Riksdagen tillkännager till regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ny bestämmelse införs om strikt ansvar för kommunen vid mobbningsskada, så att barn har möjlighet att få ekonomisk upprättelse när kommunen inte lyckats stoppa mobbning.
Mobbning har blivit ett stort problem i svensk skola. Omkring 100 000 elever utsätts för mobbning varje år. En genomgång av de anmälningar om kränkande behandling som kommit till Skolverket visar också, förutom att anmälningarna blir fler för varje år, att det finns en tendens till att kränkningarna har blivit grövre.
I dag kan landets kommuner avstå från att vidta åtgärder som leder till att mobbning upphör. Skolverket kan granska och rikta skarp kritik, men kritiken är tandlös eftersom den inte är förenad med några sanktionsmöjligheter. Ska kommuner ta mobbningsproblemen på tillräckligt allvar krävs det att kommuner som missköter sitt uppdrag också kan drabbas av sanktioner.
I ett uppmärksammat fall om mobbning yrkade Johanna Rosenqvist skadestånd av Grums kommun för den skada hon lidit genom mobbning i skolan. Johanna vann mot kommunen i tingsrätten, men kommunen överklagade och fallet prövades till sist i Högsta domstolen. Högsta domstolen konstaterade att Johanna visserligen blev mobbad men sammanfattade i en slutlig bedömning ”... att skolan gjort vad som rimligen kunnat begäras av den”.
Efter Högsta domstolens dom i Johanna-fallet står det klart att det är svårt att få skadestånd och den upprättelse det innebär. Domen visar att nuvarande bestämmelser inte är tillfredsställande. Det är alltså tillräckligt att skolan försöker stävja mobbning trots att åtgärderna inte är framgångsrika och mobbning fortsätter. Detta är anmärkningsvärt inte minst med hänsyn till att grundskolan är obligatorisk och barnen är tvingade att närvara.
Lagstiftningen bör därför skärpas så att barn som mobbats får större möjligheter att få skadestånd.
En mer positiv behandling fick Lina 17 år av Umeå kommun nyligen, där förlikning skedde mellan kommunen och Lina och skadestånd utbetalades före ärendet kommit upp i Högsta domstolen. Detta visar på att bedömningen är olika i olika delar av landet och är mycket beroende av kommunens goda vilja.
Det bör införas en ny bestämmelse om strikt ansvar för kommunen vid mobbningsskada, det vill säga att kommunen bör bli ersättningsskyldig även i de fall det kan konstateras att skolan vidtagit vissa åtgärder. Kommunen bör bli skadeståndsskyldig i varje enskilt fall där kommunens åtgärder inte varit framgångsrika.
En skärpning av skadeståndsansvaret för mobbningsskador kan medföra att framtida fall av mobbning förhindras. Ett mer långtgående ansvar för kommunen vid mobbningsskador borde kunna innebära en ökad fokusering på problemet och ökade medel till förebyggande arbete.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Marita Aronson (fp) |
|
|
Johan Pehrson (fp) |
Inger Davidson (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Annika Qarlsson (c) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |