Alla elever ska utifrån sina förutsättningar ges chansen att utvecklas maximalt och i sin egen takt.
Alla elevers läs- och skrivkunskaper ska undersökas i årskurs två. För de elever som behöver stödinsatser skall särskilda åtgärdsprogram upprättas.
Allmän och särskild kurs ska kunna införas i basämnena i grundskolans senare år. Allmän kurs ska ge alla förutsättningar att nå minst godkänt – i särskild kurs går man snabbare fram och siktar mot de högre betygsstegen.
Betyg ska ges från årskurs sex och i fler steg. Nationella prov ska genomföras senast i grundskolans tredje år.
Kommuner ska tvingas betala böter om de inte gör undervisningen tillgänglig för funktionshindrade elever. Multihandikappade ska kunna välja att gå i statlig specialskola.
Det ansvar och de resurser som idag ligger på gymnasieskolans individuella program ska föras över till grundskolan.
Friskolor ska ges villkor som är likvärdiga med dem som kommunala skolor arbetar under. Elever ska kunna få skolskjuts även till friskolor.
Den nationella timplanen måste avskaffas. I stället ska skolan, utifrån den enskilde elevens behov och förutsättningar, avgöra hur många timmars undervisning han eller hon behöver i de olika ämnena.
Eleverna ska normalt börja skolan vid sex års ålder och gå vidare till gymnasiet tio år senare. Om målen är uppnådda redan efter nio år, dvs. efter det som nu kallas årskurs åtta, ska övergång till gymnasiet vara möjlig redan då.
Säkerhetsbälten och alkolås ska vara obligatoriska i alla skolskjutsar.
Inrätta en nationell, från Skolverket helt fristående, skolinspektion.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 3
En grundskola som lägger grunden 5
Att läsa, skriva och räkna ska prioriteras 5
Elever ska ges rätt till speciallärare 5
Kompensera dem som saknar stöd hemifrån 6
Lärarna är skolans viktigaste resurs 6
Skolstart vid sex års ålder 7
Ge elever olika tid i ämnena 7
Undervisning i elevens takt 8
Behåll förkunskapskraven till gymnasiet 8
Betyg och nationella prov tidigare 9
Satsa på naturvetenskap och teknik 10
Lärande och kultur 11
Att välja skola – en rätt för alla 11
Kraftfulla åtgärder mot mobbning och respektlöshet i skolan 11
Skolan som en murbräcka mot segregation 12
Förbättring av skolans arbetsmiljö och elevernas hälsa 12
Jämställdhet i undervisningen 13
Inrätta en nationell skolinspektion 14
Valfrihet och likvärdighet – nationell skolpeng 14
Värna de fristående skolornas frihet 15
Samarbete mellan skola och föräldrar 16
Säkerhetsbälten och alkolås i skolskjutsar 16
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att grundskolan skall prioritera baskunskaperna läsning, skrivning och räkning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla elever som behöver det skall få särskilt stöd och att en utbildning till speciallärare skall införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skollagen skall ändras så att alla elever har rätt till undervisning och stöd även efter skolpliktens upphörande tills de blir behöriga till gymnasieskolans nationella program eller kan börja i vuxenutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elever i behov av stöd skall ha rätt att få det av en speciallärare, enskilt eller i mindre grupp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgänglighet för funktionshindrade elever.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjlighet att dela in basämnena i särskild och allmän kurs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla elever skall få betyg från årskurs sex och att betygsskalan skall bli sexgradig.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skriftliga omdömen skall lämnas till alla elevers vårdnadshavare fr.o.m. första årskursen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nationella prov i matematik och svenska skall ges senast i årskurs tre.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en nationell skolpeng för att öka likvärdigheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsmiljön.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om extra resurser och andra metoder att öka integrationen i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att timplanen snarast skall avskaffas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att eleverna normalt skall börja grundskolan vid sex års ålder och avsluta den när målen har uppnåtts.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en nationell skolinspektion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kommunala skolor skall göras mer fristående från kommunala politiker.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa lika villkor för fristående och kommunala skolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkerhetsbälten och alkolås i skolskjutsar skall vara obligatoriska.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra all undervisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samarbete mellan skola och föräldrar.
1Yrkande 18 hänvisat till TU.
För liberaler är skolan ett av samhällets starkaste verktyg för att ge alla jämlika chanser. Men jämlikhet är inte likformighet. Alla elevers utbildning ska vara likvärdig, men inte likadan. Skolorna måste ges stor frihet att använda olika arbetssätt för att anpassa undervisningen till varje elevs förutsättningar och behov. Ingen får glömmas bort i skolan. Det ska gå att nå hur långt som helst med lärarnas stöd om man som elev har ett speciellt intresse för ett ämne. Samtidigt är skolan är särskilt viktig för elever som inte har tillräckligt stöd i studierna hemifrån och för elever med olika typer av svårigheter.
