Trots upprepade försök från Socialdemokraterna att hindra nyetableringar av fristående skolor växer antalet för varje år. De fristående skolorna har kommit för att stanna och de blir allt populärare. Kristdemokraterna har en positiv syn på fristående skolor eftersom de leder till ökad valfrihet och flexibilitet samt möjliggör för enskilda elever att utvecklas efter egna behov och förutsättningar. Dessutom är föräldrars rätt att välja skolform åt sina barn fastlagd i olika internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa. Kristdemokraterna ser denna rätt som ett viktigt inslag i ett demokratiskt upplagt samhälle. Fristående skolor ska behandlas på samma sätt som kommunala skolor. De ekonomiska förutsättningarna ska vara desamma och ingen skolform ska på subjektiva grunder ha rätt att neka elever tillstånd eller ta ut avgifter. Skolverket ska utöva tillsynen av både kommunala och fristående skolor. De som missköter sina åtaganden ska få sina tillstånd indragna oavsett ägandeform. Skolor som uppfyller skollagen och läroplanen ska få drivas oavsett huvudman.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Friskolereformen – 1990-talets viktigaste skolreform 3
5 Fristående skolor – en ideologisk fråga 3
5.1 Möjlighet att välja en friskola är bra för alla elever 5
6 Fristående skolor – en möjlighet för alla elever 5
7 Så ska fristående gymnasieskolor ersättas 6
8 Kommunen: utvärdering och tillståndsgivning 7
9 Individuella programmet och vuxenutbildning 8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppföljning och utvärdering av fristående skolor skall utföras av Skolverket men att fristående skolor skall erbjudas att delta i kommunens uppföljnings- och utvärderingssystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fristående skolor inte skall ha rätt att neka elever tillträde.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fristående gymnasiers rätt att starta individuella program.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fristående skolors rätt att bedriva vuxenutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommuner skall bekosta skolskjuts även till fristående skolor så länge det inte innebär en merkostnad för kommunen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beteckningen fristående skolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nytt ersättningssystem med möjlighet till överklagande för fristående skolor.
Innan den borgerliga regeringen i början av 1990-talet genomförde friskolereformen var det bara barn till välbeställda som hade frihet att välja skola. I och med denna reform fick även barn till låg- och medelinkomsttagare denna möjlighet.
Sedan mitten av 1990-talet har den socialdemokratiska regeringen gradvis gjort det svårare att etablera och driva fristående skolor. Ändå ökar antalet fristående skolor från år till år. Trots att antalet skolor totalt sett i Sverige minskade med 15 stycken föregående år ökade antalet fristående skolor med 84 stycken under samma tid. Cirka fem procent av alla elever går i fristående skolor, vilket trots en ständig ökning är en låg siffra ur ett internationellt perspektiv. Lärarnas intresse för att arbeta i fristående skolor ökar också. De fristående skolorna har uppenbarligen kommit för att stanna. Det är vår uppgift som politiker att ta vara på det engagemang som föräldrar visar, när de aktivt väljer skola för sina barn, antingen det handlar om en offentlig eller en fristående skola.
Grunden för det offentliga skolväsendet är att det skall bedrivas i överensstämmelse med den värdegrund som vårt samhälle vilar på, att undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov samt att den skall vara likvärdig i hela landet.
Föräldrarna har det yttersta ansvaret för sina barns utveckling. Därför är det viktigt att de ges möjlighet till inflytande vid val av skola. Rätten att välja skola är en demokratisk självklarhet i ett pluralistiskt samhälle. Därför måste skolor med olika inriktning finnas att tillgå och vara avgiftsfria.
