Utbildningsfrågorna är viktiga för Centerpartiet och därför vill vi investera i utbildning på alla nivåer, från förskola, grundskola, gymnasieskola till högre utbildning och forskning, i ett livslångt lärande. I ett samhälle där kunskaper är den viktigaste grunden för ekonomisk utveckling är lika tillgång till bra utbildning en avgörande rättvisefråga. Utbildning är den viktigaste och mest långsiktiga vägen till social och regional utjämning.
Kunskap innebär makt, makt att förändra och påverka både samhälle i stort men också makt att kunna göra sina egna val. En bra utbildning ger redskapen för människor att infria sina framtidsdrömmar. Politiken måste därför bygga på en grund som erbjuder alla lika möjligheter till en bra start i livet.
För att ge alla elever, i olika skolformer, större chanser att tillgodogöra sig kunskaperna vill vi individanpassa skolan ännu mer än vad dagens skola är. I Centerpartiets utbildningspolitik utgår vi från att alla elever kan och vill lära sig. Detta står i stark kontrast till de som menar att vi måste acceptera ett visst svinn på vägen – att alla inte kan eller bör ges möjligheter att lära.
I denna motion tar vi upp frågor som berör gymnasieskola, fristående skolor, livslångt lärande, vuxenutbildning, folkbildning och funktionshindrade i skolan. Vi återkommer till frågor om förskola och grundskola och i en särskild motion.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Gymnasieskolan 5
4.1 Kärnämnena 5
4.2 Individuell studieplan 6
4.3 Rätten att tentera upp betyg 6
4.4 Inför gymnasieexamen 6
4.5 Elevinflytande 7
4.6 Utbildningsgaranti 7
4.7 Studiebidrag 8
4.8 Lärande i arbetsliv 8
5 Fristående skolor 9
5.1 Elever i behov av särskilt stöd 9
5.2 Fristående gymnasieskolor 9
5.3 Individuellt program 10
5.4 Bidrag till fristående gymnasieskolor 10
6 Livslångt lärande 10
6.1 Rekryteringsbidraget 11
6.2 Kvalificerad yrkesutbildning 12
6.3 Samordna utbildningsformer 13
6.4 Validering 13
7 Folkbildning 13
7.1 Folkhögskolor 14
8 Funktionshindrade i skolan 14
8.1 Skapa ett nytt riksgymnasium 15
8.2 Särskola 15
8.3 Personer med funktionshinder och det livslånga lärandet 15
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utöka kärnämnena med ämnet historia.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ge Skolverket i uppdrag att se till att gymnasieskolorna följer de uppsatta reglerna om att alla elever skall ha en individuell studieplan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att återinföra rätten att tentera om betyg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inrätta en gymnasieexamen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att permanenta försöksverksamhet med lokala styrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att införa en utbildningsgaranti för alla upp till 25 års ålder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att skriva in i skollagen att lärare har rätt att underrätta föräldrar till myndiga elever om de skolkar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att granskning av fristående skolor skall utföras av det nationella kvalitetsinstitutet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att fristående skolor skall vara förpliktade att ta emot elever med behov av särskilt stöd på samma villkor som kommunala skolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om möjligheten att inrätta det individuella programmet vid fristående gymnasieskolor.
Riksdagen begär att regeringen snarast låter utreda hur de nya bidragsreglerna påverkat situationen för de fristående gymnasieskolorna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inte ha någon övre åldersgräns för rekryteringsbidraget.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en ökning av antalet utbildningsplatser vid KY-utbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ha ett mer flexibelt system för att kunna anpassa KY-utbildningar efter behov på den lokala arbetsmarknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en översyn av och en samordning mellan de eftergymnasiala yrkesutbildningarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att studieförbunden bör tillföras 5 000 platser åren 2003–2005 genom en omfördelning av det totala antalet årsstudieplatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att beslutet om att stänga den fasta skoldelen på Ekeskolan skall omprövas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inrätta ett nytt riksgymnasium för synskadade barn med multifunktionshinder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ge personer med särskoleutbildning tillträde till vuxenutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att låta vuxenutbildning vara underlag för rätt till assistent enligt LSS.1
1Yrkande 20 hänvisat till SoU.
