Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda barns stress och vilka konsekvenser det får för barns psykiska och fysiska hälsa.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en flexibel åldersgräns mellan barn- och vuxenpsykiatrin.1
Riksdagen beslutar att ge Socialstyrelsen i uppdrag att göra en översyn gällande barnkompetens och en helhetssyn på barnmisshandel.1
Riksdagen beslutar om ändring i lagstiftningen och inför en tidsfrist vid barnmisshandelsmål.2
Riksdagen beslutar att Socialstyrelsen får i uppdrag att se över hur samarbetet mellan polisen och socialtjänsten kan förbättras när det gäller barnmisshandelsfall och familjevåld.1
Riksdagen beslutar om att i kretsen som är att anse som målsägande skall ingå barn som bevittnat familjerelaterat våld.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunerna rekommenderas att ta ett större ansvar för kvinnojourerna.1
Riksdagen beslutar att förändra och stärka elevskyddsombudens roll i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen beslutar att elevskyddsombud införs fr.o.m. skolår ett.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av arbetsmiljölagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Skolverket bör få i uppdrag att verka för att skolorna skapar demokratiska mötesplatser.
Riksdagen beslutar om ändring i skollagen för att garantera att elever ges rätt att frånvara från undervisning för arbete med elevinflytande, skyddsombudsarbete, skoltidningsarbete e.d. i likhet med skollagskommitténs förslag.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag på ändring i skollagen så att det framgår av en elevs slutbetyg om denne varit engagerad i elevinflytande, skyddsombudsarbete, skoltidningsarbete e.d.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lokala skolstyrelser med elevmajoritet införs i gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lokala skolstyrelser med föräldramajoritet införs i grundskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämställdhet i skolan och inom idrottsrörelsen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av bättre tillsyn och kvalitetsuppföljning av både de fristående och de kommunala skolorna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Skolverket får i uppdrag att göra en översyn av skolornas handlingsplaner avseende trakasserier, mobbning och diskriminering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att jämställdhetslagen skall gälla fullt ut även inom skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten att föra in mobbning i brottsbalken.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av handlingsplaner mot mobbning.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av skollagen så att elever alltid är delaktiga i arbetet med att förebygga mobbning och ta fram handlingsplaner mot mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att elever kan utkräva skadestånd från kommuner som inte gjort tillräckligt för att förhindra mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning huruvida särskilda företrädare kan träda in i stället för vårdnadshavaren vid skadeståndsmål gentemot skola och kommun.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att diskrimineringslagstiftningen skall omfatta grundskolan och gymnasieskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa den nationella timplanen.
Riksdagen beslutar om ändring angående skolplikten för att möjliggöra för en mer flexibel skolstart från 6–8 års ålder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolhälsovården och elevvården samlas under ett nytt begrep: elevhälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att kompetensen kring självmord ökar bland elevhälsopersonal och annan skolpersonal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre tillgång till en väl organiserad elevhälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att knyta andra kompetenser till elevhälsan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av regelbundna kontroller av skolans inre bullernivå, exempelvis i matsalarna.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riktlinjer för bullernivåer anpassade för barn tas fram.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att projekten med klassmorfar utvecklas och permanentas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att det i de kommunala köken främst serveras ekologiskt framtagen och närodlad mat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om problemen med övervikt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mer idrott och rörelse i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolor skall vara en reklamfri zon.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att sprida kunskap och information om naturskolor och utomhuspedagogik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lärarutbildningen skall innehålla moment om utomhuspedagogik.
1Yrkandena 1–3, 5, 7, 32–33 hänvisade till SoU.
2Yrkandena 4, 6 och 20 hänvisade till JuU.
Vi i Miljöpartiet de gröna anser att våra barns och ungdomars livssituation är en av vår tids viktigaste frågor. Vi måste ha en helhetssyn på den psykosociala ohälsan bland elever och lärare. Vi kan inte fokusera enbart på skolans innehåll, d.v.s. undervisningen, utan på elevernas hela livssituation och arbetsmiljö som måste förbättras. Annars kommer barn och ungdomar inte att orka vare sig att ta in kunskap eller att växa och mogna som människor.
I en rapport från Arbetslivsinstitutet menar man att skolans psykosociala arbetsmiljö är ett generellt problem och därmed har ett mer allmänt än lokalt intresse. Därför menar vi att även staten aktivt bör vidta åtgärder m.m. för att förbättra skolans arbetsmiljö.
De vuxnas arbetsmiljö anses vara viktig och att den är hälsofrämjande är en betydelsefull del i sjuskrivningsdiskussionen, men elevernas arbetsmiljö däremot ses på ett helt annat sätt. I den vuxna miljön ses det som en självklarhet att inte buller är störande, att det finns möjlighet till lugn och ro, att kunna ta en paus emellanåt, att arbetsredskapen/borden m.m. är anpassade efter individen m.m. Men elevernas arbetsdag är ofta fylld av oväsen och buller. Ofta finns ingen plats där det är lugn och ro utan istället stressiga matraster och pauser enbart på bestämda tider – bestämda av andra än eleverna. Skolan är Sveriges största arbetsplats men har en alltför dålig arbetsmiljö och ändå undrar vi vuxna varför barn och ungdomar mår dåligt.
I rapporten Elevhälsa – en enkätundersökning, från våren 2002, gjord av bl.a. Barnombudsmannen, framkommer det att eleverna mår allt sämre. Den psykiska ohälsan har ökat bland ungdomar för flickor såväl som för pojkar. De tillstånd som ökat mest är depressioner, ätstörningar, övervikt, ångeststörningar, tinnitus, allergier och astma. Precis som för vuxna är tempot alltför högt för dagens skolelever. Stressen och pressen ökar. Varken barn, ungdomar eller vuxna orkar fortsätta på detta sätt och nu ringer det i larmklockorna. Orkar vi lyssna, orkar vi göra något åt det? Vill vi på allvar prioritera skolans arbetsmiljö?
En viktig del av arbetsmiljön i skolan är frånvaro av rädsla. Det är en grundläggande demokratisk rättighet för en elev att kunna känna sig trygg i skolan och slippa bli föremål för övergrepp och förnedrande behandling. Ingen elev skall vara rädd för att gå till skolan på grund av mobbning och ingen förälder skall behöva oroa sig för att hans eller hennes barn skall utsättas för något sådant. Ändå är det så att mobboffren är en stor och av många skolor försummad elevgrupp, som genomlever sin skoltid med ständig ångest, otrygghet och dålig självkänsla.
Vuxnas stress ökar barnens stress. Barn och stress hör inte ihop. Några orsaker till stress hos barn kan vara många relationer såsom olika vikarier och stor personalomsättning inom förskolan och skolan. Barnen utsätts därmed för att förtroendegivande relationer ständigt avbryts. Det finns risk att de upphör med att knyta an på ett djupare plan. Delat utrymme och delade vuxenkontakter – att aldrig få ha en vuxen för sig själv – kan vara påfrestande. Forskning har visat att det är bättre att småbarnsgrupper har färre barn och färre vuxna än fler barn tillsammans med fler vuxna. Barn är dessutom friskare när de har större yta att vistas på enligt en dansk rapport från Sundhetsministeriet.