Kristdemokraterna ser med oro på den ökade ”jakten” på konfessionella skolor. Det är ingen tvekan om att skolor som missköter sina åtaganden ska få sina tillstånd indragna, detta gäller också konfessionella skolor. Men man kan inte för att enstaka konfessionella skolor inte klarar sin uppgift dra alla över en kam. Tänk om samma resonemang hade gällt de kommunala skolorna. De konfessionella skolorna fyller en viktig uppgift och har för många barn och föräldrar erbjudit en värdefull skolgång som eleverna trivts med. Det är viktigt att poängtera att undervisningen i konfessionella skolor ska vara allsidig, men att det kan förekomma inslag av konfessionell karaktär i verksamheten. De konfessionella skolorna ska inte utsättas för vare sig hårdare eller mildare granskning än övriga skolor utan behandlas precis som Skolverket behandlar kommunala skolor.
Kristdemokraterna har kämpat för fristående skolor sedan partiet bildades i mitten på 60-talet. För oss är elevernas och föräldrarnas perspektiv och önskemål utgångspunkten. Detta synsätt är också helt i överensstämmelse med de av Sverige undertecknade internationella konventionerna som försäkrar föräldrar rätten till inflytande över sina barns undervisning. Sveriges regering reserverade sig mot just föräldrarätten när den infördes som ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen:
Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
(Europakonventionen, första tilläggsprotokollet 1952, artikel 2.)
Den svenska reservationen bestod ända fram till dess att konventionen blev svensk lag 1995 i och med att vi gick med i Europeiska unionen.
Detta visar tydligt på det ideologiska motstånd som finns mot fristående skolor från socialdemokratisk sida.
Även FN:s barnkonvention tar upp frågan.
Ingenting i denna artikel eller artikel 28 får tolkas så att det medför inskränkningar i enskildas eller organisationers rätt att inrätta och driva utbildningsanstalter, dock alltid under förutsättning att de i punkt 1 i denna artikel (29) uppställda principerna iakttas och att kraven uppfylls på att undervisningen vid dessa anstalter ska stå i överensstämmelse med vad som från statens sida angivits som en minimistandard.
Skillnaden mellan regeringens och Kristdemokraternas syn på fristående skolor är mycket stor. Regeringen hävdar att de fristående skolorna är ett komplement till de kommunala skolorna och har uttryckt farhågor om att fristående skolor ökar segregationen. Kristdemokraterna delar inte dessa farhågor. För det första är inte fristående skolor ett komplement till kommunala skolor, utan både fristående och kommunala skolor är var för sig viktiga delar av skolväsendet. Fristående skolor är inte ett skolväsendets B-lag, snarare kommer mycket av organisatorisk och pedagogisk förnyelse från just fristående skolor. Kristdemokraterna anser att även kommunala skolor bör få större frihet och därmed möjlighet till utveckling och profilering. Personalen ska ha goda möjligheter att påverka, förändra och förbättra arbetssätt. Detta är något partiet verkar för på kommunal nivå.
Den starkaste formen av segregation vi har idag är boendesegregationen. Genom friskolereformen finns möjlighet att välja en annan skola än den mest närbelägna. Svensk segregation har knappast sin grund i för stor valfrihet, snarare för liten. Idag utgör elevrekryteringen till kommunala skolor i olika stadsdelar ett stort segregationsproblem. Detta problem försöker regeringen dölja genom att istället kritisera fristående skolor.
Kristdemokraterna är också kritiskt till det förslag som ligger från Skollagskommittén att byta benämning från fristående till enskilda skolor. Ordet enskilda kan leda tankarna fel och associeras till icke offentligt finansierade skolor. Vid översättning till andra språk blir det ofta synonymt med ordet privat. Fristående skola är nu ett inarbetat begrepp och är också den mest korrekta benämningen varför Kristdemokraterna avstyrkt Skollagskommitténs förslag om en ny beteckning. Vi anser inte att regeringen bör lägga fram förslag om en ny benämning på fristående skolor.