Gymnasieskolan brottas idag med stora problem med bl a elever som kommer till gymnasieskolan utan tillräckliga förkunskaper, elever som går ut gymnasieskolan utan att vara godkända i flera kärnämnen samt elever som hoppar av sin utbildning.
Centerpartiet stod bakom beslutet om gymnasiereformen som togs i riksdagen 1991.
Målet för gymnasiereformen var att höja ambitionsnivån för gymnasieskolan och anpassa utbildningen till allt högre krav som ställs i arbetslivet. Beslutet innebar bl a att alla program skulle vara minst treåriga, att alla skulle få undervisning i gymnasieskolans kärnämnen och att gymnasieutbildningen skulle ge behörighet för högskolestudier. Den höjda ambitionsnivån innebar också att ingen elev kunde komma in på en utbildning utan att ha tillräckliga baskunskaper, dvs vara godkänd, i ämnena matematik, svenska och engelska.
Gymnasieutredningens förslag att nu låta elever som inte har godkänt i dessa ämnen ändå få gå vidare till gymnasieskolan hjälper inte eleverna. Visserligen säger utredningen att eleverna endast skall komma in preliminärt och erbjudas en individuellt upplagd studiegång. När eleven läst in ämnen där de saknar godkänt blir antagningen definitiv.
Centerpartiet ser inte att vi löser några som helst problem med att bara ta bort det individuella programmet och låta eleverna komma in preliminärt. Däremot ser vi att större kraft och mer resurser måste läggas på grundskolan för att fler elever ska klara kunskapsmålen som vi satt upp för grundskolan och gymnasieskolan. Vi kan aldrig skjuta grundskolans problem till gymnasieskolan, då urholkas bara kvaliteten.
I Västerås infördes fri intagning till gymnasieskolan för tre år sedan. Ambitionen var att ge elever som misslyckats på grundskolan lust att kämpa vidare genom att ta in dem på de gymnasieprogram de ville gå, precis de tankar som Gymnasiekommittén också har. Det fria intaget i Västerås blev dock inte så lyckat. Den fria intagningen ledde till sämre resultat i skolan. Dessutom blev det dyrt att ge alla en plats på det program de valt.
En uppmaning till regeringen är att den, istället för att koncentrera sig på att hitta lösningar för gymnasieskolan, borde lägga mer kraft på att se till att alla elever har med sig tillräckliga förkunskaper från grundskolan.
En av grundtankarna i gymnasiereformen var att garantera alla elever en likvärdig grund att stå på. Detta kom till uttryck i de s k kärnämnena – ämnen som är gemensamma för alla program. Samtliga nationella program innefattar åtta kärnämnen – engelska, estetisk verksamhet, idrott och hälsa, matematik, naturkunskap, samhällskunskap, svenska (alternativt svenska som andraspråk) och religionskunskap. Kärnämnena ska återspegla de kunskaper som är nödvändiga för alla medborgare.
I Finansdepartementets långtidsutredning framgår det att efterfrågan på lågutbildad arbetskraft minskar. I en undersökning av Industriförbundet framgår det att det inte finns något utrymme att sänka kraven på ungdomars kunskaper utan tvärtom tycker företagarna att det måste till ökade ansträngningar så att eleverna uppnår de uppsatta målen.
Centerpartiet står fast vid att kärnämnen även fortsättningsvis bör vara obligatoriska inslag i alla program. Vi ser inte att det finns något utrymme att sänka kraven på ungdomars kunskaper. Kärnämnena kan anpassas till den praktiska utbildningens ämnesområde och fack för att stimulera motivationen att lära. Vi välkomnar Gymnasieutredningens förslag om kärnämnen, speciellt förslaget att utöka kärnämnena med ämnet historia.
Vad som ovan anförs om utöka kärnämnena med ämnet historia bör ges regeringen till känna.
Det finns redan i dag uttryckt krav på att varje elev i gymnasieskolan ska ha en individuell studieplan. Det har dock visat sig att skolorna inte alltid lever upp till detta krav. Det är viktigt att individuella studieplaner upprättas för varje elev. Utvecklingssamtal ska genomföras minst en gång per termin.
Skolverket bör få i uppdrag att se till att skolorna följer de uppsatta reglerna om att alla elever skall ha en individuell studieplan. Detta bör ges regeringen till känna.