Understimulering liksom överstimulering är stressframkallande. I dagens samhälle är överstimuleringen det största problemet. Allt för många barn har redan i tidig ålder en fulltecknad almanacka för sin fritid. Många barn har aldrig någon tid att ”bara vara”. Detta gör att hjärnan ständigt går på högvarv med bl.a. spänningar och koncentrationssvårigheter som följd. Även skolbarn behöver få leka. I Norge har man sett detta och på vissa platser infört några timmars fri lek i veckan på schemat i skolan. TV-tittande i stor skala ger också en överstimulering av hjärnan och barnen riskerar att påverkas negativt av allt för mycket våld. Redan i 3-årsåldern tittar de flesta barn regelbundet på TV. Men för en 4-åring är händelsen på TV lika med verklighet. Inte förrän i 11-årsåldern kan barnet börja uppfatta innehållet i TV-programmet på samma sätt som en vuxen.
Psykiska problem kan kosta barn och ungdomar livet. Psykosociala faktorer är inblandade i de flesta dödsfall som drabbar tonåringar. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar och unga män i åldern 15–29 år, vanligare än trafikolyckor.
Bland flickor och unga kvinnor i motsvarande åldrar är det något mindre vanligt, men även för dem utgör självmord en av de vanligaste dödsorsakerna. Barns och ungdomars psykiska problem måste ses i ett folkhälsoperspektiv.
Den psykiska ohälsan bland barn och unga blir allt mer synlig och vissa undersökningar tyder på att den har ökat de senaste åren. Det kan handla om magont, huvudvärk eller sömnsvårigheter. Trots att ungdomar objektivt sett har ett gott hälsotillstånd, har de relativt hög vårdkonsumtion. Flera barn och unga söker i dag skolhälsovårdens och elevvårdens hjälp för problem som bottnar i psykosociala faktorer men tillgängligheten till skolhälsovården är alldeles för dålig.
Även med mycket strikta och snäva definitioner förekommer psykiska problem och störningar tidvis hos 5–10 procent av barn- och ungdomspopulationen. De psykiska problemen vållar stort lidande hos de drabbade och deras familjer, samtidigt som kostnaderna för samhället är avsevärda.
För den enskilde individen kan en period av psykiska problem ge livslånga konsekvenser, både socialt, utbildningsmässigt och ekonomiskt. Samhällets utveckling mot ett utpräglat kunskaps- och informationssamhälle samt kraven på socialt samspel i arbetslivet kan innebära att även måttliga psykiska problem kan få karaktären av allvarliga funktionshinder.
I ett samhällsperspektiv är det lika viktigt att fråga sig vad som främjar barns och ungdomars psykiska hälsa som att motverka risk- och skadefaktorer. Ökade psykosomatiska symptom hos ungdomar kan till viss del ses som en reaktion på en mer stressad livssituation. Det är signaler som varnar oss för framtida hälsoproblem. Både barn och vuxna lever idag under en allt större stress i skolan och arbetslivet. I det långa perspektivet är barns och ungdomars psykiska hälsa avhängig i vilken mån ett folkhälsoperspektiv är präglat av barns och ungdomars behov, och dessutom vilket genomslag detta får dels hos allmänheten, dels hos beslutsfattare i olika verksamheter på olika nivåer.
Ungdomar befinner sig mitt emellan barndom och vuxenliv, gränsen är flytande och varierar mellan individerna. Likadant är det inom psykiatrin. Ungdomar är i gränslandet mellan barn- och vuxenpsykiatrin. Ofta uppstår kontinuitetsbrott i kontakt och arbetssätt. Åldersgränsen mellan BUP och vuxenpsykiatrin är i allmänhet 18 år. Utredningen Det gäller livet (SOU 1998:31) förordar en mer flexibel åldersgräns och pekar på de svårigheter som finns med en fast åldersgräns. Vi menar att den gränsen inte kan vara fast utan behöver vara flexibel mellan 18 och 25 år, för att förhindra onödiga avbrott och förflyttningar i känsliga perioder. Man måste vid en sådan förändring noggrant följa konsekvenserna och ansvarsfördelningen och genomföra den på så sätt att inga ungdomar faller mellan stolarna.
Våld mot barn är ett stort samhällsproblem. Idag står vi inför det faktum att våld mot barn och våld mellan barn ökar i samhället. Under 1990-talet har det skett en markant ökning av barnmisshandel och ungdomsvåld. Den polisanmälda misshandeln mot barn 0–6 år har ökat kraftigt under 1990-talet, från 437 anmälda brott 1990 till 825 stycken 1998. I de flesta fallen är förövaren bekant med offret. Merparten av detta våld är familjerelaterat.
Drygt två tredjedelar av gärningsmännen är män och knappt en tredjedel är kvinnor. I en kartläggning gjord av BRÅ har det visat sig att en relativt stor grupp av gärningsmännen utgörs av tungt kriminellt belastade personer. Men det betyder inte att det är bara de som slår; personer ur alla samhälls- och inkomstklasser finns representerade i misshandelsmål.
Barnmisshandelsmål bör utredas skyndsamt. I Barnmisshandelsutredningen konstaterar man att medelvärdet för handläggningstiden för polisanmäld barnmisshandel med känd förövare inte är mindre än 151 dagar från anmälan till åklagarbeslut. Mot bakgrund av det fruktansvärda som barnet varit utsatt för och förmågan till läkning bör beslut i åtalsfrågan vara fattat senast inom tre månader efter det att polisanmälan upprättats. Detta bör avse brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken där målsäganden vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år.
I Barnmisshandelsutredningen konstaterar man även att barnkompetensen successivt har urholkats. Till exempel är allt färre BVC-sköterskor barnsjuksköterskor och allt färre BVC-läkare barnläkare. Även inom socialtjänsten brister det i kunskaperna, så även inom rättsväsendet. Vi menar att barnkunskap angående misshandel m.m. ska ingå i grundutbildningar och även som vidareutbildning. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se över hur den samlade barnkunskapen ser ut framför allt gällande barnmisshandelsproblematiken inom BVC, socialtjänst, skola och rättsväsendet och hur man praktiskt arbetar och samarbetar kring dessa problem.
Våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem. Statistik visar att 1998 anmäldes över 20 000 misshandelsbrott mot kvinnor i Sverige. I närmare tre fjärdedelar av fallen var gärningsmannen bekant med offret. Det allra vanligaste var att misshandeln skedde inomhus. Varje år utsätts cirka 30 kvinnor för dödligt våld i Sverige av någon de känner.
Mellan 100.000 och 190.000 barn i Sverige är vittnen till våld i sina familjer. Vi anser att dessa barn är brottsoffer och ska ha rätt till hjälp och stöd för egen del. Därför ska barn som bevittnar våld i familjen klassas som brottsoffer. Ändringar behöver göras i rättegångsbalken så att det tydligt framgår att barn som bevittnat familjerelaterat våld ingår i kretsen av personer som är att anse som målsägande och som därmed kan inträda i brottsmålsprocessen. Miljöpartiet anser att Socialstyrelsen bör se över hur samarbetet mellan socialtjänsten och polisen fungerar för att på bästa sätt upptäcka och stödja dessa barn och se till att de får terapeutisk hjälp.
Vid fall där exempelvis barn bevittnar våld i familjen händer det att polisen inte rapporterar till socialtjänsten om att barn är inblandade. På några håll i landet har polisen utarbetat rutiner för att säkerställa att barnen uppmärksammas och att socialtjänsten delges. Vid polisingripande där det förekommer familjerelaterat våld är det ofta kaos. Vi menar att för att förhindra att barn faller mellan stolarna i sådana situationer bör Socialstyrelsen i samarbete med Rikspolisstyrelsen få i uppdrag att finna metoder och rutiner för att motverka detta.
Miljöpartiet har genom årets budgetförhandlingar fått igenom ett extra årligt anslag till kvinnojourer och mansjourer eller liknande som ett basstöd, d.v.s. till att bedriva den administrativa verksamheten, betala hyror, telefon m.m. Vi ser samtidigt att det är av stor vikt att kommunerna i högre grad än vad som sker idag, tar ett ekonomiskt ansvar för verksamheten. Det är inte rimligt att kvinnor som misshandlas ska behöva lita till välgörenhet. Vi vill också i sammanhanget uppmärksamma behovet av kvinnojourer med mångkulturell erfarenhet.
Sedan 1990 gäller arbetsmiljölagen för alla elever fr.o.m. första året i skolan. Arbetsgivare över skolan är kommunen. Enligt arbetsmiljölagen är det arbetsgivarens skyldighet att tillsammans med arbetstagarna systematiskt undersöka brister i arbetsmiljön och kontinuerligt åtgärda och följa upp dessa. 1993 trädde Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om internkontroll av arbetsmiljön i kraft, och den har haft betydelse för arbetsmiljön i skolan. Enligt denna ska en handlingsplan upprättas årligen och arbetsgivaren ska ge arbetstagarna möjlighet att medverka i internkontrollarbetet. Ur arbetsmiljölagens perspektiv blev därmed skolan Sveriges största arbetsplats och omfattade 1998 ca 1,9 miljoner arbetstagare varav 1,6 miljoner är elever (fr.o.m. 6 års verksamhet t.o.m. komvux) (Arbetslivsinstitutet, Arbetsmiljön i skolan och välbefinnande ur ett elevperspektiv).
Enligt lag ska också huvudmannen – kommunen eller andra – se till att elevskyddsombud från och med årskurs 7 kan medverka i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Men det är eleverna som utser elevskyddsombud. Vi menar att den rätten ska införas även för årskurserna 1–6. Elevskyddsombuden bör ha rätt att kalla in arbetsmiljöinspektionen.
Ett problem som eventuellt uppstår i samband med att arbetsmiljölagen överförs till skolans område är att den är skriven med ett fackligt perspektiv och inte är anpassad efter de demokratiska sammanslutningar, exempelvis elevråden, som oftast finns i skolans värld. Med anledning av detta kommer det att behöva genomföras en översyn av arbetsmiljölagen så att den i sin helhet även kommer att omfatta ett elevperspektiv.
Frågan om elevers inflytande över undervisningen är ständigt återkommande. I Miljöpartiet brukar vi prata om elevmakt för att särskilt betona att det handlar om ett viktigt perspektiv kring var makten i skolan ska ligga.
Alltför många skolor saknar ett aktivt arbetsmiljöarbete och långt ifrån alla har elevskyddsombud, menar de olika ombudsmännen, trots att det är lagstadgat. Vi menar att det på varje skola ska finnas aktuella handlingsplaner för arbetsmiljöarbetet med elevernas medverkan – utifrån vad som kan krävas med hänsyn till elevernas ålder, då även små barn kan delta. Krav på uppföljning måste finnas på varje skola och dessa planer ska vara väl kända av både elever, lärare och annan skolpersonal. Elevskyddsombudens roll måste stärkas i arbetsmiljöarbetet och vara till person och funktion kända av alla. De ska ha samma rättigheter som skyddsombuden på vuxnas arbetsplatser och därmed även rätt att kalla in skyddsinspektör vid behov.
Var tredje elev är missnöjd med sitt inflytande i skolan. För att stärka elevdemokratin måste skolorna först och främst skapa forum för reellt elevinflytande. På flera skolor har organisationen stagnerat. Förändringar krävs för att skolan som organisation ska våga ge eleverna större inflytande och utrymme för nya mötesformer. Flera kommuner arbetar med att skapa nya forum för möten mellan elever och lärare/skolledning t ex demokratigrupp, programråd och elevkraft. I en studie från Arbetslivsinstitutet, ”Arbetsmiljön i skolan och välbefinnande ur ett elevperspektiv”, var medelvärdet lägst rangordnat vad det gäller möjligheterna att påverka fördelningen av pengar och allmänt möjligheterna att påverka arbetet i skolan. Miljöpartiet vill att elever ska ha ett medinflytande från förskoleklass. Vi anser att det är av stor vikt att elever har ett starkt inflytande under hela sin skoltid. Med stigande ålder kan elever ges ett allt större ansvar. Anmärkningsvärt är att det har visat sig att elevens inflytande istället minskar med stigande ålder. Regeringen bör genom uppdrag till Myndigheten för skolutveckling följa olika försök till fördjupad elevdemokrati och sprida goda idéer och uppmuntra till att kommunerna tar initiativ till demokratiska mötesplatser mellan elever och skolpersonal.
På skolorna runt om i Sverige finns det många elever som arbetar för sina medelevers bästa. Det kan handla om elevinflytande i elevråd eller elevkårer, skyddsombudsarbete eller arbete med att ge ut en skoltidning. Det rör såväl frivilligt arbete som arbete då man är utvald att representera andra elever. Situationen för dessa elever som arbetar för andra elever är väldigt olika på olika skolor. I vissa fall har man mycket hjälp av lärarkollegiet och rektorer. I andra fall går det sämre. På grund av detta finns det några saker som vore bra att slå fast.
Elever ska ha rätt att lämna ordinarie undervisning för att utföra detta arbete. Det ska tydligt framgå i en elevs slutbetyg om denna varit engagerad för andra elevers väl. Detta är särskilt viktigt då det ibland händer, framför allt i gymnasiet, att elever väljer bort annat för att kunna arbeta med elevinflytande och dylikt, dels på grund av ett engagemang, dels på grund av de direkta kunskaper som detta ofta ger. Då är det viktigt att det faktiskt framgår i slutbetyget att detta arbete har blivit utfört. I likhet med Skollagskommittén föreslår vi att en elev ska både ha rätt att lämna undervisningen och ha rätt till stödundervisning för det man missat då man deltar i skolans demokratiska arbete.
Försöksverksamheten med lokala styrelser med elevmajoritet startades i juli 1997. Denna försöksverksamhet har förlängts t o m juni 2003. Trots detta vill vi permanenta det pågående försöket på gymnasieskolorna med lokala skolstyrelser med elevmajoritet, bestående av skolpersonal, elever och föräldrar. Skälet till detta är att ytterligare utveckla medbestämmandet och elevdemokratin.
