommer till detta i vår jämställdhetsmotion.
I skollagen står att skolan aktivt ska motverka kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden. Enligt läroplanen ska alla skolor ha ett handlingsprogram mot mobbning, som ska beskriva det förebyggande arbetet och rutiner för vilka åtgärder som ska vidtas när mobbningen inträffar. Skolverket som är tillsynsmyndighet kan rikta kritik mot skolor och kommuner som inte följer skollag och läroplan.
Många skolor jobbar idag med t ex dramaövningar för att motverkar mobbning och trots att de flesta skolor har handlingsplaner är det inte lika ofta de används, följs upp eller utvärderas, och trots att många arbetar med att upplysa om mobbning, förebygga mobbning och försöka hjälpa de som drabbas så räcker dessa insatser inte. Det behövs fler åtgärder.
För att eleverna ska få ett starkt självförtroende och samtidigt känna empati för sina medmänniskor är det viktigt att man i skolan stimulerar till att öka de kreativa ämnena. Idag är ofta bildämnet ”styvmoderligt” behandlat från skolår 1–6. Det är väldigt sällan som bildlärare undervisar eleverna under dessa år. Centerpartiet anser därför att skolorna bör satsa mer på att anställa bildlärare redan under de första skolåren. Om det är svårt att rekrytera utbildade bildlärare, så bör det kunna anställas bildkonstnärer, som är intresserade av att arbeta med barn. Idag får flyktingbarn ofta bearbeta sina trauman genom att rita och berätta om sin bild. Även andra barn, som inte upplevt de trauman som en flykting har upplevt, kan behöva bearbeta sina känslor.
Musik är ett annat ämne som är bra för att öka kreativiteten och samarbetet mellan elever. Det är viktigt att vi stimulerar eleverna till att samarbeta med varandra samtidigt som medkänslan ökar och att därmed mobbningen förhoppningsvis minskar.
En nolltolerans för våld och mobbning i skolan måste omedelbart införas. En bestämmelse som klart fastlägger skolans ansvar för att både förebygga, upptäcka och ingripa mot kränkande behandling i alla dess former måste finnas med. Det är också viktigt att det förebyggande arbetet fungerar bra – att eleverna blir sedda och att anonymiteten bryts.
Det skall framgå av skollagen att lärare och övrig personal som upptäcker mobbning ges skyldighet att rapportera till rektor för åtgärder, även eleverna har ett ansvar att rapportera mobbning. Vad som ovan anförs om en nolltolerans mot våld och mobbning bör ges regeringen till känna.
Ett sätt att utvärdera insatser som genomförts och för att komma vidare och hitta nya arbetssätt mot mobbning är att hela tiden utvärdera det som gjorts. Vi anser att det varje läsår skall genomföras utvärderingar/enkätundersökningar. Detta bör ges regeringen till känna.
En skärpning av sanktionsmöjligheterna för lärare är ett sätt att öka möjligheten att hantera problem innan de växer och blir ohanterliga. Samtal med lärare, studierektor och föräldrar är det viktigaste och grundläggande instrumentet, men det bör kompletteras med ytterligare möjligheter. Möjligheten att hänvisa elever till enskild undervisning och att i svårare fall omplacera elever är viktigt även för de klasskamrater som störs av ett fåtal bråkiga elever. Grundläggande för alla disciplinära åtgärder är att de vidtas enligt en stigande, tydlig skala, att åtgärderna vidtas i väl avmätta steg och att varningar utgår innan allvarligare sanktioner träder i kraft. Det är viktigt att alla är informerade om vad som ska hända. Viktigt är också att dessa sanktioner noggrant övervägs innan de införs. Ett ökat samarbete mellan skola, polis, ungdomsgård, föreningar, socialtjänst etc är en förutsättning för att jobba förebyggande.
Skolhuvudmannen har ett stort ansvar i att komma tillrätta med mobbningen. Idag är det i princip upp till den enskilda kommunen att bestämma om den vill vidta åtgärder för att komma till rätta med mobbningen. Bland anmälningarna till Skolverket från elever och föräldrar är ett av de vanligaste klagomålen att skolan inte vidtar tillräckliga åtgärder mot mobbning.
Redan i förra årets utbildningsmotion yrkade vi på att det ska stå helt klart att den skolhuvudman som inte tar itu med mobbning skall bli tvungen att ersätta eleven ekonomiskt. Det är med glädje vi nu kan konstatera att utbildningsminister Thomas Östros är inne på samma tankegångar.
Vad som ovan anförs om kommunernas skadeståndsskyldighet vid mobbning bör ges regeringen till känna.
Som arbetsplats lyder skolan idag under arbetsmiljölagen men alla delar tillämpas inte ur elevernas perspektiv. Arbetsmiljölagstiftningen är skriven med utgångspunkt från vuxnas arbetsplatser och tar egentligen inte upp barns och ungdomars speciella situation i skolan. Regeringen har i budgetpropositionen för 2002 aviserat att en översyn av elevers inflytande i arbetsmiljöfrågor ska göras. Centerpartiet anser att elever redan i tidig ålder bör ges möjlighet att påverka skolmiljön och vara med i utformningen av densamma.
Idag påminner elevernas rättigheter i arbetsmiljösammanhang om arbetstagarnas. Men det finns undantag. De anställdas ombud får rösta vid skyddskommitténs sammanträde och sammankalla sådana sammanträden – elevskyddsombuden får bara yttra sig. Skyddsombuden har rätt att stoppa verksamhet som utgör hot, det har inte elevskyddsombuden. De har även undantagits från rätten att ta del av sekretessbelagd information. Elevers inflytande på arbetsmiljön skulle stärkas genom att rättigheterna för elevskyddsombuden i 6 kap 17 och 18 §§ arbetsmiljölagen utökades till att likna de som gäller för övriga skyddsombud. Detta bör ges regeringen till känna.
Skolverket uppmärksammar också problematiken med att elevernas inflytande över arbetsmiljön i skolan behöver ökas. Redan 1991 infördes bestämmelser om elevmedverkan genom elevskyddsombud i arbetsmiljölagen. Fortfarande bryter hälften av landets skolor mot dessa bestämmelser. Endast var femte skola involverar elevskyddsombuden som det var tänkt när reglerna infördes.
Vilket brandskydd en skola har beror på vilka regler som gällde i bygglagstiftningen vid tidpunkten för byggandet av skolan. Tyvärr är lagstiftningen inte retroaktiv, vilket innebär att nyare skolor har bättre skydd än äldre skolor. Enligt dagens byggregler ska det finnas utrymmningslarm i samlingslokaler, aulor, matsalar. Behovet av utrymningslarm ska enligt byggreglerna avgöras från fall till fall. Krav kan också ställas med stöd av arbetsmiljöreglerna. Vi menar att det bör finnas brandskydd oberoende av om skolan är nybyggd eller gammal. Regeringen bör få i uppdrag att göra en översyn av brandskyddet för skolor. Detta bör ges regeringen till känna.
I en enkätundersökning gjord av bl a Barnombudsmannen redovisas att hälsotillståndet hos flickor och pojkar i skolan markant har försämrats de senaste 10 åren. Undersökningen gjordes våren 2002 och det tillstånd som upplevs ha ökat mest är depressioner. Andra ohälsosymtom som har ökat är ätstörningar, övervikt och ångeststörningar. Idag handlar debatten om skolan nästan uteslutande om skolans pedagogik och om elevernas bristande kunskaper. Centerpartiet anser att debatten också måste fokusera på elevernas hälsa eftersom den har en direkt avgörande betydelse för hur mycket de lär sig under skolåren. Den ökade pressen i skolan med större klasser och för lite personal bidrar till ohälsa hos ungdomar. En stor del av pressen kan härledas till en dålig arbetsmiljö i skolan med mobbning och trakasserier, men även de ideal som råder i samhället leder till en ökad press på dagens ungdomar.
Minskade resurser till skolhälsovården under 90-talet bidrog till att fler barn och ungdomar inte fick hjälp och stöd i tid. Undersökningar visar att skolsköterskorna har fått mer att göra som en direkt följd. Idag är det inte ovanligt att heltidsarbetande skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer har ansvar för fler än 800 elever. Ett för stort elevunderlag kan innebära svårigheter att möta alla de skiftande behoven som eleverna har. Tiden räcker inte till för att möta eleverna i den utsträckning som behövs i en tid med nya och mer komplicerade bakgrunder, allt ifrån erfarenheter från krig till komplicerade familjebildningar. Trycket på socialtjänsten/socialkontoren och på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) har ökat. Med rätt dimensionerad hälsovård inom skolan kan barns och ungdomars problem och behov identifieras tidigare.