Den svenska skolan står inför en mängd utmaningar när det gäller att ge elever de kunskaper de behöver för att möta framtidens krav. Idag klarar grundskolan inte av att utföra sitt främsta uppdrag – att lära alla elever läsa, skriva och räkna. 11 % av grundskolans elever når inte målen i svenska, engelska eller matematik och är därmed inte behöriga till ett nationellt gymnasieprogram.
Det går inte att blunda för problemen genom att sänka kraven och slopa utvärderingar och betyg. De elever som drabbas hårdast av en kravlös eller otydlig skola är de elever som inte har studietraditioner med sig hemifrån. I stället måste man hitta lösningar på de problem som finns. Skolan måste inriktas på att sätta den enskilda elevens kunskapsinhämtande i centrum. Varje elev måste mötas på sin egen nivå och ha möjlighet att utvecklas i sin egen takt. Lärarna är skolans viktigaste resurs och eleverna har rätt att bli undervisade av skickliga lärare. Grunden för framgångsrikt arbete i skolan är utvärdering, tydliga mål och extra stödinsatser.
Folkpartiet vill se möjligheterna. En skola med hög kvalitet kan bli verklighet i Sverige. Sverige behöver en ny kurs för skolan.
Vi måste stärka baskunskaperna i svensk skola. Att läsa, skriva och räkna är förmågor man behöver för att kunna ta till sig undervisningen i alla ämnen. Skolan måste satsa på läroböcker som är uppdaterade, och varje elev ska få behålla de viktigaste läroböckerna. För att stimulera läsandet ska varje elev ha tillgång till ett skolbibliotek av hög kvalitet eller ett folkbibliotek som är anpassat för elevers behov.
En fjärdedel av eleverna når inte målen i grundskolans ämnen. Var tionde elev som gick ut grundskolan 2001/02 var inte behörig att börja i gymnasieskolan på grund av bristande kunskaper i svenska, engelska och matematik.
För att säkert veta att alla får det stöd som de behöver måste utvärderingen av elevernas läs-, skriv- och räknekunskaper stärkas. Folkpartiet vill, vilket närmare beskrivs nedan, att de nationella proven i svenska och matematik ges tidigare än idag. Det är också viktigt att Skolverket tillhandahåller material som lärarna så tidigt som möjligt kan använda för att göra professionella diagnoser för bra beslut om stödåtgärder.
Elever som behöver det ska få rätt till undervisning av speciallärare, enskilt eller i en mindre grupp. Idag står det bara i grundskoleförordningen att eleverna ska ges särskilt stöd, i första hand inom klassen. Men det är i många fall viktigt att stödet ges i en mindre grupp och att det är en speciallärare som undervisar eleven.
Att speciallärarutbildningen har lagts ned och ersatts av en specialpedagogutbildning är en stor brist, eftersom de nya specialpedagogerna inte ska arbeta direkt med eleverna. I stället ska de via handledning hjälpa andra lärare i deras arbete med elever i behov av stöd. Att lärare stödjer lärare är naturligtvis bra, men det behövs också ett direkt och kvalificerat stöd till de elever som har inlärningssvårigheter. Många speciallärartjänster försvann under 1990-talet. Många skolor uppger att fler elever än tidigare är i behov av extra stöd. Det kan handla om elever med grava läs- och skrivsvårigheter (dyslexi), elever med motsvarande svårigheter med räkning (diskalkyli), elever med stamningssvårigheter eller elever med hyperaktivitet (ADHD och/eller DAMP).
De elever som inte får så mycket stöd hemifrån i kunskapsinhämtandet behöver skolan som bäst. Dem får vi inte svika. Det kan handla om barn till ensamstående föräldrar som har svårt att få tiden att räcka till. Det kan handla om familjer utan studietraditioner, i hem som saknar böcker. Det kan handla om föräldrar födda i ett annat land, så att språkbarriärer gör att de har svårt att hjälpa till med läxan.
Skolan ska kunna kompensera för att alla elever inte har möjlighet att få hjälp hemifrån med läxor och studiero, uppslagsverk och lästraditioner. Dessa elever behöver mer lärarstöd än andra elever, men annan personal eller frivilliga, t.ex. pensionärer, som hjälper elever med läxan kan också göra en stor insats. Alla kommuner ska också kunna erbjuda undervisning på sommaren. För många elever är det ett bra tillfälle att komma i kapp.