Kommunerna ska inte kunna hindra en skola från att inrätta en sådan styrelse. Dessa styrelser ska, med utgångspunkt i läroplanen och skolans allmänna övergripande mål, kunna fatta beslut i alla övergripande frågor som rör verksamhet och drift. Därför vill vi att skolstyrelser med elevmajoritet ska permanentas i alla gymnasieskolor.
En tillvaro som präglas av ojämställdhet medför att både tjejer och killar mår dåligt och ges olika förutsättningar att skapa sig ett liv utifrån de egna önskemålen och förutsättningarna. Till exempel har forskning gjord av Idrottshögskolan visat att barn tidigt tar till sig ett synsätt som låser fast båda könen i ett traditionellt tänkande. Redan i 7–8 årsåldern finns många stereotypa uppfattningar hos barn som t ex att flickor är sämre i idrott (bordtennis, ishockey och fotboll) än pojkar. Till maktordningen hör också att flickor i detta spel gör sig sämre än vad de är eller undervärdera sig själva och att de därför inte vågar tävla. Detta inskränker grovt flickornas handlings- och utvecklingsutrymme. Vi menar att även pojkarna lider av detta stereotypa könstänkande. Det kan vara väl så svårt för pojkar att våga rida eller dansa och därmed bryta mot invanda föreställningar.
Tjejer är rädda i många sammanhang: för att gå på toaletten för vad som kan hända där, passera genom korridoren, bli fasthållen och tagen på brösten, gå hem när det är mörkt, bli för full på fest, bara vilja hångla men inte ha samlag och då inte kunna säga nej. Att bli kallad för hora! Allt detta ger tjejer en känsla av underlägsenhet och killarna makt.
Miljöpartiet anser att det är viktigt att skolan, idrottsrörelsen, förenings- och kulturlivet och kommunerna ifrågasätter föreställningarna om hur pojkar och flickor ska vara och vad de vill. Vi vill också uppmana idrottsrörelsen att ta sitt ansvar för att uppmuntra och stötta både flickors och pojkars möjligheter att utvecklas och motverka stereotypa könsbeteenden.
Beslut och ansvar för skolans verksamhet har decentraliserats och ligger idag på kommuner och enskilda skolor. Detta gagnar möjligheterna till lokala initiativ och utnyttjande av lokala fördelar. Tillsynen måste i en sådan situation skärpas så att elevernas rättigheter till likvärdig utbildning och trygghet i skolan kan garanteras.
Skolverket har huvudansvaret för tillsynen av skolan. Kommunerna har ansvar för att den direkta tillsynen sker i de kommunala skolorna samt har en insynsrätt i friskolorna. Tillsyn av undervisningens innehåll och kvalitet, förekomst av mobbning, möjligheter till elevdemokrati, resurser för barn med läs- och skrivsvårigheter, risk för otillbörlig indoktrinering etc. förekommer ännu i alltför liten utsträckning. Det är naturligt att Skolverket, med sitt övergripande ansvar, tillser att kommunerna får information om vad som förväntas av dem och sedan kontrollerar att kommunerna verkligen bedriver en aktiv tillsyn enligt anvisningarna.
Frågan om tillsyn aktualiseras i och med att många fristående skolor tillkommit under de senaste åren. Kommunerna har ingen tillsyn, men dock en insynsrätt, av fristående skolor, och Skolverket, som ansvarar för tillsynen, gör alltför glesa besök. Inte minst med tanke på de fristående skolornas framtid och den ryktesflora som vuxit fram kring vissa av dessa skolor (speciellt de med skolans verksamhet förankrad i någon speciell religion) borde tillsynen ske med extra stor omsorg. Elevernas rättigheter, enligt skollag och läroplan, måste garanteras vid alla skolor. Miljöpartiet är för en mångfald av pedagogiska metoder och speciella inriktningar. Vi vill emellertid inte medverka till skolor där samhällets tillsyn sviktar och elevernas rättigheter och personliga integritet inte kan garanteras. Det är viktigt att tillsynen även täcker undervisningens innehåll och sociala förhållanden vid skolan och att detta gäller tillsyn av såväl fristående som kommunala skolor. Vi vill att Skolverket har möjlighet att bedriva en aktiv tillsyn där inspektioner är ett naturligt inslag. Vi vill också ge Skolverket en ytterligare sanktionsmöjlighet genom att ge dem möjligheten att utdöma böter i likhet med Skollagskommitténs förslag.
Som arbetsgivare har kommunen ett ansvar att förebygga trakasserier och diskriminering i arbetslivet d.v.s. på skolorna. Miljöpartiet anser att det är viktigt att varje skola upprättar handlingsplaner mot trakasserier, dels mot mobbning, dels mot sexuella trakasserier. I framtagandet av handlingsplaner ska eleverna vara delaktiga.
Nästan hälften av alla tonårsflickor och en fjärdedel av pojkarna har varit utsatta för sexuella trakasserier, var nionde elev uppger att de varit utsatta för homofobiska kränkningar, var femte elev säger att våld och rasism förekommer på skolan samt många funktionshindrade elever är utestängda från aktiviteter utanför klassrummet p.g.a. otillgängliga lokaler. En sådan arbetsmiljö vore oacceptabel för vuxna. Det är viktigt att kommunerna också följer upp arbetet mot trakasserier och diskriminering i sitt kvalitetsarbete. Därför måste kommunerna och skolan tillsammans ta ansvar så att skolans arbetsmiljö blir bra utifrån arbetsmiljö-jämställdhet-jämlikhetssperspektiv och befriat från alla slags trakasserier. Arbetsmiljölagen och jämställdhetslagen ska gälla i skolan för eleverna.
Frågor kring mobbning skall ingå som en del i skolans viktiga uppgift: att ge eleverna en demokratisk grundsyn, som bygger på respekt och förståelse för medmänniskor, tolerans och solidaritet.
Några särskilda problem i anslutning till mobbning som vi vill belysa är den grova förnedring som många flickor utsätts för bl.a. i ett kränkande språkbruk och sexuella anspelningar av ovälkommen natur. Barn med funktionshinder är mer utsatta för utanförskap och mobbning i skolan än andra barn enligt Barnombudsmannen. Det kan gälla glåpord med koppling till funktionshindret och att allmänt inte kunna delta i skolverksamheter utanför klassrummet vilket kan leda till ett utanförskap och ensamhet. Barn med utländsk bakgrund känner sig oftare mobbade än andra barn och mer orättvist behandlade av lärarna.
Att bli utsatt för mobbning kan leda till döden. Det har visat sig att mobbning är en bakgrundsorsak till ungdomars självmordsförsök.