Under våren 2001 kom en statlig utredning och en departementsskrivelse som båda gav en positiv bild av fristående skolor. I ESO-rapporten Konkurrens bildar skola konstaterar författarna att fristående skolor inte är något hot mot utbildningen i den kommunala grundskolan. Slutsatsen delas av andra studier som gjorts på området. Vad som är av särskilt intresse är att även barn som går i en kommunal skola gynnas av att det finns en fristående skola i närheten, på grund av de positiva konkurrenseffekterna. Rapportens slutsats är att den kommunala skolan möter konkurrensen från friskolor genom att förändra och förbättra den utbildning som de själva bedriver och därmed får alla elever en bättre skola och en bättre skolgång. Även utredningen Fristående gymnasieskolor – hot eller tillgång? är i grunden positiv till friskolorna.
Många byskolor i glesbygden hotas av stängning på grund av vikande elevunderlag. Detta har fått till följd att barn redan i sexårsåldern måste fraktas flera mil på dåliga grusvägar till tätortsskolan. Barnens arbetsdag blir orimligt lång. Man kan inte ställa krav på att en kommun ska fortsätta att driva en byskola när elevantalet blir alltför lågt. Men ett alternativ till nedläggning kan vara att starta en fristående skola, till exempel i form av ett föräldrakooperativ.
Idag är elever fria att välja vilken skola de vill gå i, vilket skapat dynamik i det svenska skolväsendet. Men det finns vissa förhållanden som begränsar den reella möjligheten att välja. Ett exempel är att kommuner är skyldig att ordna skolskjuts till den närmaste kommunala skolan, men den är inte skyldig att ordna skjuts om ett barn väljer att gå i en annan kommunal eller fristående skola. Detta är inte tillfredsställande och vi föreslår därför att kommunen ska vara skyldig att betala skolskjuts även till en fristående skola eller annan kommunal skola, så länge det inte innebär en merkostnad för kommunen. Om en elev som till exempel får busskort för att åka till den närmaste kommunala skolan börjar på en fristående skola dit han eller hon kan åka på samma busskort, ska detta inte dras in, vilket sker idag. Vid val av annan skola än den närmast belägna anser vi det vara rimligt att kommunen står för resekostnader motsvarande kostnaden till närmaste skola. Resten av kostnaden får bekostas av eleven.
En annan faktor som hindrar det fria skolvalet är det faktum att fristående skolor har rätt att neka elever tillträde. Detta anser inte Kristdemokraterna vara försvarbart och vi föreslår därför att fristående skolor inte ska ha rätt att neka behörig elev tillträde så länge kvoten av elever inte är uppfylld. Detta förutsätter att kommunen står för de kostnader som orsakas av att en elev exempelvis har ett handikapp som kräver lokalanpassning eller är i behov av annat särskilt stöd.
Frågan om hur fristående gymnasieskolor ska ersättas har under åren vållat en hel del debatt. Tidigare har en särskild riksprislista funnits. I denna fanns ett pris fastställt för varje utbildningsplats på olika program. Riksprislistan fastställdes centralt och gällde hela landet. Riksprislistan ledde stundtals till orimliga konsekvenser när den tillämpades. Systemets trovärdighet urholkades därför successivt, vilket ledde till att det togs bort.
Nu gäller ett system där den fristående skolan ska få ersättning som motsvarar kostnaden för likartad utbildning i kommunal regi. Tyvärr har det lett till att kommuner som velat motarbeta och t o m lägga ned fristående gymnasieskolor gjort beräkningar utan saklig relevans. Detta har lett till stora ekonomiska avbräck för de fristående skolorna. Fortsätter den utvecklingen hotas de fristående gymnasieskolornas existens.
Kristdemokraterna anser att ett modifierat system bör införas. Samhället ska värna kvaliteten och tryggheten i alla skolor och slå vakt om föräldrarnas möjligheter att välja den skola, oavsett huvudman, som gagnar just deras barns utveckling och lärande. Vi menar därför att kommunen i dialog med de fristående skolorna ska fastställa ersättningen. Om någon är missnöjd med ersättningsnivån ska man kunna överklaga beslutet till Skolverket för prövning. Skolverket ska se till att ersättningsnivån stämmer med den som ges för likartad utbildning i kommunal regi.
