Riksdagen begär att regeringen ger Högskoleverket i uppdrag att utreda vad i motionen anförs om formerna för den framtida vetenskapliga informationsförsörjningen.
God tillgång till vetenskaplig information i alla former, tryckt såväl som elektroniskt, är en basal nödvändighet för universitet och högskolor. Utan denna bas försvåras och försämras både forskning och utbildning. De årliga kostnaderna för de vetenskapliga tidskrifterna, oavsett om de är tryckta eller elektroniska, samt nya prismodeller och nya sätt att saluföra information, har kraftigt ökat under senare år och skapar i dag finansiella problem för universitet och högskolor.
Den vetenskapliga tidskriften har särdrag, som gör att tidskriftsmarknaden inte fungerar som andra marknader. Varje verksam forskare måste publicera sig, för att redovisa sina resultat och offentligt registrera sin intellektuella upphovsrätt, för att synas i forskningsvärlden och för att meritera sig.
Under första hälften av 1900‑talet tog fortfarande vetenskapssamhället självt till stor del hand om forskarnas behov av att föra ut sina resultat och det var de lärda sällskapen, universiteten och de vetenskapliga föreningarna som publicerade resultaten i sina egna tidskrifter.
Nu är bilden en helt annan. Forskningsvärlden är stadd i snabb förändring. Nya forskningsområden växer fram medan andra fragmentiseras i mindre, mer specialiserade områden. Inom alla områden behövs ett organ för publicering. De kommersiella förlagen har förstått att utnyttja denna stigande efterfrågan och har startat nya tidskrifter.
De har också haft resurser att satsa på den elektroniska publiceringen, som tog fart under de sista åren av 1900‑talet. Resultatet är en kommersialisering av den vetenskapliga tidskriftsmarknaden.
En extrem prisökning gällande hela gruppens vetenskapliga tidskrifter har pågått under senare år. Snittpriset för en prenumeration på en vetenskaplig tidskrift ökade med 63 % mellan åren 1975 och 1995, vilket innebär en ökning från 39 till 284 USD (Tenopir och King, 2000).
Flertalet av de stora vetenskapliga förlagen har än så länge företrädesvis erbjudit hela sin tidskriftsportfölj i elektronisk version. Man har alltså inte kunna upphandla valda delar ur ett förlags tidskriftskatalog. Förlagen försöker givetvis maximera sin vinst, bl.a. genom att utan varning ändra villkoren för tillgången till de elektroniska tidskrifterna, vilket så gott som alltid innebär kraftiga prishöjningar. Det senaste exemplet är tidskriften Science, som inför år 2003 ställt helt nya licensvillkor. De priser som presenterats inför år 2003 innebär prishöjningar på ca 94 %. Det allra allvarligaste är att Science inte längre anser sig kunna lämna arkivrättigheter. Det innebär att licensen endast omfattar löpande år och att tidigare årgångar inte görs tillgängliga online, trots årliga licensavgifter. Prenumeration på den tryckta utgåvan föreslås som arkivlösning. Detta är ett praktexempel på hur bristen på konsekvens i förlagens policy gör det svårt att förutsäga kostnader för de elektroniska tidskrifterna.
Genom att en viss del av kostnaderna för de elektroniska licenserna täckts genom Kungliga bibliotekets avdelning för nationell samordning och utveckling, BIBSAM, har landets universitets- och högskolebibliotek under tre år i konsortier kunnat sluta avtal med ett antal stora vetenskapliga förlag. Dessa subventioner har nu fallit bort.
Vi menar att kvalitetsgranskningen av forskningen och värderingen av densamma inte ensidigt får bli beroende av kommersiella intressen. Tidskrifternas status som kanaler för forskarnas ambitioner bör konkurrensutsättas. Universiteten eller speciella nationella/internationella bibliotek borde vara de som publicerade artiklarna, efter en lika strikt och oberoende granskning som nu, på webben utan kostnad och öppet för precis alla. Givetvis skulle biblioteken fortfarande kunna köpa inbundna utskrifter, print on demand, för skrymmande arkivering om de så önskar. Vi anser dessutom att Högskoleverkets alternativt Vetenskapsrådets uppdrag bör utvecklas till att omfatta även vetenskaplig publicering.
Med anledning av vad i motionen anförs bör regeringen ge Högskoleverket i uppdrag att utreda formerna för den framtida vetenskapliga informationsförsörjningen.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Britt-Marie Danestig (v) |
Lennart Gustavsson (v) |