Det bör införas möjlighet att tentera om gymnasiekurser, då det nya betygssystemet är målrelaterat och tanken är att betygen ska återspegla elevens kunskaper och inte dennes prestation. I förhållande till en grupp är det naturligt att möjligheten finns att genomgå särskild prövning för att höja ett betyg. Centerpartiet har tidigare avvisat regeringens inskränkningar i rätten att genomgå särskild prövning och vill att möjligheten till konkurrenskomplettering återinförs. Av praktiska skäl kan det övervägas om möjligheten till konkurrenskomplettering bör begränsas under terminstid. Prövningsinstrumentet är idag reserverat för dem som saknar betyg eller har betyget Icke godkänd i en kurs. Möjligheten att genomgå prövning för att höja betyg bör åter införas i gymnasieförordningen – det ska vara möjligt att tentera om gymnasiekurser.
Vad som ovan anförs om rätten att tentera om betyg bör ges regeringen till känna.
Frågan om gymnasieexamen har aktualiserats ett antal gånger de senaste åren. Vid behandling i riksdagen har dock förslagen avstyrkts. Centerpartiet menar att införandet av en gymnasieexamen är ett viktigt steg för att kvalitetssäkra utbildningen i gymnasiet. En sådan examen, som bör vara internationellt gångbar, kan bli ett incitament för eleverna att gå igenom gymnasiet. En examen bör innehålla bl a krav på en lägsta andel godkända betyg liksom ett godkänt examensarbete. Detta innebär att examensarbetet på yrkesförberedande program bör utformas som ett yrkesprov i samverkan med berörda branscher. Genom en ny gymnasieexamen öppnas flera vägar genom gymnasieskolan, och fler möjligheter att ta igen tidigare misslyckanden erbjuds. Däremot får den inte bli en ny version av gamla tiders studentexamen, som genom sina avgörande provtillfällen mer prövade elevernas nerver än deras kunskaper. Examen bör alltså inte innehålla selekterande provtillfällen och tentamina. Vi välkomnar att Gymnasieutredningen nu har föreslagit att en gymnasieexamen skall införas.
Vad som ovan anförts om inrättande av en gymnasieexamen bör ges regeringen till känna.
I och med 1994 års läroplaner betonas elevinflytandet med större eftertryck än tidigare.
Elevinflytande är ett mångtydigt begrepp. Det handlar om arbetet i skolan, skolans arbetsmiljö och formella beslutsprocesser. Elevinflytande handlar dessutom om inflytande på arbetet i klassrummet och det egna lärandet. Enligt Skolverket finns ett nära samband mellan elevernas inflytande över undervisningen och elevernas färdigheter.
Centerpartiet anser att eleverna ska ha ett inflytande i skolan som växer med stigande ålder. Varje skola har ett uppdrag att se till att alla elever, oavsett kön och social bakgrund, får ett verkligt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och innehåll i undervisningen. Vi anser också att även elever bör vara med vid anställningsförfarandet vid nyrekrytering av lärare.
Sedan 1997 pågår en försöksverksamhet med lokala styrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan. Regeringen säger, något otydligt men ändock, att man nu kan tänka sig permanenta verksamheten, tyvärr talar man inte om när och hur.
Centerpartiet anser att vi inte behöver fortsätta med försöksverksamheten med lokala styrelser längre. Vi vill permanenta försöksverksamheten med lokala styrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan nu. Detta bör ges regeringen till känna.
Vid gymnasiestudier påbörjade före 20 års ålder skulle en garanterad rättighet att fullfölja utbildningen, upp till 25 års ålder, öka möjligheten för fler att få en godkänd gymnasieutbildning. En sådan utbildningsgaranti bör därför införas. Samtidigt bör man kunna genomföra utbildningen i sin egen takt, varvat med arbete.
Vad som ovan anförts om att införa en utbildningsgaranti bör ges regeringen till känna.
Inom gymnasieskolan finns idag ett särskilt problem då skolan inte har rätt att underrätta föräldrar till myndiga elever om att eleven skolkar i skolan. En familjs ekonomi kan drabbas hårt av att studiebidrag dras in för en gymnasieelev på grund av skolk. Ett indraget studiebidrag för en gymnasieelev kan i vissa fall även leda till indraget bostadsbidrag, flerbarnstillägg, underhållsstöd och barnpension, eftersom eleven då avregistreras som student.