Under riksmötet 2001/2002 lämnade regeringen en proposition till riksdagen om fristående skolor (regeringens proposition 2001/02:35 Fristående skolor). Vissa av förslagen var bra, till exempel att även fristående gymnasieskolor ska vara avgiftsfria och att det ska ställas samma krav på behöriga lärare i fristående skolor som i kommunala skolor. Men flera andra delar av propositionen var mindre bra. Det gällde till exempel förslag om att kommunerna i princip skulle få vetorätt mot nyetablering av friskolor i kommunen, att en politiskt tillsatt nämnd skulle fatta beslut om tillståndsgivning och att kommuner schablonmässigt skulle kunna ge mer pengar till de kommunala skolorna (”skolpliktskostnad”) utan att behöva redovisa att de hade någon sådan kostnad. Förslag fanns även att kommunen skulle tvingas att ha med fristående skolor i sina kvalitetsredovisningar och att de fristående skolorna varje år skulle vara tvungna att skicka en ekonomisk redovisning inte bara till Skolverket utan även till kommunen. Dessa förslag från regeringen fick inte majoritet i riksdagen utan röstades ner. Men bara några månader senare återkom vissa av förslagen i nya texter från regeringen. I Utbildning för kunskap och jämlikhet – regeringens utvecklingsplan för kvalitetsarbetet i förskola, skola och vuxenutbildning (regeringens skrivelse 2001/02:188) står det: ”För alla elevers skull bör konsekvenserna för en kommun vid en etablering av fristående skolor prövas tydligare” (sidan 7). Detta är socialdemokratiskt nyspråk. Den tidigare återgivna ESO-rapporten visar ju att fristående skolor även är bra för elever i den kommunala verksamheten. För regeringen handlar det alltså inte om elevens bästa, utan om den kommunala verksamhetens bästa. Kristdemokraterna står fast vid riksdagens ursprungliga beslut och anser inte att någon sådan förändring behöver göras.
I 2002 års budgetproposition kan man läsa: ”Regeringen anser dessutom att en fristående skola bör bli skyldig att, utöver till Skolverket lämna sin kvalitetsredovisning till den kommun där skolan är belägen” (budgetproposition för 2003 volym 8, sidan 65). Det finns en vilja hos regeringen, som återkommer gång på gång, att låta kommunerna kontrollera de fristående skolorna. Det är en tanke som Kristdemokraterna vänder sig emot. Nuvarande skollag är tydlig. Fristående skolor står under nationell tillsyn, utvärdering och uppföljning som utförs av Skolverket. Detta anser vi vara en korrekt ordning. Det står även att ”Sådana [fristående] skolor är skyldiga att i den utsträckning som kommun bestämmer delta i den uppföljning och utvärdering som kommun gör av sitt eget skolväsende.” (Skollag 1985:1100 9 kap. 11 §) Kristdemokraterna föreslår en förändring: fristående skolor bör alltid erbjudas att delta i de kommunala utvärderingarna och kvalitetsredovisningarna. För de allra flesta fristående skolor är det ett egenintresse att göra detta. På det sättet kommer de med i kommunala informationsmaterial etc. En kommun kan då inte heller avstå från att ha med dem i kvalitetsredovisningen. I dag är det många kommuner som över huvud taget inte gör någon kvalitetsredovisning. Kristdemokraternas förslag skulle öka trycket på att redovisningarna blir gjorda.
Många fristående skolor drivs med alternativa och nyskapande pedagogiska metoder. I vissa fall kan det göra skolorna väl lämpade att ta emot elever som saknar studiemotivation och som av olika anledningar har svårt att klara de nationella gymnasieprogrammen. Det är dock inte tillåtet för fristående gymnasieskolor att starta individuella program. Vi anser att detta är en orimlig begränsning som bör förändras.
Vi anser även att man skall få starta fristående skolor för att bedriva vuxenutbildning på motsvarande sätt som gäller för grund- och gymnasieskolor. I dagsläget kan en fristående skola endast utföra delar av vuxenutbildning på entreprenad åt en kommun.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Inger Davidson (kd) |
|
|
Sven Brus (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |