Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fakultetsmedlen för de forskningsintensiva universiteten och högskolorna bör öka väsentligt under den kommande mandatperioden.
Regeringsförklaringen av den 16 september 2003 betonar ett antal viktiga frågor som alla har starka kopplingar till Sveriges förmåga till förnyelse och innovationskraft. Den starkaste drivkraften för långsiktig tillväxt och ett uthålligt och energisnålt samhälle är ny kunskap och förmåga till entreprenörskap, d.v.s. att kunna ta hand om uppfinningar och upptäckter för att utveckla nya produkter och processer.
Sverige skall utvecklas i sammanhållning (punkt 2 i regeringsförklaringen). Det innebär också att möjligheter att skapa internationellt sett starka och slagkraftiga regioner inte får försummas. Göteborg har börjat skapa en sådan region som bygger på en intensiv och nära samverkan mellan näringsliv, akademi och samhällssektor. En sådan utveckling pågår på Norra älvstranden i Göteborg. Utvecklingsidén bygger på en nära samverkan mellan forskargrupper i högskolan och utveckling i industrin, helst i samma miljö för att nå kritisk storlek och styrka för att bli effektiv. I denna miljö är det möjligt att uppfylla målet att bli en ledande forskningsnation genom bl.a. tillämpad IT-forskning och ökad forskarutbildning. I denna miljö är det också möjligt att skapa förutsättningar för att öka exporten och det internationella samarbetet.
I forskningsmiljön på Chalmers campus finns också förutsättningar att nå regeringsförklaringens mål. Vindkraftsforskningen, som är den starkaste i landet, är bara en del av den energiforskning som pågår på Chalmers med inriktning på förnybara energikällor. Ett centrum för energiforskning har bildats. Kopplingen till miljöforskningen, ett annat styrkeområde, ger en helhet som har internationell slagkraft.
Det som gör att måluppfyllelsen kommer att bli lägre än vad som är möjligt är att forskningsfinansieringen inte längre täcker kostnaderna för verksamheten. Forskarutbildningen kommer inte att täcka sina kostnader vilket leder till att högskolan måste avstå från att starta doktorandprojekt eftersom finansieringen som kommer från industri, forskningsråd eller EU är otillräcklig. Lokalkostnaderna har blivit en orimlig kostnadsbörda när det statliga bolaget Akademiska hus tar ut överhyror som bara kan finansieras med forskningsanslag.
Slutligen kan man konstatera att Chalmers inte får ersättning för de utbildningsprestationer som studenterna i grundutbildningen utför. Följden är att antalet utbildningsplatser kommer att skäras ner trots stark studenttillströmning och trots mycket goda studieresultat.
Den svenska forskningsfinansieringen ger inte det stöd som krävs för att svenskt näringsliv långsiktigt skall kunna behålla internationell konkurrenskraft och för att resultaten från högskoleforskningen skall kunna generera en samhällstillväxt i klass med andra jämförbara industriländer i Europa. Utvecklingen är tydlig och den ger utslag i form av en långsiktig nedgång i intresset för forskning och arbete inom akademierna. På sikt leder det till minskad studentrekrytering och minskad internationell konkurrenskraft och tillväxt i landet.
Felet ligger förhoppningsvis inte i en bristande vilja att skapa förutsättningar för nationell tillväxt i landet utan snarare i bristande förståelse för ett systemfel som leder till att forskningen inte längre kan bära sina egna kostnader.
Enklast kan man förstå utvecklingen och dess effekter genom att följa utvecklingen vid Chalmers tekniska högskola under en 20-årsperiod från 80/81 till 2001. Under denna period har den totala omsättningen ökat med en faktor 2,3 vilket i 2001 års penningvärde innebär en ökning från 850 mnkr till 1 950 mnkr (uppräkning till 2001 års nivå har skett med hjälp av konsumentprisindex). Chalmers har en lång tradition av nära och öppet samarbete med näringslivet och har också en god utdelning i form av forskningsstöd från råd, stiftelser och branschforskningsorgan. Trots detta uppstår nu stora svårigheter att klara forskningsfinansieringen för doktorander. I vissa fall är situationen omöjlig. Det statliga stödet har inte följt med utvecklingen i övrigt i samhället och forskningsfinansieringen måste i allt större utsträckning tas om hand av andra. Några av de största aktörerna är de stora företagen i det svenska näringslivet.
Chalmers ägs sedan 1994 av en stiftelse vilket har givit väsentligt större möjligheter att använda stiftelsemedel för att satsa på nya angelägna forskningsområden såsom bioteknik, miljövetenskap, informations- och kommunikationsteknologi. Den dåliga börsutvecklingen har emellertid inneburit rejäla minskningar av de egna satsningarna och den oförutsedda indragningen av 38 mkr av utlovade medel för hyrestäckning av Chalmers mikroelektronikcentrum, har lett till finansieringsproblem och kostnader som måste fördelas över hela högskolan. Detta planerade årliga bidrag drogs tillbaka när byggnaden var klar, utrustningen inköpt och inflyttningen ett faktum.
Antalet helårsstudenter har ökat från 3 000 till 8 000 under perioden, dvs grundutbildningen har ökat med en faktor 2,7 medan finansieringen endast har ökat med en faktor 1,4. Detta innebär att antalet kronor (2001 års penningvärde) som satsas per student har sänkts från 120 000 till 65 000 kr under samma period.
Antalet doktorsexamina vid Chalmers har ökat från 35 per år till 110 under perioden. Fakultetsmedlen har emellertid endast ökat med en faktor 1,1 och räknat i kronor per forskare/lärare innebär det en minskning av fakultetsanslaget från 375 tkr till 225 tkr per år.
Med denna utveckling måste det till ytterligare resurser för att få ekvationen att gå ihop. Högskolan har hittills skaffat sig täckning för det ökade resursbehovet genom att söka s.k. externa medel såsom råds- och stiftelsemedel och genom att samarbeta med industrin. Vid Chalmers har denna externa finansiering ökat från 180 till 800 mkr, dvs med en faktor 4,2 under 20-års perioden.
I takt med att de externa forskningsanslagen ökar, och där varje enskilt projekt knappt täcker marginalkostnaderna, urholkas universitetens egna resurser allt snabbare. Forskningens frihet och kvalitet äventyras.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |
Per Landgren (kd) |