Centerpartiet upplever det som bekymmersamt att föräldrarna har försörjningsansvaret intill 20 års ålder för gymnasieelever, men att de inte har självklar rätt till information om elevernas uppförande, om de t.ex. skolkar, i skolan. Detta skulle kunna lösas genom att rätten att underrätta föräldrar till myndiga elever om de skolkar skrivs in i skollagen.
Detta bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt att öppna fler vägar fram till en godkänd gymnasieutbildning. Lärlingsutbildningen, eller som det nu kallas lärande i arbetsliv, är en form där det praktiska lärandet kommer till sin rätt. Eleverna får en utbildning som förenar teori och praktik i skolmiljö och i arbetsliv.
Det är viktigt att skolan samverkar med det omgivande samhället och arbetslivet. Uppläggningen av utbildningen bör därför vara flexibel och anpassad efter rådande förhållanden. Det är också viktigt att kraven utformas så att många lärlingsplatser kan skapas i småföretag. Vi vet att de små företagen kommer att få en allt större betydelse i framtiden, och därför är det viktigt att dessa ges goda möjligheter att ta emot lärlingar. Ett viktigt incitament för att få en fungerande lärlingsutbildning är resursfrågan. Utbildning kostar vare sig den äger rum i skola eller i företag. För att särskilt små företag skall kunna medverka i lärlingsutbildning måste ersättningsfrågan lösas. I ett ökat samarbete mellan skola och arbetsliv är det viktigt att arbetslivet får ett större inflytande över gymnasieskolans utbildningar med yrkesämnen. Därigenom bedöms också arbetslivets företrädare få större intresse av att ta ansvar för utbildningar.
Fristående skolor har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet, inte minst genom den mångfald av olika pedagogiska inriktningar som de representerar. De utgör ett viktigt inslag i den öppenhet och valfrihet som ska känneteckna skolväsendet. Vi menar istället att de fristående skolorna är en del av en stark rörelse i samhället där människor på många olika sätt visar att de vill ta större ansvar, ha större möjligheter till egna initiativ och vara mycket mer delaktiga i samhället.
Vi vill understryka vikten av att såväl fristående skolor som kommunala skolor verkligen följer läroplanen. Granskning av fristående skolor ska utföras av det nationella kvalitetsinstitutet. Detta bör ges regeringen till känna.
Vid behandling av tillståndsgivning hos Skolverket ska kommunen vara delaktig, få yttra sig och ge en konsekvensanalys. Vid gymnasieetablering kan det handla om flera berörda kommuner.
Regeringen skrev i förra årets budgetproposition att kommunala och fristående skolor bör verka på samma villkor. De skrev: ”Det krävs också att de fristående skolorna är öppna för alla elever, oavsett kön, social, kulturell eller etnisk bakgrund, och inte tillåts att ta ut avgifter av eleverna.” Vackra ord, men detta gäller tyvärr inte barn i behov av särskilt stöd.
Det har nu visat sig att många fristående skolor kräver ett skriftligt intyg från den sökandes vårdnadshavare, där det framgår om barnet har något stödbehov.
Centerpartiet anser att de fristående skolorna liksom de kommunala måste vara förpliktade att erbjuda utbildning på lika villkor för alla elever, även elever som kräver extra ekonomiska resurser som t.ex. funktionshindrade barn. Barn med funktionsnedsättning ska ha samma möjlighet att ta del av de fristående skolorna. De fristående skolorna måste kunna verka under sådana förutsättningar utan att leda till inslag av segregation. Det behövs ett regelverk eller riktlinjer för bedömning av vilken typ av stödbehov detta skall gälla så att frågan om särskilt bidrag lättare kan prövas och så att stöd kan ges på samma villkor som en kommunal skola. Vad som ovan anförts om fristående skolors möjlighet att ta emot elever med behov av särskilt stöd bör ges regeringen till känna.
Fristående gymnasieskolor är ett bra komplement till den kommunala gymnasieskolan. För att inte riskera att den kommunala gymnasieskolan urholkas måste intagningsreglerna för gymnasiet ses över och bli mer konkurrensneutrala. Idag gynnas friskolorna genom att de har ”riksintag” och kommunen måste bekosta utbildningen på en friskola oavsett om likvärdig utbildning erbjuds i hemkommunen eller ej. Reglerna bör ses över för att bli mer konkurrensneutrala.