Att arbeta med barns personliga och kunskapsmässiga utveckling är bland de viktigaste uppgifter en människa kan ha, och det borde locka många duktiga ungdomar. Idag är det dock mycket svårt att locka studenter att bli lärare, och många hoppar av läraryrket. Folkpartiet presenterar sina förslag för att höja läraryrkets status i en separat motion. Där återfinns även våra förslag om förbättrade villkor för rektorer.
Svenska elever har den kortaste undervisningstiden i västvärlden. Den totala undervisningstiden i skolan måste öka för att man ska befästa de baskunskaper som skolan idag inte lyckas ge tillräckligt många elever. Folkpartiet anser därför att eleverna normalt ska börja skolan när de är sex år. Elever ska också kunna börja senare, om det är lämpligare med tanke på deras mognadsnivå. Eleverna ska få en mjuk start på skolan med utrymme för lärorik lek. Ett samarbete mellan förskollärare och grundskollärare ska garantera att barnet får utvecklas från sin egen nivå.
Folkpartiet föreslår att skolgången i grundskolan ska vara flexibel. Antalet terminer i grundskolan ska inte vara fixerat. Eleverna kan gå vidare till gymnasieskolan vid olika tidpunkter beroende på när de uppnår målen för grundskolan. Redan efter utvärderingen i årskurs tre ska elever som behöver extra tid kunna erbjudas ett extra år i grundskolan. Detta ger möjlighet att anpassa undervisningen efter de enskilda elevernas behov och ta hänsyn till det faktum att barn utvecklas i olika takt.
Många elever upplever skolan som kaotisk och frustrerande. Med tydliga förväntningar, normer och en lugn studiemiljö kan stressen minska betydligt. Då görs skolan mer begriplig. Ett annat viktigt sätt att minska elevernas stress är att acceptera att elever har olika behov och förutsättningar och behöver olika lång tid för att nå målen i ett ämne. De som inte når målen i ett ämne som är viktigt för dem måste nu ändå hasta vidare till en lektion i ett annat ämne. Många skulle i stället behöva stanna kvar och koncentrera sig på ämnet där de upplever svårigheter.
Det är resultatet en elev uppnår, inte antalet timmar som läggs på varje ämne i skolan, som är det viktiga. Det faktum att en elev har använt 150 timmar på ett ämne säger lite, om ens något, om vilka kunskaper eleven har uppnått. Idag anger timplanen hur många timmar alla elever måste undervisas i varje ämne. Det anser Folkpartiet är ett hinder för individens utveckling. Varje elev måste få den tid han eller hon behöver för att nå målen. Detta är inte minst viktigt i basämnena svenska, engelska och matematik.
En försöksverksamhet pågår just nu i 80 kommuner där man får lov att bortse från timplanens uppdelning av tid i ämnen när undervisningen organiseras. Timplanedelegationen lämnar sitt slutbetänkande först 2005, men Folkpartiet anser att man redan i dag ska fatta ett principbeslut om avskaffande av timplanen. Med en utvecklad målstyrning och fler återkommande och utförliga utvärderingar av elevernas kunskapsresultat behövs inte timplanen.
Folkpartiet anser dock att ett undantag måste göras från kravet om avskaffad timplan. Ämnet idrott och hälsa är unikt genom att det inte bara är att nå målen som är det viktiga, utan också vägen dit. Barn och unga behöver för hälsans skull hålla sig i rörelse. Därför anser Folkpartiet att en minimitid ska anges för hur många idrottstimmar elever ska ha i grundskolan och att den tiden ska utökas jämfört med dagens timplan. Vi föreslår att i stället för dagens en och en halv timme i veckan ska man återgå till det timantal som rådde tidigare, ungefär två timmar i veckan.
