Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förskolans läroplan måste ses över så att samtliga förskolor får i uppdrag att genomföra feministiska jämställdhetsplaner.
Bristen på jämställdhet i Sverige är inte ett problem som dyker upp plötsligt ur tomma intet, utan könsrollerna låses fast i tidig ålder. Barbiedockornas rosa utseendefixering och manlighetens tuffhet är mallar som individerna i vårt samhälle stöps in i från början.
Jämställdheten börjar i familjen, men genom barns tidiga kontakt med förskolor måste även dessa ta ett ansvar för ett mer jämställt samhälle. Trots ökad uppmärksamhet på könsroller, så lär sig pojkar fortfarande att vara tuffa, ta för sig och sätta sig själva i centrum, medan flickorna skolas i att vara lydiga, lyhörda och att prata. Förskolan, och i förlängningen även skolan, måste därför aktivt söka motarbeta de strukturer av könsförtryck som finns i samhället genom att integrera jämställdheten i förskolans verksamhet och göra barnen till fria individer. Jämställdhetsarbetet i förskolan ska bidra till att flickor och pojkar kan välja sin framtid utifrån kunskap, erfarenhet och intresse.
Som framgår av förskolans läroplan, Lpfö98, tillhör jämställdhet mellan könen de värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen. Skolverkets utvärdering 2003 av förskolan efter förskolereformen 1998, visar dock att flickor och pojkar bemöts olika. Dessutom är jämställdhet en lågt prioriterad fråga i alltför många kommuner och förskolor. Jämställdhet uppmärksammas inte i lika hög grad som andra delar av värdegrunden. För få långsiktiga insatser har hittills gjorts för ökad jämställdhet i förskolan.
Feministiska jämställdhetsplaner infördes på förskolorna Björntomten och Tittmyran i Gävle. På Björntomten och Tittmyran började man dela upp barnen efter kön vid måltiderna och under några timmar på förmiddagen. Det handlar inte om att korrigera eller ta bort felaktigt beteende, utan snarare om att ge barnen chansen att få plocka fram sidor som annars undertrycks. Delningen var då alltså inte ett mål utan en strategi, med resultatet att pojkarna blev lugnare och tvungna att börja fråga om saker, att pratat vid matbordet. Utan pojkar som tog all plats blev flickorna däremot mera pratiga och vågade ta för sig mera, vilket i dagens samhälle ska ses som en stor framgång.
Genom detta har flickorna lärt sig att ta för sig och utveckla en större självkänsla, och pojkarna har fått träna upp sin förmåga till att uttrycka sig i tal och känslor. Detta kommer i förlängningen att leda till seriösa sprickor i det könssegregerade samhället som vi lever i och ge oss ett samhälle där människor är fria och självständiga individer.
Ingemar Gens, jämställdhetsexpert vid Länsstyrelsen i Gävleborg startade det omtalade projektet där. Han skriver:
Tittmyran och dess systerförskola Björntomten var de som konsekvent började arbeta med att indela barnen i pojk- och flickgrupper, schemalägga verksamheten och konsekvent träna barnen i de färdigheter de saknade. Resultaten var omtumlande. När man besökte förskolan var det svårt att förstå att man var på ett dagis. Här samtalade man, pojkarna talade till varandra, flickorna spelade bandy och pedagogerna visade alltid på alternativ istället för att förbjuda. Flickorna behövde aldrig sitta som dämpare mellan pojkarna och deras nej respekterades. Fantastiskt!
Mot bakgrund av detta är det av vikt att alla förskolor i Sverige tar lärdom av erfarenheterna i Gävle. Den nuvarande läroplanen har uppenbarligen inte räckt till för att jämställdhetsarbetet skall genomsyra pedagogiken.
Regeringen har under hösten fattat beslut om att en jämställdhetsdelegation för förskolan ska tillsättas. Delegationen ska ha som uppgift att lyfta fram, förstärka och utveckla förskolans pedagogiska arbete med jämställdhet, genom att bl.a. 1) fördela medel till jämställdhetsprojekt, 2) välja ut, följa och dokumentera ett antal förskolors jämställdhetsarbete samt sprida dessa förskolors erfarenheter och kunskaper, 3) lyfta fram och premiera jämställdhetsarbete av god kvalitet i förskolan, 4) utveckla verktyg för att personal i förskolan ska kunna granska och analysera bl.a. pedagogiska hjälpmedel, lekmaterial och barnlitteratur ur ett könsperspektiv, 5) lyfta fram goda exempel på insatser i Sverige och i andra länder för att stimulera fler män att söka sig till utbildningar med inriktning mot barn och arbete i förskolan samt även insatser för att behålla män som redan arbetar i förskolan.
Myndigheten för skolutveckling är den myndighet som har ansvar för att utveckla förskoleverksamheten. Det är anmärkningsvärt att regeringen har valt att bilda en separat jämställdhetsdelegation för förskolan. Ansvaret för att förstärka jämställdhetsarbetet i förskolorna borde istället ha lagts på Myndigheten för skolutveckling. Jämställdhet får inte hanteras som en separat fråga utan måste integreras inom den ordinarie verksamheten.
Det är dags att gå från ord till handling i den ordinarie förskoleverksamheten, istället för att fördela medel till olika projekt och lyfta fram goda exempel. Goda exempel och erfarenheter finns redan. Det är dags att förskolans läroplan ses över och att samtliga förskolor därigenom får i uppdrag att genomföra feministiska jämställdhetsplaner för sin verksamhet, utifrån erfarenheterna från förskolorna Tittmyran och Björntomten i Gävle.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Cecilia Wigström (fp) |