Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning som ser över resursfördelningssystemet så att kvaliteten på högskoleutbildningarna bibehålls.
Idag tilldelas universitet och högskolor finansiella resurser genom ett prestationssystem. Pengarna kommer i två ”påsar”. Den ena betalas ut när studenten registrerat sig på kursen. Den andra delen betalas ut när studenten har klarat av det poänggivande momentet.
Det finns många problem med det nuvarande resursfördelningssystemet. Systemet uppmuntrar högskolor och universitet att ”fria istället för att fälla”. Då en del av pengen fördelas efter prestation skapas incitament för att släppa igenom de studenter som ligger på gränsen till godkänt – för att på så sätt erhålla intäkter. Det finns med andra ord stora risker med detta system, som i slutändan kan komma att påverka kvalitén på våra universitets- och högskoleutbildningar.
Vid årsskiftet 2002/2003 inträffade en uppmärksammad så kallad snabbrättning vid Luleå tekniska universitet. Bakgrunden är den att 146 teknologtentor snabbrättades på grund av resursbrist. Den 19 december skrev 146 teknologer tentamen i mekanik. Det var en omtentamen, studenterna hade redan missat tentamen minst en gång. Vanligtvis godkänds drygt hälften av dem som skriver tentamen.
Tentamen skulle rättas av fem personer men på grund av resursbrist kom endast en person att bli ansvarig för rättningen. Detta tillsammans med resursfördelningssystemet orsakade snabbrättningen som kom att leda till att 144 av de 146 tenterande godkändes. De två som underkändes hade inte lämnat in något svar. Om den ansvariga avdelningen inte hade rapporterat in resultatet före den 8 januari hade prestationspengen på 200 000 kronor fryst inne.
Det finns anledning att tro att denna händelse inte är unik för Luleå tekniska universitet. Det råder stor resursbrist på högskolor och universitet runt omkring i landet. Den ensidiga ökning av antalet utbildningsplatser som regeringen har verkat för har dessvärre inte följts upp med resurser för att kunna utföra utbildningen på ett bra sätt. Det har lett till färre lektionstimmar, fler storsalsföreläsningar och framförallt till en stor lärarbrist. Denna utveckling kan inte fortsätta om vi vill ha en högskoleutbildning som kan konkurrera i internationell jämförelse.
|
Stockholm den 25 september 2003 |
|
|
Anna Grönlund (fp) |