Flera undersökningar visar att alldeles för många elever lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att klara gymnasieskolan. Dessa elever lämnar skolan med en känsla av misslyckande och oro inför framtiden. Samtidigt har det konstaterats att högpresterande elever i Sverige når sämre resultat än motsvarande grupper i andra länder (Skolverkets rapport 114). De får jobba på så gott de kan på egen hand utan stöd i sin utveckling. Den enskilde eleven har rätt att läsa i en takt som passar hans eller hennes individuella förutsättningar. Av resursskäl är det svårt att kunna ge en helt individuell undervisning till alla elever. Men att elever inte undervisas i grupper utifrån vilken nivå som passar dem bäst förhindras inte av ekonomiska utan av ideologiska skäl. Det är bra att elever ibland får tillhöra en grupp där de ges utmaningar som de klarar av. Folkpartiet föreslår att läraren i grundskolans senare år ges möjlighet att organisera undervisningen i olika kurser för olika elever. Detta ska i första hand gälla ämnena engelska och matematik, men även i andra ämnen ska skolan kunna dela in eleverna i olika undervisningsgrupper vissa timmar beroende på elevers intresse för ämnet och behov av stöd. Elever som behöver mycket träning ska ges möjlighet att få stöd och få läsa i en takt som passar dem. Deras undervisning ska, precis som alla elevers, syfta till att nå minst betyget Godkänd, men den ska även ge möjlighet att nå högre betyg. För elever som har särskild fallenhet och intresse för ett ämne bör möjligheten till ”särskild kurs” införas. Där kan tempot vara högre och det ska finnas möjlighet att, med stöd av läraren, fördjupa sig i något kunskapsområde.
Betyget Godkänd ska ge behörighet för vidare studier på gymnasieskolans samtliga program. Självfallet måste det också alltid finnas möjligheter att byta mellan allmän och särskild kurs.
Grundskolans viktigaste uppgift är att lära alla elever läsa, skriva och räkna. För att bli behörig till ett nationellt program i gymnasiet ska en elev minst ha betyget Godkänd i engelska, svenska och matematik. Folkpartiet anser att detta är ett rimligt krav.
Idag går dock elever som inte har nått grundskolans mål i dessa ämnen in i det s.k. individuella programmet på gymnasiet. Tanken är att de ska komplettera sina kunskaper för att bli behöriga till ett riktigt, nationellt gymnasieprogram. Det individuella programmet misslyckas dock i verkligheten med att hjälpa eleverna att gå över till ett nationellt program. Bara 13 procent av de elever som inlett sin gymnasiekarriär på det individuella programmet har fyra år senare fullföljt sin utbildning och fått slutbetyg!
Gymnasieskolan får i dag ta över problem som borde ha lösts i grundskolan. Folkpartiet anser därför att man ska avskaffa det individuella programmet. I stället ska grundskolan ges det fulla ansvaret för att eleverna får baskunskaperna. Skrivningarna i skollagen (4 kap. 10 §) måste skärpas i detta avseende så att alla elever som inte har nått målen uttryckligen har rätt till undervisning i grundskolans regi även efter skolpliktens upphörande. Denna rätt gäller tills eleverna har nått behörighet till gymnasieskolans nationella program eller kan påbörja vuxenutbildning. Syftet är i första hand att uppmuntra kommunerna att sätta in stöd tidigt. Folkpartiet menar att ett avskaffande av det individuella programmet är nödvändigt för att tvinga fram att resurser förs över till grundskolan och används till mer stöd till elever med särskilda problem och behov av stöd. Detta stöd kan t.ex. bestå av extraundervisning, läxläsningshjälp eller prioritering av baskunskaper.
Folkpartiet vill avskaffa det individuella programmet och samtidigt skärpa kravet på att ingen elev ska börja gymnasieskolan utan att ha fått godkända betyg i svenska, engelska och matematik. Regeringen har valt att gå motsatt väg. Den vill nu avskaffa det individuella programmet och i stället göra det möjligt att börja ett nationellt program utan att ha godkända betyg i engelska, matematik och svenska. Men det är att lura eleverna att skicka dem vidare till gymnasiet utan tillräckliga kunskaper i läsning, skrivning och räkning.
Bara i speciella fall, t.ex. för elever med utländsk bakgrund som inte tidigare har undervisats i engelska, ska det vara möjligt att anordna en anpassad gymnasieutbildning.
Betygen spelar en viktig roll för att ge information till föräldrar, elever och skolledare om vilka elever som behöver särskilt stöd för att nå målen. Därför är det anmärkningsvärt att Socialdemokraternas partikongress har satt som långsiktigt mål att betyg inte ska sättas i grundskolan. Skolverkets rapport ”Utan fullständiga betyg” visar att många elever inte får veta att de behöver stöd förrän de första betygen satts – trots att stödbehovet egentligen funnits under flera år.
I dag delas de första betygen ut i höstterminen i årskurs åtta. Det tycker Folkpartiet är alldeles för sent. Folkpartiet anser att elever, föräldrar, skola och skolpolitiker tidigare än i åttan bör få det tydliga besked om elevens kunskapsutveckling som betyget innebär. Då blir betyget mindre dramatiskt. Alla elever ska få betyg från årskurs sex. Dessutom bör betygsskalan bli sexgradig. Det är för få steg idag för att betygen ska visa vilka kunskaper eleven har uppnått.