Många elever lämnar idag grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att påbörja ett nationellt program i gymnasieskolan. Resultaten inom det individuella programmet (IP) som idag enbart kan ges i offentlig regi varierar. Vi anser att det är angeläget att ta vara på den kunskap och det engagemang som finns också utanför det offentliga skolväsendet för att ge dessa elever rätt stöd och stimulans för vidare studier. Även fristående skolor ska därför ges möjlighet att erbjuda undervisning inom ramen för IP. Det finns ingen anledning att invänta resultaten av Gymnasiekommitténs arbete innan detta möjliggörs. Ju snabbare fler ungdomar kan få utbildning anpassad efter egna behoven och intresse desto bättre. Vad som ovan anförts om möjligheten att inrätta det individuella programmet vid fristående gymnasieskolor bör ges regeringen till känna.
Det har visat sig att det nya bidragssystemet till fristående gymnasieskolor som infördes den 1 januari 2003 har medfört stora problem, såväl ekonomiska som administrativa.
Regeringen bör snarast utreda hur de nya bidragsreglerna påverkat situationen för de fristående gymnasieskolorna. Detta bör ges regeringen till känna.
För Centerpartiet har krav på kompetensutveckling, livslångt lärande och vuxenutbildning varit centrala politiska mål tillsammans med en förbättrad grund- och gymnasieskola samt utbyggd högskoleutbildning. Centerpartiet bidrog genom samarbetet med regeringen till Kunskapslyftets införande. På samma sätt har Centerpartiet starkt bidragit till en expansion av högskolans utbyggnad i stora delar av Sverige.
Perspektivet livslångt lärande innebär ett starkt behov av att spränga gränser mellan olika politikområden, såsom utbildningspolitik, socialpolitik, näringspolitik och arbetsmarknadspolitik. Dessutom har erfarenheterna från åren med, Kunskapslyftet tydligt visat betydelsen av dels stor öppenhet för former och metoder att söka upp studerande med olika erfarenhetsbakgrund och motivation, dels satsningar inom det livslånga lärandet som en del av en satsning på tillväxt och utveckling.
Både den nationella och internationella utvecklingen visar på en starkt ökande betydelse av utbildnings- och bildningsnivån hos individer och befolkningen i sin helhet. Både för individen och samhällsekonomin i stort handlar det om ett viktigt vägval inför framtiden. I KLK:s (Kunskapslyftskommitténs) olika betänkanden finns återkommande redovisning av både svensk och utländsk forskning inom området livslångt lärande.
I svensk forskning betonas behovet av att se olika former av lärande som integrerade processer. KLK redovisar för vuxenlärandet begreppen vardagslärande, lärande i arbetslivet och lärande i studier. Ett viktigt mål för samhällets satsningar inom vuxenlärandet blir därför att stödja en samordning och synkronisering av de olika lärandeformerna samtidigt som särarten för olika aktörer kan bibehållas och utvecklas. Mångfald av aktörer både inom vardagslärandet, arbetslivet och lärandet i studier är ett sätt att garantera fler valmöjligheter för individen och samhället. För att stimulera denna bredd behövs en stabil infrastruktur för livslångt lärande. Strukturen måste märkas på den lokala nivån och ges ett utvecklande stöd när det gäller lärarfortbildning, läromedel, bibliotek, hjälpmedel, informationsteknik, studiefinansiering m.m. Vägledning, validering och individuellt kompetenssparande är andra viktiga instrument i framtiden.
Med anledning av att det särskilda utbildningsbidraget, UBS, avvecklades i och med utgången av 2002 infördes ett nytt rekryteringsbidrag för vuxenstudier.
Rekryteringsbidraget används för studier för personer som är 25 år eller äldre med kort tidigare utbildning och som är eller riskerar att bli arbetslösa. Den besparing som regeringen gör på 700 miljoner kronor känns helt omotiverad då besparingen endast leder till att färre människor kan få en grundläggande utbildning, varför vi ökar anslaget med 700 miljoner kronor.
