Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att stärka elevernas rättigheter och skydd mot diskriminering.
Den svenska skolan är på flera områden ett föredöme internationellt. Grund- och gymnasieskolan har bland annat tagit framsynta steg mot en mer individualiserad undervisning där den enskilde eleven skall ha reellt inflytande över sin tid i skolan. Eleven och föräldrarna har rätt att ställa höga krav på skolan. Trots detta upplever många elever att de är rättslösa och i vissa fall också maktlösa. Åtskilliga elever och lärare kan vittna om att det förekommer diskriminering på grund av kön, sexuell läggning eller etnisk/religiös tillhörighet i skolan. Såväl lärare som elever gör sig skyldiga till kränkningar. All slags diskriminering, även i skolan, är förvisso i lag förbjuden, men i praktiken är det dock inte så enkelt. Elever i grund- och gymnasieskolan omfattas inte av arbetslivets lagar mot diskriminering på grund av kön, sexuell läggning, funktionshinder eller etnisk tillhörighet. De myndigheter som bevakar diskriminering (DO, JämO m.fl.) har inte haft möjlighet att driva frågor och fall annat än på arbetsmarknaden.
Det finns därför ett behov av att ytterligare stärka elevernas rättigheter och skydd mot diskriminering. Inom högskolan har en ny lag mot diskriminering införts för att skydda studenter mot övergrepp. En liknande insats borde också göras i grund- och gymnasieskolan. Det är viktigt att alla elever ges ett starkare skydd, av stöd och en tydlig väg att driva sin sak.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Fredrik Olovsson (s) |