Nationella prov ger, liksom betyg, möjlighet att upptäcka elever som är i behov av stöd. De ger också en samlad bild av skolans resultat. Ett nationellt prov ska ge ett besked om hur skolorna har jobbat med uppföljning och stödinsatser de tidigare åren. Folkpartiet anser därför att de nationella ämnesproven i svenska och matematik ska vara obligatoriska redan i grundskolans tredje år och att resultaten ska leda till beslut om stödundervisning.
Utvecklingssamtalen är bra, men många föräldrar efterfrågar även skriftlig, tydlig information om hur det går för deras barn i skolan. För en förälder som under kort tid är med i utvecklingssamtal om många ämnen är det lätt att blanda ihop eller glömma bort vad som sagts. Vissa föräldrar kan ha svårt att ta till sig vad som sägs på grund av språkliga barriärer. För dem vore det värdefullt att få ett skriftligt omdöme med sig hem, där elevens utveckling finns tydligt nedskriven. Folkpartiet vill därför att alla föräldrar ska erhålla skriftliga omdömen om elevens kunskapsmässiga och sociala utveckling. Idag får bara de föräldrar som så begär ett omdöme, men långt ifrån alla föräldrar känner till att de har rätt till detta. Skolor som försökt informera föräldrarna har också fått kritik från Skolverket för att omdömena varit ”för betygsliknande”.
Skriftliga omdömen ska kunna utformas på olika sätt beroende på vad skolan i dialog med föräldrarna finner lämpligt. Grundskoleförordningen bör ändras så att det görs klart att skolorna har full möjlighet att lämna information om hur det går för eleverna redan från första året. Det är oroväckande att Skollagskommittén vill gå åt motsatt håll. Man vill begränsa möjligheterna till dokumentation till att bara gälla vilka överenskommelser som gjorts mellan hem och skola.
Naturvetenskap och teknik är viktiga områden för Sverige som tillväxtsamhälle. Samtidigt är det områden som unga människor i allt högre grad undviker. Högskolorna har svårt att hitta studenter till platserna på natur- och teknikutbildningarna. Intresset måste väckas tidigt, och här har grundskolan ett stort ansvar. Att undervisa i framför allt teknik upplevs av många lärare i de tidiga årskurserna som svårt och komplicerat, vilket det inte behöver vara. Teknik är något som möter oss i vardagen inom alla möjliga sektorer, även i hemmet. Kompetensutveckling för lärarna i de tidiga årskurserna är därför av stor vikt. Skolor med särskild profil mot naturvetenskap och teknik är också ett sätt att öka statusen för dessa ämnen.
Både för den personliga utvecklingen och för skolarbetet har kulturella aktiviteter en stor betydelse. Därför värnar Folkpartiet om att eleverna ska uppleva kulturella aktiviteter och få utöva aktivt kulturskapande. Detta ska ske genom estetisk verksamhet inom skolans ram, men det är också viktigt att peka på kultur- och musikskolornas betydelse. Det är en uppgift både för utbildnings- och kulturpolitiker att säkra att ungdomar tidigt kommer i kontakt med kulturen.
Sverige brukar ofta uppfattas som ett föregångsland när det gäller att ge personer med funktionshinder samma möjligheter som andra att ta till sig utbildningen. Vi ska ha en hög profil på det området. Men det finns elever runtom i landet som inte får rätt läromedel eller som inte kan välja den skola där deras kompisar går, för där hindras de fysiskt från att komma in.
Det ska bli besvärligare för kommunerna att strunta i tillgängligheten för de funktionshindrade eleverna. Kommuner som inte gör vad de ska för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig undervisningen ska tvingas att betala böter. Elever som hittar bättre service i en annan kommun ska få pengar av den egna kommunen för att bekosta utbildning på annat håll. Elever med funktionshinder ska ha samma möjligheter att välja skola som andra elever, om inte några alldeles särskilda skäl gör att det inte är möjligt.
Detta innebär också att multihandikappade inte ska gå miste om en bra utbildningsform, de statliga specialskolorna. Folkpartiet vill återinföra rätten att välja mellan en skola i den egna kommunen eller en statlig specialskola. Den möjligheten fanns tidigare för elever med flera funktionshinder. Där fanns förutsättningar som saknas i många kommuner.
När det gäller hjälpmedel till funktionshindrade elever måste problemen i ansvarsfördelningen ses över. Det är också viktigt att betona att det faktum att det idag finns bra datorhjälpmedel för många funktionshindrade inte får innebära att eleverna lämnas ensamma vid datorn utan lärarstöd.
Skolan har en viktig roll att spela för att skapa demokratiska värderingar hos eleverna. Kränkningar och mobbning har dock blivit ett stort problem i svensk skola, liksom oordning och respektlöshet. Det som framför allt brister idag är att skolorna i sitt demokratiska arbete hindras av en luddig eller otillräcklig lagstiftning. Folkpartiets förslag på detta område presenteras i en separat motion.
Sverige är sämre än många andra länder på att ge elever med utländsk bakgrund en likvärdig utbildning. Det visar en undersökning från OECD. Språkinsatserna för dessa elever måste intensifieras. Folkpartiet föreslår att kommunerna söker upp föräldrar till barn med utländsk bakgrund och erbjuder deras barn att delta i kostnadsfria språkförskolor. Mer om detta står att läsa i vår förskolemotion.
Många bostadsområden i Sverige är segregerade, dvs. människorna som bor där har ungefär samma inkomstnivå och tillhör samma samhällsgrupp. Vissa områden har blivit utsatta. Arbetslöshet, beroende och kriminalitet har tilltagit. En sådan spiral måste brytas, och en bra skola kan bidra till det. Skolan kan bli en murbräcka för ökad social rörlighet och mot segregation och utslagning. Men då krävs en skolpolitik som tydligt har kunskap och lärande som mål. Lågt ställda förväntningar och brist på ordning drabbar de elever hårdast som är i störst behov av tydliga mål och arbetsro – de studieovana eleverna. Det underminerar många elevers möjligheter att skapa sin egen framtid.
Folkpartiet föreslår att skolor startas som får en särskild profil och särskilda resurser och som lockar till sig elever även från andra bostadsområden. Vi har kallat det magnetskolor. En viktig förutsättning är att ändra lagen så att elever får välja en skola även i en annan kommun. Med en nationell skolpeng blir det enkelt att göra ett sådant val. Vidare ska skolor i utsatta områden ges extra resurser för att hindra utslagning av elever. Folkpartiet vill öronmärka en fjärdedel av skolans resurser till sådana utsatta skolor och till elever i behov av särskilt stöd.
Skolan är Sveriges största arbetsplats. Trots att svenska skolelever omfattas av arbetsmiljölagen har brister i skolans arbetsmiljö avslöjats när det gäller både den psykosociala och den fysiska arbetsmiljön. Allergiframkallande skollokaler, bullriga miljöer och olycksdrabbade skolgårdar är exempel på problem i den fysiska arbetsmiljön. Det är ett problem som måste tas på djupaste allvar. För Folkpartiet liberalerna är det självklart att även elever och lärare ska ha en arbetsplats som uppfyller kraven på en acceptabel arbetsmiljö.
Elevhälsovården har under en följd av år monterats ned. Det är nödvändigt att vända trenden. Elevhälsovården måste förstärkas. Alla elever måste ha rimlig tillgång till skolsköterska, skolläkare, kurator och psykolog. Det är inte minst viktigt för att lärarna ska få ägna sig åt det de är utbildade för, att undervisa.
Under skolåldern grundläggs många av de vanor som får bestående effekter för hälsan, som mat- och motionsvanor. Undervisningen måste ta sin utgångspunkt i ett positivt och hälsofrämjande perspektiv, även om man inte ska blunda för de risker som finns i elevernas omvärld.
Folkpartiet ser med allvar på att rök- och alkoholdebuten sker allt längre ned i åldrarna. Den negativa attityden till narkotika tycks ha luckrats upp hos en del ungdomar samtidigt som tillgängligheten ökat. Arbetet mot alkohol, narkotika och tobak måste göras mer effektivt. Det är viktigt att engagera föräldrarna i detta arbete. Folkpartiet efterlyser en nationell handlingsplan för hur kampen mot ungas missbruk av alkohol, narkotika och tobak ska intensifieras. Mer om våra förslag på detta område står att läsa i vår särskilda motion om alkohol, narkotika och tobak.
Missbruk, ätstörningar och självmordsförsök är de mest drastiska yttringarna av ungdomars ångest och dåliga självförtroende. 150 ungdomar tar livet av sig varje år. Den komplexa problematik som finns i ungdomsvärlden och i samhället i stort är inte något som skolan på egen hand kan lösa. Men i en skola med god arbetsmiljö och respekt för varandra, där varje elev är sedd, finns möjligheten att stödja eleverna i deras personliga utveckling, både i och utanför undervisningen.
Behovet av att få reflektera över identitet, sexualitet, kärlek och jämställdhet är stort bland ungdomar. Idag är utbudet av information om dessa frågor stort genom medier som tidningar, teve och Internet. Det är viktigt att skolan utgör en arena för fördjupade samtal kring sex och samlevnad och ger eleverna möjlighet att ta ställning i dessa frågor. En öppen och saklig diskussion kring dessa frågor ska också syfta till att skapa ett klimat på skolan där sexuella trakasserier och kränkningar är främmande. Skolan ska ge allsidiga kunskaper om homo-, bi-, och heterosexualitet samt om transsexualism.
Skolverket gjorde för några år sedan en kvalitetsgranskning av sex- och samlevnadsundervisningen som visade att skolorna får dålig vägledning i de nationella styrdokumenten när det gäller undervisning om sex och samlevnad. Målskrivningar i läroplanen är betydelsefulla för möjligheten att avsätta resurser, formulera mål för det lokala arbetet och bedöma kvalitet och resultat. Folkpartiet föreslår därför att det införs mål i läroplanen som närmare definierar området sex och samlevnad.
Traditionella och stereotypa könsroller lever till stor del kvar i vårt land och utgör därmed ett hinder för mäns och kvinnors möjligheter att forma sina liv efter sina egna mål och önskningar. Vi måste skapa ett samhälle där kvinnor och män ges samma livschanser.
Skolan spelar en viktig roll för att betona flickors och pojkars rätt till att bli jämställt behandlade. För att skolan ska lyckas med detta viktiga arbete måste skolan i sig bli mer jämställd. Ett jämställdhetsperspektiv måste genomsyra allt arbete i skolan, i relationen mellan elever och lärare, i skolans ledning, i styrdokument samt i lärarutbildningen.
De exempel som används, de övningar och tillämpningar som görs ska hämtas från olika sektorer av samhället. Pedagogiken måste anpassas så att såväl flickor som pojkar kan intressera sig och aktivt ta del av undervisningen. Det kan innebära att skolan kan arbeta med tillfälligt enkönade undervisningsgrupper. Detta förutsätter att lärarna har en djup kunskap om pojkars och flickors olika förutsättningar och villkor.
Folkpartiet föreslår att en lagstiftning utarbetas mot sexuella trakasserier och diskriminering. Detta beskrivs närmare i vår motion om en skola för demokrati och respekt.
Sverige behöver en nationell skolinspektion för att kraftigt stärka statens utvärdering och uppföljning av skolans resultat. Detta har visat sig nödvändigt efter den olyckligt genomförda kommunaliseringen av skolan. Kommunaliseringen har misslyckats. Staten har inte varit tydlig i sina mål, och statens utvärderingsinstrument är otillräckliga. Utvärdering och mål har överlämnats till lokal nivå, där lokala politiker satt upp politiska mål för skolan och fattat beslut som de professionella borde ha fattat. Kommunala skolor bör göras mer fristående från kommunpolitikerna.
Den nationella skolinspektionen ska granska kvaliteten i såväl kommunala som fristående skolor samt säkerställa likvärdighet i bedömningen av nationella prov och i det nationella betygssystemet.
Folkpartiet vill lägga ned Myndigheten för skolutveckling. Det är dags att överlåta ansvaret för skolans utveckling till skolorna, i samarbete med universitet och högskolor. Risken är annars att politiska direktiv styr utvecklingsarbetet. Vi föreslår att Skolverket endast behåller ett begränsat antal myndighetsuppgifter, som t.ex. godkännande av friskolor och utarbetande av kursplaner.
Ett av den socialdemokratiska skolpolitikens enskilt största misstag var kommunaliseringen av skolan. Idag råder mycket stora skillnader i ekonomiska villkor för skolor i olika kommuner. Med så stora skillnader är det omöjligt att hävda att utbildningens kvalitet blir likvärdig över hela landet. Det ska inte vara så att en elev ska få en sämre skolgång för att han eller hon råkat bosätta sig i ”fel” kommun. Därför vill Folkpartiet införa en nationell skolpeng som staten ansvarar för. Skolpengen betalas ut till den skola eleven väljer att gå på, oavsett om det är en skola i elevens egna kommun, en annan kommun eller en fristående skola. En fjärdedel av resurserna ska öronmärkas till elever i behov av särskilt stöd och till skolor i utsatta områden.