Frågor kring mobbning är ett viktigt inslag i skolans arbete. Detta har direkta konsekvenser för val av åtgärdsprogram. Ett program mot mobbning måste innehålla klara regler för hur man aktivt skall kontrollera om mobbning förekommer, regler för hur mobbning förebyggs genom att frågan uppmärksammas och diskuteras återkommande, såväl inom skolan med eleverna som med föräldrar och personal samt ett särskilt handlingsprogram för den situation då mobbning upptäcks. Elever, föräldrar, personal och skolledning skall engageras aktivt i arbetet med att förebygga och upptäcka mobbning. Hur mobboffer och mobbare skall behandlas skall klart anges liksom beredskapen att följa upp ett ärende under lång tid. Mobbning är en för alla på skolan, inklusive föräldrar, gemensam angelägenhet. Det är viktigt att också eleverna är delaktiga i framtagandet av åtgärdsprogram mot mobbning.
Mobbning bör klassas som brott, så att ansvariga och lagstiftningen behandlar det för vad det är: en fysisk och psykisk misshandel i syfte att bryta ned en människa. Därför bör möjligheter att införa mobbning i brottsbalken ses över; vad som avses med mobbning och att det tillika med grov kvinnofridskränkning tar särskild hänsyn till frågan om gärningen utgjort ett led i en upprepad kränkning av personens integritet. Det är just denna systematik och upprepning i den kränkande behandlingen som gör mobbningen så mycket allvarligare än en enskild handling.
Det är också viktigt att lärare är bra förebilder och ingriper vid mobbning samt att lärarna själva inte kränker och behandlar elever illa.
Det har varit ett flertal uppmärksammade fall där elever utsatts för mobbning under lång tid utan att tillräckliga åtgärder vidtagits för att få slut på mobbningen. Då ersättning krävts av kommuner för att inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder har det visat sig svårt att få till stånd, trots mångårigt lidande för den enskilde. Det finns behov av att stärka skyddet för den enskilde mobbade eleven och ge större möjligheter till ersättning.
Därför menar Miljöpartiet att mobbade ska ha rätt till skadestånd från kommuner eller annan huvudman som inte gjort tillräckligt. Skollagen måste ändras så att en elevs rätt att juridiskt ställa skolan till svars när skolan genom underlåtelse eller aktiva handlingar kränkt elevens rättigheter förs in där. Dock måste det förtydligas vilka krav samhället ställer på skolans arbete för att förebygga, upptäcka och stoppa mobbning, därför bör det införas minimikrav vad det gäller skolornas förebyggande arbete.
Mobbning är, enligt Barnombudsmannen, när en person upprepade gånger och under en viss tid, blir utsatt för skada eller obehag, verbalt eller fysiskt. Den verbala mobbningen kan handla om kränkande tillmälen och uteslutning av andra ur en gemenskap. Exempel på fysiskt våld är knuffar, örfilar, sparkar och knytnävsslag. Psykiskt våld utgörs främst av hot om fysiskt våld.
Det är nämligen inte skollagen som används i de uppmärksammade mobbningsfall som går till domstol. I stället får skadeståndslagen användas. Om kommuner kunde dömas till skadestånd, skulle det bidra till att mobbningen tas på större allvar.
Elever är omyndiga under merparten av sin skoltid och det är därmed beroende av föräldrarnas eller annan vårdnadshavares ekonomiska situation om åtal ska väckas eller ej. Därför bör det övervägas om särskilda företrädare kan gå in istället för vårdnadshavaren.
Skolan ska vara en mötesplats för alla oavsett barnens eller föräldrarnas kön, sexuella läggning, etniska tillhörighet, sociala ursprung, funktionshinder eller ställning i övrigt. Skolan ska vara en plats där alla utifrån sina egna möjligheter kan utvecklas och verka efter sin förmåga.
År 2001 trädde lagen om lika behandling av studenter i högskolan i kraft. I januari 2002 tillsattes en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över och samordna diskrimineringslagstiftningen. Vi vill att utredningen särskilt uppmärksammar grundskolan och gymnasieskolan som områden som omfattas av diskrimineringslagstiftningen. Vid behov ska detta införas som ett tilläggsdirektiv till utredningen (2002:11).
Skolverket bör enligt vad som anförs ovan få i uppdrag att se över skolornas handlingsplaner dels mot trakasserier, inklusive sexuella trakasserier, dels mot mobbning och dels mot diskriminering.
Miljöpartiet de gröna anser att det är av stor vikt för att stödja och hjälpa ungdomar som är på väg in i den vuxna sexualiteten att det finns en bra och tolerant sexualundervisning i skolan. I vår motion om HBT-frågor (2003/04:So568) föreslår vi ny lagstiftning till skydd för elever som trakasseras. Därutöver behövs en översyn av hur HBT-frågor och personer skildras i läromedel.
Skolan bidrar, genom sin planering, till viss del till den stress som ungdomar känner av idag. En återkommande faktor som kommit fram i undersökningar gjorda av Barnombudsmannen är schemaläggningen. Det kan gälla snålt tilltagna raster, nollbyten, d.v.s. det finns ingen tid avsatt mellan lektionerna, och värst är det efter idrotten samt att proven inte är jämnt utspridda över terminen.
Ett sätt att minska stressen skulle kunna vara att avskaffa timplanen. Vi är alltför fixerade vid det som är mätbart och fast. Vi lever i en mycket komplex och föränderlig värld. Att förmedla denna komplexitet och föränderlighet är en stor utmaning för vårt lärosystem och en nödvändig del i vägen från fixering vid resultat till fokusering på processen. Vi kan inte bara kräva större kreativitet av personalen i skolorna, utan att ge dem större frihetsramar.
Försöksverksamheten som startade höstterminen 2000, innebär en fullständig befrielse från den nationella timplanens uppdelning i tid per ämne och ämnesgrupp. Skolor som ingår i försöket omfattas dock av övriga bestämmelser som gäller för grundskolan. Det innebär bl.a. att timplanens bestämmelser om totalt garanterat antal timmar för grundskolans nio år (6 665 timmar) gäller. Försöksverksamheten pågår i ca 80 kommuner. Dessa kommuner har i sin tur valt ut de ca 900 deltagande skolorna.
Genom att avskaffa den nationella obligatoriska timplanen kan man främja ett mer flexibelt pedagogiskt arbete i skolan, samt minska tidspressen mellan lektioner, idrott och lunch. Vi i Miljöpartiet de gröna anser att vi bör avskaffa den nationella timplanen, men i likhet med försöksverksamheten ha kvar det totala antalet garanterade timmar. Det bör vara upp till varje kommun eller annan huvudman att avgöra hur man vill arbeta och givetvis kan man då välja att arbeta efter en egen timplan. Vi måste ge skolorna större frihet samtidigt som vi skärper uppföljningen.
En annan press är att barn förväntas mogna och utvecklas i samma takt. Men barn mognar i olika takt. Pojkar senare än flickor. Därför måste skolstarten vara mer individanpassad och flexibel. Vissa barn är mogna att börja med skolarbetet vid 6 års ålder, andra är kanske inte mogna förrän vid 8 års ålder och behöver mer tid att få leka av sig innan allvaret börjar och de kan koncentrera sig en längre stund. Det ska vara barnets utvecklingsnivå som är avgörande, inte den fysiska åldern. Därför bör det införas en möjlighet att kunna börja skolan vid olika åldrar, en mer individuellt anpassad skolstart. Redan idag finns ju en möjlighet att börja vid sex eller sju års ålder, men vi anser att denna valfrihet att anpassa sig efter varje individs individuella behov bör utsträckas till åtta års ålder.
