Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa WHO:s stödmaterial för självmordsprevention i skolornas antimobbningsprogram.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att införa ”Prevention av psykisk ohälsa och självmordsförebyggande åtgärder” som ett högskoleämne.
Självmord och självmordsförsök utgör ett stort folkhälsoproblem och dessa beteenden finns även hos barn och ungdomar. Även om självmord bland de yngre står för en relativt liten del av den totala dödligheten i Sverige så bidrar dessa dödsfall till ett mycket stort antal förlorade levnadsår och ett oerhört lidande för anhöriga och närstående.
Mot bakgrund av riksdagens tidigare beslut att omsätta WHO:s stödmaterial för självmordsprevention i skolor till svenska förhållanden har Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP) i en studie kartlagt i vilken mån det i dagsläget förekommer några självmordspreventiva åtgärder i svenska högstadie- och gymnasieskolor. Undersökningsresultaten visar att beredskapen i svenska skolor är låg vad gäller att upptäcka och hjälpa elever som befinner sig i allvarlig psykisk och social nöd och därmed riskerar att utföra självmordshandlingar.
En annan studie genomförd vid NASP visar tydligt elevers sårbarhet och behov av stöd och hjälp. Bland annat finns ett tydligt samband mellan mobbning under grundskoleåren och självmordsförsök under gymnasieåren. Den utsatthet som en mobbad elev befinner sig i sätter djupa spår hos den unge, och dennes omgivning, som utan hjälp inte orkar med att hantera sin livssituation.
NASP har utarbetat två självmordspreventiva program vilka båda har visat sig ha en positiv inverkan på elever. Programmet Mentalt förebyggande hälsovård har prövats i olika skolor och jämförts med skolor som inte fått tillgång till detta program. Suicidrisken och suicidala handlingar har tydligt minskat i de skolor som har genomfört detta program.
Genom att öka medvetenheten om hur elevers sårbarhet kan påverka inlärningen i negativ riktning kan behovet av hjälp senare i livet minskas.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
|
|
Marita Aronson (fp) |
Inger Davidson (kd) |
|
Gunilla Wahlén (v) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Annika Qarlsson (c) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |