Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad flexibilitet och individuella bedömningar i studiestödssystemet.
Vi talar ofta om betydelsen av det livslånga lärandet. Förutom att ständig fortbildning ger personlig utveckling och främjar folkhälsan i stort ger en välutbildad befolkning landet konkurrenskraft och bättre framtidsutsikter.
De flesta av dagens system är anpassade för studenter som är förhållandevis unga och har svensk grundskola bakom sig. Redan vid 29 års ålder försvinner bostadsbidraget, möjligheten att erhålla studiemedel räknas av redan vid 41 års ålder och det år man fyller 50 är de ekonomiska möjligheterna att finansiera sina studier i princip obefintliga, trots att man rimligen har fjorton år kvar av sitt yrkesverksamma liv.
För vuxna som måste börja med att tillgodogöra sig grundskolan är det inte bara åldern som begränsar. För många av dem är det omöjligt att hinna uppnå en rimlig utbildningsnivå innan studiemedlen är slut för deras del.
Det är naturligt att reglerna för studiestödssystemet ser ut som de gör i dag. Om alla fick studera hur länge och hur sent i livet som helst skulle kostnaderna bli oöverstigliga. Det vore inte samhällsekonomiskt försvarbart.
Men dagens studiestödsregler är inte alltid heller samhällsekonomiskt försvarbara. Studenter som påbörjat sin utbildning några år innan de fyller 50 har ofta inga ekonomiska möjligheter att fullfölja utbildningen. Många av dem blir beroende av försörjningsstöd resten av sitt yrkesverksamma liv när de i stället skulle ha kunnat försörja sig själva om reglerna bara varit lite mer flexibla och de fått lån även det sista studieåret.
Samma sak gäller till exempel invandrare som kommit till Sverige med mycket låg utbildning. De hinner ofta inte ta igen grundskolan på de veckor studiemedlen täcker. I stället för att studera vidare och ta sig ut på arbetsmarknaden låses de fast i arbetslöshet och bidragsberoende. Detta skulle också kunna undvikas om studiestödssystemet uppmuntrade till mer individuella och flexibla bedömningar.
Om vi skall fortsätta sträva efter det livslånga lärandet och bättre ta tillvara människors resurser bör möjligheterna till flexibilitet och individuella bedömningar för att underlätta vuxenstudier snarast ses över.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Anne Ludvigsson (s) |