Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning av studiestödssystemet för äldre studerande.
Studiebidrag och studielån kan erhållas längst till och med det år en individ fyller 50 år. Efter 50 års ålder ges studiebidrag endast för yrkesinriktade utbildningar där det råder brist på utbildad arbetskraft. Vilka utbildningar som ger rätt till detta bidrag bestäms av regeringen. Detta bidrag kan betalas ut i högst 120 veckor och längst till och med det år en individ fyller 55 år.
Rätten till studielån upphör det år man fyller 50, men antalet veckor en person har rätt att erhålla studielån börjar begränsas redan vid 41 års ålder. Vid 41 års ålder har man rätt att ta ut studielån för sammanlagt 220 veckor. Dessa veckor inbegriper även studielån en individ tagit före 41 års ålder.
Vid 46 års ålder har en individ enligt nuvarande regler rätt till studielån i sammanlagt 120 veckor. En person som bakom sig har en normallång akademisk utbildning finansierad med studielån har enligt gällande system alltså inte rätt till studielån överhuvudtaget.
Vid 50 års ålder har en individ rätt till sammanlagt 40 veckors studielån. Motivet till detta anges vara att statsmakterna inte vill att återbetalningsbördan skall bli allt för betungande för äldre studerande och att staten önskar minska riskerna för framtida avskrivningar.
Med hänsyn tagen till utvecklingen mot ett kunskapssamhälle där det livslånga lärandet betonas ter sig nuvarande regler föråldrade. Människor byter och önskar byta inte bara arbetsplats utan också yrke i allt större utsträckning än tidigare. Många ser utmaningar i att börja med något nytt. Andra vill utveckla sig inom ramen för det yrke de har och förnya kunskaper man skaffade sig för tjugo till tjugofem år sedan. För dessa människor ger dagens studiestödssystem föga hopp.
Allt fler yrken kräver utbildning på universitets- eller högskolenivå. Den demografiska utvecklingen, bristen på utbildad arbetskraft och de ökande sjukskrivningstalen är också faktorer som talar för en reformering av dagens studiestödssystem vad det gäller äldre studerande.
Utvecklingen mot ett kunskapssamhälle gör att kravet på högskoleutbildad arbetskraft ökar. För den som mitt i livet önska byta karriär kan det vara nödvändigt att skaffa sig en högskoleutbildning eller en komplettering av en utbildning som man redan har. Då fyrtiotalisterna i rask takt marscherar in i pensionsåldern kommer det inom många områden att uppstå akut brist på högskoleutbildad arbetskraft. De årskullar som är på väg in på arbetsmarknaden räcker inte till för att fylla de vakanser som uppstår. Kraven på att försörja inte minst offentlig sektor med utbildad arbetskraft kommer att öka. De ökande ohälsotalen har många orsaker och kan avhjälpas genom olika åtgärder. För många kan det vara lämpligt att helt bryta med sitt gamla arbetsliv. En utbildning kan vara en nystart och en väg in i ett arbetsliv som gör att jag som person mår bra i mitt arbete i stället för tvärt om.
Personer i fyrtio- till femtioårsåldern har mellan hälften och en tredjedel av sitt yrkesliv framför sig. De möjligheter de med dagens system ges att skaffa sig en omfattande utbildning är starkt begränsade. De så kallade kompetenskontona genererar i allmänhet alldeles för lite pengar för att räcka till längre utbildning. Arbetsgivare är sällan beredda att medverka till att stödja längre utbildningar för sina anställda.
Både för individer och för samhället som helhet är det viktigt att reformera dagens studiestödssystem så att det i större utsträckning ger äldre möjlighet att bedriva studier med studiestöd. Regeringen bör därför tillsätta en utredning med syfte att ta fram ett system som i större utsträckning ger äldre möjlighet att bedriva studier med rätt till studiestöd.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Gunnar Nordmark (fp) |