Alla har vi dessutom olika dygnsrytm, en del är morgonmänniskor och andra är kvällsmänniskor, därför borde det finnas möjlighet för eleverna att få inflytande över sin skoldag och när den ska starta. Framför allt för de äldre eleverna. I rapporten från Arbetslivsinstitutet menar man att det finns ett anmärkningsvärt samband mellan stress och morgontrötthet och som kan vara en signal på överbelastning. Dessutom finns det belagt att stress ökar under ungdomsperioden.
Miljöpartiet har länge krävt betygens avskaffande och vill att skolan istället fokuserar på att följa upp eleverna kontinuerligt via samtal och utvärderingar. Vi vill att man utreder alternativ till dagens betygsystem. Men som betygen idag är utformade utgör de en stor stressfaktor framför allt för de äldre eleverna. Dessutom har stora prov en förmåga att samla ihop sig i slutet av läsåret och då komma samtidigt. Detta medför att eleverna ”väljer” vilka prov man ska läsa till, antingen för att man redan ligger bra till i ett ämne eller för att man måste klara ett prov för att få betyg. Men det kan vara omöjligt att läsa till alla.
Betygshetsen på de teoretiska programmen försämrar studiemiljön. Elever väljer ibland kurser efter hur lätt det är att få konkurrenskraftiga betyg (i stället för efter intresse), och på andra program ser vi en direkt utslagning av grupper av elever som inte klarar den betygsfixerade studiesituationen.
Vi vill istället starta en diskussion om och utreda ett alternativt system som bygger på muntliga utvecklingssamtal kompletterat med skriftliga rapporter.
Läs mer om betyg i Miljöpartiets motion om ett alternativt betygssystem.
Att dagligen få bra och näringsriktig kost är en förutsättning för att dels kunna växa, dels ta till sig skolans undervisning. I dagens stressande vardag har mat blivit enbart ett s.k. födointag med framför allt snabbmat som råvara. Att äta långsamt i en trevlig atmosfär och äta mat baserad på riktiga råvaror har blivit en lyx få förunnad. Där har skolan en uppgift att fylla att på ett trevligt och rofyllt sätt erbjuda bra frukost och lunch till eleverna.
Miljöpartiet ser det som en självklarhet att den mat som serveras i de kommunala köken i möjligaste mån är ekologiskt framtagen. Ett riktmärke att använda sig av är Krav. Kravs märke visar bland annat att produktionen sker utan kemiska bekämpningsmedel och utan konstgödsel, att djuren behandlas väl och får vistas ute i det fria och att inga genmodifierade organismer får förekomma i produktionen. Ett Kravauktoriserat hushåll ska exempelvis erbjuda en Kravhuvudrätt på menyn minst en dag per vecka. Regeringen bör tydligt ta ställning för att det i de kommunala köken främst serveras ekologiskt framtagen mat.
Livsmedel hämtas in från allt mer avlägsna platser och vi förväntar oss att säsongsbundna varor ska finnas tillgängliga året runt. Detta skapar fler och längre transporter. Transporterna, vid sidan av produktion, förädling och tillagning, svarar för en stor andel av livsmedelskedjans utsläpp av koldioxid, kolväte och kväveoxider. Med anledning av detta anser Miljöpartiet att den mat som serveras i de kommunala köken så långt som möjligt ska vara närodlad. Livsmedel från andra länder bör i första hand vara ekologiskt odlade och rättvisemärkta. Detta för att bidra till en mer rättvis handel i världen och hjälpa de enskilda och odlarkooperativ som försöker försörja sig på att producera rena livsmedel.
Allt fler barn blir överviktiga. Det beror både på att vi i dagens samhälle rör oss för lite och på att vi äter fel.
I dagens samhälle äter 80–90 procent av befolkningen onyttigt. Mycket läsk, snabba kalorier, oregelbunden måltidsordning är omvärldsfaktorer som utlöser fetma. Att skolorna serverar vällagad (på plats) och näringsrik mat i trevlig miljö har stor betydelse för barns nuvarande och framtida hälsa.
Felaktig kost kan orsaka både cancer och hjärt-kärlsjukdomar. Faror finns också med för lite fibrer, för mycket fett, socker och salt t ex. Men dåliga matvanor kan t ex även leda till psykiska problem genom brist på olika ämnen. Det finns också rön som pekar på att för låga halter av essentiella fettsyror kan ha samband med hyperaktivitet, liksom överintaget av socker hos barn.
Men övervikt är också en klassfråga. Enligt Livsmedelsverket är övervikt vanligare i socioekonomiskt svaga grupper. En undersökning inom Stockholms läns landsting visar att övervikt och fetma är 5–6 gånger vanligare bland barn i de fattigaste delarna av länet än i de rikaste. I mer resurssvaga områden äter barnen mindre grönsaker, dricker mer fet mjölk och äter mer snabbmat till middag. De hoppar också oftare över måltider och äter oftare utan sällskap av någon vuxen. Organiserad fysisk aktivitet och rörliga aktiviteter efter skolan är vanligare i resursstarka områden.
Då maten och vår livsstil i hög grad påverkar vår hälsa bör detta debatteras, diskuteras och forskas på betydligt mer än vad som sker idag. Skolan har ett ansvar och kan stödja de elever som är eller riskerar att bli överviktiga genom att se till att det finns ett bra utbud i skolans kafeteria, kiosk eller automater och att det inte finns läsk, godis och snacks. Men även föräldrar har ansvar; goda mat- och rörelsevanor grundläggs tidigt under småbarnsåren. Livsmedelsindustrin bör också ta sitt ansvar vad det gäller framtagande av snabbmatsprodukter som många gånger innehåller höga nivåer av socker men också tänka över sin reklam.
Det finns många fördomsfulla resonemang om att feta eller överviktiga har dålig moral etc. Men vissa personer är helt enkelt genetisk disponerade för att dra på sig övervikt och fetma. Om man förutom den genetiska faktorn har en krokig attityd till mat och inte heller rör på sig är risken stor för övervikt och fetma. För feta och överviktiga barn så är prognosen att 80 procent förblir feta i övre tonåren, och därmed ökar sannolikheten för att de förblir feta även som vuxna.
Den andra sidan av fetma och övervikt är ätstörningar. Störningen i ätbeteendet kan handla om fasta eller sträng diet, hetsätning, självframkallad kräkning eller laxering. Den som har en störning i upplevelsen av den egna kroppen har en negativ bild av sin egen kropp, hon/han upplever sig för stor, för fet eller för klumpig och har svårt för att uppfatta kroppens signaler. Forskare menar att det inte finns någon given koppling mellan ätstörningar och psykiatriska problem. I gruppen med ätstörningar finns allt från allvarliga problem med psykoser till mycket milda eller inga psykiatriska problem alls. Det är viktigt att de anorexi- och bulimienheter som finns på vissa håll finns kvar för att garantera en bra vård för denna grupp.