Vidare anser vi att, ur perspektivet livslångt lärande, det är oacceptabelt att bidraget endast skall lämnas till personer mellan 25 och 50 år. Det finns idag personer som är över 50 år och som varken har grundskole- eller gymnasiekompetens och som riskerar att bli arbetslösa, dessa personer blir med regeringens snäva regler hänvisade till kortvariga lågavlönade arbeten eller långvarig arbetslöshet. Vi menar att det inte finns skäl att ha en övre åldersgräns för rekryteringsbidraget. Vi vill också påminna om att det ”gamla” utbildningsbidraget kunde ges till personer mellan 25 och 55 år. Nu har regeringen sänkt den övre åldersgränsen till 50 år för det nya rekryteringsbidraget. Regeringen hänvisar till att rekryteringsbidraget måste överensstämma med studiemedelssystemet, varför den övre åldersgränsen måste vara 50 år. Vi menar att regeringens koppling mellan studiemedelssystemet och rekryteringsbidraget, vad gäller åldersgränsen, inte låter sig göras. Studiemedelssystemet bör vara ett renodlat system för studier på högskolenivå, varför hänsyn inte behöver tas till ett bidrag som inte ens ingår i studiemedlen och som gäller studier på grundskole- och gymnasienivå. Vi vill slutligen tillägga att det är långt viktigare att se till den enskilde individens behov än till behovet av att eftersträva att rekryteringsbidraget måste överensstämma med studiemedelssystemets regelverk.
Vad som ovan anförts om att inte ha någon övre åldersgräns för rekryteringsbidraget bör ges regeringen till känna.
Förändringarna i yrkeslivet går nu oerhört snabbt och kraven på ökad kompetens ökar med bl a den snabba tekniska utvecklingen. Utbildningsinsatser behövs för alla branscher, inte minst för de mindre och medelstora företagens vidareutveckling. Ur tillväxtsynpunkt är det viktigt att flaskhalsar som uppstår i företagande p g a brist på kompetens åtgärdas så fort som möjligt. En nära arbetslivsanknuten utbildning med tydliga praktikinslag och med ett utbildningsinnehåll som svarar mot företagens behov av kompetens är därför oerhört betydelsefull. För att öka tillväxten och stimulera företagens utveckling krävs utbildningsinsatser av det slag som en kvalificerad yrkesutbildning ger.
Den kvalificerade yrkesutbildningen har visat sig fylla ett stort behov, något som har framkommit under försöksperioden. Samverkan med näringslivet och inte minst utbildningsdelen ”Lärande i arbete” har visat sig utomordentligt värdefulla. Den eftergymnasiala utbildningen som är direkt yrkesinriktad måste stimuleras. I detta avseende är KY mycket positivt.
KY-utbildningarna har anordnats av universitet, högskolor, kommuner, landsting och enskilda utbildningsanordnare. Det är lokala, regionala och nationella arbetsmarknadsbehov som utgjort grunden för initiativ till KY-utbildningarna.
Centerpartiet har varit pådrivande i att få till stånd en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Det har visat sig att intresset för att starta kvalificerad yrkesutbildning är stort. I dag finns det ca 250 utbildningar inom olika branscher. Enligt SCB har drygt 80 % av studenterna fått arbete senast sex månader efter avslutad utbildning. Vi ser med glädje att utbildningen blivit så lyckad och populär och att den socialdemokratiska regeringen nu äntligen föreslår att permanenta utbildningsformen.
I förra årets budgetproposition skrev regeringen att dess ambition är att på sikt utöka KY-utbildningen. I årets budget skriver man att ”satsningar på KY bör fortsätta i den takt det statsfinansiella läget medger”. För att tillgodose näringslivets efterfrågan på utbildad arbetskraft anser Centerpartiet att vi inte kan vänta med att öka antalet utbildningsplatser. För att klara efterfrågan bör ytterligare 500 platser ställas till KY-utbildningens förfogande. Vid en ökning av antalet utbildningsplatser vill vi understryka vikten av att en hög kvalitet på utbildningarna bibehålls.
Vad som ovan anförts om en ökning av antalet utbildningsplatser vid KY-utbildningen bör ges regeringen till känna.
