Riksdagen begär att regeringen får i uppdrag att låter utreda frågan om regler och bestämmelser för ersättning i samband med komvuxstudier för värnpliktiga i syfte att göra det möjligt för värnpliktiga att genomföra studier på sin tjänstgöringsort.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge dem med fullgjord värnplikt rätt att tillgodoräkna sig specifik värnpliktserfarenhet på högskoleprovet med 0,2 poäng.
En genomtänkt strategi för att utveckla det civila meritvärdet är viktigt. Regeringen tar i budgetpropositionen upp att en arbetsgrupp håller på att definiera vad som menas med civilt meritvärde samt att gruppen skall presentera riktlinjer för det fortsatta arbetet. Denna rapport kommer att presenteras för riksdagen under hösten år 2003. Vänsterpartiet ser fram emot detta.
Sverige har en totalförsvarsplikt för uttagning till militär och civil utbildning och tjänstgöring. Det är ett system som Vänsterpartiet anser vara bra och som bör utvecklas till att också inkludera kvinnor, men en pliktlag innebär ett kännbart ingrepp i den personliga friheten för unga människor. De personer som gör sin plikttjänstgöring skulle, om de inte varit i rikets tjänst, till stor del ha förvärvsarbetat eller studerat för framtida arbeten. Därför är det av stor betydelse att värnplikten, respektive civilplikten, är såväl meningsfull som har status i den inkallades ögon.
Ett sätt att göra tiden meningsfull är givetvis att man upplever själva utbildningen som bra och relevant och att arbetsmiljön är bra och säker, men också att utbildningen ger ett civilt meritvärde. Pliktutredningen underströk behovet av att den värnpliktiga i framtiden ska ges största möjliga nytta av sin militärtjänstgöring. Att låta den värnpliktiga bedriva studier på komvux på tjänstgöringsorten skulle, enligt vår mening, vara ett sätt för den värnpliktiga att få nytta av sin plikttjänstgöring. För den enskilda värnpliktiga finns en mängd fördelar med att studera under sin tjänstgöringsperiod, som statsmakten i förlängningen delar med den värnpliktige. Till exempel så möjliggör denna typ av studier att den värnpliktiga gör en tidsvinst genom att inte behöva vänta tills efter utryckningen.
Vidare ger detta totalförsvarspliktiga möjlighet att på ett meningsfullt och effektivt sätt utnyttja sin fritid. För studier vid komvux uppstår dock problem om inte den värnpliktiga är folkbokförd i den kommun där han/hon genomför sin pliktutbildning. Folkbokföringslagen säger att man inte kan skriva sig på en ort p.g.a. att man gör värnplikten där. För att det ska bli en rättighet för den civil- eller värnpliktiga, folkbokförd på annan ort än tjänstgöringsorten, att få studera, krävs en ändring i nuvarande bestämmelser. I dag kan detta endast ske genom personligt engagemang hos enskilda officerare och kommuner. Vi anser att regeringen borde tillsätta en utredning med uppgift att finna ett sätt för civil- och värnpliktiga att genomföra komvuxstudier på sin tjänstgöringsort. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I dag får den person som yrkesarbetat i fem år tillgodoräkna 0,5 poäng på högskoleprovet på vilket man maximalt kan få 2,5 poäng, då man går under kvoten Högskoleprov med arbetslivserfarenhet (HA). Värnpliktiga efter fullgjord tjänst får dock inte tillgodoräkna något på högskoleprovet. Detta är märkligt då den enskilda gör en stor insats för de gemensamma intressena. Det kan också tyckas underligt då den enskilda i värnplikten får en stor erfarenhet, vilken man kan dra stor nytta vid akademiska studier. Lärdomar om sin egen självdisciplin, arbete i grupp, viss teoretisk utbildning samt läran om hur samhället fungerar vid ofred borde vara till gagn och väl för fortsatta studier. Att detta inte i dag accepteras som en merit vid akademiska studier är förvånansvärt och märkligt då vanligt yrkesarbete gör det. Vi anser att de med fullgjord värnplikt ska ha rätt att tillgodoräkna sig specifik värnpliktserfarenhet på högskoleprovet med 0,2 poäng, trots att vi är medvetna om att ett sådant beslut kan innebära en könsmässig fördel för män. Vår åsikt är att värnplikten ska vara för både kvinnor och män, och den könsmässiga snedfördelningen kommer då att minska i takt med att fler kvinnor genomför sin värnplikt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
|
|
Lars Ohly (v) |
Gudrun Schyman (v) |
|
Karin Thorborg (v) |
Sermin Özürküt (v) |