Anorexi kryper idag allt längre ner i åldrarna. Det har också visat sig att det är högpresterande barn från framgångsrika medelklassfamiljer som sjukdomen slår hårdast mot. Fortfarande är det mest flickor som drabbas, men de senaste åren har andelen pojkar med ätstörningar ökat drastiskt. Anorexi är inte längre enbart en reaktion på reklamens och massmediernas bilder av smala kvinnor, utan på den vardagsstress som båda könen känner. Barn känner av vuxnas stress och press.
I dagens data- och spelsamhälle ser vi allt större långsiktiga hälsoproblem genom att barn och ungdomar rör sig för lite. Många barn och ungdomar sitter framför datorn och TV:n och förblir sittande. Det verkar som om vi glömt bort hur viktigt det är att klättra i träd, hoppa hage, springa ikapp, stampa i vattenpölar, spela fotboll, simma och överhuvudtaget röra sig.
En viktig del är att föra in förskolepedagogiken i grundskolans lägre åldrar som handlar just om att få in mera rörelse i verksamheten. Nu är problemet det motsatta –grundskolepedagogiken tränger ner i förskolan, och resultatet blir istället mera stillasittande. Och detta stillasittande blir bara värre med åren.
Mera fysisk aktivitet under skoldagen är viktigt. Det handlar inte i första hand om ett ökat antal idrottstimmar utan främst om att få eleverna att röra sig mer under lektioner och raster. Vi behöver mera av rörelse i skolans alla åldrar, från förskolan till gymnasiet. För att uppnå detta måste det finnas tid och plats för all slags rörelse (idrott, gymnastik, dans, promenader) i varje skola varje dag för alla elever, gärna i samarbete med lokala föreningar. Vi vill att det varje dag finns ett pass med någon sorts rörelse i varje klass i skolan, från första årskursen i grundskolan till sista årskursen i gymnasiet. Och vi måste vidga begreppet elevhälsa till att omfatta även rörelse och mat, på väg mot en stressfri skola!
För att barn och ungdomar ska kunna ha en aktiv fritid är det av stor vikt att kommunerna prioriterar detta i sin verksamhet så att inte hyror för sporthallar m.m. blir så dyra att medlemsavgifterna i sin tur blir alltför höga. Detta bidrar i sin tur till att barn och ungdomar från familjer med sämre ekonomi också har möjlighet att deltaga i olika sportsammanhang. Att kunna ha en meningsfull fritid är en rättighet för alla barn!
Vi i Miljöpartiet de gröna anser att eleverna ska ha tillgång till en välorganiserad skolhälsovård/elevvård som är lättillgänglig och förtroendeingivande.
Ett nytt helhetsbegrepp behövs. Vi anser att den tidigare skolhälsovården och elevvården bör samlas under begreppet elevhälsa. Elevhälsan skall ta ett vidare ansvar och ha en bred kompetens som ser till människans hela livssituation. Elevhälsan kan t ex bemannas med skolkuratorer, -psykologer, -sköterskor, specialpedagoger samt andra berörda personalkategorier. Det bör inom elevhälsan finnas fler kompetenser än i den vanliga ”skolmedicinen”. Vi måste se eleven eller rättare sagt människan i ett helhetsperspektiv. Kropp och själ hänger ihop.
En viktig kompetens är kunskapen om självmord. Den bör även finnas hos annan skolpersonal såsom lärare och rektorer.
Närhet och tillgänglighet till skolsköterskor är grunden för kontakt och förtroende. Av dem som hade svarat på elevhälsoenkäten som bl.a. Barnombudsmannen ansvarade för hade 51 procent av skolsköterskorna och kuratorerna ansvar för fler än 800 elever. Skolpsykologerna hade i ännu högre utsträckning ansvar för fler än 800. Idag är BUP överlastade därför att basvården i skolan inte fungerar. Många barn kan komma på rätt köl igen med hjälp av stöd av skolkuratorer m.fl.
Miljöpartiet ser det som angeläget att tillgången till elevhälsa förbättras. Därför är det viktigt att antalet skolsköterskor, kuratorer och psykologer ökar inom skolan.
Skolan är idag inte organiserad utifrån elevernas behov. Det krävs en samverkansprocess där elever, lärare och rektor diskuterar hur just deras skola ska bli en bra arbetsplats för alla. Att sänka ljudnivån i skolan är en viktig fråga för att skapa en bättre arbetsmiljö. Hög ljudnivå är ett problem som ger konsekvenser på olika sätt som beskrivs nedan.
Enligt Socialstyrelsen utsätts mer än två miljoner människor för alltför höga bullernivåer enbart från trafiken. Det är känt att buller ger sämre livskvalitet och försämrar inlärning. Nya studier tyder även på att buller ökar risken för förhöjt blodtryck.
Sveriges hörselkliniker redovisade 1998 att 360 barn per år drabbas av hörselskador av för hög ljudvolym. Enligt Barnombudsmannen upplever var tredje 10-åring att ljudnivån i klassen är för hög. En ständigt hög ljudnivå stressar såväl barn som vuxna och hindrar dem från att tänka, reflektera och i förlängningen lära sig saker, menar stressforskaren Ylva Ellneby. Miljöpartiet anser därför att det krävs regelbundna kontroller av skolans inre bullernivå både i de gemensamma uppehållsutrymmena och i matsalarna.
Barn ger ljud ifrån sig, att vara högljudd är normalt när man är barn. Men allt fler barn klagar över höga ljudnivåer. Men eftersom barn själva åstadkommer mycket ljud kan det vara lätt att tro att barn tål höga ljudnivåer bättre än vuxna. Men så är inte fallet. I själva verket är barnets hörselsinne känsligare än vuxnas.
Det är av stor vikt att kommunerna har regelbundna kontroller vad det gäller bullernivåer i miljöer där barn vistas. Då barns öron är mer känsliga än vuxnas bör det ses över huruvida det krävs särskilda gränser för bullernivåer för barn.
I Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhus och höga ljudnivåer skrivs det att barn utgör en särskild riskgrupp och att barn har en kortare och smalare hörselgång. Detta kan innebära att den maximala förstärkningen sker högre upp i diskantområdet där ljud lättare orsakar skada. För att uppnå fullgott skydd även för mindre barn bör ljudnivåer hållas extra låga.
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se över huruvida nivågränserna är anpassade till barnets känsliga öra.
Ljud kan påverka uppfattbarheten av tal (talmaskering) genom att ljudnivån överstiger talets. I situationer där talmaskering förekommer kompenserar talaren ofta genom att höja rösten. En hög bakgrundsnivå, t ex på förskolor och i skollokaler, leder också ofta till förhöjda ljudnivåer totalt genom att de som vistas i lokalen höjer sina röster.
Svårigheter att kommunicera med tal kan leda till minskad social kontakt vilket särskilt drabbar personer med hörselnedsättning. Buller kan också leda till negativa effekter på prestation och inlärning genom att koncentrationsförmåga och möjlighet att uppfatta tal störs.
Socialstyrelsen skriver vidare att ”Skolan är en speciell riskmiljö genom att buller stör talkommunikationen mellan lärare och elever och försämrar koncentrationsförmågan. I skollokaler där avståndet mellan talare och lyssnare ofta är långt krävs en förhållandevis lägre bullernivå än på andra arbetsplatser, eller i bostäder för att uppnå bra taluppfattbarhet. I skolor, daghem och liknande lokaler är det viktigt att efterklangstiden är kort. Undervisningslokaler kan kräva ljudnivåer ner till 25 dB för att taluppfattbarheten skall vara godtagbar för känsliga grupper.”
Vilken vuxenarbetsplats skulle acceptera smutsiga toaletter utan papper och tvål och där man riskerar att antingen få dörren uppryckt eller få sitta på helspänn med kollega utanför som vakt för att dörren saknar lås? Men vardagen för många elever är sådan. Vi anser att det är en mänsklig rättighet att kunna gå på toaletten under sin arbetsdag. Skolledningen måste ta ansvar för att toaletterna är rena och har både toalettpapper och tvål samt går att låsa. Konsekvenser av usla toaletter är att urinvägsinfektion blivit allt vanligare bland unga tjejer p.g.a. av att de inte kan/vill/vågar gå på toaletten under sin skoldag.
Stressforskning har visat att möjlighet till vila och återhämtning är av stor betydelse för att människor ska orka med intensiva arbeten. Detta gäller även skolungdomar. Därför måste det i skolan finnas möjlighet till återhämtning genom att det finns tillgång till små, lugna och trevliga platser på skolan. Att alltid befinna sig i stora grupper av människor är stressande i sig. Biblioteken är en avstressande miljö. Biblioteket ska vara hjärtat i skolan och en plats för dels lugn och ro, dels möjlighet till eget kunskapsinhämtande. Därför behövs det moderna skolbibliotek med anställda bibliotekarier.
Skolan behöver fler vuxna, och många barn behöver fler vuxna män som förebilder i den dagliga verksamheten, som har tid att lyssna, prata och bekräfta. Därför är det oerhört viktigt att fortsätta att förstärka resurserna till skolor för att kunna öka vuxentätheten och antalet lärare ute i våra skolor. Men att öka antalet vuxna i skolan kan ske på fler sätt än enbart fler lärare. Ett sätt som nått framgång de senaste åren är projekten med klassmorfar. Men inte bara klassmorfar behövs utan även klassmormor. Försöken med klassmorfar har blivit mycket populära bland både elever och lärare.
Arbetet med klassmorfar startade 1996 i Stockholms län, men finns nu i ett flertal regioner. Resultatet har varit mycket positivt. Närvaron av personer från en annan generation har bidragit till ett bättre pedagogiskt klimat och samtidigt varit ett stort stöd för barnen.
En ny doktorsavhandling vid institutionen för internationell pedagogik, Stockholms universitet, visar att verksamheten med klassmorfar har betydelse för relationen mellan livslångt lärande, generationsöverskridande lärande och socialt kapital. På flera håll i landet har även en medveten rekrytering skett av män med annan etnisk bakgrund.
Projekten med att ha möjlighet till en klassmorfar i barnens vardag har subventionerats från staten, men tyvärr är pengarna slut i många kommuner. Regeringen bör ges i uppdrag att se över hur klassmorfar/mormorprojekten ur ett arbetsmarknadsperspektiv kan utvecklas till en permanent social resurs i skolan.
Överallt matas vi, från morgon till kväll, med reklam. Det är en utveckling som är svår att hejda, men vissa områden i samhället borde vara fredade från reklam. Våra barn och ungdomar borde kunna vara i skolan utan att inom skolan utsättas för påverkan från kommersiell reklam. Skolan har en mycket viktig uppgift i vårt samhälle där vår gemensamma värdegrund som den uttrycks i läroplanen måste få vara det viktiga budskapet. Det får inte finnas tvivel om att skolan står fri från kommersiella företags påverkan.
Idag ser man i allt fler kommuner att reklamen kommit in på ett påträngande sätt i våra barns skolmiljö. Det finns ett antal reklamplatser och reklamskyltar. Sponsrade läromedel innehållande reklam från olika företag och organisationer ökar. Det blir i det perspektivet allt svårare att se skillnad på olika läromedel för eleverna och för skolan att upprätthålla en neutral och opartisk undervisning.
Vi vill att skolor och förskolor ska vara en reklamfri zon. Skolor ska inte belamras av reklamskyltar från företag som sponsrar verksamheten. Vi är däremot positiva till att företag och privatpersoner på olika sätt bidrar både ekonomiskt och materiellt till skolor. Vårt förslag är i första hand att kommunerna skapar utvecklingsfonder dit företagen kan betala in sina bidrag till kommunens skolor. Bidrag som sedan t ex kan redovisas i kommunens årsredovisning. Skolorna kan sedan söka bidrag för olika ändamål från denna fond. Vi är även kritiska till att företag och branschorganisationer finansierar läroböcker och på detta sätt har inflytande över innehållet.
Både den inre och den yttre miljön i våra skolor har stor betydelse för att skapa en lugn och trygg miljö för alla barn och ungdomar i skolan som samtidigt stimulerar till nyfikenhet och upptäckarglädje. Naturskolorna spelar en stor roll i natur- och miljöundervisning i många kommuner. Men det är inte bara vid enstaka tillfällen under en spännande dag som eleverna får möta detta sätt att arbeta. I allt fler kommuner drivs också ett arbete med att skapa en bättre utemiljö vid skolorna. Många skolor har påbörjat arbete med att skapa mer grönskande skolgårdar. Skolgårdar med mindre asfalt och mer grönska och spännande miljöer som inbjuder till lek och rörelse. Så kallade pedagogiska utemiljöer kan vid genomtänkt planering användas i alla olika ämnen och ge lust och variation åt undervisningen.
En grönskande pedagogisk utemiljö har visat sig inte bara bidra till en djupare förståelse för ekologiska sammanhang utan i hög grad också till att skapa en mjukare, lugnare miljö som påverkar till en bättre social situation i skolan. Det är viktigt att idéer och kunskap om utomhuspedagogik sprids till alla skolor och lärare. Genom att mer använda skolornas utemiljöer lär sig eleverna att vara rädda om naturen och få insikt i ekologin samtidigt som det leder till mer rörelse under skoldagen och ger en trygghet i närmiljön. Kunskap om utomhuspedagogik borde ingå som moment i all lärarutbildning för att ge framtida lärare en beredskap för detta spännande arbetssätt som ger stor variation för eleverna. Skolverket borde hjälpa till att på olika sätt sprida information och kunskap om naturskolor och utomhuspedagogik till skolor och lärare i hela landet.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Maria Wetterstrand (mp) |
|
|
Peter Eriksson (mp) |
Mikaela Valtersson (mp) |
|
Leif Björnlod (mp) |
Åsa Domeij (mp) |
|
Barbro Feltzing (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
Ulf Holm (mp) |
|
Mikael Johansson (mp) |
Mona Jönsson (mp) |
|
Lotta N Hedström (mp) |
Claes Roxbergh (mp) |
|
Yvonne Ruwaida (mp) |
Ingegerd Saarinen (mp) |
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
Lars Ångström (mp) |