Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om universitets och högskolors rätt att ta betalt för den utbildning som ges till studenter som kommer från länder utanför EU.
I regeringsförklaringen formulerade statsminister Persson ett nytt mål för den högre utbildningen innebärande att examinationen av doktorerna vid våra universitet skall fördubblas. Ambitionen är lovvärd, men utan att mera resurser tillförs blir den svår att förverkliga. Universiteten och högskolorna har redan i dag svårt att med de befintliga medlen hålla kvaliteten uppe på undervisningen och forskningen. Mer resurser måste således anslås. Eftersom det något ansträngda statsfinansiella läget inte tillåter ökade statliga resurser måste andra möjligheter tillgripas. En sådan möjlighet består i att universitetens och högskolornas rätt att ta betalt för den utbildning som erbjuds studenter som kommer från länder utanför EU införs.
Sedan en tid tillbaka har satsningen på att öka intresset för svensk utbildning hos ungdomar utanför EU initierats. Den statliga myndigheten, Svenska institutet, fick i uppdrag att via en ny sajt marknadsföra svenska utbildningar till utländska studenter. Ambitionen är lovvärd. Länder som Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien satsar också numera stora resurser på att locka utländska studenter att studera i respektive land. USA har sedan gammalt en omfattande erfarenhet av utländska studenter vid sina lärosäten.
Men utbildning kostar pengar. Svenska skattebetalare satsar årligen ett belopp i storleksordningen 40 miljarder SEK på forskning och utbildning, vilket motsvarar ca 160 000 kronor per heltidsstudent. Siffran kan synas hög men är, enligt universitetens och högskolornas egna företrädare, inte tillräcklig för att upprätthålla kvaliteten.
Skall de svenska lärosätena ta emot fler utländska studenter kräver detta att mer resurser tillförs lärosätena för att kvaliteten inte ytterligare skall urholkas, alternativt att antalet utbildningsplatser som står till förfogande för svenska studenter reduceras.
Att färre platser anvisas svenska studenter behöver inte vara ett problem om Svenska institutets marknadsföring vänder sig till studenter från annat EU-land. Inom EU pågår nämligen sedan flera år tillbaka ett utvecklingsarbete i syfte att möjliggöra byte av studieort. Den därvidlag gällande principen innebär att gästande studenter skall ha tillträde till högre utbildning på samma villkor som gäller det mottagande landets egna ungdomar, dvs. är högre utbildning gratis i det mottagande landet är den också kostnadsfri för den svenska studenten. Det omvända gäller också. Eftersom högre utbildning är kostnadsfri i de flesta EU-länderna handlar det således företrädesvis om ett utbyte på lika villkor.
Annorlunda förhåller det sig om rekryteringen avser studenter från länder utanför EU, ty här föreligger normalt sett inte denna möjlighet till utbyte på lika villkor. Konsekvensen av detta blir att om de svenska universiteten skall ta emot fler studenter från länder utanför EU utan att de totala ramarna ökar, trängs de svenska studenter ut – blir utan utbildning eller hänvisas till utbildningar i länder utanför EU med höga privatekonomiska kostnader som följd. Ett annat alternativ består i att svenska skattebetalare tvingas betala utbildningen för studenter som inte sällan kommer från privatekonomiskt starka miljöer. Väljer dessa att efter genomgången utbildning stanna kvar i Sverige, blir skattebetalarnas kostnad hanterbar, i annat fall är det fråga om en betydande subvention till andra länders medborgare.
Den utbildning vi förmedlar är fortfarande mycket attraktiv för ungdomar i många länder. Det är angeläget att den också fortsätter att vara så. För dessa ungdomar, särskilt de som kommer från länder utanför EU, är det naturligt att utbildningen inte är avgiftsfri. Om svenska universitet och högskolor gavs rätt att ta betalt för den utbildning som ges till studenter utanför EU, skapas mera resurser att satsa på utbildning och forskning i stort. Inte heller behöver svenska ungdomar riskera att trängas ut av studenter från icke EU-länder. Med betalning får fler plats. Och som sagt, universiteten och högskolorna får samtidigt mera resurser, något som de är i stort behov av.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Anne-Marie Pålsson (m) |