Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Mälardalens högskola tilldelas vetenskapsområdet humaniora-samhällsvetenskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Mälardalens högskola blir universitet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Mälardalens högskola skall erhålla motsvarande stöd som andra lärosäten som tilldelats vetenskapsområde.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Mälardalens högskola bör erhålla ett långsiktigt större anslag till forskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om relationen mellan grundutbildningsmedel och forskningsmedel till Mälardalens högskola.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Mälardalens högskolas betydelse för att bidra till att fler får högre utbildning och forskarutbildning i landet.
Mälardalens högskola är ett expansivt lärosäte i en viktig del av Sverige. Högskolan är lokaliserad till huvudsakligen Västerås och Eskilstuna med lärcenter på många olika platser i Västmanlands och Södermanlands län. Högskolan ligger i ett befolkningstätt område av Sverige. Mälardalen är Sveriges främsta tillväxtmotor och varje investerad krona i Mälardalen ger tillväxteffekter som kommer hela Sverige till del i form av företagande, arbete, skatteintäkter och välfärd. Inte minst det goda samarbetet med Teknikbyn i Västerås visar vilka positiva effekter på företagandet en väl fungerande högskola kan få. Samtidigt är det också av regionala, sociala och arbetsmarknadsmässiga skäl viktigt att Mälardalens högskola får goda villkor. Högskolans två hemmalän, Västmanland och Södermanland, har låg andel högskoleutbildade och befinner sig i gränstrakten mellan det industriella samhällets struktur och kunskapssamhällets nya förutsättningar och möjligheter. För att högskoleutbildning ska komma fler till del är det angeläget att Mälardalens högskola får möjlighet att växa och utvecklas.
Mälardalens högskola erbjuder ett brett utbud av utbildningar och kurser inom en mängd olika ämnesdiscipliner. Mot denna bakgrund ansökte Mälardalens högskola den 25 november 1998 om att få bli universitet. Med universitetsstatus kan fullödig forskarutbildning och examinationsrätt för doktors- respektive licentiatexamen bli möjlig. Ansökan har ännu inte behandlats av regeringen. Däremot har regeringen tilldelat Mälardalens högskola vetenskapsområdet teknik från och med 2001. För Mälardalens utveckling är det väsentligt att Mälardalens högskola får vetenskapsområdet humaniora-samhällsvetenskap och i förlängningen ges universitetsstatus. Därmed skulle också högskolans möjligheter att attrahera både nya studerandegrupper och skickliga forskarstuderande förbättras. Eftersom kvalitetskraven på goda grunder klarats bör Mälardalens högskola snarast tilldelas vetenskapsområdet humaniora-samhällsvetenskap. Vidare bör intentionen att Mälardalens högskola ska uppnå universitetsstatus uttalas av Riksdagen.
I dag är Mälardalens högskola kraftigt understimulerad och underfinansierad av staten. Forskningsanslaget är det lägsta bland alla lärosäten om man jämför med högskolor med ett eller flera vetenskapsområden. Orsaken till den dåliga anslagsutvecklingen är att vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap tilldelades i en ekonomiskt ogynnsam situation. Medan andra lärosäten som fått vetenskapsområde fick 2 miljoner första året, sedan 10–20 nya miljoner kronor per år i några år så fick Mälardalens Högskola bara 2 miljoner första året (2001) och sedan ingenting året därpå (2002) och 13 miljoner 2003. Mälardalens Högskola bör få motsvarande medel som andra lärosäten fått för att bygga upp sina vetenskapsområden.
Mälardalens Högskola har ett mycket stort grundutbildningsuppdrag, vilket sammantaget gör att förhållandet i kvoten mellan forskningsanslag och grundutbildningsanslag är extremt lågt, definitivt lägst i Sverige (bland lärosäten med minst ett vetenskapsområde). Mälardalens högskola är en ung högskola med få pensionsavgångar under de närmaste 10 åren, men om inte forskning kan erbjudas lärarna blir det ändå svårt att behålla dem inom högskolan. Högskolan bör av den anledningen erhålla ett långsiktigt större anslag till forskning. Vidare bör strävan vara att den nuvarande snedfördelningen mellan medel till grundutbildningen och medel till forskarutbildningen, där andelen forskningsmedel är orimligt liten, görs om så att andelen forskningsmedel kan växa. På så sätt kan en självständig bas för forskningen vid Mälardalens högskola garanteras, vilket tillsammans med de externa finansiärernas insatser kan borga för jämn och hög kvalitet på forskarutbildningen och examinationen därifrån.
I dag har Mälardalens högskola förhållandevis stora externa medel till forskningen. Högskolan har den högsta andelen externa forskningsmedel i Sverige. Det visar att Högskolan har hög kvalitet och är relevant för externa finansiärer. Trots det låga anslaget har Mälardalens högskola hög
produktivitet i forskarutbildningen. Jämfört med andra högskolor och universitet med nytt vetenskapsområde planeras för långt flera examinationer i forskarutbildningen under perioden 2001–2004. T ex har Högskolan i Kalmar i uppdrag att under 2001–2004 producera 8 licentiats- och doktorsexamina, Blekinge Tekniska högskola 19 och högskolan i Malmö 25. Bland universiteten skall Växjö producera 30, Örebro 40 och Karlstad 40, men de har då två vetenskapsområden att fördela prestationen på. Mälardalens högskola räknar med 85 licentiats- och doktorsexamina. Trots att högskolan aldrig fick ett formellt uppdrag eller mål för examinationen när vetenskapsområdet naturvetenskap-teknik gavs så examinerar högskolan ändå i hög och kvalitativ takt.
Om examinationsmålet sätts i relation till det sammanlagda fakultetsanslaget under perioden framgår att Mälardalens högskola erbjuder landets mest prisvärda forskarutbildning. Högskolan i Kalmar ska producera sina 8 forskarexamina med hjälp av anslaget 148 094 000 kr under 2001–2004. Det är 0,04 examina per miljon kronor. Om Mälardalens högskola producerar 85 forskarexamina under 2001–2004 för 98 377 000 så är det 0,86 forskarexamina per miljon kronor. Externfinansieringen har möjliggjort högskolans närmast rekordartade produktivitet i forskarutbildningen. Det är ytterligare ett skäl för staten att satsa på Mälardalens högskola. Tack vare kvaliteten och näringslivsrelevansen finns möjlighet att förvandla nästan varje statlig miljon kronor till en forskarexamen.
Mälardalens högskola fyller ett nationellt behov och bör därför erhålla satsningar, för hela Sveriges skull.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Torsten Lindström (kd) |