En väl organiserad skolhälsovård och elevvård är en självklar förutsättning för att tillgodose elevernas olika behov. Hälsovården inom skolans ram borde vara likvärdig för alla elever, oavsett var eleverna bor. Det borde inte handla om att eleverna ska ha tur att gå i en skola där den förebyggande hälsovården fungerar väl. Det får inte heller vara så att föräldrarnas ekonomi och utbildning avgör om barn och ungdomar får adekvat hjälp.
Centerpartiet har under flera år påpekat vikten av idrott och hälsa i skolan. Bakgrunden är att många idrottslärare, forskare, läkare alla rapporterat att elevernas fysiska status blir allt sämre. Vi vet att en förebyggande hälsovård i form av goda kostvanor och regelbunden fysisk aktivitet också är av stor betydelse för ett bra resultat av skolarbetet. Ökad kunskap om motion och kostvanor är till stor nytta för att öka välmåendet och för att slippa sjukdomar som är relaterade till bristande motion. Dessutom vet vi att bra kondition underlättar för eleverna att tillgodogöra sig annan undervisning i skolan. Centerpartiet anser att mångfalden i skolidrotten ska främjas, detta för att fånga upp och stödja elevernas olika intressen och engagemang.
Det är bra att regeringen äntligen fått upp ögonen för detta och nu vill stimulera skolorna att arbeta för att eleverna ska bli mer fysiskt aktiva. Vi välkomnar regeringens förslag angående att alla skolor skall erbjuda sina elever minst 30 minuters fysisk aktivitet varje dag.
I januari 2002 antog utbildningsministrarna i Östersjöregionen en Agenda 21 för utbildning för hållbar utveckling, Hagadeklarationen. I samband med detta har Skolverket låtit göra en kartläggning av situationen i svensk skola vad gäller miljöundervisning och utbildning för hållbar utveckling som resulterade i boken ”Hållbar utveckling i skolan”. Skolverket konstaterade bland annat att det behövdes åtgärder för utformning av skolan med hänsyn till de förändrade krav som utbildning för hållbar utveckling ställer. De nämner inte särskilt mycket om utomhuspedagogik i boken men detta får man förvänta sig innefattas i utformningen av skolan eller något annat område som Skolverket pekat ut.
Centerpartiet ser utomhuspedagogiken som en viktig del av skolundervisningen i såväl förskola, grundskola som gymnasieskola. Människors miljöengagemang bottnar många gånger i en gedigen kärlek till naturen. Skolan spelar en viktig roll för att barn och ungdomar ska finna sin egen relation till naturen. För många barn och ungdomar är det dessutom viktigt att få lära genom praktiska övningar. Utomhuspedagogik för biologi- och hållbarhetsundervisning handlar om att uppleva och lära ute i praktiken.
Det är med stor glädje som vi konstaterar alla lyckade exempel på Naturskolor runt om i landets kommuner. Redan nu finns det ca 70 Naturskolor och fler är under uppbyggnad. Naturskolorna kan vara utformade på många olika sätt. Ett hus med inspirerande inredning och utrustning för naturstudier med närhet till intressanta naturtyper, en buss full med labb- och exkursionsutrustning som kan ta med eleverna på äventyr i kommunens natur eller någon annan form. Mångfalden i Naturskolor utgör möjligheter att anpassa verksamheten efter lärarnas och elevernas behov. Det är viktigt att utomhuspedagogiken inte stannar efter förskolan utan även kan finna former i högre årskurser och i gymnasieskolan. Centerpartiet vill främja kommuner som satsar på olika former av Naturskolor och anser även att Skolverket bör uppmuntra verksamhet som underlättar för utomhuspedagogik. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi anser att hållbar utveckling bör integreras i samtliga ämnen på grundskolan. Detta bör ges regeringen till känna.
Hållbar utveckling bör ingå som ett ämne på lärarutbildningarna. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Håkan Larsson (c) |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Jan Andersson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Kenneth Johansson (c) |