Flexibiliteten och möjligheten att anpassa sig efter behoven på den lokala arbetsmarknaden måste öka. KY-utbildningar har visat sig vara mycket effektiva i att få fler i arbete och därför bör antalet platser öka. Den lokala möjligheten att göra förändringar i inriktning och antal platser per utbildning bör också öka. Exempelvis ska det vara möjligt att bemöta varsel och uppsägningar lokalt med att erbjuda KY-utbildningar för att utbilda till bristyrken. Vad som ovan anförts om att ha ett mer flexibelt system för att kunna anpassa KY-utbildningar efter behov på den lokala arbetsmarknaden bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt att det går att överblicka utbildningsstrukturen. Idag finns det flera eftergymnasiala yrkesutbildningar, exempelvis påbyggnadsutbildningar inom komvux, yrkesteknisk högskola, vissa yrkesutbildningar inom folkbildningen och kvalificerad yrkesutbildning. Hur dessa inordnas i utbildningsstrukturen, hur de kan värderas om den studerande sedan vill läsa vidare och hur vissa av dessa finansieras är inte alltid helt klart. Regeringen bör därför göra en översyn och en samordning mellan de eftergymnasiala yrkesutbildningarna. Detta bör ges regeringen till känna.
Det behövs ett väl fungerande och tydligt system för validering av inhämtade kunskaper oberoende av hur de har förvärvats. Vi välkomnar därför regeringens förslag om inrättandet av en statlig delegation som ska få i uppdrag att främja och stödja nya metoder och system för validering samt stimulera framväxten av en regional samverkan.
Även på 2000-talet är folkrörelserna och folkbildningen – om än i nya former – den breda allmänhetens möjlighet att skaffa kunskap och få inflytande i samhället och över den egna situationen. Den som vill stärka det genuina folkstyret har därför starka skäl att ge folkrörelser och studieförbund goda arbetsförutsättningar även framöver.
I dag finns tio studieförbund i Sverige med tillsammans en mycket omfattande verksamhet. Under 2002 genomfördes ungefär 320 000 studiecirklar med sammanlagt 2,6 miljoner deltagare. Studieförbunden arrangerade 215 000 kulturprogram; på många håll i landet är detta i stort sett den enda organiserade kulturverksamhet som genomförs. Ämnena handlar om allt mellan rockcirklar till samhällsstudier, som inför den viktiga folkomröstningen om krona eller euro.
Även folkbildningen är emellertid satt under hot. Förra året kom en utredning, Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv (SOU 2002:74), som föreslår momsbeläggning av ideella föreningar för den näringsverksamhet man bedriver. I dag har ideella föreningar i Sverige, för övrigt i likhet med flera andra EU-länder, ett generellt undantag från mervärdesskatt.
En momsbeläggning av folkbildningsverksamheten skulle innebära en kraftig fördyring och dessutom kräva ökad byråkrati. En undersökning av tolv studieförbundsavdelningar i Jönköpings län visar att man skulle tvingas höja deltagaravgifterna med hela 21 procent. Totalt beräknar Folkbildningsförbundet med en merkostnad på kanske 200 miljoner kronor för studiecirkelverksamheten i landet. Detta skulle naturligtvis särskilt drabba arbetslösa, ungdomar och ”nya svenskar”, grupper som vi annars från samhällets sida på goda grunder vill att studieförbunden ska prioritera.
Ett nytt riktat statsbidrag till kommunal vuxenutbildning infördes den 1 januari 2003. Regeringen har beräknat att medel för cirka 46 500 platser inom ramen för detta bidrag. Regeringen har beräknat ett statsbidrag om drygt 7 000 årsstudieplatser skall gå till folkhögskolan. Centerpartiet anser att studieförbunden bör tillföras 5 000 platser åren 2003–2005 genom en omfördelning av det totala antalet årsstudieplatser. Vad som ovan anförts om omfördelning av årsstudieplatser till studieförbunden bör ges regeringen till känna.
Folkhögskolorna har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet. Den frihet som folkhögskolorna har att utforma sina kurser utifrån skolans speciella inriktning och profil ger stora möjligheter för kursdeltagarna att påverka studiernas inriktning och innehåll efter förkunskaper, intressen och behov. Utmärkande för folkhögskolans undervisning är att den ofta arbetar med temastudier och projektarbeten. Här är kursdeltagarnas erfarenhet av arbets- och samhällsliv en stor tillgång för arbetet.