En nationell skolpeng innebär en decentralisering av makten till den enskilda skolan genom att kommunernas inflytande minskar. Kommunerna ska inte ha ansvar för den pedagogiska verksamheten. Syftet med kommunaliseringen var att öka decentraliseringen, men i stället har fler hierarkier införts i skolväsendet. Den pedagogiska professionens inflytande i skolan har minskat till förmån för kommunalpolitikers och kommunaltjänstemäns. Folkpartiet anser att varje skola ska arbeta självständigt utifrån läroplanens mål. Resultatet ska utvärderas genom nationellt betygssystem, nationella prov och en nationell skolinspektion.
En liberal skolpolitik utgår från den enskilda elevens behov, och valfrihet är ett honnörsbegrepp. Vissa elever föredrar fristående skolor framför kommunala och friskolor utgör därför ett viktigt komplement. Vem som är huvudman för skolan säger inte automatiskt något om kvaliteten. En kommunal skola behöver inte vara sämre, men mångfald och konkurrens är bra för alla. Både friskolor och kommunala, skolor måste få en mer fristående ställning från politiker, så att de själva kan utforma sina arbetsmetoder.
En nationell skolpeng enligt Folkpartiets modell medför förbättrade villkor för friskolorna. Mer mångfald inom utbildningsväsendet behövs även för att stimulera kvalitet och pedagogisk utveckling. De enskilda alternativen behöver bli betydligt fler, och de ska kunna konkurrera med de offentliga skolorna på ekonomiskt lika villkor. Ett steg mot att underlätta valet av fristående skolor skulle vara att underlätta för elever att ta sig till dem. Ofta är det praktiska hinder som lägger hinder i vägen när en familj vill välja en annan skola än den närmsta. Folkpartiet anser därför att den elev som skulle haft rätt till skolskjuts till den skola kommunen anvisat, ska ha rätt att använda den skolskjutsresursen för att ta sig till en annan skola som han eller hon har valt. Detta förslag medför inga merkostnader för kommunen. En annan sak som behöver ses över är att friskolor inte har avdragsrätt för moms, vilket kommunala skolor har.
En lag för fristående skolor måste utformas så att kommunalt godtycke inte tillåts vara avgörande för om en fristående skola ska godkännas, och reglerna för ekonomisk ersättning måste bli så tydliga att skilda tolkningar i kommunerna inte är möjliga. Det finns idag tendenser till att successivt minska friskolornas frihet, och detta är något som måste motverkas.
Det är viktigt att den nationella tillsynen av såväl fristående som kommunala skolor förstärks. Alla föräldrar ska kunna skicka sina barn till skolan i förvissningen att de får en utbildning som har hög kvalitet och motsvarar läroplanens värdegrund. Staten ska ha möjlighet att ingripa om skolor bryter mot läroplanen, t.ex. vad gäller jämställdhet och allsidighet i undervisningen. Samtidigt bör fristående skolor ges större frihet från de mer tekniska förordningarna om betyg och liknande. Om en fristående skola t.ex. vill sätta betyg tidigare än en kommunal skola ska detta vara möjligt.
Alla föräldrar har rätt till information om hur det går för deras barn i skolan. Föräldrarnas kunskaper om sina barn och deras möjligheter att stödja dem ska tas till vara. Föräldrarna är en stor resurs för skolarbetet, och en god samverkan mellan skolan och hemmet skapar en bas och en trygghet för barnet. Skolan ska utvärdera sin förmåga att samarbeta med föräldrarna.
För att barn och föräldrar ska kunna ha ett reellt inflytande i verksamheten ska varje skola vara tydlig i fråga om mål, innehåll, arbetsformer samt ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
Det är viktigt att, i de fall där föräldrar delar på vårdnaden, båda föräldrarna får information om hur det går för deras barn. Det är också viktigt att kommunen bidrar till att underlätta skolgången för elever som bor på två ställen.
Barn som skickas till skolan har rätt att vara skyddade. Men de bussar som används som skolskjutsar behöver inte ha säkerhetsbälten, och flera olyckor har inträffat. Vägverket har nyligen kommit fram till att säkerhetsbälten i gamla bussar är lika säkra som bälten som monteras in direkt vid produktionen av nya bussar. Därmed blir det inte lika dyrt som man förut trott att installera säkerhetsbälten i samtliga skolbussar. Folkpartiet anser därför att det ska bli obligatoriskt att använda säkerhetsbälten i fordon som ska användas för att skjutsa elever.
För att öka trafiksäkerheten för eleverna föreslår Folkpartiet att även alko-
lås blir obligatoriska i fordon som används som skolskjutsar.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Ulf Nilsson (fp) |
|
|
Ana Maria Narti (fp) |
Axel Darvik (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Liselott Hagberg (fp) |
|
Anita Brodén (fp) |