Sammanlagt finns det 147 folkhögskolor runt om i landet. 22 av dessa har startat efter 1991. Trots att det blivit så många fler folkhögskolor så har de inte fått ökad budget. Under 2001 gick 42 % av skolorna med förlust och 2002 var ett ännu sämre år. Antagligen kommer en del folkhögskolor att gå i konkurs, om de inte får ökat statsbidrag. Folkhögskolorna har en pedagogik som passar för bl.a. skoltrötta elever. Det gör att fler och fler elever söker sig till dessa skolor. Många elever lämnar idag grundskolan utan godkända betyg eller avslutar gymnasiestudierna i förtid eller utan att ha fått godkända betyg. Folkhögskolorna fyller därför en stor uppgift när det gäller det livslånga lärandet. Deras pedagogik passar också väldigt bra för invandrare. Av den anledningen anser vi att de bör få utökade statliga resurser och vi tillför folkhögskolorna 10 miljoner kronor extra utöver regeringens förslag.
Centerpartiet var motståndare till avvecklingen av specialskoleverksamheten. Föräldrar och elever motsatte sig nedläggningen av Ekeskolan och Hällsboskolan och tyckte att den specialkompetens som hade byggts upp vid dessa skolor skulle få finnas samlat. Utgångspunkten för en politik för funktionshindrade barn och ungdomar borde vara deras egna upplevelser av situationen. Barnen ska ha en rättighet och inte en skyldighet att gå integrerat. Segregation kan vara något positivt – när den är självvald. Centerpartiet anser att beslutet om att stänga den fasta skoldelen på Ekeskolan skall omprövas. Detta bör ges regeringen till känna.
Idag saknar blinda och synskadade barn med multifunktionshinder tillräckligt bra möjligheter att studera vidare efter grundskolan. Resultatet blir att mycket få av ungdomarna går vidare, vilket är fel. De har rätt att kunna gå vidare i sin utbildning och utvecklas i sin egen takt, oavsett ålder. Det bör därför inrättas ett nytt riksgymnasium för blinda och synskadade barn med multifunktionshinder.
Vad som ovan anförts om att inrätta ett nytt riksgymnasium för blinda och synskadade barn med multifunktionshinder bör ges regeringen till känna.
Under 90-talet har antalet elever i särskolan blivit fler och fler – under de senaste åtta åren har antalet elever ökat med 52 procent. Ökningen är störst inom grundsärskolan. Variationerna över landet är stora. Olika praxis och synsätt tycks råda i kommunerna om vilka barn som ska gå i särskolan. Ett par studier pekar på att föräldrar ofta ställs inför att antingen välja grundskola med bristande resurser för särskilt stöd eller särskolan. Så får det inte vara. Det måste vara barnets egen förmåga att tillgodogöra sig undervisningen som ligger bakom beslutet att ta emot barnet i särskolan.
Det är möjligt att undvika en del av det som kan komma att bli problem i framtiden genom tidig diagnostisering i samverkan mellan skola och landsting. Detta skulle kunna ske t.ex. i samband med fyraårskontrollen, där personal tränad för att upptäcka sådana problem bör kunna medverka. Centerpartiets satsningar på att tidigt upptäcka läs- och skrivproblem, inrättande av specialpedagogtjänster samt individuella skolplaner skulle också vara verktyg för att upptäcka elever som behöver gå i särskola. Centerpartiet anser att det är viktigt att särskolan även fortsättningsvis får finnas kvar som en egen skolform.
Personer med särskola som bakgrund bör ha tillträde till vuxenutbildning efter samma principer som övriga vuxna. Den lagliga begränsningen måste undanröjas ur lagstiftningen. Vad som ovan anförts om att ge personer med särskoleutbildning tillträde till vuxenutbildning bör ges regeringen till känna.
Personer som omfattas av rätten till personlig assistans skall ha till gång till personlig assistans om personen vill delta i vuxenutbildning. KLK skriver att utnyttjandet av rätten till assistansersättning inte förändras av att någon deltar i vuxenutbildning. KLK ser inte att förslaget leder till ökade kostnader. Förslagen om att betrakta utbildning som en del i det dagliga livet och att det därmed utgör underlag för rätten till assistent enligt LASS är både principiellt viktigt och en praktiskt effektiv väg att öppna vägen till vuxenutbildning för många personer med funktionshinder. Vad som ovan anförts om att låta vuxenutbildning vara underlag för rätt till assistent enligt LSS bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2003 |
|
|
Håkan Larsson (c) |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Jan Andersson (c) |